FEEDÄven en bra tv-serie kan vara mysig – eller tvärtom
Sommar-tv. Hela begreppet smakar illa. Det känns som en synonym till »minsta gemensamma nämnare« i dess värsta form med familjeprogram från nöjesfält, klapp och klang och målande av vita knutar. Alla ska kunna vara med.
Men det smakar ju illa bara för att jag kommer från en tv-tradition där »feelgood« är lika med »Playa del Sol«. Där »mysigt« är lika med »Sommarkrysset«.
Det slår mig när jag tittar igenom den just mysiga feelgood-serien »Leverage« att de begreppen är oförtjänt bespottade, att de så att säga bara är missförstådda. Seriens upplägg är enkelt: I varje avsnitt tar sig gänget, en samling före detta tjuvar och en inte så mycket tjuv med Robin Hood-ambitioner, an en ny »Oceans 11«-liknande kupp. Som tittare kan man bara luta sig tillbaka medan snabbkäftade hackern Hardison och fasadklättraren Parker som största behållningar briljerar och planen, även i de fall den verkar rasa ihop, i slutändan lyckas.
Jag häller upp en Malibu-drink till och startar nästa avsnitt. Det är lättuggat, underhållande och ofarligt, men helt utan karaktärsdragen som vi lärt oss att avsky.
Blickar man bakåt är konceptet bekant. »A-Team« och »MacGyver« är de självklara referenserna men också temat från mer hårdkokta klassiker som »The Equalizer« eller »Kung Fu« går igen. Utstötta karaktärer som är de bästa inom sitt gebit drar runt och hjälper de som behöver. För att de kan. Och för att de vill hjälpa. (Okej, »The Equalizer« hjälpte väl bara de som 1. kunde hitta honom och 2. de som hade råd, men ändå.) Slänger man in en dust av ursprungliga »Mission: Impossible« så är referenskartan klar.
»Leverage« följer en lång, stark tradition som även lyser igenom i en annan mysig sommarserie, »Burn Notice«. Även om sistnämnda börjar bli ganska tråkig nu när den står och stampar i sin tredje säsong är också den ett paradnummer i hur man kombinerar uppfinningsrika planer med humor, i hur man skapar tillräckligt med spänning för att hålla tittaren mätt och belåten utan att hela tiden ligga på maxpuls som i exempelvis »Prison Break«.
Jag brukar gilla ondskefullt mörker och dystopi. I den reguljära tv-säsongen är det seriemördare, korruption och konspiration teman jag vill ha av mina serier men under sommarmånaderna är det uppfriskande som att badda sig med fuktig handduk att följa de lättsamma. Alltid lika fantastiska »Eureka« och puttriga advokatserien »Raising the Bar« är andra exempel som får mig att sitta avslappnad med fånigt leende.
Anledningen är enkel. Det är… Mysig sommar-tv. Bra mysig sommar-tv. Som inte handlar om att man ska sjunga med när 2,3 miljoner svenskar tar falsk ton till Evert Taube.
Och faktum är att jag gärna skulle se dem fortsätta. Som Kjell Häglund konstaterar på Weird Science ser hela tv-hösten ut att handla om privatekonomiska krascher. Jag ser nog hellre Parker hoppa från ännu ett hustak i hennes sele och snuva skurkarna.
Kjell Häglund sa,
2009-08-19 kl 12:40
Den verkligt självklara referensen är dock brittiska Hustle. Leverage är en total rip-off av BBC-serien, från den lyxacidjazziga neo-agentmusiken till gängets sammansättning, dialogkänslan, att de har en moral i botten osv osv… Men Hustle är rejält vassare! Betydligt smartare storysar.
Billy R sa,
2009-08-23 kl 20:38
Kjell: Är det så alltså? Jag gav den en chans för ett tag sedan (säsong 2 var den nog inne på då) men fastnade inte alls. Såg 2-3 avsnitt och fastnade inte alls. Men det kanske är dags att köra om på nytt då, helt enkelt. Är svårt svag för cons i största allmänhet (älskade exempelvis Lucky Number Slevin, vilket jag har förstått att många inte gör).