2006-08-31
Postad i Irrpostning
Jag har ett par rage triggers. Idioter som står i bankomatkön och inte har bankomatkortet framme när det är deras tur (eller som står kvar och ska läsa kontoutdraget länge och väl efter att uttaget är gjort) är de värsta. En vacker dag så kommer en odisciplinerad bankomatkund få en ishacka i bakhuvudet när det brister för mig en gång för alla.
En rage trigger är svårare att kontrollera än bara vanlig ren irritation. Irritationer bekräftar mer ens egen överlägsenhet över personen som beter sig irriterande. Det är värre med rage triggers. De kan man inte hantera rationellt.
Onödigheten är min näst värsta rage trigger efter bankomat-pajasarna. Alla former av total onödighet, redundans och rent jävla värdelöst överflöd stör mig så mycket.
Ta bara Caps Lock-tangenten som exempel. Det är en stor tangent som har en av de bästa placeringarna på tangentbordet och det enda som är värt att veta om den är att man inte ska använda den. Den sabbar när man matar in lösenord, man kommer åt den när man tabbar eller använder shift. Andra värdelösa tangenter sitter i alla fall på behörigt avstånd från fingrarna när man använder tangentbordet. Caps Lock-jäveln har front row seat men är helt oduglig. Varför?
Eller tänk när man handlar med kontokort i en matbutik. På vissa ställen får man först dra kortet, sedan mata in koden och till slut så måste man bekräfta köpet genom att trycka OK på knappsatsen. Det där sista momentet gör mig förbannad. Jag har ju redan sett summan och jag får ett kvitto efteråt. Varför kan jag inte gå och packa ner mina matvaror direkt? I vissa butiker knappar man bara in koden och så är det klart. Det visar att bekräftelsen efteråt inte är helt obligatorisk utan att någon (kortsystemstillverkare, butiken eller hin håle) har valt att konfigurera det så. Varför?
Och stackars alla som är arbetslösa och blir tilldelade en arbetsmarknadspolitisk åtgärd! Om du ansöker om a-kassa fyller du vecka för vecka i ett kort där du deklarerar vad du har gjort. Det finns ett antal kolumner där du dag för dag redovisar arbetslös, arbete, sjukskriven eller vad som nu är fallet. En av kolumnerna heter »Åtgärd«. Om du var arbetslös och påbörjade en arbetsmarknadspolitisk åtgärd på onsdagen i en vecka så skulle du på kortet deklarera »Arbetslös« under måndagen och tisdagen och sedan »Åtgärd« resten av veckan, right? Fel! Kolumnen »Åtgärd« används inte. Den som har påbörjat en åtgärd ska deklarera i kolumnen för »Förhindrad« på kortet. Sinnessjukt. Varför?
Såhär i valtider önskar jag att partierna kunde släppa alla jävla truismer om att »Alla ska med« och »Alla ska kunna försörja sig« och istället fokusera på den verkliga fienden: Onödigheten. Det parti som kan presentera en slutgiltig lösning för onödigheten får min röst direkt.
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
2006-08-30
Postad i mp3
Bara dansa…
Justin Timberlake (feat T.I.) – »My Love (Isabel y Decibel bootleg mix)«
För övrigt vill jag bara understryka än en gång hur bra piraten i Basement Jaxx »Hey You« är. Piraten! Arrrrrrrr
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
2006-08-28
Postad i Misc, vecka...
Förra veckan låg jag med feber och förkylning. Det var inte så dumt. Allt som kan hålla en borta från dödsjobbet är bra grejer. Nu är jag däremot tillbaka och det luktar av någon anledning ruttet på mitt kontor. Förmodligen alla drömmar som ligger och förmultnar i ett hörn.
De har infört mobiltelefonförbud på tunnelbanorna i Stockholm. Jag har därför börjat använda mobilen där, vilket jag aldrig gjort tidigare. Hittills går det mycket bra. Jag har även tänkt ut ett antal personangrepp jag ska använda till den första sura jäveln som säger till om det.
Efter en stark rekommendation från de goda människorna på Shaktar var jag i helgen tvungen att gå och se Juvelen. Det var jävligt nice. Prince-falsetter, snygga gitarrposer och programmerat gung är grejen. Lyssna: myspace.com/juvelen
I helgen såg jag »The Listeners«, en spionthriller om Echelon, avlyssning och satellitlänkar från de italienska alperna. Den kan rekommenderas. Inte bara för att den innehåller en av de obehagligaste karaktärerna jag någonsin sett på film (den privata contractorn som bokstavligt går över lik för att få sälja sin teknik till NSA) men just för att den handlar om Echelon, avlyssning och satellitlänkar från de italienska alperna. Det görs alltför få bra sådana filmer. Nej, »Enemy of the State« var inte bra. Och den hade inte satellitlänkar från italienska alper heller.
