Jag lider av notorisk telefonskräck som gör att jag inte kan svara varken på mobilen eller vanliga linjen om det är ett nummer jag inte känner igen. Inte så mycket av någon annan anledning än att det oftast brukar vara besvärligheter som står för dörren när dessa nummer ringer. Eftersom även flera av mina kompisar har samma problem så har vi ordnat ett system som gör att vi kan nå varandra även när vi sitter på kontor eller är någonstans där det är dolda nummer: Man ringer en gång och låter ett antal signaler gå fram. Sedan lägger man på, väntar några sekunder och ringer direkt igen. Då svarar alltid den man söker eftersom det inte är någon vettig människa som ringer direkt till någon som nyss inte svarade. Nyss ringde ett nummer på min telefon och jag kollade upp numret på hitta.se för att se vem det var. Numret fanns inte listat där = jag svarade inte. Det gick fram ett tiotal signaler och sen tystnade det. Jag återgick till det jag höll på med och då...ringde.. det .. igen. Från samma nummer. Denna gång svarade jag. Helt enligt vår interna kod i bekantskapskretsen. Tro på fan... Det var jävla Tre som ville kränga på mig ett mobilabbonemang. Vad fan är dealen!? Har telefonförsäljarna muterat och kommit fram med en ny generation som kör med fulknep? Liksom de som framställer doping och de som programmerar virus så gäller det att hela tiden ligga ett steg före när det kommer till säkert telefonanvändande. Vi måste alltid vara i framkant, ständigt pusha gränserna för vilka grepp vi tar till för att slippa den här sortens obehagligheter. Efter idag måste nya grepp tas, nya idéer kläckas. Tills dess stänger jag av mobilen och drar ur jacket. Jävla kommunikationssamhälle!

Jag vet inte hur det är med dig men här är allt bara uppförsbacke och elände. Det enda som räddar dagen är filterhousen och Ibiza-vrålen. För en vecka sedan »släpptes« mixtapen »In Bed With Mr.Suitcase« i ett fyrtiotal ex med fina framsidor. Tänkte att den kanske kan rädda fler dagar än min så jag lägger ut den här som mp3:a också: Mr. Suitcase - »In Bed With Mr.Suitcase« Om du gillar den kan du ladda hem sleeven och printa ut också: sleeve Ses på andra sidan natten.

Stockholmsbandet Unarmed Enemies gör lofi-indie-esque pop någonstans mellan The Postal Service, Isan och FischerSpooner. Deras dänga »Hustlers Recharged (Wheelcher)« är en mycket relevant frågeställning av vad som kommer att hända med dem, mig och du som läser det här när vi blir gamla. Måste vi bli gamla? Kan vi inte vara unga hela livet? »Are old people never hip? Will we be the first? Could our popculture spare us from the curse?« Eller kommer vi, som Unarmed Enemies också fruktar, att se patetiska ut i t-shirts, jeans och sneakers när framtidens ungdom glider omkring i skinande jumpsuits? Det här är frågor som måste ställas, för vi blir inte yngre. Jag väntar otåligt på »immortality pills« så att jag också kan glida runt och sälja »underground Coltranes to hustlers and pimps«. Medan vi väntar: här är en Mr.Suitcase-remix av »Hustlers Recharged (Wheelcher)«: Unarmed Enemies - »Hustlers Recharded (Wheelcher) (Mr.Suitcase's armed friends-mix)« Originalet hittar du på bandets hemsida: http://www.unarmedenemies.tk

This Saturday... At Digfi:Mix... It's the mixtape, baby!