Igår kablades nyheten om åtalet mot The Pirate Bay ut överallt. Och, som jag skrev i mitt tidigare inlägg idag, genast var alla nere i skyttegravarna och stötte och blötte. Mediarapporteringen lämnade en hel del att önska, tycker jag. Eftersom det här fallet kan bli väldigt viktigt för framtiden - se återigen dagens tidigare inlägg angående filtrering etc. - så hade jag ett antal funderingar kring det juridiska som jag ville ha svar på. Jag mailade därför Den Opartiske Juristen som, dock utan att ha läst förundersökningen, försökte skingra lite ljus över några av mina funderingar. 1. Målsägandes advokater ifrågasätter huruvida ett brott ens har begåtts medan mediabranschens dito säger sig vara säkra på fängelse. Ett spel för gallerierna från båda håll såklart. För dig som icke-inblandad med kunskap på området, känns "medhjälp till brott mot upphovsrätten" spontant som ett starkt eller svagt åtal? - Tja, det går nog inte att säga. Om det är så att det går att bevisa att de faktiskt medverkat så tycks det väl vara klart att det är brottsligt. Fängelse känns väl osannolikt hur man än vrider och vänder på det. 2. Går det att fällas för "medhjälp till brott" när det inte är fastslaget att ett brott har begåtts, vem som har begått brottet eller vem som åsamkats skada för det? Om de tagit några som laddat ner också så hade jag förstått det, men nu? Jag tänker att om jag säljer en pistol olagligt till någon och det är oklart om den har använt det, kan jag dömas för medhjälp till mord? - Nej, det går inte att dömas för medhjälp till ett brott som inte har konstaterats ha begåtts (av någon annan). Däremot så behöver man inte alltid konstatera exakt vem som utfört huvudbrottet för att döma för medhjälp. I ditt exempel så kan du inte dömas för medhjälp. 3. Om förhandlingarna kommer att snöa in på tekniska detaljer om hur torrents, trackers etc. fungerar, kommer Tingsrätten att hänga med? Vid ett eventuellt överklagande från nåt håll, finns det större sakkompetens hos Hovrätten? - Det finns nog inte så mycket till sakkunskap vare sig hos tingsrätt eller hovrätt. Det brukar sällas uppfattas som ett särskilt stort problem i praktiken. Domstolarna brukar vara skickliga på att hämta in den sakkunskap de behöver. Domstolarna brukar ju ofta behandla svåra miljöskadetvister, patientskador, byggtekniska frågor och komplicerade ekonomiska transaktioner (Skandia-rättegångarna - där snackar vi SVÅR icke-juridisk materia) utan att problemen med bristande sakkunskap anses oöverkomliga. Hovrätten och tingsrätten kan nog antas ha samma kunskaper i allmänhet här. I hovrätten är det fler lagfarna domare än i tingsrätten, men i vilken mån det påverkar något går knappast att säga. 4. Håkan Hellström har i flera intervjuer under lång tid uppmanat folk att ladda hem hans material. Åklagaren har använt en av hans skivor i stämningsansökan. Går det att säga att nedladdning av just den skivan skett med upphovsmannens tillåtelse? - Oj! Bra fråga! Nu misstänker jag att Håkan Hellström har överlåtit sin ekonomiska rätt till de här filerna till bolaget och då kan han inte medge nedladdning. Då är det inte hans rätt att disponera över. Gissar jag. Intressant fråga, det här! 5. I åklagarens särskilda yrkanden står att den beslagtagna datorutrustningen ska förbli beslagtagen samt ett solidariskt värdeförverkande. Varför har han inte begärt att The Pirate Bay ska stängas ner? Personerna bakom TPB säger att servrarna numera står utomlands, betyder det att de - trots att de är verksamma i sverige och har företaget registrerat här - inte kan beordras av rätten att stänga den? - Det går nog inte att yrka något sådant som att företaget skall "stängas ned". Åklagaren yrkar inte att du skall förbjudas köra bil full om du döms för rattfylleri flera gånger - du antas helt enkelt avhålla dig från brottslig verksamhet och när motsatsen bevisats så döms du för brottet. Värdeförverkandet framstår för mig vid en hastig blick på åtalet som löst grundat.

