Beneath a Steel Sky » Lista http://www.monotoni.se/bass Irrfärder och irrpostningar om popkultur, musik och jidder. Av Billy Rimgard. Wed, 09 Nov 2011 12:54:22 +0000 sv-se hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.1.2
Facit till 2009 i korthet http://www.monotoni.se/bass/2009/12/facit-till-2009-i-korthet/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/facit-till-2009-i-korthet/#comments Mon, 28 Dec 2009 08:51:14 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3415 Det vankas ju ändå 2010 snart, så det är väl lika bra att klämma av ett facit i korthet. Här är årets... ...album: jämnt mellan Girls »Album« (spotify) och The Field »Yesterday and Today«. ...tv-drama: de sista 30 minuterna av säsongsavslutningen på »Sons of Anarchy« ...mest spelade enligt last.fm: Lite otippat mon0s 19 minuter långa rymdambientmacka »Interference«. ...bästa diskussion: den i kommentarsfältet om vilken sorts fågel som tog livet av sig på min balkong. Vilken kompetens! ...duett 1: Feist och Wilco i »You And I« ...rollprestation på film: Christoph Waltz som Hans Landa i »Inglourious Basterds« ...överraskning: Lake Heartbeat - »Trust In Numbers« (spotify) ...prestation alla kategorier: Martin Luuk i »Drömmen om Herrön« ...novellsamling: Maile Meloy - »Both Ways Is The Only Way I Want It« ...roman: Klas Östergren - »Den sista cigaretten« ...duett 2: R. Kelly och Keri Hilson - »Number One« (spotify) ...radioröst: Chana Joffe-Walt ...hemskaste att se rullas upp live: Nattrapporterna från Iran. ...på svenska: Parker Lewis - »Rak som en pil«. ...som också bör nämnas: Junior Boys - »Begone Dull Care« (spotify), El Perro Del Mar - »Love Is Not Pop« (spotify). ...bloggelectropop: Ellie Goulding - »Under The Sheets« ...förtexter: »Watchmen«. Helt i klass med Saul Bass. ...accessoar: Munskyddet. ...flight: Morgonflighten mellan Paris-CdG och Milano-Malpensa. ...ambient: Har egentligen lyssnat alldeles för lite, men menar lite skamset förutsägbart att det är Tim Heckers »An Imaginary Country« ...ställe jag ville flytta men aldrig kom iväg till: Hong-Kong ...låt jag tror jag gillade av helt fel anledningar: Pet Shop Boys - »The Way It Used To Be« (spotify) ...dödsmässa: Batmans ...hacker: Jesus ...uppnådda mål: Min artikel om snooker som publicerades i ett rumänskt sportmagasin]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/facit-till-2009-i-korthet/feed/ 5 Måndagslistan: Topp-4 hemska platser att besöka http://www.monotoni.se/bass/2009/12/mandagslistan-topp-4-hemska-platser-att-besoka/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/mandagslistan-topp-4-hemska-platser-att-besoka/#comments Mon, 07 Dec 2009 07:06:19 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3234 Det är lätt att blanda ihop »tråkig«, »trist« eller »tragisk« med »hemsk« när man pratar om platser men det gäller att vakta tungan. Den sibiriska steppen, en stålindustristad i kinesiska Heilongjiang eller bara kvarteren kring Karlaplan en söndagseftermiddag kan vara allt av förstnämnda, men det är inte alls »hemska« platser. I alla fall inte i ordets verkliga bemärkelse. Här är topp-4 verkligt hemska platser. 4. Vozrozhdenija Historian bakom är nästan för bra för att vara sann. Som bakgrundshistorien till ett datorspel eller hela upplägget för en James Bond-film. Okej, såhär: 1948 förlade Sovjetunionen all forskning kring biologisk krigföring till ön Vozrozhdenija i Aralsjön. Man gjorde det som folk gjorde mest under den tiden, det vill säga tillverkade vapenvarianter av mjältbrand och böldpest och forskade på virus. Allt gott. Men så föll Sovjetunionen och forskarstaden Kantubek, vilken som mest hade 1500 invånare, övergavs liksom alla laboratorier, utan någon som helst sanering eller uppstädning. Utan någon tanke på vad som finns i de där behållarna och burarna. Och vad händer då? Du kommer ihåg var ön var placerad? Japp, Aralsjön. Och du kommer ihåg vad som Aralsjön är känd för? Japp, den torkar på grund av ambitiösa bevattningsprojekt som misslyckades. Så ön är numera en halvö. Fullt tillträde för alla hugade, med andra ord. Lokala gnagare ska dessutom vara immuna mot och bära runt på en variant av superstark böldpest. Det hela är så lysande. Eller som en kommentar till den här bloggpostningen om ön påpekar:
"No one ever thought, 'Hey we should get these desert irrigation guys and these bioweapons guys together in the same room sometime, just to like, make sure we're all on the same page!'"
3. Poveglia En till ö. Den här ligger utanför Venedig och är obebodd. Vissa av de saker som gör den så hemsk visar sig efter lite googlande beskrivas som sägner, men bloggen är konspirationsvänlig och köper inte italienska turistbyråns försök att släta över dess hemskhet. Poveglia var stället som romarna satte sina sjuka för att de inte skulle smitta resten av samhället. Tusentals hamnade i karantän, smittades av varandra och dog tillsammans. När böldpesten härjade i Europa, många århundraden senare, tog den tidens människor upp den fina idén och skickade alla som hade symptom som liknade pesten till ön. De grävde stora gropar på ön där de slängde och brände de avlidna. Drygt 160000 ska ha sett sin sista tid där. Men åren gick och det fanns inte längre användning för den. Enda spåren av vad som skett var skelettbitarna som spolades upp på stränderna intill då och då. Så... Vad gör man? Bygger ett mentalsjukhus, förstås. Det öppnade 1922, slog igen 1968 och fortfarande står Poveglia obebodd. (Läs mer här) 2. Centralia Centralia, Pennsylvania1979 gick borgmästaren och tillika den lokala bensinmacksägaren i Centralia, Pennsylvania, ut för att kolla hur mycket bensin han hade i sina tankar. När han tog upp stickan kändes den varm så istället förde han ner en termometer. Bensinen var 77 grader Celsius. Man började undersöka vad det var som hände under marken. Och diskuterade vad som skulle göras. Sådär som man gör mest när ingen vill ta något beslut. Och så en dag två år senare var 12-årige Todd Domboski ute och lekte på tomten när ett stort hål öppnade sig precis framför honom. Under marken i Centralia hade sedan 1962 nedlagda delar av en gammal kolgruva brunnit. Och det brinner än. I 47 år har kolet puttrat, släppt ut giftiga gaser över markytan och svalt hus till höger och vänster. I början av 80-talet evakuerades staden och det enda som återstår nu är ett ensamt vägnät med gatubelysning som alltid är släckt. Marken är förbjuden att beträda eftersom man inte vet när ny förkastningar och ras kan förekomma. (Läs mer här) 1. Karatjaj-sjön Så, du trodde staden Pripjat bredvid Tjernobyl-verket skulle vara etta? Pfft. Det är en picknick i parken jämfört med Karatjaj-sjön. Man kan ju turista i Pripjat. I Uralbergen hittar vi Karatjaj-sjön och Tjeljabinsk 40, en upparbetningsanläggning för radioaktivt material. Där började i slutet av 40-talet framställning av plutonium och tritium för sovjetiska kärnvapen, naturligtvis en hemlig historia. Och farlig. De flesta som arbetade på platsen var straffarbetare som valt 5 år där istället för 25 i Sibirien. Inte förrän efter Sovjetunionens fall blev det känt att det här stället var hemvist för inte mindre än tre radioaktiva katastrofer och numera är den mest förorenade platsen på jorden. I tur och ordning: • Från början dumpades kärnavfall helt sonika i Techa-floden, som var enda vattenkälla för sådär 24 byar längre ned. Det här gjorde man i över sex år tills effekterna började märkas av på folk. Byarna evakuerades inte förrän på 2000-talet trots att floden fortfarande strålar mer än 50 gånger normalt (men idag har den taggtråd längs stränderna). • 1957 exploderade kylanordningen på ett förvar för kärnavfall. Ett radioaktivt moln spreds och utsatte mer än 250 000 människor för strålning. • Tio år senare var det dags igen. Istället för att pumpa ut skiten i floden hade man istället använt Karatjaj-sjön, ett vattendrag utan in- eller utflöde. Problemet löst? Nja. 1967 blev det torka och vattnet sjönk undan, vilket gjorde att det svårt radioaktiva bottendammet spreds med vinden. »Okej«, säger du, »det här var på 60-talet men varför är det här en av de hemskaste platserna vintern 2009?«. ...wait for it... Mellan 1978 och 1986 fyllde man igen Karatjaj-sjön med betongfundament (!) för att försöka binda materialet och undvika en ny katastrof som vid torkan 1967. Så vad som är kvar är den grå, kompakta massan som ändå bara ger en falsk trygghet: Betongsjön strålar med 600 röntgen per timme, vilket räcker gott och väl för en dödlig dos för en människa som står vid strandkanten. Inom 60 minuter. (Läs mer här, och här, och här.)]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/mandagslistan-topp-4-hemska-platser-att-besoka/feed/ 9 Måndagslistan: Topp-4 mest inspirerande skrivverktygen http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-mest-inspirerande-skrivverktygen/ http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-mest-inspirerande-skrivverktygen/#comments Mon, 16 Nov 2009 06:46:15 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3140 Gårdagens inlägg handlade om 10 tips för att hålla igång bloggen. För att kunna använda dem behöver man däremot först hitta en inspirerande miljö i datorn, ett ställe som bjuder motstånd när det gäller ju det. Jag älskar min dator, men i sitt väsen går dess egenskaper inte bra ihop med skrivande. Hummande fläktar, lysande dioder och en laptopskärm som sticker i ögonen genom mörkret bidrar inte med något gott för den hugade skribenten. Det gäller att hitta ett sätt att arbeta där allt det yxiga med datorn slipas ned, körs genom en kreativ vindtunnel för att få optimal aerodynamik och därmed inverkar så lite som möjligt på det du har satt dig ned för att göra. Här är de bästa verktygen för att klara det, historiskt och nu. 4. CygnusED Den utsökta texteditorn var under sju-åtta år allt jag använde. Det var här grunden lades. Miljontals tecken skrevs hemma i pojkrummet på min Amiga i CygnusED fram till 1997-98. Jag lät datorn stå kvar framme även sedan jag slutat använda den bara för att kunna skriva i det programmet. Möjligheten att konfigurera alla färger som användes gjorde det dessutom enkelt att skapa en natt-preset där allt var svart utom texten som var mörkt grå. Ett tänt ljus, »Blade Runner«-soundtracket och den inställningen kunde skapa vilken magi som helst. Jag vågar säga så eftersom nästan ingen text finns kvar. 3. Notepad++ När jag kom ut i arbetslivet började ett långt sökande efter samma sorts smoothness i Windows som CygnusED skänkt mig under åren innan. Jag letade, och letade. Men ingenstans fanns bra alternativ och ofta var man tvingad att sitta och skriva i Word. Men så fann jag till slut Notepad++ och hittade hem. Egentligen är den skriven för folk som programmerar men samma funktioner som förenklar deras arbete gör Notepad++ högst användbart även för texteditering. På jobbet förblir idag Word stängt medan flikarna i Notepad++ bara blir fler. Och fler. 2. DarkRoom / WriteRoom Funktionalitet, knappar och flikar i all ära, men det man är ute efter när långa texter ska skrivas är ju ändå den där känslan av isolering och avskildhet. Där det bara är du och texten och natten i ohelig allians. Som på en skrivmaskin fast utan the hustle. DarkRoom (Windows) och WriteRoom (OSX) är de underbara programmen som tar över hela skärmen, döljer alla menyer och bara erbjuder en svart botten med grön terminaltext. Snällt mot ögonen, öppnar upp sinnet, njutbart på alla sätt. Det kan vara världens enklaste funktion men samtidigt världens bästa funktion. 1. Scrivener Jag är inte mycket av en evangelist, men skulle jag ställa mig mitt i stormen och skrika mig hes över något här i världen är det Scrivener. Så som i himmelen så ock i datorn! Med tanke på vilka enorma mjukvaruföretag det sitter där ute och försöker komma på bra produkter är det anmärkningsvärt att det bästa programmet är skrivet av en random dude. Scrivener är som en Saint Etienne-låt: elegant, mjukt, inbjudande. Det har gjort för mitt skrivande ungefär vad Google gjorde för websökandet. Allt är så enkelt, så mysigt. DarkRoom/WriteRoom-funktionen finns inbyggd. Man kan ha split-screen och se ens research samtidigt som man skriver. Nyckeln i varför jag älskar det så är att Scrivener minimerar motståndet från maskinen och därmed tillåter fokuset på orden, texten och idéerna att öka. Ångesten över att sitta i Word och med någon hotkey slå på »Track Changes« och sedan vara tvungen att lägga energi och okvädesord på att försöka få bort det existerar inte här. Jag tackar dig, Keith Blount. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-mest-inspirerande-skrivverktygen/feed/ 6 Måndagslistan: Topp-4 svenska städer med scifi-potential http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-svenska-stader-med-scifi-potential/ http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-svenska-stader-med-scifi-potential/#comments Mon, 09 Nov 2009 00:20:42 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3017 I somras sa jag till en kompis att jag kollade efter jobb i Hong-Kong. »Jaha,« svarade han, »ska du sitta där och lyssna på 'Blade Runner'-soundtracket hela dagarna?«. En självklar fråga. Det finns många städer i världen som är tätt förknippade med science fiction-kvalitet. Mest uppenbara är såklart de asiatiska affärskvarteren med sina skyskrapor och nudelhål i väggen och cosplay-ungdom blandat med hårdkokta John Woo-gangsters. Men det finns andra städer, betyder mer lo-tek, som ändå lever upp till samma nivåer. I sina romaner »River of Gods« och »Brasyl« har exempelvis Ian McDonald utforskat Indiens respektive Brasiliens scifi-potentialer och jodå, de håller hela vägen. Nyligen bad Wofford College inför ett seminarium fem stycken författare att välja sina favoritstäder med scifi-potential. Svaren blev Reykjavik, Kingston, Venedig, London och Marrakech. Sistnämnda är given, det vet alla som läst William Gibsons novell »New Rose Hotel« (det är ju där Hosaka samlar all sin Edge, pooling quietly in the Medina, the black executive Lears whispering into the Marrakech airport on carbon-fiber wings). Listan fick mig att fundera. Var finns scifi-potentialen i Sverige? Var kommer skiten att gå ner på riktigt? Vänersborgs post-apokalyptiska möjligheter framgick tydligt i »Storm« men i övrigt är det så gott som outforskad mark Här är fyra platser att börja med. 4. Malmö Egentligen ett tråkigt val, men får ändå vara med tack vare det metroplex staden bildar med Köpenhamn. (»It was a quiet night in CoMa«). Extra plus: Stor immigrantbefolkning som kan utropa självständiga enklaver. 3. Växjö En stad som är helt under radarn och därför perfekt för etablering av ljusskygg verksamhet. Dess placering mitt i skogen, den tidiga bredbandsutbyggnaden och myllret av mindre orter runt omkring gör att residentstaden kommer ta tillbaka sin plats som viktig marknadsplats, men denna gång för illegal nanotech. I Hovmantorp, Rottne, Lessebo och Lammhult byggs laboratorier i gamla lador och myndigheterna kan bara se på medan Europas grönaste stad också blir Europas farligaste - på molekylär nivå. Extra plus: Glasriket har infrastrukturen för produktion av »smart glas«. Okrossbart, kan byta form, agera efter förprogrammerade instruktioner och... tappas bortom kontroll. 2. Karlskrona Karlskrona har ett utmärkt strategiskt läge, både för en implantatstinn privatmilis som snabbt behöver nå olika platser på Östersjökusterna och för zaibatsus som jobbar med gruvdrift under vattnet. För sistnämnda finns även stora militära utrymmen att använda för exempelvis u-båtsaktivitet (att underhålla de egna eller jaga andras). Varven och de marina faciliteterna gör att staden perfekt som operationssäte för all slags black op (vilket G.I. Joe visste redan på 80-talet). Extra plus: Många hemliga öar som inte finns på sjökort, med bunkrar och anläggningar vars existens har glömts bort i Fortifikationsverkets dammigaste arkiv. 1. Norrköping I och runt de gamla industrilokalerna finns verkligen allt. Dammiga prång, bortglömda generatorrum, igenmurade gångar, fabrikshallar stora nog att rymma all slags verksamhet - eller att härbärgera förbjudna AIs. Rostade kolvar och kugghjul är ersatta av darknets som drar till sig yrkeshackers, lycksökare, ryska kodknäckare, digitala hälare, steroidtillverkare och andra som inte vill bli sedda. Ryktet säger att ett safe-haven för data finns i någon av de gamla kraftstationerna under strömmen. Härifrån kommer dessutom en stor majoritet av all olaglig simstim-film. Och de försöker inte ens dölja det. Tvärtom har de redan börjat. Extra plus: Tegelbyggnaderna ser väldigt bra ut visuellt när Molly Millions-tjejer jagar över taken. (Tack till @pelles och @mrtnj!) ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-svenska-stader-med-scifi-potential/feed/ 12 99 problem och en självklar http://www.monotoni.se/bass/2009/08/99-problem-och-en-sjalvklar/ http://www.monotoni.se/bass/2009/08/99-problem-och-en-sjalvklar/#comments Mon, 24 Aug 2009 20:13:21 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2564 Utmärkta magasinet Novell har under sensommaren bett kreti och pleti lista de 100 bästa låtarna från 00-talet. De ska ta och koka ner alla listor till en definitiv och på sajten nollnolltalet.se räkna ner med start den 22 september. Ett mycket trevligt initiativ! Nu börjar de som varit inblandade i detta hårslitande arbete att berätta om sina personliga listor så jag tänkte att jag inte skulle vara sämre. Först, en liten bakgrund: Att göra en rangordnad lista över 100 låtar från ett decennium är egentligen en omöjlighet. I mitt första urval fanns över 200 låtar och egentligen vara bara ettan självklar. För att kunna gallra behöver man ha en metod med regler. De regler jag satte upp för mig själv var: • Alla låtar måste vara på listan av egen kraft, inte för att de är i ett bra sammanhang. Således finns inget knaster eller ambient på listan eftersom de är mer att betrakta som konceptalbum. Starkt hitbetonat, med andra ord. • Alla låtar måste på något sätt vara kopplade till en personlig kick, en stark upplevelse som går att relatera till dem. Om jag skulle göra en objektiv lista skulle Outkasts »Hey Ya« vara väldigt högt upp eftersom det är en av årtiondets bästa hits, men eftersom jag själv inte har någon koppling till den annat än som soundtrack på tusen klubbnätter när den kom så platsade den inte på min lista. • En låt per artist/konstellation. Först tänkte jag att mina platser 1-13 skulle vara de tretton spåren på Daft Punks »Discovery«, men sen kändes det lite synd att sabba Novells poängräkning så jag skippade det. • Man måste ta det för vad det är. Jag hade blivit galen om jag försökt göra en komplett lista. Efter att ha skickat denna till redaktionen har jag kommit på att jag helt glömde Dot Allison, Róisín Murphy, The Killers »When You Were Young«, Iron & Wines »Flightless Bird, American Mouth« och - kanske mest allvarligt - att Jay-Zs »The Blueprint« kom på 2000-talet. På sistnämnda skiva finns väl egentligen 4-5 låtar som skulle platsa på en sådan här lista. Lägg därtill ångesten när jag läser de andras listor och inser att jag missade Frankes »Aldrig förstå«, Out Hud, Action Biker och remixen på Mariah Careys »We Belong Together«... Då fattar man att man måste ta det för vad det är. Av mina 100 låtar finns 73 på Spotify (underkänt!) så jag har gjort en playlist där. Så blev min lista: 01 Daft Punk - One More Time 02 Phoenix - Everything Is Everything 03 Nicolas Makelberge - Dying In Africa 04 The Radio Dept. - Pulling Our Weight 05 R. Kelly - Ignition (Remix) 06 The Avalanches - Since I Left You 07 Doves - There Goes The Fear 08 Junior Boys - In The Morning 09 The Streets - Weak Become Heroes 10 Justus Köhncke - So Weit Wie Noch Nie 11 Highwon - Känn Igen 12 Felix Da Housecat - Ready 2 Wear 13 Beth Orton - Concrete Sky 14 Pet Shop Boys - Minimal 15 Jaheim - Diamond In Da Ruff 16 Digitalism - Zdarlight 17 Ladytron - Destroy Everything You Touch 18 Tough Alliance - Take No Heroes 19 Unai - Oh You And I 20 Ellen Allien & Apparat - Jet 21 Usher - Burn 22 The Field - Sun & Ice 23 Embrace - World At Your Feet 24 Gorillaz - Dare 25 The Embassy - It Pays To Belong 26 Flow Flux Clan - Fascination Street 27 Âme - Rej 28 Otur & Johnny - Additional Love 29 Glasvegas - It's My Own Cheating Heart That Makes Me Cry 30 The Postal Service - Such Great Heights 31 Parker Lewis - Hjältar 32 The Elected - Greetings In Braille 33 International Pony - Our House (Ada remix) 34 Le Sport - Your Brother Is My Only Hope 35 Styrofoam - Couches In Alleys 36 Mauro Scocco - Solblekt Super 8 37 The Thrills - Big Sur 38 Alyoa - It's Been Too Long 39 Spearmint - The Flaming Lips 40 t.A.T.u - All About Us 41 FischerSpooner - Just Let Go (Thin White Duke mix) 42 Robyn - Be Mine 43 Oasis - Stop Crying Your Heart Out 44 Fattaru - 100:- 45 Figurine - Miss_Miss 46 Saint Etienne - Action 47 Florence Valentin - Allt ni bygger upp ska vi meja ner 48 The Decemberists - The Engine Driver 49 The Game - Hate It Or Love It 50 Darin - Step Up 51 Defender - Bliss 52 The MFA - The Difference It Makes 53 Dominik Eulberg - Potzblitz Donnerwetter 54 Annie - Heartbeat 55 Gwen Stefani - What You Waiting For 56 Minilogue - The Girl From Botany Bay 57 Röyksopp - What Else Is There (Trentemöller remix) 58 Ciara - Like A Boy 59 Ne-Yo - Miss Independent 60 M83 - Don't Save Us From The Flames 61 The Chemical Brothers - Star Guitar 62 Tiefschwarz feat Tracey Thorn - Damage 63 Lustans Lakejer - Allt vi en gång trodde på 64 Baxendale - We Built This City (Michael Mayer remix) 65 Säkert! - Och jag grät mig till sömns efter alla dar 66 Squarepusher - Tetra-Sync 67 Lifelike & Kris Menace - Discopolis 68 Marit Bergman - This is the year 69 Kings of Convenience - I'd Rather Dance With You 70 Destiny's Child - T-Shirt 71 Chelonis R Jones - One & One 72 Kylie Minogue - Red Blooded Woman 73 Jens Lekman - Maple Leaves 74 Cassie ft Lil Wayne - Official Girl 75 Kalle J - Vända allt 76 Death Cab For Cutie - Summer Skin 77 Ada - Cool My Fire (I'm Burning) 78 Ison & Fille - 127 stil 79 Basement Jaxx - Hush Boy 80 Benjamin Diamond - Let's Get High 81 Justin Timberlake - My Love 82 Aril Brikha - Leaving Me 83 Justice - D.A.N.C.E. 84 Marc Romboy & Stephan Bodzin - Phobos 85 Badly Drawn Boy - You Were Right 86 Markus Krunegård - Ibland gör man rätt ibland gör man fel 87 Stars - Your Ex-Lover Is Dead 88 Cassie - Long Way 2 Go 89 Superpitcher - Happiness 90 Milosh - The City 91 Hidden Cameras - Ban Marriage 92 Thieves Like Us - Drugs In My Body 93 Paragon - Ta Det Till Skyn 94 Jonas Bering - Behind This Silence 95 Booka Shade - Mandarine Girl 96 Einmusik - Devotion 97 Fragma and Kirsty Hawkshaw – Radio Waves 98 Freeform Five – No More Conversations (Mylo remix) 99 Mathew Jonson - Return of the Zombie Bikers 100 Ingenting - De svåraste orden]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/08/99-problem-och-en-sjalvklar/feed/ 21 Måndagslistan: R&B-hits med kvinnor topp-4 http://www.monotoni.se/bass/2009/06/mandagslistan-rb-hits-med-kvinnor-topp-4/ http://www.monotoni.se/bass/2009/06/mandagslistan-rb-hits-med-kvinnor-topp-4/#comments Mon, 08 Jun 2009 04:31:21 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2072 Jag brukade vara helt såld på riktigt bra r&b om det var killar som sjöng. Smäckra och läckra som Jodeci, R. Kelly och dem. Då var det så, för kvinnorna gjorde oftast för sliskiga retrosoulballader, lex Toni Braxton. Det där har ändrats över de senaste åren. Medan de nya killarna har blivit klenare och klenare och haft mindre och mindre att komma med (förutom Bruthas »She's Gone« som är grym) har kvinnorna istället blivit tuffa med en ständig ström av smash-hits. Det här är de fyra jag inte kan sluta lyssna på just nu. 4. Cassie feat. Fabolous - »Super Model« Sedan »Me & U« och »Long Way 2 Go« är Cassie en av mina absoluta favoritartister. Och det förändrades ju inte direkt av höstens lysande singel »Official Girl«, eller den film som någon tog på inspelningen av videon till densamma och la upp på youtube (she's killing it!). »Super Model« börjar optimalt minimalt med miniräknarplipp och blommar sedan ut till en fjäderlätt sommardag. Underbar. (mp3) 3. Keri Hilson - »Energy« Den här kom i höstas och jag har lyssnat på den hela vintern, hela våren och kommer fortsätta hela sommaren. Keris frasering, stämmorna, the heartbreak och den notoriska pianomelodin som ligger i beatet... Gah. Och i refrängen så kommer en sågtandsbasmatta och bara kör över allting som ett jävla godståg. (spotify mp3) 2. Ciara - »Tell Me What Your Name Is« Tiden går men en sak består: Låtordningen på r&b-album sätts efter rankingen på de som producerat och gästar. Ciaras nya album »Fantasy Ride« är inget undantag. När låtarna som Danja och »Tricky« Steward producerat och Chris Brown- och Justin Timberlake-duetterna är avklarade så är vi på spår 12, det näst sista. Och givetvis är albumets bästa låt där. »Tell Me What Your Name Is« är en bedårande slowjam, en blyg flört med ljuvligt supersnygga körarrangemang över Pet Shop Boys-harmonier. (spotify mp3) 1. Natasha - »Sidekick« Natasha sjunger lite för långsamt, så att orden inte ligger rakt på slagen. Det är nog det enklaste knepet som finns för att få små små bitar av mig att dö. Jag har försökt det själv, genom att låta den som lägger sången spela in den mot musik som går 1 bpm långsammare än det är tänkt och sedan bara synka i början av var fjärde takt, men det blir bara skit. När Natasha glider elegant över det svulstiga beatet med timpanis, syntstabs och stråkar så sitter det som kniven i snuten. Att refrängen har en sån där »gör likadant som mig«-dans koreograferad till sig (vilket man per definition måste avsky allt sedan »Macarena«) gör ingenting när allt annat är himmelskt. (spotify mp3) När vi ändå är inne på ämnet så vill jag passa på att nämna smällaren »Let's Go Crazy« med favoriten Cassie och Akon. Anledningen till att den inte kom med är dess eurofilterdiscoproduktion. Det är var inte menat att vara den sortens lista. (mp3) Dessutom gillar jag Keri Hilsons »Knock You Down«, som är asbra med fina popharmonier när hon sjunger men not so much när Kanye och Ne-Yo gör sin grej. (spotify mp3) Cassie ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/06/mandagslistan-rb-hits-med-kvinnor-topp-4/feed/ 2 Måndagslistan: Topp-5 komplicerade artistnamn http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-komplicerade-artistnamn-topp-5/ http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-komplicerade-artistnamn-topp-5/#comments Sun, 17 May 2009 23:42:19 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1996 De flesta väljer ett band- eller artistnamn som är kort, klatschigt och som funkar bra. Britpopen tog det där till sin spets. Pulp och Blur, liksom. Jag har alltid varit betydligt mer fascinerad av de som lägger ner lagen bara i och med sitt val av namn. Och nej, då menar jag inte ...And You Will Know Us by the Trail of Dead, som inleder sitt namn med en ellips. Det är inte ok. Förvisso kan det vara problematiskt, för ett långt och komplicerat namn riskerar begränsa de kreativa ramarna. Kallar du dig vid egennamn eller tar ett kort, simpelt bandnamn så är alla dörrar öppna men vid ett längre, mer programdeklarerande namnval så kan det bli som att du förväntas låta på ett visst sätt. Men oavsett denna reservation så finns det ändå något alldeles underbart med de som vågar ta till något som kittlar tanken, inte bara tar ett enstavigt ord som ligger bra i munnen. Den här listan är till dem. 5. They Came From The Stars, I Saw Them Dimmiga berg, liten stuga, mörk natt. Mellan flöjtexperiment, bandekon och en spräckt basförstärkare går en vitklädd trio ut över daggen i gräset. Om det faktiskt är någon som kommer från stjärnorna eller om synen är frukten av för många år på konstskolan och dåliga droger spelar i det läget ingen roll. De är vad de heter. Och det är ett fantastiskt namn. Lika fantastiskt som deras 24 minuter långa flumepos »The Holy Mountain« (spotify) 4. Everything But The Girl Ben Watt och Tracey Thorn tog namnet från en butik som sa sig kunna erbjuda allt till bröllopet utom just flickan. Hade i många sammanhang kunnat ses som ett konstruerat och oinspirerat namn men faller här på rätt plats. Lyssnar man igenom parets diskografi och vältrar sig i den olyckliga, eländiga kärlek som går som den röda tråden igenom så får namnet en ny betydelse. Tårtan, klänningen och inbjudningarna var lätta att ordna, men flickan... Ja, hon gick ju aldrig att hitta. 3. We Were Promised Jetpacks Den underbara Glasgow-kvartetten gör inte bara de finaste skrammelpop-dängorna på den här sidan midnatt men tar också ställning i det stora sveket mot såväl vår föräldrageneration som mot oss: vi skulle ju få jetpacks. Det var den stora drömmen. Med OS-invigningen 1984 lät de oss tro och drömma och så ryckte de bara skiten ifrån oss. Lysande namn, vilket inte alla skottar lyckas med (se Glasvegas). (myspace) 2. God Is My Co-Pilot Fullständigt gräslig musik. Fullständigt klockrent namn. Snacka om att positionera bara genom att presentera sig. 1. Huntkillbury Finn I normala fall har jag svårt för ordlekar. Det blir sällan bra (se Glasvegas). Pluxus-låten »Molltolerans« och Huntkillbury Finn från brittiska hiphop-kollektivet Katch 22 är undantagen. Huntkillbury Finn är så genomtänkt, så snyggt, så kaxigt och dessutom låter det som Mark Twains litterära förlaga när man säger namnet. Även om »Burial Proceedings In The Coarse Of 3 Knights« inte låter lika farlig nu som 1991 så är Huntkillbury Finn det hårdaste namnet någon kan ha. Everything But The Girl]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-komplicerade-artistnamn-topp-5/feed/ 2 Måndagslistan: Topp-5 virusfilmer http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-virusfilmer-topp-5/ http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-virusfilmer-topp-5/#comments Mon, 11 May 2009 04:24:26 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1923 Innan jag åkte till Sheffield blåstes den nya influensan upp med stora mått. Jag såg framför mig ett scenario där Storbritannien isolerades och jag skulle få roama runt på landsbygden, »28 Days Later« style, letande efter en jaktstuga där jag kunde härda ut och skjuta alla som närmade sig. Sen dog hela hypen ut. Och nu verkar det inte ens som att vårens accessoar blir munskyddet. För att kompensera det är det idag virusfilmstema i Måndagslistan. Som »virusfilm« gäller inte de filmer som börjar precis när viruset härjat (och det är fullt av zombies) utan bara de som innefattar en »Patient Noll« eller allmänt bra katastrofuppbyggande. Observera att denna lista bara är giltig tills DVDn av »Kansen Rettou« (»Pandemic«) är släppt (titta bara på trailern och mys, lätt årets film) eller Janine Ellen Youngs »The Bridge« har filmatiseras. 5. »Quarantine« Ett bostadshus i Los Angeles sätts i karantän och när den lyfts finns inte ett spår av de som bodde där, förutom den kassett som satt i kameran hos det filmteam som gjorde en dokumentär om de brandmän som var först på platsen när larmet kom. »Quarantine« är den kassetten, plågsamt visande varje minut inifrån det dömda huset. Kanske inte den snyggast sjukdomsteckningen, men väldigt suggestiv. (imdb torrents) M-3 Gemini Strain4. »M-3 The Gemini Strain« Väldigt låg budget, 70-tal och regi av Ed Hunt. Okej, det är inte tidernas klassrulle men den har allt den behöver för att vara en minnesvärd virusfilm. Vid övertidsarbete en kväll på McNaughton Research Laboratory (namnet!) stängs strömmen av utifrån eftersom ingen visste att det var folk kvar och jobbade. Det sätter säkerhetsanordningarna ur spel och en bakterie som inte betyder goda tider för människan börjar spridas. Allt man behöver. (Titel utanför USA: »Plague«) (imdb) 3. »The Satan Bug« En topphemlig militär forskningsanläggning som kallas »Station 3« råkar ut för ett attentat och ett antal virus som tagits fram för bakteriologisk krigföring stjäls. Bland dem finns den fruktade Satan Bug, ett virus så dödligt att ett utsläpp av det skulle döda allt mänskligt liv inom bara månader. De som tagit behållaren hotar att släppa ut det och en vild jakt för att säkra innehållet börjar. Egentligen mer en klassisk thriller än en virusfilm, men den hypersnygga »Station 3« och annan sextiotalsestetik i filmen gör att den helt klart går in här (se bara labbet på bilden högst upp). (imdb torrents) 2. »Outbreak« Kanske den mest kända virusfilmen, och kanske också källan till pandemihysterikens början i the really real world. Att den lider av nittiotalets glättiga Hollywood-yta (kan man få en mörk reboot av »Outbreak« tror ni?) talar till dess nackdel, men det gör inte så mycket när man väl sitter där och ser Col. Sam Daniels med kollegor stå i labbet och dra gamla minnen från utbrott av Marburg-, Zaire- och Hanta-epidemier. Bra uppbyggd, väl genomförd, läskig karantän av amerikansk småstad. (imdb torrents) 1. »The Andromeda Strain« Snyggare film går knappt att hitta, även utanför pandemigenren. En satellit har kraschat i en liten stad och hela befolkningen är död på grund av ett virus den bar på. De skarpaste hjärnorna samlas i en underjordisk forskningsanläggning för att analysera och försöka hitta ett botemedel under de viktigaste 96 timmarna i mänsklighetens historia. Varje våning i anläggningen är färgkodad och det är en sån extrem närvaro, klaustrofobi och intensitet under de mer än två timmar de sitter och tittar i sina mikroskop. Undvik till varje pris den nyinspelade miniserien som gick på TV förra året. Den har inte ett uns av den magi som detta mästerverk från 1971 har. (imdb torrents) an_str1.jpg an_str4.jpg an_str9.jpg ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-virusfilmer-topp-5/feed/ 7 År 2006, post 9: »We were making friends long before we were born« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-9-%c2%bbwe-were-making-friends-long-before-we-were-born%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-9-%c2%bbwe-were-making-friends-long-before-we-were-born%c2%ab/#comments Wed, 20 Dec 2006 23:09:25 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=349 En till postning som sammanfattar året. Det kändes inte helt okej med bara album på listan. Så jag listar några låtar som jag gillade att ha med när jag spelade skivor. Williams - »Pinball (Club mix)« Funk D-Void & Phil Kieran - »White Lice« Eyrer And Chopstick - »Electric (Williams remix)« Ame - »Rej« Gui Boratto - »Like You« Thomas Schumacher - »Red Purple« Digitalism - »Zdarlight (Moonlight remix)« Unai - »Oh You And I (Trentemöller remix)« Chelonis R. Jones - »Le Bateau Ivre (M.A.N.D.Y. remix)« Basteroid - »I, the Schnitzelmachine« The Egg - »Walking Away (Tocadisco remix)« Remute & Riley Reinhold - »Jah Wobble« Gabriel Ananda & Cio D'or - »Lauschgoldengel« Cosmic Sandwich - »Man In A Box (André Kraml remix)« Superpitcher - »Mushroom« Fragma & Kirsty Hawkshaw - »Radio Waves (Original mix)« Minilogue - »The Leopard« Minilogue - »The Girl From Botany Bay« H-Man - »911 Turbo« Freeform Five - »No More Conversations (Mylo remix)« The Field - »Istedgade« Superpitcher - »Enzian« Phonique - »Gift« Marit Bergman - »No Party (Isabel y Decibel's 'Yes Party' remix)« Trentemöller - »Serenetti Part 2« Unai - »Blissful Burden (Kris Menace remix)« Tiefschwarz feat Tracy Thorn - »Damage (M.A.N.D.Y. remix)« Där var några. Från höften, så jag vet inte om alla kom 2006. Jag tror det. Nåja... ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-9-%c2%bbwe-were-making-friends-long-before-we-were-born%c2%ab/feed/ 2 År 2006, post 8: »All good things…« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-8-%c2%bball-good-things%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-8-%c2%bball-good-things%c2%ab/#comments Mon, 18 Dec 2006 12:05:27 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=346 Jahapp... All good things... Serien postningar om favoriterna från 2006 börjar ta slut. Hoppas du tyckte det var läsvärt. Jag är lite förbryllad över att jag lyssnat så mycket på album i år. Förra året hade jag bara hört ett av de 25 album som fanns med på Sonics årsbästalista (M83s »Before Dawn Heals Us«) och då skrev jag ändå fortfarande för tidningen. Jag tror det har att göra med att jag haft mindre tid och ork att hålla koll i år. Det låter motsägelsefullt, men det är så. Förra året satt jag och kollade skivbolagshemsidor, laddade mp3or, sökte upp nya kickar aktivt. Det var nästan uteslutande enstaka spår jag lyssnade på. »Den där nya tolvan«, »den där bootleg-remixen«, du vet? I år har min musikkonsumtion huvudsakligen bestått av en extern hårddisk kopplad till högtalarna på jobbet. Den tog jag hem varje helg och uppdaterade med eventuellt nyinkommet. Ett sådant lyssningsmönster bjuder inte in till att lyssna på enstaka låtar. När man bara har musiken i bakgrunden medan man gör något annat är albumformatet onekligen bäst (såvida man inte orkar sätta ihop smarta playlists, men det är jag dålig på). Så, mot alla odds har jag i år, när jag inte försökt hålla någon koll, lyssnat mer på album än förra året när jag försökte ha örnkoll. Konstigt det där. På grund av det så kunde jag inte ha så stor inriktning på enskilda låtar i de här summeringspostningarna, utan körde en gammaldags albumlista. Jaja... Här är några till: Unai - »A Love Moderne« Techno, fast ändå inte. Pop, fast ändå inte. Elektronisk disco, fast ändå inte. Unais »A Love Moderne« var något av det absolut bästa som kom från Sverige i år. Erik Möllers drömskt avslappnade sång över krispiga beats stod med ett ben på dansgolvet och det andra i pophimlen. Men han hade inte bara soundet, han hade låtarna. Singeln »Oh You And I« blev ett anthem för hela 2006. Läs min långa artikel om »A Love Moderne« samt intervju med Erik på den här länken. The Radio Dept. - »Pet Grief« Ett sanslöst hyllat debutalbum för tre år sedan, sen två älskade EPs och nu... Ja, vart skulle The Radio Dept. ta vägen? Göra om samma sak enligt deras distmattformel, ta det mer åt »This Past Week«-hållet eller bara köra över allt och alla? Inget av detta, visade det sig. »Pet Grief« körde inte över någon. »Pet Grief« satt under de första fyra låtarna med armen ut genom fönstret, en hand på ratten, en behaglig resa med solglasögon på en liten landsväg vars värdshus och vägkrogar gapade tomma. I singeln »The Worst Taste In Music« och efterföljande »Every Time« började de långsamt gasa, rikta in sig mot målet och ladda för den där överkörningen. Men sen, i »What Will Give«, släppte de av på gasen och gick ned under tillåtna fartgränsen igen. Det var ett underbart album, men det gick inte på knock som The Radio Dept. tidigare alltid har gjort. Det var tillbakalutat och välavvägt. Ju mer jag lyssnade, ju mer förstod jag. Det var ett djärvt grepp, ett ofantligt lyckat grepp. The Radio Dept. blev ett helt nytt band, lite mognare och lite snyggare men med magin bibehållen. Läs postningen från i våras om albumet på den här länken. Ellen Allien & Apparat - »Orchestra of Bubbles« »Orchestra of Bubbles« är ett hypnotiserande album i moll. Det är ett mörkt album som ändå svänger. Från inledande »Turbo Dreams« med den djupa grottbasen, via Balanescu Quartet-ångande stråkarna i »Retina«, via den fullkomligt gnistrande »Jet« (bästa spåret) till den väsande avslutningen i »Bubbles« levererade Berlins finaste allt jag inte förväntat mig av dem. Att ett sånt här helgjutet album skulle komma från dem var ju faktiskt otippat – det är ju tolvtumsvinylen som är den naturliga hemvisten. Lysande. International Pony – »Mit Dir Sind Wir Vier« DJ Koze, Cosmic DJ and Erobique gick loss totalt. Det är ett sinnessjukt album på många sätt. Det låter som att Nate Dogg sjunger ibland. Det låter som att det är Curtis Mayfields kompband som stängts in i en studio bland massa monofoniska syntar ibland. Det låter som att Air släppt nytt material ibland. »Hey little Gothic girl, watch out, don’t get a sun tan« sjunger de över funkigt gung. Sen spårar de ut i storbandsjazz med xylofonsolo. Sen når man den långsamma megahiten »Our House« och kan inte hjälpa att älska dem, fast de är sjuka i huvudet. Loscil - »Plume« Scott Morgan har som Loscil varit en hjälte i mitt hus vid sidan av Pan-American och Labraford sedan 2002 då han släppte albumet »Submers« på min älsklingsetikett Kranky. »Submers« och efterföljaren »First Narrows« från 2004 har varit ständiga soundtrack till den där skymningstimmen jag pratar så ofta om. »Plume« kan vara hans bästa album hittills. På »Plume« pulserar djupa, dova harmonier långsamt fram, som gasen från underjordisk vulkan. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-8-%c2%bball-good-things%c2%ab/feed/ 5 År 2006, post 7: »Kss kss katt, finns det nån sån här?« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-7-%c2%bbkss-kss-katt-finns-det-nan-san-har%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-7-%c2%bbkss-kss-katt-finns-det-nan-san-har%c2%ab/#comments Fri, 15 Dec 2006 09:43:14 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=345 Saker jag saknar efter flytten från Bredäng: En Pappas Special i grillen när man kommer hem från krogen; nattliga promenader till Preem för att köpa tobak; hänga och snacka skit med Handlar'n under heta sommardagar när luften står stilla och det är svalt inne i butiken; minigolfbanan; den skojfriska mannen i Pressbyrån; räkmacka på Lyran; 1500 meter strandlinje mot Mälaren; gå förbi planen på sommarkvällar när ropande ungdomar spelar fotboll; äta middag på midsommarafton medan det är rallarslagsmål några meter från mitt bord på Tarantella; rockbandet Barn; skylten utanför kinesen som det stod »Dagens tips: Öl och jägermeister« på som var gulnad efter att ha stått där varje dag i många år; juldagsmiddag nere på stenkolskrogen (tidigare kinesen); den tragiska men ändå vackra Bredängsdagen; tyskar med magväska som bor i husvagn på campingen och försöker förstå tunnelbanekartan; köpa med sig mackor från bageriet och äta dem i skuggan av Jakobsbergs Gård; ta ångbåten från bryggan till stadshuset. Det är inte på grund av det här som jag älskar Ison & Filles »Stolthet«. Men allt det här kommer tillbaka när jag lyssnar på den, precis som det ska vara när musik är som bäst. Och när vi ändå är inne på ämnet »Stolthet« så är det också läge att ta upp Highwons mixtape »De misstänkta« med den fullkomligt fantastiska »Det e så lätt«. I och med de två släppen så har Hemmalaget i år stått för precis allt jag behöver när det gäller hiphop.]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-7-%c2%bbkss-kss-katt-finns-det-nan-san-har%c2%ab/feed/ 1 År 2006, post 6: »You know what I want and I’ve got what you need« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-6-%c2%bbyou-know-what-i-want-and-i%e2%80%99ve-got-what-you-need%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-6-%c2%bbyou-know-what-i-want-and-i%e2%80%99ve-got-what-you-need%c2%ab/#comments Mon, 11 Dec 2006 08:14:44 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=342 Justin Timberlake och Nelly Furtado har mycket gemensamt. • De är behagliga att vila ögonen på. • De försöker gå vidare från mesbakgrund (Mickey Mouse-N’Sync-blabla och »I’m Like A Bird«) till något lite tuffare. • De hade smashhits för några år sedan men det var ett bra tag sedan och för att kunna fortsätta glänsa 2006 behövde de riktigt grymma album. Snygga, med ambitioner att bli tuffa och med skriande behov av ett knäckande album – vilken producent hade bättre kunnat ta sig an två sådana personer än Timbaland? Justins »FutureSex/LoveSounds« och Nellys »Loose« är Timbaland. Hade någon av dem lyckats få sådana enorma hits om det inte vore för honom? Det är tveksamt. Det kändes som att hans tunga – och rätt mörka – hits lyfte både Justin och Nelly till nivåer de aldrig nått förut, inte bara musikaliskt men också som artister. Båda var snyggare än någonsin, hade tuffare poser än någonsin och tycktes bara stråla ikapp med de fantastiska låtarna när de syntes. Visst var också andra producenter inblandade på albumena, men essensen av båda skivor är ändå Timbaland. Jag menar: »SexyBack«, »My Love«, »Maneater«, »Promiscuous« och »Say It Right«. Fem av årets största låtar kom från hans fingrar. Minns vi så många andra låtar från de båda skivorna? Nej. Timbaland är en rätt märklig person, för samtidigt som han är gudabenådad på att bygga beats av konstiga ljud och slå på stora trummor som känns i magen känns han rätt sunkig som artistfigur. När han klampar in i låtarna och sjunger lite halvdant så vill man ju oftast bara döda honom, men i slutändan kommer han alltid undan med det ändå eftersom låten som helhet är så grym. När jag intervjuade Alar Suurna för några år sedan så påpekade jag att han, trots att han mixat typ varenda stor svensk artist (och även tonvis av utländska) som finns så vet man aldrig att det är han som rattat låten om man inte läste credits i sleeven. Jag nämnde Daniel Lanois som den raka motsatsen. Alar sa: »Alla mixare har ju en speciell karaktär. Lät någonting riktigt bra i slutet av 80-talet så hörde man exempelvis att det var Bob Clearmountain som mixat, men han var helt allround till skillnad från Daniel Lanois som mer har en distinkt karaktär. Lanois ’hörs’ väldigt mycket i slutmixen och det han gör är han världsbäst på men frågan är om han kan göra en annan grej lika bra? Jag tror å andra sidan att artister som lämnar material till honom vill ha just hans sound, att deras material är anpassat för hans produktion.