Big Brother möter apokalypsen

Den bästa delen av katastroffilmer är uppbyggnaden. En konstig doft. Ett märkligt utslag i mätinstrumenten. Instabil täckning för mobiltelefonerna. Små anomalier blir avfärdade som tillfälligheter ända tills det är för sent att göra något åt undergången.

Miniserien »Dead Set« är fem korta avsnitt (sammanlagd tid som en långfilm) av ljuv apokalyps. Den utspelar sig i det brittiska »Big Brother«-huset och TV-produktionen runt det. Jag älskar den, inte minst just på grund av uppbyggnaden.

När serien startar är det utröstningskväll och vi är bara timmar från den stora livesändningen. Fansen skriker när de ser Davina McCall, programledaren för brittiska »Big Brother« som i »Dead Set« spelar sig själv.

Inne hos producenterna är det stressigt. Massor av saker måste stämma. Folk är sena till jobbet och varför går de inte att nå på mobilen? Och inte fan tänker bolaget ställa in TV-sändningen på grund av »upploppen« som det rapporteras om runtom i Storbritannien?

»Dead Set« är som en föregångare till »28 Days Later«. Den visar hur det var 28 days earlier, när alla bara levde på utan bekymmer och »Big Brother«-utröstningen var det viktigaste i livet. Den riktigt vassa mediakritiken som smyger sig in, särskilt i slutscenerna, är kanske förutsägbar men ändå väldigt snygg.

Det som gör »Dead Set« smått genialisk är platsen den utspelar sig på. Där det normala hade varit att det är omvärlden som tittar in i det förslutna huset vänder »Dead Set« på steken och tvingar »Big Brother«-deltagarna att titta ut på omvärlden.

Där huset byggdes för att stänga in blir dess nya roll att stänga ute.

Liksom »Cloverfield« eller »Andromeda Strain« (originalfilmen, inte serien från i år) är styrkan att vi inte behöver veta vad som händer utanför den begränsade ytan som är »Big Brother«-huset. Den berättar en liten, liten historia som är en direkt konsekvens av en större, större historia vi inte får veta något om. varför hände det? Hur ser omvärlden ut? Finns regering och militär eller har allt fallit sönder? Vad hände sen?

Det är fascinerande att det fortfarande går att berätta så mycket genom att berätta så lite.