I dagens City (Stockholmsupplagan) blir jag intervjuad angående söndagens apokalypsbegivenheter. Tyvärr så är det ju så att komplexa ämnen som man funderat mycket på alltid blir katastrof i intervjuform eftersom man pratar för mycket, snöar in på detaljer, vill få för mycket sagt, istället för att komma med några koncisa, citerbara saker. Så vad jag säger i dagens City är egentligen ingenting. Bara sörja. Däremot... I den latenta undergången sitter ju folk med fingret på knappen i både Moskva och Washington. Så vad skulle artikeln säga när den gått i en loop från den ryska översättningen via den amerikanska översättningen och sedan åter snappas upp av den svenska? På många sätt tycker jag att den säger kanske till och med mer än mina tidigare inlägg här...

Hallå Billy Rimgard denna lag, Mr resväska som besöker New Music kväll konsert till förmån för hållbar utveckling på Lava på söndag. Temat för kvällen Doom, ditt hjärta? - Ja, av någon anledning verkar det som om alla populära Doom beröra ämnen ofta bli mycket märkbar. Ämnesområden hög i Bibeln, har länge fruktade natten och företeelser av kometer, och nu katastrofen i populära filmer. Det finns saker som vi inte kan kontrollera, och därmed både fascinerar och skrämmer oss. Det var naturligt för mig att närvara eftersom han kommer att återvända till min musik. Ni talade om den "onda tankar av makten", för ditt utseende. Detta låter som en hel del buller? - Jag vill inte kalla det buller. Jag kommer att använda pre-musik, egna ljudeffekter och loopar för att skapa ett surroundljud Doom. Men skulle inte leva konsert, snarare än rent DJ-set. Han måste göra sin egen tolkning, när du kommer dit. Och tittarna kan delta? - Var inte hjärnan, där du kan ansluta sin iPod eller syntar, så det är bara att utveckla sina mörka sidor och hjälp. Jag tycker det fungerar mycket bra i detta sammanhang, att hitta sig själv i jämförelse med det normala beteendet för scenen och uttrycka känslor.

Planerna för söndagens live/inte-live (kan man säga att det är en sorts Fraud?) på Ny musik för hållbar utveckling börjar så smått konkretiseras. Så här ser de ut i sin allra mest avsexualiserade form: I responsen jag hittills har fått vad gäller bidrag har det bland annat talats om ljud från kokande lera på Island, en motor som skär ihop samt en »domedagsdrone«. Det låter lovande! De ljuden kommer alltså att gå in i stycket från nedre högerdelen på denna bild. Frågan är om inte en revidering krävs av schemat ovan. »Visitor AUX« är lite missvisande eftersom per definition alla som inte är organisatörer är besökare, och därmed även jag. Kanske »Contributor AUX« är bättre för slutversionen av planen. Kanske en av effektboxarna också tas ur den nuvarande kedjan och istället sätts i en effektloop på submixern (vilket betyder att man kan använda effekten till samtliga ljudkällor som är kopplade till submixern). Nackdelen med det är bara att man ofrånkomligt kommer glömma att stänga av så att effekten står på och härjar fast man inte planerar det. Men: Det ska väl knappast betraktas som en nackdel? Det är ju en sanning att misstag gör musiken bättre. Kanske borde schemat rivas helt och hållet? Vi konstaterade ju igår att undergången inte kan regisseras, och då borde den rimligen inte heller rymmas i en blåskiss. Skulle jag vara på riktigt borde jag ta med mig prylarna men inte koppla in dem på soundcheck, utan göra det allt eftersom live/icke-live-spelningen pågår. Problemet med att vara på riktigt är att man då riskerar att lämna landet där misstagen gör musiken bättre och korsa gränsen in till där det bara blir fiasko. Smällen av en ljudkabel som pluggas in i en kanal som står på full sula ingår nämligen inte i undergången.

