Galileo Galilei fick också fängelse

“They Laughed at Galileo Gallilei. But they also laughed at Bobo the clown. And at the village idiot”.
Att folk är upprörda över någon är inte en indikation på att personen i fråga har gjort något bra. I den absoluta majoriteten av alla fall så beror det på att personen betett sig på ett urbota dumt sätt. Inte på att de har någon form av djup insikt. Undantagen (Galileo) bekräftar som bekant regeln.

Galileo Galilei var en erkänd vetenskapsman.
Anna Odell är en konststuderande som gjort sig känd för att brutit mot lagen.
Tänk själv, snälla…

Gustaf: “Att folk är upprörda över någon är inte en indikation på att personen i fråga har gjort något bra. “

Nej, men är det en indikation på att personen gjort något dåligt? Magkänsla har aldrig varit en garant för kvalitet och särskilt inte när det gäller pöbelmentalitet.

Jag vet, som jag skriver, inte om handlingen i sig är bra eller dålig men jag emotser mycket att få se vad som kommer ur den. Att avfärda den som dålig för att det är den spontana instinkten känns väldigt icke-tänkande.

Per: “Galileo Galilei var en erkänd vetenskapsman. Anna Odell är en konststuderande som gjort sig känd för att brutit mot lagen. Tänk själv, snälla…”

Om någon bröt mot lagen så var det väl Galilei? Han bröt dessutom mot en lag som i sin tid hade betydligt större mandat än en skriven brottsbalk. Uppmaningen att tänka själv är mycket bra.

Per, han var uppenbarligen inte tillräckligt erkänd för att slippa hån och fängelse…

Det är skrämmande att notera arrogansen hos s.k. experter när de hävdar att en student gärna får göra våld mot tjänsteman och gärna får missbruka samhällets (knappa) resurser.

Vad Galilei har med saken att göra är obegripligt och vittnar väl mest om skribentens okunnighet.

Det är bara att hoppas att såväl Konstfacks uppblåsta ledning som den självgoda Odell fårnågon form av efterräkningar.

Peter Gisle: Vet inte om det är mig du avser med “s.k. experter”, men jag antar att du menar någon annan eftersom jag ingenstans skriver att “studenter gärna får…” osv. Notera att jag inte har någon som helst åsikt om huruvida hon bör åtalas eller inte. Jag konstaterar bara generellt att de som väcker relevanta frågor genom historien har en tendens att hamna i fängelse: “Att väcka debatter och belysa frågeställningar är deras kall och att ta skiten när den börjar blåsa är konsekvensen av det.” Är det ibland straffbart? Ja, det kan vara en möjlig världslig konsekvens. För illegala abortläkare och koperniska forskare, bland annat. Är det omoraliskt? Ja, där finns embryot till en intressant diskussion. Själv sitter jag med handen i chipsskålen och testar inte gränserna på något sätt och i den rollen kan jag känna en tacksamhet över att någon gör det, för samhällets utveckling skulle ha stått ganska stilla utan dem (återigen har jag ingen aning om Odell kan sorteras in i den skaran, det kan vi som sagt inte veta ännu).

Oj, du har verkligen inte förstått nånting. Att “pöbeln” med hjälp av rättsapparaten sätter Odell i fängelse är väl verkligen inget negativt?

Det är ju en fullständigt omistlig installation, ett banbrytande och samhällsutvecklande experiment över en möjlig värld där även tänkare av Galileo Galileis kaliber bör undvika att slå och spotta på vårdpersonal.

Men visst är det tråkigt att Odell tvingas utstå pöbelns hån, i likhet med de andra stora filosoferna och banbrytarna i vår tid: Jackass och Balls of steel… Om pöbeln bara ville förstå, det är ju för deras skull konstnären lider. Idioter är dom!

Att jämföra med Galilei är en klassisk tankevurpa. Påståendet “god konst provocerar” IMPLICERAR INTE “provokationer är god konst”.
Kolla: http://www.fallacyfiles.org/afthecon.html

Billy!

Skitbra post. En grej, bara: “West wing”-citatet är inte signerat president Bartlett, det sägs sent en kväll till Charlie av en av Vita Husets datatekniker (med det i sammanhanget skojiga efternamnet Mackintosh). Datateknikern citerar för övrigt sin far.

Får jag nördpoäng för det här? Och – när vi nu är inne på “West wing” – såg du det här?: http://www.na.se/meny/blogg/index.asp?b=14130

Analogin med Galilei var kanske lite långsökt, men jag är ambivalent inför denna problemställning som Odells projekt har visat på. Någonstans måste staten också söka pragmatism för samhällsprojektet är ju något som vi bygger tillsammans. En konstakademi har också en speciell position. Ska då allt försvaras och förstås, kanske inte, men andemeningen ska nog vara detta likväl. Denna för staten ugångspunkt, gör att konstakademin också har ett ansvar och måste ta detta ansvar. Bedömningen på en handling måste ligga på ett plan, som rör sig över ett kontinuum, en skala. Staten ska då inte direkt uttala sig om att ett konstuttryck ska utföras på ett visst sätt utan göra en bedömning utifrån en pragmatik. Att hänvisa till att Odell har hindrat peroner att utöva sin yrkesroll kan inte ses som en pragmatisk bedömning. Staten måste gå ett steg längre i sin bedömning. Jag tycker att Odell har en poäng i att lyfta upp frågan om hur vi ser på varandra, kring hur vi bokstavligen diagnosticerar varandra och därmed vårdar varandra. Kanske det är just från konstens speciella plattform som en sådan handling kan vara till gagn för ett samhälle fastän man initialt från vissa håll bara uppfattar denna handling som ett otyg. Vi lever i en psykologi och konstens roll är kanske att ge oss preferenser för denna psykologi, denna sociala värld. Därmed blir denna värld möjlig att ifrågasätta, den blir synlig för oss på ett helt annat sätt.