« Som producent hörs Timbaland väldigt mycket i slutmixen. Han älskar att höras. Och numera älskar han ju att synas, dessutom. När han dök upp i Justin Timberlakes helt sanslöst grymma uppträdande på MTV VMA (så. jävla. bra.) och såg ut som en rultande jättebebis så visste jag inte vad jag skulle tycka. Herregud, liksom. Men så mindes jag vad Alar sa om Lanois mixning: »artister som lämnar material till honom vill ha just hans sound«. Förmodligen så visste Nelly Furtado att Timbaland oundvikligen skulle stå och flåsa henne i örat i »Promiscuous« likaväl som Justin Timberlake visste att Timba skulle vagga runt på scenen i hans stora återkomstframträdande. Det är priset man betalar för att få en smashhit. Eller som Timba säger i refrängen till just »Promiscuous«: »You know what I want and I’ve got what you need.« Den textraden handlar lika mycket om hans professionella relation till Nelly som viljan hos jag-personen han spelar i låten att få sex. »FutureSex/LoveSounds« och »Loose« är två album av två skimrande stjärnor. När man däremot lyssnar på dem några månader efter att de släppts, utan att se artisterna i bild, så är Timbaland det bestående intrycket. Känslan man får är att han påar de bästa låtarna, gästspelar och gör det han tycker är kul medan Justin och Nelly bara får kliva in och göra sina grejer på nåder. Och de måste lyda för de låtar Timba gjort är de bästa, resten är bara dekorationer för att få ihop ett album. Riktigt så är det ju inte, förstås. Såväl Timberlake som Furtado har haft aktiva roller i produktionen. (Förmodligen var Timberlake lite tjurskalligare och tjatade mer eftersom hans röst hela tiden står längs fram i låtarna på »FutureSex/LoveSounds« medan Furtado är mer nedmixad till förmån för Timbas beats i låtarna han ligger bakom på »Loose«.) Men det blir ju lite det intrycket man får. Särskilt eftersom både Timberlake och Furtado gästar Timbaland på hans egna »Give It To Me« från kommande soloalbumet »Timbaland Presents Shock Value« (»Give It To Me« låter som om den var hämtad från något av dessa två album). Jag kan bara tänka mig hur det såg ut när Justin och Nelly diskuterade villkoren inför produktionen av deras skivor. Timbaland knäpper händerna och ser allvarligt på dem. »There may come a day, and that day may never come, where I have to ask you a favor...«]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-6-%c2%bbyou-know-what-i-want-and-i%e2%80%99ve-got-what-you-need%c2%ab/feed/ 1 År 2006, post 5: »Yeah you hold me like a child« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-5-%c2%bbyeah-you-hold-me-like-a-child%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-5-%c2%bbyeah-you-hold-me-like-a-child%c2%ab/#comments Fri, 08 Dec 2006 08:11:14 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=338 Foto: Emma Svensson, Rockfoto Jag har alltid haft svårt för saker eller personer som är »ansträngt avslappnade«. Att vara ansträngt avslappnad är en bieffekt av att försöka vara cool när man egentligen inte är det, när man försöker så hårt så hårt att vara avslappnad att själva ansträngningen avslöjar hur skitnödig man faktiskt är. För att vara »cool« så krävs ju per definition att det finns en naturlig brist av attityd och samtidigt självsäker »skiter i«-attityd. Ison & Fille: coola. Petter: ansträngt avslappnad. Sean Connery-Bond: cool. Pierce Brosnan-Bond: ansträngt avslappnad. Mauro Scocco: cool. Wille Craafoord: ansträngt avslappnad. Den skallige i Linkin Park: cool. Rapparen i Linkin Park: ansträngt avslappnad. Som enskild person har man inte alltid kontroll över hur man kommer att uppfattas av mig. Exempelvis har jag alltid sett DFA och The Rapture som ansträngt avslappnade trots att jag inte har en aning om hur de är som personer, mest för att jag sätter dem samman med någon hipp fashion-publik som nästan alltid är ansträngt avslappnad. Det är förmodligen lättare att vara cool om man inte har några förväntningar på sig att vara det. En som är genuint cool, både i sin musik och som person, är Jeremy Greenspan i Junior Boys. När han kom upp på Debasers scen i höstas med sin gitarr och sa hej och såg lite fumlig ut så skulle en betraktare kunna tro att han varken var ansträngt avslappnad eller cool utan bara helt enkelt en tönt. Det är lätt att tänka så. Men så snart musiken satte igång så växte Jeremy till att bli ett ouppnåeligt ideal. Han blev the Fonz, så hård och kall och oemotståndligt karismatisk. Han blev »cool« personifierat. Junior Boys »So This Is Goodbye« är ett album som osar både av coolness och känsla. Dess långsamma, nästan pulserande, tempo och svala anslag är inte bara genialiskt komponerat men också framsmekt med stort hjärta. När Jeremys bräckliga röst sjunger över ett tight trumbeat medan en ensam gitarr ekar i bakgrunden händer något. »So This Is Goodbye« är det album jag lyssnat allra mest på i år. »So This Is Goodbye« var precis den våta dröm jag inbillade att Junior Boys så småningom skulle förverkliga när jag för tre år sedan av en tillfällighet köpte en tolva som hette »Birthday / Last Exit«. »So This Is Goodbye« saknar svagheter. Och det är helt sanslöst coolt. Jag har tidigare publicerat en intervju med Jeremy Greenspan här på Beneath a Steel Sky. Läs den här.]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-5-%c2%bbyeah-you-hold-me-like-a-child%c2%ab/feed/ 2 År 2006, post 4: »Who did the daddy thing?« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-4-%c2%bbwho-did-the-daddy-thing%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-4-%c2%bbwho-did-the-daddy-thing%c2%ab/#comments Wed, 06 Dec 2006 07:49:04 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=337 »Now we working in the studio late layin' some vocals To ProTools, we ain't never usin' no tapes Thinkin' 'bout musical greats from Marvin to Stevie 1 to 10 years where will Nas and Jaheim be?« De här textraderna som Nas lägger i remixen på Jaheims »Just In Case« kanske bara framstår som tomma slag för bröstet, men om man tänker lite på dem så säger de faktiskt så mycket mer. De förklarar faktiskt hela mitt förhållande till soulmusik i allmänhet och modern r&b i synnerhet. På samma sätt som unga rockband drömmer om magiska kvällar på CBGB’s är r&b-sångare slavar under arvet från ungefär samma tidsperiod. Marvin och Stevie, Aretha och Martha. Hur ska det gå att leva upp till sådana föregångare om man försöker göra klassisk soul? Hur grym man än är så kommer det alltid sitta nostalgiker och soulkonnässörer och konstatera att Marvins »What’s Goin On« är bättre, vilket är svårt att säga emot eftersom det är ett av de tio bästa albumen som spelats in. Så vad ska man göra? Oftast funkar det bäst om man gör som Nas säger. Man skiter i arvet. Man spelar in i ProTools för det är 2000-talet och we ain’t never usin’ no tapes no more. Drömmer man om att vara en Marvin eller en Stevie så måste man sträva framåt. I mitten av nittiotalet var jag väldigt fast på ny r&b. Jodecis »The Show, The After Party, The Hotel« var ett album som jag lyssnade på jämt då och som jag fortfarande ofta spelar. DeVante Swings produktion på det är helt skadad, totalt futuristisk och underbar. Det dök upp en massa roligt, som Aaliyahs »Are You That Somebody?« med ett Timbaland-beat av kastanjetter och barnskrik och ett sångarr som bara inte existerade. Men sen blev allt... lite tråkigare. Om r&b:n ljudmässigt var i popmusikens absoluta innovativa framkant 1995 så hade den gått ner sig alldeles för långt i arvet från Marvin och Stevie nån gång runt 2002 sådär. Det kom bara fina ballader och försök till klassisk soul, vilka alla föll på eget grepp eftersom ProTools inte är The Funk Brothers. Försöker man programmera finstämd soul med midi-pianon och stereobreddade syntstråkar från djupet av preset-geggan så fångar man inte min uppmärksamhet för jag tycker helt enkelt att det låter för cheesy. Och om det var någon som gjorde annat så missade jag det för jag har ingen koll annat än den ytliga. Förutom R.Kelly och stundtals Usher var det bara en som höll fortet i min värld: Jaheim. 2006 var Jaheims »Ghetto Classics« det stora ljuset. Från det första »yeah«-wailet i öppningsspåret »The Chosen One« till solnedgångsmysigt i »Come Over« gav den mig all soul jag behövde. »Vänta nu,« säger den uppmärksamme. »Att gilla Jaheims ’Ghetto Classics’ är ju att säga emot allt han sagt tidigare i texten!« Ja. Precis. Det är det som gör att jag respekterar Jaheim så mycket som jag gör. Jag ska förklara. Jag älskade ju Jodecis »The Show, The After Party, The Hotel«. Den skivan var lika ögonöppnande för mig som Squarepusher. När bröderna K-Ci och JoJo (inte 12-åringen) sen började släppa singlar som duo var det bara slisk och slask och intetsägande preset-musik. Rösterna jag älskat i Jodeci-kostymerna berörde inte längre alls. Jaheims »Ghetto Love« från 2001 var inget extraordinärt album i produktionen på samma sätt som Jodecis, men det hade något annat: Det var bra låtar, texter som berörde och en larger-than-life-sångare med stor karaktär. Man var tvungen att älska personen Jaheim. Likadant med »Still Ghetto« från 2002. Efter de båda albumen hade Jaheim säkrat en plats i mitt hjärta. När han dök upp och la refränger här och där så älskade jag låtarna. Som Nellys »My Place« - jag såg den på TRL och när Jaheim testade miken med ett litet »ah-haaa« i introt så smälte jag direkt. Årets Jaheim-album, »Ghetto Classics«, är rätt sliskigt när det gäller musiken. Det är krispiga akustiska gitarrer, syntstråkar och slicka Rhodes för nästan hela slanten. Men det är trots detta ett förbannat bra album eftersom Jaheim glänser så mycket som person och sångare att han inte behöver några tuffa ljud. I låtar som »Like a DJ«, »125th« och »Daddy Thing« så är Jaheim en sån där kille som man bara tycker väldigt mycket om. Som när han finns där och gör »the daddy thing« för lilltjejen när hennes pappa gör tid upstate och köper »Xbox:s, little dresses, tennis bracelets« och ljusblå Timbs till henne till jul... Ohhh. Jag gillar Jaheim på alla sätt som finns. Han har karisma och personligt uttryck. Det spelar ingen roll att han ain’t never usin’ no tapes men ändå försöker vara Marvin eller Stevie för Jaheim är en av få som är tillräckligt stor sångare för att klara av att axla en sådan mantel. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-4-%c2%bbwho-did-the-daddy-thing%c2%ab/feed/ 1 År 2006, post 3: »I didn’t feel my head touch the ground« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-3-%c2%bbi-didnt-feel-my-head-touch-the-ground%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-3-%c2%bbi-didnt-feel-my-head-touch-the-ground%c2%ab/#comments Mon, 04 Dec 2006 08:05:03 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=340 Ett ganska kasst syntljud som spelar en liten repeterande och glad slinga. »Vad är det här?« »Låter nästan plojigt.« Vi är några sekunder in i »Invasion«, första låten på »Dying In Africa«. »Ska det bli 'lekfull electronica' nu eller?« Jag hinner tänka alla dessa tankar och då... PANG. Från de djupaste digitala ljudsynteserna kommer ett ödesmättat Rhodes/stråk/makt-ackord och fyller varenda millimeter av rummet. Till höger och vänster, från långt inne i högtalarlådan till längst ut på min nästipp når ackordets ödesmättade moll. Harmonier bygger upp, Johan Tuvesson börjar sjunga över en dov bas och håren står på mina armar. Jag visste där och då att »Dying In Africa« skulle bli en av mina favoritskivor från året som gått. I en recension på Shaktar i våras tyckte skribenten (minns tyvärr inte vem det var) att den svenska popen 2005-2006 har varit väldigt bra i form av lösa mp3or, EPs och remixar men att han saknade det första helgjutna albumet. Det var innan »Dying In Africa« hade släppts. Nicolas Makelberges debutalbum är nämligen just detta: ett album. Därpå finns fantastiska individuella låtar som »So Young«, »She's Like Gravity« och titelspåret, men det är som en helhet Nicolas Makelberge verkligen når fram. Jag ska inte försöka mörka verkligheten här: Under våren hade jag förmånen att bli god vän med Johan som sjunger i bandet/duon Nicolas Makelberge när han oväntat började på samma jobb som mig. Jag har velat skrika mig hes om »Dying In Africa« ända sedan jag första gången hörde det men har avhållit mig på grund av detta. Det är andra än kompisarna som ska sköta skrikandet. Men i den här subjektiva årssammanfattningen tänker jag däremot inte låta det stå i vägen för panegyriken. 2006 blev namnet Nicolas Makelberge associerat med tre saker: 1. Explosiva liveframträdanden. 2. Oklarheter kring om den mytomspunne Nicolas som skriver låtarna i Prag existerade (det gör han). 3. Fördjävla bra poplåtar. Även om punkt 1 och 2 är viktiga känns det som att punkt 3 inte har understrukits tillräckligt noggrant. Albumet »Dying In Africa« innehåller inga svaga låtar. Inga »albumspår«. Det är sammanhållet, starkt lysande och talar direkt till lyssnaren. De varma syntarrangemangen, de personliga texterna och Johans underbart Peter Gabriel-melankoliska röst är just de komponenter som behövs för att skapa en klassiker. När jag lyssnat på »Dying In Africa« har jag inte känt att jag lyssnar på svensk pop från 2006 utan att det är ett klassiskt album från 1986. Och detta inte i en nostalgisk eller retroromantisk förvirring, utan bara som association. Albumet låter inte 1986, men det känns 1986. Genomarbetat och tight - den där typen av album som man satt och lusläste LP-sleeven på. Hej Johan, får jag skriva såhär? Är jag dum i huvudet? - Nej, det känns bra. Vi vill göra musik som håller länge. Inte för att jag tror att man säkert kan veta när man gjort något som kommer att kännas bra även om ett par år men jag tror att det är viktigt att lyssna mycket på låtarna, vilket vi båda gör, och därefter vara ärlig mot sig själv. Tycker man verkligen att detta är bra även efter att ha hört en låt tusentals gånger under flera månaders tid? Det ska man tycka. Annars då, hur har 2006 känts? Vad tar du med dig från året? - Året har varit ok men det har inte kommit sådär jättemycket nytt som har känts inspirerande. För oss personligen får man väl säga att det har varit ett fint år och vi är stolta över vad vi har gjort. Det är skumt att ditt ansikte har blivit Nicolas Makelberges. »Kolla, där är Nicolas Makelberge«, säger de, och så är det inte han utan du. - Ja, det är ganska sjukt för mig men det måste vara ännu sjukare för honom. Jag ska dra mig undan nu lite efter det här för jag vill egentligen inte föra bådas talan. Jag vet inte exakt hur han känner för det vi gör, musiken och allt, eftersom jag träffar honom så sällan och jag vill inte heller gå runt och säga en massa saker som sedan uppfattas som något gemensamt ställningstagande. Vi gör det här tillsammans för att vi älskar det och för att vi har samma inställning, mer vet jag egentligen inte. Jag kan vara lite avundsjuk på dig som kan spela live, göra intervjuer och sånt under namnet Nicolas Makelberge och så är det inte ens ditt artistnamn utan en annan snubbes egennamn. Du kan ju liksom alltid vara anonym så till vida att du bara är ansikte och röst men inte själva namnet. När folk skriver om Mr.Suitcase så lägger de alltid till att det är »ett projekt av Billy Rimgard, musikjournalist«, så att Mr.Suitcase och musiken blir underordnad mig som person. För dig är det tvärtom. Tänkte du att det skulle bli så? - Nej, inte alls, det bara blev så. Men jag känner självklart ett ansvar när jag spelar live och besvarar frågor, just för att det är hans namn, och därför vill jag egentligen inte prata så mycket om musiken. Mina tankar är inte nödvändigtvis våra tankar och heller inget jag känner något större behov av att få utlopp för på annat sätt än genom musiken. Kommer det att bli en storslagen hemkomst för Nicolas från Prag nån gång? Klä vägarna i palmblad och rosor och sånt och en stor arenaspelning till hans ära? - Haha! Det tror jag säkert. Det var meningen att vi skulle göra en spelning ihop i Peking men det blev lite för dyrt med resan tyvärr. Vi vill gärna göra en arenaturné i Sydamerika någon gång, det är väl det som är sagt. Vad har du och Nicolas för planer för framtiden, fler album? - Vi kommer nog att fortsätta göra som vi har gjort hittills. En låt i taget, inte stressa, och sen se om det blir en ep eller ett album. Nicolas skickar skisser hela tiden så jag är inte orolig. Vi vill nog bara få lite distans till ”Dying in Africa” först. Jag är rädd för att vi båda lyssnar lite ohälsosamt mycket på den fortfarande. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-3-%c2%bbi-didnt-feel-my-head-touch-the-ground%c2%ab/feed/ 1 År 2006, post 2: »You barely even noticed what’s good about me« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-2-%c2%bbyou-barely-even-noticed-whats-good-about-me%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-2-%c2%bbyou-barely-even-noticed-whats-good-about-me%c2%ab/#comments Sat, 02 Dec 2006 09:45:00 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=339 En av de bästa låtarna på Miloshs album »Meme« heter »Falling Away«. I den sjunger han »you barely even noticed what's good about me« och inget kunde väl vara mer sant när det gäller mitt första möte med hans album. I början av året publicerade jag min sista artikel som musikjournalist. Jag tyckte att mina skrivuppdrag krockade för mycket med musiken jag pysslar med, för i ett litet land som Sverige är det ju oundvikligt att jag förr eller senare kommer att jobba med någon musikaliskt som jag tidigare skrivit om och det hade säkert bara blivit en massa tjafs. Däremot så fortsatte promo-skivorna komma en tid efter att jag satt den sista punkten. En av dem var just Miloshs »Meme«. Jag bedömde »Meme« utifrån omslaget och la den sen i en hög bland andra skivor i bokhyllan, sorterat under »att kolla upp om jag har tid«. Jag hade aldrig tid. Inte för en skiva med sånt omslag. Där låg den, länge och väl. När jag sedan hade en liten flyttstädning så var högen »att kolla upp om jag har tid« dömd att gå i soptunnan, men jag började ändå spela en del av de där skivorna under tiden jag höll på att packa. Det mesta stängde jag av efter två låtar eftersom fördomsprofilen oftast stämmer och albumena inte var något att ha. När jag kom till Miloshs »Meme«, däremot, stannade klockorna. Ur högtalarna kom en slags elektronisk pop, långsam och smeksam, med drömlika sångharmonier och en slags »det här stämmer inte«-känsla, ni vet den där man får när man lyssnar på Boards of Canada. Fast det var inte deras lägereldselectronica i bakgrunden. Det jag spontant kom att tänka på var snarare Postal Service eller Junior Boys eller någon annan som tagit intryck från såväl bubbliga ljudlandskap och perfekta popkompositioner och gjort något helt eget av det. Jag lyssnade väldigt mycket på »Meme« 2006. Kanadensaren Mike Milosh blev faktiskt årets trevligaste upptäckt, för jag insåg på vägen att »Meme« inte var en lyckoträff utan att han gjort ett tidigare album - »You Make Me Feel« från 2004 – som var lika bra. Jag var såklart tvungen att ställa några frågor för att försöka skingra dimman kring upphovsmannen (har du sett något i svensk musikpress om honom? Jag har inte kunnat hitta något.): In lots of music, I get the feeling the composer has produced a nice tune and then tried to squeeze some lyrics into it. The vocal melody doesn’t come naturally, but rather feels »forced«. Throughout »Meme«, however, it's as if the vocals lead the way and the music follows it. Like a jazz band adapting to and following its soloist. Is this a conscious way for you to produce the songs? - Well to answer that I guess I should let you know that I used to be very into jazz as a drummer. I actually was a jazz major in University (drums and voice) And during that time I did a lot of “Jamming with some really amazing musicians that just float through long sessions of just drinking and playing. In any advent, I am not a huge fan of “jam” music but I do admire what it has taught me about constructing tunes. I just kind of go with the flow, melodically working a track till I feel it all fghts together nicely. I think it’s important in a song for everything to make sense together. For melodies to work with the beats and the lyrics to match the mood…etc. It is very concious, in that sub concious way. What’s the source of the mood that floats through your songs? - Well, I think the source is the emotion or feeling that is running through me at the time that I concieve the track. I do however have a sort of love affair with song that sound beautifully sad. You have a really nice way of phrasing when you sing. A bit »slack«, and very uncharacteristic from other electronic composers/producers who usually phrase straight on the clicks and lose all feeling in the process. Where does this come from? Any particular vocal inspirers? - I love Bjork a lot. I love Imogen, I love lots of singers actually. I am inspired all the time, here and there. But with my vocals, I just go with it, I don’t try to hit every little beat, I like when the voice drips over the beats. I don’t try to hide the Humanity of the human voice in my recordings. Some producers cut out when you take breaths before a phrase, I like to leave that stuff in. When it comes to »electronic music« (I’m aware of all the problems with that term) producers often put emphasis on specific sounds. Kind of, build sound first write song later. And then when listeners discuss a track with a friend and don’t remember the title, they say »You know, the song with the WIIAAAOOOOWW-sound in it«. If I would say that with your music, it's not like that because the sounds are balanced to fit the track rather than to play a role of their own, how would you take it? - I take it just as it is, a statement about my music. It doesn’t offend me or compliment me actually. I know what you mean though… Cause I think every part of a song has a part to play in it that is equally important. Finally: Groove or melody? - Melody if I had to choose one. But both are imortant for sure. Lyssna på Milosh här: www.myspace.com/milosh ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-2-%c2%bbyou-barely-even-noticed-whats-good-about-me%c2%ab/feed/ 2 År 2006, post 1: »Rainbow blood, blood rainbow« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-1-%c2%bbrainblow-blood-blood-rainbow%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-1-%c2%bbrainblow-blood-blood-rainbow%c2%ab/#comments Fri, 01 Dec 2006 06:28:38 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=336 Det bästa kvittot på kvalitet när det kommer till ambient musik är att den framkallar bilder av avstånd. När jag trycker på play så vill jag vaggas in i känslor av vidsträckthet, avlägsenhet och omätlig rymd. Jag vill kunna sluta ögonen och se en solnedgång vid horisonten, bortom stäppen som tåget stormar fram över och som genom rutorna ser likadan ut, timme efter timme efter timme. Jag vill automatiskt börja tänka på sonderna vi skickar ut i rymden, som tar några viktiga bilder av en komet under en snabb förbiflygning och sedan driver in i oändligheten utan väg tillbaka. Detta är den bra ambientens gåva och förbannelse: Samtidigt som de här associationerna är ett kvitto på kvalitet är det ju också en cue för såna som mig att falla tillbaka på naturromantik och tjatiga bilder om avstånd. Det var inte meningen. Förlåt. Det gick bara inte att hålla tillbaka. För det är klart att det blir så när man lyssnar på Tim Hecker. Mannen som gjorde de två album som fått mig att må både som bäst och som sämst på 2000-talet – det episka »Radio Amor« och den mörka »Mirages«. Mannen som kommit att bli expert på att väva ihop kantiga ljudmassor till att bli sammetslena helheter. Mannen som av någon anledning alltid lyckas träffa de där känsligaste punkterna, när harmonierna skär sig lite och jag inte får allt serverat utan måste fylla i de tomma fälten själv. Tänk dig känslan i en actionfilm. Slutstriden. Hjälten har varit nere för räkning men kommit tillbaka. Larmet av pompig filmmusik och exploderande pistolskott får högtalarna att skallra. Vår hjälte har fällt de flesta men den värsta skurken står upp. Vi tror att skotten är slut men vi vet inte. Vi får se att skurken kommer upp bakom vår hjälte och ska skjuta honom i ryggen. Just där stoppar regissören handlingen. Musiken stannar abrupt, larmet från pistolerna dör ut. I slow motion vänder sig hjälten om. Just i det ögonblicket kan vad som helst hända. En lång historia av enformig filmdramaturgi har lärt oss att hjälten förmodligen klarar sig, men just i det ögonblicket kan fortfarande vad som helst hända. Vi håller andan. Klippet varar inte ens en sekund men den korta, korta pausen i det höga tempot känns längre än hela slutstriden tillsammans. Att lyssna på Tim Heckers musik är som att vara i detta korta vakuum. Hans musik befinner sig nämligen just där, hela tiden. Ingenting är självklart, utgången är oviss men just i det ögonblicket är allt så fridfullt. Hösten 2006 släppte Tim Hecker albumet »Harmony in Ultraviolet«. På många sätt var det del tre i trilogin som inleddes av »Radio Amor« och »Mirages«. Mellan första spåret »Rainbow Blood« och sista spåret »Blood Rainbow« tog Hecker sina skärande harmonier, skavande stråkar och mörka muller till fulländning. Där »Radio Amor« var ett konceptalbum om fiskare i Honduras och »Mirages« utforskade goth var »Harmony in Ultraviolet« uppgivenhetens soundtrack. Du vet i slutet av John Carpenters »The Thing«, när forskningsstationen brinner och de enda två överlevande sitter utanför i natten med bara Antarktis oförlåtliga vidder runt sig? »What do we do now?«. R.J. MacReady suckar och säger... »Why don’t we just... wait here for a while?«. På många sätt kan man saga att »Harmony in Ultraviolet« är vad som händer därefter, när vi tittare bara få se sluttexterna. Tim Hecker är en känsloknarkare som vet vilka knappar man ska trycka på för att vagga in lyssnaren i precis den sinnesstämning han har bestämt. Halvvägs in i femtespåret »Dungeoneering« har jag redan givit upp. Det är bara att acceptera nederlaget. Därifrån är det bara en transportsträcka fram till slutet i den vidsträckta ambientens förtrollade värld. 2006 fanns det bara en skiva att lyssna på när det var mitt i natten, alla skärmar var avstängda och man ville få en glimt av en annan värld. Makalöst. Jag har tidigare publicerat en intervju med Tim Hecker här på Beneath a Steel Sky. Läs den här.]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-1-%c2%bbrainblow-blood-blood-rainbow%c2%ab/feed/ 1 Världens fyra hetaste instrument http://www.monotoni.se/bass/2006/09/varldens-fyra-hetaste-instrument/ http://www.monotoni.se/bass/2006/09/varldens-fyra-hetaste-instrument/#comments Thu, 07 Sep 2006 22:12:28 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=299 Pat Methenys helveteslyra Varför ha en mandolin, en harpa och en gitarr när man kan ha alla tre i ett? På baksidan finns en timer som man kan ställa in en timme innan väckarklockan så bakar den bröd åt en på morgonen också. Jean-Michel Jarres dragracersynt Den har inverterade färger på tangenterna och ergonomiskt riktig design. Trycker man på fel knapp lyfter den och flyger iväg. Notera avgasrören på bortre sidan (längst till vänster på bilden). FutureMans drumitar FutureMan spelar trummor i Bela Fleck & The Flecktones. Han är sjuuuukt tight men har växt ifrån det där med trumset. Istället har han sin drumitar, ett åbäke fyllt av knappar som triggar trumljud så han kan trumma med fingrarna. Tony Levins sticka Det lär ju vara rätt ruttet att vara en vanlig simpel basist om man vet att det finns folk som spelar på the stick. Tony Levin har både en vanlig bas-stick och dessutom en ståbas-stick. Sistnämnda brukade han köra med tre strängar och när han av ett basistmagasin fick frågan »Why use only three strings?« så svarade han »Why use four?«. Tony Levin är cool. Synd bara att han inte uppträder på scen klädd såhär: ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/09/varldens-fyra-hetaste-instrument/feed/ 5 Låtar som lämnade avtryck, 2005 http://www.monotoni.se/bass/2005/12/latar-som-lamnade-avtryck-2005/ http://www.monotoni.se/bass/2005/12/latar-som-lamnade-avtryck-2005/#comments Fri, 23 Dec 2005 18:43:18 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=188 Såhär på kvällen innan julafton kände jag att jag behövde skriva av mig om några låtar som gjorde mitt 2005 fint. Det är inte något facit eller en fulltäckande lista, bara några reflektioner. Det hände ju så mycket i år (nej, det var inget »mellanår« i år heller) så det går inte att täcka in allt. Jag känner att jag redan har skrivit allt jag har att säga om The Radio Dept.s fantastiska »This Past Week« (länk här och här). Jag skulle kunna skriva en mil om Kalle Js helt otroliga ihopkok av Ratata-sampling och Daft Punk-groove i låten »Vända allt« (ladda hem den från Veckans mp3-arkivet på Shaktar, vetja), men honom får jag garanterat anledning att återkomma till senare. Det här är bara en berättelse om några spår som spelats här hemma väldigt mycket i år. Och länkar till mp3or också. M83 - »Don’t Save Us From The Flames (Superpitcher remix)« Superpitcher förvandlade en av singlarna från M83s episka album »Before Dawn Heals Us« till tio och en halv minuter av perfekt techno. Där albumet lånade smakfullt från Pink Floyd (»Can’t Stop«) och Jean-Michel Jarre (»Safe«, komplett med »Destination Docklands«-fyrverkeri i slutet) plockade Superpitcher i sin remix ned låten till en lång, lång väntan på något som aldrig kom. Ack ack ack vad otillfredsställd den lämnade lyssnaren. Ljud för ljud lades till, lager på lager av monotont driv byggdes upp och precis när man bara ville skrika »nuuu hääänder deeeet« och låten skulle explodera i originalets eufori så plockade Superpitcher bort alla ljud och började om från början. Ibland är det bra när man inte får som man vill. Ladda ner The Decemberists - »On The Bus Mall« »Take up your make-up and pocket your pills away, we’re kings among runaways on the bus mall.« Colin Meloys privatteater The Decemberists målade på albumet »Picaresque« upp historier, intriger, karaktärer och de fina/hemska stunderna i livet på Springsteenskt manér. »On The Buss Mall« är deras »Incident On 57th Street«. När Meloys gälla, nästan irriterande stämma berättar om gamla kinesiska handelsmän och snuskiga fulgubbar i vi-form så stannar klockorna och man tror plötsligt att det är en roman man läser, inte en poplåt man hör. I lysande filmen »A Love Song For Bobby Long« förbannar Scarlett Johansens karaktär John Travoltas litteraturciterande dito för att han inte vill komma ut ur böckerna. »Of course books are better than life, that’s why they are books!« Byt ut »books« mot »popmusik« och hon hade kunnat skrika det till mig. »We reigned at the pool hall with one iron cueball and we’d never let the bastards drag us down.« Ett år när band som Coldplay och deras gelikar skrev texter som handlade om precis ingenting var The Decemberists den friska fläkten. För jag gillar Coldplays massiva arenastämningar, men i slutändan tar en förstklassig text alltid större plats i hjärtat. »And oh, what a bargain, we’re two easy targets for the old men at the off-tracks, who’ve paid in palaver and crumpled old dollars, which we squirreled away in our rat trap hotel by the freeway. And we slept-in Sundays.« Ladda ner Eurosport - »Tell No One About Tonight« Eurosports »Tell No One About Tonight« var för mig så mycket mer än en poplåt. Ja, jag vet att de heter Le Sport, men det var Eurosport som gav mig ett slag i ansiktet. Låt mig förklara. Hösten 2002 var jag rätt less på det här med popmusik och framförallt att skriva om den. Jag vet inte riktigt varför, men jag ville lägga av och göra något helt annat. Då kom från ingenstans The Radio Dept.s sjutummare »Against the Tide« och ändrade allting. Jag åkte ner till Malmö för att intervjua dem, fick tillbaka inspirationen, fick ett skäl att fortsätta, hittade motivationen igen. Våren 2005 var det inte riktigt lika illa för jag hade lärt mig kontrollera mina borderline-moods där jag bara ville lägga av. Men jag stod stilla. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, vad jag ville göra. Jag hade bara pliktskyldigt lyssnat på ny musik och föredrog att sitta med gamla The Cure-liveplattor och gotta i nostalgi. Då fick jag tag på en mp3a med några som kallade sig för Eurosport. »Tell No One About Tonight« hette den och svängde något otroligt i någon slags naivt romantisk eufori. Mp3an var kodad i 128kbps med ljudet hårt komprimerat och det fanns en otroligt fin yxighet i den. Men vad skulle jag tro? Jag visste ingenting om dem. I början av maj gjorde Eurosport sin livedebut på klubben Natten Är Vacker, i en källare till en pizzeria i en stockholmsförort. Jag gick dit utan att veta riktigt vad jag skulle förvänta mig. En ung man i röd Fred Perry-jacka sjöng att han hamnat i academic rage och att han nog varit lyckligare nu om han dött när han var 19 och PANG så var det eurobeats och Peter Hook-slingor och den totala, maximala singalong-glädjen som bara en hit med house-pianon kan göra. Vocodern grät »it will never last, so tell no one about tonight« och jag ville ha en knuten näve i luften och vakna upp naken på en strand på Ibiza men ramlade istället ut i regnet på Hägerstensåsen och förorten sov. Det var bara början. Några dagar senare gick jag till deras spelning på Kulturhuset och tjatade till mig att få göra en remix. Eurosport bytte namn till Le Sport och tog över hela sommaren. »Tell No One About Tonight« ekade från varenda högtalare och någonstans där insåg jag vad det var jag ville göra. Jag började själv knåpa som Mr.Suitcase, spelade live för första gången på Le Sports stödgala för den oförsäkrade bilen de krockat under inspelningen av en video. Le Sport-Örjan skrev en helt fantastisk text och lånade ut sin röst (som kan vara den bästa poprösten sen Neil Tennant) till min Mr.Suitcase-låt »Ours Is a Time For Falling In Love«. Jag var med på ett hörn av Le Sports julsingel ihop med Montt Mardié. Vad som började som min enkla förälskelse i en poplåt slutade i vänskap, samarbeten och det mest kreativa och inspirerande klimatet jag befunnit mig i. »Tell No One About Tonight« blev mer än en poplåt för mig. Det blev en högoktanisk energiinjektion som fick mig att skapa Mr.Suitcase och sitta långt in på småtimmarna och klinka housepianon. Behöver jag tillägga att den blev för 2005 vad »Against The Tide« blev för 2002? Ett skäl att fortsätta. Ladda ner The Tough Alliance - »Forever Utd« Det var så mycket snack om The Tough Alliance att deras fantastiska popmusik egentligen aldrig nämndes i förbifarten. För eller mot, hata eller älska, dammiga rockfarbröder mot hungrig popungdom, bredbent rock mot stilfull estetik. Det var vad allt handlade om. Det är alltid roligt med lite tjafs, men jag tyckte det var lite synd att själva musiken kom som en parantes (jag vet att jag var delaktig i tjafset på grund av en viss krönika i Sonic, men det var innan albumet släppts och jag skulle inte låta en albumrecension handla om det). Albumet »The New School« innehöll många godbitar men förutom de uppenbara (»Koka-Kola Veins«, »The New School« och »Take No Heroes«) var »Forever Utd« ett spår som det brann om. Jag var på Bahamas i slutet av nittiotalet. Vi bodde på en ö som heter Great Exuma och en kväll var det ett skitsunkigt band som spelade »inhemsk« musik blandat med topplistehits på MIDI-trummor och bärbara syntar. »Forever Utd« är den kärlekssång som Shaun Ryder skulle ha framfört om han klivit in och jammat med det bandet efter en fyraveckors bender på Rom och Kola. Och det är det finaste betyg en låt kan få. Ladda ner Josh Rouse - »My Love Has Gone« Josh har satt ord på tomheten, övergivenheten och ödsligheten förut. Men aldrig på den här nivån. Förmodligen för att det här är en av de bästa låtar han någonsin skrivit. Refrängen är bara i sig makalös och när han lägger överstämma på textraden »I sleep with the TV on, it's the only sound now love's gone« så dör jag. Inte bara bildligt. Likadant när han håller ut »a« i »baby I've been aaaaaaaaaaa fool«. Han bara nämner fool i förbifarten, som om han skäms, som om han inte vill ta ordet i munnen, som om han inte vill erkänna. En av årets allra bästa låtar, utan tvekan. Ladda ner The Killers - »Mr.Brightside (Jacques Lu Conts Thin White Duke mix)« Oddsen för att mötet mellan Jacques Lu Cont och The Killers skulle bli bra var väl rätt höga, om man säger så. Men »Mr.Brightside«! The Killers - »Mr.Brightside«! I Jacques Lu Conts händer växte den slamriga depprockdängan till att bli en av årets bästa låtar. Jacques Lu Cont inleder med en kallt plippande syntmelodi (O.M.D.!!) och slänger sedan på stråkarna från himlen. När hans livebas kickar in över ett stelt digitalt beat anar man att något stort är på väg att hända. När Brandon Flowers sedan börjar sjunga sina plågade rader om den stora svartsjukan lägger jag mig på rygg och höjer och höjer och höjer tills öronen värker. När man tror att låten slutar och den i stället börjar växa igen och Flowers ylar »I neeeeeever« precis lika desperat som Robert Smith repeterar »How it always iiiis« i slutet av »Disintegration« så... Ja. Ungefär då är jag beredd att säga att det här är låten som definierade hela mitt musikår 2005, hur skrämmande det än kan tyckas. Ladda ner Okkervil River - »Black« »Though I tell you, like before, that you should wreck his life the way that he wrecked yours, you want no part of his life anymore. Oh Cynthia Moore, don’t lose me now, let me help you out. Though I know that I can’t help you anyhow, when I watch you I’m proud.« Det är nästan en religiös upplevelse när Okkervil River spelar med en fuzzad gitarr över trummor som låter som de är inspelade i en tunna och med ett Wurlitzer-piano i bakgrunden som lägger skräckfilmsharmonier. Sångaren och låtskrivaren Will Sheff måste ha en del demoner att tampas med och hörs inte bara i den mörka stämningen men framför allt i hans närmast litterära texter. Albumet »Black Sheep Boy« var en film noir om kärlek gone ballistic. Will Sheff sjöng som om han just denna gång, bara på dessa låtar, behövde må såhär en sista gång. Och sen skulle allt bli bra. Men det vet vi ju att det inte blir. Vi vet ju att demonerna inte försvinner bara för att man besjunger dem och i Okkervil Rivers fall är det nog tur. Vi kan ju alla behöva lite sällskap när klockan blir mycket och vi inte kan sova och det är lika svettigt som i det där skjulet utan luftkonditionering i Texas där de spelade in »Black Sheep Boy«. Ladda ner Booka Shade - »Mandarine Girl« Den här låten är med bland en massa medelhavshouse på en samling som heter »Ibiza Closing Party 2005«. Den här låten spelades på popklubbar där jag och mina vänner höjde medelåldern med tio år. Den här låten dansade jag till på technoklubbar där alla var snygga. Bara en riktig brakarhit kan funka inom alla väggar. »Mandarine Girl« är en vansinnigt smart låt. Genidraget att plocka ner ackordkompet och köra det i en haltande slags halvfart som variation var så satans lysande att jag var tvungen att sno det till min egen »While We’re Learning To Forget«. Jag är mållös. Ladda ner FischerSpooner - »A Kick In The Teeth« Förmodligen visste FischerSpooner att de aldrig skulle kunna göra om vad de en gång gjorde när deras bistra syntpopstechno blev lika självklart på catwalken som Buddha Bar-samlingar på en turistpub som just öppnat för dagen. Med albumet »Odyssey« gjorde de istället något helt annat. Det är postpunk, new wave, whatever. Den bästa stunden hette »A Kick In The Teeth« och förenade stämsång, otighta livetrummor och krispiga syntar till stor popmagi. Tiefschwarz-remixen är inte så dum den heller. Ladda ner Deep Dish - »Say Hello« Jag trodde Deep Dish var djupa housesnubbar. Det kanske de var en gång också. Jag minns mest deras jobb på Everything But The Girls »Temperamental« och har ärligt talat inte så mycket koll i övrigt. »Say Hello«, däremot, var något helt annat. Det var en fluffig, pianoloopdriven superhit med samma ljudbild som The Chemical Brothers »Star Guitar« och lite skör sång som blev lite småfalsk här och där. När de plockar ned låten vid 02:00 och bygger upp så fryser jag. En grym klubbpopdänga som jag gärna spelar strax efter Mr.Joshua-remixen av Saint Etiennes »Action«. Ladda ner Deux - »Sun Rising Up (Jupiter Ace remix)« För mig har det senaste halvåret handlat mycket om en strand. En strand där solen går upp. En strand där vi går med 909:or ringande i huvudet, med ekot av gröna lasrar spelande över våra näthinnor. Superklubben. Super-DJn. De Stora Gesterna. Stråkarna över det tighta beatet. Ingenting förkroppsligar min dröm om den där stranden som Deux - »Sun Rising Up (Jupiter Ace remix)«. Det är inte medelhavsdisco i ordets mest nedlåtande betydelse, utan en mer slick variant av den. Fluffig club house med tuggummidoft. Jag tänker bara på Stardusts »Music Sounds Better With You« när jag hör den. Svängigt technobeat med jättebubblig bas och varma, varma syntstabs som repeterar sin predikan i en evighet. När den efter 04:10 plockas ner… Då är den världens bästa låt. »You’re the reason why I think I. AM. FALLING. IN. LOOOOOOVE« Indränkt i seretoninstimulerande kemikalier och de djupaste kyssarna du upplevt är Deuxs »Sun Rising Up (Jupiter Ace remix)« ett färgstarkt löfte om en bättre tid. Ladda ner God helg!]]> http://www.monotoni.se/bass/2005/12/latar-som-lamnade-avtryck-2005/feed/ 9 Missad releasefest, trancemackor att ta med på vägen och »hej då« http://www.monotoni.se/bass Irrfärder och irrpostningar om popkultur, musik och jidder. Av Billy Rimgard. Wed, 09 Nov 2011 12:54:22 +0000 sv-se hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.1.2
Beneath a Steel Sky » Lista http://www.monotoni.se/bass Irrfärder och irrpostningar om popkultur, musik och jidder. Av Billy Rimgard. Wed, 09 Nov 2011 12:54:22 +0000 sv-se hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.1.2
Facit till 2009 i korthet http://www.monotoni.se/bass/2009/12/facit-till-2009-i-korthet/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/facit-till-2009-i-korthet/#comments Mon, 28 Dec 2009 08:51:14 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3415 Det vankas ju ändå 2010 snart, så det är väl lika bra att klämma av ett facit i korthet. Här är årets... ...album: jämnt mellan Girls »Album« (spotify) och The Field »Yesterday and Today«. ...tv-drama: de sista 30 minuterna av säsongsavslutningen på »Sons of Anarchy« ...mest spelade enligt last.fm: Lite otippat mon0s 19 minuter långa rymdambientmacka »Interference«. ...bästa diskussion: den i kommentarsfältet om vilken sorts fågel som tog livet av sig på min balkong. Vilken kompetens! ...duett 1: Feist och Wilco i »You And I« ...rollprestation på film: Christoph Waltz som Hans Landa i »Inglourious Basterds« ...överraskning: Lake Heartbeat - »Trust In Numbers« (spotify) ...prestation alla kategorier: Martin Luuk i »Drömmen om Herrön« ...novellsamling: Maile Meloy - »Both Ways Is The Only Way I Want It« ...roman: Klas Östergren - »Den sista cigaretten« ...duett 2: R. Kelly och Keri Hilson - »Number One« (spotify) ...radioröst: Chana Joffe-Walt ...hemskaste att se rullas upp live: Nattrapporterna från Iran. ...på svenska: Parker Lewis - »Rak som en pil«. ...som också bör nämnas: Junior Boys - »Begone Dull Care« (spotify), El Perro Del Mar - »Love Is Not Pop« (spotify). ...bloggelectropop: Ellie Goulding - »Under The Sheets« ...förtexter: »Watchmen«. Helt i klass med Saul Bass. ...accessoar: Munskyddet. ...flight: Morgonflighten mellan Paris-CdG och Milano-Malpensa. ...ambient: Har egentligen lyssnat alldeles för lite, men menar lite skamset förutsägbart att det är Tim Heckers »An Imaginary Country« ...ställe jag ville flytta men aldrig kom iväg till: Hong-Kong ...låt jag tror jag gillade av helt fel anledningar: Pet Shop Boys - »The Way It Used To Be« (spotify) ...dödsmässa: Batmans ...hacker: Jesus ...uppnådda mål: Min artikel om snooker som publicerades i ett rumänskt sportmagasin]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/facit-till-2009-i-korthet/feed/ 5 Måndagslistan: Topp-4 hemska platser att besöka http://www.monotoni.se/bass/2009/12/mandagslistan-topp-4-hemska-platser-att-besoka/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/mandagslistan-topp-4-hemska-platser-att-besoka/#comments Mon, 07 Dec 2009 07:06:19 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3234 Det är lätt att blanda ihop »tråkig«, »trist« eller »tragisk« med »hemsk« när man pratar om platser men det gäller att vakta tungan. Den sibiriska steppen, en stålindustristad i kinesiska Heilongjiang eller bara kvarteren kring Karlaplan en söndagseftermiddag kan vara allt av förstnämnda, men det är inte alls »hemska« platser. I alla fall inte i ordets verkliga bemärkelse. Här är topp-4 verkligt hemska platser. 4. Vozrozhdenija Historian bakom är nästan för bra för att vara sann. Som bakgrundshistorien till ett datorspel eller hela upplägget för en James Bond-film. Okej, såhär: 1948 förlade Sovjetunionen all forskning kring biologisk krigföring till ön Vozrozhdenija i Aralsjön. Man gjorde det som folk gjorde mest under den tiden, det vill säga tillverkade vapenvarianter av mjältbrand och böldpest och forskade på virus. Allt gott. Men så föll Sovjetunionen och forskarstaden Kantubek, vilken som mest hade 1500 invånare, övergavs liksom alla laboratorier, utan någon som helst sanering eller uppstädning. Utan någon tanke på vad som finns i de där behållarna och burarna. Och vad händer då? Du kommer ihåg var ön var placerad? Japp, Aralsjön. Och du kommer ihåg vad som Aralsjön är känd för? Japp, den torkar på grund av ambitiösa bevattningsprojekt som misslyckades. Så ön är numera en halvö. Fullt tillträde för alla hugade, med andra ord. Lokala gnagare ska dessutom vara immuna mot och bära runt på en variant av superstark böldpest. Det hela är så lysande. Eller som en kommentar till den här bloggpostningen om ön påpekar:
"No one ever thought, 'Hey we should get these desert irrigation guys and these bioweapons guys together in the same room sometime, just to like, make sure we're all on the same page!'"
