2009-01-30
Postad i Irrpostning
I veckan var det premiär för »Popcirkus« på Sveriges Television. 90 minuter livemusik från de »nyaste, nya artisterna och de stora, välkända stjärnorna«, direkt från två scener på Debaser Medis.
Programmet fick inte precis några fantastiska tittarsiffror och någon som heter Béatrice Birkeldh tillåts uttala sig i dagens Expressen. Hon har analysen:
“Med ‘Jag är en vampyr, jag suger och spyr’-Krunegård och fy så tråkiga A Camp som dragplåster är det klart att det floppar. Ingen tycker om pretto i kvadrat. Luuk och Sinding borde ringa Sanna Nielsen nästa vecka istället.”
Jag gillar den. Jag hoppas hon, vem hon än är, har rätt.
Ett floppande »Popcirkus« skulle bekräfta trenden vi har sett en längre tid nu. Popmusik är slut som identifikationsfaktor för den breda massan. Jag tycker det känns rätt skönt.
För inte så många år sedan kunde man komma till lägenhetsfester där folk man hade noll gemensamt med prisade band som man innan dess klassat som bra men som därefter fick ett noggrant frågetecken i marginalen. Idag ser man knappt några spår av subkulturer hos ungdomarna (möjligtvis en och annan fashion-core) och Melodifestivalens start nästa vecka är betydligt viktigare för vad som ska bli hits under året än vad som händer på »100% Osignat«.
Det betyder att vi vinner tillbaka vår popkulturella nisch. Popmusiken blir åter jävligt viktig för dem som bemödar att bry sig om den, medan massan får Sanna Nielsen i flytande form.
Det enda hotet jag ser mot denna utveckling är IPRED-lagen.
I en hypotetisk situation där det inte längre går att komma åt storbolagens musik olagligt på nätet så kommer de definitivt gå under eftersom ingen kommer börja köpa skivor igen. Tvärtom kommer en parallell musikscen då blomma upp med skivetiketter och artister som släpper sin musik gratis som alternativ till dyra storbolagssläpp och den breda massan kommer att botanisera i denna flora istället för att tuna in till Sanna Nielsen.
Stoppa IPRED, med andra ord. Låt nya Coldplay förbli läckt tre månader innan releasedatum, annars kommer massan börja gilla M. Ward.
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
fildelning >
lyssnarbeteende >
motkultur >
musikkultur >
musikteori >
popkultur
2009-01-29
Postad i Irrpostning
I vad som kanske är ett tecken på att jag helt håller på att förlora förståndet finns den bistra sanningen: Jag kan inte ta Daniel Faraday i »Lost« på allvar. Trots att han seglat upp som min favoritkaraktär så kvarstår faktum: Ser man ut som han gör så kan man inte vara Dr.Daniel Faraday.
Personen på bilden heter Volker Brunnhuber eller kanske Bernd Flosbach. Han släpper minimal techno under egennamn på ett litet bolag i Hannovers utkant och har djupgående teorier om sina tolvor. »För en ovan lyssnare«, menar han, »är det bara en bastrumma och ett par ljud, men för mig handlar det om precision.« Han döper alla sina låtar till »Track«.
Brunnhuber – eller Flosbach – är självklart vegetarian och äter bara mikrobiotisk mat. Hans pojkvän driver en organisk miniplantage vars handplockade té säljs i skivbolagets kombinerade café och vinylaffär. Han partyknarkar lite för mycket men menar att han kan sluta när han vill.
Och just ja… Bilden här är ett pressfotografi från hans kommande konceptalbum »Zurück zur Natur«.
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
daniel faraday >
Lost >
minimal >
techno >
tyskland
2009-01-27
Postad i Irrpostning

Sen när började man skriva ut en politikers partitillhörighet efter namnet med VERSALER!?! Rapport och Aktuellt har gjort det hela dagen. Avgå SVT!
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
förändring >
public service >
rapport >
SVT
Postad i Irrpostning
Det finns en välbehövlig surpuppa bland oss.
Min grundinställning till texter om popkultur är att det alltid är mer läsvärt när folk kan skriva passionerat och initierat om något de brinner för snarare än att sitta lite trött och tycka saker är tråkigt.
Men i den snömosiga TV4-må-bra-miljö som genomsyrar den breda tingel-tangel-kulturen (»Åh vilken fin frisyr Sanna Nielsen har«) är det oerhört uppfriskande att se någon som sätter ner foten.
Jag vet inte om Markus Larsson blev besviken över sina julklappar men de senaste veckorna har han sannerligen viftat med revolvrarna.
Han har slaktat U2 (»Bandet får tre minuter att kännas som 30 dagar«), Oasis (»Ni gör bara usel karaoke«) och – vilket var en smärre chock – idén om ännu en Bruce Springsteen-sommar (»Som makaroner när man vill ha oxfilé«).
Och i kommentarsfältet är den stora massan som vill ha smömos helt vansinnig.
I love it! Kör hårt, Markus.
