Grattis bloggen!

Idag händer det. Bloggen fyller år. Fyra år, dessutom. I bloggvärlden där folk startar och lägger ner och flyttar och byter bloggar till höger och vänster känns det som en evighet.

Det var i mitten av mars 2004. Jag fick ett mail från Sebastian Suarez-Golborne. Han berättade att Bomben skulle läggas ned men att något nytt skulle träda fram. Jag hade slutat skriva för Bomben ett år tidigare när vi startade The Cricket men sajten hade levt vidare med ett nytt skal och ny ton i artiklarna. Det var inte så uppstrukturerat mellan recensioner och artiklar längre, utan mer fritt informationsflöde. Listor, intervjuer och små betraktelser i vad man idag skulle kalla »bloggformat«. Detta skulle nu ta ett slut.

I en bloggpost av Gustav Gelin från 2005 går att läsa:

“Jag minns första gången jag hörde ordet blogg. Det var hemma hos Emil i villan i Mälarhöjden. Vi hade vad vi på Bomben brukade kalla “ett stort jävla möte”, och Emil pratade på om den nya tuffa grejen. Sebastian, Linus, Agge, Daniel och antagligen Kalle och Micke också var alla överens om att när vi nu bestämt oss för att lägga ner Bomben så skulle vi förvandla den till en blogg-portal.”

Detta möte föregick alltså mailet som Sebastian skickade. Han berättade planerna om portalen, att de ville samla ett antal skribenter, kompisar, mysiga killar och tjejer som skrev om sina egna små prylar. Att samla alla under ett paraply skulle göra det lättare för läsarna att hitta dit.

Jag minns vad Sebastian skrev. »Från dig förväntar jag mig texter om ambient electronica och essäer om latinamerikansk kulturpolitik.« Hur skulle jag kunna tacka nej?

Sen sa han, »du behöver ett namn på bloggen«. Och jag hade ingen aning utan tog bara en av de vackraste titlarna jag visste. Korkat egentligen. »Beneath a Steel Sky«. Engelsk titel på svensk blogg. En titel som egentligen inte säger något om innehållet (men som trots allt gått som en röd tråd genom alla år).

Men det är ju så med namn… Första infallet blir ett arbetsnamn. Och arbetsnamnet fastnar. Jag menar, hur smart var det att döpa en sajt till »Flickr« men hur många bryr sig idag?

Tack för det, Sebastian, Emil och ni andra. Jag hade nog aldrig dragit igång en blogg om inte ni frågat, och så mycket jag gått miste om från mitt första inlägg till idag då!

Ja herre gud. Fyra år. Jag vet inte. Kanske är det inte meningen att en blogg ska finnas så länge? Att den ska vara något flyktigt som liksom bra popmusik har kort hållbarhetstid? Jag vet inte.

»Habit and fear of change are the worst reasons for ever doing ANYTHING.« Absolut. Men det är inte av de anledningarna jag fortfarande kör på. Det finns ju tusen saker till att berätta om och jag är inte på långa vägar klar. Tack för att du läser! Utan dig hade Beneath a Steel Sky inte varit något. Nu kör vi!