FEEDHej då, Oink
Ett helt fantastiskt ögonblick var när jag upptäckte att mitt album fanns tillgängligt pÃ¥ Oink – dagen efter att det släppts. Som scene-release dessutom. Fanns man inte där sÃ¥ fanns man ju inte. Det var ett av de bästa sätten att nÃ¥ folk som ville lyssna och nu har det stängts ner av IFPI. (Inte International Federation of Pirate Interests pÃ¥ www.ifpi.com utan den där organisationen som ska representera kollektiva intressen).
Hej då Oink. Nu får vi ta det till ett annat ställe, helt enkelt.
Sorgligare är Den Döende Branschens korståg mot International Music Score Library Project som samlat verk av kompositörer som varit döda mer än 50 år (då de blir fria enligt kanadensisk lag) och gjort tillgängliga för forskning och intresserade. Eftersom upphovsrätten gäller i 70 år efter upphovsmannens död i EU och USA (tack vare Musse Pigg) tyckte dock Universal i Europa att det var på sin plats att skydda sina sedan länge döda kompositörer och tvingade den stänga.
Apropå bilden som mötte användaren på Oinks site, förresten, skriver Copyriot som alltid klokt:
Polisen tar alltså över en brottsmisstänkt hemsida och fyller den med reklam för de privata intresseorganisationer som kommenderat fram till slaget, innan saken prövats i domstol. Att gränsen mellan rättsväsende och upphovsrättsindustri lösts upp totalt är inte längre något man sticker under stol med. Man skryter snarare om det!
Det är onekligen spännande med den särställning som nöjesindustrin har tagit/fått när det gäller att göra som det behagar snarare än vad som är korrekt rättsprocess. Kan man säga att de blivit lite av webbens Blackwater?
