FEEDNyligen läst: Nene Ormes – »Udda Verklighet«
Ibland blir jag så jävla trött på mig själv. Det här är kanske inte något som är klädsamt att bekänna utåt men vi har känt varandra så länge nu att jag inte bär några illusioner. Såhär: Mitt defaultläge är att en ny författare, nytt band, ny vad som helst inte har fattat grejen. När jag hör en låt kan den vara hur bra som helst men jag håller ändå en distans tills jag fått reda på mer och tagit reda på om artistens utommusikaliska kvaliteter klingar lika väl som låten.
Det här sker inte medvetet och jag har valt att se det som en slags kvalitetskontroll eftersom återhållsamhet innebär att man inte behöver gå på några enkla. Nackdelen är dock också att man missar väldigt mycket bra.
För några veckor sedan köpte jag »Udda verklighet«, debutroman av Nene Ormes. Baksidetexten lät lockande. Jag älskar modernt sagoberättande (det som allmänt kallas »urban fantasy«, ett uttryck som jag har många problem med) när författare som exempelvis Neil Gaiman berättar om den andra sidan av en vanlig stad. Öppna fel dörr eller gå ner i fel tunnel så vecklas en alternativ verklighet ut, lika verklig som den vanliga världen fast okänd för stadsdrönarna som i lycklig ovetskap vaggar mellan jobb, snabbköp och hemmasoffan.
Den sortens historier har berättats med mossbeklädda berg och storskogar som fond i all evighet, men jag är ett barn av en storstad och går igång så mycket mer när myterna smakar asfalt.
Baksidetexten på »Udda verklighet« lovade en sådan berättelse, med Malmö som scen. Jag utgick ifrån att författaren inte fattat grejen men köpte den ändå, för även om det skulle visa sig dåligt så är den här typen av litteratur på svenska ett projekt som kändes bra att stödja.
Jag började läsa.
För oss som blir knäsvaga av det som finns där men ändå inte syns är »Udda verklighet« en ren njutning. Ormes har ett fantastiskt galleri med karaktärer och berättar förtrollande om orakel som håller hov i Turning Torso, hamnskiftare som tar form av fåglar kring Pildammsparken och ställen bortom tid och rum man måste ha en lots med sig för att kunna nå.
Gick jag igång? Skrek jag högt? Sa jag högt att jag desperat hoppades att det här bara var en början, att jag vill att Ormes under de kommande åren ska berätta om varenda gammal port och bortglömt skrymsle i Malmö? Nej, för som vanligt var jag kylig innan jag visste mer. Kontexten. Är det här bra på riktigt?
Men så åkte P3 Kultur (såklart) och hälsade på, och författaren tog dem på en stadsvandring i hennes värld och jag gick där i junisolen och bara log åt det som kom i hörlurarna. Nene Ormes har precis fattat grejen.
Mer än så, hon är grejen. Så nu måste jag läsa om »Udda verklighet« för att uppleva den en gång till utan det där filtret av distans och skepsis. And you should too.
conny sa,
2010-07-07 kl 09:47
Tack för boktipset. Jag läste om denna bok precis när den släpptes men den kändes som ett svenskt plagiat på Gaimans Neverwhere så jag passade. Ger den nu en chans.
Bidrar med eget boktips: Yellow Blue Tibia av Adam Roberts: Stalin samlar ett gäng sci-fi författare och beordrar dem att hitta på en berättelse om en kommande rymdinvasion som skall ena alla under kommunismen…trettio år senare börjar den fiktiva berättelsen besannas.
Malmös underjord sipprar upp i mainstreammedia | Beneath a Steel Sky sa,
2010-07-13 kl 20:36
[...] ett par månader sedan släpptes Nene Ormes urban fantasy-skildring »Udda verklighet« som avslöjar hur människor byter skepnad till fåglar och springer ärenden för oraklet som [...]