Misc, vecka 32

Det var ett tag sedan jag körde ett uppsamlingsheat i form av »Misc, vecka…«, så på vilket bättre sätt kan jag kickstarta höstsäsongen på BASS? Knappast något annat.

Jag fick boken »This Gaming Life – Travels in Three Cities« av Jim Rossignol i födelsedagspresent av Sanna. Jag började läsa den idag, och man vet direkt att en bok är bra när inledningen lyder:

“In May 2000 I was fired from my job as a reporter on a finance newsletter because of an obsession with a video game. It was the best thing that ever happened to me.”

Artikeln »The Shape of Music« på Seed Magazine får mig att tänka på Boards of Canadas »Music is Math«. Fantastisk låt, fantastisk artikel. Och båda får mig att vilja läsa om Paul Morleys »Words and Music: A History of Pop in the Shape of a City«. Precis den sorts logiska (fast ändå inte) kedja som man vill bli drabbad av. Tack till Mumin för tips (I’m so predictable)!

De två i särklass mest lästa (och mest direktlänkade) postningarna här på bloggen är de som jag postade för ungefär ett år sen med bilder från den orörda kalla kriget-bunkern i Sollentuna här och här. När jag la upp den fick jag plocka ut ett fåtal bilder på grund av platsbrist, men utifall någon är intresserad har jag lagt ut många fler bilder från »Elefanten« här och även från tvillingbunkern »Vargen« här.

Och när vi ändå snackar kalla krig och hybrisbyggnationer… Förra veckan var vi i Marviken för att se spillrorna av det svenska kärnvapenprogrammet (bilden högst upp). Vi strosade runt lite, fotade den märkliga reaktorbyggnaden och hade en såndär lagom blandning av roadtrip-utflykt, geek-moment och samtidshistoria. När vi stod där så kom en tjock, solbränd tysk i badbyxor fram och började prata på lätt bruten svenska. Han frågade om vi var från trakten och när vi sa nej undrade han var vår båt låg. Vi erkände blygt att vi var där för att titta på byggnaden och då blev han jätteglad. Karln hade jobbat där i 25 år, bodde nu i en före detta tjänstevilla och kunde allt om stället. Han började berätta allt. Fantastiskt litet möte som förgyllde resan. (Bland en av sakerna han berättade var att Marviken som idag är oljeeldat kraftverk har EN kille anställd vars uppgift är att hålla anläggningen i ordning utifall det behöver startas upp på en kall vinterdag eller så när det är brist på el. Sjukt galet jobb att gå omkring i en sån där betongkoloss själv och liksom bara hålla allt… förberett.)

För ett par dagar sedan skrev en klok människa på ett forum att den elitistiska inställning man har gentemot folk som man tycker har »dålig smak« egentligen kanske grundar sig i att vi som sociala varelser är missnöjda över bristen på kontaktyta, att vi vill ha något gemensamt med människor. Det är en fin och filantropisk tanke som fick mig att fundera. Ett tag. Ända till jag hamnade på tunnelbanan i närheten av tre svennekillar i spänniströjor som spelade »Boten Anna« på mobilen så hela vagnen hörde. Och det var inte ens årets sommarhit, den engelska versionen, utan den två år gamla, den svenska. Allt bokstavligen stank och jag insåg att funderingen om mer tolerans gentemot dålig smak var som de flesta utopier: bra tänkt, men fullständigt ogenomförbart i praktiken.

Augusti är verkligen TOMHETEN. Juli är grymt för då är det sommar och det är Tour de France och det händer saker. September är min favoritmånad för då brukar det vara skönt väder och de olika skriv- och musikprojekten för hösten drar igång. Men augusti… Det är TOMHETEN. Och som grädde på moset har alla återvänt från semestrarna men SL går fortfarande på sommartidtabell så det är kaos i kollektivtrafiken. Grattis.

Slutligen: Det är ju kul att de börjat tillverka IT-godis, men som soundofsuburbia så träffande frågar sig i kommentaren på min Flickr: »spam! Undrar om de över huvud taget vet att det är burkkött?«: