Tjugo år senare är hybrisvideon oförklarlig

Hur de kom undan med det? Well, den spelades in under en tidigare era i mänsklighetens historia, innan varenda jävel hade blivit en finsmakare nere med det alla mest exklusiva och smakfulla hela tiden. Folk i gemen var bonniga, och hipphet var förbehållet ett liten kärna av The Face prenumeranter i storstäderna.

Å andra sidan har vi melodifestivalen som religion nu.

Henrik: Jag tror att du har helt rätt i att den spelades in under en annan era, d.v.s. den eran när skivbolag tog 189 kronor för en cd-skiva och la tio miljoner på musikvideos. Det var inte främst folkets dom jag undrade hur de kom undan (folket har aldrig bra smak), utan att inte någon satte ner foten och bromsade på vägen. Men förmodligen var det på grund av att de som hade befogenhet att säga ja till dylika projekt var lika djupt med näsan i pulvret som artisterna.

Å andra sidan: Yes tillverkade trumset i Sheffield-stål som krävde att scenerna på konsertarenorna förstärktes, så hybris var självklart inte något nytt för nittiotalet. Men man tycker ju att sjuttiotalet kunde ha varit en bra läxa att lära sig.

Jag undrar också hur de har lyckats få folk att tro att deras version av “Knockin on Heavens Door” är den bästa covern nånsin. Den är helt wack, smörig och helt obegriplig!

Okej, jag var också tvungen att titta nu. Tycker prästen är bland det läskigaste i videon, särskilt hans amatörteateransiktsuttryck när ringen fattas *MEN OJ SÅ TOKIGT!!!*. Även kyssen är väldigt vidrig, hur deras tungor liksom möts innan läpparna gör det.

Axel: Haha, ja! Vi tar det som ännu ett symptom på hur skadad den här tiden var.

Hanna: Det är liksom inte ens en Hollywood-kyss. Jag vet inte var man ska börja söka för att hitta referenser till den. Påminner närmast om originalet av V när de äter möss, typ. Prästen + snubben som helt omotiverat springer, hoppar över bordet och mörsar bröllopstårtan har någon slags speciellt hedersomnämnande.

I den normala världen kan man gilla både Guns n roses, KLF, Mauro Scocco, Rufus Wainwright, Beach house, TTA och Oasis. Sluta vara så hipsterängslig och lyssna på annat än det som DSC eller Stockholmsnatt säger att du får lyssna på.

Johansson: Men.. I en “normal” värld, i ordets objektiva mening, skulle inte avarter som Guns’n'Roses ens existera, så ditt resonemang faller där. Och God Smak var ju inget som de du nämner uppfann, den fanns där redan innan.

åh, så tråkigt att det alltid ska vara någon som slentrianslänger ur sig någon jävla hipsterförolämpning. det blir så mycket svårare för oss som vill försvara guns n roses att komma efter det.
men, alltså, jag tycker att det är helt fantastiskt att de fick göra den här videon, att en smörig hårdrocksballad fick ta upp nio minuet mtv-tid flera gånger om dagen, och allt. däremot kommer jag ihåg att jag redan då tyckte att det var skitkonstigt att den där snubben hoppar genom tårtan, bara för att det regnar.
och en annan grej med gunsen — att när de gjorde låten till terminator 2 så nöjde de sig ju inte med att bara klippa ihop videon med några klipp ur filmen, utan arnold var ju faktiskt med och spelade terminator i videon. det tyckte jag var väldigt mäktigt.
jag kan sakna sånt lite nu när folk mest får uppmärksamhet för att de sjunger och dansar på löpband på youtube.

just det, och jämför hårdrockens hybrisvideos med de efterföljande hiphopvideorna. minst lika förvirrade upplägg, lika överstyrt och dyrt. eller varför inte r.kellys trapped in the closet?

Sangen er egentlig helt fantastisk. Musikkvideoen er fin nok, men den reflekterer vel Axl Roses pompøse personlighet. På en annen side var det vanlig å lage litt mystiske musikkvideoer på denne tiden. Et eksempel er Richard Marx “Hazard”.

Det är ju inte så lite befängt att kalla Billy för hipster, när inlägget precis innan handlar om lika ocreddig som värdelös fransk synthdisco. (förlåt) Känns ungefär lika motiverat som att anklaga kungen för att vara geografisnobb.

