Vangelis-guide med anledning av Yeasayer

2010-02-09 - Postad i Irrpostning,Musik Visa kommentarer

Vangelis I Throw Me Aways intervju med Chris Keating från Yeasayer nämner han Vangelis som en av influenserna för deras nya album »Odd Blood«:
"Ja, jag lyssnar en del på honom, framför allt filmmusiken han har gjort. [...] 'Blade Runner' framför allt. Det speciella bildspråket och den ganska märkliga futuristiska synthmusiken gjorde verkligen ett intryck på mig när jag var liten."
Det var samma sak för mig. Jag sprang till den lokala videohandeln i Midsommarkransen där jag växte upp och hyrde »Blade Runner« och »Mutiny On The Bounty« för 9 kronor per tre dygn och hade filmerna på i bakgrunden medan jag satt och pysslade med saker och ting. Så småningom spelade jag av ljudet från dem till kassett och hade hemma i stereon eller i min Walkman. Framförallt för musikens skull. Det fanns nämligen inga soundtracks släppta då. Att Chris Keating nu lyfter upp Vangelis tidiga filmmusik föranleder såklart ett litet urval. Att bara släppa hans namn sådär är fullkomligt livsfarligt eftersom den grekiska kompositören är ett vandrande minfält. Försöker man utforska så kan man gå bort sig duktigt eftersom delar av herrns samlade katalog är minst sagt tveksamma. Det absolut bästa kommer från fyra soundtracks från början av åttiotalet, när Vangelis satt med en arsenal av analogsyntar och försökte låta som en symfoniorkester. Det händer något i mötet mellan analogsyntetiska stråkar och hans ambitioner, något som senare går förlorat när han börjar orkestrera på riktigt. Filmerna »Antarctica«, »Chariots of Fire«, »Blade Runner« och »Mutiny On The Bounty« bjuder på ett antal stunder som förtjänar att uppmärksammas. Därför har jag samlat det bästa därifrån i en Spotify-playlist: Vangelis 1981-84 Spotifys begränsningar gör dock att den inte har dubbelalbumet med hela »Mutiny On The Bounty«-soundtracket (en begränsad promoutgivning) och inte heller det privata urval av »Blade Runner«-spår som föregick det officiella släppet. Även om det finns en del godbitar där med får det här dock ses som en godtagbar essens. Speltiden på playlisten är bara lite över en timme, men helt ärligt... Så mycket mer tidig filmmusik-Vangelis klarar man inte av innan man bryter ihop och dör. Som bonus till spåren från 81-84 slängde jag också med avslutningseposet från »1492: Conquest of Paradise«, för det passar bra tematiskt ihop med de andra. Den roligaste trivian från playlisten är naturligtvis »Memories of Green« vars pianomelodi Kent lånade till »Blade Runner«-temalåten »OWC«. Utforskning av Vangelis utanför dessa album sker på egen risk.

Kanske relaterade inlägg:

Taggar:

BAKÅT/FRAMÅT

Föregående inlägg: BASS förblir BASS
Nästa inlägg: Varför är den förnuftiga sidekicken så tröttsam?

  • http://erik.daniel.mattsson@gmail.com Daniel

    Jag har alltid, helt utan täckning, sagt att Vangelis snott basslingan i Blade Runner – End Titles från Suicedes låt Ghost Rider. Vet inte, och vill nog inte ta reda på sanningen.

    Kent verkar gilla Blade Runner, tror de nämner den i En himmelsk drog också.

  • Billy R

    Daniel: Basgången kanske man ska låta få vara ett outrett ärende. Bara för att inte störa intrycken, menar jag. :) .. Ja, Blade Runner nämns i den med. Gillar dock den lite mer subtilare passningen i OWC (den lånade pianoslingan och titeln Off World Colonies gör ju att alla som vet blir glada medan alla andra hålls på lagom avstånd. Jag gillar den sortens referenser).

  • http://topsy.com/tb/bit.ly/9JorkD Tweets that mention Beneath a Steel Sky » Vangelis-guide med anledning av Yeasayer — Topsy.com

    [...] This post was mentioned on Twitter by Billy Rimgard, Kalle Juan Wiklund. Kalle Juan Wiklund said: Vangelis bästa: http://korta.nu/457c RT @billyrim TMA:s Yeasayer-intervju föranleder en liten Vangelis-guide: http://bit.ly/9JorkD [...]

  • peter h

    har bara hört enstaka från blade runner förut. allt på playlisten är fint som snus! tackar för det!

  • http://intuitiontoldme.blogspot.com Joakim S.

    En låt jag spelade mycket förra året var “Aegian Sea” med Aphrodite’s Child, Vangelis gamla band, där även Demis Roussos ingick. Briljanta grejor.

  • http://fromporntoscience.wordpress.com Pål

    jo, visst är det så att våra nordiska protestantisk-puritanska öron i viss mån är oförenliga med vangelis’ bysantinska temperament, som inte ryggar för ornamentik och ambition. med detta sagt vill jag ändå rekommendera “china”, “see you later” och “soil festivities”.

  • http://www.improveme.se/veronique Veronique

    Vilken fin blogg du har! Titta gärna in min med om du har tid :)

  • Jimboeh

    Bra spellista, har slutat räkna alla de gånger man grottar ner sig i Vangelis svepande ljudlandskap…

    Har du spelat Mass Effect, första delen (den andra är mer orkesterbetonad) ? där träffas du av ett grymt Vangelisinspirerat soundtrack…

  • Billy R

    Jimboeh: Ja, jag har spelat. Väldigt mäktigt stundtals! Vad jag tycker var lite synd var däremot att jag fick lite… Ja, jag menar såklart inte att låta för dissig här om du uppskattar det, men min känsla av det var stundtals “Best of Vangelis, played by Synthesizer Hits”, så att säga. De har försökt låta Vangelis men missat lite vad grejen är, så att säga. Som när Interpol vill vara Joy Division. Men det tycker jag bara för att … Ja.. Om man aspirerar på att nå till en viss punkt så är det givetvis med den punkten man måste mätas. Och det är självklart att det är knepigt att nå upp till grekens 80-talssoundtrackskänsla.

  • Jonas

    Markus Krunegård lyssnar också på Vangelis nu för tiden http://blogg.svt.se/psl/2010/02/19/topp-4-med-markus-krunegard/

blog comments powered by Disqus