Apropå Shaktar så har de på siten lagt upp ett livespår från Mr.Suitcase-spelningen på deras klubb i maj. Kolla här: länk.
Basement Jaxx »Crazy Itch Radio« är verkligen ett vansinnigt album. Jävligt bra, men vansinnigt. Jag kan bli så avundsjuk på Basement Jaxx för att de hanterar de små små ljuden så otroligt bra. Som vanligt med dem så är det en helt ny upplevelse om man lyssnar på albumet i hörlurar på hög volym. I bakgrunden, sjukt långt borta, hörs små små ljud som bara kommer vid ett eller två tillfällen och sedan försvinner. Basement Jaxx musik är faktiskt egentligen bara summan av alla dessa små ljud ovanpå ett beat. Underbart producerat! Speciellt den lilla lilla piraten som säger »Arrr arrr« långt ute i vänstra ljudbilden i »Hey You«.
The Killers »When You Were Young« är årets hittills bästa låt. Springsteen-klockspelen i sista refrängen får mig att gråta. Jag vill att band jag gillar ska vara inte bara bra som musik utan lite sympatiska som människor också. The Killers har jag gillat som fan men varit lite tveksam inför som personer – ända till jag gjorde research och fick reda på att Brandon Flowers tidigare har haft ett syntband vid namn Blush Response. Alla som kan sina Vangelis-soundtracks vet vad det namnet bär för associationer. »We call it Voigt-Kampff for short.«
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
2006-08-22
Postad i Irrpostning
Vad gör militärer när de inte krigar? Tränar kickboxning och runkar till månadens playmate? Tydligen inte nuförtiden. I en artikel på ArsTechnica berättas om de privata elektroniska prylarnas intåg på krigsfältet:
»One of Mikhail Woltering’s strangest experiences in Iraq came when he helped a US unit fix a problem with their satellite TV hookup. One of the soldiers in the unit had hauled an amazing array of electronic gear into the desert with him: expensive computer, turntables, speakers. He had converted one corner of his 10-man tent into a complete DJ studio and worked late into the night, remixing samples and patching together his own beats.«
De har 16 datorer också för att kunna spela 8-mot-8-CounterStrike över LAN. Hey, var tar jag värvning?
Hela artikeln kan läsas här
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
2006-08-21
Postad i Irrpostning, mp3
Minns ni The Killers fantastiska video till »All These Things That I’ve Done«? Regisserade av Anton Corbijn gick de omkring som misslyckades spaghetti western-cowboys i en trailerpark och var allmänt… misslyckade. Lysande.
I videon till den nya singeln, »When You Were Young«, har de slängt sina ponchos. Istället är de husbandet Los Dientes del Perro på en liten bar i bergsbyn Tlayacapan i Mexico. I matta sjuttiotalsfärger utspelar sig ett otrohetsdrama omkring dem, komplett med latinamerikanskt episka proportioner, krucifix med neonljus, 500 år gamla kyrkor och mariachiband. Ungefär lika vackert som ett Guillermo Arriaga-manus. Denna Anthony Mandler-regisserade skapelse är en viktig påminnelse till människan varför hon över huvud taget valde att uppfinna musikvideon. Mer sånt, tack.
Se den här.
(Den storslagna låten bådar dessutom mycket gott inför den Flood-producerade fullängdaren i oktober.)
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
>
Anton Corbijn >
musikvideo >
rockfilm >
The Killers >
västern >
western
2006-08-19
Postad i Irrpostning
Ahoy, me hearties!
Det slog mig att det bara är en månad kvar till Talk Like A Pirate Day. För dig som undrar hur du ska kunna prata som en pirat just på ditt jobb så finns det en utmärkt hemsida med fraser och uttryck att börja lära sig redan nu:
http://www.talklikeapirateday.com/
Avast, ye demon copy machine! Taste the wrath of my arse!
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
2006-08-18
Postad i Irrpostning
Det är lätt att glömma bort vilken skillnad det egentligen är på kvalitet och kvantitet. Detta gäller särskilt när vi pratar om musik. Remixarna av Pet Shop Boys »Minimal« väller in och rinner över. Dub hit, mix dit, edit där borta. Jag vet faktiskt inte i vilken ände vi kan börja, förutom att konstatera att Pet Shop Boys är djävulen när det gäller kvantitet.
