Alexander Rybak på Fylkingen 2011

Dagen efter Eurovisionsgrejen så såg jag en hobbit med fiol och frikyrkligt hysteriskt leende överallt. Jag fattade ingenting förutom att jag kände en djup och instinktiv avsky. Jag har ändrat mig nu. Jag tror han kommer bli en fantastisk avantgarde-knaster-producent om inte alltför länge. Känn på de här två citaten, direkt från en TV-intervju:

»Jag kommer väl vara en fjortisfavorit i något år och sen är det slut.« »Jag lyssnar själv inte på popmusik för jag är så trött på rytmer.«

Ni ser var det här leder väl? Ge det ett album. Möjligtvis två, men på det andra kommer han vilja »ha eget inflytande« och skivbolaget släpper det utan promotion och tiger ihjäl kontraktet. Efteråt kommer han komma desillusionerad ut ur turnésvängen, våldtagen av fotografer som ber om det hysteriska leendet och ointresserade promotionfolk som bokat 27 intervjuer med Frida. Då kommer han gå in i en dimma av effektboxar och seriekopplade laptops och fasfelad violin. Det kan bli bra.