En konversation att dö för

Av den hårda alpetappens 204 kilometer var det bara 4 som återstod. Under dagen hade de klättrat uppför Col du Glandon, makalösa Col de la Madeleine och Col de Tamié. När de nådde toppen av avslutande Col de la Forclaz var det bara Lance Armstrong, Andreas Klöden, Jan Ullrich, Ivan Basso och Floyd Landis kvar i tätgruppen. Den som hade jobbat hårdast var Armstrongs stallkamrat och hjälpryttare Floyd Landis. Han ordnade ett vansinnigt tempo uppför det sista berget och när de nådde toppen så klappade Lance Armstrong honom i ryggen for a job well done. Sedan pratade de. TV-bilderna visade Landis och Armstrong småsnacka. Men vad sa de? Det var en konversation att dö för... Från cyclingnews.com: As he led an elite group of five over the final summit, Armstrong turned to Landis and asked, »How bad do you want to win a stage of the Tour de France?« »Real bad,« came Floyd's reply. »How fast can you go down a hill?« »Real fast!« »So,« concluded Armstrong, »run like you stole something!« Och Landis flög. Han FLÖG nerför berget. Tyvärr räckte det inte. När gruppen hunnit upp honom motattackerade Klöden och Armstrong vann etappen efter att ha visat vem som är den störste när han lätt trampade förbi Klöden med bara några meter kvar till mål. Men det spelar ingen roll. Snacket på toppen. Snacket på toppen! Uppmaningen »Run like you stole something« har numera samma innebörd som ropet »Fly, Big D!« från »Hunt For Red October«. Så. Jävla. Vackert.
  • http://www.bomben.com/bass/?p=265 Beneath a Steel Sky » Guide till le Tour 2006!

    [...] Ge mig vinkokta musslor, ge mig marinerade vitlökar, ge mig välfyllda baguetter, ge mig närande dryck, ge mig Roberto Vacchi, ge mig Anders Adamson, ge mig lycka, ge mig mening! Juli kan börja. Tre veckor framåt bor vi i himlen! Läs det här inlägget från 2004 för att förstå exakt hur vackert det kan bli. [...]

blog comments powered by Disqus