Jag har alltid gillat remixen som konstform. Då menar jag inte den disträa, obligatoriska Roger Sanchez-remixen på en singel av Madonna eller de lika intetsägande minimaltechnomixarna gjorda av minimaltechnofolk på andra minimaltechnofolks låtar som låter ungefär likadant. Jag gillar remixen när en låt har spelats in, upphovspersonen känner lite på den och sedan säger »Han och hon ska få tolka denna!«.
När The Neptunes gav sig på »Harder, Faster, Better, Stronger«, när The Avalanches gjorde latinamerikansk gatufest av »So Why So Sad« eller när Jacques lu Cont lät »Mr.Brightside« bli arenaepos… Just i de stunderna har remixen som konstform stått på sin topp. Exemplen är hur många som helst, egentligen. Trentemöllers onda »What Else Is There«, Fennesz sabbade »Last Exit«, ja ta The Prodigys galna version av Front 242s »Religion« eller vad som helst. Ni hajar vad jag menar.
Remixen är en konstform när den är uttänkt, när två stilar möter varandra och något nytt uppstår under tiden.
Pet Shop Boys har varit bra på det där, att hitta rätt folk på rätt plats och fått dem göra något nytt av låtarna. Men den här »Minimal«-lavinen… Det känns hopplöst trist. Och det är ju inte första gången de gör det. Tänk bara:
»I Wouldn’t Normally Do This Kind Of Thing (7″ Single Mix)«
»I Wouldn’t Normally Do This Kind Of Thing (DJ Pierre Club Mix)«
»I Wouldn’t Normally Do This Kind Of Thing (DJ Pierre Wild Dub Pitch)«
»I Wouldn’t Normally Do This Kind Of Thing (DJ Pierre Wild Pitch Mix)«
»I Wouldn’t Normally Do This Kind Of Thing (DJ Pierre Wild Tribal Beats)«
»I Wouldn’t Normally Do This Kind Of Thing (Extended Nude Mix)«
»I Wouldn’t Normally Do This Kind Of Thing (Wild Pitch Mix)«
»I Wouldn’t Normally Do This Kind Of Thing (Grandballroom Mix)«
»I Wouldn’t Normally Do This Kind Of Thing (Wild Pitch Dub)«
»I Wouldn’t Normally Do This Kind Of Thing (Beatmasters 7″)«
»I Wouldn’t Normally Do This Kind Of Thing (Voxigen Mix)«
»I Wouldn’t Normally Do This Kind Of Thing (Album Version)«
Det har kommit en del sådana remix-floder de senaste åren. En låt släpps, jag laddar hem, älskar. Lyssnar på någon av de 2-3 remixarna från tolvan och hittar en favorit. Lyssnar på den. En månad går. En remixtolva kommer. »Wow, kul!« och så laddar man hem och lyssnar. Sen går det två månader. »Har du hört att de släppt en limiterad remix-tolva inför USA-släppet?« »Åh, nej, berätta mer?«. Det här upprepas ett tag och till slut finns det så många edits och mixar att inte ens själva ursprungslåten inte känns särskilt rolig längre.
Nånstans runt den tionde remixen av Luomos »Tessio« så dog den, exempelvis. Inflation, tror jag det kallas. Eller är det någon som har kvar något engagemang inför det här:
Alter Ego – »Rocker (Original mix)«
Alter Ego – »Rocker (Eric Prydz remix)«
Alter Ego – »Rocker (Dub)«
Alter Ego – »Rocker (Erol Alkan’s Deaf Disco Re-Vised) «
Alter Ego – »Rocker (Plastikman remix)«
Alter Ego – »Rocker (Erol Alkan Re-Edit)«
Alter Ego – »Rocker (Earl Shilton remix)«
Alter Ego – »Rocker (Radio Edit)«
Alter Ego – »Rocker (Poxy Music’s Tautology)«
Alter Ego – »Rocker (The Unknown Beatbox Version)«
Alter Ego – »Rocker (Black Strobe remix)«
Alter Ego – »Rocker (Wink’s Acid Rocker Interpretation)«
Alter Ego – »Rocker (Stanton Warriors Vocal Mix)«
Alter Ego – »Rocker (Stanton Warriors Instrumental Mix)«
I en mycket bra artikel i Wired om cut-and-paste-estetik och customizing skrev William Gibson förra året följande:
»Today’s audience isn’t listening at all – it’s participating. Indeed, ‘audience’ is as antique a term as ‘record’, the one archaically passive, the other archaically physical. The record, not the remix, is the anomaly today. The remix is the very nature of the digital.«
Han hårddrog det aningen – eftersom det ju är en större del av massorna som passivt konsumerar än som aktivt deltar – men någonstans i kärnan av hans påstående finns ändå en aktuell poäng: En låt är inte längre bara en låt, den är också bränslet som driver en digital mashup-kultur, en digital podcast-kultur, en digital mp3mix-kultur.
