Skivaffären är slut som social mötesplats

Jag tror det var på tisdagseftermiddagar. Först kom lunchen, sedan två håltimmar och därpå följde dubbellektion i samhällskunskap. Jag minns inte detaljerna helt, men upplägget var åt det hållet. Jag och Johan skolkade självklart alltid från den där dubbellektionen och tog tunnelbanan istället, hoppade av vid Hornstull och kollade Mickes Skivor innan vi tog 54:an (numera blåbuss 4) till St Eriksplan. Där började vi en promenad tillbaka mot Fridhemsplan och betade av det tiotal skivaffärer som låg på vägen. Jag kommer att tänka på dessa eftermiddagar då vi tog »ledigt« när jag läser snyftreportage om skivaffärernas nedläggningar i SvD. Den läggs sida vid sida med attitydsmätning om Ipred-lagen, vilket lätt kan ge intrycket att vara för kopiering är samma sak som att vara emot skivaffärer. Ledsen, men att produkten som de säljer blev daterad är bara en del av sanningen när man pratar om skivaffärens sorti. Lika viktigt är att den spelade ut sin roll som social mötesplats. Visst. Det skulle vara väldigt lätt att låta minnena ta över och trilla in i en nostalgisk tirad om de där tisdagseftermiddagarna i de dammiga små lokalerna med de trevliga ägarna och ett oändligt antal ovärderliga fynd väntande i backarna. Det har hänt förr när jag försökt ifrågasätta mitt eget beteende. Men en sådan utläggning skulle bara vara baserad på just nostalgi över just precis de specifika tisdagseftermiddagarna. Den skulle inte ha någon koppling till verkligheten idag. Själva anledningen till våra skivaffärsrundor, som inte alltid främst var att köpa skivor, finns ju fortfarande kvar men har ersatts av något annat. Att stå och bläddra skivor är för den musikintresserade först och främst en social aktivitet. Det har alltid varit så. På samma sätt som kompisar kan gå ut och kolla kläder en hel dag utan att handla något eller gå på motormässa utan att komma hem med en ny Harley. På de där skivrundorna var samtalet det viktiga. Mellan oss som åkte. Mellan oss och skivaffärsägarna. Mellan oss och andra kunder. Man kunde fastna i långa samtal på total nördnivå om producenter, testpressningar och sällsynta B-sidor. Eftersom musik numera är digital hela vägen från inspelning till släpp och därför figurerar i sin renaste form - utan repiga cd-spår som inte går att spela - på internet har även dessa samtal flyttat hit. Vill jag höja mig till en nördnivå och kasta mig in i ett sådant samtal idag så är det bara att gå till valfri blogg, kommentarsfältet på valfri blogg eller till ett forum för just den nisch som tilltalar mig. Det finns ingen anledning att gå till affärer där det säljs en undermålig produkt som efter ett tag slutar vara användbar (»det är sant, man kan köra över en cd-skiva med bilen och ändå spela den efteråt!«.. joråsåatte..) när till och med samtalet, möjligheten att upptäcka nytt och umgås med likasinnade håller högre kvalitet där vi är nu. Heja internet.