En typisk dansk sprang in och fixade så att Sverige vann landskampen mot Danmark och nu skriker media på sitt vanliga vis ut chockrubrikerna. »En av de enskilt största skandalerna i europeisk fotboll« sa Lasse Granqvist i sändningen. Han var ute och cyklade hela sändningen (precis som Kanal 9s tv-produktion) och toppade av det med det där. Hillsborough? Heysel? Eller om vi för denna postnings skull ska se på skandaler skapade av spelare och ledare: Valencia - Inter för någon månad sen? Eller, när det kommer till landslagsfotboll, Turkiet - Schweiz 2005? Expressen har just nu som rubrik: »Här dödar han matchen.« Efter Hammarby - Djurgården i förra årets allsvenska var rubriken: »Här dödar de fotbollen.« Framgångsrikt har de därmed dödat analysen. Vad allt till sist handlar om är att fotbollen har fått de fans den förtjänar. Jag försvarar eller ursäktar inte vad pajasen gjorde. Men den som tror att det var en enskild full pajas som var orsaken har fått det om bakfoten, han är bara den yttersta grenen på det stora, sönderruttnade fotbollsträdet. Agerandet från den typiska dansken som rusade in på plan har egentligen ingen nyansskillnad mot agerandet av en annan typisk dansk: backen som klippte till Rosenberg med ett knytnävesslag i magen, 30 meter från där bollen var. Om problemet bara vore danskt så vore det lätt att lösa, men så är det naturligtvis inte. Det finns ingen annan sport där man har så lite respekt för motståndaren som i fotboll. Till och med om man tar de mest heta MMA/K1-matcherna så finns där mellan blodvitet alltid en respekt. När ronden är över så är den. Då tackar man och går till sin ringhörna. I fotbollen finns ingen respekt. Knytnävesslag när domaren inte ser, regelvidrigheter, filmningar och regelrätta krogslagsmål (se: Valencia - Inter och Turkiet - Schweiz) är vardagsmat. Det är inga undantag, det är legio. När Edgar Davids dopade sig blev han avstängd i tre månader, juni - augusti, när ligan ändå hade uppehåll. Jag kan höra resonemanget, gärna framfört av UEFA-pamp på franskbruten engelska: »Ou, e's such a charatöör! We cannut be 'ard ön 'im!« Innan man pratar om att någon rödsvettig dansk har dödat fotbollen så kanske man ska fundera över vart det övergripande problemet finns. Ingen annan sport har sådan kaosartad inramning som fotbollen. Visst smäller det på basketmatcherna i sydeuropa och visst urartar lacroisse-matcher till rena rama fältslag, men bara fotbollen är genomrutten från topp till tå. Från styrelserummen där folk har smeknamn som Janne Plånbok och bollar okontrollerat med pengar till matcherna där inget är heligt på plan till läktarna där det kaosas. Inte ens i min älskade cykling (som kan vara en av de mest genomruttna sporterna EVER) är det lika mörkt, eftersom själva arrangemangen och tävlingarna i alla fall alltid är fester. Det här är egentligen ingen kritik mot fotbollen. Jag är döpt efter en anfallshjälte, har gått på matcher sen jag var knatte och kommer alltid att se fram emot de där 90 minuterna av magi, även om man vet om allt skit som händer bakom kulisserna. Det här är en kritik mot naivismen. Svenska Fotbollsförbundet har »Se, upplev, älska« som sin paroll. I den uppmaningen ingår som ni ser inte att vara kritisk eller att ställa krav på det man betalar stora summor för att följa med i. Vi ska bara se, uppleva och älska och gå i en rosafluffig tro om att fotbollen är precis lika fin som den är i Nike-reklamerna. På det sättet kan vi häpnas när en typisk dansk tar ut sin fylleaggression och gräver ner förnuftet hemma på bondgården. På det sättet blir dansken han som DÖDAR FOTBOLLEN och bara vi hänger honom skithögt så kommer allt bli bra igen. På det sättet slipper de ansvariga inom förbund och klubbar att behöva grotta ner sig i dyngan och städa ur de övriga problemen. Det är en effektiv strategi. I natt kommer alla gå hem och lägga sig, trygga i vissheten om att fyllepajasen dödade matchen. De danska tidningarna har dragit i gång en grundkurs i pöbeljustis så att alla kan ta ut sin frustration. Men i min värld var hans bara ett av två huvudlösa slag som dödade matchen. Men det första kom från en spelare. Så vi pratar inte om det. Och, just det... Janne Plånbok och hans gelikar som fifflar med pengar och rufflar med spelarinköp, de är enskilda individer som agerar, det ska inte drabba klubben de jobbade för eller fotbollen i stort. För fotbollen är fin. Fotbollen är ren. Det är bara enskilda dårar här och var som sabbar. Och tror du inte på fotbollsförbundens eller Nikes version av hur fantastisk fotbollen faktiskt är, ja då är du en huligan. Upprepa de sista meningarna hundra gånger så blir du en mönstersupporter.