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
bruce springsteen >
kritik >
kulturkritik >
markus larsson >
oasis >
popkultur
2009-01-26
Postad i Irrpostning
För ett par år sedan skrattade vi här på bloggen åt manusförfattarna som stämde filmbolaget bakom »Terminator 2« för att de hävdade att de redan 1989 lämnat in ett manus som handlade om en figur som kunde byta form.
Jag kom att tänka på det när jag i helgen såg »Eagle Eye«.
I början av nittiotalet såg jag en helt fantastisk film som hette »The Tower« där Paul Reiser spelade den lite slarviga kontorskillen Tony Minot (till höger på bilden, i korrekt tidigt-90-tals-kontorsråtta-outfit). Kontoret han arbetade i – »The Tower« – var helautomatiserat och en dator skötte allt vardagligt göra. Datorn registrerade alla felaktigheter som anställda gjorde och rapporterade till chefer – eller tog saken i egna händer.
Stackars Minot radade upp en mängd små överträdelser (felparkering, öppna dörrar med ett kantnött passerkort, användande av datorkraft efter arbetstid för att göra musik osv) som till slut adderades ihop och fick datorn att anse honom som en säkerhetsrisk.
Filmen gick sen ut på att Minot så gott det gick fick akta sig för hissdörrar som försökte klämma ihjäl honom, ducka sig för elledningar som försökte bränna honom och på andra sätt försöka ta sig ut ur the tower, undan AIns vrede.
Och då kom jag att tänka på dårarna som stämde »Terminator 2«.
Kanske skaparna av »Eagle Eye« ska advokata upp sig inför stämningen för att ha snott konceptet »dator som är satt för hålla ordning och reda börjar ta sin uppgift på lite för stort, empatilöst allvar«.
(Jag skulle mörda för att få se »The Tower« igen. Sunkvideoaffären med fantastiskt skräck/sci-fi-utbud i Midsommarkransen är stängd sen länge och det är ju inte direkt en film som finns att ladda från valfri torrent. Har du den – tveka inte. Hyr mig för ett mord.)
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
ai >
idéstöld >
manus >
manusförfattare
2009-01-25
Postad i Irrpostning
Mellan 21-23 januari träffades 90 internetmänniskor för att under ett dygn skapa 52 nya startups på 24 Hour Business Camp. Det finns många intressanta projekt i listan över det de kokade ihop men det jag går igång mest på är Listen To Blogs.
På Listen To Blogs kan bloggägaren själv eller hans/hennes besökare ladda upp inläsningar av bloggpostningar, så att de går att prenumerera på som podcasts eller lyssna på direkt på siten.
Siten är inte ens veckan gammal ännu så det är klart att den i dagsläget mest är väldigt bra som idé, men jag kan inte släppa tanken på vilka möjligheter en aktivt uppdaterad och omfattande Listen To Blogs skulle öppna för två sorters människor:
– Podcastjunkies som har talat ord i hörlurarna var de än går
– De som inte kan följa med i bloggar på grund av nedsatt syn eller lässvårigheter
Jag tillhör den första kategorin. Och eftersom jag gör det funderar jag starkt på att börja göra åtminstone de mer substansfyllda inläggen härifrån tillgängliga som inläsningar, bara som ett experiment för att se hur det känns. Vi får se. Hur som helst gillar jag idén ofantligt mycket. Sprid ordet!
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
audio >
blogg >
podcast >
webgrej >
webtjänst
2009-01-22
Postad i mp3
Borta på »Intuition Told Me« skrev Joakim klokt om ett viktigt ämne:
“Det här med ambient är svårt, kanske rentav farligt. Svårt att prata om, svårt att skriva om. Fullt av fallgropar och positioneringar. [...] Om det är svårt att göra angelägen ambient, är det inget mot att skriva angeläget om ambient.”
Under tiden på The Cricket skrev jag ohälsosamt mycket om de ambienta ljudlandskapen. Efter varje text var färdigskriven tänkte jag exakt på detta. Och jag tänkte på det totalt ointressanta i att försöka beskriva hur musik låter. Och jag tänkte på att om ett album faktiskt går att beskriva hur det låter så är det ett helt ointressant album. Och jag tänkte på det motsägelsefulla i att försöka skriva om albumet över huvud taget under de förutsättningarna.
Därför försöker jag hålla det här kort.
I en vanlig värld skulle jag ha brett på om kyla, om stenar som faller nedåt genom djupa gruvschakt, om vidderna, om Arthur C. Clarkes »Rama«-trilogi (för den fjärde boken suger), om gryniga bilder i svartvitt från Shackletons expeditioner. Jag hade länkat till bilder på den episka Duga 3-antennen och övergivna, underjordiska u-båtsbaser och hittat ett sätt att knyta an teorier om hur musiken i sin långsamhet står för samma sorts storslagenhet, ensamhet och evighet som de installationerna.
Men sådan sorts musik är ju så svår att skriva angeläget om.
Därför nöjer jag mig här med att bara länka till lite riktigt god, angelägen stjärnfararambient att ladda hem:
mon0 – »Beyond« (mp3)
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
ambient >
arthur c. clarke >
övergivet >
duga >
intuition told me >
joakim sandström >
stjärnor