»I would kind of ‘plink plink’« – Intervju med Eluvium

Det här kanske låter bittert men det är inte det, jag lovar: De flesta artister som jag bryr mig om i den mening att jag tycker de är värda att skriva om är för obetydliga för att »någon« ska vilja läsa om dem. Jag vet att det inte stämmer i verkligheten, men ur kommersiell aspekt är det så. Jag har aldrig känt något större behov av att skriva om storbolagsdrakar som ändå säljer 105 skivor i minuten när de släpper album. Det beror mycket på att musikjournalisten i sin klassiska roll egentligen bara varit en förlängd arm från skivbolagets PR-avdelning och eftersom man inte får många ören betalt för en text i musiktidningarna att det känns värt att agera oavlönad marknadsföringsmänniska på det viset så har det alltid betytt mer för mig att få skriva om de små banden och bolagen - de som inte kan köpa tunnelbanereklam och TV-spottar. Problemet har bara varit att de små banden inte heller kan dra in annonspengar eller locka särskilt många köpare till tidningen och oftast har det inte gått att få artiklarna publicerade - även fast det rent konstnärligt handlar om absolut livsnödvändiga artister. Jag är absolut inte bitter. Jag hajar att det är svårt att driva en smal musiktidning i ett litet land och att man till viss del måste smöra för skivbolagen för att få pengar. Om jag trott att lösningen var enkel hade jag startat en egen tidning för länge sen och skrivit om små gubbar och gummor som kranar sina laptopar. Men så enkelt är det ju inte. Ack ack, verkligheten är grym. Men! Fördelen med allt det här är att jag kan använda Beneath a Steel Sky för att publicera »tack, men nej tack«-intervjuer. Det här är ju en förlängning av min egen lilla värld och i min värld är folk som Junior Boys och Tim Hecker allt och lite till. Jag vet inte vilka som läser här, men jag hoppas att ni får ut något av det. Även om ni inte gör det kommer jag fortsätta posta om dem, sorry för det :) Idag satt jag och kollade i mitt textarkiv och hittade materialet för en refuserad artikel som jag insåg måste få komma ut. Och det är ju alltid roligare att posta ursprungsmaterialet i sin helhet istället för artikelomskrivningen av det. Särskilt när den man ställt frågor till formatterar sin text så snyggt. Det var såhär: I samband med att Matthew Cooper under sitt artistnamn Eluvium släppte andra albumet »Accidental Memory In Case of Death« var jag tvungen att maila honom och fråga vad fan det är han höll på med. Så makalöst bra var såväl debuten »Lambent Material« som denna PIANOCHOCK till uppföljare att jag bara måste veta mer. Men av artikeln blev det inget av för Eluvium är... kanske inte världens största kompositör sett till antal sålda skivor. Lite sent nu, men here goes... How come you release an album like »Accidental Memory In Case of Death« as Eluvium? Putting the CD in the player, I expected drones and ambient soundscapes and instead I was faced with a solo piano. Was surprising the listener with something he/she didn't expect something you counciously tried to do? ----to be honest-- I really didn't think about it very much---the pieces were inspired by characters painted by the artist Jeannie Lynn Paske (whom I then asked to paint the artwork while listening to the work)---as I was writing them they seemed to take on more and more meaning to me with every note it seemed as if it wasn't even myself that was feeling these thoughts or whathaveyou but-rather- just translating the thoughts and feelings for someone else-or everyone else into music--so it was rather sterile and quite emotional at the same time-------but after I was done writing them--Jeremy at Temporary Residence said he would like to release them--and I was suprised --but happy---I never once really thought about how it might follow up »Lambent Material«--I guess I was more interested in making music that I was enjoying than worrying about proper follow ups or anything of the business nature. What were your ideas behind making an album on solo piano? -----as said up above--there really wasn't a choice---I will actually be returning to a »Lambent Material« type of music for my next release---although it is filled with a lot more textures and rejoicing and will probably be almost twice as long as "Lambent Material"---much more instrument usage-upbeat symphonies--but i will continue to write more for the piano --it would be nice to put out something with violin and cello acompaniement---although things like this take funding---and i really have no time to search around for that. ----I think the quote on the inside of the album notes does an okay job of explaing a bit of the albums meaning---atleast in the context of the listener-----the rest.....I would like to keep for myself. What is your background as a musician? Do you have classical training on the piano? ---------hmmm....----I took a few years of piano lessons when I was very young--I would have to ask my mother as to the specifics of that---but I was very uneasy about it at that young age (this was before age ten or eleven or so--roughly age 8-10 I suppose) so eventually I quit taking them and a few years later picked up the guitar--I had a few years lessons with that before feeling as though they weren't really teaching me anything i couldn't teach myself--so I quit that as well--and since have picked up quite a few instruments to try to figure out in my own way---but the piano was left far behind and I never really had the chance to use one frequently --just here and there -maybe randomly at someones house and they would have one--so I would kind of »plink plink« ----then I moved into an apartment in Portland that already had one there--and thus started writing the »Accidental Memory..« songs---I really don't know how to play many others--»well tempered klavier part 1« by Bach (poorly)- a little Satie--a few Rachel's songs---maybe some pop tunes-------mostly I just make something up if I feel like playing the piano. Your album proved that solo piano can express as much as the most complex of laptop/ambient/drone-compositions. Is this a secret you've known all along and didn't share until now? :) ----------yes - it's a long dark secret that has been passed onto me from the ancient ones of the future past--they discovered this theory when shooting out meteor lamps in the outersphere--and the fractals of themselves carried the notes they made throughout the non-local universe. Could you make a list of the 10 most inspiring albums that you have? sorry for the count but here you go. top 13 most inspiring albums--(no particular order) John Cage - »Cheap Imitation« Do Make Say Think - »And Yet And Yet« Brian Eno - »Another Green World« Phillip Glass - »Glassworks« Cluster - »Swiesoso« OMD - »Dazzle Ships« Hum - »Downward Is Heavenward« Glenn Gould - »Bach: The Well Tempered Clavier 1« Windy and Carl - »Conciousness« Mono - »Under the Pipal Tree« John Morris - »The Elephant Man Soundtrack« Yann Tiersen - »La Valse Des Monstres« Chris Smith - »Map Ends 1995-2002« hope that's okay---thanks for your consideration /matthew. Recension av »Accidental Memory In Case of Death« finns på på The Cricket. Recension av Eluviums tredje album, »Talk Amongst The Trees« publicerades i Sonic #21 och finns i mitt arkiv. Det första albumet, "Lambent Material" är också omskrivet på The Cricket Och om vi ändå är i länkningstagen så finns ju också Eluviums hemsida.