Chicos bien, moral alta

Likriktning. Finns det något värre? När företeelser stöps i samma form och eftersträvar att fylla likartade funktioner så är det som att själen bara försvinner. Allt det man gillar på riktigt - verkligen gillar - är ju sådant som sticker ut, som tar egna grepp och brinner så mycket att det inte tänker acceptera att vara för sitt universum vad en torr hamburgertallrik på en Rasta-vägkrog är för mat. Ur ett perspektiv är det här ett katastrofalt inlägg. Det bryter mot allt som man »måste« göra för att bloggen ska bli välläst och lyckas »nå genom bruset«. Men det är en väldigt fin rubrik, så därför är det värt det. Vi backar bandet. I juli satt jag och läste sportdelen i El Pais. De hade en artikel om den spanska cyklisten Oscar Pereiro och hans lag Caisse d'Épargne som i Tour de France ännu inte visat framfötterna men samtidigt inte behövde skämmas för sig. Rubriken var »Chicos bien, moral alta« (ungefärligt översatt »Grabbarna går bra, moralen är hög«). När jag läste den slog det mig hur trist det är med sökmotorsoptimerade rubriker. Vi kör en kort, kort resumé om sökmotorsoptimering för den som inte är insatt bara. Om du är insatt, hoppa ner två stycken. Alla som publicerar saker på internet vill nå så högt upp som möjligt i Googles sökresultat. Deras fullständiga formel för att beräkna dem är »hemlig« men det finns tillräckligt med kända knep och knåp för att få folk att jobba med att förbättra sin rankning. Ett exempel är var det sökta nyckelordet finns på en sida. Du går in på Google och söker på »Vangelis«. Om ordet finns med i rubriken på ett blogginlägg (»Vangelis bästa album enligt mig«) kommer det ge högre rankning än ett inlägg som inte har det. Om ordet inleder första stycket i inlägget (»Vangelis har gjort många bra album och…«) blir rankningen än högre. Om ordet dessutom finns med i en bloggs själva titel (»Blush Response - En blogg om Vangelis«) så ökar det ytterligare. Och så vidare. Det finns tusen SEO-variabler till, men låt oss stanna där. Eftersom all kommersiell (eller därtill aspirerande) verksamhet bygger på att så många unika användare som möjligt ska hitta och klicka på länkarna så viker sig många ut och in för att ta till alla knepen för att hamna högt upp i sökresultaten. Ur detta perspektiv är »Chicos bien, moral alta« naturligtvis en katastrofal rubrik på en artikel om Oscar Pereiros äventyr i Tour de France (eller på ett blogginlägg om sökmotorsoptimering, för den delen). En betydligt bättre vore: »Oscar Pereiro optimistisk i Tour de France«. Eller kanske »Oscar Pereiro: ‘Tour de France-formen känns lovande’«. Det är här jag börjar gnägga. Sökmotorsoptimering betyder att alla som är intresserade av att »driva trafik« faller in i den noggrant stencilerade mallen där det viktigaste i inlägget blir subjekt i rubriken. Problemet med dessa rubriker är att de förlorar all stil och form, all finess och elegans. För det är klart att »Chicos bien, moral alta« är en otroligt fin rubrik. Den ger en känsla av samhörighet, av enande, av hjärta. Den lockar fram synen av killarna som inte har de största stjärnorna i laget men som kommer ner på morgonen och äter frukost, lägger upp strategin, dunkar varandra i ryggen och drar ut på vägen för att slita för varandra i 240 kilometer genom alpdalgångarna. »Oscar Pereiro optimistisk i Tour de France« låter som en trött, sliten sportklyscha. Detta är naturligtvis ingen nyhet inom informationsdistribution. Regel nummer ett när man ska skriva en text är att leverera budskapet så fort som möjligt, gärna redan i första meningen. Från det att läsaren börjar har man ungefär 15 sekunder på sig att säga vad det är man vill innan han/hon lägger ifrån sig pappret. Det är därför man alltid ska inleda sina e-mail med vad man vill ha för resultat och sen berätta bakgrunden snarare än tvärtom. (Nigeria-bedragarna skulle tjäna mycket mer pengar om de inledde med att berätta att folk kan få 1,000,000 USD istället för att först berätta om komplicerade släktförhållanden, svåra offshore-transaktioner och broderns problem med den nya regimen.) Det jag tycker är tråkigt är att sökmotorsoptimeringen gör det institutionaliserat. Att läsa bra bloggpostningar med pisstråkiga rubriker är liksom inte så kul. Ungefär som om Popsicles »Sandy« hette »Rak gitarrpop om flicka«. Vad som kan vara ett stilistiskt grepp blir en innehållsdeklaratiaon. Tankeexperiment: Hade du läst ända hit om rubriken på detta inlägg varit »Sökmotorsoptimering ger likriktning i rubriker«? Tyvärr är det hela lite som matvaruaffärernas bonuskort: Du är lurad om du gör det och du är lurad om du inte gör det. Jag driver inte min blogg under kommersiella krav och behöver därför inte ta till varenda trick i boken för att försöka få läsare hit, men det är ju trevligt om folk hittar till det man suttit och knåpat på. Därför var det kanske inte en så begåvad titel på den långa texten (som tog lång tid att få ihop) där jag i samband med The Pirate Bay-rättegången tittade närmare på hur pirater beskrevs i media i början av 90-talet. Jag gav den rubriken »En bra story kan alltid berättas igen«. Den säger egentligen många gånger mer vad inlägget handlar om än vad en optimerad innehållsdeklaration hade gjort - men rankas sämre av sökmotorn. Eller, min lista på 00-talets bästa låtar som fick rubriken: »99 problem och en självklar« där fallet är detsamma. Nåja. Det är inte så att jag på något sätt är emot sökmotorsoptimering (eller arg som Derek Powazek.) Jag vet att tydlighet är enda vägen mot ordning i stora informationsmängder. Jag vet att det är naivt att se motsatsförhållande mellan själ och sidrankning. Jag tycker bara att det är lite trist att likriktningen ges så konkreta vinster och incitament.