Misc, vecka 06

När jag startade Beneath a Steel Sky så ville jag ända från början att det inte skulle vara en blogg som handlade om vem jag åt lunch med. Visst kan det vara kul att götta sig i såna bloggar på samma sätt det är roligt att läsa om när Tito Beltran torskar för att ligga med småbarn, men jag gillar nog bloggar med lite mer textinnehåll bättre. Som Joakim Sandströms blogg exempelvis. Hans postning där han låter några elever i 7:an lyssna på och recensera hans favoritmusik är inget mindre än enastående, läs själv här. Problemet med att inte skriva om det dagliga är bara att det blir brist på text ibland, det vill säga ungefär samtidigt som det blir brist på ämnen att skriva om. Nå.

I april fyller Beneath a Steel Sky 3 år. Men jag tror att vi innan dess kommer att nå ett ännu finare jubileum. Hittills har jag skrivit 931 601 tecken här (denna postning inte inräknad). Läskigt. Det är faktiskt 300 000 tecken längre än min roman »Himmelska dagar« som jag skrev 2003 (var på vippen att släppa den men fegade ur i sista stund på grund av ye ol shame of being imperfect, nu ligger den här och blänger på mig som ett monument över ett misslyckande). När Beneath a Steel Sky når den magiska gränsen på en miljon så måste vi nästan fira på något sätt. »A party. With balloons.« som Neil Gaiman sa.

Jag såg första deltävlingen i melodifestivalen i lördags. Sången låg alldeles för högt mixad så det var svårt att koncentrera sig. Jag försökte EQ:a lite på TVn men det gick inte så bra. Jag fick svar på varför i Aftonbladet efter att »svenska folket« hade »rasat« mot den dåliga kvaliteten:

– Vissa har för dåliga tv-apparater, andra för bra. De vet nog inte hur man ställer in dem, svarar studiomannen Henrik von Zweigberk.

Nej, det är möjligt. Men melodifestivalen sänds i 5.1-ljud, right? När det gäller DVD:er med 5.1 så är det i alla fall såhär: Om man har en modern ljudanläggning (vilket ingen nu levande person utanför Äppelviken har) som tar emot det 5-kanaliga ljudspåret ligger sången ensam i mittenhögtalaren och musiken i de övriga = bra ljud. Om man inte har 5-kanalig ljudanläggning utan vanlig stereo så måste de 5 kanalerna mixas ihop till 2 = sången ligger för högt. Gäller det även TV-ljud? I så fall är det inte så konstigt om man rattar och rattar utan att få till det. (Notera att jag i och med att jag blir upprörd över detta sållar mig till pöbeln, who would’ve thought…)

Fast mest anmärkningsvärd var i alla fall Christer Björkmans kommentar om att det var ett så genomuselt dåligt startfält:

– När folk sätter sig i soffan så bygger de allt på förväntningarna från förra året. De relaterar till låtar de hört flera gånger. Kom tillbaka i höst när de här låtarna finns på allas läppar.

Hmm. Men är inte själva grundtanken med schlager att det ska vara låtar som fastnar direkt? Feta hits som man kan nynna på efter att ha hört dem i TV en gång? Det är liksom inte Explosions In The Sky som ni ska sälja in här?

Ni kan se den röda tråden? I första stycket skrev jag att jag inte har några vettiga ämnen att skriva om och nu går jag loss om schlagerfestivalen?

Svenska Dagbladet lanserar sex nya bloggar. Bland annat ska Karin Thunberg blogga »om livet«. Snacka om nischad blogg! Nu väntar jag med spänning på att någon kontrar och startar en blogg »om döden«. Och ingen fin, fundersam sak, utan en hård, rakt-på-sak-blogg. Som det gamla numret av Montage med tema självmord. En sorts blogg som man måste se »21 Grams« eller läsa Lars Norén efteråt för att bli uppmuntrad, liksom. Fast det kanske bara är att gå in på valfri tonårings skunkdagbok?

Svankvinnan!

Det kanske oftast stämmer bäst när det gäller kemiska substanser, men faktum är att det mesta i livet följer en enkel regel: Kicken blir aldrig så stor som första gången, du måste hela tiden öka dosen i kampen för att få känna den igen men det spelar ingen roll hur mycket du tar eller vad du gör för den där första kicken kommer alltid vara som ett mytologiserat, avlägset minne som långsamt blir till en besatthet. Jag tror jag är där nu. Med YouTube. Jag kom till insikt om det en dag när det hade tittats på liiiiite för svettiga dvärgslagsmål, liiiiiite för mycket japansk förnedrings-TV och liiiiiite för många filmer med dödsbilkrascher. Insikt är första steget till bot, tror jag att jag har hört nånstans. Jag ska jobba med det.