Ödet bakom omslaget

Omslaget till Donald Fagens »The Nightfly« kan mycket väl vara det snyggaste skivomslag som gjorts. Det syns aldrig uppräknat när tidningar ska lista världens bästa men det har förmodligen mer att göra med att konceptalbumet om den olycklige radioprataren i sig inte finns på några listor. Själv kan jag inte smälta det. Den ensamhet, den slitenhet, som finns i bilden där DJn sitter och spelar skivor för sin förlorade älskling är så enorm. På bilden är timmen är sen. För sen. Klockan har nyligen slagit fyra på morgonen och Lester the Nightfly, spelad av Donald Fagen själv, är inne på sitt andra paket Chesterfield Kings. På bordet framför står en överfull askkopp, en mikrofon, en skivspelare och en LP med Sonny Rollins & The Contemporary Leaders. Lester har lossat på slipsen och knäppt upp översta knappen på skjortan. Han är själv i studion och ingen märker lite slapphet. Jazz i natten, på WJAZ - an independent station. Från foten på Mount Belzoni sänder Lester sitt program. Han sänder det varje natt. En gång i tiden hade han vid denna sena timme sovit vid sidan av sin älskade men den glöden slocknade. De har inte träffats på länge men i natt kan han inte tänka på annat än henne. Han hoppas hon lyssnar. Skivorna ikväll handlar ju bara om tiden som var deras. »Hello, Baton Rouge - you are on the air! Won't you turn your radio down? Please respect the seven second delay we use. « I natt är det bara Lester och dårarna som är vakna. »So, you say there's a race of men in the trees?« »So, you're for tough legislation?« Jazz och konversation, låt aldrig morgonen komma. Lester häller upp ännu en kopp kaffe. Detta är hans natt. Hans och Sonny Rollins. Och skivorna räcker långt bortom soluppgången. Tankarna vandrar tillbaka till henne. Undrar om hon lyssnar? Hon sitter vaken i en sommarnattsvarm lägenhet, stadens sorl bara en påminnelse om promenaderna de brukade ta hand i hand. Och semestern i Miami. De gick mellan regndropparna tillbaka till deras hotell, blott en lyxig inramning till något som redan var på väg att brista. Snart bråkade de. De hann aldrig ens ta adjö. Sedan dess sitter Lester vid Mount Belzoni, det är bara han och jazzen. WJAZ – an independent station. . »I’ve got a caller on line one, hello John from Crystal Springs.« Han spelar de bästa skivorna varje natt, för han vet att den natten hon lyssnar kommer hon att förstå. Hon kanske kommer höra hans ursäkt i Sonny Rollins saxofon och de kanske kan träffas igen för att prata. När Lester the Nightfly framåt morgonen äntligen får sova drömmer han nämligen om åskan i Miami, om vägen de gick förbi de stora hotellen och om den lyckliga dagen då de ska träffas igen, gående tillbaka hem mellan regndropparna.