3. Poveglia En till ö. Den här ligger utanför Venedig och är obebodd. Vissa av de saker som gör den så hemsk visar sig efter lite googlande beskrivas som sägner, men bloggen är konspirationsvänlig och köper inte italienska turistbyråns försök att släta över dess hemskhet. Poveglia var stället som romarna satte sina sjuka för att de inte skulle smitta resten av samhället. Tusentals hamnade i karantän, smittades av varandra och dog tillsammans. När böldpesten härjade i Europa, många århundraden senare, tog den tidens människor upp den fina idén och skickade alla som hade symptom som liknade pesten till ön. De grävde stora gropar på ön där de slängde och brände de avlidna. Drygt 160000 ska ha sett sin sista tid där. Men åren gick och det fanns inte längre användning för den. Enda spåren av vad som skett var skelettbitarna som spolades upp på stränderna intill då och då. Så... Vad gör man? Bygger ett mentalsjukhus, förstås. Det öppnade 1922, slog igen 1968 och fortfarande står Poveglia obebodd. (Läs mer här) 2. Centralia Centralia, Pennsylvania1979 gick borgmästaren och tillika den lokala bensinmacksägaren i Centralia, Pennsylvania, ut för att kolla hur mycket bensin han hade i sina tankar. När han tog upp stickan kändes den varm så istället förde han ner en termometer. Bensinen var 77 grader Celsius. Man började undersöka vad det var som hände under marken. Och diskuterade vad som skulle göras. Sådär som man gör mest när ingen vill ta något beslut. Och så en dag två år senare var 12-årige Todd Domboski ute och lekte på tomten när ett stort hål öppnade sig precis framför honom. Under marken i Centralia hade sedan 1962 nedlagda delar av en gammal kolgruva brunnit. Och det brinner än. I 47 år har kolet puttrat, släppt ut giftiga gaser över markytan och svalt hus till höger och vänster. I början av 80-talet evakuerades staden och det enda som återstår nu är ett ensamt vägnät med gatubelysning som alltid är släckt. Marken är förbjuden att beträda eftersom man inte vet när ny förkastningar och ras kan förekomma. (Läs mer här) 1. Karatjaj-sjön Så, du trodde staden Pripjat bredvid Tjernobyl-verket skulle vara etta? Pfft. Det är en picknick i parken jämfört med Karatjaj-sjön. Man kan ju turista i Pripjat. I Uralbergen hittar vi Karatjaj-sjön och Tjeljabinsk 40, en upparbetningsanläggning för radioaktivt material. Där började i slutet av 40-talet framställning av plutonium och tritium för sovjetiska kärnvapen, naturligtvis en hemlig historia. Och farlig. De flesta som arbetade på platsen var straffarbetare som valt 5 år där istället för 25 i Sibirien. Inte förrän efter Sovjetunionens fall blev det känt att det här stället var hemvist för inte mindre än tre radioaktiva katastrofer och numera är den mest förorenade platsen på jorden. I tur och ordning: • Från början dumpades kärnavfall helt sonika i Techa-floden, som var enda vattenkälla för sådär 24 byar längre ned. Det här gjorde man i över sex år tills effekterna började märkas av på folk. Byarna evakuerades inte förrän på 2000-talet trots att floden fortfarande strålar mer än 50 gånger normalt (men idag har den taggtråd längs stränderna). • 1957 exploderade kylanordningen på ett förvar för kärnavfall. Ett radioaktivt moln spreds och utsatte mer än 250 000 människor för strålning. • Tio år senare var det dags igen. Istället för att pumpa ut skiten i floden hade man istället använt Karatjaj-sjön, ett vattendrag utan in- eller utflöde. Problemet löst? Nja. 1967 blev det torka och vattnet sjönk undan, vilket gjorde att det svårt radioaktiva bottendammet spreds med vinden. »Okej«, säger du, »det här var på 60-talet men varför är det här en av de hemskaste platserna vintern 2009?«. ...wait for it... Mellan 1978 och 1986 fyllde man igen Karatjaj-sjön med betongfundament (!) för att försöka binda materialet och undvika en ny katastrof som vid torkan 1967. Så vad som är kvar är den grå, kompakta massan som ändå bara ger en falsk trygghet: Betongsjön strålar med 600 röntgen per timme, vilket räcker gott och väl för en dödlig dos för en människa som står vid strandkanten. Inom 60 minuter. (Läs mer här, och här, och här.)]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/mandagslistan-topp-4-hemska-platser-att-besoka/feed/ 9 Måndagslistan: Topp-4 mest inspirerande skrivverktygen http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-mest-inspirerande-skrivverktygen/ http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-mest-inspirerande-skrivverktygen/#comments Mon, 16 Nov 2009 06:46:15 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3140 Gårdagens inlägg handlade om 10 tips för att hålla igång bloggen. För att kunna använda dem behöver man däremot först hitta en inspirerande miljö i datorn, ett ställe som bjuder motstånd när det gäller ju det. Jag älskar min dator, men i sitt väsen går dess egenskaper inte bra ihop med skrivande. Hummande fläktar, lysande dioder och en laptopskärm som sticker i ögonen genom mörkret bidrar inte med något gott för den hugade skribenten. Det gäller att hitta ett sätt att arbeta där allt det yxiga med datorn slipas ned, körs genom en kreativ vindtunnel för att få optimal aerodynamik och därmed inverkar så lite som möjligt på det du har satt dig ned för att göra. Här är de bästa verktygen för att klara det, historiskt och nu. 4. CygnusED Den utsökta texteditorn var under sju-åtta år allt jag använde. Det var här grunden lades. Miljontals tecken skrevs hemma i pojkrummet på min Amiga i CygnusED fram till 1997-98. Jag lät datorn stå kvar framme även sedan jag slutat använda den bara för att kunna skriva i det programmet. Möjligheten att konfigurera alla färger som användes gjorde det dessutom enkelt att skapa en natt-preset där allt var svart utom texten som var mörkt grå. Ett tänt ljus, »Blade Runner«-soundtracket och den inställningen kunde skapa vilken magi som helst. Jag vågar säga så eftersom nästan ingen text finns kvar. 3. Notepad++ När jag kom ut i arbetslivet började ett långt sökande efter samma sorts smoothness i Windows som CygnusED skänkt mig under åren innan. Jag letade, och letade. Men ingenstans fanns bra alternativ och ofta var man tvingad att sitta och skriva i Word. Men så fann jag till slut Notepad++ och hittade hem. Egentligen är den skriven för folk som programmerar men samma funktioner som förenklar deras arbete gör Notepad++ högst användbart även för texteditering. På jobbet förblir idag Word stängt medan flikarna i Notepad++ bara blir fler. Och fler. 2. DarkRoom / WriteRoom Funktionalitet, knappar och flikar i all ära, men det man är ute efter när långa texter ska skrivas är ju ändå den där känslan av isolering och avskildhet. Där det bara är du och texten och natten i ohelig allians. Som på en skrivmaskin fast utan the hustle. DarkRoom (Windows) och WriteRoom (OSX) är de underbara programmen som tar över hela skärmen, döljer alla menyer och bara erbjuder en svart botten med grön terminaltext. Snällt mot ögonen, öppnar upp sinnet, njutbart på alla sätt. Det kan vara världens enklaste funktion men samtidigt världens bästa funktion. 1. Scrivener Jag är inte mycket av en evangelist, men skulle jag ställa mig mitt i stormen och skrika mig hes över något här i världen är det Scrivener. Så som i himmelen så ock i datorn! Med tanke på vilka enorma mjukvaruföretag det sitter där ute och försöker komma på bra produkter är det anmärkningsvärt att det bästa programmet är skrivet av en random dude. Scrivener är som en Saint Etienne-låt: elegant, mjukt, inbjudande. Det har gjort för mitt skrivande ungefär vad Google gjorde för websökandet. Allt är så enkelt, så mysigt. DarkRoom/WriteRoom-funktionen finns inbyggd. Man kan ha split-screen och se ens research samtidigt som man skriver. Nyckeln i varför jag älskar det så är att Scrivener minimerar motståndet från maskinen och därmed tillåter fokuset på orden, texten och idéerna att öka. Ångesten över att sitta i Word och med någon hotkey slå på »Track Changes« och sedan vara tvungen att lägga energi och okvädesord på att försöka få bort det existerar inte här. Jag tackar dig, Keith Blount. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-mest-inspirerande-skrivverktygen/feed/ 6 Måndagslistan: Topp-4 svenska städer med scifi-potential http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-svenska-stader-med-scifi-potential/ http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-svenska-stader-med-scifi-potential/#comments Mon, 09 Nov 2009 00:20:42 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3017 I somras sa jag till en kompis att jag kollade efter jobb i Hong-Kong. »Jaha,« svarade han, »ska du sitta där och lyssna på 'Blade Runner'-soundtracket hela dagarna?«. En självklar fråga. Det finns många städer i världen som är tätt förknippade med science fiction-kvalitet. Mest uppenbara är såklart de asiatiska affärskvarteren med sina skyskrapor och nudelhål i väggen och cosplay-ungdom blandat med hårdkokta John Woo-gangsters. Men det finns andra städer, betyder mer lo-tek, som ändå lever upp till samma nivåer. I sina romaner »River of Gods« och »Brasyl« har exempelvis Ian McDonald utforskat Indiens respektive Brasiliens scifi-potentialer och jodå, de håller hela vägen. Nyligen bad Wofford College inför ett seminarium fem stycken författare att välja sina favoritstäder med scifi-potential. Svaren blev Reykjavik, Kingston, Venedig, London och Marrakech. Sistnämnda är given, det vet alla som läst William Gibsons novell »New Rose Hotel« (det är ju där Hosaka samlar all sin Edge, pooling quietly in the Medina, the black executive Lears whispering into the Marrakech airport on carbon-fiber wings). Listan fick mig att fundera. Var finns scifi-potentialen i Sverige? Var kommer skiten att gå ner på riktigt? Vänersborgs post-apokalyptiska möjligheter framgick tydligt i »Storm« men i övrigt är det så gott som outforskad mark Här är fyra platser att börja med. 4. Malmö Egentligen ett tråkigt val, men får ändå vara med tack vare det metroplex staden bildar med Köpenhamn. (»It was a quiet night in CoMa«). Extra plus: Stor immigrantbefolkning som kan utropa självständiga enklaver. 3. Växjö En stad som är helt under radarn och därför perfekt för etablering av ljusskygg verksamhet. Dess placering mitt i skogen, den tidiga bredbandsutbyggnaden och myllret av mindre orter runt omkring gör att residentstaden kommer ta tillbaka sin plats som viktig marknadsplats, men denna gång för illegal nanotech. I Hovmantorp, Rottne, Lessebo och Lammhult byggs laboratorier i gamla lador och myndigheterna kan bara se på medan Europas grönaste stad också blir Europas farligaste - på molekylär nivå. Extra plus: Glasriket har infrastrukturen för produktion av »smart glas«. Okrossbart, kan byta form, agera efter förprogrammerade instruktioner och... tappas bortom kontroll. 2. Karlskrona Karlskrona har ett utmärkt strategiskt läge, både för en implantatstinn privatmilis som snabbt behöver nå olika platser på Östersjökusterna och för zaibatsus som jobbar med gruvdrift under vattnet. För sistnämnda finns även stora militära utrymmen att använda för exempelvis u-båtsaktivitet (att underhålla de egna eller jaga andras). Varven och de marina faciliteterna gör att staden perfekt som operationssäte för all slags black op (vilket G.I. Joe visste redan på 80-talet). Extra plus: Många hemliga öar som inte finns på sjökort, med bunkrar och anläggningar vars existens har glömts bort i Fortifikationsverkets dammigaste arkiv. 1. Norrköping I och runt de gamla industrilokalerna finns verkligen allt. Dammiga prång, bortglömda generatorrum, igenmurade gångar, fabrikshallar stora nog att rymma all slags verksamhet - eller att härbärgera förbjudna AIs. Rostade kolvar och kugghjul är ersatta av darknets som drar till sig yrkeshackers, lycksökare, ryska kodknäckare, digitala hälare, steroidtillverkare och andra som inte vill bli sedda. Ryktet säger att ett safe-haven för data finns i någon av de gamla kraftstationerna under strömmen. Härifrån kommer dessutom en stor majoritet av all olaglig simstim-film. Och de försöker inte ens dölja det. Tvärtom har de redan börjat. Extra plus: Tegelbyggnaderna ser väldigt bra ut visuellt när Molly Millions-tjejer jagar över taken. (Tack till @pelles och @mrtnj!) ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-svenska-stader-med-scifi-potential/feed/ 12 99 problem och en självklar http://www.monotoni.se/bass/2009/08/99-problem-och-en-sjalvklar/ http://www.monotoni.se/bass/2009/08/99-problem-och-en-sjalvklar/#comments Mon, 24 Aug 2009 20:13:21 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2564 Utmärkta magasinet Novell har under sensommaren bett kreti och pleti lista de 100 bästa låtarna från 00-talet. De ska ta och koka ner alla listor till en definitiv och på sajten nollnolltalet.se räkna ner med start den 22 september. Ett mycket trevligt initiativ! Nu börjar de som varit inblandade i detta hårslitande arbete att berätta om sina personliga listor så jag tänkte att jag inte skulle vara sämre. Först, en liten bakgrund: Att göra en rangordnad lista över 100 låtar från ett decennium är egentligen en omöjlighet. I mitt första urval fanns över 200 låtar och egentligen vara bara ettan självklar. För att kunna gallra behöver man ha en metod med regler. De regler jag satte upp för mig själv var: • Alla låtar måste vara på listan av egen kraft, inte för att de är i ett bra sammanhang. Således finns inget knaster eller ambient på listan eftersom de är mer att betrakta som konceptalbum. Starkt hitbetonat, med andra ord. • Alla låtar måste på något sätt vara kopplade till en personlig kick, en stark upplevelse som går att relatera till dem. Om jag skulle göra en objektiv lista skulle Outkasts »Hey Ya« vara väldigt högt upp eftersom det är en av årtiondets bästa hits, men eftersom jag själv inte har någon koppling till den annat än som soundtrack på tusen klubbnätter när den kom så platsade den inte på min lista. • En låt per artist/konstellation. Först tänkte jag att mina platser 1-13 skulle vara de tretton spåren på Daft Punks »Discovery«, men sen kändes det lite synd att sabba Novells poängräkning så jag skippade det. • Man måste ta det för vad det är. Jag hade blivit galen om jag försökt göra en komplett lista. Efter att ha skickat denna till redaktionen har jag kommit på att jag helt glömde Dot Allison, Róisín Murphy, The Killers »When You Were Young«, Iron & Wines »Flightless Bird, American Mouth« och - kanske mest allvarligt - att Jay-Zs »The Blueprint« kom på 2000-talet. På sistnämnda skiva finns väl egentligen 4-5 låtar som skulle platsa på en sådan här lista. Lägg därtill ångesten när jag läser de andras listor och inser att jag missade Frankes »Aldrig förstå«, Out Hud, Action Biker och remixen på Mariah Careys »We Belong Together«... Då fattar man att man måste ta det för vad det är. Av mina 100 låtar finns 73 på Spotify (underkänt!) så jag har gjort en playlist där. Så blev min lista: 01 Daft Punk - One More Time 02 Phoenix - Everything Is Everything 03 Nicolas Makelberge - Dying In Africa 04 The Radio Dept. - Pulling Our Weight 05 R. Kelly - Ignition (Remix) 06 The Avalanches - Since I Left You 07 Doves - There Goes The Fear 08 Junior Boys - In The Morning 09 The Streets - Weak Become Heroes 10 Justus Köhncke - So Weit Wie Noch Nie 11 Highwon - Känn Igen 12 Felix Da Housecat - Ready 2 Wear 13 Beth Orton - Concrete Sky 14 Pet Shop Boys - Minimal 15 Jaheim - Diamond In Da Ruff 16 Digitalism - Zdarlight 17 Ladytron - Destroy Everything You Touch 18 Tough Alliance - Take No Heroes 19 Unai - Oh You And I 20 Ellen Allien & Apparat - Jet 21 Usher - Burn 22 The Field - Sun & Ice 23 Embrace - World At Your Feet 24 Gorillaz - Dare 25 The Embassy - It Pays To Belong 26 Flow Flux Clan - Fascination Street 27 Âme - Rej 28 Otur & Johnny - Additional Love 29 Glasvegas - It's My Own Cheating Heart That Makes Me Cry 30 The Postal Service - Such Great Heights 31 Parker Lewis - Hjältar 32 The Elected - Greetings In Braille 33 International Pony - Our House (Ada remix) 34 Le Sport - Your Brother Is My Only Hope 35 Styrofoam - Couches In Alleys 36 Mauro Scocco - Solblekt Super 8 37 The Thrills - Big Sur 38 Alyoa - It's Been Too Long 39 Spearmint - The Flaming Lips 40 t.A.T.u - All About Us 41 FischerSpooner - Just Let Go (Thin White Duke mix) 42 Robyn - Be Mine 43 Oasis - Stop Crying Your Heart Out 44 Fattaru - 100:- 45 Figurine - Miss_Miss 46 Saint Etienne - Action 47 Florence Valentin - Allt ni bygger upp ska vi meja ner 48 The Decemberists - The Engine Driver 49 The Game - Hate It Or Love It 50 Darin - Step Up 51 Defender - Bliss 52 The MFA - The Difference It Makes 53 Dominik Eulberg - Potzblitz Donnerwetter 54 Annie - Heartbeat 55 Gwen Stefani - What You Waiting For 56 Minilogue - The Girl From Botany Bay 57 Röyksopp - What Else Is There (Trentemöller remix) 58 Ciara - Like A Boy 59 Ne-Yo - Miss Independent 60 M83 - Don't Save Us From The Flames 61 The Chemical Brothers - Star Guitar 62 Tiefschwarz feat Tracey Thorn - Damage 63 Lustans Lakejer - Allt vi en gång trodde på 64 Baxendale - We Built This City (Michael Mayer remix) 65 Säkert! - Och jag grät mig till sömns efter alla dar 66 Squarepusher - Tetra-Sync 67 Lifelike & Kris Menace - Discopolis 68 Marit Bergman - This is the year 69 Kings of Convenience - I'd Rather Dance With You 70 Destiny's Child - T-Shirt 71 Chelonis R Jones - One & One 72 Kylie Minogue - Red Blooded Woman 73 Jens Lekman - Maple Leaves 74 Cassie ft Lil Wayne - Official Girl 75 Kalle J - Vända allt 76 Death Cab For Cutie - Summer Skin 77 Ada - Cool My Fire (I'm Burning) 78 Ison & Fille - 127 stil 79 Basement Jaxx - Hush Boy 80 Benjamin Diamond - Let's Get High 81 Justin Timberlake - My Love 82 Aril Brikha - Leaving Me 83 Justice - D.A.N.C.E. 84 Marc Romboy & Stephan Bodzin - Phobos 85 Badly Drawn Boy - You Were Right 86 Markus Krunegård - Ibland gör man rätt ibland gör man fel 87 Stars - Your Ex-Lover Is Dead 88 Cassie - Long Way 2 Go 89 Superpitcher - Happiness 90 Milosh - The City 91 Hidden Cameras - Ban Marriage 92 Thieves Like Us - Drugs In My Body 93 Paragon - Ta Det Till Skyn 94 Jonas Bering - Behind This Silence 95 Booka Shade - Mandarine Girl 96 Einmusik - Devotion 97 Fragma and Kirsty Hawkshaw – Radio Waves 98 Freeform Five – No More Conversations (Mylo remix) 99 Mathew Jonson - Return of the Zombie Bikers 100 Ingenting - De svåraste orden]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/08/99-problem-och-en-sjalvklar/feed/ 21 Måndagslistan: R&B-hits med kvinnor topp-4 http://www.monotoni.se/bass/2009/06/mandagslistan-rb-hits-med-kvinnor-topp-4/ http://www.monotoni.se/bass/2009/06/mandagslistan-rb-hits-med-kvinnor-topp-4/#comments Mon, 08 Jun 2009 04:31:21 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2072 Jag brukade vara helt såld på riktigt bra r&b om det var killar som sjöng. Smäckra och läckra som Jodeci, R. Kelly och dem. Då var det så, för kvinnorna gjorde oftast för sliskiga retrosoulballader, lex Toni Braxton. Det där har ändrats över de senaste åren. Medan de nya killarna har blivit klenare och klenare och haft mindre och mindre att komma med (förutom Bruthas »She's Gone« som är grym) har kvinnorna istället blivit tuffa med en ständig ström av smash-hits. Det här är de fyra jag inte kan sluta lyssna på just nu. 4. Cassie feat. Fabolous - »Super Model« Sedan »Me & U« och »Long Way 2 Go« är Cassie en av mina absoluta favoritartister. Och det förändrades ju inte direkt av höstens lysande singel »Official Girl«, eller den film som någon tog på inspelningen av videon till densamma och la upp på youtube (she's killing it!). »Super Model« börjar optimalt minimalt med miniräknarplipp och blommar sedan ut till en fjäderlätt sommardag. Underbar. (mp3) 3. Keri Hilson - »Energy« Den här kom i höstas och jag har lyssnat på den hela vintern, hela våren och kommer fortsätta hela sommaren. Keris frasering, stämmorna, the heartbreak och den notoriska pianomelodin som ligger i beatet... Gah. Och i refrängen så kommer en sågtandsbasmatta och bara kör över allting som ett jävla godståg. (spotify mp3) 2. Ciara - »Tell Me What Your Name Is« Tiden går men en sak består: Låtordningen på r&b-album sätts efter rankingen på de som producerat och gästar. Ciaras nya album »Fantasy Ride« är inget undantag. När låtarna som Danja och »Tricky« Steward producerat och Chris Brown- och Justin Timberlake-duetterna är avklarade så är vi på spår 12, det näst sista. Och givetvis är albumets bästa låt där. »Tell Me What Your Name Is« är en bedårande slowjam, en blyg flört med ljuvligt supersnygga körarrangemang över Pet Shop Boys-harmonier. (spotify mp3) 1. Natasha - »Sidekick« Natasha sjunger lite för långsamt, så att orden inte ligger rakt på slagen. Det är nog det enklaste knepet som finns för att få små små bitar av mig att dö. Jag har försökt det själv, genom att låta den som lägger sången spela in den mot musik som går 1 bpm långsammare än det är tänkt och sedan bara synka i början av var fjärde takt, men det blir bara skit. När Natasha glider elegant över det svulstiga beatet med timpanis, syntstabs och stråkar så sitter det som kniven i snuten. Att refrängen har en sån där »gör likadant som mig«-dans koreograferad till sig (vilket man per definition måste avsky allt sedan »Macarena«) gör ingenting när allt annat är himmelskt. (spotify mp3) När vi ändå är inne på ämnet så vill jag passa på att nämna smällaren »Let's Go Crazy« med favoriten Cassie och Akon. Anledningen till att den inte kom med är dess eurofilterdiscoproduktion. Det är var inte menat att vara den sortens lista. (mp3) Dessutom gillar jag Keri Hilsons »Knock You Down«, som är asbra med fina popharmonier när hon sjunger men not so much när Kanye och Ne-Yo gör sin grej. (spotify mp3) Cassie ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/06/mandagslistan-rb-hits-med-kvinnor-topp-4/feed/ 2 Måndagslistan: Topp-5 komplicerade artistnamn http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-komplicerade-artistnamn-topp-5/ http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-komplicerade-artistnamn-topp-5/#comments Sun, 17 May 2009 23:42:19 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1996 De flesta väljer ett band- eller artistnamn som är kort, klatschigt och som funkar bra. Britpopen tog det där till sin spets. Pulp och Blur, liksom. Jag har alltid varit betydligt mer fascinerad av de som lägger ner lagen bara i och med sitt val av namn. Och nej, då menar jag inte ...And You Will Know Us by the Trail of Dead, som inleder sitt namn med en ellips. Det är inte ok. Förvisso kan det vara problematiskt, för ett långt och komplicerat namn riskerar begränsa de kreativa ramarna. Kallar du dig vid egennamn eller tar ett kort, simpelt bandnamn så är alla dörrar öppna men vid ett längre, mer programdeklarerande namnval så kan det bli som att du förväntas låta på ett visst sätt. Men oavsett denna reservation så finns det ändå något alldeles underbart med de som vågar ta till något som kittlar tanken, inte bara tar ett enstavigt ord som ligger bra i munnen. Den här listan är till dem. 5. They Came From The Stars, I Saw Them Dimmiga berg, liten stuga, mörk natt. Mellan flöjtexperiment, bandekon och en spräckt basförstärkare går en vitklädd trio ut över daggen i gräset. Om det faktiskt är någon som kommer från stjärnorna eller om synen är frukten av för många år på konstskolan och dåliga droger spelar i det läget ingen roll. De är vad de heter. Och det är ett fantastiskt namn. Lika fantastiskt som deras 24 minuter långa flumepos »The Holy Mountain« (spotify) 4. Everything But The Girl Ben Watt och Tracey Thorn tog namnet från en butik som sa sig kunna erbjuda allt till bröllopet utom just flickan. Hade i många sammanhang kunnat ses som ett konstruerat och oinspirerat namn men faller här på rätt plats. Lyssnar man igenom parets diskografi och vältrar sig i den olyckliga, eländiga kärlek som går som den röda tråden igenom så får namnet en ny betydelse. Tårtan, klänningen och inbjudningarna var lätta att ordna, men flickan... Ja, hon gick ju aldrig att hitta. 3. We Were Promised Jetpacks Den underbara Glasgow-kvartetten gör inte bara de finaste skrammelpop-dängorna på den här sidan midnatt men tar också ställning i det stora sveket mot såväl vår föräldrageneration som mot oss: vi skulle ju få jetpacks. Det var den stora drömmen. Med OS-invigningen 1984 lät de oss tro och drömma och så ryckte de bara skiten ifrån oss. Lysande namn, vilket inte alla skottar lyckas med (se Glasvegas). (myspace) 2. God Is My Co-Pilot Fullständigt gräslig musik. Fullständigt klockrent namn. Snacka om att positionera bara genom att presentera sig. 1. Huntkillbury Finn I normala fall har jag svårt för ordlekar. Det blir sällan bra (se Glasvegas). Pluxus-låten »Molltolerans« och Huntkillbury Finn från brittiska hiphop-kollektivet Katch 22 är undantagen. Huntkillbury Finn är så genomtänkt, så snyggt, så kaxigt och dessutom låter det som Mark Twains litterära förlaga när man säger namnet. Även om »Burial Proceedings In The Coarse Of 3 Knights« inte låter lika farlig nu som 1991 så är Huntkillbury Finn det hårdaste namnet någon kan ha. Everything But The Girl]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-komplicerade-artistnamn-topp-5/feed/ 2 Måndagslistan: Topp-5 virusfilmer http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-virusfilmer-topp-5/ http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-virusfilmer-topp-5/#comments Mon, 11 May 2009 04:24:26 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1923 Innan jag åkte till Sheffield blåstes den nya influensan upp med stora mått. Jag såg framför mig ett scenario där Storbritannien isolerades och jag skulle få roama runt på landsbygden, »28 Days Later« style, letande efter en jaktstuga där jag kunde härda ut och skjuta alla som närmade sig. Sen dog hela hypen ut. Och nu verkar det inte ens som att vårens accessoar blir munskyddet. För att kompensera det är det idag virusfilmstema i Måndagslistan. Som »virusfilm« gäller inte de filmer som börjar precis när viruset härjat (och det är fullt av zombies) utan bara de som innefattar en »Patient Noll« eller allmänt bra katastrofuppbyggande. Observera att denna lista bara är giltig tills DVDn av »Kansen Rettou« (»Pandemic«) är släppt (titta bara på trailern och mys, lätt årets film) eller Janine Ellen Youngs »The Bridge« har filmatiseras. 5. »Quarantine« Ett bostadshus i Los Angeles sätts i karantän och när den lyfts finns inte ett spår av de som bodde där, förutom den kassett som satt i kameran hos det filmteam som gjorde en dokumentär om de brandmän som var först på platsen när larmet kom. »Quarantine« är den kassetten, plågsamt visande varje minut inifrån det dömda huset. Kanske inte den snyggast sjukdomsteckningen, men väldigt suggestiv. (imdb torrents) M-3 Gemini Strain4. »M-3 The Gemini Strain« Väldigt låg budget, 70-tal och regi av Ed Hunt. Okej, det är inte tidernas klassrulle men den har allt den behöver för att vara en minnesvärd virusfilm. Vid övertidsarbete en kväll på McNaughton Research Laboratory (namnet!) stängs strömmen av utifrån eftersom ingen visste att det var folk kvar och jobbade. Det sätter säkerhetsanordningarna ur spel och en bakterie som inte betyder goda tider för människan börjar spridas. Allt man behöver. (Titel utanför USA: »Plague«) (imdb) 3. »The Satan Bug« En topphemlig militär forskningsanläggning som kallas »Station 3« råkar ut för ett attentat och ett antal virus som tagits fram för bakteriologisk krigföring stjäls. Bland dem finns den fruktade Satan Bug, ett virus så dödligt att ett utsläpp av det skulle döda allt mänskligt liv inom bara månader. De som tagit behållaren hotar att släppa ut det och en vild jakt för att säkra innehållet börjar. Egentligen mer en klassisk thriller än en virusfilm, men den hypersnygga »Station 3« och annan sextiotalsestetik i filmen gör att den helt klart går in här (se bara labbet på bilden högst upp). (imdb torrents) 2. »Outbreak« Kanske den mest kända virusfilmen, och kanske också källan till pandemihysterikens början i the really real world. Att den lider av nittiotalets glättiga Hollywood-yta (kan man få en mörk reboot av »Outbreak« tror ni?) talar till dess nackdel, men det gör inte så mycket när man väl sitter där och ser Col. Sam Daniels med kollegor stå i labbet och dra gamla minnen från utbrott av Marburg-, Zaire- och Hanta-epidemier. Bra uppbyggd, väl genomförd, läskig karantän av amerikansk småstad. (imdb torrents) 1. »The Andromeda Strain« Snyggare film går knappt att hitta, även utanför pandemigenren. En satellit har kraschat i en liten stad och hela befolkningen är död på grund av ett virus den bar på. De skarpaste hjärnorna samlas i en underjordisk forskningsanläggning för att analysera och försöka hitta ett botemedel under de viktigaste 96 timmarna i mänsklighetens historia. Varje våning i anläggningen är färgkodad och det är en sån extrem närvaro, klaustrofobi och intensitet under de mer än två timmar de sitter och tittar i sina mikroskop. Undvik till varje pris den nyinspelade miniserien som gick på TV förra året. Den har inte ett uns av den magi som detta mästerverk från 1971 har. (imdb torrents) an_str1.jpg an_str4.jpg an_str9.jpg ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-virusfilmer-topp-5/feed/ 7 År 2006, post 9: »We were making friends long before we were born« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-9-%c2%bbwe-were-making-friends-long-before-we-were-born%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-9-%c2%bbwe-were-making-friends-long-before-we-were-born%c2%ab/#comments Wed, 20 Dec 2006 23:09:25 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=349 En till postning som sammanfattar året. Det kändes inte helt okej med bara album på listan. Så jag listar några låtar som jag gillade att ha med när jag spelade skivor. Williams - »Pinball (Club mix)« Funk D-Void & Phil Kieran - »White Lice« Eyrer And Chopstick - »Electric (Williams remix)« Ame - »Rej« Gui Boratto - »Like You« Thomas Schumacher - »Red Purple« Digitalism - »Zdarlight (Moonlight remix)« Unai - »Oh You And I (Trentemöller remix)« Chelonis R. Jones - »Le Bateau Ivre (M.A.N.D.Y. remix)« Basteroid - »I, the Schnitzelmachine« The Egg - »Walking Away (Tocadisco remix)« Remute & Riley Reinhold - »Jah Wobble« Gabriel Ananda & Cio D'or - »Lauschgoldengel« Cosmic Sandwich - »Man In A Box (André Kraml remix)« Superpitcher - »Mushroom« Fragma & Kirsty Hawkshaw - »Radio Waves (Original mix)« Minilogue - »The Leopard« Minilogue - »The Girl From Botany Bay« H-Man - »911 Turbo« Freeform Five - »No More Conversations (Mylo remix)« The Field - »Istedgade« Superpitcher - »Enzian« Phonique - »Gift« Marit Bergman - »No Party (Isabel y Decibel's 'Yes Party' remix)« Trentemöller - »Serenetti Part 2« Unai - »Blissful Burden (Kris Menace remix)« Tiefschwarz feat Tracy Thorn - »Damage (M.A.N.D.Y. remix)« Där var några. Från höften, så jag vet inte om alla kom 2006. Jag tror det. Nåja... ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-9-%c2%bbwe-were-making-friends-long-before-we-were-born%c2%ab/feed/ 2 År 2006, post 8: »All good things…« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-8-%c2%bball-good-things%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-8-%c2%bball-good-things%c2%ab/#comments Mon, 18 Dec 2006 12:05:27 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=346 Jahapp... All good things... Serien postningar om favoriterna från 2006 börjar ta slut. Hoppas du tyckte det var läsvärt. Jag är lite förbryllad över att jag lyssnat så mycket på album i år. Förra året hade jag bara hört ett av de 25 album som fanns med på Sonics årsbästalista (M83s »Before Dawn Heals Us«) och då skrev jag ändå fortfarande för tidningen. Jag tror det har att göra med att jag haft mindre tid och ork att hålla koll i år. Det låter motsägelsefullt, men det är så. Förra året satt jag och kollade skivbolagshemsidor, laddade mp3or, sökte upp nya kickar aktivt. Det var nästan uteslutande enstaka spår jag lyssnade på. »Den där nya tolvan«, »den där bootleg-remixen«, du vet? I år har min musikkonsumtion huvudsakligen bestått av en extern hårddisk kopplad till högtalarna på jobbet. Den tog jag hem varje helg och uppdaterade med eventuellt nyinkommet. Ett sådant lyssningsmönster bjuder inte in till att lyssna på enstaka låtar. När man bara har musiken i bakgrunden medan man gör något annat är albumformatet onekligen bäst (såvida man inte orkar sätta ihop smarta playlists, men det är jag dålig på). Så, mot alla odds har jag i år, när jag inte försökt hålla någon koll, lyssnat mer på album än förra året när jag försökte ha örnkoll. Konstigt det där. På grund av det så kunde jag inte ha så stor inriktning på enskilda låtar i de här summeringspostningarna, utan körde en gammaldags albumlista. Jaja... Här är några till: Unai - »A Love Moderne« Techno, fast ändå inte. Pop, fast ändå inte. Elektronisk disco, fast ändå inte. Unais »A Love Moderne« var något av det absolut bästa som kom från Sverige i år. Erik Möllers drömskt avslappnade sång över krispiga beats stod med ett ben på dansgolvet och det andra i pophimlen. Men han hade inte bara soundet, han hade låtarna. Singeln »Oh You And I« blev ett anthem för hela 2006. Läs min långa artikel om »A Love Moderne« samt intervju med Erik på den här länken. The Radio Dept. - »Pet Grief« Ett sanslöst hyllat debutalbum för tre år sedan, sen två älskade EPs och nu... Ja, vart skulle The Radio Dept. ta vägen? Göra om samma sak enligt deras distmattformel, ta det mer åt »This Past Week«-hållet eller bara köra över allt och alla? Inget av detta, visade det sig. »Pet Grief« körde inte över någon. »Pet Grief« satt under de första fyra låtarna med armen ut genom fönstret, en hand på ratten, en behaglig resa med solglasögon på en liten landsväg vars värdshus och vägkrogar gapade tomma. I singeln »The Worst Taste In Music« och efterföljande »Every Time« började de långsamt gasa, rikta in sig mot målet och ladda för den där överkörningen. Men sen, i »What Will Give«, släppte de av på gasen och gick ned under tillåtna fartgränsen igen. Det var ett underbart album, men det gick inte på knock som The Radio Dept. tidigare alltid har gjort. Det var tillbakalutat och välavvägt. Ju mer jag lyssnade, ju mer förstod jag. Det var ett djärvt grepp, ett ofantligt lyckat grepp. The Radio Dept. blev ett helt nytt band, lite mognare och lite snyggare men med magin bibehållen. Läs postningen från i våras om albumet på den här länken. Ellen Allien & Apparat - »Orchestra of Bubbles« »Orchestra of Bubbles« är ett hypnotiserande album i moll. Det är ett mörkt album som ändå svänger. Från inledande »Turbo Dreams« med den djupa grottbasen, via Balanescu Quartet-ångande stråkarna i »Retina«, via den fullkomligt gnistrande »Jet« (bästa spåret) till den väsande avslutningen i »Bubbles« levererade Berlins finaste allt jag inte förväntat mig av dem. Att ett sånt här helgjutet album skulle komma från dem var ju faktiskt otippat – det är ju tolvtumsvinylen som är den naturliga hemvisten. Lysande. International Pony – »Mit Dir Sind Wir Vier« DJ Koze, Cosmic DJ and Erobique gick loss totalt. Det är ett sinnessjukt album på många sätt. Det låter som att Nate Dogg sjunger ibland. Det låter som att det är Curtis Mayfields kompband som stängts in i en studio bland massa monofoniska syntar ibland. Det låter som att Air släppt nytt material ibland. »Hey little Gothic girl, watch out, don’t get a sun tan« sjunger de över funkigt gung. Sen spårar de ut i storbandsjazz med xylofonsolo. Sen når man den långsamma megahiten »Our House« och kan inte hjälpa att älska dem, fast de är sjuka i huvudet. Loscil - »Plume« Scott Morgan har som Loscil varit en hjälte i mitt hus vid sidan av Pan-American och Labraford sedan 2002 då han släppte albumet »Submers« på min älsklingsetikett Kranky. »Submers« och efterföljaren »First Narrows« från 2004 har varit ständiga soundtrack till den där skymningstimmen jag pratar så ofta om. »Plume« kan vara hans bästa album hittills. På »Plume« pulserar djupa, dova harmonier långsamt fram, som gasen från underjordisk vulkan. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-8-%c2%bball-good-things%c2%ab/feed/ 5 År 2006, post 7: »Kss kss katt, finns det nån sån här?« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-7-%c2%bbkss-kss-katt-finns-det-nan-san-har%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-7-%c2%bbkss-kss-katt-finns-det-nan-san-har%c2%ab/#comments Fri, 15 Dec 2006 09:43:14 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=345 Saker jag saknar efter flytten från Bredäng: En Pappas Special i grillen när man kommer hem från krogen; nattliga promenader till Preem för att köpa tobak; hänga och snacka skit med Handlar'n under heta sommardagar när luften står stilla och det är svalt inne i butiken; minigolfbanan; den skojfriska mannen i Pressbyrån; räkmacka på Lyran; 1500 meter strandlinje mot Mälaren; gå förbi planen på sommarkvällar när ropande ungdomar spelar fotboll; äta middag på midsommarafton medan det är rallarslagsmål några meter från mitt bord på Tarantella; rockbandet Barn; skylten utanför kinesen som det stod »Dagens tips: Öl och jägermeister« på som var gulnad efter att ha stått där varje dag i många år; juldagsmiddag nere på stenkolskrogen (tidigare kinesen); den tragiska men ändå vackra Bredängsdagen; tyskar med magväska som bor i husvagn på campingen och försöker förstå tunnelbanekartan; köpa med sig mackor från bageriet och äta dem i skuggan av Jakobsbergs Gård; ta ångbåten från bryggan till stadshuset. Det är inte på grund av det här som jag älskar Ison & Filles »Stolthet«. Men allt det här kommer tillbaka när jag lyssnar på den, precis som det ska vara när musik är som bäst. Och när vi ändå är inne på ämnet »Stolthet« så är det också läge att ta upp Highwons mixtape »De misstänkta« med den fullkomligt fantastiska »Det e så lätt«. I och med de två släppen så har Hemmalaget i år stått för precis allt jag behöver när det gäller hiphop.]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-7-%c2%bbkss-kss-katt-finns-det-nan-san-har%c2%ab/feed/ 1 År 2006, post 6: »You know what I want and I’ve got what you need« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-6-%c2%bbyou-know-what-i-want-and-i%e2%80%99ve-got-what-you-need%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-6-%c2%bbyou-know-what-i-want-and-i%e2%80%99ve-got-what-you-need%c2%ab/#comments Mon, 11 Dec 2006 08:14:44 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=342 Justin Timberlake och Nelly Furtado har mycket gemensamt. • De är behagliga att vila ögonen på. • De försöker gå vidare från mesbakgrund (Mickey Mouse-N’Sync-blabla och »I’m Like A Bird«) till något lite tuffare. • De hade smashhits för några år sedan men det var ett bra tag sedan och för att kunna fortsätta glänsa 2006 behövde de riktigt grymma album. Snygga, med ambitioner att bli tuffa och med skriande behov av ett knäckande album – vilken producent hade bättre kunnat ta sig an två sådana personer än Timbaland? Justins »FutureSex/LoveSounds« och Nellys »Loose« är Timbaland. Hade någon av dem lyckats få sådana enorma hits om det inte vore för honom? Det är tveksamt. Det kändes som att hans tunga – och rätt mörka – hits lyfte både Justin och Nelly till nivåer de aldrig nått förut, inte bara musikaliskt men också som artister. Båda var snyggare än någonsin, hade tuffare poser än någonsin och tycktes bara stråla ikapp med de fantastiska låtarna när de syntes. Visst var också andra producenter inblandade på albumena, men essensen av båda skivor är ändå Timbaland. Jag menar: »SexyBack«, »My Love«, »Maneater«, »Promiscuous« och »Say It Right«. Fem av årets största låtar kom från hans fingrar. Minns vi så många andra låtar från de båda skivorna? Nej. Timbaland är en rätt märklig person, för samtidigt som han är gudabenådad på att bygga beats av konstiga ljud och slå på stora trummor som känns i magen känns han rätt sunkig som artistfigur. När han klampar in i låtarna och sjunger lite halvdant så vill man ju oftast bara döda honom, men i slutändan kommer han alltid undan med det ändå eftersom låten som helhet är så grym. När jag intervjuade Alar Suurna för några år sedan så påpekade jag att han, trots att han mixat typ varenda stor svensk artist (och även tonvis av utländska) som finns så vet man aldrig att det är han som rattat låten om man inte läste credits i sleeven. Jag nämnde Daniel Lanois som den raka motsatsen. Alar sa: »Alla mixare har ju en speciell karaktär. Lät någonting riktigt bra i slutet av 80-talet så hörde man exempelvis att det var Bob Clearmountain som mixat, men han var helt allround till skillnad från Daniel Lanois som mer har en distinkt karaktär. Lanois ’hörs’ väldigt mycket i slutmixen och det han gör är han världsbäst på men frågan är om han kan göra en annan grej lika bra? Jag tror å andra sidan att artister som lämnar material till honom vill ha just hans sound, att deras material är anpassat för hans produktion.« Som producent hörs Timbaland väldigt mycket i slutmixen. Han älskar att höras. Och numera älskar han ju att synas, dessutom. När han dök upp i Justin Timberlakes helt sanslöst grymma uppträdande på MTV VMA (så. jävla. bra.) och såg ut som en rultande jättebebis så visste jag inte vad jag skulle tycka. Herregud, liksom. Men så mindes jag vad Alar sa om Lanois mixning: »artister som lämnar material till honom vill ha just hans sound«. Förmodligen så visste Nelly Furtado att Timbaland oundvikligen skulle stå och flåsa henne i örat i »Promiscuous« likaväl som Justin Timberlake visste att Timba skulle vagga runt på scenen i hans stora återkomstframträdande. Det är priset man betalar för att få en smashhit. Eller som Timba säger i refrängen till just »Promiscuous«: »You know what I want and I’ve got what you need.« Den textraden handlar lika mycket om hans professionella relation till Nelly som viljan hos jag-personen han spelar i låten att få sex. »FutureSex/LoveSounds« och »Loose« är två album av två skimrande stjärnor. När man däremot lyssnar på dem några månader efter att de släppts, utan att se artisterna i bild, så är Timbaland det bestående intrycket. Känslan man får är att han påar de bästa låtarna, gästspelar och gör det han tycker är kul medan Justin och Nelly bara får kliva in och göra sina grejer på nåder. Och de måste lyda för de låtar Timba gjort är de bästa, resten är bara dekorationer för att få ihop ett album. Riktigt så är det ju inte, förstås. Såväl Timberlake som Furtado har haft aktiva roller i produktionen. (Förmodligen var Timberlake lite tjurskalligare och tjatade mer eftersom hans röst hela tiden står längs fram i låtarna på »FutureSex/LoveSounds« medan Furtado är mer nedmixad till förmån för Timbas beats i låtarna han ligger bakom på »Loose«.) Men det blir ju lite det intrycket man får. Särskilt eftersom både Timberlake och Furtado gästar Timbaland på hans egna »Give It To Me« från kommande soloalbumet »Timbaland Presents Shock Value« (»Give It To Me« låter som om den var hämtad från något av dessa två album). Jag kan bara tänka mig hur det såg ut när Justin och Nelly diskuterade villkoren inför produktionen av deras skivor. Timbaland knäpper händerna och ser allvarligt på dem. »There may come a day, and that day may never come, where I have to ask you a favor...«]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-6-%c2%bbyou-know-what-i-want-and-i%e2%80%99ve-got-what-you-need%c2%ab/feed/ 1 År 2006, post 5: »Yeah you hold me like a child« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-5-%c2%bbyeah-you-hold-me-like-a-child%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-5-%c2%bbyeah-you-hold-me-like-a-child%c2%ab/#comments Fri, 08 Dec 2006 08:11:14 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=338 Foto: Emma Svensson, Rockfoto Jag har alltid haft svårt för saker eller personer som är »ansträngt avslappnade«. Att vara ansträngt avslappnad är en bieffekt av att försöka vara cool när man egentligen inte är det, när man försöker så hårt så hårt att vara avslappnad att själva ansträngningen avslöjar hur skitnödig man faktiskt är. För att vara »cool« så krävs ju per definition att det finns en naturlig brist av attityd och samtidigt självsäker »skiter i«-attityd. Ison & Fille: coola. Petter: ansträngt avslappnad. Sean Connery-Bond: cool. Pierce Brosnan-Bond: ansträngt avslappnad. Mauro Scocco: cool. Wille Craafoord: ansträngt avslappnad. Den skallige i Linkin Park: cool. Rapparen i Linkin Park: ansträngt avslappnad. Som enskild person har man inte alltid kontroll över hur man kommer att uppfattas av mig. Exempelvis har jag alltid sett DFA och The Rapture som ansträngt avslappnade trots att jag inte har en aning om hur de är som personer, mest för att jag sätter dem samman med någon hipp fashion-publik som nästan alltid är ansträngt avslappnad. Det är förmodligen lättare att vara cool om man inte har några förväntningar på sig att vara det. En som är genuint cool, både i sin musik och som person, är Jeremy Greenspan i Junior Boys. När han kom upp på Debasers scen i höstas med sin gitarr och sa hej och såg lite fumlig ut så skulle en betraktare kunna tro att han varken var ansträngt avslappnad eller cool utan bara helt enkelt en tönt. Det är lätt att tänka så. Men så snart musiken satte igång så växte Jeremy till att bli ett ouppnåeligt ideal. Han blev the Fonz, så hård och kall och oemotståndligt karismatisk. Han blev »cool« personifierat. Junior Boys »So This Is Goodbye« är ett album som osar både av coolness och känsla. Dess långsamma, nästan pulserande, tempo och svala anslag är inte bara genialiskt komponerat men också framsmekt med stort hjärta. När Jeremys bräckliga röst sjunger över ett tight trumbeat medan en ensam gitarr ekar i bakgrunden händer något. »So This Is Goodbye« är det album jag lyssnat allra mest på i år. »So This Is Goodbye« var precis den våta dröm jag inbillade att Junior Boys så småningom skulle förverkliga när jag för tre år sedan av en tillfällighet köpte en tolva som hette »Birthday / Last Exit«. »So This Is Goodbye« saknar svagheter. Och det är helt sanslöst coolt. Jag har tidigare publicerat en intervju med Jeremy Greenspan här på Beneath a Steel Sky. Läs den här.]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-5-%c2%bbyeah-you-hold-me-like-a-child%c2%ab/feed/ 2 År 2006, post 4: »Who did the daddy thing?« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-4-%c2%bbwho-did-the-daddy-thing%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-4-%c2%bbwho-did-the-daddy-thing%c2%ab/#comments Wed, 06 Dec 2006 07:49:04 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=337 »Now we working in the studio late layin' some vocals To ProTools, we ain't never usin' no tapes Thinkin' 'bout musical greats from Marvin to Stevie 1 to 10 years where will Nas and Jaheim be?« De här textraderna som Nas lägger i remixen på Jaheims »Just In Case« kanske bara framstår som tomma slag för bröstet, men om man tänker lite på dem så säger de faktiskt så mycket mer. De förklarar faktiskt hela mitt förhållande till soulmusik i allmänhet och modern r&b i synnerhet. På samma sätt som unga rockband drömmer om magiska kvällar på CBGB’s är r&b-sångare slavar under arvet från ungefär samma tidsperiod. Marvin och Stevie, Aretha och Martha. Hur ska det gå att leva upp till sådana föregångare om man försöker göra klassisk soul? Hur grym man än är så kommer det alltid sitta nostalgiker och soulkonnässörer och konstatera att Marvins »What’s Goin On« är bättre, vilket är svårt att säga emot eftersom det är ett av de tio bästa albumen som spelats in. Så vad ska man göra? Oftast funkar det bäst om man gör som Nas säger. Man skiter i arvet. Man spelar in i ProTools för det är 2000-talet och we ain’t never usin’ no tapes no more. Drömmer man om att vara en Marvin eller en Stevie så måste man sträva framåt. I mitten av nittiotalet var jag väldigt fast på ny r&b. Jodecis »The Show, The After Party, The Hotel« var ett album som jag lyssnade på jämt då och som jag fortfarande ofta spelar. DeVante Swings produktion på det är helt skadad, totalt futuristisk och underbar. Det dök upp en massa roligt, som Aaliyahs »Are You That Somebody?« med ett Timbaland-beat av kastanjetter och barnskrik och ett sångarr som bara inte existerade. Men sen blev allt... lite tråkigare. Om r&b:n ljudmässigt var i popmusikens absoluta innovativa framkant 1995 så hade den gått ner sig alldeles för långt i arvet från Marvin och Stevie nån gång runt 2002 sådär. Det kom bara fina ballader och försök till klassisk soul, vilka alla föll på eget grepp eftersom ProTools inte är The Funk Brothers. Försöker man programmera finstämd soul med midi-pianon och stereobreddade syntstråkar från djupet av preset-geggan så fångar man inte min uppmärksamhet för jag tycker helt enkelt att det låter för cheesy. Och om det var någon som gjorde annat så missade jag det för jag har ingen koll annat än den ytliga. Förutom R.Kelly och stundtals Usher var det bara en som höll fortet i min värld: Jaheim. 2006 var Jaheims »Ghetto Classics« det stora ljuset. Från det första »yeah«-wailet i öppningsspåret »The Chosen One« till solnedgångsmysigt i »Come Over« gav den mig all soul jag behövde. »Vänta nu,« säger den uppmärksamme. »Att gilla Jaheims ’Ghetto Classics’ är ju att säga emot allt han sagt tidigare i texten!« Ja. Precis. Det är det som gör att jag respekterar Jaheim så mycket som jag gör. Jag ska förklara. Jag älskade ju Jodecis »The Show, The After Party, The Hotel«. Den skivan var lika ögonöppnande för mig som Squarepusher. När bröderna K-Ci och JoJo (inte 12-åringen) sen började släppa singlar som duo var det bara slisk och slask och intetsägande preset-musik. Rösterna jag älskat i Jodeci-kostymerna berörde inte längre alls. Jaheims »Ghetto Love« från 2001 var inget extraordinärt album i produktionen på samma sätt som Jodecis, men det hade något annat: Det var bra låtar, texter som berörde och en larger-than-life-sångare med stor karaktär. Man var tvungen att älska personen Jaheim. Likadant med »Still Ghetto« från 2002. Efter de båda albumen hade Jaheim säkrat en plats i mitt hjärta. När han dök upp och la refränger här och där så älskade jag låtarna. Som Nellys »My Place« - jag såg den på TRL och när Jaheim testade miken med ett litet »ah-haaa« i introt så smälte jag direkt. Årets Jaheim-album, »Ghetto Classics«, är rätt sliskigt när det gäller musiken. Det är krispiga akustiska gitarrer, syntstråkar och slicka Rhodes för nästan hela slanten. Men det är trots detta ett förbannat bra album eftersom Jaheim glänser så mycket som person och sångare att han inte behöver några tuffa ljud. I låtar som »Like a DJ«, »125th« och »Daddy Thing« så är Jaheim en sån där kille som man bara tycker väldigt mycket om. Som när han finns där och gör »the daddy thing« för lilltjejen när hennes pappa gör tid upstate och köper »Xbox:s, little dresses, tennis bracelets« och ljusblå Timbs till henne till jul... Ohhh. Jag gillar Jaheim på alla sätt som finns. Han har karisma och personligt uttryck. Det spelar ingen roll att han ain’t never usin’ no tapes men ändå försöker vara Marvin eller Stevie för Jaheim är en av få som är tillräckligt stor sångare för att klara av att axla en sådan mantel. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-4-%c2%bbwho-did-the-daddy-thing%c2%ab/feed/ 1 År 2006, post 3: »I didn’t feel my head touch the ground« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-3-%c2%bbi-didnt-feel-my-head-touch-the-ground%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-3-%c2%bbi-didnt-feel-my-head-touch-the-ground%c2%ab/#comments Mon, 04 Dec 2006 08:05:03 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=340 Ett ganska kasst syntljud som spelar en liten repeterande och glad slinga. »Vad är det här?« »Låter nästan plojigt.« Vi är några sekunder in i »Invasion«, första låten på »Dying In Africa«. »Ska det bli 'lekfull electronica' nu eller?« Jag hinner tänka alla dessa tankar och då... PANG. Från de djupaste digitala ljudsynteserna kommer ett ödesmättat Rhodes/stråk/makt-ackord och fyller varenda millimeter av rummet. Till höger och vänster, från långt inne i högtalarlådan till längst ut på min nästipp når ackordets ödesmättade moll. Harmonier bygger upp, Johan Tuvesson börjar sjunga över en dov bas och håren står på mina armar. Jag visste där och då att »Dying In Africa« skulle bli en av mina favoritskivor från året som gått. I en recension på Shaktar i våras tyckte skribenten (minns tyvärr inte vem det var) att den svenska popen 2005-2006 har varit väldigt bra i form av lösa mp3or, EPs och remixar men att han saknade det första helgjutna albumet. Det var innan »Dying In Africa« hade släppts. Nicolas Makelberges debutalbum är nämligen just detta: ett album. Därpå finns fantastiska individuella låtar som »So Young«, »She's Like Gravity« och titelspåret, men det är som en helhet Nicolas Makelberge verkligen når fram. Jag ska inte försöka mörka verkligheten här: Under våren hade jag förmånen att bli god vän med Johan som sjunger i bandet/duon Nicolas Makelberge när han oväntat började på samma jobb som mig. Jag har velat skrika mig hes om »Dying In Africa« ända sedan jag första gången hörde det men har avhållit mig på grund av detta. Det är andra än kompisarna som ska sköta skrikandet. Men i den här subjektiva årssammanfattningen tänker jag däremot inte låta det stå i vägen för panegyriken. 2006 blev namnet Nicolas Makelberge associerat med tre saker: 1. Explosiva liveframträdanden. 2. Oklarheter kring om den mytomspunne Nicolas som skriver låtarna i Prag existerade (det gör han). 3. Fördjävla bra poplåtar. Även om punkt 1 och 2 är viktiga känns det som att punkt 3 inte har understrukits tillräckligt noggrant. Albumet »Dying In Africa« innehåller inga svaga låtar. Inga »albumspår«. Det är sammanhållet, starkt lysande och talar direkt till lyssnaren. De varma syntarrangemangen, de personliga texterna och Johans underbart Peter Gabriel-melankoliska röst är just de komponenter som behövs för att skapa en klassiker. När jag lyssnat på »Dying In Africa« har jag inte känt att jag lyssnar på svensk pop från 2006 utan att det är ett klassiskt album från 1986. Och detta inte i en nostalgisk eller retroromantisk förvirring, utan bara som association. Albumet låter inte 1986, men det känns 1986. Genomarbetat och tight - den där typen av album som man satt och lusläste LP-sleeven på. Hej Johan, får jag skriva såhär? Är jag dum i huvudet? - Nej, det känns bra. Vi vill göra musik som håller länge. Inte för att jag tror att man säkert kan veta när man gjort något som kommer att kännas bra även om ett par år men jag tror att det är viktigt att lyssna mycket på låtarna, vilket vi båda gör, och därefter vara ärlig mot sig själv. Tycker man verkligen att detta är bra även efter att ha hört en låt tusentals gånger under flera månaders tid? Det ska man tycka. Annars då, hur har 2006 känts? Vad tar du med dig från året? - Året har varit ok men det har inte kommit sådär jättemycket nytt som har känts inspirerande. För oss personligen får man väl säga att det har varit ett fint år och vi är stolta över vad vi har gjort. Det är skumt att ditt ansikte har blivit Nicolas Makelberges. »Kolla, där är Nicolas Makelberge«, säger de, och så är det inte han utan du. - Ja, det är ganska sjukt för mig men det måste vara ännu sjukare för honom. Jag ska dra mig undan nu lite efter det här för jag vill egentligen inte föra bådas talan. Jag vet inte exakt hur han känner för det vi gör, musiken och allt, eftersom jag träffar honom så sällan och jag vill inte heller gå runt och säga en massa saker som sedan uppfattas som något gemensamt ställningstagande. Vi gör det här tillsammans för att vi älskar det och för att vi har samma inställning, mer vet jag egentligen inte. Jag kan vara lite avundsjuk på dig som kan spela live, göra intervjuer och sånt under namnet Nicolas Makelberge och så är det inte ens ditt artistnamn utan en annan snubbes egennamn. Du kan ju liksom alltid vara anonym så till vida att du bara är ansikte och röst men inte själva namnet. När folk skriver om Mr.Suitcase så lägger de alltid till att det är »ett projekt av Billy Rimgard, musikjournalist«, så att Mr.Suitcase och musiken blir underordnad mig som person. För dig är det tvärtom. Tänkte du att det skulle bli så? - Nej, inte alls, det bara blev så. Men jag känner självklart ett ansvar när jag spelar live och besvarar frågor, just för att det är hans namn, och därför vill jag egentligen inte prata så mycket om musiken. Mina tankar är inte nödvändigtvis våra tankar och heller inget jag känner något större behov av att få utlopp för på annat sätt än genom musiken. Kommer det att bli en storslagen hemkomst för Nicolas från Prag nån gång? Klä vägarna i palmblad och rosor och sånt och en stor arenaspelning till hans ära? - Haha! Det tror jag säkert. Det var meningen att vi skulle göra en spelning ihop i Peking men det blev lite för dyrt med resan tyvärr. Vi vill gärna göra en arenaturné i Sydamerika någon gång, det är väl det som är sagt. Vad har du och Nicolas för planer för framtiden, fler album? - Vi kommer nog att fortsätta göra som vi har gjort hittills. En låt i taget, inte stressa, och sen se om det blir en ep eller ett album. Nicolas skickar skisser hela tiden så jag är inte orolig. Vi vill nog bara få lite distans till ”Dying in Africa” först. Jag är rädd för att vi båda lyssnar lite ohälsosamt mycket på den fortfarande. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-3-%c2%bbi-didnt-feel-my-head-touch-the-ground%c2%ab/feed/ 1 År 2006, post 2: »You barely even noticed what’s good about me« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-2-%c2%bbyou-barely-even-noticed-whats-good-about-me%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-2-%c2%bbyou-barely-even-noticed-whats-good-about-me%c2%ab/#comments Sat, 02 Dec 2006 09:45:00 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=339 En av de bästa låtarna på Miloshs album »Meme« heter »Falling Away«. I den sjunger han »you barely even noticed what's good about me« och inget kunde väl vara mer sant när det gäller mitt första möte med hans album. I början av året publicerade jag min sista artikel som musikjournalist. Jag tyckte att mina skrivuppdrag krockade för mycket med musiken jag pysslar med, för i ett litet land som Sverige är det ju oundvikligt att jag förr eller senare kommer att jobba med någon musikaliskt som jag tidigare skrivit om och det hade säkert bara blivit en massa tjafs. Däremot så fortsatte promo-skivorna komma en tid efter att jag satt den sista punkten. En av dem var just Miloshs »Meme«. Jag bedömde »Meme« utifrån omslaget och la den sen i en hög bland andra skivor i bokhyllan, sorterat under »att kolla upp om jag har tid«. Jag hade aldrig tid. Inte för en skiva med sånt omslag. Där låg den, länge och väl. När jag sedan hade en liten flyttstädning så var högen »att kolla upp om jag har tid« dömd att gå i soptunnan, men jag började ändå spela en del av de där skivorna under tiden jag höll på att packa. Det mesta stängde jag av efter två låtar eftersom fördomsprofilen oftast stämmer och albumena inte var något att ha. När jag kom till Miloshs »Meme«, däremot, stannade klockorna. Ur högtalarna kom en slags elektronisk pop, långsam och smeksam, med drömlika sångharmonier och en slags »det här stämmer inte«-känsla, ni vet den där man får när man lyssnar på Boards of Canada. Fast det var inte deras lägereldselectronica i bakgrunden. Det jag spontant kom att tänka på var snarare Postal Service eller Junior Boys eller någon annan som tagit intryck från såväl bubbliga ljudlandskap och perfekta popkompositioner och gjort något helt eget av det. Jag lyssnade väldigt mycket på »Meme« 2006. Kanadensaren Mike Milosh blev faktiskt årets trevligaste upptäckt, för jag insåg på vägen att »Meme« inte var en lyckoträff utan att han gjort ett tidigare album - »You Make Me Feel« från 2004 – som var lika bra. Jag var såklart tvungen att ställa några frågor för att försöka skingra dimman kring upphovsmannen (har du sett något i svensk musikpress om honom? Jag har inte kunnat hitta något.): In lots of music, I get the feeling the composer has produced a nice tune and then tried to squeeze some lyrics into it. The vocal melody doesn’t come naturally, but rather feels »forced«. Throughout »Meme«, however, it's as if the vocals lead the way and the music follows it. Like a jazz band adapting to and following its soloist. Is this a conscious way for you to produce the songs? - Well to answer that I guess I should let you know that I used to be very into jazz as a drummer. I actually was a jazz major in University (drums and voice) And during that time I did a lot of “Jamming with some really amazing musicians that just float through long sessions of just drinking and playing. In any advent, I am not a huge fan of “jam” music but I do admire what it has taught me about constructing tunes. I just kind of go with the flow, melodically working a track till I feel it all fghts together nicely. I think it’s important in a song for everything to make sense together. For melodies to work with the beats and the lyrics to match the mood…etc. It is very concious, in that sub concious way. What’s the source of the mood that floats through your songs? - Well, I think the source is the emotion or feeling that is running through me at the time that I concieve the track. I do however have a sort of love affair with song that sound beautifully sad. You have a really nice way of phrasing when you sing. A bit »slack«, and very uncharacteristic from other electronic composers/producers who usually phrase straight on the clicks and lose all feeling in the process. Where does this come from? Any particular vocal inspirers? - I love Bjork a lot. I love Imogen, I love lots of singers actually. I am inspired all the time, here and there. But with my vocals, I just go with it, I don’t try to hit every little beat, I like when the voice drips over the beats. I don’t try to hide the Humanity of the human voice in my recordings. Some producers cut out when you take breaths before a phrase, I like to leave that stuff in. When it comes to »electronic music« (I’m aware of all the problems with that term) producers often put emphasis on specific sounds. Kind of, build sound first write song later. And then when listeners discuss a track with a friend and don’t remember the title, they say »You know, the song with the WIIAAAOOOOWW-sound in it«. If I would say that with your music, it's not like that because the sounds are balanced to fit the track rather than to play a role of their own, how would you take it? - I take it just as it is, a statement about my music. It doesn’t offend me or compliment me actually. I know what you mean though… Cause I think every part of a song has a part to play in it that is equally important. Finally: Groove or melody? - Melody if I had to choose one. But both are imortant for sure. Lyssna på Milosh här: www.myspace.com/milosh ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-2-%c2%bbyou-barely-even-noticed-whats-good-about-me%c2%ab/feed/ 2 År 2006, post 1: »Rainbow blood, blood rainbow« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-1-%c2%bbrainblow-blood-blood-rainbow%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-1-%c2%bbrainblow-blood-blood-rainbow%c2%ab/#comments Fri, 01 Dec 2006 06:28:38 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=336 Det bästa kvittot på kvalitet när det kommer till ambient musik är att den framkallar bilder av avstånd. När jag trycker på play så vill jag vaggas in i känslor av vidsträckthet, avlägsenhet och omätlig rymd. Jag vill kunna sluta ögonen och se en solnedgång vid horisonten, bortom stäppen som tåget stormar fram över och som genom rutorna ser likadan ut, timme efter timme efter timme. Jag vill automatiskt börja tänka på sonderna vi skickar ut i rymden, som tar några viktiga bilder av en komet under en snabb förbiflygning och sedan driver in i oändligheten utan väg tillbaka. Detta är den bra ambientens gåva och förbannelse: Samtidigt som de här associationerna är ett kvitto på kvalitet är det ju också en cue för såna som mig att falla tillbaka på naturromantik och tjatiga bilder om avstånd. Det var inte meningen. Förlåt. Det gick bara inte att hålla tillbaka. För det är klart att det blir så när man lyssnar på Tim Hecker. Mannen som gjorde de två album som fått mig att må både som bäst och som sämst på 2000-talet – det episka »Radio Amor« och den mörka »Mirages«. Mannen som kommit att bli expert på att väva ihop kantiga ljudmassor till att bli sammetslena helheter. Mannen som av någon anledning alltid lyckas träffa de där känsligaste punkterna, när harmonierna skär sig lite och jag inte får allt serverat utan måste fylla i de tomma fälten själv. Tänk dig känslan i en actionfilm. Slutstriden. Hjälten har varit nere för räkning men kommit tillbaka. Larmet av pompig filmmusik och exploderande pistolskott får högtalarna att skallra. Vår hjälte har fällt de flesta men den värsta skurken står upp. Vi tror att skotten är slut men vi vet inte. Vi får se att skurken kommer upp bakom vår hjälte och ska skjuta honom i ryggen. Just där stoppar regissören handlingen. Musiken stannar abrupt, larmet från pistolerna dör ut. I slow motion vänder sig hjälten om. Just i det ögonblicket kan vad som helst hända. En lång historia av enformig filmdramaturgi har lärt oss att hjälten förmodligen klarar sig, men just i det ögonblicket kan fortfarande vad som helst hända. Vi håller andan. Klippet varar inte ens en sekund men den korta, korta pausen i det höga tempot känns längre än hela slutstriden tillsammans. Att lyssna på Tim Heckers musik är som att vara i detta korta vakuum. Hans musik befinner sig nämligen just där, hela tiden. Ingenting är självklart, utgången är oviss men just i det ögonblicket är allt så fridfullt. Hösten 2006 släppte Tim Hecker albumet »Harmony in Ultraviolet«. På många sätt var det del tre i trilogin som inleddes av »Radio Amor« och »Mirages«. Mellan första spåret »Rainbow Blood« och sista spåret »Blood Rainbow« tog Hecker sina skärande harmonier, skavande stråkar och mörka muller till fulländning. Där »Radio Amor« var ett konceptalbum om fiskare i Honduras och »Mirages« utforskade goth var »Harmony in Ultraviolet« uppgivenhetens soundtrack. Du vet i slutet av John Carpenters »The Thing«, när forskningsstationen brinner och de enda två överlevande sitter utanför i natten med bara Antarktis oförlåtliga vidder runt sig? »What do we do now?«. R.J. MacReady suckar och säger... »Why don’t we just... wait here for a while?«. På många sätt kan man saga att »Harmony in Ultraviolet« är vad som händer därefter, när vi tittare bara få se sluttexterna. Tim Hecker är en känsloknarkare som vet vilka knappar man ska trycka på för att vagga in lyssnaren i precis den sinnesstämning han har bestämt. Halvvägs in i femtespåret »Dungeoneering« har jag redan givit upp. Det är bara att acceptera nederlaget. Därifrån är det bara en transportsträcka fram till slutet i den vidsträckta ambientens förtrollade värld. 2006 fanns det bara en skiva att lyssna på när det var mitt i natten, alla skärmar var avstängda och man ville få en glimt av en annan värld. Makalöst. Jag har tidigare publicerat en intervju med Tim Hecker här på Beneath a Steel Sky. Läs den här.]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-1-%c2%bbrainblow-blood-blood-rainbow%c2%ab/feed/ 1 Världens fyra hetaste instrument http://www.monotoni.se/bass/2006/09/varldens-fyra-hetaste-instrument/ http://www.monotoni.se/bass/2006/09/varldens-fyra-hetaste-instrument/#comments Thu, 07 Sep 2006 22:12:28 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=299 Pat Methenys helveteslyra Varför ha en mandolin, en harpa och en gitarr när man kan ha alla tre i ett? På baksidan finns en timer som man kan ställa in en timme innan väckarklockan så bakar den bröd åt en på morgonen också. Jean-Michel Jarres dragracersynt Den har inverterade färger på tangenterna och ergonomiskt riktig design. Trycker man på fel knapp lyfter den och flyger iväg. Notera avgasrören på bortre sidan (längst till vänster på bilden). FutureMans drumitar FutureMan spelar trummor i Bela Fleck & The Flecktones. Han är sjuuuukt tight men har växt ifrån det där med trumset. Istället har han sin drumitar, ett åbäke fyllt av knappar som triggar trumljud så han kan trumma med fingrarna. Tony Levins sticka Det lär ju vara rätt ruttet att vara en vanlig simpel basist om man vet att det finns folk som spelar på the stick. Tony Levin har både en vanlig bas-stick och dessutom en ståbas-stick. Sistnämnda brukade han köra med tre strängar och när han av ett basistmagasin fick frågan »Why use only three strings?« så svarade han »Why use four?«. Tony Levin är cool. Synd bara att han inte uppträder på scen klädd såhär: ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/09/varldens-fyra-hetaste-instrument/feed/ 5 Låtar som lämnade avtryck, 2005 http://www.monotoni.se/bass/2005/12/latar-som-lamnade-avtryck-2005/ http://www.monotoni.se/bass/2005/12/latar-som-lamnade-avtryck-2005/#comments Fri, 23 Dec 2005 18:43:18 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=188 Såhär på kvällen innan julafton kände jag att jag behövde skriva av mig om några låtar som gjorde mitt 2005 fint. Det är inte något facit eller en fulltäckande lista, bara några reflektioner. Det hände ju så mycket i år (nej, det var inget »mellanår« i år heller) så det går inte att täcka in allt. Jag känner att jag redan har skrivit allt jag har att säga om The Radio Dept.s fantastiska »This Past Week« (länk här och här). Jag skulle kunna skriva en mil om Kalle Js helt otroliga ihopkok av Ratata-sampling och Daft Punk-groove i låten »Vända allt« (ladda hem den från Veckans mp3-arkivet på Shaktar, vetja), men honom får jag garanterat anledning att återkomma till senare. Det här är bara en berättelse om några spår som spelats här hemma väldigt mycket i år. Och länkar till mp3or också. M83 - »Don’t Save Us From The Flames (Superpitcher remix)« Superpitcher förvandlade en av singlarna från M83s episka album »Before Dawn Heals Us« till tio och en halv minuter av perfekt techno. Där albumet lånade smakfullt från Pink Floyd (»Can’t Stop«) och Jean-Michel Jarre (»Safe«, komplett med »Destination Docklands«-fyrverkeri i slutet) plockade Superpitcher i sin remix ned låten till en lång, lång väntan på något som aldrig kom. Ack ack ack vad otillfredsställd den lämnade lyssnaren. Ljud för ljud lades till, lager på lager av monotont driv byggdes upp och precis när man bara ville skrika »nuuu hääänder deeeet« och låten skulle explodera i originalets eufori så plockade Superpitcher bort alla ljud och började om från början. Ibland är det bra när man inte får som man vill. Ladda ner The Decemberists - »On The Bus Mall« »Take up your make-up and pocket your pills away, we’re kings among runaways on the bus mall.« Colin Meloys privatteater The Decemberists målade på albumet »Picaresque« upp historier, intriger, karaktärer och de fina/hemska stunderna i livet på Springsteenskt manér. »On The Buss Mall« är deras »Incident On 57th Street«. När Meloys gälla, nästan irriterande stämma berättar om gamla kinesiska handelsmän och snuskiga fulgubbar i vi-form så stannar klockorna och man tror plötsligt att det är en roman man läser, inte en poplåt man hör. I lysande filmen »A Love Song For Bobby Long« förbannar Scarlett Johansens karaktär John Travoltas litteraturciterande dito för att han inte vill komma ut ur böckerna. »Of course books are better than life, that’s why they are books!« Byt ut »books« mot »popmusik« och hon hade kunnat skrika det till mig. »We reigned at the pool hall with one iron cueball and we’d never let the bastards drag us down.« Ett år när band som Coldplay och deras gelikar skrev texter som handlade om precis ingenting var The Decemberists den friska fläkten. För jag gillar Coldplays massiva arenastämningar, men i slutändan tar en förstklassig text alltid större plats i hjärtat. »And oh, what a bargain, we’re two easy targets for the old men at the off-tracks, who’ve paid in palaver and crumpled old dollars, which we squirreled away in our rat trap hotel by the freeway. And we slept-in Sundays.« Ladda ner Eurosport - »Tell No One About Tonight« Eurosports »Tell No One About Tonight« var för mig så mycket mer än en poplåt. Ja, jag vet att de heter Le Sport, men det var Eurosport som gav mig ett slag i ansiktet. Låt mig förklara. Hösten 2002 var jag rätt less på det här med popmusik och framförallt att skriva om den. Jag vet inte riktigt varför, men jag ville lägga av och göra något helt annat. Då kom från ingenstans The Radio Dept.s sjutummare »Against the Tide« och ändrade allting. Jag åkte ner till Malmö för att intervjua dem, fick tillbaka inspirationen, fick ett skäl att fortsätta, hittade motivationen igen. Våren 2005 var det inte riktigt lika illa för jag hade lärt mig kontrollera mina borderline-moods där jag bara ville lägga av. Men jag stod stilla. