FEEDLampa för svin
Jag besökte Jacksons på Sibyllegatan. För att titta och drägla över möbler. För att vila ögonen på de sköna formerna. För att skjuta lite design rakt in i venen.
Lampan på bilden är en skrivbordslampa jag skulle ha slagit till på om jag varit rik. Och om jag hade fått köpa den, det vill säga. Personalen i butiken var nämligen inte ett dugg intresserade av att ha mig där.
Förutom oss var butiken tom. Ett superexklusivt ställe som det borde ha tagit emot oss i dörren och erbjudit en kopp kaffe, men vi var bara luft, helt ointressanta jämfört med det på butiksbiträdets datorskärm.
Hon svarade inte ens på tilltal och direkta frågor!
Jag menar, visst, jag var bara en snubbe i munkis och Stan Smiths. Men jag skulle kunnat ha varit en snubbe i munkis och Stan Smiths som just sålt sitt IT-bolag för 200 miljoner och ville inreda lägenheten med något snyggt. Och det kan ju också bli så att jag säljer mitt IT-bolag (d.v.s. bloggen :) ) för 200 miljoner i framtiden och då vill inreda lägenheten med något snyggt. Och då kommer jag garanterat att gå till en butik som inte tiger ihjäl själva min existens.
Att vara allmänt kass är ju inte något nytt inom svensk butiksservice. Men det här var exceptionellt. Avgå Jacksons! (Men lämna möblerna kvar. Satan vad snyggt.)
S.C sa,
2008-04-13 kl 22:32
känns som någon slags pretty woman dröm det dära.
Billy R sa,
2008-04-14 kl 07:58
uhh den har jag inte sett så jag fångar inte riktigt referensen. men poängen med inlägget är inte vad jag vill utan det hopplösa med svensk butikskultur. Min policy är att om jag ska handla något som kostar mer än 1000 så lämnar jag butiken om jag inte får service direkt. Det värsta jag vet är att behöva springa runt och tigga och be för att få kasta bort mina pengar.
S.C sa,
2008-04-14 kl 09:32
ameh – inte sett Pretty Woman!
Då måste du se den, däri hittar du det du söker. Butikspersonal som får sota för att ha sett ner på en stackars liten prostituerad tjej.. Och så härlig kille den där Richard Gere e i den än sen då!
Billy R sa,
2008-04-14 kl 11:22
Du insinuerar att jag är prostituerad? Tja… Aren’t we all? :)
Thomas sa,
2008-04-14 kl 11:53
Det finns saker jag avskyr (ganska många saker), men en sak är att när jag går in i en butik för att fördriva tid och eventuellt handla något, så känner jag mig påhoppad av biträden som fullkomligt vräker sig på mig och ska visa det ena och det andra. Att han eller hon sen står bakom och väntar på att jag ska fråga om något är än mer jobbigt. Resultatet blir att jag skiter i det hela och går ut, med en tanke i huvudet om att “vill jag ha hjälp så säger jag väl till”.
Egentligen är det en helt annan sak, men ändå samma sak och båda fallen handlar om total avsaknad av respekt för kunden. Total avsaknad av känsla. I ditt fall blev du totalt ignorerad och i mitt fall fick jag inte bli ignorerad. I båda fallen förlorar säljaren. Och framför allt vi.
Billy R sa,
2008-04-14 kl 12:37
Thomas: Håller med till 100 procent. Idealet för mig är att man kommer in i en butik och omgående får frågan om man vill ha hjälp med något. Då kan man säga “Jag ska titta runt lite och kommer med frågor om jag behöver veta något”, och så är det löst. För ettrigheten du beskriver är hopplös den med, precis som när man måste använda förstoringsglas för att hitta någon som kan hjälpa.