Richie Hawtin och Det Slutgiltiga Collaget

Richie Hawtins nya album »DF9: Transitions« verkar bli något jävligt speciellt. Jag undrar om inte det albumet är något av det mest ambitiösa som gjorts inom klipp-och-klistra-kulturen. Det känns till och med större än The Avalanches och Future Sound of London, rent spontant. Ett monument till massymfonin av ljud som vi 2005 kallar vår vardag.

»DF9: Transitions« är en slags DJ-mix, men inte av den sorten där en känd DJ har valt ut sina favoritspår som någon producent sedan sätter ihop i ProTools och släpper. Liksom de tidigare albumen i DF9-projektet (»Decks, FX and 909«) letar det nya vägar som inte bara bygger på taktmixning och att droppa hits.

Hawtin är Gud. Jag älskar hans Plastikman-skivor över det mesta (jag har en liten Plastikman-skylt på dörren till min toalett, kanske den ultimata symbolen för nörderiet). Hans bolag Plus-8 och M_nus är själva essensen av något som är coolt. Jag har inte hört »DF9: Transitions« än men jag bara vet att det kommer att bli bra – om man har en stereo som kan spela det förstås. Det har inte jag.

»DF9: Transitions« är inspelat i surroundljud. Sån där »Super Audio-CD« som har något med ljud i 5.1-format att göra.

»DF9: Transitions« är ett mixalbum men alla låtar har fått nya titlar, för det är egentligen inte så mycket kvar av originalen. Hawtin har använt fragment från mer än 120 låtar för att bygga upp albumet. Vissa av looparna ligger i 15 minuter medan andra bara dyker upp några sekunder. Det är collagens collage, en massiv musiksoppa i stereo fuckin surround. Hur det låter har jag ingen aning om.

Jag tror… Och nu tror jag bara… Jag tror att Richie Hawtin antingen kommer att spränga upp dörren till en helt bisarr ljudvärld som inte liknar någonting som gjorts tidigare – eller så kommer det tvärtom att bli helt ointressant ljudofili. »DF9: Transitions« ska släppas som vanlig CD också, så det kommer att gå att lyssna på för oss vanliga dödliga. Men hur kul kommer det kännas?

CD känns i detta fall begränsat. Mp3 ska vi inte tala om (tänk er det här projektet komprimerat ner till en sketen mp3-fil… Skräcken! Inte ens 320kbps proffsencoding skulle göra det rättvisa).

Men jag har inte SACD-spelare. Ingen ljudanläggning. Det har bara män som kör stadsjeep och bor i villa i Äppelviken och har begynnande flint under Yankees-kepsen och köper kompletta reissue-kataloger med The Police.

Hawtin säger i nya numret av International DJ att han önskar att klubbar vågade satsa på surround-PA eftersom han vill ut och experimentera med surround-ljud även när han kör live. Hade någon annan sagt detta så skulle det känts ungefär lika fräscht som när Jean-Michel Jarre ville vara i samklang med tiden och lät 808 State remixa. Men Richie Hawtin är Richie Hawtin. Han gör saker som är oväntade, och sjukt coola.

Oavsett vad resultatet blir så är »DF9: Transitions« ett steg på vägen mot Det Slutgiltiga Collaget, det välljudande kaoset där originalmaterialet tappat sin egen betydelse och bara dyker upp som fragment nånstans långt borta i någon av våra åtta högtalare.

Kom ihåg att det inte är kakofoni, utan eufoni.

»DF9: Transitions« släpps på Mute i slutet av oktober.