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, vad jag ville göra. Jag hade bara pliktskyldigt lyssnat på ny musik och föredrog att sitta med gamla The Cure-liveplattor och gotta i nostalgi. Då fick jag tag på en mp3a med några som kallade sig för Eurosport. »Tell No One About Tonight« hette den och svängde något otroligt i någon slags naivt romantisk eufori. Mp3an var kodad i 128kbps med ljudet hårt komprimerat och det fanns en otroligt fin yxighet i den. Men vad skulle jag tro? Jag visste ingenting om dem. I början av maj gjorde Eurosport sin livedebut på klubben Natten Är Vacker, i en källare till en pizzeria i en stockholmsförort. Jag gick dit utan att veta riktigt vad jag skulle förvänta mig. En ung man i röd Fred Perry-jacka sjöng att han hamnat i academic rage och att han nog varit lyckligare nu om han dött när han var 19 och PANG så var det eurobeats och Peter Hook-slingor och den totala, maximala singalong-glädjen som bara en hit med house-pianon kan göra. Vocodern grät »it will never last, so tell no one about tonight« och jag ville ha en knuten näve i luften och vakna upp naken på en strand på Ibiza men ramlade istället ut i regnet på Hägerstensåsen och förorten sov. Det var bara början. Några dagar senare gick jag till deras spelning på Kulturhuset och tjatade till mig att få göra en remix. Eurosport bytte namn till Le Sport och tog över hela sommaren. »Tell No One About Tonight« ekade från varenda högtalare och någonstans där insåg jag vad det var jag ville göra. Jag började själv knåpa som Mr.Suitcase, spelade live för första gången på Le Sports stödgala för den oförsäkrade bilen de krockat under inspelningen av en video. Le Sport-Örjan skrev en helt fantastisk text och lånade ut sin röst (som kan vara den bästa poprösten sen Neil Tennant) till min Mr.Suitcase-låt »Ours Is a Time For Falling In Love«. Jag var med på ett hörn av Le Sports julsingel ihop med Montt Mardié. Vad som började som min enkla förälskelse i en poplåt slutade i vänskap, samarbeten och det mest kreativa och inspirerande klimatet jag befunnit mig i. »Tell No One About Tonight« blev mer än en poplåt för mig. Det blev en högoktanisk energiinjektion som fick mig att skapa Mr.Suitcase och sitta långt in på småtimmarna och klinka housepianon. Behöver jag tillägga att den blev för 2005 vad »Against The Tide« blev för 2002? Ett skäl att fortsätta. Ladda ner The Tough Alliance - »Forever Utd« Det var så mycket snack om The Tough Alliance att deras fantastiska popmusik egentligen aldrig nämndes i förbifarten. För eller mot, hata eller älska, dammiga rockfarbröder mot hungrig popungdom, bredbent rock mot stilfull estetik. Det var vad allt handlade om. Det är alltid roligt med lite tjafs, men jag tyckte det var lite synd att själva musiken kom som en parantes (jag vet att jag var delaktig i tjafset på grund av en viss krönika i Sonic, men det var innan albumet släppts och jag skulle inte låta en albumrecension handla om det). Albumet »The New School« innehöll många godbitar men förutom de uppenbara (»Koka-Kola Veins«, »The New School« och »Take No Heroes«) var »Forever Utd« ett spår som det brann om. Jag var på Bahamas i slutet av nittiotalet. Vi bodde på en ö som heter Great Exuma och en kväll var det ett skitsunkigt band som spelade »inhemsk« musik blandat med topplistehits på MIDI-trummor och bärbara syntar. »Forever Utd« är den kärlekssång som Shaun Ryder skulle ha framfört om han klivit in och jammat med det bandet efter en fyraveckors bender på Rom och Kola. Och det är det finaste betyg en låt kan få. Ladda ner Josh Rouse - »My Love Has Gone« Josh har satt ord på tomheten, övergivenheten och ödsligheten förut. Men aldrig på den här nivån. Förmodligen för att det här är en av de bästa låtar han någonsin skrivit. Refrängen är bara i sig makalös och när han lägger överstämma på textraden »I sleep with the TV on, it's the only sound now love's gone« så dör jag. Inte bara bildligt. Likadant när han håller ut »a« i »baby I've been aaaaaaaaaaa fool«. Han bara nämner fool i förbifarten, som om han skäms, som om han inte vill ta ordet i munnen, som om han inte vill erkänna. En av årets allra bästa låtar, utan tvekan. Ladda ner The Killers - »Mr.Brightside (Jacques Lu Conts Thin White Duke mix)« Oddsen för att mötet mellan Jacques Lu Cont och The Killers skulle bli bra var väl rätt höga, om man säger så. Men »Mr.Brightside«! The Killers - »Mr.Brightside«! I Jacques Lu Conts händer växte den slamriga depprockdängan till att bli en av årets bästa låtar. Jacques Lu Cont inleder med en kallt plippande syntmelodi (O.M.D.!!) och slänger sedan på stråkarna från himlen. När hans livebas kickar in över ett stelt digitalt beat anar man att något stort är på väg att hända. När Brandon Flowers sedan börjar sjunga sina plågade rader om den stora svartsjukan lägger jag mig på rygg och höjer och höjer och höjer tills öronen värker. När man tror att låten slutar och den i stället börjar växa igen och Flowers ylar »I neeeeeever« precis lika desperat som Robert Smith repeterar »How it always iiiis« i slutet av »Disintegration« så... Ja. Ungefär då är jag beredd att säga att det här är låten som definierade hela mitt musikår 2005, hur skrämmande det än kan tyckas. Ladda ner Okkervil River - »Black« »Though I tell you, like before, that you should wreck his life the way that he wrecked yours, you want no part of his life anymore. Oh Cynthia Moore, don’t lose me now, let me help you out. Though I know that I can’t help you anyhow, when I watch you I’m proud.« Det är nästan en religiös upplevelse när Okkervil River spelar med en fuzzad gitarr över trummor som låter som de är inspelade i en tunna och med ett Wurlitzer-piano i bakgrunden som lägger skräckfilmsharmonier. Sångaren och låtskrivaren Will Sheff måste ha en del demoner att tampas med och hörs inte bara i den mörka stämningen men framför allt i hans närmast litterära texter. Albumet »Black Sheep Boy« var en film noir om kärlek gone ballistic. Will Sheff sjöng som om han just denna gång, bara på dessa låtar, behövde må såhär en sista gång. Och sen skulle allt bli bra. Men det vet vi ju att det inte blir. Vi vet ju att demonerna inte försvinner bara för att man besjunger dem och i Okkervil Rivers fall är det nog tur. Vi kan ju alla behöva lite sällskap när klockan blir mycket och vi inte kan sova och det är lika svettigt som i det där skjulet utan luftkonditionering i Texas där de spelade in »Black Sheep Boy«. Ladda ner Booka Shade - »Mandarine Girl« Den här låten är med bland en massa medelhavshouse på en samling som heter »Ibiza Closing Party 2005«. Den här låten spelades på popklubbar där jag och mina vänner höjde medelåldern med tio år. Den här låten dansade jag till på technoklubbar där alla var snygga. Bara en riktig brakarhit kan funka inom alla väggar. »Mandarine Girl« är en vansinnigt smart låt. Genidraget att plocka ner ackordkompet och köra det i en haltande slags halvfart som variation var så satans lysande att jag var tvungen att sno det till min egen »While We’re Learning To Forget«. Jag är mållös. Ladda ner FischerSpooner - »A Kick In The Teeth« Förmodligen visste FischerSpooner att de aldrig skulle kunna göra om vad de en gång gjorde när deras bistra syntpopstechno blev lika självklart på catwalken som Buddha Bar-samlingar på en turistpub som just öppnat för dagen. Med albumet »Odyssey« gjorde de istället något helt annat. Det är postpunk, new wave, whatever. Den bästa stunden hette »A Kick In The Teeth« och förenade stämsång, otighta livetrummor och krispiga syntar till stor popmagi. Tiefschwarz-remixen är inte så dum den heller. Ladda ner Deep Dish - »Say Hello« Jag trodde Deep Dish var djupa housesnubbar. Det kanske de var en gång också. Jag minns mest deras jobb på Everything But The Girls »Temperamental« och har ärligt talat inte så mycket koll i övrigt. »Say Hello«, däremot, var något helt annat. Det var en fluffig, pianoloopdriven superhit med samma ljudbild som The Chemical Brothers »Star Guitar« och lite skör sång som blev lite småfalsk här och där. När de plockar ned låten vid 02:00 och bygger upp så fryser jag. En grym klubbpopdänga som jag gärna spelar strax efter Mr.Joshua-remixen av Saint Etiennes »Action«. Ladda ner Deux - »Sun Rising Up (Jupiter Ace remix)« För mig har det senaste halvåret handlat mycket om en strand. En strand där solen går upp. En strand där vi går med 909:or ringande i huvudet, med ekot av gröna lasrar spelande över våra näthinnor. Superklubben. Super-DJn. De Stora Gesterna. Stråkarna över det tighta beatet. Ingenting förkroppsligar min dröm om den där stranden som Deux - »Sun Rising Up (Jupiter Ace remix)«. Det är inte medelhavsdisco i ordets mest nedlåtande betydelse, utan en mer slick variant av den. Fluffig club house med tuggummidoft. Jag tänker bara på Stardusts »Music Sounds Better With You« när jag hör den. Svängigt technobeat med jättebubblig bas och varma, varma syntstabs som repeterar sin predikan i en evighet. När den efter 04:10 plockas ner… Då är den världens bästa låt. »You’re the reason why I think I. AM. FALLING. IN. LOOOOOOVE« Indränkt i seretoninstimulerande kemikalier och de djupaste kyssarna du upplevt är Deuxs »Sun Rising Up (Jupiter Ace remix)« ett färgstarkt löfte om en bättre tid. Ladda ner God helg!]]> http://www.monotoni.se/bass/2005/12/latar-som-lamnade-avtryck-2005/feed/ 9 Missad releasefest, trancemackor att ta med på vägen och »hej då« http://www.monotoni.se/bass/2009/12/facit-till-2009-i-korthet/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/facit-till-2009-i-korthet/#comments Mon, 28 Dec 2009 08:51:14 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3415 Det vankas ju ändå 2010 snart, så det är väl lika bra att klämma av ett facit i korthet. Här är årets... ...album: jämnt mellan Girls »Album« (spotify) och The Field »Yesterday and Today«. ...tv-drama: de sista 30 minuterna av säsongsavslutningen på »Sons of Anarchy« ...mest spelade enligt last.fm: Lite otippat mon0s 19 minuter långa rymdambientmacka »Interference«. ...bästa diskussion: den i kommentarsfältet om vilken sorts fågel som tog livet av sig på min balkong. Vilken kompetens! ...duett 1: Feist och Wilco i »You And I« ...rollprestation på film: Christoph Waltz som Hans Landa i »Inglourious Basterds« ...överraskning: Lake Heartbeat - »Trust In Numbers« (spotify) ...prestation alla kategorier: Martin Luuk i »Drömmen om Herrön« ...novellsamling: Maile Meloy - »Both Ways Is The Only Way I Want It« ...roman: Klas Östergren - »Den sista cigaretten« ...duett 2: R. Kelly och Keri Hilson - »Number One« (spotify) ...radioröst: Chana Joffe-Walt ...hemskaste att se rullas upp live: Nattrapporterna från Iran. ...på svenska: Parker Lewis - »Rak som en pil«. ...som också bör nämnas: Junior Boys - »Begone Dull Care« (spotify), El Perro Del Mar - »Love Is Not Pop« (spotify). ...bloggelectropop: Ellie Goulding - »Under The Sheets« ...förtexter: »Watchmen«. Helt i klass med Saul Bass. ...accessoar: Munskyddet. ...flight: Morgonflighten mellan Paris-CdG och Milano-Malpensa. ...ambient: Har egentligen lyssnat alldeles för lite, men menar lite skamset förutsägbart att det är Tim Heckers »An Imaginary Country« ...ställe jag ville flytta men aldrig kom iväg till: Hong-Kong ...låt jag tror jag gillade av helt fel anledningar: Pet Shop Boys - »The Way It Used To Be« (spotify) ...dödsmässa: Batmans ...hacker: Jesus ...uppnådda mål: Min artikel om snooker som publicerades i ett rumänskt sportmagasin]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/facit-till-2009-i-korthet/feed/ 5 Beneath a Steel Sky » Lista http://www.monotoni.se/bass Irrfärder och irrpostningar om popkultur, musik och jidder. Av Billy Rimgard. Wed, 09 Nov 2011 12:54:22 +0000 sv-se hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.1.2
Facit till 2009 i korthet http://www.monotoni.se/bass/2009/12/facit-till-2009-i-korthet/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/facit-till-2009-i-korthet/#comments Mon, 28 Dec 2009 08:51:14 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3415 Det vankas ju ändå 2010 snart, så det är väl lika bra att klämma av ett facit i korthet. Här är årets... ...album: jämnt mellan Girls »Album« (spotify) och The Field »Yesterday and Today«. ...tv-drama: de sista 30 minuterna av säsongsavslutningen på »Sons of Anarchy« ...mest spelade enligt last.fm: Lite otippat mon0s 19 minuter långa rymdambientmacka »Interference«. ...bästa diskussion: den i kommentarsfältet om vilken sorts fågel som tog livet av sig på min balkong. Vilken kompetens! ...duett 1: Feist och Wilco i »You And I« ...rollprestation på film: Christoph Waltz som Hans Landa i »Inglourious Basterds« ...överraskning: Lake Heartbeat - »Trust In Numbers« (spotify) ...prestation alla kategorier: Martin Luuk i »Drömmen om Herrön« ...novellsamling: Maile Meloy - »Both Ways Is The Only Way I Want It« ...roman: Klas Östergren - »Den sista cigaretten« ...duett 2: R. Kelly och Keri Hilson - »Number One« (spotify) ...radioröst: Chana Joffe-Walt ...hemskaste att se rullas upp live: Nattrapporterna från Iran. ...på svenska: Parker Lewis - »Rak som en pil«. ...som också bör nämnas: Junior Boys - »Begone Dull Care« (spotify), El Perro Del Mar - »Love Is Not Pop« (spotify). ...bloggelectropop: Ellie Goulding - »Under The Sheets« ...förtexter: »Watchmen«. Helt i klass med Saul Bass. ...accessoar: Munskyddet. ...flight: Morgonflighten mellan Paris-CdG och Milano-Malpensa. ...ambient: Har egentligen lyssnat alldeles för lite, men menar lite skamset förutsägbart att det är Tim Heckers »An Imaginary Country« ...ställe jag ville flytta men aldrig kom iväg till: Hong-Kong ...låt jag tror jag gillade av helt fel anledningar: Pet Shop Boys - »The Way It Used To Be« (spotify) ...dödsmässa: Batmans ...hacker: Jesus ...uppnådda mål: Min artikel om snooker som publicerades i ett rumänskt sportmagasin]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/facit-till-2009-i-korthet/feed/ 5 Måndagslistan: Topp-4 hemska platser att besöka http://www.monotoni.se/bass/2009/12/mandagslistan-topp-4-hemska-platser-att-besoka/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/mandagslistan-topp-4-hemska-platser-att-besoka/#comments Mon, 07 Dec 2009 07:06:19 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3234 Det är lätt att blanda ihop »tråkig«, »trist« eller »tragisk« med »hemsk« när man pratar om platser men det gäller att vakta tungan. Den sibiriska steppen, en stålindustristad i kinesiska Heilongjiang eller bara kvarteren kring Karlaplan en söndagseftermiddag kan vara allt av förstnämnda, men det är inte alls »hemska« platser. I alla fall inte i ordets verkliga bemärkelse. Här är topp-4 verkligt hemska platser. 4. Vozrozhdenija Historian bakom är nästan för bra för att vara sann. Som bakgrundshistorien till ett datorspel eller hela upplägget för en James Bond-film. Okej, såhär: 1948 förlade Sovjetunionen all forskning kring biologisk krigföring till ön Vozrozhdenija i Aralsjön. Man gjorde det som folk gjorde mest under den tiden, det vill säga tillverkade vapenvarianter av mjältbrand och böldpest och forskade på virus. Allt gott. Men så föll Sovjetunionen och forskarstaden Kantubek, vilken som mest hade 1500 invånare, övergavs liksom alla laboratorier, utan någon som helst sanering eller uppstädning. Utan någon tanke på vad som finns i de där behållarna och burarna. Och vad händer då? Du kommer ihåg var ön var placerad? Japp, Aralsjön. Och du kommer ihåg vad som Aralsjön är känd för? Japp, den torkar på grund av ambitiösa bevattningsprojekt som misslyckades. Så ön är numera en halvö. Fullt tillträde för alla hugade, med andra ord. Lokala gnagare ska dessutom vara immuna mot och bära runt på en variant av superstark böldpest. Det hela är så lysande. Eller som en kommentar till den här bloggpostningen om ön påpekar:
"No one ever thought, 'Hey we should get these desert irrigation guys and these bioweapons guys together in the same room sometime, just to like, make sure we're all on the same page!'"
3. Poveglia En till ö. Den här ligger utanför Venedig och är obebodd. Vissa av de saker som gör den så hemsk visar sig efter lite googlande beskrivas som sägner, men bloggen är konspirationsvänlig och köper inte italienska turistbyråns försök att släta över dess hemskhet. Poveglia var stället som romarna satte sina sjuka för att de inte skulle smitta resten av samhället. Tusentals hamnade i karantän, smittades av varandra och dog tillsammans. När böldpesten härjade i Europa, många århundraden senare, tog den tidens människor upp den fina idén och skickade alla som hade symptom som liknade pesten till ön. De grävde stora gropar på ön där de slängde och brände de avlidna. Drygt 160000 ska ha sett sin sista tid där. Men åren gick och det fanns inte längre användning för den. Enda spåren av vad som skett var skelettbitarna som spolades upp på stränderna intill då och då. Så... Vad gör man? Bygger ett mentalsjukhus, förstås. Det öppnade 1922, slog igen 1968 och fortfarande står Poveglia obebodd. (Läs mer här) 2. Centralia Centralia, Pennsylvania1979 gick borgmästaren och tillika den lokala bensinmacksägaren i Centralia, Pennsylvania, ut för att kolla hur mycket bensin han hade i sina tankar. När han tog upp stickan kändes den varm så istället förde han ner en termometer. Bensinen var 77 grader Celsius. Man började undersöka vad det var som hände under marken. Och diskuterade vad som skulle göras. Sådär som man gör mest när ingen vill ta något beslut. Och så en dag två år senare var 12-årige Todd Domboski ute och lekte på tomten när ett stort hål öppnade sig precis framför honom. Under marken i Centralia hade sedan 1962 nedlagda delar av en gammal kolgruva brunnit. Och det brinner än. I 47 år har kolet puttrat, släppt ut giftiga gaser över markytan och svalt hus till höger och vänster. I början av 80-talet evakuerades staden och det enda som återstår nu är ett ensamt vägnät med gatubelysning som alltid är släckt. Marken är förbjuden att beträda eftersom man inte vet när ny förkastningar och ras kan förekomma. (Läs mer här) 1. Karatjaj-sjön Så, du trodde staden Pripjat bredvid Tjernobyl-verket skulle vara etta? Pfft. Det är en picknick i parken jämfört med Karatjaj-sjön. Man kan ju turista i Pripjat. I Uralbergen hittar vi Karatjaj-sjön och Tjeljabinsk 40, en upparbetningsanläggning för radioaktivt material. Där började i slutet av 40-talet framställning av plutonium och tritium för sovjetiska kärnvapen, naturligtvis en hemlig historia. Och farlig. De flesta som arbetade på platsen var straffarbetare som valt 5 år där istället för 25 i Sibirien. Inte förrän efter Sovjetunionens fall blev det känt att det här stället var hemvist för inte mindre än tre radioaktiva katastrofer och numera är den mest förorenade platsen på jorden. I tur och ordning: • Från början dumpades kärnavfall helt sonika i Techa-floden, som var enda vattenkälla för sådär 24 byar längre ned. Det här gjorde man i över sex år tills effekterna började märkas av på folk. Byarna evakuerades inte förrän på 2000-talet trots att floden fortfarande strålar mer än 50 gånger normalt (men idag har den taggtråd längs stränderna). • 1957 exploderade kylanordningen på ett förvar för kärnavfall. Ett radioaktivt moln spreds och utsatte mer än 250 000 människor för strålning. • Tio år senare var det dags igen. Istället för att pumpa ut skiten i floden hade man istället använt Karatjaj-sjön, ett vattendrag utan in- eller utflöde. Problemet löst? Nja. 1967 blev det torka och vattnet sjönk undan, vilket gjorde att det svårt radioaktiva bottendammet spreds med vinden. »Okej«, säger du, »det här var på 60-talet men varför är det här en av de hemskaste platserna vintern 2009?«. ...wait for it... Mellan 1978 och 1986 fyllde man igen Karatjaj-sjön med betongfundament (!) för att försöka binda materialet och undvika en ny katastrof som vid torkan 1967. Så vad som är kvar är den grå, kompakta massan som ändå bara ger en falsk trygghet: Betongsjön strålar med 600 röntgen per timme, vilket räcker gott och väl för en dödlig dos för en människa som står vid strandkanten. Inom 60 minuter. (Läs mer här, och här, och här.)]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/mandagslistan-topp-4-hemska-platser-att-besoka/feed/ 9 Måndagslistan: Topp-4 mest inspirerande skrivverktygen http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-mest-inspirerande-skrivverktygen/ http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-mest-inspirerande-skrivverktygen/#comments Mon, 16 Nov 2009 06:46:15 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3140 Gårdagens inlägg handlade om 10 tips för att hålla igång bloggen. För att kunna använda dem behöver man däremot först hitta en inspirerande miljö i datorn, ett ställe som bjuder motstånd när det gäller ju det. Jag älskar min dator, men i sitt väsen går dess egenskaper inte bra ihop med skrivande. Hummande fläktar, lysande dioder och en laptopskärm som sticker i ögonen genom mörkret bidrar inte med något gott för den hugade skribenten. Det gäller att hitta ett sätt att arbeta där allt det yxiga med datorn slipas ned, körs genom en kreativ vindtunnel för att få optimal aerodynamik och därmed inverkar så lite som möjligt på det du har satt dig ned för att göra. Här är de bästa verktygen för att klara det, historiskt och nu. 4. CygnusED Den utsökta texteditorn var under sju-åtta år allt jag använde. Det var här grunden lades. Miljontals tecken skrevs hemma i pojkrummet på min Amiga i CygnusED fram till 1997-98. Jag lät datorn stå kvar framme även sedan jag slutat använda den bara för att kunna skriva i det programmet. Möjligheten att konfigurera alla färger som användes gjorde det dessutom enkelt att skapa en natt-preset där allt var svart utom texten som var mörkt grå. Ett tänt ljus, »Blade Runner«-soundtracket och den inställningen kunde skapa vilken magi som helst. Jag vågar säga så eftersom nästan ingen text finns kvar. 3. Notepad++ När jag kom ut i arbetslivet började ett långt sökande efter samma sorts smoothness i Windows som CygnusED skänkt mig under åren innan. Jag letade, och letade. Men ingenstans fanns bra alternativ och ofta var man tvingad att sitta och skriva i Word. Men så fann jag till slut Notepad++ och hittade hem. Egentligen är den skriven för folk som programmerar men samma funktioner som förenklar deras arbete gör Notepad++ högst användbart även för texteditering. På jobbet förblir idag Word stängt medan flikarna i Notepad++ bara blir fler. Och fler. 2. DarkRoom / WriteRoom Funktionalitet, knappar och flikar i all ära, men det man är ute efter när långa texter ska skrivas är ju ändå den där känslan av isolering och avskildhet. Där det bara är du och texten och natten i ohelig allians. Som på en skrivmaskin fast utan the hustle. DarkRoom (Windows) och WriteRoom (OSX) är de underbara programmen som tar över hela skärmen, döljer alla menyer och bara erbjuder en svart botten med grön terminaltext. Snällt mot ögonen, öppnar upp sinnet, njutbart på alla sätt. Det kan vara världens enklaste funktion men samtidigt världens bästa funktion. 1. Scrivener Jag är inte mycket av en evangelist, men skulle jag ställa mig mitt i stormen och skrika mig hes över något här i världen är det Scrivener. Så som i himmelen så ock i datorn! Med tanke på vilka enorma mjukvaruföretag det sitter där ute och försöker komma på bra produkter är det anmärkningsvärt att det bästa programmet är skrivet av en random dude. Scrivener är som en Saint Etienne-låt: elegant, mjukt, inbjudande. Det har gjort för mitt skrivande ungefär vad Google gjorde för websökandet. Allt är så enkelt, så mysigt. DarkRoom/WriteRoom-funktionen finns inbyggd. Man kan ha split-screen och se ens research samtidigt som man skriver. Nyckeln i varför jag älskar det så är att Scrivener minimerar motståndet från maskinen och därmed tillåter fokuset på orden, texten och idéerna att öka. Ångesten över att sitta i Word och med någon hotkey slå på »Track Changes« och sedan vara tvungen att lägga energi och okvädesord på att försöka få bort det existerar inte här. Jag tackar dig, Keith Blount. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-mest-inspirerande-skrivverktygen/feed/ 6 Måndagslistan: Topp-4 svenska städer med scifi-potential http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-svenska-stader-med-scifi-potential/ http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-svenska-stader-med-scifi-potential/#comments Mon, 09 Nov 2009 00:20:42 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3017 I somras sa jag till en kompis att jag kollade efter jobb i Hong-Kong. »Jaha,« svarade han, »ska du sitta där och lyssna på 'Blade Runner'-soundtracket hela dagarna?«. En självklar fråga. Det finns många städer i världen som är tätt förknippade med science fiction-kvalitet. Mest uppenbara är såklart de asiatiska affärskvarteren med sina skyskrapor och nudelhål i väggen och cosplay-ungdom blandat med hårdkokta John Woo-gangsters. Men det finns andra städer, betyder mer lo-tek, som ändå lever upp till samma nivåer. I sina romaner »River of Gods« och »Brasyl« har exempelvis Ian McDonald utforskat Indiens respektive Brasiliens scifi-potentialer och jodå, de håller hela vägen. Nyligen bad Wofford College inför ett seminarium fem stycken författare att välja sina favoritstäder med scifi-potential. Svaren blev Reykjavik, Kingston, Venedig, London och Marrakech. Sistnämnda är given, det vet alla som läst William Gibsons novell »New Rose Hotel« (det är ju där Hosaka samlar all sin Edge, pooling quietly in the Medina, the black executive Lears whispering into the Marrakech airport on carbon-fiber wings). Listan fick mig att fundera. Var finns scifi-potentialen i Sverige? Var kommer skiten att gå ner på riktigt? Vänersborgs post-apokalyptiska möjligheter framgick tydligt i »Storm« men i övrigt är det så gott som outforskad mark Här är fyra platser att börja med. 4. Malmö Egentligen ett tråkigt val, men får ändå vara med tack vare det metroplex staden bildar med Köpenhamn. (»It was a quiet night in CoMa«). Extra plus: Stor immigrantbefolkning som kan utropa självständiga enklaver. 3. Växjö En stad som är helt under radarn och därför perfekt för etablering av ljusskygg verksamhet. Dess placering mitt i skogen, den tidiga bredbandsutbyggnaden och myllret av mindre orter runt omkring gör att residentstaden kommer ta tillbaka sin plats som viktig marknadsplats, men denna gång för illegal nanotech. I Hovmantorp, Rottne, Lessebo och Lammhult byggs laboratorier i gamla lador och myndigheterna kan bara se på medan Europas grönaste stad också blir Europas farligaste - på molekylär nivå. Extra plus: Glasriket har infrastrukturen för produktion av »smart glas«. Okrossbart, kan byta form, agera efter förprogrammerade instruktioner och... tappas bortom kontroll. 2. Karlskrona Karlskrona har ett utmärkt strategiskt läge, både för en implantatstinn privatmilis som snabbt behöver nå olika platser på Östersjökusterna och för zaibatsus som jobbar med gruvdrift under vattnet. För sistnämnda finns även stora militära utrymmen att använda för exempelvis u-båtsaktivitet (att underhålla de egna eller jaga andras). Varven och de marina faciliteterna gör att staden perfekt som operationssäte för all slags black op (vilket G.I. Joe visste redan på 80-talet). Extra plus: Många hemliga öar som inte finns på sjökort, med bunkrar och anläggningar vars existens har glömts bort i Fortifikationsverkets dammigaste arkiv. 1. Norrköping I och runt de gamla industrilokalerna finns verkligen allt. Dammiga prång, bortglömda generatorrum, igenmurade gångar, fabrikshallar stora nog att rymma all slags verksamhet - eller att härbärgera förbjudna AIs. Rostade kolvar och kugghjul är ersatta av darknets som drar till sig yrkeshackers, lycksökare, ryska kodknäckare, digitala hälare, steroidtillverkare och andra som inte vill bli sedda. Ryktet säger att ett safe-haven för data finns i någon av de gamla kraftstationerna under strömmen. Härifrån kommer dessutom en stor majoritet av all olaglig simstim-film. Och de försöker inte ens dölja det. Tvärtom har de redan börjat. Extra plus: Tegelbyggnaderna ser väldigt bra ut visuellt när Molly Millions-tjejer jagar över taken. (Tack till @pelles och @mrtnj!) ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-svenska-stader-med-scifi-potential/feed/ 12 99 problem och en självklar http://www.monotoni.se/bass/2009/08/99-problem-och-en-sjalvklar/ http://www.monotoni.se/bass/2009/08/99-problem-och-en-sjalvklar/#comments Mon, 24 Aug 2009 20:13:21 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2564 Utmärkta magasinet Novell har under sensommaren bett kreti och pleti lista de 100 bästa låtarna från 00-talet. De ska ta och koka ner alla listor till en definitiv och på sajten nollnolltalet.se räkna ner med start den 22 september. Ett mycket trevligt initiativ! Nu börjar de som varit inblandade i detta hårslitande arbete att berätta om sina personliga listor så jag tänkte att jag inte skulle vara sämre. Först, en liten bakgrund: Att göra en rangordnad lista över 100 låtar från ett decennium är egentligen en omöjlighet. I mitt första urval fanns över 200 låtar och egentligen vara bara ettan självklar. För att kunna gallra behöver man ha en metod med regler. De regler jag satte upp för mig själv var: • Alla låtar måste vara på listan av egen kraft, inte för att de är i ett bra sammanhang. Således finns inget knaster eller ambient på listan eftersom de är mer att betrakta som konceptalbum. Starkt hitbetonat, med andra ord. • Alla låtar måste på något sätt vara kopplade till en personlig kick, en stark upplevelse som går att relatera till dem. Om jag skulle göra en objektiv lista skulle Outkasts »Hey Ya« vara väldigt högt upp eftersom det är en av årtiondets bästa hits, men eftersom jag själv inte har någon koppling till den annat än som soundtrack på tusen klubbnätter när den kom så platsade den inte på min lista. • En låt per artist/konstellation. Först tänkte jag att mina platser 1-13 skulle vara de tretton spåren på Daft Punks »Discovery«, men sen kändes det lite synd att sabba Novells poängräkning så jag skippade det. • Man måste ta det för vad det är. Jag hade blivit galen om jag försökt göra en komplett lista. Efter att ha skickat denna till redaktionen har jag kommit på att jag helt glömde Dot Allison, Róisín Murphy, The Killers »When You Were Young«, Iron & Wines »Flightless Bird, American Mouth« och - kanske mest allvarligt - att Jay-Zs »The Blueprint« kom på 2000-talet. På sistnämnda skiva finns väl egentligen 4-5 låtar som skulle platsa på en sådan här lista. Lägg därtill ångesten när jag läser de andras listor och inser att jag missade Frankes »Aldrig förstå«, Out Hud, Action Biker och remixen på Mariah Careys »We Belong Together«... Då fattar man att man måste ta det för vad det är. Av mina 100 låtar finns 73 på Spotify (underkänt!) så jag har gjort en playlist där. Så blev min lista: 01 Daft Punk - One More Time 02 Phoenix - Everything Is Everything 03 Nicolas Makelberge - Dying In Africa 04 The Radio Dept. - Pulling Our Weight 05 R. Kelly - Ignition (Remix) 06 The Avalanches - Since I Left You 07 Doves - There Goes The Fear 08 Junior Boys - In The Morning 09 The Streets - Weak Become Heroes 10 Justus Köhncke - So Weit Wie Noch Nie 11 Highwon - Känn Igen 12 Felix Da Housecat - Ready 2 Wear 13 Beth Orton - Concrete Sky 14 Pet Shop Boys - Minimal 15 Jaheim - Diamond In Da Ruff 16 Digitalism - Zdarlight 17 Ladytron - Destroy Everything You Touch 18 Tough Alliance - Take No Heroes 19 Unai - Oh You And I 20 Ellen Allien & Apparat - Jet 21 Usher - Burn 22 The Field - Sun & Ice 23 Embrace - World At Your Feet 24 Gorillaz - Dare 25 The Embassy - It Pays To Belong 26 Flow Flux Clan - Fascination Street 27 Âme - Rej 28 Otur & Johnny - Additional Love 29 Glasvegas - It's My Own Cheating Heart That Makes Me Cry 30 The Postal Service - Such Great Heights 31 Parker Lewis - Hjältar 32 The Elected - Greetings In Braille 33 International Pony - Our House (Ada remix) 34 Le Sport - Your Brother Is My Only Hope 35 Styrofoam - Couches In Alleys 36 Mauro Scocco - Solblekt Super 8 37 The Thrills - Big Sur 38 Alyoa - It's Been Too Long 39 Spearmint - The Flaming Lips 40 t.A.T.u - All About Us 41 FischerSpooner - Just Let Go (Thin White Duke mix) 42 Robyn - Be Mine 43 Oasis - Stop Crying Your Heart Out 44 Fattaru - 100:- 45 Figurine - Miss_Miss 46 Saint Etienne - Action 47 Florence Valentin - Allt ni bygger upp ska vi meja ner 48 The Decemberists - The Engine Driver 49 The Game - Hate It Or Love It 50 Darin - Step Up 51 Defender - Bliss 52 The MFA - The Difference It Makes 53 Dominik Eulberg - Potzblitz Donnerwetter 54 Annie - Heartbeat 55 Gwen Stefani - What You Waiting For 56 Minilogue - The Girl From Botany Bay 57 Röyksopp - What Else Is There (Trentemöller remix) 58 Ciara - Like A Boy 59 Ne-Yo - Miss Independent 60 M83 - Don't Save Us From The Flames 61 The Chemical Brothers - Star Guitar 62 Tiefschwarz feat Tracey Thorn - Damage 63 Lustans Lakejer - Allt vi en gång trodde på 64 Baxendale - We Built This City (Michael Mayer remix) 65 Säkert! - Och jag grät mig till sömns efter alla dar 66 Squarepusher - Tetra-Sync 67 Lifelike & Kris Menace - Discopolis 68 Marit Bergman - This is the year 69 Kings of Convenience - I'd Rather Dance With You 70 Destiny's Child - T-Shirt 71 Chelonis R Jones - One & One 72 Kylie Minogue - Red Blooded Woman 73 Jens Lekman - Maple Leaves 74 Cassie ft Lil Wayne - Official Girl 75 Kalle J - Vända allt 76 Death Cab For Cutie - Summer Skin 77 Ada - Cool My Fire (I'm Burning) 78 Ison & Fille - 127 stil 79 Basement Jaxx - Hush Boy 80 Benjamin Diamond - Let's Get High 81 Justin Timberlake - My Love 82 Aril Brikha - Leaving Me 83 Justice - D.A.N.C.E. 84 Marc Romboy & Stephan Bodzin - Phobos 85 Badly Drawn Boy - You Were Right 86 Markus Krunegård - Ibland gör man rätt ibland gör man fel 87 Stars - Your Ex-Lover Is Dead 88 Cassie - Long Way 2 Go 89 Superpitcher - Happiness 90 Milosh - The City 91 Hidden Cameras - Ban Marriage 92 Thieves Like Us - Drugs In My Body 93 Paragon - Ta Det Till Skyn 94 Jonas Bering - Behind This Silence 95 Booka Shade - Mandarine Girl 96 Einmusik - Devotion 97 Fragma and Kirsty Hawkshaw – Radio Waves 98 Freeform Five – No More Conversations (Mylo remix) 99 Mathew Jonson - Return of the Zombie Bikers 100 Ingenting - De svåraste orden]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/08/99-problem-och-en-sjalvklar/feed/ 21 Måndagslistan: R&B-hits med kvinnor topp-4 http://www.monotoni.se/bass/2009/06/mandagslistan-rb-hits-med-kvinnor-topp-4/ http://www.monotoni.se/bass/2009/06/mandagslistan-rb-hits-med-kvinnor-topp-4/#comments Mon, 08 Jun 2009 04:31:21 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2072 Jag brukade vara helt såld på riktigt bra r&b om det var killar som sjöng. Smäckra och läckra som Jodeci, R. Kelly och dem. Då var det så, för kvinnorna gjorde oftast för sliskiga retrosoulballader, lex Toni Braxton. Det där har ändrats över de senaste åren. Medan de nya killarna har blivit klenare och klenare och haft mindre och mindre att komma med (förutom Bruthas »She's Gone« som är grym) har kvinnorna istället blivit tuffa med en ständig ström av smash-hits. Det här är de fyra jag inte kan sluta lyssna på just nu. 4. Cassie feat. Fabolous - »Super Model« Sedan »Me & U« och »Long Way 2 Go« är Cassie en av mina absoluta favoritartister. Och det förändrades ju inte direkt av höstens lysande singel »Official Girl«, eller den film som någon tog på inspelningen av videon till densamma och la upp på youtube (she's killing it!). »Super Model« börjar optimalt minimalt med miniräknarplipp och blommar sedan ut till en fjäderlätt sommardag. Underbar. (mp3) 3. Keri Hilson - »Energy« Den här kom i höstas och jag har lyssnat på den hela vintern, hela våren och kommer fortsätta hela sommaren. Keris frasering, stämmorna, the heartbreak och den notoriska pianomelodin som ligger i beatet... Gah. Och i refrängen så kommer en sågtandsbasmatta och bara kör över allting som ett jävla godståg. (spotify mp3) 2. Ciara - »Tell Me What Your Name Is« Tiden går men en sak består: Låtordningen på r&b-album sätts efter rankingen på de som producerat och gästar. Ciaras nya album »Fantasy Ride« är inget undantag. När låtarna som Danja och »Tricky« Steward producerat och Chris Brown- och Justin Timberlake-duetterna är avklarade så är vi på spår 12, det näst sista. Och givetvis är albumets bästa låt där. »Tell Me What Your Name Is« är en bedårande slowjam, en blyg flört med ljuvligt supersnygga körarrangemang över Pet Shop Boys-harmonier. (spotify mp3) 1. Natasha - »Sidekick« Natasha sjunger lite för långsamt, så att orden inte ligger rakt på slagen. Det är nog det enklaste knepet som finns för att få små små bitar av mig att dö. Jag har försökt det själv, genom att låta den som lägger sången spela in den mot musik som går 1 bpm långsammare än det är tänkt och sedan bara synka i början av var fjärde takt, men det blir bara skit. När Natasha glider elegant över det svulstiga beatet med timpanis, syntstabs och stråkar så sitter det som kniven i snuten. Att refrängen har en sån där »gör likadant som mig«-dans koreograferad till sig (vilket man per definition måste avsky allt sedan »Macarena«) gör ingenting när allt annat är himmelskt. (spotify mp3) När vi ändå är inne på ämnet så vill jag passa på att nämna smällaren »Let's Go Crazy« med favoriten Cassie och Akon. Anledningen till att den inte kom med är dess eurofilterdiscoproduktion. Det är var inte menat att vara den sortens lista. (mp3) Dessutom gillar jag Keri Hilsons »Knock You Down«, som är asbra med fina popharmonier när hon sjunger men not so much när Kanye och Ne-Yo gör sin grej. (spotify mp3) Cassie ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/06/mandagslistan-rb-hits-med-kvinnor-topp-4/feed/ 2 Måndagslistan: Topp-5 komplicerade artistnamn http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-komplicerade-artistnamn-topp-5/ http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-komplicerade-artistnamn-topp-5/#comments Sun, 17 May 2009 23:42:19 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1996 De flesta väljer ett band- eller artistnamn som är kort, klatschigt och som funkar bra. Britpopen tog det där till sin spets. Pulp och Blur, liksom. Jag har alltid varit betydligt mer fascinerad av de som lägger ner lagen bara i och med sitt val av namn. Och nej, då menar jag inte ...And You Will Know Us by the Trail of Dead, som inleder sitt namn med en ellips. Det är inte ok. Förvisso kan det vara problematiskt, för ett långt och komplicerat namn riskerar begränsa de kreativa ramarna. Kallar du dig vid egennamn eller tar ett kort, simpelt bandnamn så är alla dörrar öppna men vid ett längre, mer programdeklarerande namnval så kan det bli som att du förväntas låta på ett visst sätt. Men oavsett denna reservation så finns det ändå något alldeles underbart med de som vågar ta till något som kittlar tanken, inte bara tar ett enstavigt ord som ligger bra i munnen. Den här listan är till dem. 5. They Came From The Stars, I Saw Them Dimmiga berg, liten stuga, mörk natt. Mellan flöjtexperiment, bandekon och en spräckt basförstärkare går en vitklädd trio ut över daggen i gräset. Om det faktiskt är någon som kommer från stjärnorna eller om synen är frukten av för många år på konstskolan och dåliga droger spelar i det läget ingen roll. De är vad de heter. Och det är ett fantastiskt namn. Lika fantastiskt som deras 24 minuter långa flumepos »The Holy Mountain« (spotify) 4. Everything But The Girl Ben Watt och Tracey Thorn tog namnet från en butik som sa sig kunna erbjuda allt till bröllopet utom just flickan. Hade i många sammanhang kunnat ses som ett konstruerat och oinspirerat namn men faller här på rätt plats. Lyssnar man igenom parets diskografi och vältrar sig i den olyckliga, eländiga kärlek som går som den röda tråden igenom så får namnet en ny betydelse. Tårtan, klänningen och inbjudningarna var lätta att ordna, men flickan... Ja, hon gick ju aldrig att hitta. 