8-bitsmusik för en natt
![]()
[tweetmeme] Musik ska byggas av hexadecimala värden. Av hexadecimala värden bygger man musik.
Nyligen släppte 4Mat ett nytt album. »Eh, va?« ekar ute framför datorerna men kanske finns det ett par som tänker »Oj!«.
Såhär: Även om jag är en geek har jag aldrig kunnat snöa in på 8-bitarsgrejen. Du vet, den lilla men blomstrande scenen där folk använder sig av gamla C64:or, Nintendo-system och Amiga-datorer för att göra retromusik. Jag tycker väldigt mycket om ljuden som kretsarna i sådana maskiner gav ifrån sig, men mitt problem har alltid varit att det lät bättre förr.
Nej, jag är inte reaktionär. I min värld har komponerande med 8-bitarsverktyg i vår tid varit lite samma sak som med syntpopband som försöker låta exakt som syntpopen gjorde 1981 och därmed missar att syntpopen 1981 var oerhört långt i framkant av sin samtid med en vilja att trycka sig framåt. Ett syntpopband 2010 som låter som 1981 kan därför bara bli en blek kopia eftersom de strävar efter en framtid som redan varit,
Musikerna på de gamla hemdatorsystemen hade inte mycket att jobba med men gjorde sitt yttersta för att få de skräpiga chipljuden att låta som musik. En trumma kunde byggas av lite brus och kallas trumma för det var det enda man hade att jobba med. Att förfina sin teknik och vända de extrema begränsningarna till sin fördel var enda vägen för någon som ville programmera musik på den tiden att gå.
En av dem var 4Mat. Britten, vars riktiga namn är Matt Simmonds, släppte en strid ström av briljanta små låtar för C64 och Amiga och gick sedan vidare för att skriva film- och spelmusik, precis som de flesta andra skickliga musiker från den tiden gjorde. För det funkade ju så. På hemdatorerna satt de och kämpade med begränsningar, sedan kom de ut i stora världen och gjorde som Audiomonster: Grandiosa filmsoundtracks med feta körarrangemang.
Men 4Mat kom tillbaka till sina rötter. Med albumet »Decades« som släpptes i slutet av juni har han gått tillbaka till de gamla verktygen och gjort chipmusik igen.
Jag har inte lyssnat särskilt mycket på musiken, om jag ska vara ärlig. Däremot så väckte släppet för mig, som själv satt och kämpade musik på Amigan för en evighet sedan, en nostalgisk nyfikenhet (möjligtvis underbyggd av ett och annat glas vin). Hur skulle det vara att göra 8-bitarsmusik idag, sådär femton år sedan jag senast var där och petade?
Jag installerade en emulator, startade ProTracker 1.3b och dödade några nattimmar. Det var kul.
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Kanske relaterade inlägg:
- 2009-03-04 -- Tetrisfilten
- 2009-02-13 -- En bra story kan alltid berättas igen
BAKÅT/FRAMÅT
Föregående inlägg: Malmös underjord sipprar upp i mainstreammediaNästa inlägg: Nytt ansikte åt den oändliga loopen
Billy R: Epithal. Jag har två bestående minnen av TG96: När alla satt och... (