För två år sedan var det två intensiva kalla kriget-veckor här på bloggen. Det handlade om centraler i underjorden, hackspettar i etern och mord över kortvåg.

Jag har fått flera requests om att väcka upp det här gamla bloggskrället igen, specifikt för att köra nya kalla kriget-veckor. Grejen är bara – och den här disclaimern kanske jag skulle flaggat redan förra gången – att jag egentligen inte kan någonting om det. Nada. Jag läser någon faktoid och går på känsla. Inte den bästa infallsvinkeln, kanske, även om det kan bli underhållande läsning.

Lyckligtvis finns det de som kan. På riktigt.

Om du gillade min postning om skyddsrumsjättarna i Stockholms djup så kommer du dö en smula av den här detaljdissekeringen av atomgaraget i Klara. Häpnande läsning.

Och ja, den bloggen heter Kalla krigets historia och är typ som mina två veckor. Fast hela tiden. Och researchat. Kudos!

(Och jo, det här bloggskrället kommer att väckas till liv igen så småningom. Precis som gamla skyddsrum är den bara i malpåse och kan återställas till dugligt skick på 48 timmar.)

1 KOMMENTAR

Minns du att det då och då dimper ner BASS-mixtapes med den där sorgliga, skruvade elektroniska musiken? Ibland har de till och med oavsiktligt tecknat en historia över musiken har låtit under åren BASS har funnits.

Jag vet inte om den här säger något om tiden vi lever i. Kanske. Kanske inte.

Det är i alla fall field recordings, tåg, sommaratmosfärer, vän ambient, skruvad techno och lite engelskt radiodrama i ohelig allians. Headphone music. För ljusa nätter med syrsor som naturligt bakgrundskomp.

Ladda ner: Ett sommarsoundtrack: BASS-mixtape #9 (mp3)

3 KOMMENTARER

Min entusiasm inför premiären av Ridley Scotts »Prometheus« har varit barnsligt stor. Alien-universumet är en plats som jag alltid haft en speciell plats i hjärtat för, inte bara på grund av filmerna men också på grund av långa nätter framför »Alien Breed« på Amigan i högstadiet.

Men filmerna är det jag har återkommit till många gånger, och när jag såg om dem inför »Prometheus« så gav det en utmärkt anledning att göra en djupdykning en gång för alla.

Som uppladdning för »Prometheus« spelade vi förra veckan in ett långt avsnitt av vår podcast Obiter Dictum, där vi går all in på »Alien«. Lyssna på det som uppvärmning. Och när du har sett »Prometheus«, ta dig gärna an vårt spoilerfyllda eftersnack med de första reaktionerna, och ett par ebbgrunda analyser.

För ett par år sedan hade »Prometheus« varit en utmärkt anledning för en lång drapa postningar här på BASS. Tyvärr har det blivit lite som någon varnade mig för innan jag började på P3: När man en gång börjat prata om sina favoritämnen är det aldrig lätt att gå tillbaka och skriva om dem.

1 KOMMENTAR

Jag har pratat om tyska mon0 vid ett par gånger tidigare här på bloggen. Men det är väl inte mer än rätt att göra det igen.

Det finns två sidor av mon0. Dels är han postapokalyptisk ambient och dels är han dubtechno för stjärnfarare. Och just nu är han aktuell med album från båda världarna, som vanligt släppta som gratis nedladdning på netlabels.

I januari kom »Colliding Textures«, ett nattsvart, dystopiskt album. Vi var mycket glada när vi fick använda det som soundtrack till temaavsnittet om singulariteten som vi gjorde i vår podcast. Det är nämligen det perfekta ljudet för när solen går ner över människan och maskinerna tar över.

I dag släpptes mon0s nya album, »Monolog«. Djup techno in i den kalla oändligheten. Bastrumma som knappt märks bakom kompakta lager av elektroniskt mörker.

1 KOMMENTAR

Det var på Musikguiden i P3:s kontor i höstas. Jenny Seth ryckte hörlurarna i datorn och höjde volymen i högtalarna. Det handlade om Sinjin Hawkes helt vansinniga, pompösa instrumentalremix av DJ Khaleds »I’m On One«.

Det blev en av våra favoritlåtar på redaktionen. Jag vet inte hur många gånger vi spelade den i programmet, för den blev nästan lite av ett anthem. Och varje gång vi spelade den så rattade vi upp volymen i studion och stod och studsade bland syntmattor och bygg.

Sinjin Hawke är en i raden av unga, bleka sparrisar från Kanada som tar slöa hiphopbeats, skeva samplingar och futuristiska syntljud och fogar ihop det till något som är helt underbart.

Missa inte hans mixtape som nyligen släpptes för nedladdning på URB. En sällsynt fin timme i en värld av moderna ljud och långsamt gung.

0 KOMMENTARER

Det hände ju en del de där åren. De stora namnen dokumenterades. Däremot försvann historien över de som befann sig under den kommersiella radarn samtidigt som bloggarna och webbfanzinen lades ner. Jag kände att den berättelsen behövde bevaras. I dag rullas de första texterna ut:

3:25,290 – en subjektiv berättelse om svensk indie 1999-2009

6 KOMMENTARER

Härom veckan släpptes andra avsnittet av urban exploration-dokumentären »Crack The Surface«. I den formulerar aliaset Moses väldigt bra varifrån fascinationen för saker som jätteskyddsrummen i djupet kommer:

“People have an urge to explore their environment. If you grow up in the country, you want to climb the mountains and go in the woods. When we’re in nature, nobody think it’s strange. We all grow up with stories about people going into the wilderness, exploring the natural environment. But yet, somehow that’s taken as not natural in our urban environment. If you grow up in a city, you want to walk the streets, see the tunnels, explore the environment there too.”

Det är en klart sevärd doku. Avsnitt ett finns här. Avsnitt två:

Crack The Surface – Episode II from SilentUK on Vimeo.

1 KOMMENTAR