Misc, vecka 50

Framtider.net har utvecklat min postning om svenska städer med scifi-potential lite till. Resultatet är förtjusande med Stockholms skärgård som cyberpunk-miljö, full av darknets, husbåtsstäder och gråa fraktfirmor.

I en kommentar till mitt upprop för kortromaner tipsar Anton om det nystartade projektet Brevnoveller.

Om man bara skulle följa en tv-serie i höst så var det »Sons of Anarchy«. Där säsong ett var bra var säsong två helt lysande. Av någon anledning blir alla serier där man mitt i smeten släpper ner onda Aryan Nations-killar och/eller hårda Nation of Islam-snubbar och/eller Henry Rollins väldigt lyckade. Tror jag måste se om »Oz« snart.

Efter gårdagens postning om hemska platser tipsar Åsa om två böcker: »Atomic Bazaar« av William Langewiesche och »Giftlaboratoriet« av Arkadij Vaksberg. Släng in »A Nuclear Family Vacation: Travels in the World of Atomic Weaponry« av Sharon Weinberger och Nathan Hodge där också så har man yster läsning för julhelgen spikad.

När jag ser att Tonga satsar på rodel i vinter-OS, att initiativet kommer från prinsessan Pilolevu Tupou och att nationalhjälten som under 10 månader tränat för att uppfylla kraven heter Bruno Banani… Då tror jag ändå det finns hopp för världen. Helt plötsligt känns ens egna ambitioner ganska… visionslösa.

Jag satt och försökte göra något slags årsbokslut när det gäller popmusik. Av statistiken framgår att det jag spelat mest är knastrig ambient, Lake Heartbeat-albumet och Ellie Gouldings »Under the Sheets«. Jag vet att jag spelat Girls »Album« och Doves »Kingdom of Rust« väldigt mycket också, men de syns inte, kanske för att min Spotify på jobbet inte är kopplad till last.fm efter en hårddiskkrasch i somras. Även om de hade varit med skulle känslan ändå ha varit detsamma: »Herregud, vad förutsägbar jag är.« Men det känns okej. Förutsägbarhet kan väl också ses som någon sorts stabilitet.