Jag tror det var på 70talet som en konstnärinna i USA låtsades vara gravid och fejkade en avsikt att göra abort på någon klinik. Alltså ett liknande “projekt” som försökte väcka kultursidornas uppmärksamhet.

I DN säger sig Odell tro att människor inte hade känt sig kränkta om man hade fått se verket först. Hon verkar därmed okunnig om att människor vanligtvis inte är kultturradikaler; man tycker inte att konstnärliga ändamål helgar vilka medel som helst.

Det är tråkigt att se dessa intellektuellt ohederliga typer driva med människors välvilja.

Ett par synpunkter;

1: Mr Galilei fick faktiskt aldrig fängelse, dessutom stod han inte upp för sina “upptäckter”. Han drog tillbaka alla sina “upptäckter” och lovade att aldrig publicera några fler verk i gengäld mot att kyrkan inte tog hans huvud. Han spenderade förvisso de få år han hade kvar i husarrest men knappast i något fängelse.

2: Titeln som “Den moderna fysikens fader” brukar Mr Newton åtnjuta.

3: Som tidigare kommenterats; att folk tycker illa om en beror oftast inte på att man gjort något bra, tvärt om.

4: Det går naturligtvis att diskutera fröken Odells verk redan nu. Du påstår att kommentarer från den uppenbart dumma massan inte kan tas på allvar förens ett par eller flera år in i framtiden. Oavsett vilken förståssigpåare du nu anser dig själv att vara kan man ändå konstatera att detta tilltag inte har någonting med vad vanliga dödliga (läs: alla utom den självutnämnda kulturelitens klubb för inbördes beundran) kan kallas för konst.

/Jocce

Ronald och Jocce Hedberg: I love it! Era kommentarer var just en sån konversation som jag hoppades på att postningen skulle starta.

Jocce: Det är bra att du skjuter in dig på faktafelen för i och med din punkt 1 så annullerar du ju hela min bloggpostning. Det är en stark och uppskattad poäng! Var det Aristarkos som fick sitta inne? Vid sidan av detta: Jag tycker dock att du träffar lite fel (för din argumentations skull) när du blandar in Isaac Newton i detta. Trots allt så var ju han just en sån borderline-kille som jag respekterar stort, vilket säkert framgår mellan raderna i postningen. Hans besatthet vid alkemi är en sådan karaktärsdefekt som i dagens samhälle skulle ogiltigförklara hela hans seriösa forskning, men som vi – när vi har facit i hand för vad han verkligen åstadkom – väljer att bortse ifrån. Tyvärr tycker jag att din punkt 1 också tar udden av din punkt 4, för om jag tillskrev mig medlemskap i “självutnämnda kulturelitens klubb för inbördes beundran” så hade jag ju knappast skjutit bom på ett faktafel om Galilei? Då hade du fått den framgooglade besserwisserversionen.

Ronald: En fantastiskt klok och träffsäker reflektion! Du sätter exakta ord på den sortens frågeställning som måste göras i ett fall som detta. I en mindre effektsökande värld skulle jag ha försökt formulerat och utvecklat den linje som du är inne på. Nu var jag tvungen att skjuta från höften med en Galilei-liknelse och se hur bra det gick.

Själv förstår jag inte jämförelsen, precis som jag inte förstår de ilskna insändare i Metro mm som hävdar att bura in konstnärer innebär att vi lever i en sovjetstat.

Detta har ingenting med diktaturfasoner, åsiktskontroll eller censur av politiska åsikter att göra (eller vetenskapliga teorier heller, för den delen); Anna Odell har inte gjort någonting, eller blivit anklagad för någonting som har något med detta att göra. Ingen kan med bästa vilja hävda att hon blir förtryckt för sina åsikter eller att staten fängslar henne för att hon uttrycker en åsikt.

En annan åsikt som jag inte ens viste fanns inom konstnärskretsar men som har kommit fram ett antal gånger i debatten är den att det inte finns “normala” och “sjuka” människor utan att alla mentala åkommor är normala, samt att psykologi är bluff. Man kan mycket väl ha den åsikten, det är fullt tillåtet, precis som man kan ha åsikten att jorden skapades för 6000 år sedan och är platt.

aktualiteter? google ads? innebär det här att det från och med nu kommer skrivas mindre om barrskogselectronica och dystopisk popkultur på bass?

det är ju din rätt naturligtvis. men det är lite som när yvonne började göra hårdrock, för att dra en parallell till ett gammalt inlägg här som jag läste för ett tag sedan