Jul fast ändå inte

De har staplat upp med pepparkakor i affären hemma. Och julmust. Fast julmust Light står längst fram nuförtiden. Aspartancancer är att föredra framför sockerdiabetes enligt en statistiskt säkerställd målgrupp. Klart jag blev sugen när jag kom in. Pepparkaka, julmust och några mandariner. Mörkt ute och bra TV. En soffa med en filt. Det låter ju så fint.

Men att gå loss på julmenyn redan i början av november är ju väldigt fel. Det gäller att hålla sig, åtminstone till första advent, för att det inte ska kännas förljuget och dumt.

Därför är jag lycklig över de små mjölktetrorna som står bredvid kaffemaskinen på jobbet. Jag slutade dricka kaffe med mjölk för säkert sju-åtta år sedan och har sedan dess alltid högljutt med översittarmentalitet deklarerat att »den som behöver mjölk i sitt kaffe gillar inte kaffe«. Jag ändrade mig nyligen.

Arla-tetrorna med mjölk som tidigare bara funnits i en grön mellanmjölksvariant kom nämligen med en nyhet: Brun förpackning. Mjölk med kardemumma. Jag testade, och så var jag fast. Den där kardemummamjölken gör kaffet… mysigt. Det blir något väldigt hemtrevligt och ombonat som kittlar till i gommen. Jag blir belåten, på samma sätt som i soffan med filten och pepparkakorna. Så jag behöver inte fuska och gå på den för tidigt utlösta affärsskyltningen, för kardemummamjölken ger en exakt känsla av, som en god vän en gång formulerade en liknande känsla, »jul fast ändå inte«.

Imorgon bitti åker jag till Norge en sväng. Om jag inte fastnar i Gardemoens dimma ses vi på torsdag.