Vi hänger i köket, vid sidan av samtalet

Foto av amusing

Med vilka kriterier kan man döma om en blogg är »lyckad«? Är det när det postas mycket kommentarer? När det länkas mycket från andra bloggar? När det är många besökare? När den vinner utmärkelser vid galor?

För några dagar sedan kom en kommentar här på BASS:

peterflax sa,

2009-02-06 kl 10:26
varför är inte du med i omröstningar om årets blogg? allt här är så läsvärt.

Tack peterflax för de vänliga orden! Men jag tror att de båda meningarna i din kommentar motsäger varandra.
 »Åhnej, inte ett surt-sa-räven-inlägg nu«, suckar du.
 »Nej men inte alls«, säger jag, »jag skulle jättegärna gå på fest och få pris, det handlar inte om någon diss mot prisföreteelsen. Men låt mig sätta in det i ett större sammanhang«.
 Och så drar jag ned svarta tavlan och börjar rita diagram…

Jag har alltid haft en ohälsosam fascination för popkulturella företeelser som verkar i marginalen. Och med det menar jag saker som är bra samtidigt som de är smala. Vem som helst kan trycka en sjutumsvinyl i 50 ex, begrava hälften i jorden och sälja resten i en skivbörs som är öppen 10-13 på tisdagar. Smalhet i sig är inte svårt att uppnå, fråga vilken poet som helst. Det som alltid präglat mig är fascinationen för det som både är smalt och har höga ambitioner, en vanligt förekommande kombination hos band som brukade kallas »popmusikens bäst bevarade hemlighet« (jag tror inte popmusiken har så många bevarade hemligheter längre).

Det mesta jag gjort själv har jag nog undermedvetet också velat styra till det hållet. Såväl orden som musiken har jag i en ideal värld föreställt mig inte vara festens epicenter som alla samlas kring utan snarare den där lite introverta personen som hänger i köket och som inte så många tar notis om men som du hamnar i ett långt samtal med och när du vaknar upp morgonen därpå tänker du överraskat att du inte väntade dig att du skulle träffa en sån person på den festen.

Många av de jag uppskattar allra mest som skribenter är sådana som verkar bakom fiendens linjer. Själv har jag alltid försökt vara någon på Bletchley Park.

De bloggar som nomineras och prisas på galor är oftast sådana som deltar i det offentliga samtalet. De kommenterar dagsaktuella ämnen, lyfter fram perspektiv som traditionell media inte tar upp och driver en agenda. Jag är väldigt imponerad av arbetet som många av dem gör men har personligen inget intresse av att ha den infallsvinkeln. Inte för att jag tycker det offentliga samtalet och de som för det är trams, utan för att det inte är min grej.

Men det är klart att tanken har slagit även mig.

De gånger jag länkat till en debatterad artikel och hamnat i molnet på bloggportalerna så har trafiken gått upp sjukt mycket i ett par dagar innan den normaliseras. Sjukt mycket. Självklart har jag då tänkt att det kanske vore en idé att göra så mer, att ta till lite samtidsdebatt för att dra hit massorna och sen trycka upp en utläggning om Stars of the Lid rakt i ansiktet när de som minst anar det.

Men det fungerar inte. När jag har kommit på vad jag tycker i ett ämne är det sedan flera dagar bortglömt.

Jag trivs jävligt bra i bloggosfärens bakvatten. Jag gillar att ha teman och tempo på BASS som inte styrs av vad som sitter på löpsedlarna. Jag hittar näring i att skriva om exakt det som inte ligger som en av de mest debatterade artiklarna på bloggportalerna. För att jag tycker det saknas. För att jag själv tycker för många bra skribenter ägnar för mycket tid åt vad som händer just nu.

Med vilka kriterier kan man döma om en blogg är lyckad? En normal dag kommer runt 700 läsare in hit om man tittar på bloggens egen statistik. Runt 200 enligt Google Analytics. Trafikanalys är pussel där inga bitar passar och för mig kvittar det. Jag minns att Jocke Berg i en intervju någon gång kring första plattan sa »om bara en person i publiken går från spelningen och är några centimeter längre så har vi lyckats« och jag tror den inställningen är det sundaste man kan ha till allt man gör. Om bara en person tycker att arbetsdagen blev lite lättare av att gå in och skumma ett inlägg om robotkonst här så har jag ju lyckats.

Så, mitt svar till peterflax fråga inledningsvis är: Jag tror att BASS omöjligen skulle kunna lyftas upp till nomineringar om bloggpriser just på grund av att du tycker den är läsvärd. Låter det rimligt?