Luftens lämlar

Det är svårt att inte se en djup komik i det. Svenska Dagbladet rapporterar idag att vindkraft är en fara för fåglar:

“Hittills har 26 döda örnar hittats på Smøla sedan 2005, två bara sedan i påsk i år. Någon har kluvits i två delar, på andra har vingar kapats eller brutits. Örnarna väjer inte för rotorbladen. De har samma flygvägar inne i vindkraftparken som utanför och rotorblad som snurrar i 250 km/h är inget de upplever som en fara.”

Känn på formuleringen »någon har kluvits i två delar«.

Ja, okej. Jag vet att »någon« är ett indefinit pronomen som mycket väl kan ersätta »örn«, men ändå så känns det som att den arma fågeln mänskliggörs i och med den meningen. »Någon har kluvits i två delar.«

Det första jag kommer att tänka på är naturligtvis Monty Python-sketchen där arkitekterna presenterar hyreshuset med rulltrappa som matar de boende in i roterande sågklingor.

Det andra jag kommer att tänka på är kamikaze-fåglarna som attackerar min balkong. Bara dörren är öppen med några centimeter så gör de försök att ta sig in med undanmanövrar värdiga Manfred von Richthofen när de inser att det inte håller denna gång heller.

Det tredje jag kommer att tänka på är människans fascination för fåglar. Inte bara kan de flyga, men deras flyttmönster brukar beskrivas i imponerade och stundtals religiösa ordval. »De färdas över kontinenterna men kommer varje år tillbaka till där de var senast. Tänk att de hittar.« Ja, visst. Om de inte klyvs på mitten av rotorblad som de »inte upplever som en fara«, förstås.

Örnar är kanske helt enkelt den fjäderklädda motsvarigheten till de ungdomar i Kentucky som hittat ett nöje i att spela rysk roulette. Från en nylig rapport om trenden:

“A 22-year-old man used a 0.22 caliber revolver in a game with a friend. Each participant pulled the trigger on two occasions; the victim discharged the fatal bullet on his third attempt. Four of the victims had pulled the trigger at least three times before their fatality.”

Att klämma avtryckaren tre gånger i ett parti rysk roulette… Att ha samma flygvägar inne i vindkraftparken som utanför. Vissa kallar det »vardagsedge«. Andra skulle säga »naturligt urval«.