Hur som helst: Kopplingen till Arnold är intressant, för han var även med i den sista riktigt svulstiga action-blockbustern, True Lies från -94 (självfallet regisserad av James Cameron). Filmen är en enda lång orgie av fyndiga one-liners, högoktaniga explosioner och ondskefulla terrorister i skyskrapor. Scenen med Arnold på ett attackflygplan in air är fortfarande bland det mest over the top som har visats på en biograf. Det är en actionkomedi som använder sig av sin egen genres klichéer lika mycket som den faktiskt tar del av dem, en logisk utveckling av det Die Hard och James cameron själv byggt upp med filmer som Aliens och Terminator.
http://www.youtube.com/watch?v=3B7HG8_xbDw

USA har aldrig varit riktigt bra på det här med måtta, och jag tror det ligger i landets behov att dra saker till sin absolut mest överdrivna spets innan de inser att det kanske är dags att chilla lite och dra ned på helikopterscenerna.

Förklaringen i stort är väl – precis som man redan varit inne på här – just tidsandan; 80-talet låg fortfarande kvar och spökade med sina extra breda axelvaddar, osmakliga solariebrännor och ogenomträngliga synthporr – mer var fortfarande ekvivalent med bättre.

Sedan att vi i Sverige var djupt fascinerande av dessa excesser är inte så underligt, kanske främst med tanke på bankkrisen i början av 90-talet som för ett tag gjorde oss till ett U-land. Det är typ som när före detta sovjetstater äntligen börjar få lite pengar i statskassan och det första de gör är att smälla upp gigantiska, superlyxiga shoppingcentran över hela landet, ungefär som att det skulle lösa någonting när resten av befolkningen fortfarande livnär sig på gamla mögliga skosulor från nedlagda sovjetiska militärdivisioner.
Fast nu svamlar jag nog mest.

p: Haha, rapmusik har absolut minst lika storslagna. Det är kanske inte främst svulstigheten i själv jag reagerade på i inlägget utan att det är en så knepig svulstighet. Stora världsturnévideos och sånt har ju alltid varit extremt stora och övergjorda, men… Anledningen att jag reagerar på just den här är att det finns så mycket i den här som bara är fel. Den enda scenen som känns naturlig är den där de sitter på krogen innan bröllopet och dricker shots, resten är så enormt … tja.. obehagligt. Och som du påpekar, killen som hoppar genom tårtan …. ??? När 50 Cent sitter in da club med nakna tjejer omkring sig så känner man inte direkt en friktion mellan bilden och den man förväntar honom att vara. När Guns’n'Roses är i teatern med orkestern och Slash liksom protesterar genom att kliva upp på flygeln… Ja, jag har nog sagt allt jag tycker är konsigt. :)

Dan: Det var mycket mystiskt på den tiden, ja. Tänk exempelvis på Meat Loaf. Overkill!

Kim: Mycket intressanta påpekanden! jag har egentligen inget att tillägga utan tackar och bockar för inlägget.

Jämförelsen med James Cameron är relevant, eftersom han mer än någon arbetar efter devisen “”The big gamble that paid off” – filmer med så stora budgetar att hela filmindustrin (eller 3d-tekniken) går under om filmen floppar.

Och på samma sätt var det med “November rain”-videon – för att förklara att det här var världens största rockband var de tvungna att göra en galen video (och det är ju dessutom en trilogi, med “Estranged” och “Don’t cry” som delar i storyn).

Mest säger det kanske att Axl Rose var alldeles för ängslig för att verkligen tro att han hade världens största rockband (Bono, som möjligtvis hade världens största rockband runt den tiden, 87-92, hade så stort ego/självförtroende att han inte behövde göra lika episka videos).

Jag ringde Slash i torsdags och vi pratade om just det här, att hans uppväxt i Laurel Canyon, granne med Joni Mitchell och Neil young och David Geffen, och med David Bowie som mammas pojkvän, också gjorde honom förberedd inför rockstjärnelivet. Men Axl Rose hade aldrig det där, han var en lantis från Indiana som Det är det där dåliga självförtroendet som gör Guns n’ Roses så fascinerande – och självklart också anledningen till att bandet imploderade efter Use your illusion.

Den bästa “November rain”-skrönan är för övrigt den att Axl ska ha hävdat att giftermålet i videon med Stephanie Seymour skulle gälla på riktigt.

Vänligen,
Sebastian

Sebastian S-G: Tack för det inlägget! Är förvånad och mycket glad över att en sån här dussinpost leder till så intressant efterdiskussion.