Misc, vecka 34

I går hade Aftonbladet på löpsedeln: »Sveriges hemligaste artist död«. Bara för protokollet: Om något händer mig så vill jag ha: »Sveriges bäst bevarade pophemlighet död«. Anteckna.

Flera av dagens tidningar publicerar TTs text om Twitter-analysen som gjorts av Pear Analytics i Texas. I den framkommer att 40% av alla twittermeddelanden är »meningslöst babbel«. Här är också en nyhet: Långt mer än 40% av vad folk säger afk är också meningslöst babbel. Därför väljer jag noggrant vilka som är mina vänner – liksom vilka jag följer på Twitter. Voila, problemet löst.

Efter att ha upptäckt PrintFriendly och Readability undrar jag hur man någonsin kunnat bygga akter och researcha på nätet utan dem.

För en text jag skriver på behövde jag kolla upp hur förtalsmål har sett ut historiskt. Den enda referenslitteraturen jag hade hemma var Björn Furuhagens »Berusade bönder och bråkiga båtsmän«, och den gjorde mig inte besviken. I den hittade jag bland annat den lysande episoden från hösttinget i Gimo bruk 1739 när en bonde dömdes för att ha kallat inspektorn »tjuv, skälm, brukshund och tallriksslickare«. I ett annat fall dömdes Länsman själv (alltså han som drev processerna vid tinget) för förtal sedan han »utan grund anklagade en av nämndemännen för hembränning«. Ibland får man säga att det var bättre förr.

Med det romantiska dramat »The Time Traveler’s Wife« runt hörnet har vetenskapsskribenten Dave Goldberg på »Slate« gjort upp med hur Hollywood behandlar tidsresor.

Fast i och för sig… Om 40% av allt på Twitter är »meningslöst babbel« så betyder ju det att dopaminkicken blir så mycket större. Och det gillar vi ju. Missa inte Emily Yoffes essä om varför vi älskar Google, Twitter och SMS, på ett grundläggande, kemiskt sätt. »Creatures that lack motivation, that find it easy to slip into oblivious rapture, are likely to lead short lives. So nature imbued us with an unquenchable drive to discover, to explore. [...] The possibility of a payoff is much more stimulating than actually getting one.«

Man behöver inte vara geek för att älska Fabian Tischers film av hur NASA kidnappar tv-tornet på Alexandersplatz. (Men det kanske hjälper.)