Bara för att klargöra var jag står innan vi kommer till det allvarliga i detta: Jag älskar en bra remix. Jag är själv del av den digitala musikkulturen och de uttryck den tar sig och jag älskar varenda minut av det. Detta hindrar mig däremot inte för att se problemen. För problem kan det leda till. Vi kan ju börja med att läsa det här:
Le Sport – »Chemical Drugs (Motion 44 Remix)«
Le Sport – »Chemical Drugs (Peter Aries Remix)«
Le Sport – »Chemical Drugs (Motown-Bashing Refix)«
Le Sport – »Chemical Drugs (KC-DC Remix)«
Le Sport – »Chemical Drugs (A Copycat Mix)«
Le Sport – »Chemical Drugs (Electronic Soul Mix)«
Le Sport – »Chemical Drugs (Yeah Someday RMX)«
Le Sport – »Chemical Drugs (Jospressen rmx)«
Le Sport – »Chemical Drugs (Eurostripped By T.Palmer)«
Le Sport – »Chemical Drugs (Julian Simpson remix)«
Le Sport – »Chemical Drugs (Mitch-Timmy remix)«
Den lysande musikbloggen DiscoBelle.net har räddat många arbetsdagar för mig. Alltid när jag haft som tråkigast och mitt musikbibliotek känts skittrist har jag kunnat gå in där för att hitta DJ-mixar, mp3or och webradiolänkar så grymma att de skulle kunna förgylla en eftermiddagsfika med Ingvar Oldsberg i skärselden. Frågan är bara om de visste vilket monster de skapade när de la ut spåren till Le Sports »Chemical Drugs« för nedladdning och fire-at-will-remixande?
Idén att lägga ut spår från samtida pophits (tidigare har de också lagt ut Oturs »Apart«) för remixande är kreativ och helt i linje med William Gibsons påstående ovan. Det är nyskapande och ger samtidigt en möjlighet för aspirerande producenter att pyssla med the real deal med separerade ljudspår istället för att göra bootlegmixar av vanliga låtar. Själva idén var väldigt bra och all heder till Le Sports frikostighet och DiscoBelles initiativ för det. Problemet är bara… inflationen.
Jag kastade mig över Motion 44-remixen eftersom de alltid levererar bra skit. Mycket riktigt svängde det satan. Jag re-postade den här på bloggen efter att ha guppat runt i min skrivbordsstol en hel dag till den. Så långt var DiscoBelles djärva remixexperiment lyckat. Men efter det… Jag lyssnade en halvminut på Peter Aries-mixen och gick sedan kvickt tillbaka till Motion 44. Där har jag hållit mig sen dess.
Alter Egos »Rocker« tömdes på innehåll efter ett tag och på vägen dit hade det ändå varit namn som Black Strobe, Plastikman och Erol Alkan som behandlat den. Upplevelsen ebbade alltså ut till och med när några av de bästa på området fått gå loss i för stor mängd. Det hade varit en stor otjänst mot »Chemical Drugs« att göra den till paria genom att lyssna igenom tusen tolkningar.
Jag vill gärna tänka att det är såhär: Pet Shop Boys »Minimal« är en singel med Tocadiscos »Sunday at Space mix« som baksida (de har lyft fram pizzicatosarna! Bästa!). Le Sports »Chemical Drugs« är en singel med Motion 44-mixen som klubbgungsbonusspår. Det hade varit så… fokuserat.
Den digitala kulturen är ung och det har ännu inte formulerats några regler. Det mesta är möjligt och det är detta som gör den så attraktiv. Det största misstaget som den digitala kulturen kan göra är däremot att tro sig stå över grundläggande begrepp som inflation.
De gamla spanjorerna trodde också att allt var möjligt när de upptäckte ett berg fullt av guld i Bolivia och började trycka pengar för glatta livet, med följden att apelsinpriserna steg 400% i ett nafs.
Låt oss dra en gräns vid max fyra remixar per låt, ok? Låt det stanna där. Välj noggrant ut vem som har potentialen att tillföra något till låten (känt namn eller inget namn spelar ingen roll, bara det finns en tanke med valet), släpp tolvan och låt sedan bli att röra spåret något mer. För hur nyfiken jag än är på att höra spännande omarbetningar finns det en gräns för när »spännande omarbetning« övergår till »bara ännu en omarbetning«, och den kommer ofta fortare än man anar.
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
användargenererad >
cut and paste >
remix >
William Gibson
FEED