3. We Were Promised Jetpacks Den underbara Glasgow-kvartetten gör inte bara de finaste skrammelpop-dängorna på den här sidan midnatt men tar också ställning i det stora sveket mot såväl vår föräldrageneration som mot oss: vi skulle ju få jetpacks. Det var den stora drömmen. Med OS-invigningen 1984 lät de oss tro och drömma och så ryckte de bara skiten ifrån oss. Lysande namn, vilket inte alla skottar lyckas med (se Glasvegas). (myspace) 2. God Is My Co-Pilot Fullständigt gräslig musik. Fullständigt klockrent namn. Snacka om att positionera bara genom att presentera sig. 1. Huntkillbury Finn I normala fall har jag svårt för ordlekar. Det blir sällan bra (se Glasvegas). Pluxus-låten »Molltolerans« och Huntkillbury Finn från brittiska hiphop-kollektivet Katch 22 är undantagen. Huntkillbury Finn är så genomtänkt, så snyggt, så kaxigt och dessutom låter det som Mark Twains litterära förlaga när man säger namnet. Även om »Burial Proceedings In The Coarse Of 3 Knights« inte låter lika farlig nu som 1991 så är Huntkillbury Finn det hårdaste namnet någon kan ha. Everything But The Girl]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-komplicerade-artistnamn-topp-5/feed/ 2 Måndagslistan: Topp-5 virusfilmer http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-virusfilmer-topp-5/ http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-virusfilmer-topp-5/#comments Mon, 11 May 2009 04:24:26 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1923 Innan jag åkte till Sheffield blåstes den nya influensan upp med stora mått. Jag såg framför mig ett scenario där Storbritannien isolerades och jag skulle få roama runt på landsbygden, »28 Days Later« style, letande efter en jaktstuga där jag kunde härda ut och skjuta alla som närmade sig. Sen dog hela hypen ut. Och nu verkar det inte ens som att vårens accessoar blir munskyddet. För att kompensera det är det idag virusfilmstema i Måndagslistan. Som »virusfilm« gäller inte de filmer som börjar precis när viruset härjat (och det är fullt av zombies) utan bara de som innefattar en »Patient Noll« eller allmänt bra katastrofuppbyggande. Observera att denna lista bara är giltig tills DVDn av »Kansen Rettou« (»Pandemic«) är släppt (titta bara på trailern och mys, lätt årets film) eller Janine Ellen Youngs »The Bridge« har filmatiseras. 5. »Quarantine« Ett bostadshus i Los Angeles sätts i karantän och när den lyfts finns inte ett spår av de som bodde där, förutom den kassett som satt i kameran hos det filmteam som gjorde en dokumentär om de brandmän som var först på platsen när larmet kom. »Quarantine« är den kassetten, plågsamt visande varje minut inifrån det dömda huset. Kanske inte den snyggast sjukdomsteckningen, men väldigt suggestiv. (imdb torrents) M-3 Gemini Strain4. »M-3 The Gemini Strain« Väldigt låg budget, 70-tal och regi av Ed Hunt. Okej, det är inte tidernas klassrulle men den har allt den behöver för att vara en minnesvärd virusfilm. Vid övertidsarbete en kväll på McNaughton Research Laboratory (namnet!) stängs strömmen av utifrån eftersom ingen visste att det var folk kvar och jobbade. Det sätter säkerhetsanordningarna ur spel och en bakterie som inte betyder goda tider för människan börjar spridas. Allt man behöver. (Titel utanför USA: »Plague«) (imdb) 3. »The Satan Bug« En topphemlig militär forskningsanläggning som kallas »Station 3« råkar ut för ett attentat och ett antal virus som tagits fram för bakteriologisk krigföring stjäls. Bland dem finns den fruktade Satan Bug, ett virus så dödligt att ett utsläpp av det skulle döda allt mänskligt liv inom bara månader. De som tagit behållaren hotar att släppa ut det och en vild jakt för att säkra innehållet börjar. Egentligen mer en klassisk thriller än en virusfilm, men den hypersnygga »Station 3« och annan sextiotalsestetik i filmen gör att den helt klart går in här (se bara labbet på bilden högst upp). (imdb torrents) 2. »Outbreak« Kanske den mest kända virusfilmen, och kanske också källan till pandemihysterikens början i the really real world. Att den lider av nittiotalets glättiga Hollywood-yta (kan man få en mörk reboot av »Outbreak« tror ni?) talar till dess nackdel, men det gör inte så mycket när man väl sitter där och ser Col. Sam Daniels med kollegor stå i labbet och dra gamla minnen från utbrott av Marburg-, Zaire- och Hanta-epidemier. Bra uppbyggd, väl genomförd, läskig karantän av amerikansk småstad. (imdb torrents) 1. »The Andromeda Strain« Snyggare film går knappt att hitta, även utanför pandemigenren. En satellit har kraschat i en liten stad och hela befolkningen är död på grund av ett virus den bar på. De skarpaste hjärnorna samlas i en underjordisk forskningsanläggning för att analysera och försöka hitta ett botemedel under de viktigaste 96 timmarna i mänsklighetens historia. Varje våning i anläggningen är färgkodad och det är en sån extrem närvaro, klaustrofobi och intensitet under de mer än två timmar de sitter och tittar i sina mikroskop. Undvik till varje pris den nyinspelade miniserien som gick på TV förra året. Den har inte ett uns av den magi som detta mästerverk från 1971 har. (imdb torrents) an_str1.jpg an_str4.jpg an_str9.jpg ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-virusfilmer-topp-5/feed/ 7 År 2006, post 9: »We were making friends long before we were born« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-9-%c2%bbwe-were-making-friends-long-before-we-were-born%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-9-%c2%bbwe-were-making-friends-long-before-we-were-born%c2%ab/#comments Wed, 20 Dec 2006 23:09:25 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=349 En till postning som sammanfattar året. Det kändes inte helt okej med bara album på listan. Så jag listar några låtar som jag gillade att ha med när jag spelade skivor. Williams - »Pinball (Club mix)« Funk D-Void & Phil Kieran - »White Lice« Eyrer And Chopstick - »Electric (Williams remix)« Ame - »Rej« Gui Boratto - »Like You« Thomas Schumacher - »Red Purple« Digitalism - »Zdarlight (Moonlight remix)« Unai - »Oh You And I (Trentemöller remix)« Chelonis R. Jones - »Le Bateau Ivre (M.A.N.D.Y. remix)« Basteroid - »I, the Schnitzelmachine« The Egg - »Walking Away (Tocadisco remix)« Remute & Riley Reinhold - »Jah Wobble« Gabriel Ananda & Cio D'or - »Lauschgoldengel« Cosmic Sandwich - »Man In A Box (André Kraml remix)« Superpitcher - »Mushroom« Fragma & Kirsty Hawkshaw - »Radio Waves (Original mix)« Minilogue - »The Leopard« Minilogue - »The Girl From Botany Bay« H-Man - »911 Turbo« Freeform Five - »No More Conversations (Mylo remix)« The Field - »Istedgade« Superpitcher - »Enzian« Phonique - »Gift« Marit Bergman - »No Party (Isabel y Decibel's 'Yes Party' remix)« Trentemöller - »Serenetti Part 2« Unai - »Blissful Burden (Kris Menace remix)« Tiefschwarz feat Tracy Thorn - »Damage (M.A.N.D.Y. remix)« Där var några. Från höften, så jag vet inte om alla kom 2006. Jag tror det. Nåja... ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-9-%c2%bbwe-were-making-friends-long-before-we-were-born%c2%ab/feed/ 2 År 2006, post 8: »All good things…« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-8-%c2%bball-good-things%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-8-%c2%bball-good-things%c2%ab/#comments Mon, 18 Dec 2006 12:05:27 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=346 Jahapp... All good things... Serien postningar om favoriterna från 2006 börjar ta slut. Hoppas du tyckte det var läsvärt. Jag är lite förbryllad över att jag lyssnat så mycket på album i år. Förra året hade jag bara hört ett av de 25 album som fanns med på Sonics årsbästalista (M83s »Before Dawn Heals Us«) och då skrev jag ändå fortfarande för tidningen. Jag tror det har att göra med att jag haft mindre tid och ork att hålla koll i år. Det låter motsägelsefullt, men det är så. Förra året satt jag och kollade skivbolagshemsidor, laddade mp3or, sökte upp nya kickar aktivt. Det var nästan uteslutande enstaka spår jag lyssnade på. »Den där nya tolvan«, »den där bootleg-remixen«, du vet? I år har min musikkonsumtion huvudsakligen bestått av en extern hårddisk kopplad till högtalarna på jobbet. Den tog jag hem varje helg och uppdaterade med eventuellt nyinkommet. Ett sådant lyssningsmönster bjuder inte in till att lyssna på enstaka låtar. När man bara har musiken i bakgrunden medan man gör något annat är albumformatet onekligen bäst (såvida man inte orkar sätta ihop smarta playlists, men det är jag dålig på). Så, mot alla odds har jag i år, när jag inte försökt hålla någon koll, lyssnat mer på album än förra året när jag försökte ha örnkoll. Konstigt det där. På grund av det så kunde jag inte ha så stor inriktning på enskilda låtar i de här summeringspostningarna, utan körde en gammaldags albumlista. Jaja... Här är några till: Unai - »A Love Moderne« Techno, fast ändå inte. Pop, fast ändå inte. Elektronisk disco, fast ändå inte. Unais »A Love Moderne« var något av det absolut bästa som kom från Sverige i år. Erik Möllers drömskt avslappnade sång över krispiga beats stod med ett ben på dansgolvet och det andra i pophimlen. Men han hade inte bara soundet, han hade låtarna. Singeln »Oh You And I« blev ett anthem för hela 2006. Läs min långa artikel om »A Love Moderne« samt intervju med Erik på den här länken. The Radio Dept. - »Pet Grief« Ett sanslöst hyllat debutalbum för tre år sedan, sen två älskade EPs och nu... Ja, vart skulle The Radio Dept. ta vägen? Göra om samma sak enligt deras distmattformel, ta det mer åt »This Past Week«-hållet eller bara köra över allt och alla? Inget av detta, visade det sig. »Pet Grief« körde inte över någon. »Pet Grief« satt under de första fyra låtarna med armen ut genom fönstret, en hand på ratten, en behaglig resa med solglasögon på en liten landsväg vars värdshus och vägkrogar gapade tomma. I singeln »The Worst Taste In Music« och efterföljande »Every Time« började de långsamt gasa, rikta in sig mot målet och ladda för den där överkörningen. Men sen, i »What Will Give«, släppte de av på gasen och gick ned under tillåtna fartgränsen igen. Det var ett underbart album, men det gick inte på knock som The Radio Dept. tidigare alltid har gjort. Det var tillbakalutat och välavvägt. Ju mer jag lyssnade, ju mer förstod jag. Det var ett djärvt grepp, ett ofantligt lyckat grepp. The Radio Dept. blev ett helt nytt band, lite mognare och lite snyggare men med magin bibehållen. Läs postningen från i våras om albumet på den här länken. Ellen Allien & Apparat - »Orchestra of Bubbles« »Orchestra of Bubbles« är ett hypnotiserande album i moll. Det är ett mörkt album som ändå svänger. Från inledande »Turbo Dreams« med den djupa grottbasen, via Balanescu Quartet-ångande stråkarna i »Retina«, via den fullkomligt gnistrande »Jet« (bästa spåret) till den väsande avslutningen i »Bubbles« levererade Berlins finaste allt jag inte förväntat mig av dem. Att ett sånt här helgjutet album skulle komma från dem var ju faktiskt otippat – det är ju tolvtumsvinylen som är den naturliga hemvisten. Lysande. International Pony – »Mit Dir Sind Wir Vier« DJ Koze, Cosmic DJ and Erobique gick loss totalt. Det är ett sinnessjukt album på många sätt. Det låter som att Nate Dogg sjunger ibland. Det låter som att det är Curtis Mayfields kompband som stängts in i en studio bland massa monofoniska syntar ibland. Det låter som att Air släppt nytt material ibland. »Hey little Gothic girl, watch out, don’t get a sun tan« sjunger de över funkigt gung. Sen spårar de ut i storbandsjazz med xylofonsolo. Sen når man den långsamma megahiten »Our House« och kan inte hjälpa att älska dem, fast de är sjuka i huvudet. Loscil - »Plume« Scott Morgan har som Loscil varit en hjälte i mitt hus vid sidan av Pan-American och Labraford sedan 2002 då han släppte albumet »Submers« på min älsklingsetikett Kranky. »Submers« och efterföljaren »First Narrows« från 2004 har varit ständiga soundtrack till den där skymningstimmen jag pratar så ofta om. »Plume« kan vara hans bästa album hittills. På »Plume« pulserar djupa, dova harmonier långsamt fram, som gasen från underjordisk vulkan. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-8-%c2%bball-good-things%c2%ab/feed/ 5 År 2006, post 7: »Kss kss katt, finns det nån sån här?« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-7-%c2%bbkss-kss-katt-finns-det-nan-san-har%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-7-%c2%bbkss-kss-katt-finns-det-nan-san-har%c2%ab/#comments Fri, 15 Dec 2006 09:43:14 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=345 Saker jag saknar efter flytten från Bredäng: En Pappas Special i grillen när man kommer hem från krogen; nattliga promenader till Preem för att köpa tobak; hänga och snacka skit med Handlar'n under heta sommardagar när luften står stilla och det är svalt inne i butiken; minigolfbanan; den skojfriska mannen i Pressbyrån; räkmacka på Lyran; 1500 meter strandlinje mot Mälaren; gå förbi planen på sommarkvällar när ropande ungdomar spelar fotboll; äta middag på midsommarafton medan det är rallarslagsmål några meter från mitt bord på Tarantella; rockbandet Barn; skylten utanför kinesen som det stod »Dagens tips: Öl och jägermeister« på som var gulnad efter att ha stått där varje dag i många år; juldagsmiddag nere på stenkolskrogen (tidigare kinesen); den tragiska men ändå vackra Bredängsdagen; tyskar med magväska som bor i husvagn på campingen och försöker förstå tunnelbanekartan; köpa med sig mackor från bageriet och äta dem i skuggan av Jakobsbergs Gård; ta ångbåten från bryggan till stadshuset. Det är inte på grund av det här som jag älskar Ison & Filles »Stolthet«. Men allt det här kommer tillbaka när jag lyssnar på den, precis som det ska vara när musik är som bäst. Och när vi ändå är inne på ämnet »Stolthet« så är det också läge att ta upp Highwons mixtape »De misstänkta« med den fullkomligt fantastiska »Det e så lätt«. I och med de två släppen så har Hemmalaget i år stått för precis allt jag behöver när det gäller hiphop.]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-7-%c2%bbkss-kss-katt-finns-det-nan-san-har%c2%ab/feed/ 1 År 2006, post 6: »You know what I want and I’ve got what you need« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-6-%c2%bbyou-know-what-i-want-and-i%e2%80%99ve-got-what-you-need%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-6-%c2%bbyou-know-what-i-want-and-i%e2%80%99ve-got-what-you-need%c2%ab/#comments Mon, 11 Dec 2006 08:14:44 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=342 Justin Timberlake och Nelly Furtado har mycket gemensamt. • De är behagliga att vila ögonen på. • De försöker gå vidare från mesbakgrund (Mickey Mouse-N’Sync-blabla och »I’m Like A Bird«) till något lite tuffare. • De hade smashhits för några år sedan men det var ett bra tag sedan och för att kunna fortsätta glänsa 2006 behövde de riktigt grymma album. Snygga, med ambitioner att bli tuffa och med skriande behov av ett knäckande album – vilken producent hade bättre kunnat ta sig an två sådana personer än Timbaland? Justins »FutureSex/LoveSounds« och Nellys »Loose« är Timbaland. Hade någon av dem lyckats få sådana enorma hits om det inte vore för honom? Det är tveksamt. Det kändes som att hans tunga – och rätt mörka – hits lyfte både Justin och Nelly till nivåer de aldrig nått förut, inte bara musikaliskt men också som artister. Båda var snyggare än någonsin, hade tuffare poser än någonsin och tycktes bara stråla ikapp med de fantastiska låtarna när de syntes. Visst var också andra producenter inblandade på albumena, men essensen av båda skivor är ändå Timbaland. Jag menar: »SexyBack«, »My Love«, »Maneater«, »Promiscuous« och »Say It Right«. Fem av årets största låtar kom från hans fingrar. Minns vi så många andra låtar från de båda skivorna? Nej. Timbaland är en rätt märklig person, för samtidigt som han är gudabenådad på att bygga beats av konstiga ljud och slå på stora trummor som känns i magen känns han rätt sunkig som artistfigur. När han klampar in i låtarna och sjunger lite halvdant så vill man ju oftast bara döda honom, men i slutändan kommer han alltid undan med det ändå eftersom låten som helhet är så grym. När jag intervjuade Alar Suurna för några år sedan så påpekade jag att han, trots att han mixat typ varenda stor svensk artist (och även tonvis av utländska) som finns så vet man aldrig att det är han som rattat låten om man inte läste credits i sleeven. Jag nämnde Daniel Lanois som den raka motsatsen. Alar sa: »Alla mixare har ju en speciell karaktär. Lät någonting riktigt bra i slutet av 80-talet så hörde man exempelvis att det var Bob Clearmountain som mixat, men han var helt allround till skillnad från Daniel Lanois som mer har en distinkt karaktär. Lanois ’hörs’ väldigt mycket i slutmixen och det han gör är han världsbäst på men frågan är om han kan göra en annan grej lika bra? Jag tror å andra sidan att artister som lämnar material till honom vill ha just hans sound, att deras material är anpassat för hans produktion.« Som producent hörs Timbaland väldigt mycket i slutmixen. Han älskar att höras. Och numera älskar han ju att synas, dessutom. När han dök upp i Justin Timberlakes helt sanslöst grymma uppträdande på MTV VMA (så. jävla. bra.) och såg ut som en rultande jättebebis så visste jag inte vad jag skulle tycka. Herregud, liksom. Men så mindes jag vad Alar sa om Lanois mixning: »artister som lämnar material till honom vill ha just hans sound«. Förmodligen så visste Nelly Furtado att Timbaland oundvikligen skulle stå och flåsa henne i örat i »Promiscuous« likaväl som Justin Timberlake visste att Timba skulle vagga runt på scenen i hans stora återkomstframträdande. Det är priset man betalar för att få en smashhit. Eller som Timba säger i refrängen till just »Promiscuous«: »You know what I want and I’ve got what you need.« Den textraden handlar lika mycket om hans professionella relation till Nelly som viljan hos jag-personen han spelar i låten att få sex. »FutureSex/LoveSounds« och »Loose« är två album av två skimrande stjärnor. När man däremot lyssnar på dem några månader efter att de släppts, utan att se artisterna i bild, så är Timbaland det bestående intrycket. Känslan man får är att han påar de bästa låtarna, gästspelar och gör det han tycker är kul medan Justin och Nelly bara får kliva in och göra sina grejer på nåder. Och de måste lyda för de låtar Timba gjort är de bästa, resten är bara dekorationer för att få ihop ett album. Riktigt så är det ju inte, förstås. Såväl Timberlake som Furtado har haft aktiva roller i produktionen. (Förmodligen var Timberlake lite tjurskalligare och tjatade mer eftersom hans röst hela tiden står längs fram i låtarna på »FutureSex/LoveSounds« medan Furtado är mer nedmixad till förmån för Timbas beats i låtarna han ligger bakom på »Loose«.) Men det blir ju lite det intrycket man får. Särskilt eftersom både Timberlake och Furtado gästar Timbaland på hans egna »Give It To Me« från kommande soloalbumet »Timbaland Presents Shock Value« (»Give It To Me« låter som om den var hämtad från något av dessa två album). Jag kan bara tänka mig hur det såg ut när Justin och Nelly diskuterade villkoren inför produktionen av deras skivor. Timbaland knäpper händerna och ser allvarligt på dem. »There may come a day, and that day may never come, where I have to ask you a favor...«]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-6-%c2%bbyou-know-what-i-want-and-i%e2%80%99ve-got-what-you-need%c2%ab/feed/ 1 År 2006, post 5: »Yeah you hold me like a child« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-5-%c2%bbyeah-you-hold-me-like-a-child%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-5-%c2%bbyeah-you-hold-me-like-a-child%c2%ab/#comments Fri, 08 Dec 2006 08:11:14 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=338 Foto: Emma Svensson, Rockfoto Jag har alltid haft svårt för saker eller personer som är »ansträngt avslappnade«. Att vara ansträngt avslappnad är en bieffekt av att försöka vara cool när man egentligen inte är det, när man försöker så hårt så hårt att vara avslappnad att själva ansträngningen avslöjar hur skitnödig man faktiskt är. För att vara »cool« så krävs ju per definition att det finns en naturlig brist av attityd och samtidigt självsäker »skiter i«-attityd. Ison & Fille: coola. Petter: ansträngt avslappnad. Sean Connery-Bond: cool. Pierce Brosnan-Bond: ansträngt avslappnad. Mauro Scocco: cool. Wille Craafoord: ansträngt avslappnad. Den skallige i Linkin Park: cool. Rapparen i Linkin Park: ansträngt avslappnad. Som enskild person har man inte alltid kontroll över hur man kommer att uppfattas av mig. Exempelvis har jag alltid sett DFA och The Rapture som ansträngt avslappnade trots att jag inte har en aning om hur de är som personer, mest för att jag sätter dem samman med någon hipp fashion-publik som nästan alltid är ansträngt avslappnad. Det är förmodligen lättare att vara cool om man inte har några förväntningar på sig att vara det. En som är genuint cool, både i sin musik och som person, är Jeremy Greenspan i Junior Boys. När han kom upp på Debasers scen i höstas med sin gitarr och sa hej och såg lite fumlig ut så skulle en betraktare kunna tro att han varken var ansträngt avslappnad eller cool utan bara helt enkelt en tönt. Det är lätt att tänka så. Men så snart musiken satte igång så växte Jeremy till att bli ett ouppnåeligt ideal. Han blev the Fonz, så hård och kall och oemotståndligt karismatisk. Han blev »cool« personifierat. Junior Boys »So This Is Goodbye« är ett album som osar både av coolness och känsla. Dess långsamma, nästan pulserande, tempo och svala anslag är inte bara genialiskt komponerat men också framsmekt med stort hjärta. När Jeremys bräckliga röst sjunger över ett tight trumbeat medan en ensam gitarr ekar i bakgrunden händer något. »So This Is Goodbye« är det album jag lyssnat allra mest på i år. »So This Is Goodbye« var precis den våta dröm jag inbillade att Junior Boys så småningom skulle förverkliga när jag för tre år sedan av en tillfällighet köpte en tolva som hette »Birthday / Last Exit«. »So This Is Goodbye« saknar svagheter. Och det är helt sanslöst coolt. Jag har tidigare publicerat en intervju med Jeremy Greenspan här på Beneath a Steel Sky. Läs den här.]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-5-%c2%bbyeah-you-hold-me-like-a-child%c2%ab/feed/ 2 År 2006, post 4: »Who did the daddy thing?« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-4-%c2%bbwho-did-the-daddy-thing%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-4-%c2%bbwho-did-the-daddy-thing%c2%ab/#comments Wed, 06 Dec 2006 07:49:04 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=337 »Now we working in the studio late layin' some vocals To ProTools, we ain't never usin' no tapes Thinkin' 'bout musical greats from Marvin to Stevie 1 to 10 years where will Nas and Jaheim be?« De här textraderna som Nas lägger i remixen på Jaheims »Just In Case« kanske bara framstår som tomma slag för bröstet, men om man tänker lite på dem så säger de faktiskt så mycket mer. De förklarar faktiskt hela mitt förhållande till soulmusik i allmänhet och modern r&b i synnerhet. På samma sätt som unga rockband drömmer om magiska kvällar på CBGB’s är r&b-sångare slavar under arvet från ungefär samma tidsperiod. Marvin och Stevie, Aretha och Martha. Hur ska det gå att leva upp till sådana föregångare om man försöker göra klassisk soul? Hur grym man än är så kommer det alltid sitta nostalgiker och soulkonnässörer och konstatera att Marvins »What’s Goin On« är bättre, vilket är svårt att säga emot eftersom det är ett av de tio bästa albumen som spelats in. Så vad ska man göra? Oftast funkar det bäst om man gör som Nas säger. Man skiter i arvet. Man spelar in i ProTools för det är 2000-talet och we ain’t never usin’ no tapes no more. Drömmer man om att vara en Marvin eller en Stevie så måste man sträva framåt. I mitten av nittiotalet var jag väldigt fast på ny r&b. Jodecis »The Show, The After Party, The Hotel« var ett album som jag lyssnade på jämt då och som jag fortfarande ofta spelar. DeVante Swings produktion på det är helt skadad, totalt futuristisk och underbar. Det dök upp en massa roligt, som Aaliyahs »Are You That Somebody?« med ett Timbaland-beat av kastanjetter och barnskrik och ett sångarr som bara inte existerade. Men sen blev allt... lite tråkigare. Om r&b:n ljudmässigt var i popmusikens absoluta innovativa framkant 1995 så hade den gått ner sig alldeles för långt i arvet från Marvin och Stevie nån gång runt 2002 sådär. Det kom bara fina ballader och försök till klassisk soul, vilka alla föll på eget grepp eftersom ProTools inte är The Funk Brothers. Försöker man programmera finstämd soul med midi-pianon och stereobreddade syntstråkar från djupet av preset-geggan så fångar man inte min uppmärksamhet för jag tycker helt enkelt att det låter för cheesy. Och om det var någon som gjorde annat så missade jag det för jag har ingen koll annat än den ytliga. Förutom R.Kelly och stundtals Usher var det bara en som höll fortet i min värld: Jaheim. 2006 var Jaheims »Ghetto Classics« det stora ljuset. Från det första »yeah«-wailet i öppningsspåret »The Chosen One« till solnedgångsmysigt i »Come Over« gav den mig all soul jag behövde. »Vänta nu,« säger den uppmärksamme. »Att gilla Jaheims ’Ghetto Classics’ är ju att säga emot allt han sagt tidigare i texten!« Ja. Precis. Det är det som gör att jag respekterar Jaheim så mycket som jag gör. Jag ska förklara. Jag älskade ju Jodecis »The Show, The After Party, The Hotel«. Den skivan var lika ögonöppnande för mig som Squarepusher. När bröderna K-Ci och JoJo (inte 12-åringen) sen började släppa singlar som duo var det bara slisk och slask och intetsägande preset-musik. Rösterna jag älskat i Jodeci-kostymerna berörde inte längre alls. Jaheims »Ghetto Love« från 2001 var inget extraordinärt album i produktionen på samma sätt som Jodecis, men det hade något annat: Det var bra låtar, texter som berörde och en larger-than-life-sångare med stor karaktär. Man var tvungen att älska personen Jaheim. Likadant med »Still Ghetto« från 2002. Efter de båda albumen hade Jaheim säkrat en plats i mitt hjärta. När han dök upp och la refränger här och där så älskade jag låtarna. Som Nellys »My Place« - jag såg den på TRL och när Jaheim testade miken med ett litet »ah-haaa« i introt så smälte jag direkt. Årets Jaheim-album, »Ghetto Classics«, är rätt sliskigt när det gäller musiken. Det är krispiga akustiska gitarrer, syntstråkar och slicka Rhodes för nästan hela slanten. Men det är trots detta ett förbannat bra album eftersom Jaheim glänser så mycket som person och sångare att han inte behöver några tuffa ljud. I låtar som »Like a DJ«, »125th« och »Daddy Thing« så är Jaheim en sån där kille som man bara tycker väldigt mycket om. Som när han finns där och gör »the daddy thing« för lilltjejen när hennes pappa gör tid upstate och köper »Xbox:s, little dresses, tennis bracelets« och ljusblå Timbs till henne till jul... Ohhh. Jag gillar Jaheim på alla sätt som finns. Han har karisma och personligt uttryck. Det spelar ingen roll att han ain’t never usin’ no tapes men ändå försöker vara Marvin eller Stevie för Jaheim är en av få som är tillräckligt stor sångare för att klara av att axla en sådan mantel. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-4-%c2%bbwho-did-the-daddy-thing%c2%ab/feed/ 1 År 2006, post 3: »I didn’t feel my head touch the ground« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-3-%c2%bbi-didnt-feel-my-head-touch-the-ground%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-3-%c2%bbi-didnt-feel-my-head-touch-the-ground%c2%ab/#comments Mon, 04 Dec 2006 08:05:03 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=340 Ett ganska kasst syntljud som spelar en liten repeterande och glad slinga. »Vad är det här?« »Låter nästan plojigt.« Vi är några sekunder in i »Invasion«, första låten på »Dying In Africa«. »Ska det bli 'lekfull electronica' nu eller?« Jag hinner tänka alla dessa tankar och då... PANG. Från de djupaste digitala ljudsynteserna kommer ett ödesmättat Rhodes/stråk/makt-ackord och fyller varenda millimeter av rummet. Till höger och vänster, från långt inne i högtalarlådan till längst ut på min nästipp når ackordets ödesmättade moll. Harmonier bygger upp, Johan Tuvesson börjar sjunga över en dov bas och håren står på mina armar. Jag visste där och då att »Dying In Africa« skulle bli en av mina favoritskivor från året som gått. I en recension på Shaktar i våras tyckte skribenten (minns tyvärr inte vem det var) att den svenska popen 2005-2006 har varit väldigt bra i form av lösa mp3or, EPs och remixar men att han saknade det första helgjutna albumet. Det var innan »Dying In Africa« hade släppts. Nicolas Makelberges debutalbum är nämligen just detta: ett album. Därpå finns fantastiska individuella låtar som »So Young«, »She's Like Gravity« och titelspåret, men det är som en helhet Nicolas Makelberge verkligen når fram. Jag ska inte försöka mörka verkligheten här: Under våren hade jag förmånen att bli god vän med Johan som sjunger i bandet/duon Nicolas Makelberge när han oväntat började på samma jobb som mig. Jag har velat skrika mig hes om »Dying In Africa« ända sedan jag första gången hörde det men har avhållit mig på grund av detta. Det är andra än kompisarna som ska sköta skrikandet. Men i den här subjektiva årssammanfattningen tänker jag däremot inte låta det stå i vägen för panegyriken. 2006 blev namnet Nicolas Makelberge associerat med tre saker: 1. Explosiva liveframträdanden. 2. Oklarheter kring om den mytomspunne Nicolas som skriver låtarna i Prag existerade (det gör han). 3. Fördjävla bra poplåtar. Även om punkt 1 och 2 är viktiga känns det som att punkt 3 inte har understrukits tillräckligt noggrant. Albumet »Dying In Africa« innehåller inga svaga låtar. Inga »albumspår«. Det är sammanhållet, starkt lysande och talar direkt till lyssnaren. De varma syntarrangemangen, de personliga texterna och Johans underbart Peter Gabriel-melankoliska röst är just de komponenter som behövs för att skapa en klassiker. När jag lyssnat på »Dying In Africa« har jag inte känt att jag lyssnar på svensk pop från 2006 utan att det är ett klassiskt album från 1986. Och detta inte i en nostalgisk eller retroromantisk förvirring, utan bara som association. Albumet låter inte 1986, men det känns 1986. Genomarbetat och tight - den där typen av album som man satt och lusläste LP-sleeven på. Hej Johan, får jag skriva såhär? Är jag dum i huvudet? - Nej, det känns bra. Vi vill göra musik som håller länge. Inte för att jag tror att man säkert kan veta när man gjort något som kommer att kännas bra även om ett par år men jag tror att det är viktigt att lyssna mycket på låtarna, vilket vi båda gör, och därefter vara ärlig mot sig själv. Tycker man verkligen att detta är bra även efter att ha hört en låt tusentals gånger under flera månaders tid? Det ska man tycka. Annars då, hur har 2006 känts? Vad tar du med dig från året? - Året har varit ok men det har inte kommit sådär jättemycket nytt som har känts inspirerande. För oss personligen får man väl säga att det har varit ett fint år och vi är stolta över vad vi har gjort. Det är skumt att ditt ansikte har blivit Nicolas Makelberges. »Kolla, där är Nicolas Makelberge«, säger de, och så är det inte han utan du. - Ja, det är ganska sjukt för mig men det måste vara ännu sjukare för honom. Jag ska dra mig undan nu lite efter det här för jag vill egentligen inte föra bådas talan. Jag vet inte exakt hur han känner för det vi gör, musiken och allt, eftersom jag träffar honom så sällan och jag vill inte heller gå runt och säga en massa saker som sedan uppfattas som något gemensamt ställningstagande. Vi gör det här tillsammans för att vi älskar det och för att vi har samma inställning, mer vet jag egentligen inte. Jag kan vara lite avundsjuk på dig som kan spela live, göra intervjuer och sånt under namnet Nicolas Makelberge och så är det inte ens ditt artistnamn utan en annan snubbes egennamn. Du kan ju liksom alltid vara anonym så till vida att du bara är ansikte och röst men inte själva namnet. När folk skriver om Mr.Suitcase så lägger de alltid till att det är »ett projekt av Billy Rimgard, musikjournalist«, så att Mr.Suitcase och musiken blir underordnad mig som person. För dig är det tvärtom. Tänkte du att det skulle bli så? - Nej, inte alls, det bara blev så. Men jag känner självklart ett ansvar när jag spelar live och besvarar frågor, just för att det är hans namn, och därför vill jag egentligen inte prata så mycket om musiken. Mina tankar är inte nödvändigtvis våra tankar och heller inget jag känner något större behov av att få utlopp för på annat sätt än genom musiken. Kommer det att bli en storslagen hemkomst för Nicolas från Prag nån gång? Klä vägarna i palmblad och rosor och sånt och en stor arenaspelning till hans ära? - Haha! Det tror jag säkert. Det var meningen att vi skulle göra en spelning ihop i Peking men det blev lite för dyrt med resan tyvärr. Vi vill gärna göra en arenaturné i Sydamerika någon gång, det är väl det som är sagt. Vad har du och Nicolas för planer för framtiden, fler album? - Vi kommer nog att fortsätta göra som vi har gjort hittills. En låt i taget, inte stressa, och sen se om det blir en ep eller ett album. Nicolas skickar skisser hela tiden så jag är inte orolig. Vi vill nog bara få lite distans till ”Dying in Africa” först. Jag är rädd för att vi båda lyssnar lite ohälsosamt mycket på den fortfarande. