Lättnaden och lyckan av ett fungerande hem

Det började för ungefär ett år sedan. Bloggen började bli slöare, och slöare, och slöare. Och det drabbade inte bara dem som besöker den på webben för ibland gick det inte att ladda bilder till rss-flöden och liknande.
Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag började inaktivera plugins, ta bort flöden och laborera. Eftersom bloggtemat är klåfingrigt ihophackat från delar av andra teman av mig själv så misstänkte jag att det var bristen av optimering på det som var problemet.
Men…
Så läste jag härom dagen en guide till hur man snabbar upp sitt WordPress. Och ögonen föll på punkten om att gamla plugins kan lämna en massa skräp kvar i databasen som gör hela sajten slö.
Jag lyckades hitta fram till där man kollar det på webhotellet och… Det fanns över 700 megabyte av data från en statistikplugin som legat i bakgrunden och samlat in trafikinformation sedan begynnelsen. Tjenare. Jag raderade allt och nu: Glädjen. Lyckan. Friden.
Äntligen går det som det ska. Som man vill att det ska göra. Smidigt.
Och lättnaden jag känner av det får mig att inse att det är hög tid att radera gränsen mellan vad som är »internet« och »på riktigt« en gång för alla. Det här är ju mitt hem. Att få det i ordning känns lika bra som när man har möblerat om i lägenheten i den fysiska världen, eller när man äntligen får ändan ur vagnen och går ner med några stora lådor skräp till återvinningen (alternativt tjyvslänger i vanliga soporna).
Det här är ett inlägg helt utan mening. Jag ville bara njuta av att posta på en blogg som inte står och tuggar i en minut när jag klickar »Publicera«.
Kanske relaterade inlägg:
- 2010-02-03 -- Namnbyte, bu eller bä?
- 2009-12-25 -- De mest lästa inläggen på bloggen 2009
- 2009-08-23 -- Programförklaring
- 2010-02-09 -- BASS förblir BASS
- 2009-02-09 -- Hur känns det här då?
- 2010-04-16 -- 365 dagar
- 2010-01-14 -- Se dig inte om
BAKÅT/FRAMÅT
Föregående inlägg: Zeppelinarens renässans i antågandeNästa inlägg: »Som en puls, ungefär« – intervju med Mark Nelson
bug: Bara det faktum att Jeff Noon skriver igen ökar ju genast... (