Internets enda problem är att det aldrig blickar bakåt

Det finns inte mycket jag är negativ över när det kommer till det här vi valt att kalla internet. Även om det fortfarande betraktas som en aktiv handling i att »koppla upp sig« så blir det mer och mer passivt. Vi är uppkopplade hemma, på jobbet, i mobilen och det finns ingen diskussion värd namnet som behandlar om det är bra eller dåligt. Det räcker med att konstatera att det är.

Men låt mig ändå ifrågasätta en aspekt som känns trist: Hur olämpligt mediet är för tillbakablickar.

Realtidswebben är ett löpande band, en ständig jakt på nästa meme, nästa kul video på AT-AT Walkers som kissar eller katter som tar fighten mot hjortmammor. Vi blickar mot morgondagen, om vad som kommer hända i alternate reality-spelet för »Super 8« eller vilken grym singel som släpps om en månad från ett album som är planerat till oktober.

Jag fungerar på samma sätt. I uppsamlingsheaten »Misc, vecka xx« listar jag nämnvärda saker jag stött på under veckan. I inläggen skriver jag om aktualiteter som fått mig att fundera på det ena eller det andra. Även om jag inte kastar mig in i någon poänglös samtidsdebatt så är även min blogg ett ställe som styrs av vad som nyligen har hänt eller kommer att hända. Oundvikligen. Eftersom det är en blogg.

Det som jag kan tycka går förlorat i detta beteende är den bra känslan vi ofta får av att backa bandet. För på internet behandlar vi allting som kom innan internet eller som bloggades om under förra veckan som att det redan har hänt, som att det inte är värt att nämna. Det finns naturligtvis hur många sajter som helst som fungerar som arkiv eller »preservation societies« för alla tänkbara företeelser, men de hålls specifikt till de sajterna och blandas aldrig in i det dagliga flödet av postningar.

När jag var 18-19 år läste jag i litteraturfanzinet »Mono« där en intervju med Klas Östergren handlade främst om »Gentlemen«. Detta borde ha varit cirka 1997. »Gentlemen« var då 17 år gammal men redan en modern klassiker. Att ägna en artikel åt den skulle med dagens ögon knappast ses som »djärvt« utan snarare som »gjort«.

»Gentlemen« var då och är nu ett standardverk. Att skriva om den är »gjort«. Alltså skulle jag idag aldrig viga en bloggpostning åt den och än mindre försöka bolla in en artikel om den till en redaktör. Vi är klara med den och om det råder inget tvivel. Problemet uppstår när jag tänker på vad som hände efter att jag läste artikeln i »Mono« och insåg att jag hade en blank fläck på min karta.

Jag läste »Gentlemen«. Och sen »Fattiga riddare och stora svenskar«. Och sen »Ismael«. Och »Under i september«. Östergrens berättande gav mig helt nya perspektiv. Verkligen helt nya perspektiv.

Artikeln i »Mono« var en kärleksfull text. En missionerande text. För alla som inte förstått. Och det lär rimligen finnas många sådana också idag, som inte har läst den men skulle må mycket bra av att göra det. Men vi skriver inte om »Gentlemen«. För det är redan »gjort«.

Blogg- och webmagasinformaten inbjuder inte till retrospektiver och tillbakablickar på samma sätt som tryckta medier. Det behöver man inte vara en internethatare för att se. Det är inte så att det inte går att göra (»Extra Allt«s stora Saint Etienne-tillbakablick i våras var lysande) men det bjuder knappast in till det. Och jag är rädd för att något viktigt går förlorat när en slags kanon av god smak slutar överföras mellan »generationerna« av popkulturkonsumenter.

Här finns dilemmat:

Om jag var 18-19 år idag och behövde fylla den blanka fläcken på min karta så skulle jag bli överlycklig om en blogg jag följde tog upp och pratade om »Gentlemen«. Eller kanske om Aphex Twins video för »Windowlicker«. Eller bara några ord om Orbitals »Belfast«, en av de bästa elektroniska låtarna som producerades under hela 90-talet.

Problemet är bara att det är »gjort«. Istället jagar vi senaste videon på söta djur som gör knäppa grejer.

Visst är det på ett sätt fint att vi slutat blicka tillbaka. Att den bästa stunden 2010 är just 2010. Inget mer gammalt rotande i det förgångna. Men samtidigt är man ingenting utan sin historia.

Hur löser vi det här problemet? Och är det ett problem som behöver lösas?