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-3-%c2%bbi-didnt-feel-my-head-touch-the-ground%c2%ab/feed/ 1 År 2006, post 2: »You barely even noticed what’s good about me« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-2-%c2%bbyou-barely-even-noticed-whats-good-about-me%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-2-%c2%bbyou-barely-even-noticed-whats-good-about-me%c2%ab/#comments Sat, 02 Dec 2006 09:45:00 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=339 En av de bästa låtarna på Miloshs album »Meme« heter »Falling Away«. I den sjunger han »you barely even noticed what's good about me« och inget kunde väl vara mer sant när det gäller mitt första möte med hans album. I början av året publicerade jag min sista artikel som musikjournalist. Jag tyckte att mina skrivuppdrag krockade för mycket med musiken jag pysslar med, för i ett litet land som Sverige är det ju oundvikligt att jag förr eller senare kommer att jobba med någon musikaliskt som jag tidigare skrivit om och det hade säkert bara blivit en massa tjafs. Däremot så fortsatte promo-skivorna komma en tid efter att jag satt den sista punkten. En av dem var just Miloshs »Meme«. Jag bedömde »Meme« utifrån omslaget och la den sen i en hög bland andra skivor i bokhyllan, sorterat under »att kolla upp om jag har tid«. Jag hade aldrig tid. Inte för en skiva med sånt omslag. Där låg den, länge och väl. När jag sedan hade en liten flyttstädning så var högen »att kolla upp om jag har tid« dömd att gå i soptunnan, men jag började ändå spela en del av de där skivorna under tiden jag höll på att packa. Det mesta stängde jag av efter två låtar eftersom fördomsprofilen oftast stämmer och albumena inte var något att ha. När jag kom till Miloshs »Meme«, däremot, stannade klockorna. Ur högtalarna kom en slags elektronisk pop, långsam och smeksam, med drömlika sångharmonier och en slags »det här stämmer inte«-känsla, ni vet den där man får när man lyssnar på Boards of Canada. Fast det var inte deras lägereldselectronica i bakgrunden. Det jag spontant kom att tänka på var snarare Postal Service eller Junior Boys eller någon annan som tagit intryck från såväl bubbliga ljudlandskap och perfekta popkompositioner och gjort något helt eget av det. Jag lyssnade väldigt mycket på »Meme« 2006. Kanadensaren Mike Milosh blev faktiskt årets trevligaste upptäckt, för jag insåg på vägen att »Meme« inte var en lyckoträff utan att han gjort ett tidigare album - »You Make Me Feel« från 2004 – som var lika bra. Jag var såklart tvungen att ställa några frågor för att försöka skingra dimman kring upphovsmannen (har du sett något i svensk musikpress om honom? Jag har inte kunnat hitta något.): In lots of music, I get the feeling the composer has produced a nice tune and then tried to squeeze some lyrics into it. The vocal melody doesn’t come naturally, but rather feels »forced«. Throughout »Meme«, however, it's as if the vocals lead the way and the music follows it. Like a jazz band adapting to and following its soloist. Is this a conscious way for you to produce the songs? - Well to answer that I guess I should let you know that I used to be very into jazz as a drummer. I actually was a jazz major in University (drums and voice) And during that time I did a lot of “Jamming with some really amazing musicians that just float through long sessions of just drinking and playing. In any advent, I am not a huge fan of “jam” music but I do admire what it has taught me about constructing tunes. I just kind of go with the flow, melodically working a track till I feel it all fghts together nicely. I think it’s important in a song for everything to make sense together. For melodies to work with the beats and the lyrics to match the mood…etc. It is very concious, in that sub concious way. What’s the source of the mood that floats through your songs? - Well, I think the source is the emotion or feeling that is running through me at the time that I concieve the track. I do however have a sort of love affair with song that sound beautifully sad. You have a really nice way of phrasing when you sing. A bit »slack«, and very uncharacteristic from other electronic composers/producers who usually phrase straight on the clicks and lose all feeling in the process. Where does this come from? Any particular vocal inspirers? - I love Bjork a lot. I love Imogen, I love lots of singers actually. I am inspired all the time, here and there. But with my vocals, I just go with it, I don’t try to hit every little beat, I like when the voice drips over the beats. I don’t try to hide the Humanity of the human voice in my recordings. Some producers cut out when you take breaths before a phrase, I like to leave that stuff in. When it comes to »electronic music« (I’m aware of all the problems with that term) producers often put emphasis on specific sounds. Kind of, build sound first write song later. And then when listeners discuss a track with a friend and don’t remember the title, they say »You know, the song with the WIIAAAOOOOWW-sound in it«. If I would say that with your music, it's not like that because the sounds are balanced to fit the track rather than to play a role of their own, how would you take it? - I take it just as it is, a statement about my music. It doesn’t offend me or compliment me actually. I know what you mean though… Cause I think every part of a song has a part to play in it that is equally important. Finally: Groove or melody? - Melody if I had to choose one. But both are imortant for sure. Lyssna på Milosh här: www.myspace.com/milosh ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-2-%c2%bbyou-barely-even-noticed-whats-good-about-me%c2%ab/feed/ 2 År 2006, post 1: »Rainbow blood, blood rainbow« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-1-%c2%bbrainblow-blood-blood-rainbow%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-1-%c2%bbrainblow-blood-blood-rainbow%c2%ab/#comments Fri, 01 Dec 2006 06:28:38 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=336 Det bästa kvittot på kvalitet när det kommer till ambient musik är att den framkallar bilder av avstånd. När jag trycker på play så vill jag vaggas in i känslor av vidsträckthet, avlägsenhet och omätlig rymd. Jag vill kunna sluta ögonen och se en solnedgång vid horisonten, bortom stäppen som tåget stormar fram över och som genom rutorna ser likadan ut, timme efter timme efter timme. Jag vill automatiskt börja tänka på sonderna vi skickar ut i rymden, som tar några viktiga bilder av en komet under en snabb förbiflygning och sedan driver in i oändligheten utan väg tillbaka. Detta är den bra ambientens gåva och förbannelse: Samtidigt som de här associationerna är ett kvitto på kvalitet är det ju också en cue för såna som mig att falla tillbaka på naturromantik och tjatiga bilder om avstånd. Det var inte meningen. Förlåt. Det gick bara inte att hålla tillbaka. För det är klart att det blir så när man lyssnar på Tim Hecker. Mannen som gjorde de två album som fått mig att må både som bäst och som sämst på 2000-talet – det episka »Radio Amor« och den mörka »Mirages«. Mannen som kommit att bli expert på att väva ihop kantiga ljudmassor till att bli sammetslena helheter. Mannen som av någon anledning alltid lyckas träffa de där känsligaste punkterna, när harmonierna skär sig lite och jag inte får allt serverat utan måste fylla i de tomma fälten själv. Tänk dig känslan i en actionfilm. Slutstriden. Hjälten har varit nere för räkning men kommit tillbaka. Larmet av pompig filmmusik och exploderande pistolskott får högtalarna att skallra. Vår hjälte har fällt de flesta men den värsta skurken står upp. Vi tror att skotten är slut men vi vet inte. Vi får se att skurken kommer upp bakom vår hjälte och ska skjuta honom i ryggen. Just där stoppar regissören handlingen. Musiken stannar abrupt, larmet från pistolerna dör ut. I slow motion vänder sig hjälten om. Just i det ögonblicket kan vad som helst hända. En lång historia av enformig filmdramaturgi har lärt oss att hjälten förmodligen klarar sig, men just i det ögonblicket kan fortfarande vad som helst hända. Vi håller andan. Klippet varar inte ens en sekund men den korta, korta pausen i det höga tempot känns längre än hela slutstriden tillsammans. Att lyssna på Tim Heckers musik är som att vara i detta korta vakuum. Hans musik befinner sig nämligen just där, hela tiden. Ingenting är självklart, utgången är oviss men just i det ögonblicket är allt så fridfullt. Hösten 2006 släppte Tim Hecker albumet »Harmony in Ultraviolet«. På många sätt var det del tre i trilogin som inleddes av »Radio Amor« och »Mirages«. Mellan första spåret »Rainbow Blood« och sista spåret »Blood Rainbow« tog Hecker sina skärande harmonier, skavande stråkar och mörka muller till fulländning. Där »Radio Amor« var ett konceptalbum om fiskare i Honduras och »Mirages« utforskade goth var »Harmony in Ultraviolet« uppgivenhetens soundtrack. Du vet i slutet av John Carpenters »The Thing«, när forskningsstationen brinner och de enda två överlevande sitter utanför i natten med bara Antarktis oförlåtliga vidder runt sig? »What do we do now?«. R.J. MacReady suckar och säger... »Why don’t we just... wait here for a while?«. På många sätt kan man saga att »Harmony in Ultraviolet« är vad som händer därefter, när vi tittare bara få se sluttexterna. Tim Hecker är en känsloknarkare som vet vilka knappar man ska trycka på för att vagga in lyssnaren i precis den sinnesstämning han har bestämt. Halvvägs in i femtespåret »Dungeoneering« har jag redan givit upp. Det är bara att acceptera nederlaget. Därifrån är det bara en transportsträcka fram till slutet i den vidsträckta ambientens förtrollade värld. 2006 fanns det bara en skiva att lyssna på när det var mitt i natten, alla skärmar var avstängda och man ville få en glimt av en annan värld. Makalöst. Jag har tidigare publicerat en intervju med Tim Hecker här på Beneath a Steel Sky. Läs den här.]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-1-%c2%bbrainblow-blood-blood-rainbow%c2%ab/feed/ 1 Världens fyra hetaste instrument http://www.monotoni.se/bass/2006/09/varldens-fyra-hetaste-instrument/ http://www.monotoni.se/bass/2006/09/varldens-fyra-hetaste-instrument/#comments Thu, 07 Sep 2006 22:12:28 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=299 Pat Methenys helveteslyra Varför ha en mandolin, en harpa och en gitarr när man kan ha alla tre i ett? På baksidan finns en timer som man kan ställa in en timme innan väckarklockan så bakar den bröd åt en på morgonen också. Jean-Michel Jarres dragracersynt Den har inverterade färger på tangenterna och ergonomiskt riktig design. Trycker man på fel knapp lyfter den och flyger iväg. Notera avgasrören på bortre sidan (längst till vänster på bilden). FutureMans drumitar FutureMan spelar trummor i Bela Fleck & The Flecktones. Han är sjuuuukt tight men har växt ifrån det där med trumset. Istället har han sin drumitar, ett åbäke fyllt av knappar som triggar trumljud så han kan trumma med fingrarna. Tony Levins sticka Det lär ju vara rätt ruttet att vara en vanlig simpel basist om man vet att det finns folk som spelar på the stick. Tony Levin har både en vanlig bas-stick och dessutom en ståbas-stick. Sistnämnda brukade han köra med tre strängar och när han av ett basistmagasin fick frågan »Why use only three strings?« så svarade han »Why use four?«. Tony Levin är cool. Synd bara att han inte uppträder på scen klädd såhär: ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/09/varldens-fyra-hetaste-instrument/feed/ 5 Låtar som lämnade avtryck, 2005 http://www.monotoni.se/bass/2005/12/latar-som-lamnade-avtryck-2005/ http://www.monotoni.se/bass/2005/12/latar-som-lamnade-avtryck-2005/#comments Fri, 23 Dec 2005 18:43:18 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=188 Såhär på kvällen innan julafton kände jag att jag behövde skriva av mig om några låtar som gjorde mitt 2005 fint. Det är inte något facit eller en fulltäckande lista, bara några reflektioner. Det hände ju så mycket i år (nej, det var inget »mellanår« i år heller) så det går inte att täcka in allt. Jag känner att jag redan har skrivit allt jag har att säga om The Radio Dept.s fantastiska »This Past Week« (länk här och här). Jag skulle kunna skriva en mil om Kalle Js helt otroliga ihopkok av Ratata-sampling och Daft Punk-groove i låten »Vända allt« (ladda hem den från Veckans mp3-arkivet på Shaktar, vetja), men honom får jag garanterat anledning att återkomma till senare. Det här är bara en berättelse om några spår som spelats här hemma väldigt mycket i år. Och länkar till mp3or också. M83 - »Don’t Save Us From The Flames (Superpitcher remix)« Superpitcher förvandlade en av singlarna från M83s episka album »Before Dawn Heals Us« till tio och en halv minuter av perfekt techno. Där albumet lånade smakfullt från Pink Floyd (»Can’t Stop«) och Jean-Michel Jarre (»Safe«, komplett med »Destination Docklands«-fyrverkeri i slutet) plockade Superpitcher i sin remix ned låten till en lång, lång väntan på något som aldrig kom. Ack ack ack vad otillfredsställd den lämnade lyssnaren. Ljud för ljud lades till, lager på lager av monotont driv byggdes upp och precis när man bara ville skrika »nuuu hääänder deeeet« och låten skulle explodera i originalets eufori så plockade Superpitcher bort alla ljud och började om från början. Ibland är det bra när man inte får som man vill. Ladda ner The Decemberists - »On The Bus Mall« »Take up your make-up and pocket your pills away, we’re kings among runaways on the bus mall.« Colin Meloys privatteater The Decemberists målade på albumet »Picaresque« upp historier, intriger, karaktärer och de fina/hemska stunderna i livet på Springsteenskt manér. »On The Buss Mall« är deras »Incident On 57th Street«. När Meloys gälla, nästan irriterande stämma berättar om gamla kinesiska handelsmän och snuskiga fulgubbar i vi-form så stannar klockorna och man tror plötsligt att det är en roman man läser, inte en poplåt man hör. I lysande filmen »A Love Song For Bobby Long« förbannar Scarlett Johansens karaktär John Travoltas litteraturciterande dito för att han inte vill komma ut ur böckerna. »Of course books are better than life, that’s why they are books!« Byt ut »books« mot »popmusik« och hon hade kunnat skrika det till mig. »We reigned at the pool hall with one iron cueball and we’d never let the bastards drag us down.« Ett år när band som Coldplay och deras gelikar skrev texter som handlade om precis ingenting var The Decemberists den friska fläkten. För jag gillar Coldplays massiva arenastämningar, men i slutändan tar en förstklassig text alltid större plats i hjärtat. »And oh, what a bargain, we’re two easy targets for the old men at the off-tracks, who’ve paid in palaver and crumpled old dollars, which we squirreled away in our rat trap hotel by the freeway. And we slept-in Sundays.« Ladda ner Eurosport - »Tell No One About Tonight« Eurosports »Tell No One About Tonight« var för mig så mycket mer än en poplåt. Ja, jag vet att de heter Le Sport, men det var Eurosport som gav mig ett slag i ansiktet. Låt mig förklara. Hösten 2002 var jag rätt less på det här med popmusik och framförallt att skriva om den. Jag vet inte riktigt varför, men jag ville lägga av och göra något helt annat. Då kom från ingenstans The Radio Dept.s sjutummare »Against the Tide« och ändrade allting. Jag åkte ner till Malmö för att intervjua dem, fick tillbaka inspirationen, fick ett skäl att fortsätta, hittade motivationen igen. Våren 2005 var det inte riktigt lika illa för jag hade lärt mig kontrollera mina borderline-moods där jag bara ville lägga av. Men jag stod stilla. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, vad jag ville göra. Jag hade bara pliktskyldigt lyssnat på ny musik och föredrog att sitta med gamla The Cure-liveplattor och gotta i nostalgi. Då fick jag tag på en mp3a med några som kallade sig för Eurosport. »Tell No One About Tonight« hette den och svängde något otroligt i någon slags naivt romantisk eufori. Mp3an var kodad i 128kbps med ljudet hårt komprimerat och det fanns en otroligt fin yxighet i den. Men vad skulle jag tro? Jag visste ingenting om dem. I början av maj gjorde Eurosport sin livedebut på klubben Natten Är Vacker, i en källare till en pizzeria i en stockholmsförort. Jag gick dit utan att veta riktigt vad jag skulle förvänta mig. En ung man i röd Fred Perry-jacka sjöng att han hamnat i academic rage och att han nog varit lyckligare nu om han dött när han var 19 och PANG så var det eurobeats och Peter Hook-slingor och den totala, maximala singalong-glädjen som bara en hit med house-pianon kan göra. Vocodern grät »it will never last, so tell no one about tonight« och jag ville ha en knuten näve i luften och vakna upp naken på en strand på Ibiza men ramlade istället ut i regnet på Hägerstensåsen och förorten sov. Det var bara början. Några dagar senare gick jag till deras spelning på Kulturhuset och tjatade till mig att få göra en remix. Eurosport bytte namn till Le Sport och tog över hela sommaren. »Tell No One About Tonight« ekade från varenda högtalare och någonstans där insåg jag vad det var jag ville göra. Jag började själv knåpa som Mr.Suitcase, spelade live för första gången på Le Sports stödgala för den oförsäkrade bilen de krockat under inspelningen av en video. Le Sport-Örjan skrev en helt fantastisk text och lånade ut sin röst (som kan vara den bästa poprösten sen Neil Tennant) till min Mr.Suitcase-låt »Ours Is a Time For Falling In Love«. Jag var med på ett hörn av Le Sports julsingel ihop med Montt Mardié. Vad som började som min enkla förälskelse i en poplåt slutade i vänskap, samarbeten och det mest kreativa och inspirerande klimatet jag befunnit mig i. »Tell No One About Tonight« blev mer än en poplåt för mig. Det blev en högoktanisk energiinjektion som fick mig att skapa Mr.Suitcase och sitta långt in på småtimmarna och klinka housepianon. Behöver jag tillägga att den blev för 2005 vad »Against The Tide« blev för 2002? Ett skäl att fortsätta. Ladda ner The Tough Alliance - »Forever Utd« Det var så mycket snack om The Tough Alliance att deras fantastiska popmusik egentligen aldrig nämndes i förbifarten. För eller mot, hata eller älska, dammiga rockfarbröder mot hungrig popungdom, bredbent rock mot stilfull estetik. Det var vad allt handlade om. Det är alltid roligt med lite tjafs, men jag tyckte det var lite synd att själva musiken kom som en parantes (jag vet att jag var delaktig i tjafset på grund av en viss krönika i Sonic, men det var innan albumet släppts och jag skulle inte låta en albumrecension handla om det). Albumet »The New School« innehöll många godbitar men förutom de uppenbara (»Koka-Kola Veins«, »The New School« och »Take No Heroes«) var »Forever Utd« ett spår som det brann om. Jag var på Bahamas i slutet av nittiotalet. Vi bodde på en ö som heter Great Exuma och en kväll var det ett skitsunkigt band som spelade »inhemsk« musik blandat med topplistehits på MIDI-trummor och bärbara syntar. »Forever Utd« är den kärlekssång som Shaun Ryder skulle ha framfört om han klivit in och jammat med det bandet efter en fyraveckors bender på Rom och Kola. Och det är det finaste betyg en låt kan få. Ladda ner Josh Rouse - »My Love Has Gone« Josh har satt ord på tomheten, övergivenheten och ödsligheten förut. Men aldrig på den här nivån. Förmodligen för att det här är en av de bästa låtar han någonsin skrivit. Refrängen är bara i sig makalös och när han lägger överstämma på textraden »I sleep with the TV on, it's the only sound now love's gone« så dör jag. Inte bara bildligt. Likadant när han håller ut »a« i »baby I've been aaaaaaaaaaa fool«. Han bara nämner fool i förbifarten, som om han skäms, som om han inte vill ta ordet i munnen, som om han inte vill erkänna. En av årets allra bästa låtar, utan tvekan. Ladda ner The Killers - »Mr.Brightside (Jacques Lu Conts Thin White Duke mix)« Oddsen för att mötet mellan Jacques Lu Cont och The Killers skulle bli bra var väl rätt höga, om man säger så. Men »Mr.Brightside«! The Killers - »Mr.Brightside«! I Jacques Lu Conts händer växte den slamriga depprockdängan till att bli en av årets bästa låtar. Jacques Lu Cont inleder med en kallt plippande syntmelodi (O.M.D.!!) och slänger sedan på stråkarna från himlen. När hans livebas kickar in över ett stelt digitalt beat anar man att något stort är på väg att hända. När Brandon Flowers sedan börjar sjunga sina plågade rader om den stora svartsjukan lägger jag mig på rygg och höjer och höjer och höjer tills öronen värker. När man tror att låten slutar och den i stället börjar växa igen och Flowers ylar »I neeeeeever« precis lika desperat som Robert Smith repeterar »How it always iiiis« i slutet av »Disintegration« så... Ja. Ungefär då är jag beredd att säga att det här är låten som definierade hela mitt musikår 2005, hur skrämmande det än kan tyckas. Ladda ner Okkervil River - »Black« »Though I tell you, like before, that you should wreck his life the way that he wrecked yours, you want no part of his life anymore. Oh Cynthia Moore, don’t lose me now, let me help you out. Though I know that I can’t help you anyhow, when I watch you I’m proud.« Det är nästan en religiös upplevelse när Okkervil River spelar med en fuzzad gitarr över trummor som låter som de är inspelade i en tunna och med ett Wurlitzer-piano i bakgrunden som lägger skräckfilmsharmonier. Sångaren och låtskrivaren Will Sheff måste ha en del demoner att tampas med och hörs inte bara i den mörka stämningen men framför allt i hans närmast litterära texter. Albumet »Black Sheep Boy« var en film noir om kärlek gone ballistic. Will Sheff sjöng som om han just denna gång, bara på dessa låtar, behövde må såhär en sista gång. Och sen skulle allt bli bra. Men det vet vi ju att det inte blir. Vi vet ju att demonerna inte försvinner bara för att man besjunger dem och i Okkervil Rivers fall är det nog tur. Vi kan ju alla behöva lite sällskap när klockan blir mycket och vi inte kan sova och det är lika svettigt som i det där skjulet utan luftkonditionering i Texas där de spelade in »Black Sheep Boy«. Ladda ner Booka Shade - »Mandarine Girl« Den här låten är med bland en massa medelhavshouse på en samling som heter »Ibiza Closing Party 2005«. Den här låten spelades på popklubbar där jag och mina vänner höjde medelåldern med tio år. Den här låten dansade jag till på technoklubbar där alla var snygga. Bara en riktig brakarhit kan funka inom alla väggar. »Mandarine Girl« är en vansinnigt smart låt. Genidraget att plocka ner ackordkompet och köra det i en haltande slags halvfart som variation var så satans lysande att jag var tvungen att sno det till min egen »While We’re Learning To Forget«. Jag är mållös. Ladda ner FischerSpooner - »A Kick In The Teeth« Förmodligen visste FischerSpooner att de aldrig skulle kunna göra om vad de en gång gjorde när deras bistra syntpopstechno blev lika självklart på catwalken som Buddha Bar-samlingar på en turistpub som just öppnat för dagen. Med albumet »Odyssey« gjorde de istället något helt annat. Det är postpunk, new wave, whatever. Den bästa stunden hette »A Kick In The Teeth« och förenade stämsång, otighta livetrummor och krispiga syntar till stor popmagi. Tiefschwarz-remixen är inte så dum den heller. Ladda ner Deep Dish - »Say Hello« Jag trodde Deep Dish var djupa housesnubbar. Det kanske de var en gång också. Jag minns mest deras jobb på Everything But The Girls »Temperamental« och har ärligt talat inte så mycket koll i övrigt. »Say Hello«, däremot, var något helt annat. Det var en fluffig, pianoloopdriven superhit med samma ljudbild som The Chemical Brothers »Star Guitar« och lite skör sång som blev lite småfalsk här och där. När de plockar ned låten vid 02:00 och bygger upp så fryser jag. En grym klubbpopdänga som jag gärna spelar strax efter Mr.Joshua-remixen av Saint Etiennes »Action«. Ladda ner Deux - »Sun Rising Up (Jupiter Ace remix)« För mig har det senaste halvåret handlat mycket om en strand. En strand där solen går upp. En strand där vi går med 909:or ringande i huvudet, med ekot av gröna lasrar spelande över våra näthinnor. Superklubben. Super-DJn. De Stora Gesterna. Stråkarna över det tighta beatet. Ingenting förkroppsligar min dröm om den där stranden som Deux - »Sun Rising Up (Jupiter Ace remix)«. Det är inte medelhavsdisco i ordets mest nedlåtande betydelse, utan en mer slick variant av den. Fluffig club house med tuggummidoft. Jag tänker bara på Stardusts »Music Sounds Better With You« när jag hör den. Svängigt technobeat med jättebubblig bas och varma, varma syntstabs som repeterar sin predikan i en evighet. När den efter 04:10 plockas ner… Då är den världens bästa låt. »You’re the reason why I think I. AM. FALLING. IN. LOOOOOOVE« Indränkt i seretoninstimulerande kemikalier och de djupaste kyssarna du upplevt är Deuxs »Sun Rising Up (Jupiter Ace remix)« ett färgstarkt löfte om en bättre tid. Ladda ner God helg!]]> http://www.monotoni.se/bass/2005/12/latar-som-lamnade-avtryck-2005/feed/ 9 Missad releasefest, trancemackor att ta med på vägen och »hej då« http://www.monotoni.se/bass/2009/12/mandagslistan-topp-4-hemska-platser-att-besoka/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/mandagslistan-topp-4-hemska-platser-att-besoka/#comments Mon, 07 Dec 2009 07:06:19 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3234 Det är lätt att blanda ihop »tråkig«, »trist« eller »tragisk« med »hemsk« när man pratar om platser men det gäller att vakta tungan. Den sibiriska steppen, en stålindustristad i kinesiska Heilongjiang eller bara kvarteren kring Karlaplan en söndagseftermiddag kan vara allt av förstnämnda, men det är inte alls »hemska« platser. I alla fall inte i ordets verkliga bemärkelse. Här är topp-4 verkligt hemska platser. 4. Vozrozhdenija Historian bakom är nästan för bra för att vara sann. Som bakgrundshistorien till ett datorspel eller hela upplägget för en James Bond-film. Okej, såhär: 1948 förlade Sovjetunionen all forskning kring biologisk krigföring till ön Vozrozhdenija i Aralsjön. Man gjorde det som folk gjorde mest under den tiden, det vill säga tillverkade vapenvarianter av mjältbrand och böldpest och forskade på virus. Allt gott. Men så föll Sovjetunionen och forskarstaden Kantubek, vilken som mest hade 1500 invånare, övergavs liksom alla laboratorier, utan någon som helst sanering eller uppstädning. Utan någon tanke på vad som finns i de där behållarna och burarna. Och vad händer då? Du kommer ihåg var ön var placerad? Japp, Aralsjön. Och du kommer ihåg vad som Aralsjön är känd för? Japp, den torkar på grund av ambitiösa bevattningsprojekt som misslyckades. Så ön är numera en halvö. Fullt tillträde för alla hugade, med andra ord. Lokala gnagare ska dessutom vara immuna mot och bära runt på en variant av superstark böldpest. Det hela är så lysande. Eller som en kommentar till den här bloggpostningen om ön påpekar:
"No one ever thought, 'Hey we should get these desert irrigation guys and these bioweapons guys together in the same room sometime, just to like, make sure we're all on the same page!'"
3. Poveglia En till ö. Den här ligger utanför Venedig och är obebodd. Vissa av de saker som gör den så hemsk visar sig efter lite googlande beskrivas som sägner, men bloggen är konspirationsvänlig och köper inte italienska turistbyråns försök att släta över dess hemskhet. Poveglia var stället som romarna satte sina sjuka för att de inte skulle smitta resten av samhället. Tusentals hamnade i karantän, smittades av varandra och dog tillsammans. När böldpesten härjade i Europa, många århundraden senare, tog den tidens människor upp den fina idén och skickade alla som hade symptom som liknade pesten till ön. De grävde stora gropar på ön där de slängde och brände de avlidna. Drygt 160000 ska ha sett sin sista tid där. Men åren gick och det fanns inte längre användning för den. Enda spåren av vad som skett var skelettbitarna som spolades upp på stränderna intill då och då. Så... Vad gör man? Bygger ett mentalsjukhus, förstås. Det öppnade 1922, slog igen 1968 och fortfarande står Poveglia obebodd. (Läs mer här) 2. Centralia Centralia, Pennsylvania1979 gick borgmästaren och tillika den lokala bensinmacksägaren i Centralia, Pennsylvania, ut för att kolla hur mycket bensin han hade i sina tankar. När han tog upp stickan kändes den varm så istället förde han ner en termometer. Bensinen var 77 grader Celsius. Man började undersöka vad det var som hände under marken. Och diskuterade vad som skulle göras. Sådär som man gör mest när ingen vill ta något beslut. Och så en dag två år senare var 12-årige Todd Domboski ute och lekte på tomten när ett stort hål öppnade sig precis framför honom. Under marken i Centralia hade sedan 1962 nedlagda delar av en gammal kolgruva brunnit. Och det brinner än. I 47 år har kolet puttrat, släppt ut giftiga gaser över markytan och svalt hus till höger och vänster. I början av 80-talet evakuerades staden och det enda som återstår nu är ett ensamt vägnät med gatubelysning som alltid är släckt. Marken är förbjuden att beträda eftersom man inte vet när ny förkastningar och ras kan förekomma. (Läs mer här) 1. Karatjaj-sjön Så, du trodde staden Pripjat bredvid Tjernobyl-verket skulle vara etta? Pfft. Det är en picknick i parken jämfört med Karatjaj-sjön. Man kan ju turista i Pripjat. I Uralbergen hittar vi Karatjaj-sjön och Tjeljabinsk 40, en upparbetningsanläggning för radioaktivt material. Där började i slutet av 40-talet framställning av plutonium och tritium för sovjetiska kärnvapen, naturligtvis en hemlig historia. Och farlig. De flesta som arbetade på platsen var straffarbetare som valt 5 år där istället för 25 i Sibirien. Inte förrän efter Sovjetunionens fall blev det känt att det här stället var hemvist för inte mindre än tre radioaktiva katastrofer och numera är den mest förorenade platsen på jorden. I tur och ordning: • Från början dumpades kärnavfall helt sonika i Techa-floden, som var enda vattenkälla för sådär 24 byar längre ned. Det här gjorde man i över sex år tills effekterna började märkas av på folk. Byarna evakuerades inte förrän på 2000-talet trots att floden fortfarande strålar mer än 50 gånger normalt (men idag har den taggtråd längs stränderna). • 1957 exploderade kylanordningen på ett förvar för kärnavfall. Ett radioaktivt moln spreds och utsatte mer än 250 000 människor för strålning. • Tio år senare var det dags igen. Istället för att pumpa ut skiten i floden hade man istället använt Karatjaj-sjön, ett vattendrag utan in- eller utflöde. Problemet löst? Nja. 1967 blev det torka och vattnet sjönk undan, vilket gjorde att det svårt radioaktiva bottendammet spreds med vinden. »Okej«, säger du, »det här var på 60-talet men varför är det här en av de hemskaste platserna vintern 2009?«. ...wait for it... Mellan 1978 och 1986 fyllde man igen Karatjaj-sjön med betongfundament (!) för att försöka binda materialet och undvika en ny katastrof som vid torkan 1967. Så vad som är kvar är den grå, kompakta massan som ändå bara ger en falsk trygghet: Betongsjön strålar med 600 röntgen per timme, vilket räcker gott och väl för en dödlig dos för en människa som står vid strandkanten. Inom 60 minuter. (Läs mer här, och här, och här.)]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/mandagslistan-topp-4-hemska-platser-att-besoka/feed/ 9 Beneath a Steel Sky » Lista http://www.monotoni.se/bass Irrfärder och irrpostningar om popkultur, musik och jidder. Av Billy Rimgard. Wed, 09 Nov 2011 12:54:22 +0000 sv-se hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.1.2
Facit till 2009 i korthet http://www.monotoni.se/bass/2009/12/facit-till-2009-i-korthet/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/facit-till-2009-i-korthet/#comments Mon, 28 Dec 2009 08:51:14 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3415 Det vankas ju ändå 2010 snart, så det är väl lika bra att klämma av ett facit i korthet. Här är årets... ...album: jämnt mellan Girls »Album« (spotify) och The Field »Yesterday and Today«. ...tv-drama: de sista 30 minuterna av säsongsavslutningen på »Sons of Anarchy« ...mest spelade enligt last.fm: Lite otippat mon0s 19 minuter långa rymdambientmacka »Interference«. ...bästa diskussion: den i kommentarsfältet om vilken sorts fågel som tog livet av sig på min balkong. Vilken kompetens! ...duett 1: Feist och Wilco i »You And I« ...rollprestation på film: Christoph Waltz som Hans Landa i »Inglourious Basterds« ...överraskning: Lake Heartbeat - »Trust In Numbers« (spotify) ...prestation alla kategorier: Martin Luuk i »Drömmen om Herrön« ...novellsamling: Maile Meloy - »Both Ways Is The Only Way I Want It« ...roman: Klas Östergren - »Den sista cigaretten« ...duett 2: R. Kelly och Keri Hilson - »Number One« (spotify) ...radioröst: Chana Joffe-Walt ...hemskaste att se rullas upp live: Nattrapporterna från Iran. ...på svenska: Parker Lewis - »Rak som en pil«. ...som också bör nämnas: Junior Boys - »Begone Dull Care« (spotify), El Perro Del Mar - »Love Is Not Pop« (spotify). ...bloggelectropop: Ellie Goulding - »Under The Sheets« ...förtexter: »Watchmen«. Helt i klass med Saul Bass. ...accessoar: Munskyddet. ...flight: Morgonflighten mellan Paris-CdG och Milano-Malpensa. ...ambient: Har egentligen lyssnat alldeles för lite, men menar lite skamset förutsägbart att det är Tim Heckers »An Imaginary Country« ...ställe jag ville flytta men aldrig kom iväg till: Hong-Kong ...låt jag tror jag gillade av helt fel anledningar: Pet Shop Boys - »The Way It Used To Be« (spotify) ...dödsmässa: Batmans ...hacker: Jesus ...uppnådda mål: Min artikel om snooker som publicerades i ett rumänskt sportmagasin]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/facit-till-2009-i-korthet/feed/ 5 Måndagslistan: Topp-4 hemska platser att besöka http://www.monotoni.se/bass/2009/12/mandagslistan-topp-4-hemska-platser-att-besoka/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/mandagslistan-topp-4-hemska-platser-att-besoka/#comments Mon, 07 Dec 2009 07:06:19 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3234 Det är lätt att blanda ihop »tråkig«, »trist« eller »tragisk« med »hemsk« när man pratar om platser men det gäller att vakta tungan. Den sibiriska steppen, en stålindustristad i kinesiska Heilongjiang eller bara kvarteren kring Karlaplan en söndagseftermiddag kan vara allt av förstnämnda, men det är inte alls »hemska« platser. I alla fall inte i ordets verkliga bemärkelse. Här är topp-4 verkligt hemska platser. 4. Vozrozhdenija Historian bakom är nästan för bra för att vara sann. Som bakgrundshistorien till ett datorspel eller hela upplägget för en James Bond-film. Okej, såhär: 1948 förlade Sovjetunionen all forskning kring biologisk krigföring till ön Vozrozhdenija i Aralsjön. Man gjorde det som folk gjorde mest under den tiden, det vill säga tillverkade vapenvarianter av mjältbrand och böldpest och forskade på virus. Allt gott. Men så föll Sovjetunionen och forskarstaden Kantubek, vilken som mest hade 1500 invånare, övergavs liksom alla laboratorier, utan någon som helst sanering eller uppstädning. Utan någon tanke på vad som finns i de där behållarna och burarna. Och vad händer då? Du kommer ihåg var ön var placerad? Japp, Aralsjön. Och du kommer ihåg vad som Aralsjön är känd för? Japp, den torkar på grund av ambitiösa bevattningsprojekt som misslyckades. Så ön är numera en halvö. Fullt tillträde för alla hugade, med andra ord. Lokala gnagare ska dessutom vara immuna mot och bära runt på en variant av superstark böldpest. Det hela är så lysande. Eller som en kommentar till den här bloggpostningen om ön påpekar:
"No one ever thought, 'Hey we should get these desert irrigation guys and these bioweapons guys together in the same room sometime, just to like, make sure we're all on the same page!'"
