Lampa för svin
Jag besökte Jacksons på Sibyllegatan. För att titta och drägla över möbler. För att vila ögonen på de sköna formerna. För att skjuta lite design rakt in i venen.
Lampan på bilden är en skrivbordslampa jag skulle ha slagit till på om jag varit rik. Och om jag hade fått köpa den, det vill säga. Personalen i butiken var nämligen inte ett dugg intresserade av att ha mig där.
Förutom oss var butiken tom. Ett superexklusivt ställe som det borde ha tagit emot oss i dörren och erbjudit en kopp kaffe, men vi var bara luft, helt ointressanta jämfört med det på butiksbiträdets datorskärm.
Hon svarade inte ens på tilltal och direkta frågor!
Jag menar, visst, jag var bara en snubbe i munkis och Stan Smiths. Men jag skulle kunnat ha varit en snubbe i munkis och Stan Smiths som just sålt sitt IT-bolag för 200 miljoner och ville inreda lägenheten med något snyggt. Och det kan ju också bli så att jag säljer mitt IT-bolag (d.v.s. bloggen :) ) för 200 miljoner i framtiden och då vill inreda lägenheten med något snyggt. Och då kommer jag garanterat att gå till en butik som inte tiger ihjäl själva min existens.
Att vara allmänt kass är ju inte något nytt inom svensk butiksservice. Men det här var exceptionellt. Avgå Jacksons! (Men lämna möblerna kvar. Satan vad snyggt.)Kanske relaterade inlägg:
- 2009-10-26 -- Omöblerat i det digitala rummet
- 2010-02-03 -- Med rastlösheten som bränsle – om popmusikens internethype
- 2009-05-07 -- Sound of oo
BAKÅT/FRAMÅT
Föregående inlägg: Ännu mer panikfilm (användargenererat innehåll)Nästa inlägg: Gamla studiomän ser riktig musik komma tillbaka
Rikard: Saknar dig. Kalla kriget-vår? Snälla? (