Det bara smäller, till höger och vänster... • Kalle J fortsätter att omtolka det svenska popkulturarvet. Nu har han lagt sina discohänder på »I skydd av mörkret«, med de fetaste powerpukorna svensk klipp-och-klistra-indie någonsin hört. Det upplevs nog antingen som helt vansinnigt eller helt vansinnigt bra. Ladda ner här • Florence Valentins sångare och låtskrivare Love Antell brukar vara jävligt förbannad och jävligt bra på att skriva låtar. Dessutom är han och bandet musikaliska kameleonter. De är de enda som kommer undan med att ständigt låta som banden de lyssnar på för tillfället, och därför känns det inte ett dugg konstigt att nya »Spring, Ricco« osar Glasvegas. Det upplevs nog antingen som helt vansinnigt eller helt vansinnigt bra. Lyssna på deras Myspace. EDIT 090225: De har tagit bort låten. Det gör den inte sämre. Snarare tvärtom. • Phoenix var ett band som jag gav upp lite efter oinspirerade »It's Never Been Like That«. Men det var kanske vad de behövde göra för att hitta tillbaka, tillbaka till att vara världens mest eleganta band, en titel de ärvde av Saint Etienne. Nya singeln »1901« är precis allt man vill ha av dem. Allt. Ladda ner här

På söndag kväll är det dags för upplaga nummer 5 av Ny Musik För Hållbar Utveckling på Lava. Temat för kvällen är undergång och jag har blivit inbjuden att delta i egenskap av vän av stora kataklysmer. Dead Letters Spell Out Dead Words och Timbrogolem kommer spela live och jag ska... Ja, vad är det egentligen jag ska göra? Allt beror på hur man definierar live-begreppet. Rent fysiskt kommer jag befinna mig i DJ-båset och min uppgift är i praktiken att stå för musiken mellan spelningarna. Därav skulle min roll kunna beskrivas som att »spela skivor« men det är inte hela sanningen om min avsikt. Så här beskriver arrangörerna själva:

"Apokalypsen är närvarande hos Billy Rimgard. [...] Till denna gång har han pratat om en 'ohelig undergångsljudström' och effektboxar."

Detta kan vara sant. Det kan också bli något helt annat. En grundförutsättning för undergång och apokalyps är att den inte kan regisseras. När lavinen har startat är det för sent för småstenarna att rösta. Men så mycket kan jag säga att jag på olika sätt tänker väva ihop ljud till en dystopisk puls. Här säger jag »ljud« i en generell betydelse eftersom såväl inspelad musik, egna pålägg, ljudspår och annat som låter rätt och slätt kommer att behandlas som »samplingar«. En förlängning av BASS-mixarna, gjord i realtid, kan man kanske säga. All form av delaktighet i skapandet av denna dödssymfoni välkomnas och uppmuntras. Vad tycker du ska låta? Jag kommer på söndag ha en sladd som går in i en effektbox och vidare in i mitt mixerbord. Denna sladd är fri att koppla in i vad som helst som på ett bra sätt ackompanjerar undergången. Ta med dig en iPod med valfritt på (Uppenbarelseboken som ljudbok? Inspelning från ventilationstrumman?). Eller plugga in ett fickminne. Eller vad som helst. Bara kom fram så fogar vi in det i kompositionen. Om Kulturhuset släpper in mig på deras trådlösa så är givetvis det här något som kommer streamas live också. Tystnaden som uppstår i mitt set när banden spelar blir då en del av framförandet. För den teoretiska bakgrunden hänvisar jag till förra årets »Frauds«-följetong.

