Onödigheten som rage trigger

Jag har ett par rage triggers. Idioter som står i bankomatkön och inte har bankomatkortet framme när det är deras tur (eller som står kvar och ska läsa kontoutdraget länge och väl efter att uttaget är gjort) är de värsta. En vacker dag så kommer en odisciplinerad bankomatkund få en ishacka i bakhuvudet när det brister för mig en gång för alla.

En rage trigger är svårare att kontrollera än bara vanlig ren irritation. Irritationer bekräftar mer ens egen överlägsenhet över personen som beter sig irriterande. Det är värre med rage triggers. De kan man inte hantera rationellt.

Onödigheten är min näst värsta rage trigger efter bankomat-pajasarna. Alla former av total onödighet, redundans och rent jävla värdelöst överflöd stör mig så mycket.

Ta bara Caps Lock-tangenten som exempel. Det är en stor tangent som har en av de bästa placeringarna på tangentbordet och det enda som är värt att veta om den är att man inte ska använda den. Den sabbar när man matar in lösenord, man kommer åt den när man tabbar eller använder shift. Andra värdelösa tangenter sitter i alla fall på behörigt avstånd från fingrarna när man använder tangentbordet. Caps Lock-jäveln har front row seat men är helt oduglig. Varför?

Eller tänk när man handlar med kontokort i en matbutik. På vissa ställen får man först dra kortet, sedan mata in koden och till slut så måste man bekräfta köpet genom att trycka OK på knappsatsen. Det där sista momentet gör mig förbannad. Jag har ju redan sett summan och jag får ett kvitto efteråt. Varför kan jag inte gå och packa ner mina matvaror direkt? I vissa butiker knappar man bara in koden och så är det klart. Det visar att bekräftelsen efteråt inte är helt obligatorisk utan att någon (kortsystemstillverkare, butiken eller hin håle) har valt att konfigurera det så. Varför?

Och stackars alla som är arbetslösa och blir tilldelade en arbetsmarknadspolitisk åtgärd! Om du ansöker om a-kassa fyller du vecka för vecka i ett kort där du deklarerar vad du har gjort. Det finns ett antal kolumner där du dag för dag redovisar arbetslös, arbete, sjukskriven eller vad som nu är fallet. En av kolumnerna heter »Åtgärd«. Om du var arbetslös och påbörjade en arbetsmarknadspolitisk åtgärd på onsdagen i en vecka så skulle du på kortet deklarera »Arbetslös« under måndagen och tisdagen och sedan »Åtgärd« resten av veckan, right? Fel! Kolumnen »Åtgärd« används inte. Den som har påbörjat en åtgärd ska deklarera i kolumnen för »Förhindrad« på kortet. Sinnessjukt. Varför?

Såhär i valtider önskar jag att partierna kunde släppa alla jävla truismer om att »Alla ska med« och »Alla ska kunna försörja sig« och istället fokusera på den verkliga fienden: Onödigheten. Det parti som kan presentera en slutgiltig lösning för onödigheten får min röst direkt.

Kanske relaterade inlägg:

  • Patrik

    Hej Billy!
    Kolla den här: http://www.idg.se/2.1085/1.74575 eller den här: http://capsoff.blogspot.com/

    I korthet blog om CAPS locktangentens värdelöshet.

  • http://blog.jorgen.nu Jyrg

    Åh. Det skulle ju bana väg för Onödighetsverket – Global Public Initiative For Uselessness – som måste tillsätta en utredning. Förhoppningsvis skulle de komma fram till att de själva är onödiga och inte behövs.

    Nåja. Det jag egentligen skulle säga är att folk som inte kan hantera bankomatköer, eller f.ö alla andra typer av köer också (busskön, ICA-kön (“jag ska bara hämta ett paket bindor på andra sidan affären innan jag betalar”), stå-ivägen-för-de-som-ska-ut-ur-tunnelbanan-kön), är det som kommer driva även mig till dräpa nån en vacker dag.

  • bug

    Min Caps-lock tangent är genom ett mirakel trasig (i know nothing..), om bara den där jävla Insert-knappen precis bredvid backspace också kunde självdö vore allt perfekt …

  • Andy

    Hopp, broder! Hopp! Du är inte ensam (se länk).
    http://www.idg.se/2.1085/1.74575

    På samma gång kan jag inte låta bli att länka vidare till den finaste höstmelankoliska låten jag känner till i detta nu: http://www.youtube.com/watch?v=7m2dvkAItYk

  • http://olsten.blogspot.com Thomas

    Efter ett halvår i Barcelona är min absoluta rage-trigger folk som bestämmer sig för att stanna mitt i en folksamling för att prata med sin make/vän, för att titta på något, för att leta i väska eller för att vara allmänt i vägen. Vad tänker dem?
    - Jag vet, jag stannar mitt på Las Ramblas (sätt in valfri plats), där tusentals turister rör sig, med min barnvagn och släkt på 14 person och börjar prata om vad vi ska köpa för souvenir till den enda i familjen som inte följde med, så att alla som går bakom och egentligen inte vill gå på den här gatan, men som måste, inte kan komma förbi. Det gör jag!

  • Henrik

    Plånbokshantering verkar överhuvudtaget vara svårt för många, vare sig det gäller att plocka ur eller stoppa in. Annars är folk med enorma ryggsäckar i bokhandlar nog det värsta som finns.

    Angående Caps Lock kan jag rekomendera tangentbord från Sun Microsystems. De har Control där Caps Lock normalt sitter.

  • http://www.bomben.se/smashing Daniel

    “Myndigheten för ärendehantering är en kontrollmyndighet som inrättats med huvudsyftet att verka inom ramen för den vision som innebär en långsiktig kontinuitet hos ärendehanteringen inom och mellan såväl den offentliga förvaltningen som näringslivet, att skapa broar i den administrativa miljö där arbetskraftens, kapitalets och marknadernas rörlighet ökat dramatiskt.”

    http://www.myndighetenforarendehantering.se/

  • mnsc

    Enklare än att köpa tangentbord från Sun är att installera SharpKeys och mappa om Caps Lock till förslagsvis vänster Ctrl.
    http://www.randyrants.com/sharpkeys/faq.htm

    För ökat välbehag kan man pilla bort tangenten, sandpappra bort det förhatliga “Caps Lock” och tuscha dit ett truimferande utrop!

  • Åsa

    Jag tycker sånt här är så hemskt att läsa. Att småfixande så självklart är >>onödigt

  • Fackpampen

    Visst är caps lock lite onödig kan jag tycka, men för andra helt oumbärlig. Ta en föredetta kollega till mig som exempel, hon envisades med att alltid skriva med stora bokstäver i vårt verksamhetssystem. Mycket flinkt tryckte hon ned caps lock för att sedan trycka ned en bokstav, tryckte ned caps lock igen, sedan tryckte hon ned caps lock igen, för att sedan trycka ned nästa bokstav i ordet osv osv. Hon får förbli anonym, men lite elakt kallades hon för “kvinnan som skriker i anteckningsfältet”.

blog comments powered by Disqus