I postningen om The Avalanches nedan så efterlyste jag mp3an de släppte där alla fyra låtar de använt för att pussla ihop »Since I Left You« låg separerade. En vänlig läsare hörde av sig med den - stort tack! Den är så bra att jag dunkade upp den om det är någon som inte har hört: ladda hem här. Som tack till den snälla själen som mailade mp3an ger jag en tanke att ta med på vägen:

På fredag åker jag till Glasgow för en liten Mr.Suitcase-spelning. Jag får nog tillfälle att posta även därifrån, men om inte så ses vi igen i början av nästa vecka. Under tiden, lite misc-prylar. Den nya cykelbloggen Hors Catégorie är precis den pepp man behöver inför Flandern Runt nu i helgen (som jag missar p.g.a. Glasgow). Jag håller verkligen tummarna för att den fortsätter uppdateras såhär ambitiöst och välskrivet under hela säsongen. Snart börjar nedräkningen till Giro d’Italia. Årets italienska varv är ett monster med vansinniga bergsetapper (Monte Zoncolan!) Min kommentatorsdebut på Eurosport fick tummen upp, vilket var mycket kul. Jag får förnyat förtroende. Nästa sändning = 14 april. Paragon har släppt en mixtape, »Länge Leve Laget«. Jag har bara hunnit lyssna på halva men det jag hörde var mycket nice! Ladda hem den på www.hemmalaget.nu/paragon/. De brittiska soldaterna ska släppas, meddelar Iran idag. Betyder det att »Operation Bite« inte går av stapeln på fredag? Tze plöt thickööns.. Jag brukade alltid se resorna i kollektivtrafiken som en chans att pyssla med något som man ofta känner att man inte har tid med annars. För några år sedan läste jag facklitteratur eller lyssnade på föreläsningar. Sen orkade jag inte det längre och började läsa romaner och lyssna på musik. Numera pallar jag inte det heller utan kollar »Family Guy« eller »Daily Show« på iPoden. Förfall? »It’s raining Baltimore, baby, but everything else is the same.«

De senaste veckorna har jag börjat varje morgon med att cranka upp iPoden och spela The Avalanches mashup av Digitalism och Wham, »Ray of Zdarlight«, tills trumhinnorna värker. Jag ska egentligen inte lyssna på musik på hög volym i hörlurar för mitt högeröra mår inte så bra, men när The Avalanches gör sin magi så går det ju bara inte att värja sig. Det är en fullständigt lysande mashup. Den är så lysande att jag inte ens tycker ordet »mashup« är en relevant beskrivning, för det här är så mycket mer. Tematiskt och känslomässigt är de båda låtarna - Whams »Ray of Sunshine« och Digitalisms »Zdarlight« - egentligen en och samma, och att de passar ihop musikmässigt borde vara självklart. Det här var ju två bitar ur det stora popkulturpusslet som bara väntade på att fogas ihop. »Sometimes You wake up in the morning with the bass line, A ray of sunshine, Sometimes, You know today you're gonna have a good time, And you're ready to go« ...sjunger George Michael Och så brakar Digitalisms stenhårt förföriska baskomp igång medan falsetten kommer... »Move it move it baby, can’t you see I’m ready to dance dance dance«. »Ray of Zdarlight« är årets hittills bästa låt. Och jag är bestämd i att det inte är en mashup - det är något annat. För det här är ju inte första gången som The Avalanches lyssnar på några låtar, upptäcker att de egentligen är flera delar av en och samma enhet och slänger ihop dem till en ny, ännu bättre låt. I mars 2004 släppte The Avalanches på deras hemsida en mp3a där de fyra låtarna som låg till grund för »Since I Left You« (singelspåret, inte hela albumet) kunde höras i sin helhet. Det var fascinerande. Ett stråkriff här, en klavinett där, en wah-wah-gitarr här. Klaus Wunderlich och The Main Attraction ihoptryckta till något nytt. Det var hissnande lyssning (om någon har kvar mp3an, do mail me! Jag saknar den. Eller ännu bättre, lägg upp på zshare och posta länken i kommentarerna?) När man maler ner och bakar ihop på det viset så är det inte en mashup längre. »Mashup« är ett ord för den som upptäckt att ett Whitney Houston-wailande och ett Sex Pistols-riff råkar gå i samma tonart och tycker det är kul. Det blir wild och crazy men ger inte så mycket mervärde. När The Avalanches varsamt trycker ihop element som går hand i hand på alla sätt och vis för att skapa något nytt – då är det ren popmagi. Handen upp om du längtar som jag till The Avalanches nästa album - om det någonsin kommer...

...men ett ganska stort skutt för mig. Gårdagskvällen innebar något som verkligen är i enighet med min nyligen anammade riktlinje som tvingar mig att tacka ja till saker som jag normalt alltid tackat nej till för att jag varit för skraj. När möjligheten dök upp sa jag ja direkt och det var effektivt, för då var jag tvingad att lösa uppgiften utan att gå och grubbla innan. Det var väldigt kul. Bildbeviset från Eurosports studio där jag gjorde debut som kommentator igår: Det är inte en ljuskil som går genom mitt huvud, bara en reflektion i glasrutan mellan mig och kontrollrummet varifrån snälla teknikern Micke tog bilden. Nå, det jag kommenterade var förvisso bara ett litet magasinprogram, men när det dök upp ett inslag om en fransk snowboardåkare som växt upp på Les Deux Alpes så fick jag ändå in en bisats om när Pantani hängde av Ullrich uppför där för att vinna Touren 1998. Så teoretiskt sett - väldigt teoretiskt, man måste kompromissa och böja teorin ganska hårt - har jag kommenterat cykel på Eurosport. Något att bocka av på To-Do-listan, alltså. (Om du nu sitter och mumlar »mediahora« så är det helt okej.)