Här är några påståenden om internet som är viktiga för frågan som sedan följer. • Vi följer våra RSS-flöden enligt »läsa ikapp«-metoden. Om objektet vi läser är postat igår, i förrgår eller för två minuter sedan spelar ingen roll när vi bläddrar igenom. • Releasedatum för musik finns inte längre. Albumet läcker, det finns förhandslåtar på MySpace och whatever. • Releasedatum för film finns inte heller. För när börjar upplevelsen en film? När den första teaser-trailern släpps? När den virala kampanjen/ARG:et startar? När likasinnade börjar sitta på forum och spekulera? Själva upplevelsen av en långfilm är idag enormt mycket längre än två timmar i en biosalong/framför datorn. • De korta uppdateringarna sker i nuet. Med Google Wave, i Twitter-flödet eller bland Facebook-statusar kan vi kasta oss in i och kliva ut ur informationsströmmen när vi vill. Så vi kan vara överens om att datum, tid och hållbarhet är ointressanta begrepp på nätet. Du läser något eller så läser du inte något och oavsett vilket så är det irrelevant när detta publicerades. Nu kommer den uppenbara frågan: Varför envisas i denna miljö bloggar med att visa exakt tids- och datumstämpel på inläggen? Där allt annat drar åt flöden, vågor och bubblor är bloggen anomalin som fortfarande tycker det är viktigt att skylta med ett releasedatum. Känns det web 2.0? För den som vill vara med i aktuella diskussioner om dagsfärska nyheter kan jag se en viss poäng eftersom publiceringstiden visar var i debattflödet som inlägget publicerades. Detta kan dock ifrågasättas då tidningarna själva - till vilka inläggen länkar - anger relevans genom vilken prioritering artikeln får på förstasidan snarare än vilken tid de publicerades och därmed gör bloggens tidpunkt meningslös. Det bästa kanske vore om det gick att visuellt visa ett träd som anger var i ett debattinläggskluster en viss postning befinner sig snarare än med tid. För bloggar som inte jobbar kring aktualiteter, ungefär som den här, är däremot syftet med tids- och datumstämpel knepigare. På många sätt kan jag faktiskt känna att det är att underkänna sitt eget innehåll. Min rant om Herr Gårman från september 2004 är lika aktuell idag som då, så varför skrämma bort läsare bara för att den är daterad? Jag har letat men inte kunnat hitta någon statistik på hur lång tid efter att blogginlägg postas som 98% av alla som kommer att läsa dem har gjort det. Jag skulle tro att det är ett ganska kort tidsspann. Min känsla är att de kommentarer som postas här, eller de länkar som kommer in till inlägg, dyker upp inom 12 timmar av publicering. Därefter är postningen... Ja, kanske inte död men i alla fall historia. Så varför trummar bloggverktygen på med exakta klockslag? Missade du när tåget gick och sitter och stirrar på en gammal text så, sorry... Sitt mer framför datorn. Typ.

Det finns ett gammalt (?) ordspråk som säger att »alla som gillar sport är inte dumma i huvudet men alla som är dumma i huvudet gillar sport«. Detta går väl att stöta och blöta hur länge som helst, men det jag undrar är vilken liknande tumregel som går att kläcka fram för brittiska fotbollsmanagers. Bästa Premier League-krönikören Petter Karlsson har alltid en läsvärd text på måndagar. Idag skriver han just om galna brittiska fotbollsmanagers. Känn på det här:

"Skotska Partick Thistle hade en knäppgök som hette John Lambie, som födde upp brevduvor på sitt eget kontor. När en efter en av dem avled i diverse sjukdomar, sparade han dem för att använda som tillhygge när han ville läxa upp en spelare. Bland annat fick mittfältaren Declan Roche ett fjäderfä rakt i ansiktet, när han hade mage att ha åsikter om sin chefs taktik."

Det finns så många lager i det här korta stycket att jag knappt vet var jag ska börja. Karln födde alltså upp brevduvor på kontoret. Rimligen älskar en man med denna hobby duvorna och allt omkring dem. Men, när de dog så sparade han dem alltså, satt och tryckte på dem, bidade sin tid och väntade på ett lämpligt tillfälle att kasta de arma djuren på sina spelare. Jag är mållös. Och jag önskar att jag tränade ett knattelag eller nåt så jag hade fått användning för vår döda duva.