2008-08-19 - Postad i Egoboost -
Foto: Sofie Granberg
En gyllene regel för bloggpostningar är att gå igenom sitt nyss skrivna inlägg och se vilka onödiga sidospår som nämns i det innan publicering. Om dessa sidospår rensas ut så finns där nämligen upplägg för en massa nya inlägg och dessutom blir bloggen mer lättläst.
Jag hade ett mammutinlägg om sakernas tillstånd på gång när jag insåg att det hade växt sig helt ohållbart, så det är nu uppbrutet till ett gäng mindre postningar. Vi börjar här med en liten Mr.Suitcase-nyhet:
Den 3 oktober spelar jag live på Klubb Rotor i Uppsala. I efterdyningarna till »Frauds« och allt så har jag inte riktigt bestämt exakt vad live-upplägget blir, men kom dit så festar vi!
Jag återkommer angående allt det andra så småningom.
Permalänk
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
klubb rotor >
mr.suitcase >
uppsala
2008-08-07 - Postad i Irrpostning -
Trött på människor och folk i allmänhet? Lugn, det finns alltid de som har det värre. Som ägaren av vägbommen till exempel. Anar jag en lätt irritation i tonen?
Permalänk
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
skylt
2008-08-06 - Postad i Irrpostning -
För lite mer än tre år sedan så skrev jag ett inlägg här på bloggen som hade rubriken »Problemet med mp3ornas utommusikaliska värden (eller: Vi hade i alla fall tur med taggen)«. Tesen i inlägget var att det största problemet med våra nya sätt att kommunicera musik absolut inte är att det läggs ner några skivaffärer och -bolag utan att viss musik kräver vissa utommusikaliska värden för att fungera.
Jag citerar ett stycke ur inlägget:
“Jag laddar hem album och hits och spelar dem jättemycket. Jättebra, men har jag något egentligt förhållande till de artister som jag inte har läst om innan jag lyssnar? Nej, inget. De är ett namn och en låt. En post i min playlist. De får sina minuter och sedan är det nästa post som laddas. Om det hade varit på skiva så hade de, långt innan jag hörde musiken, redan kommunicerat en massa saker till mig genom omslagsform, foton i sleeven och liknande.”
Det här var i juni 2005. En evighet sedan. Jag känner mig tvingad att revidera.
Nej, jag har inte för vana att sitta och läsa gamla inlägg på bloggen för att se om jag fortfarande håller med om det jag skrev. Det finns ju ingen poäng att göra det eftersom bloggformatet är en ström av texter som bara existerar i sitt postnings-nu (med vissa undantag).
Det som gör detta fall speciellt är att det igår kväll gjordes en kommentar till denna gamla postning. Kommentaren innehöll kloka funderingar och jag ville lyfta fram dem hit. Anledningen till att ett så gammalt inlägg kommenterades är förmodligen för att jag blir bashad på Copyriot.
Inlägget »Problemet med mp3ornas utommusikaliska värden (eller: Vi hade i alla fall tur med taggen)« skrevs alltså för tre år sedan. Då var frågan aktuell. Det fanns naturligtvis tjänster då för att hantera metadata och bygga sammanhang kring mp3or men de var alls inte lika starka som de är idag. Då fick man anstränga sig och göra det aktivt, idag faller allt på plats naturligt. Entusiasternas undantag har blivit massans regel.
Peter Krantz kommenterade det gamla inlägget med tänkvärda ord i ämnet. Jag återpostar kommentarerna här i sin helhet. Tack för inlägget, Peter!
“Varför inte uppmana till att öka möjligheterna till utökade utommusikaliska värden istället? Skivan var ju relativt begränsad (till yta och statiskt innehåll). Med nätets infrastruktur och existerande standarder skulle man kunna:
1. Mynta en permanent URL för den låt man släppt. Den blir låtens unika identifierare för att enkelt kunna sammanställa alla påståenden som görs av låten på nätet. Detta blir en förutsättning. Denna URL bakas in mp3:ans metadata.
2. Besöker man låtens URL i sin webbläsare bör man (åtminstone) få grundläggande data om låten (dvs namn, artistnamn mm) i ett standardiserat format, men även mer information som t.ex. influenser mm. Här bör även artwork kunna hämtas hem för att visas snyggt på din Mediacenterdator. Denna data blir konkurrent till t.ex. Gracenote.
3. Bloggare och andra som recenserar eller nämner låten bör använda dess permanenta URL för att underlätta att göra sammanställningar av vad som sägs om denna låt. De ger möjlighet för aggregatorer och andra att skapa inressanta sammanställningar.
