de Gaulle, de Vahl och Differnet (Unai remiks)

2007-05-08 - Postad i Irrpostning, mp3 - 1 kommentar

I morgon förmiddag landar jag på Charles de Gaulle för att vara i Paris ett par dagar. Uppdateringarna här kommer alltså vara obefintliga till slutet av veckan. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att prata om två svenska släpp och länka två mp3or att ta med sig in i djupa våren.

För en tid sedan kom ett mail. Det informerade om en ny skiva av Erik de Vahl, »Oh My Spine«, limiterad till 100 ex. Det var effektivt på mig, för jag kastade mig över Paypal-länken och beställde ett. Sen väntade jag. Och väntade. Och började läsa recensioner och reaktioner. Och läste på ett forum att en person fått sin beställda skiva borttappad i posten och började nästan gråta för att jag var så sugen på den. En kompis erbjöd mig att ladda hem den, men vafan jag ville ju ha skivan. Inte för att jag betalat pengar för den (skiva eller inte så var det ju hur som helst ett litet bidrag med hopp om fortsatt fin musik) utan för att jag ville känna på den, se den, låta den ligga framme medan jag spelade den. Vissa artister är det ju bara så med, du vet.

Jag hade givit upp hoppet när det en dag ramlade ner en skiva. När jag öppnat kuvertet bländades jag av det vackra däri. Sjukt snygg framsida, en innerpåse prydd av glitter och mitt i en kolsvart, kolsvart CD.

Ur högtalarna kom däremot något helt annat än svärta. Därifrån kom istället det finaste soundtrack till våren som man kan tänka sig. Eller, egentligen det finaste soundtrack som skulle vilja passa våren. Erik de Vahls musik är nämligen trasig, men inte på ett ondskefullt sätt. Den är sträv, men med en vilja att vara len. Den är de vackraste harmonierna spelade genom söndrigt kablage.

Har du märkt skillnaden mellan ett regn i oktober och ett regn i maj? Regnet i maj lovar något gott, luften är frisk och det doftar härligt efteråt. I oktober, däremot, är regnet bara olycksbådande, det är rått i luften och det luktar av multnande löv. Erik de Vahl är precis den där stunden då regnet i maj har upphört, då man kan ana en sol någonstans men det är ändå okej att det är mulet för man vet att det där regnet gjorde så att det slår ut blommor, ungefär.

Ladda hem:

Erik de Vahl – »Get The Words«

Lika fast ändå inte. Nära fast eoner ifrån. Differnets nya EP »Expanding Universe, part 1« har jag haft i spellistan efter Erik de Vahl den senaste veckan och det borde kanske inte funka egentligen, men någonstans går det hand i hand. Om Erik de Vahl är i färg är Differnet i svartvitt, men stämningen jag hamnar i är ändå densamma.

På releasefesten för Nicolas Makelberges »Dying In Africa« i augusti förra året gav Tomas Bodén från Differnet mig en CDR. »Det här är spelade vi in under några dagar förra veckan,« sa han. Det var tio spår eller nåt, det ena mer imponerande än det andra. Det bästa jag hört från Differnet låg på den där CDRen tills jag slarvade bort den (host host, respektlöst jo, men… den var omärkt och omärkta CDRer försvinner enligt naturlagen). Jag har sett fram emot releasen av de där låtarna så mycket, för tiden har gått och det är svårt att minnas.

Förra veckan kom nyheten: Den 30 maj släpps CDn »Collapsing Universe« på Friendly Noise. Klackarna i taket! Samma dag som min Mr.Suitcase-skiva släpps! Samma dag som det är målgång uppför vansinnesberget Monte Zoncolan i Girot! Jag ska noggrant notera den 30 maj 2007 i min historieskrivning.

Men, i väntan på albumet så släppte Differnet den 30 april en EP på Kupei Musika. Den heter alltså »Expanding Universe, part 1«, är helt utsökt och går att köpa på Beatport.

I väntan på den 30 maj, ladda ner Unais fullständigt makabert mäktiga remix av »Patterns of Parklands« här och dö stråkdöden:

Differnet – »Patterns of Parkland (Unai remiks)«

Vi ses på andra sidan Paris!

Permalink