I fredags bjöd Piratbyrån in till Kopimi-fest. Det var såklart skitkul. Allt som The Pirate Bay-supportrarna har gjort under den första veckan av rättegången har varit skitkul. Från den kompletta bevakningen i sociala medier, via Piratbyråns Spectrial-site till cider-videos och rättegångsremixar har det varit en vecka full av skratt (samlade bland annat här). Och i fredags var det så dags för den stora festen. På väggen projicerades videokonst gjord av filmerna som är inblandade i rättegången. Det var premiär för ett stycke musik (»Düsseldorf vs Bochum«) som spelats in under veckan i Piratbyråns buss S23K som står parkerad utanför rätten (vem som helst med instrument fick komma förbi, spela in och bli upphovsman). På en annan vägg projicerades postningen av torrent på The Pirate Bay i realtid. Ett antal artister spelade live. Brokep gjorde ett DJ-set. Och Piratbyrån bjöd på champagne hela kvällen. Mitt i denna atmosfär av kreativitet och framåttänkande kan jag inte hjälpa att fundera: Vad gjorde de stora medieföretagen under tiden? Var har de varit under veckan? Jag är smått förbluffad över deras frånvaro. Det finns väldigt illustrerande YouTube-klipp som visar hur Kunden gör slut med Marknadsföraren. »Du pratar inte till mig längre«, säger kunden. »Du finns inte där jag finns«. Skivbolagen vill så gärna ha tillbaka sina kunder men de har ingen aning om var kunderna är, vilka de är och hur de ska hanteras. De vet inte ens vad kunderna ska köpa. Istället sitter de helt passiva, på något helt annat ställe, och undrar vart kärleken tog vägen. Det där med interaktivitet är svårt för dem men på EMIs hemsida så finns i alla fall en omröstning om vilken musikstil man tycker är bäst (med »Hiphop, yo« som ett av tre alternativ). Fräscht. Bakom åtalet mot The Pirate Bay ligger ett antal multinationella företag som ska vara experter på att kommunicera, i vars DNA det ligger att rikta sig mot en målgrupp och presentera sina budskap och produkter. Ändå är det Piratbyrån och alla sympatisörer som fullständigt dominerar mediaflödet från spektaklet. Sällan har väl brytningen mellan dåtid och nutid varit så tydlig? Till fredagskvällen hade skivbolagen kunnat slå sina kloka ihop, tagit Annexet eller åtminstone Debaser Medis och kört en all-star kväll med 5-6 band och gratis inträde och lättat på slipsen och presenterat sin sida av saken (de behöver ju inte ens predika, en arenaspelning med ett Grammis-vinnande band är i sig att presentera sin sida av saken). De hade kunnat göra ett stort media-event av det, fylla kvällstidningarna med bilder och få 18-åringar med tindrande ögon som just fått träffa Melody Club att fotograferas med bildtexten »Anna och Lisa tycker inte man ska kopiera sina favoritband.« De har ju musklerna för att göra det. Men de avstod. Förmodligen för att de inte vet hur man lägger in ett »Upcoming event« på last.fm eller Facebook. Istället satt de knäpptysta. Och skissade på nya åtal. Och blickade mot Dylan-boxen uppe på bokhyllan och tänkte på hur fint det var förr. Och skissade på lagtexter som ska kriminalisera varenda jävel som nynnar på en hit utan tillåtelse. Jag kan inte låta bli att undra: Varför försöker de inte ens? Har det någonsin varit tydligare att skivbolag inte sysslar med underhållning och kreativitet?

Vi fick se en klassiker skapas vid lunchtid idag. Minns du »South Park«-avsnittet när Chefs advokat spelar ut sitt fantastiska »Chewbacca defense«? Det här var i samma nivå. I dagens rättegångsförhandling om The Pirate Bay sa advokat Per E Samuelsson att hans klient inte kan dömas för medhjälp till upphovsrättsbrott eftersom klienten inte har någon koppling till den som har utfört brottet. Samuelsson menade med stöd av ett EU-direktiv att det inte är de fyra bakom The Pirate Bay som utfört brotten eftersom de inte initierat filöverföringarna:

"[Initieringen] är det användarna som gör och de är fysiska identifierbara personer. De kallar sig KingKong och liknande saker."

Och det var när han lite senare kom till sin slutsats som de bevingade orden kom:

"Åklagaren måste visa att Carl Lundström personligen har samverkat med användaren KingKong, som kan finnas i Kambodjas djungler."

Det var som att trycka på en start-knapp för en internet-meme. Någon gjorde bilden som jag använder här. Någon skapade en Wikipedia-sida. TorrentFreak skrev utförligt om vad Pirate Bay's King Kong defense innebär. Det är månadens uttryck, hur man än vrider på det. Och till skillnad från the Chewbacca defense har det ju faktiskt substans. EDIT 00:37: Det kommer mera humor på temat.

Med hjälp av Den Opartiske Juristen så försökte jag i en postning förra året (när åtalet väcktes) räta ut lite oklarheter kring åtalet mot The Pirate Bay. Åklagare Håkan Roswall har visat sig inte vara den bästa killen på teknik men här på Beneath a Steel Sky vill vi ju vara lite bättre och försöka förstå det vi inte helt greppar, eller hur? Därför tänkte jag bumpa postningen där Den Opartiske Juristen reder ut oklarheterna. Särskilt fråga 3 är intressant med tanke på rapporterna om att nämndemännen sitter och sover: »Fem snabba frågor och svar om åtalet mot The Pirate Bay« (2008-02-01)