2008-05-28

Vägen mot Frauds, del 13

Postad i Frauds 17:57

(foto taget från darwishh)

Allt möter till sist ett slut. Även det här. Nej, inte bloggen förstås, den kommer ju leva kvar. Även om det helt ärligt känns nästan halvsvårt att gå vidare efter den här urladdningen.

Det är dags att börja avrunda Vägen mot Frauds. Jag antar att det innebär att vi kommer att komma fram. Vi märker det på fredag.

Var det något jag glömde eller valde att utelämna?

Såklart. Hur mycket som helst. Jag hade kunnat hålla på ytterligare några veckor av tillbakablickande och teoretiserande om skumma och oskumma album och förorter. Men det är dags att dra ner gardinen. Eller dra upp ridån. Båda stämmer.

Några smågrejer bara innan vi gör oss redo…

Röstsamplingar – Något jag älskade med 90-talets ambienta utflykter var de lysande små röstsamplingarna. The Orb var såklart de största experterna på det. Varje gång man köpte en nytt album med dem så var de små lösryckta filmdialogerna och märkliga rösterna från barnskivor, dokumentärer och andra lösa källor det jag såg fram mest emot. Avslutningen »Slvg Dvb« från »Orbvs Terrarvm« stod i en egen klass. När jag gjorde mitt Mr.Suitcase-album »Guidelines For An Emerging Century« ville jag ha lite röster. Bland annat lät jag en skotsk speaker läsa in texter att använda i interluderna. Och så tog jag och klippte sönder ett vittnesmål som jag hittade på en kyrkas hemsida och gjorde dansdänga av det. Jag blev oerhört stolt när Unai-Erik kommenterade det och sa något i stil med att han tyckte att jag gett röstsamplingarna relevans igen. Tack. Jag ser det som ett lyckande.

Ambient musik med historia – Det tråkiga med ambient musik eller collagemusik är att den oftast är instrumental och därför inte kan berätta några historier andra än dem som lyssnar tillskriver dem (vilket på många sätt förvisso är en fantastisk egenskap). Jag hade tänkt stöta och blöta lite kring Tim Heckers »Radio Amor« på detta ämne, hur den genom harmonier och låttitlar faktiskt har en handling som man uppfattar trots att det bara är ljudexperiment på laptop. Men det har jag ju gjort förr. Läs min text från 2003 på The Cricket om den ifall du vill veta mer. Läser du den strax efter Vägen mot Frauds-serien här kommer du också se att jag har skrivit ungefär samma text i fem års tid nu.

Den upproriska tystnaden – Jag känner också att jag i det här sammanhanget behöver länka till en gammal essä på Twisterella där jag skrev om »Den upproriska tystnaden«, hur musik som tar god tid på sig och vågar vara lågmäld »idag« är mer rebell än den som anstränger sig för att låta mycket. Handlar om ambient, om Brian Enos »Apollo« och om Pan American. Som sagt, inte mycket förändras.

Jörgen och Salles ambientmix – Det slog mig att jag aldrig hann ta upp det. Jörgen och Salle satte sig en sommardag för kanske 12 år sen ner med två CD-spelare och en stereo med kassettdäck. Utan DJ-mixer spelade de in ett 90 minuters kassettband där ambienta och elektroniska låtar gick ihop och in och ut ur varandra i collageform. Det var helt lysande som jag minns det. Hur de gjorde? De hade klockat början och slutet på alla låtar de ville använda så att de visste exakt när de skulle starta nästa spår för att låtarna skulle skära in i varandra på bästa sätt. De satte nivån redan då och där.

Nu är det bara att dra ett djupt andetag och vänta in det sista. Inläggen är fortfarande taggade »Ctrl-C Ctrl-V«.