Nugget #2: New Order
Året var 1995, jag var 17 år och besatt av New Order. Men till skillnad från nu när det skrivs hyllningsartiklar hit och dit och Ian Curtis och Hacienda och blabla var det inte lätt att ta reda på så mycket. Det fanns inga biografier skrivna, bara dokumentären »New Order Story« som inte är svår att genomskåda som både förskönande och mytskapande. Det är en lysande film på det sättet, men då ville jag inte ha deras eller Paul Morleys version, utan förstahandsberättelser. Det blev mest att jag satt och läste sleeve notes i Palatine-boxen och tittade på de outgrundliga omslagen och drömde.
En sak hade jag dock hört: New Order hade spelat i Stockholm 1981. På det lilla värdshuset Lindgården bredvid Gröna Lund. Jag försökte rota i det där men fick inget svar. Såhär i efterhand har jag ju hört tusen historier om det, om hur Jan Gradvall inte höll på att komma in för han var för ung och sådana saker som för vår generation är lika självklara som Rolling Stones festande i Bredäng är för min pappa. Men då kände jag ingen, hade ingen att lyfta luren till och be dem berätta eller så.
En klass i min skola hade sin studentskiva på Lindgården och jag gick dit och tjatade på DJn i en timme om att han skulle spela »Blue Monday« och dansade järnet till den och åkte hem. Det var liksom klart där. Jag hade haft min alternativa New Order-upplevelse på platsen där det hände.
Vid det här laget hade den där spelningen växt till orimliga proportioner hos mig. Jag var besatt av tanken att jag var född i fel tid och fördömde banden jag såg ute eftersom de aldrig skulle ens vara i närheten av att vara lika genialiska. New Order på Lindgården hade blivit min heliga graal.
Kort efter studentskivan mailade jag till Stefan Malmqvist eftersom jag sett honom bli omnämnd med epitetet »Sveriges meste konsertbesökare« i någon tidning. Jag frågade om han hade varit där och, om han varit det, bad honom berätta allt.
Dagen därpå fick jag svar.
»Jag måste tyvärr göra dig besviken,« skrev Malmqvist, »jag var där och allting var rätt dåligt. Dåligt ljud, otight band. Du missade inget.«
Tack Stefan för att du stack hål på en ballong som växt sig alltför stor. Jag tror jag har mått bättre efter det.
mp3: New Order – »Ceremony (live på Lindgården, 1981)«
Kanske relaterade inlägg:
- 2009-02-02 -- Nugget #6: Markus Krunegård
- 2009-06-17 -- Nugget #8: Nicolas Makelberge
- 2009-06-09 -- Nugget #7: Harri Mänty behöver inte vara rädd
- 2010-06-11 -- Pophistoriens briljanta paranteser
- 2009-01-18 -- Nugget #5: Markus Schmickler
- 2008-12-11 -- Nugget #4: Thomas Bangalter
- 2009-09-30 -- »The best song ever written«
BAKÅT/FRAMÅT
Föregående inlägg: BASS-imperiet expanderarNästa inlägg: Uppsamlingsheat
Jonas: Det här sätter ju stöld av immateriell egendom i helt ny... (