Befriande apati

Uff. Förra veckan var sjukt hektisk, även med mina mått. Helgen innan hade febern krupit på mig så under veckan var det inte direkt jättekul att kämpa sig fram. När jag nu i söndags tagit mig igenom alla saker på att-göra-listan och pustade ut så påminde förkylningen så bra den kunde mig om att jag borde tagit hand om den bättre. Klonk. Hela dagen låg jag under ett täcke i soffan och återupptäckte i frossan något som jag inte visste jag saknat – sportsöndagen.

Först såg jag Empoli tvåla till Milan – den första match från internationell liga jag sett på jag vet inte hur länge. Sen var det dags för den makalösa F1-finalen från Brasilien (herregud, vilket drama) och efter det snookerfinalen i Aberdeen GP mellan Ronnie O’Sullivan och Marco Fu.

Jag hade verkligen glömt hur skönt och underhållande det är att avsätta söndagar till att bara ligga på samma plats och bli matad med sport. Allt är så enkelt då. Avstressande. Okomplicerat. »The red pill or the blue pill?« En sådan dag vet man precis vad som är rätt.

Nu ska jag koka lapsang-té, göra en redig cocktail av medikamenter och fortsätta läsa »Spook Country« bland kuddarna. Kanske klara nästa kapitel av »Super Paper Mario«. Och ikväll är det Rangers – Barcelona.

Om det finns något bra med att vara sjuk så är det att tiden inte kan användas till något annat än avkoppling.