Hej då, Batman

Hur skapar man en värdig avslutning för den allra mest komplicerade av superhjältar? Hur kan man resa ett monument över hans gärning i Gotham City samtidigt som alla fasetter av hans djupt problematiska känsloliv visas?

Man låter Neil Gaiman författa och Andy Kubert teckna.

Jag har just läst klart »Whatever Happened To The Caped Crusader«, en dödsmässa i två delar. Det är ett kärleksfullt dokument, en hyllning lika mycket till hjälten själv som till de som under alla år gjorde honom levande över serietidningssidorna. Fylld av referenser, svart humor och mörka puns ger den ett sista intryck lika ståtligt som tinnarna på de gotiska byggnaderna i Gotham.

Kan man outa sig själv att vara helt tagen av en serietidningsupplevelse?

»Whatever Happened To The Caped Crusader« är stark. Oerhört stark. När jag var liten visades den gamla Batman-serien från 60-talet med Adam West i huvudrollen. Att den var töntig spelade ingen roll, för det fanns bara två kanaler att titta på och allt som hade lite action i sig var per definition coolt.

När jag blev lite äldre drogs jag med i den enorma marknadsföringshype som föregick premiären av den första Batman-filmen, då filmindustrin abonnerade hela Kungsgatan och spelade mot molnen med the batsignal. Däremellan hade jag läst Frank Millers mörka tolkning. Hjältens reboot och återkomst som filmkaraktär på senare tid har naturligtvis varit helt fantastisk.

När Gaiman och Kubert nu stänger kistlocket (och samtidigt startar om) med sådan stil och på ett så magnifikt sätt gör blir jag lycklig, stolt och ledsen på samma gång. Så mycket värdigare kunde det inte bli.

Jag har just läst de båda delarna långsamt, långsamt, med lika mycket uppmärksamhet på de förföriska teckningarna som den kittlande berättelsen. Den får mig att vilja börja om från ruta noll.

Den första delen av »Whatever Happened To The Caped Crusader« publicerades i »Batman« nr 686 (februari) och avslutningen i »Detective Stories« nr 853 (april). De båda kommer att släppas som inbundet album i sommar men går naturligtvis att ladda hem.

Intervju med Neil Gaiman om projektet finns på länken.