Videonärläsning: I baksätet med Usher

I Ushers kanal på Youtube kan man se honom träffa fans, dricka kaffe och repa moves bakom scenen eller när han vandrar bland folket som en vanlig man och köper frukost.

Inget klipp slår dock det där han sitter i en bilkö på väg till ett uppträdande av något slag. Bilstereon pumpar bästa »Moving Mountains« (spotify) på massiv volym.

Det är action direkt i klippet. Usher spelar fills på knät samtidigt som killen bredvid visualiserar hur det ser ut när sångaren kommer ut medan strålkastarna spelar över publiken. Med stort eftertryck drar Usher igång låten i ett knytnävesslag och sen kör en liten repetition av sina moves med pekfingret.

Han känner lite på refrängen, men det är rejält falskt. Han har inte sjungit upp än och det sitter inte. Hur långt är det kvar till spelningen, undrar vi medresenärer.

Det är vid 0:26 in i klippet som anledningen varför jag älskar det kommer.

Liksom R. Kelly har gjort historieberättande till sin paradgren har Usher alltid varit som bäst när det låter som att han pratar direkt till lyssnaren som istället för att tvingas lyssna på »och hon sa och jag sa« förvandlas till direkt objekt.

Hans »Confessions Part II« är precis en sådan sorts låt. Den är inte så mycket en poplåt som ett rödgråtet gräl sent en vardagkväll i Hagsätra.

Vid 0:26 in i Ushers bil-klipp får därför »Moving Mountains« plötsligt sin fulla betydelse. Usher vänder sig mot sin medpassagerare och rabblar »I really want to give her everything she deserves«-raderna med den där uppriktigheten, den där naturliga samtalstonen som hans låtar alltid står starkast med. Och här är det inte dolt bakom studioproduktion.

När han inte tar i, när han inte ens försöker med vokal konståkning, så blir det en surrealistisk känsla där det känns som att han snackar med kompisen om sina relationsproblem men liksom bara råkar göra det med frasering till musiken.

Ansiktsuttrycket på textraden »she thinks that I’m full of it«!

Jag tänker på scenen framför öppna spisen i videon till »Same Girl« där R. Kelly och Usher sitter i varsin fåtölj med cognac och cigarr och för dialog på samma sätt. Eller de sitter i Aston Martin Vanquishen på väg hem från flygplatsen, för den delen.

Och jag tror att det är konversationssången som får honom att hitta rätt, för vid 1:03 sitter en sån där himmelsk Usher-falsettwailning som fyller hela hjärtat med värme.