Debatten om fildelning har gått hög i media på sistone men egentligen är den irrelevant och döljer de verkligt allvarliga frågorna. Visst, den lockar fram trollen i solljuset som Rick Falkvinge sa igår, men på det hela taget är den fruktlös. Härom dagen skrev DN att det är bekymmersamt att nedladdningen bland unga ökar eftersom det leder till färre biobesök. SAMMA DAG står i en annan artikel i DN att publiken på svensk film ökade med 70 procent förra året. SVD skrev igår att The Pirate Bay tjänat 19 miljoner på reklamförsäljning. SVD skrev i en annan artikel igår att The Pirate Bay tjänat 1,2 miljoner på reklamförsäljning. Det bara bubblar av siffror och »undersökningar«. Och samtidigt hamrar folk ut den ena förvirrade åsiktskanonaden efter den andra. Det stora problemet i debatten är att fildelning inte är något som går att diskutera i för- eller mot-läger. Jag är inte för eller mot fildelning. Jag nöjer mig med att konstatera att den är. Alla inlägg från sådana som Bert Karlsson och Liza Marklund grundar sig i att de är ganska gamla och saknar kunskap om kommunikationens själva anatomi. De debatterar ämnet utifrån hur samhället klassiskt har hanterat problem - att genomföra åtgärder mot källan till problemet. Några snabba exempel: • En krog säljer alkohol till minderåriga - krogen tas ifrån sitt sprittillstånd. • Föräldrar särbehandlas på arbetsplatser - lagstiftning och informationsarbete ska stärka deras rättigheter • En person kör sin bil för fort - personen förlorar sitt körkort. • En TV-kanal sänder förbjudet innehåll - TV-kanalen förlorar sin sändningsrätt • En kille i en källare trycker bootleg-DVDs - filmerna och utrustningen beslagtas och killen åtalas Internet fungerar inte såhär. Den traditionella tanken om en lodrätt överföring av information där det i toppen sitter en distributör som trycker ut sitt innehåll neråt är helt irrelevant i sammanhanget. Att åtala The Pirate Bay kan man väl göra om det gör någon gladare, men det är ju inte så att fildelningen upphör. The Pirate Bay är måhända den stora vita valen men inte källan till det problem som nöjesindustrin nu har. Källan är... Internet. Dess struktur. Hur digital kommunikation ser ut. I dagarna har det kommit en del kloka inlägg. De bästa var Nicklas Lundblads nyansering och den ständigt kloka Anders Mildners tankar om pekning. Det övriga är mest vitt brus. Jag har all förståelse och respekt för att Dotshops Anders Bersten går ut i Expressen och säger att det är nog nu. Precis som Telex-tillverkarna när faxen kom, som Vägatlas-författarna när GPS:en kom eller som fax-tillverkare när e-post kom så ser han ju hela sin värld rinna honom ur händerna. Och jag respekterar det. Men, som Ambassador Kosh en gång sa: »The avalanche has started, it's too late for the pebbles to vote.« Problemet i debatten är att de som för den enligt ett klassiskt för- och mot-perspektiv leder oss in i mörkret. Musik och film är lyxvaror som kommer rätt långt upp på vår behovstrappa. För att »stoppa« fildelningen krävs enorma ingrepp i demokratiskt vedertagna rättigheter. Artikel 12 i FNs deklaration om mänskliga rättigheter säger: »Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens«. Om fildelningen helt ska stoppas och »parasiterna« som Marklund kallar dem/oss ska rökas ut så borde debatten handla om huruvida det är värt detta. Jag kan maila filer, FTPa filer, lägga upp filer dolt på min webserver, skicka filer via Meebo, P2P-tjänster, IRC... Hell, jag kan sätta upp en klassisk BBS och låta folk gå in där via Telnet. Om fildelningen helt ska upphöra så måste allt detta bevakas. Varje brev som skickas, meddelande som skrivs och elektroniskt steg vi tar ska kartläggas. Debatten borde handla om det. Om nöjesindustrins »rätt att få betalt« kontra medborgarnas »rättigheter«. Det gör den inte idag. Det skulle kunna vara en intressant diskussion. Vi kanske är beredda att ge upp vår privata korrespondens för att säkerställa storbudgetskulturen, vad vet jag? Jag vill ha initierad och kunnig debatt kring detta. Inte retorisk konståkning där en säger »stöld« och nästa säger »frihet«. Vad sa du? Bredbandsleverantörer? Det har i debatten förts fram funderingar kring att ge bredbandsleverantörer och liknande rättighet att stänga av uppkopplingen för den som fildelar? Jo, det var ju lite snack om det i samband med domen från EU för några dagar sedan, att varje land kan lagstifta om internetleverantörens rätt/tvång att utlämna uppgifter om illegal nedladdning. Alla som tror att det inte är problematiskt bör läsa Rasmus Fleischers post på Copyriot som visar att vi inte ens hinner komma till integritetsproblemet i den frågan. Allt kör fast redan vid frågan »Vad är en Internetleverantör?«. Omfattande övervakning och filtrering av Internet känns inte som en rolig framtid. Eftersom debatten står på en plats och borrar sig djupare och djupare utan att så mycket annat kommit fram än att Liza Marklund anser att en sån som jag inte ska ha några åsikter om ämnet eftersom det jag gör uppenbart inte är kommersiellt gångbart. Hon är känd och inte jag så hon har rätt, typ. Jag är glad att mitt album seedas på The Pirate Bay men Liza säger ju i sin text att: »Det är ingen större bedrift att avstå från något som ingen ändå är intresserad av att köpa.« Så kanske ska jag bara hålla käften. Det blir en postning till på ämnet. En till. I den ska jag förklara varför fildelningen dödat popmusiken.