Den rätta stämningen i förtexterna

För fem månader sedan låg jag på ett hotellrum i Paris och skrev blogginlägg som ondgjorde sig över att det inte görs några snygga inledningsscener i filmer längre.

Om några timmar åker jag till Paris igen, men denna gång utan möjlighet att posta något liknande. Jag har nämligen äntligen sett »Watchmen«.

Förvisso är det inte en riktig inledningsscen. För just det jag klagade på i mitt blogginlägg (att det alltid måste till en riktigt fet actionscen innan förtexterna numera) stämmer förvisso också på »Watchmen«, men det gör inte så mycket i det här fallet.

Det är ju inte vilken actionscen som helst. Det är ju scenen. Den där man drömt våta drömmar om att få se filmatiserad så snyggt hur länge som helst. Så det är okej.

Men inledningsklippen medan förtexterna rullar är nästan det bästa med hela filmen. För någon som älskar seriealbumet har resten på sina ställen små skavanker som man aldrig riktigt kan komma över, men inledningen…

Med start från 30-tal via världskrig och månlandningar och JFK-mord och sovjetiska parader och Andy Warhol och David Bowie fast-forwardas ett halvt århundrade till tonerna av Bob Dylan, med alla historier spunna kring Minutemen och Watchmen.

Så. Precis så. Det var det jag egentligen efterlyste i mitt sura blogginlägg. Tackar.

Läs även vad Intuition Told Me skrev i ämnet tidigare.