4. Andra artister som vill ange låten som inspirationskälla kan göra det genom att bädda in referensen i sina mp3:or eller egna låtars dataposter. Man skulle därmed kunna göra intressanta spellistor baserade på referenser som tar dig från en låt genom en drös andra till något helt annat. Kanske kan man lättare hitta andra artister på detta sätt.
Möjligheterna är enorma….”
Permalänk
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
>
digital musik >
metadata >
mp3-teori >
musikframtid >
musikteknik >
webtjänst
2008-08-05 - Postad i Misc, vecka... -
Det var ett tag sedan jag körde ett uppsamlingsheat i form av »Misc, vecka…«, så på vilket bättre sätt kan jag kickstarta höstsäsongen på BASS? Knappast något annat.
Jag fick boken »This Gaming Life – Travels in Three Cities« av Jim Rossignol i födelsedagspresent av Sanna. Jag började läsa den idag, och man vet direkt att en bok är bra när inledningen lyder:
“In May 2000 I was fired from my job as a reporter on a finance newsletter because of an obsession with a video game. It was the best thing that ever happened to me.”
Artikeln »The Shape of Music« på Seed Magazine får mig att tänka på Boards of Canadas »Music is Math«. Fantastisk låt, fantastisk artikel. Och båda får mig att vilja läsa om Paul Morleys »Words and Music: A History of Pop in the Shape of a City«. Precis den sorts logiska (fast ändå inte) kedja som man vill bli drabbad av. Tack till Mumin för tips (I’m so predictable)!
De två i särklass mest lästa (och mest direktlänkade) postningarna här på bloggen är de som jag postade för ungefär ett år sen med bilder från den orörda kalla kriget-bunkern i Sollentuna här och här. När jag la upp den fick jag plocka ut ett fåtal bilder på grund av platsbrist, men utifall någon är intresserad har jag lagt ut många fler bilder från »Elefanten« här och även från tvillingbunkern »Vargen« här.
Och när vi ändå snackar kalla krig och hybrisbyggnationer… Förra veckan var vi i Marviken för att se spillrorna av det svenska kärnvapenprogrammet (bilden högst upp). Vi strosade runt lite, fotade den märkliga reaktorbyggnaden och hade en såndär lagom blandning av roadtrip-utflykt, geek-moment och samtidshistoria. När vi stod där så kom en tjock, solbränd tysk i badbyxor fram och började prata på lätt bruten svenska. Han frågade om vi var från trakten och när vi sa nej undrade han var vår båt låg. Vi erkände blygt att vi var där för att titta på byggnaden och då blev han jätteglad. Karln hade jobbat där i 25 år, bodde nu i en före detta tjänstevilla och kunde allt om stället. Han började berätta allt. Fantastiskt litet möte som förgyllde resan. (Bland en av sakerna han berättade var att Marviken som idag är oljeeldat kraftverk har EN kille anställd vars uppgift är att hålla anläggningen i ordning utifall det behöver startas upp på en kall vinterdag eller så när det är brist på el. Sjukt galet jobb att gå omkring i en sån där betongkoloss själv och liksom bara hålla allt… förberett.)
För ett par dagar sedan skrev en klok människa på ett forum att den elitistiska inställning man har gentemot folk som man tycker har »dålig smak« egentligen kanske grundar sig i att vi som sociala varelser är missnöjda över bristen på kontaktyta, att vi vill ha något gemensamt med människor. Det är en fin och filantropisk tanke som fick mig att fundera. Ett tag. Ända till jag hamnade på tunnelbanan i närheten av tre svennekillar i spänniströjor som spelade »Boten Anna« på mobilen så hela vagnen hörde. Och det var inte ens årets sommarhit, den engelska versionen, utan den två år gamla, den svenska. Allt bokstavligen stank och jag insåg att funderingen om mer tolerans gentemot dålig smak var som de flesta utopier: bra tänkt, men fullständigt ogenomförbart i praktiken.
Augusti är verkligen TOMHETEN. Juli är grymt för då är det sommar och det är Tour de France och det händer saker. September är min favoritmånad för då brukar det vara skönt väder och de olika skriv- och musikprojekten för hösten drar igång. Men augusti… Det är TOMHETEN. Och som grädde på moset har alla återvänt från semestrarna men SL går fortfarande på sommartidtabell så det är kaos i kollektivtrafiken. Grattis.
Slutligen: Det är ju kul att de börjat tillverka IT-godis, men som soundofsuburbia så träffande frågar sig i kommentaren på min Flickr: »spam! Undrar om de över huvud taget vet att det är burkkött?«:
Permalänk
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
boards of canda >
bunker >
datorspel >
jim rossignol >
kärnvapen >
marviken >
matematik >
Misc >
paul morley >
vecka...
FEED