3. Poveglia En till ö. Den här ligger utanför Venedig och är obebodd. Vissa av de saker som gör den så hemsk visar sig efter lite googlande beskrivas som sägner, men bloggen är konspirationsvänlig och köper inte italienska turistbyråns försök att släta över dess hemskhet. Poveglia var stället som romarna satte sina sjuka för att de inte skulle smitta resten av samhället. Tusentals hamnade i karantän, smittades av varandra och dog tillsammans. När böldpesten härjade i Europa, många århundraden senare, tog den tidens människor upp den fina idén och skickade alla som hade symptom som liknade pesten till ön. De grävde stora gropar på ön där de slängde och brände de avlidna. Drygt 160000 ska ha sett sin sista tid där. Men åren gick och det fanns inte längre användning för den. Enda spåren av vad som skett var skelettbitarna som spolades upp på stränderna intill då och då. Så... Vad gör man? Bygger ett mentalsjukhus, förstås. Det öppnade 1922, slog igen 1968 och fortfarande står Poveglia obebodd. (Läs mer här) 2. Centralia Centralia, Pennsylvania1979 gick borgmästaren och tillika den lokala bensinmacksägaren i Centralia, Pennsylvania, ut för att kolla hur mycket bensin han hade i sina tankar. När han tog upp stickan kändes den varm så istället förde han ner en termometer. Bensinen var 77 grader Celsius. Man började undersöka vad det var som hände under marken. Och diskuterade vad som skulle göras. Sådär som man gör mest när ingen vill ta något beslut. Och så en dag två år senare var 12-årige Todd Domboski ute och lekte på tomten när ett stort hål öppnade sig precis framför honom. Under marken i Centralia hade sedan 1962 nedlagda delar av en gammal kolgruva brunnit. Och det brinner än. I 47 år har kolet puttrat, släppt ut giftiga gaser över markytan och svalt hus till höger och vänster. I början av 80-talet evakuerades staden och det enda som återstår nu är ett ensamt vägnät med gatubelysning som alltid är släckt. Marken är förbjuden att beträda eftersom man inte vet när ny förkastningar och ras kan förekomma. (Läs mer här) 1. Karatjaj-sjön Så, du trodde staden Pripjat bredvid Tjernobyl-verket skulle vara etta? Pfft. Det är en picknick i parken jämfört med Karatjaj-sjön. Man kan ju turista i Pripjat. I Uralbergen hittar vi Karatjaj-sjön och Tjeljabinsk 40, en upparbetningsanläggning för radioaktivt material. Där började i slutet av 40-talet framställning av plutonium och tritium för sovjetiska kärnvapen, naturligtvis en hemlig historia. Och farlig. De flesta som arbetade på platsen var straffarbetare som valt 5 år där istället för 25 i Sibirien. Inte förrän efter Sovjetunionens fall blev det känt att det här stället var hemvist för inte mindre än tre radioaktiva katastrofer och numera är den mest förorenade platsen på jorden. I tur och ordning: • Från början dumpades kärnavfall helt sonika i Techa-floden, som var enda vattenkälla för sådär 24 byar längre ned. Det här gjorde man i över sex år tills effekterna började märkas av på folk. Byarna evakuerades inte förrän på 2000-talet trots att floden fortfarande strålar mer än 50 gånger normalt (men idag har den taggtråd längs stränderna). • 1957 exploderade kylanordningen på ett förvar för kärnavfall. Ett radioaktivt moln spreds och utsatte mer än 250 000 människor för strålning. • Tio år senare var det dags igen. Istället för att pumpa ut skiten i floden hade man istället använt Karatjaj-sjön, ett vattendrag utan in- eller utflöde. Problemet löst? Nja. 1967 blev det torka och vattnet sjönk undan, vilket gjorde att det svårt radioaktiva bottendammet spreds med vinden. »Okej«, säger du, »det här var på 60-talet men varför är det här en av de hemskaste platserna vintern 2009?«. ...wait for it... Mellan 1978 och 1986 fyllde man igen Karatjaj-sjön med betongfundament (!) för att försöka binda materialet och undvika en ny katastrof som vid torkan 1967. Så vad som är kvar är den grå, kompakta massan som ändå bara ger en falsk trygghet: Betongsjön strålar med 600 röntgen per timme, vilket räcker gott och väl för en dödlig dos för en människa som står vid strandkanten. Inom 60 minuter. (Läs mer här, och här, och här.)]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/mandagslistan-topp-4-hemska-platser-att-besoka/feed/ 9 Måndagslistan: Topp-4 mest inspirerande skrivverktygen http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-mest-inspirerande-skrivverktygen/ http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-mest-inspirerande-skrivverktygen/#comments Mon, 16 Nov 2009 06:46:15 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3140 Gårdagens inlägg handlade om 10 tips för att hålla igång bloggen. För att kunna använda dem behöver man däremot först hitta en inspirerande miljö i datorn, ett ställe som bjuder motstånd när det gäller ju det. Jag älskar min dator, men i sitt väsen går dess egenskaper inte bra ihop med skrivande. Hummande fläktar, lysande dioder och en laptopskärm som sticker i ögonen genom mörkret bidrar inte med något gott för den hugade skribenten. Det gäller att hitta ett sätt att arbeta där allt det yxiga med datorn slipas ned, körs genom en kreativ vindtunnel för att få optimal aerodynamik och därmed inverkar så lite som möjligt på det du har satt dig ned för att göra. Här är de bästa verktygen för att klara det, historiskt och nu. 4. CygnusED Den utsökta texteditorn var under sju-åtta år allt jag använde. Det var här grunden lades. Miljontals tecken skrevs hemma i pojkrummet på min Amiga i CygnusED fram till 1997-98. Jag lät datorn stå kvar framme även sedan jag slutat använda den bara för att kunna skriva i det programmet. Möjligheten att konfigurera alla färger som användes gjorde det dessutom enkelt att skapa en natt-preset där allt var svart utom texten som var mörkt grå. Ett tänt ljus, »Blade Runner«-soundtracket och den inställningen kunde skapa vilken magi som helst. Jag vågar säga så eftersom nästan ingen text finns kvar. 3. Notepad++ När jag kom ut i arbetslivet började ett långt sökande efter samma sorts smoothness i Windows som CygnusED skänkt mig under åren innan. Jag letade, och letade. Men ingenstans fanns bra alternativ och ofta var man tvingad att sitta och skriva i Word. Men så fann jag till slut Notepad++ och hittade hem. Egentligen är den skriven för folk som programmerar men samma funktioner som förenklar deras arbete gör Notepad++ högst användbart även för texteditering. På jobbet förblir idag Word stängt medan flikarna i Notepad++ bara blir fler. Och fler. 2. DarkRoom / WriteRoom Funktionalitet, knappar och flikar i all ära, men det man är ute efter när långa texter ska skrivas är ju ändå den där känslan av isolering och avskildhet. Där det bara är du och texten och natten i ohelig allians. Som på en skrivmaskin fast utan the hustle. DarkRoom (Windows) och WriteRoom (OSX) är de underbara programmen som tar över hela skärmen, döljer alla menyer och bara erbjuder en svart botten med grön terminaltext. Snällt mot ögonen, öppnar upp sinnet, njutbart på alla sätt. Det kan vara världens enklaste funktion men samtidigt världens bästa funktion. 1. Scrivener Jag är inte mycket av en evangelist, men skulle jag ställa mig mitt i stormen och skrika mig hes över något här i världen är det Scrivener. Så som i himmelen så ock i datorn! Med tanke på vilka enorma mjukvaruföretag det sitter där ute och försöker komma på bra produkter är det anmärkningsvärt att det bästa programmet är skrivet av en random dude. Scrivener är som en Saint Etienne-låt: elegant, mjukt, inbjudande. Det har gjort för mitt skrivande ungefär vad Google gjorde för websökandet. Allt är så enkelt, så mysigt. DarkRoom/WriteRoom-funktionen finns inbyggd. Man kan ha split-screen och se ens research samtidigt som man skriver. Nyckeln i varför jag älskar det så är att Scrivener minimerar motståndet från maskinen och därmed tillåter fokuset på orden, texten och idéerna att öka. Ångesten över att sitta i Word och med någon hotkey slå på »Track Changes« och sedan vara tvungen att lägga energi och okvädesord på att försöka få bort det existerar inte här. Jag tackar dig, Keith Blount. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-mest-inspirerande-skrivverktygen/feed/ 6 Måndagslistan: Topp-4 svenska städer med scifi-potential http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-svenska-stader-med-scifi-potential/ http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-svenska-stader-med-scifi-potential/#comments Mon, 09 Nov 2009 00:20:42 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3017 I somras sa jag till en kompis att jag kollade efter jobb i Hong-Kong. »Jaha,« svarade han, »ska du sitta där och lyssna på 'Blade Runner'-soundtracket hela dagarna?«. En självklar fråga. Det finns många städer i världen som är tätt förknippade med science fiction-kvalitet. Mest uppenbara är såklart de asiatiska affärskvarteren med sina skyskrapor och nudelhål i väggen och cosplay-ungdom blandat med hårdkokta John Woo-gangsters. Men det finns andra städer, betyder mer lo-tek, som ändå lever upp till samma nivåer. I sina romaner »River of Gods« och »Brasyl« har exempelvis Ian McDonald utforskat Indiens respektive Brasiliens scifi-potentialer och jodå, de håller hela vägen. Nyligen bad Wofford College inför ett seminarium fem stycken författare att välja sina favoritstäder med scifi-potential. Svaren blev Reykjavik, Kingston, Venedig, London och Marrakech. Sistnämnda är given, det vet alla som läst William Gibsons novell »New Rose Hotel« (det är ju där Hosaka samlar all sin Edge, pooling quietly in the Medina, the black executive Lears whispering into the Marrakech airport on carbon-fiber wings). Listan fick mig att fundera. Var finns scifi-potentialen i Sverige? Var kommer skiten att gå ner på riktigt? Vänersborgs post-apokalyptiska möjligheter framgick tydligt i »Storm« men i övrigt är det så gott som outforskad mark Här är fyra platser att börja med. 4. Malmö Egentligen ett tråkigt val, men får ändå vara med tack vare det metroplex staden bildar med Köpenhamn. (»It was a quiet night in CoMa«). Extra plus: Stor immigrantbefolkning som kan utropa självständiga enklaver. 3. Växjö En stad som är helt under radarn och därför perfekt för etablering av ljusskygg verksamhet. Dess placering mitt i skogen, den tidiga bredbandsutbyggnaden och myllret av mindre orter runt omkring gör att residentstaden kommer ta tillbaka sin plats som viktig marknadsplats, men denna gång för illegal nanotech. I Hovmantorp, Rottne, Lessebo och Lammhult byggs laboratorier i gamla lador och myndigheterna kan bara se på medan Europas grönaste stad också blir Europas farligaste - på molekylär nivå. Extra plus: Glasriket har infrastrukturen för produktion av »smart glas«. Okrossbart, kan byta form, agera efter förprogrammerade instruktioner och... tappas bortom kontroll. 2. Karlskrona Karlskrona har ett utmärkt strategiskt läge, både för en implantatstinn privatmilis som snabbt behöver nå olika platser på Östersjökusterna och för zaibatsus som jobbar med gruvdrift under vattnet. För sistnämnda finns även stora militära utrymmen att använda för exempelvis u-båtsaktivitet (att underhålla de egna eller jaga andras). Varven och de marina faciliteterna gör att staden perfekt som operationssäte för all slags black op (vilket G.I. Joe visste redan på 80-talet). Extra plus: Många hemliga öar som inte finns på sjökort, med bunkrar och anläggningar vars existens har glömts bort i Fortifikationsverkets dammigaste arkiv. 1. Norrköping I och runt de gamla industrilokalerna finns verkligen allt. Dammiga prång, bortglömda generatorrum, igenmurade gångar, fabrikshallar stora nog att rymma all slags verksamhet - eller att härbärgera förbjudna AIs. Rostade kolvar och kugghjul är ersatta av darknets som drar till sig yrkeshackers, lycksökare, ryska kodknäckare, digitala hälare, steroidtillverkare och andra som inte vill bli sedda. Ryktet säger att ett safe-haven för data finns i någon av de gamla kraftstationerna under strömmen. Härifrån kommer dessutom en stor majoritet av all olaglig simstim-film. Och de försöker inte ens dölja det. Tvärtom har de redan börjat. Extra plus: Tegelbyggnaderna ser väldigt bra ut visuellt när Molly Millions-tjejer jagar över taken. (Tack till @pelles och @mrtnj!) ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-svenska-stader-med-scifi-potential/feed/ 12 99 problem och en självklar http://www.monotoni.se/bass/2009/08/99-problem-och-en-sjalvklar/ http://www.monotoni.se/bass/2009/08/99-problem-och-en-sjalvklar/#comments Mon, 24 Aug 2009 20:13:21 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2564 Utmärkta magasinet Novell har under sensommaren bett kreti och pleti lista de 100 bästa låtarna från 00-talet. De ska ta och koka ner alla listor till en definitiv och på sajten nollnolltalet.se räkna ner med start den 22 september. Ett mycket trevligt initiativ! Nu börjar de som varit inblandade i detta hårslitande arbete att berätta om sina personliga listor så jag tänkte att jag inte skulle vara sämre. Först, en liten bakgrund: Att göra en rangordnad lista över 100 låtar från ett decennium är egentligen en omöjlighet. I mitt första urval fanns över 200 låtar och egentligen vara bara ettan självklar. För att kunna gallra behöver man ha en metod med regler. De regler jag satte upp för mig själv var: • Alla låtar måste vara på listan av egen kraft, inte för att de är i ett bra sammanhang. Således finns inget knaster eller ambient på listan eftersom de är mer att betrakta som konceptalbum. Starkt hitbetonat, med andra ord. • Alla låtar måste på något sätt vara kopplade till en personlig kick, en stark upplevelse som går att relatera till dem. Om jag skulle göra en objektiv lista skulle Outkasts »Hey Ya« vara väldigt högt upp eftersom det är en av årtiondets bästa hits, men eftersom jag själv inte har någon koppling till den annat än som soundtrack på tusen klubbnätter när den kom så platsade den inte på min lista. • En låt per artist/konstellation. Först tänkte jag att mina platser 1-13 skulle vara de tretton spåren på Daft Punks »Discovery«, men sen kändes det lite synd att sabba Novells poängräkning så jag skippade det. • Man måste ta det för vad det är. Jag hade blivit galen om jag försökt göra en komplett lista. Efter att ha skickat denna till redaktionen har jag kommit på att jag helt glömde Dot Allison, Róisín Murphy, The Killers »When You Were Young«, Iron & Wines »Flightless Bird, American Mouth« och - kanske mest allvarligt - att Jay-Zs »The Blueprint« kom på 2000-talet. På sistnämnda skiva finns väl egentligen 4-5 låtar som skulle platsa på en sådan här lista. Lägg därtill ångesten när jag läser de andras listor och inser att jag missade Frankes »Aldrig förstå«, Out Hud, Action Biker och remixen på Mariah Careys »We Belong Together«... Då fattar man att man måste ta det för vad det är. Av mina 100 låtar finns 73 på Spotify (underkänt!) så jag har gjort en playlist där. Så blev min lista: 01 Daft Punk - One More Time 02 Phoenix - Everything Is Everything 03 Nicolas Makelberge - Dying In Africa 04 The Radio Dept. - Pulling Our Weight 05 R. Kelly - Ignition (Remix) 06 The Avalanches - Since I Left You 07 Doves - There Goes The Fear 08 Junior Boys - In The Morning 09 The Streets - Weak Become Heroes 10 Justus Köhncke - So Weit Wie Noch Nie 11 Highwon - Känn Igen 12 Felix Da Housecat - Ready 2 Wear 13 Beth Orton - Concrete Sky 14 Pet Shop Boys - Minimal 15 Jaheim - Diamond In Da Ruff 16 Digitalism - Zdarlight 17 Ladytron - Destroy Everything You Touch 18 Tough Alliance - Take No Heroes 19 Unai - Oh You And I 20 Ellen Allien & Apparat - Jet 21 Usher - Burn 22 The Field - Sun & Ice 23 Embrace - World At Your Feet 24 Gorillaz - Dare 25 The Embassy - It Pays To Belong 26 Flow Flux Clan - Fascination Street 27 Âme - Rej 28 Otur & Johnny - Additional Love 29 Glasvegas - It's My Own Cheating Heart That Makes Me Cry 30 The Postal Service - Such Great Heights 31 Parker Lewis - Hjältar 32 The Elected - Greetings In Braille 33 International Pony - Our House (Ada remix) 34 Le Sport - Your Brother Is My Only Hope 35 Styrofoam - Couches In Alleys 36 Mauro Scocco - Solblekt Super 8 37 The Thrills - Big Sur 38 Alyoa - It's Been Too Long 39 Spearmint - The Flaming Lips 40 t.A.T.u - All About Us 41 FischerSpooner - Just Let Go (Thin White Duke mix) 42 Robyn - Be Mine 43 Oasis - Stop Crying Your Heart Out 44 Fattaru - 100:- 45 Figurine - Miss_Miss 46 Saint Etienne - Action 47 Florence Valentin - Allt ni bygger upp ska vi meja ner 48 The Decemberists - The Engine Driver 49 The Game - Hate It Or Love It 50 Darin - Step Up 51 Defender - Bliss 52 The MFA - The Difference It Makes 53 Dominik Eulberg - Potzblitz Donnerwetter 54 Annie - Heartbeat 55 Gwen Stefani - What You Waiting For 56 Minilogue - The Girl From Botany Bay 57 Röyksopp - What Else Is There (Trentemöller remix) 58 Ciara - Like A Boy 59 Ne-Yo - Miss Independent 60 M83 - Don't Save Us From The Flames 61 The Chemical Brothers - Star Guitar 62 Tiefschwarz feat Tracey Thorn - Damage 63 Lustans Lakejer - Allt vi en gång trodde på 64 Baxendale - We Built This City (Michael Mayer remix) 65 Säkert! - Och jag grät mig till sömns efter alla dar 66 Squarepusher - Tetra-Sync 67 Lifelike & Kris Menace - Discopolis 68 Marit Bergman - This is the year 69 Kings of Convenience - I'd Rather Dance With You 70 Destiny's Child - T-Shirt 71 Chelonis R Jones - One & One 72 Kylie Minogue - Red Blooded Woman 73 Jens Lekman - Maple Leaves 74 Cassie ft Lil Wayne - Official Girl 75 Kalle J - Vända allt 76 Death Cab For Cutie - Summer Skin 77 Ada - Cool My Fire (I'm Burning) 78 Ison & Fille - 127 stil 79 Basement Jaxx - Hush Boy 80 Benjamin Diamond - Let's Get High 81 Justin Timberlake - My Love 82 Aril Brikha - Leaving Me 83 Justice - D.A.N.C.E. 84 Marc Romboy & Stephan Bodzin - Phobos 85 Badly Drawn Boy - You Were Right 86 Markus Krunegård - Ibland gör man rätt ibland gör man fel 87 Stars - Your Ex-Lover Is Dead 88 Cassie - Long Way 2 Go 89 Superpitcher - Happiness 90 Milosh - The City 91 Hidden Cameras - Ban Marriage 92 Thieves Like Us - Drugs In My Body 93 Paragon - Ta Det Till Skyn 94 Jonas Bering - Behind This Silence 95 Booka Shade - Mandarine Girl 96 Einmusik - Devotion 97 Fragma and Kirsty Hawkshaw – Radio Waves 98 Freeform Five – No More Conversations (Mylo remix) 99 Mathew Jonson - Return of the Zombie Bikers 100 Ingenting - De svåraste orden]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/08/99-problem-och-en-sjalvklar/feed/ 21 Måndagslistan: R&B-hits med kvinnor topp-4 http://www.monotoni.se/bass/2009/06/mandagslistan-rb-hits-med-kvinnor-topp-4/ http://www.monotoni.se/bass/2009/06/mandagslistan-rb-hits-med-kvinnor-topp-4/#comments Mon, 08 Jun 2009 04:31:21 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2072 Jag brukade vara helt såld på riktigt bra r&b om det var killar som sjöng. Smäckra och läckra som Jodeci, R. Kelly och dem. Då var det så, för kvinnorna gjorde oftast för sliskiga retrosoulballader, lex Toni Braxton. Det där har ändrats över de senaste åren. Medan de nya killarna har blivit klenare och klenare och haft mindre och mindre att komma med (förutom Bruthas »She's Gone« som är grym) har kvinnorna istället blivit tuffa med en ständig ström av smash-hits. Det här är de fyra jag inte kan sluta lyssna på just nu. 4. Cassie feat. Fabolous - »Super Model« Sedan »Me & U« och »Long Way 2 Go« är Cassie en av mina absoluta favoritartister. Och det förändrades ju inte direkt av höstens lysande singel »Official Girl«, eller den film som någon tog på inspelningen av videon till densamma och la upp på youtube (she's killing it!). »Super Model« börjar optimalt minimalt med miniräknarplipp och blommar sedan ut till en fjäderlätt sommardag. Underbar. (mp3) 3. Keri Hilson - »Energy« Den här kom i höstas och jag har lyssnat på den hela vintern, hela våren och kommer fortsätta hela sommaren. Keris frasering, stämmorna, the heartbreak och den notoriska pianomelodin som ligger i beatet... Gah. Och i refrängen så kommer en sågtandsbasmatta och bara kör över allting som ett jävla godståg. (spotify mp3) 2. Ciara - »Tell Me What Your Name Is« Tiden går men en sak består: Låtordningen på r&b-album sätts efter rankingen på de som producerat och gästar. Ciaras nya album »Fantasy Ride« är inget undantag. När låtarna som Danja och »Tricky« Steward producerat och Chris Brown- och Justin Timberlake-duetterna är avklarade så är vi på spår 12, det näst sista. Och givetvis är albumets bästa låt där. »Tell Me What Your Name Is« är en bedårande slowjam, en blyg flört med ljuvligt supersnygga körarrangemang över Pet Shop Boys-harmonier. (spotify mp3) 1. Natasha - »Sidekick« Natasha sjunger lite för långsamt, så att orden inte ligger rakt på slagen. Det är nog det enklaste knepet som finns för att få små små bitar av mig att dö. Jag har försökt det själv, genom att låta den som lägger sången spela in den mot musik som går 1 bpm långsammare än det är tänkt och sedan bara synka i början av var fjärde takt, men det blir bara skit. När Natasha glider elegant över det svulstiga beatet med timpanis, syntstabs och stråkar så sitter det som kniven i snuten. Att refrängen har en sån där »gör likadant som mig«-dans koreograferad till sig (vilket man per definition måste avsky allt sedan »Macarena«) gör ingenting när allt annat är himmelskt. (spotify mp3) När vi ändå är inne på ämnet så vill jag passa på att nämna smällaren »Let's Go Crazy« med favoriten Cassie och Akon. Anledningen till att den inte kom med är dess eurofilterdiscoproduktion. Det är var inte menat att vara den sortens lista. (mp3) Dessutom gillar jag Keri Hilsons »Knock You Down«, som är asbra med fina popharmonier när hon sjunger men not so much när Kanye och Ne-Yo gör sin grej. (spotify mp3) Cassie ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/06/mandagslistan-rb-hits-med-kvinnor-topp-4/feed/ 2 Måndagslistan: Topp-5 komplicerade artistnamn http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-komplicerade-artistnamn-topp-5/ http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-komplicerade-artistnamn-topp-5/#comments Sun, 17 May 2009 23:42:19 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1996 De flesta väljer ett band- eller artistnamn som är kort, klatschigt och som funkar bra. Britpopen tog det där till sin spets. Pulp och Blur, liksom. Jag har alltid varit betydligt mer fascinerad av de som lägger ner lagen bara i och med sitt val av namn. Och nej, då menar jag inte ...And You Will Know Us by the Trail of Dead, som inleder sitt namn med en ellips. Det är inte ok. Förvisso kan det vara problematiskt, för ett långt och komplicerat namn riskerar begränsa de kreativa ramarna. Kallar du dig vid egennamn eller tar ett kort, simpelt bandnamn så är alla dörrar öppna men vid ett längre, mer programdeklarerande namnval så kan det bli som att du förväntas låta på ett visst sätt. Men oavsett denna reservation så finns det ändå något alldeles underbart med de som vågar ta till något som kittlar tanken, inte bara tar ett enstavigt ord som ligger bra i munnen. Den här listan är till dem. 5. They Came From The Stars, I Saw Them Dimmiga berg, liten stuga, mörk natt. Mellan flöjtexperiment, bandekon och en spräckt basförstärkare går en vitklädd trio ut över daggen i gräset. Om det faktiskt är någon som kommer från stjärnorna eller om synen är frukten av för många år på konstskolan och dåliga droger spelar i det läget ingen roll. De är vad de heter. Och det är ett fantastiskt namn. Lika fantastiskt som deras 24 minuter långa flumepos »The Holy Mountain« (spotify) 4. Everything But The Girl Ben Watt och Tracey Thorn tog namnet från en butik som sa sig kunna erbjuda allt till bröllopet utom just flickan. Hade i många sammanhang kunnat ses som ett konstruerat och oinspirerat namn men faller här på rätt plats. Lyssnar man igenom parets diskografi och vältrar sig i den olyckliga, eländiga kärlek som går som den röda tråden igenom så får namnet en ny betydelse. Tårtan, klänningen och inbjudningarna var lätta att ordna, men flickan... Ja, hon gick ju aldrig att hitta. 3. We Were Promised Jetpacks Den underbara Glasgow-kvartetten gör inte bara de finaste skrammelpop-dängorna på den här sidan midnatt men tar också ställning i det stora sveket mot såväl vår föräldrageneration som mot oss: vi skulle ju få jetpacks. Det var den stora drömmen. Med OS-invigningen 1984 lät de oss tro och drömma och så ryckte de bara skiten ifrån oss. Lysande namn, vilket inte alla skottar lyckas med (se Glasvegas). (myspace) 2. God Is My Co-Pilot Fullständigt gräslig musik. Fullständigt klockrent namn. Snacka om att positionera bara genom att presentera sig. 1. Huntkillbury Finn I normala fall har jag svårt för ordlekar. Det blir sällan bra (se Glasvegas). Pluxus-låten »Molltolerans« och Huntkillbury Finn från brittiska hiphop-kollektivet Katch 22 är undantagen. Huntkillbury Finn är så genomtänkt, så snyggt, så kaxigt och dessutom låter det som Mark Twains litterära förlaga när man säger namnet. Även om »Burial Proceedings In The Coarse Of 3 Knights« inte låter lika farlig nu som 1991 så är Huntkillbury Finn det hårdaste namnet någon kan ha. Everything But The Girl]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-komplicerade-artistnamn-topp-5/feed/ 2 Måndagslistan: Topp-5 virusfilmer http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-virusfilmer-topp-5/ http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-virusfilmer-topp-5/#comments Mon, 11 May 2009 04:24:26 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1923 Innan jag åkte till Sheffield blåstes den nya influensan upp med stora mått. Jag såg framför mig ett scenario där Storbritannien isolerades och jag skulle få roama runt på landsbygden, »28 Days Later« style, letande efter en jaktstuga där jag kunde härda ut och skjuta alla som närmade sig. Sen dog hela hypen ut. Och nu verkar det inte ens som att vårens accessoar blir munskyddet. För att kompensera det är det idag virusfilmstema i Måndagslistan. Som »virusfilm« gäller inte de filmer som börjar precis när viruset härjat (och det är fullt av zombies) utan bara de som innefattar en »Patient Noll« eller allmänt bra katastrofuppbyggande. Observera att denna lista bara är giltig tills DVDn av »Kansen Rettou« (»Pandemic«) är släppt (titta bara på trailern och mys, lätt årets film) eller Janine Ellen Youngs »The Bridge« har filmatiseras. 5. »Quarantine« Ett bostadshus i Los Angeles sätts i karantän och när den lyfts finns inte ett spår av de som bodde där, förutom den kassett som satt i kameran hos det filmteam som gjorde en dokumentär om de brandmän som var först på platsen när larmet kom. »Quarantine« är den kassetten, plågsamt visande varje minut inifrån det dömda huset. Kanske inte den snyggast sjukdomsteckningen, men väldigt suggestiv. (imdb torrents) M-3 Gemini Strain4. »M-3 The Gemini Strain« Väldigt låg budget, 70-tal och regi av Ed Hunt. Okej, det är inte tidernas klassrulle men den har allt den behöver för att vara en minnesvärd virusfilm. Vid övertidsarbete en kväll på McNaughton Research Laboratory (namnet!) stängs strömmen av utifrån eftersom ingen visste att det var folk kvar och jobbade. Det sätter säkerhetsanordningarna ur spel och en bakterie som inte betyder goda tider för människan börjar spridas. Allt man behöver. (Titel utanför USA: »Plague«) (imdb) 3. »The Satan Bug« En topphemlig militär forskningsanläggning som kallas »Station 3« råkar ut för ett attentat och ett antal virus som tagits fram för bakteriologisk krigföring stjäls. Bland dem finns den fruktade Satan Bug, ett virus så dödligt att ett utsläpp av det skulle döda allt mänskligt liv inom bara månader. De som tagit behållaren hotar att släppa ut det och en vild jakt för att säkra innehållet börjar. Egentligen mer en klassisk thriller än en virusfilm, men den hypersnygga »Station 3« och annan sextiotalsestetik i filmen gör att den helt klart går in här (se bara labbet på bilden högst upp). (imdb torrents) 2. »Outbreak« Kanske den mest kända virusfilmen, och kanske också källan till pandemihysterikens början i the really real world. Att den lider av nittiotalets glättiga Hollywood-yta (kan man få en mörk reboot av »Outbreak« tror ni?) talar till dess nackdel, men det gör inte så mycket när man väl sitter där och ser Col. Sam Daniels med kollegor stå i labbet och dra gamla minnen från utbrott av Marburg-, Zaire- och Hanta-epidemier. Bra uppbyggd, väl genomförd, läskig karantän av amerikansk småstad. (imdb torrents) 1. »The Andromeda Strain« Snyggare film går knappt att hitta, även utanför pandemigenren. En satellit har kraschat i en liten stad och hela befolkningen är död på grund av ett virus den bar på. De skarpaste hjärnorna samlas i en underjordisk forskningsanläggning för att analysera och försöka hitta ett botemedel under de viktigaste 96 timmarna i mänsklighetens historia. Varje våning i anläggningen är färgkodad och det är en sån extrem närvaro, klaustrofobi och intensitet under de mer än två timmar de sitter och tittar i sina mikroskop. Undvik till varje pris den nyinspelade miniserien som gick på TV förra året. Den har inte ett uns av den magi som detta mästerverk från 1971 har. (imdb torrents) an_str1.jpg an_str4.jpg an_str9.jpg ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/05/mandagslistan-virusfilmer-topp-5/feed/ 7 År 2006, post 9: »We were making friends long before we were born« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-9-%c2%bbwe-were-making-friends-long-before-we-were-born%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-9-%c2%bbwe-were-making-friends-long-before-we-were-born%c2%ab/#comments Wed, 20 Dec 2006 23:09:25 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=349 En till postning som sammanfattar året. Det kändes inte helt okej med bara album på listan. Så jag listar några låtar som jag gillade att ha med när jag spelade skivor. Williams - »Pinball (Club mix)« Funk D-Void & Phil Kieran - »White Lice« Eyrer And Chopstick - »Electric (Williams remix)« Ame - »Rej« Gui Boratto - »Like You« Thomas Schumacher - »Red Purple« Digitalism - »Zdarlight (Moonlight remix)« Unai - »Oh You And I (Trentemöller remix)« Chelonis R. Jones - »Le Bateau Ivre (M.A.N.D.Y. remix)« Basteroid - »I, the Schnitzelmachine« The Egg - »Walking Away (Tocadisco remix)« Remute & Riley Reinhold - »Jah Wobble« Gabriel Ananda & Cio D'or - »Lauschgoldengel« Cosmic Sandwich - »Man In A Box (André Kraml remix)« Superpitcher - »Mushroom« Fragma & Kirsty Hawkshaw - »Radio Waves (Original mix)« Minilogue - »The Leopard« Minilogue - »The Girl From Botany Bay« H-Man - »911 Turbo« Freeform Five - »No More Conversations (Mylo remix)« The Field - »Istedgade« Superpitcher - »Enzian« Phonique - »Gift« Marit Bergman - »No Party (Isabel y Decibel's 'Yes Party' remix)« Trentemöller - »Serenetti Part 2« Unai - »Blissful Burden (Kris Menace remix)« Tiefschwarz feat Tracy Thorn - »Damage (M.A.N.D.Y. remix)« Där var några. Från höften, så jag vet inte om alla kom 2006. Jag tror det. Nåja... ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-9-%c2%bbwe-were-making-friends-long-before-we-were-born%c2%ab/feed/ 2 År 2006, post 8: »All good things…« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-8-%c2%bball-good-things%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-8-%c2%bball-good-things%c2%ab/#comments Mon, 18 Dec 2006 12:05:27 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=346 Jahapp... All good things... Serien postningar om favoriterna från 2006 börjar ta slut. Hoppas du tyckte det var läsvärt. Jag är lite förbryllad över att jag lyssnat så mycket på album i år. Förra året hade jag bara hört ett av de 25 album som fanns med på Sonics årsbästalista (M83s »Before Dawn Heals Us«) och då skrev jag ändå fortfarande för tidningen. Jag tror det har att göra med att jag haft mindre tid och ork att hålla koll i år. Det låter motsägelsefullt, men det är så. Förra året satt jag och kollade skivbolagshemsidor, laddade mp3or, sökte upp nya kickar aktivt. Det var nästan uteslutande enstaka spår jag lyssnade på. »Den där nya tolvan«, »den där bootleg-remixen«, du vet? I år har min musikkonsumtion huvudsakligen bestått av en extern hårddisk kopplad till högtalarna på jobbet. Den tog jag hem varje helg och uppdaterade med eventuellt nyinkommet. Ett sådant lyssningsmönster bjuder inte in till att lyssna på enstaka låtar. När man bara har musiken i bakgrunden medan man gör något annat är albumformatet onekligen bäst (såvida man inte orkar sätta ihop smarta playlists, men det är jag dålig på). Så, mot alla odds har jag i år, när jag inte försökt hålla någon koll, lyssnat mer på album än förra året när jag försökte ha örnkoll. Konstigt det där. På grund av det så kunde jag inte ha så stor inriktning på enskilda låtar i de här summeringspostningarna, utan körde en gammaldags albumlista. Jaja... Här är några till: Unai - »A Love Moderne« Techno, fast ändå inte. Pop, fast ändå inte. Elektronisk disco, fast ändå inte. Unais »A Love Moderne« var något av det absolut bästa som kom från Sverige i år. Erik Möllers drömskt avslappnade sång över krispiga beats stod med ett ben på dansgolvet och det andra i pophimlen. Men han hade inte bara soundet, han hade låtarna. Singeln »Oh You And I« blev ett anthem för hela 2006. Läs min långa artikel om »A Love Moderne« samt intervju med Erik på den här länken. The Radio Dept. - »Pet Grief« Ett sanslöst hyllat debutalbum för tre år sedan, sen två älskade EPs och nu... Ja, vart skulle The Radio Dept. ta vägen? Göra om samma sak enligt deras distmattformel, ta det mer åt »This Past Week«-hållet eller bara köra över allt och alla? Inget av detta, visade det sig. »Pet Grief« körde inte över någon. »Pet Grief« satt under de första fyra låtarna med armen ut genom fönstret, en hand på ratten, en behaglig resa med solglasögon på en liten landsväg vars värdshus och vägkrogar gapade tomma. I singeln »The Worst Taste In Music« och efterföljande »Every Time« började de långsamt gasa, rikta in sig mot målet och ladda för den där överkörningen. Men sen, i »What Will Give«, släppte de av på gasen och gick ned under tillåtna fartgränsen igen. Det var ett underbart album, men det gick inte på knock som The Radio Dept. tidigare alltid har gjort. Det var tillbakalutat och välavvägt. Ju mer jag lyssnade, ju mer förstod jag. Det var ett djärvt grepp, ett ofantligt lyckat grepp. The Radio Dept. blev ett helt nytt band, lite mognare och lite snyggare men med magin bibehållen. Läs postningen från i våras om albumet på den här länken. Ellen Allien & Apparat - »Orchestra of Bubbles« »Orchestra of Bubbles« är ett hypnotiserande album i moll. Det är ett mörkt album som ändå svänger. Från inledande »Turbo Dreams« med den djupa grottbasen, via Balanescu Quartet-ångande stråkarna i »Retina«, via den fullkomligt gnistrande »Jet« (bästa spåret) till den väsande avslutningen i »Bubbles« levererade Berlins finaste allt jag inte förväntat mig av dem. Att ett sånt här helgjutet album skulle komma från dem var ju faktiskt otippat – det är ju tolvtumsvinylen som är den naturliga hemvisten. Lysande. International Pony – »Mit Dir Sind Wir Vier« DJ Koze, Cosmic DJ and Erobique gick loss totalt. Det är ett sinnessjukt album på många sätt. Det låter som att Nate Dogg sjunger ibland. Det låter som att det är Curtis Mayfields kompband som stängts in i en studio bland massa monofoniska syntar ibland. Det låter som att Air släppt nytt material ibland. »Hey little Gothic girl, watch out, don’t get a sun tan« sjunger de över funkigt gung. Sen spårar de ut i storbandsjazz med xylofonsolo. Sen når man den långsamma megahiten »Our House« och kan inte hjälpa att älska dem, fast de är sjuka i huvudet. Loscil - »Plume« Scott Morgan har som Loscil varit en hjälte i mitt hus vid sidan av Pan-American och Labraford sedan 2002 då han släppte albumet »Submers« på min älsklingsetikett Kranky. »Submers« och efterföljaren »First Narrows« från 2004 har varit ständiga soundtrack till den där skymningstimmen jag pratar så ofta om. »Plume« kan vara hans bästa album hittills. På »Plume« pulserar djupa, dova harmonier långsamt fram, som gasen från underjordisk vulkan. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-8-%c2%bball-good-things%c2%ab/feed/ 5 År 2006, post 7: »Kss kss katt, finns det nån sån här?« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-7-%c2%bbkss-kss-katt-finns-det-nan-san-har%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-7-%c2%bbkss-kss-katt-finns-det-nan-san-har%c2%ab/#comments Fri, 15 Dec 2006 09:43:14 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=345 Saker jag saknar efter flytten från Bredäng: En Pappas Special i grillen när man kommer hem från krogen; nattliga promenader till Preem för att köpa tobak; hänga och snacka skit med Handlar'n under heta sommardagar när luften står stilla och det är svalt inne i butiken; minigolfbanan; den skojfriska mannen i Pressbyrån; räkmacka på Lyran; 1500 meter strandlinje mot Mälaren; gå förbi planen på sommarkvällar när ropande ungdomar spelar fotboll; äta middag på midsommarafton medan det är rallarslagsmål några meter från mitt bord på Tarantella; rockbandet Barn; skylten utanför kinesen som det stod »Dagens tips: Öl och jägermeister« på som var gulnad efter att ha stått där varje dag i många år; juldagsmiddag nere på stenkolskrogen (tidigare kinesen); den tragiska men ändå vackra Bredängsdagen; tyskar med magväska som bor i husvagn på campingen och försöker förstå tunnelbanekartan; köpa med sig mackor från bageriet och äta dem i skuggan av Jakobsbergs Gård; ta ångbåten från bryggan till stadshuset. Det är inte på grund av det här som jag älskar Ison & Filles »Stolthet«. Men allt det här kommer tillbaka när jag lyssnar på den, precis som det ska vara när musik är som bäst. Och när vi ändå är inne på ämnet »Stolthet« så är det också läge att ta upp Highwons mixtape »De misstänkta« med den fullkomligt fantastiska »Det e så lätt«. I och med de två släppen så har Hemmalaget i år stått för precis allt jag behöver när det gäller hiphop.]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-7-%c2%bbkss-kss-katt-finns-det-nan-san-har%c2%ab/feed/ 1 År 2006, post 6: »You know what I want and I’ve got what you need« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-6-%c2%bbyou-know-what-i-want-and-i%e2%80%99ve-got-what-you-need%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-6-%c2%bbyou-know-what-i-want-and-i%e2%80%99ve-got-what-you-need%c2%ab/#comments Mon, 11 Dec 2006 08:14:44 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=342 Justin Timberlake och Nelly Furtado har mycket gemensamt. • De är behagliga att vila ögonen på. • De försöker gå vidare från mesbakgrund (Mickey Mouse-N’Sync-blabla och »I’m Like A Bird«) till något lite tuffare. • De hade smashhits för några år sedan men det var ett bra tag sedan och för att kunna fortsätta glänsa 2006 behövde de riktigt grymma album. Snygga, med ambitioner att bli tuffa och med skriande behov av ett knäckande album – vilken producent hade bättre kunnat ta sig an två sådana personer än Timbaland? Justins »FutureSex/LoveSounds« och Nellys »Loose« är Timbaland. Hade någon av dem lyckats få sådana enorma hits om det inte vore för honom? Det är tveksamt. Det kändes som att hans tunga – och rätt mörka – hits lyfte både Justin och Nelly till nivåer de aldrig nått förut, inte bara musikaliskt men också som artister. Båda var snyggare än någonsin, hade tuffare poser än någonsin och tycktes bara stråla ikapp med de fantastiska låtarna när de syntes. Visst var också andra producenter inblandade på albumena, men essensen av båda skivor är ändå Timbaland. Jag menar: »SexyBack«, »My Love«, »Maneater«, »Promiscuous« och »Say It Right«. Fem av årets största låtar kom från hans fingrar. Minns vi så många andra låtar från de båda skivorna? Nej. Timbaland är en rätt märklig person, för samtidigt som han är gudabenådad på att bygga beats av konstiga ljud och slå på stora trummor som känns i magen känns han rätt sunkig som artistfigur. När han klampar in i låtarna och sjunger lite halvdant så vill man ju oftast bara döda honom, men i slutändan kommer han alltid undan med det ändå eftersom låten som helhet är så grym. När jag intervjuade Alar Suurna för några år sedan så påpekade jag att han, trots att han mixat typ varenda stor svensk artist (och även tonvis av utländska) som finns så vet man aldrig att det är han som rattat låten om man inte läste credits i sleeven. Jag nämnde Daniel Lanois som den raka motsatsen. Alar sa: »Alla mixare har ju en speciell karaktär. Lät någonting riktigt bra i slutet av 80-talet så hörde man exempelvis att det var Bob Clearmountain som mixat, men han var helt allround till skillnad från Daniel Lanois som mer har en distinkt karaktär. Lanois ’hörs’ väldigt mycket i slutmixen och det han gör är han världsbäst på men frågan är om han kan göra en annan grej lika bra? Jag tror å andra sidan att artister som lämnar material till honom vill ha just hans sound, att deras material är anpassat för hans produktion.« Som producent hörs Timbaland väldigt mycket i slutmixen. Han älskar att höras. Och numera älskar han ju att synas, dessutom. När han dök upp i Justin Timberlakes helt sanslöst grymma uppträdande på MTV VMA (så. jävla. bra.) och såg ut som en rultande jättebebis så visste jag inte vad jag skulle tycka. Herregud, liksom. Men så mindes jag vad Alar sa om Lanois mixning: »artister som lämnar material till honom vill ha just hans sound«. Förmodligen så visste Nelly Furtado att Timbaland oundvikligen skulle stå och flåsa henne i örat i »Promiscuous« likaväl som Justin Timberlake visste att Timba skulle vagga runt på scenen i hans stora återkomstframträdande. Det är priset man betalar för att få en smashhit. Eller som Timba säger i refrängen till just »Promiscuous«: »You know what I want and I’ve got what you need.« Den textraden handlar lika mycket om hans professionella relation till Nelly som viljan hos jag-personen han spelar i låten att få sex. »FutureSex/LoveSounds« och »Loose« är två album av två skimrande stjärnor. När man däremot lyssnar på dem några månader efter att de släppts, utan att se artisterna i bild, så är Timbaland det bestående intrycket. Känslan man får är att han påar de bästa låtarna, gästspelar och gör det han tycker är kul medan Justin och Nelly bara får kliva in och göra sina grejer på nåder. Och de måste lyda för de låtar Timba gjort är de bästa, resten är bara dekorationer för att få ihop ett album. Riktigt så är det ju inte, förstås. Såväl Timberlake som Furtado har haft aktiva roller i produktionen. (Förmodligen var Timberlake lite tjurskalligare och tjatade mer eftersom hans röst hela tiden står längs fram i låtarna på »FutureSex/LoveSounds« medan Furtado är mer nedmixad till förmån för Timbas beats i låtarna han ligger bakom på »Loose«.) Men det blir ju lite det intrycket man får. Särskilt eftersom både Timberlake och Furtado gästar Timbaland på hans egna »Give It To Me« från kommande soloalbumet »Timbaland Presents Shock Value« (»Give It To Me« låter som om den var hämtad från något av dessa två album). Jag kan bara tänka mig hur det såg ut när Justin och Nelly diskuterade villkoren inför produktionen av deras skivor. Timbaland knäpper händerna och ser allvarligt på dem. »There may come a day, and that day may never come, where I have to ask you a favor...«]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-6-%c2%bbyou-know-what-i-want-and-i%e2%80%99ve-got-what-you-need%c2%ab/feed/ 1 År 2006, post 5: »Yeah you hold me like a child« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-5-%c2%bbyeah-you-hold-me-like-a-child%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-5-%c2%bbyeah-you-hold-me-like-a-child%c2%ab/#comments Fri, 08 Dec 2006 08:11:14 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=338 Foto: Emma Svensson, Rockfoto Jag har alltid haft svårt för saker eller personer som är »ansträngt avslappnade«. Att vara ansträngt avslappnad är en bieffekt av att försöka vara cool när man egentligen inte är det, när man försöker så hårt så hårt att vara avslappnad att själva ansträngningen avslöjar hur skitnödig man faktiskt är. För att vara »cool« så krävs ju per definition att det finns en naturlig brist av attityd och samtidigt självsäker »skiter i«-attityd. Ison & Fille: coola. Petter: ansträngt avslappnad. Sean Connery-Bond: cool. Pierce Brosnan-Bond: ansträngt avslappnad. Mauro Scocco: cool. Wille Craafoord: ansträngt avslappnad. Den skallige i Linkin Park: cool. Rapparen i Linkin Park: ansträngt avslappnad. Som enskild person har man inte alltid kontroll över hur man kommer att uppfattas av mig. Exempelvis har jag alltid sett DFA och The Rapture som ansträngt avslappnade trots att jag inte har en aning om hur de är som personer, mest för att jag sätter dem samman med någon hipp fashion-publik som nästan alltid är ansträngt avslappnad. Det är förmodligen lättare att vara cool om man inte har några förväntningar på sig att vara det. En som är genuint cool, både i sin musik och som person, är Jeremy Greenspan i Junior Boys. När han kom upp på Debasers scen i höstas med sin gitarr och sa hej och såg lite fumlig ut så skulle en betraktare kunna tro att han varken var ansträngt avslappnad eller cool utan bara helt enkelt en tönt. Det är lätt att tänka så. Men så snart musiken satte igång så växte Jeremy till att bli ett ouppnåeligt ideal. Han blev the Fonz, så hård och kall och oemotståndligt karismatisk. Han blev »cool« personifierat. Junior Boys »So This Is Goodbye« är ett album som osar både av coolness och känsla. Dess långsamma, nästan pulserande, tempo och svala anslag är inte bara genialiskt komponerat men också framsmekt med stort hjärta. När Jeremys bräckliga röst sjunger över ett tight trumbeat medan en ensam gitarr ekar i bakgrunden händer något. »So This Is Goodbye« är det album jag lyssnat allra mest på i år. »So This Is Goodbye« var precis den våta dröm jag inbillade att Junior Boys så småningom skulle förverkliga när jag för tre år sedan av en tillfällighet köpte en tolva som hette »Birthday / Last Exit«. »So This Is Goodbye« saknar svagheter. Och det är helt sanslöst coolt. Jag har tidigare publicerat en intervju med Jeremy Greenspan här på Beneath a Steel Sky. Läs den här.]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-5-%c2%bbyeah-you-hold-me-like-a-child%c2%ab/feed/ 2 År 2006, post 4: »Who did the daddy thing?« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-4-%c2%bbwho-did-the-daddy-thing%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-4-%c2%bbwho-did-the-daddy-thing%c2%ab/#comments Wed, 06 Dec 2006 07:49:04 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=337 »Now we working in the studio late layin' some vocals To ProTools, we ain't never usin' no tapes Thinkin' 'bout musical greats from Marvin to Stevie 1 to 10 years where will Nas and Jaheim be?« De här textraderna som Nas lägger i remixen på Jaheims »Just In Case« kanske bara framstår som tomma slag för bröstet, men om man tänker lite på dem så säger de faktiskt så mycket mer. De förklarar faktiskt hela mitt förhållande till soulmusik i allmänhet och modern r&b i synnerhet. På samma sätt som unga rockband drömmer om magiska kvällar på CBGB’s är r&b-sångare slavar under arvet från ungefär samma tidsperiod. Marvin och Stevie, Aretha och Martha. Hur ska det gå att leva upp till sådana föregångare om man försöker göra klassisk soul? Hur grym man än är så kommer det alltid sitta nostalgiker och soulkonnässörer och konstatera att Marvins »What’s Goin On« är bättre, vilket är svårt att säga emot eftersom det är ett av de tio bästa albumen som spelats in. Så vad ska man göra? Oftast funkar det bäst om man gör som Nas säger. Man skiter i arvet. Man spelar in i ProTools för det är 2000-talet och we ain’t never usin’ no tapes no more. Drömmer man om att vara en Marvin eller en Stevie så måste man sträva framåt. I mitten av nittiotalet var jag väldigt fast på ny r&b. Jodecis »The Show, The After Party, The Hotel« var ett album som jag lyssnade på jämt då och som jag fortfarande ofta spelar. DeVante Swings produktion på det är helt skadad, totalt futuristisk och underbar. Det dök upp en massa roligt, som Aaliyahs »Are You That Somebody?« med ett Timbaland-beat av kastanjetter och barnskrik och ett sångarr som bara inte existerade. Men sen blev allt... lite tråkigare. Om r&b:n ljudmässigt var i popmusikens absoluta innovativa framkant 1995 så hade den gått ner sig alldeles för långt i arvet från Marvin och Stevie nån gång runt 2002 sådär. Det kom bara fina ballader och försök till klassisk soul, vilka alla föll på eget grepp eftersom ProTools inte är The Funk Brothers. Försöker man programmera finstämd soul med midi-pianon och stereobreddade syntstråkar från djupet av preset-geggan så fångar man inte min uppmärksamhet för jag tycker helt enkelt att det låter för cheesy. Och om det var någon som gjorde annat så missade jag det för jag har ingen koll annat än den ytliga. Förutom R.Kelly och stundtals Usher var det bara en som höll fortet i min värld: Jaheim. 2006 var Jaheims »Ghetto Classics« det stora ljuset. Från det första »yeah«-wailet i öppningsspåret »The Chosen One« till solnedgångsmysigt i »Come Over« gav den mig all soul jag behövde. »Vänta nu,« säger den uppmärksamme. »Att gilla Jaheims ’Ghetto Classics’ är ju att säga emot allt han sagt tidigare i texten!« Ja. Precis. Det är det som gör att jag respekterar Jaheim så mycket som jag gör. Jag ska förklara. Jag älskade ju Jodecis »The Show, The After Party, The Hotel«. Den skivan var lika ögonöppnande för mig som Squarepusher. När bröderna K-Ci och JoJo (inte 12-åringen) sen började släppa singlar som duo var det bara slisk och slask och intetsägande preset-musik. Rösterna jag älskat i Jodeci-kostymerna berörde inte längre alls. Jaheims »Ghetto Love« från 2001 var inget extraordinärt album i produktionen på samma sätt som Jodecis, men det hade något annat: Det var bra låtar, texter som berörde och en larger-than-life-sångare med stor karaktär. Man var tvungen att älska personen Jaheim. Likadant med »Still Ghetto« från 2002. Efter de båda albumen hade Jaheim säkrat en plats i mitt hjärta. När han dök upp och la refränger här och där så älskade jag låtarna. Som Nellys »My Place« - jag såg den på TRL och när Jaheim testade miken med ett litet »ah-haaa« i introt så smälte jag direkt. Årets Jaheim-album, »Ghetto Classics«, är rätt sliskigt när det gäller musiken. Det är krispiga akustiska gitarrer, syntstråkar och slicka Rhodes för nästan hela slanten. Men det är trots detta ett förbannat bra album eftersom Jaheim glänser så mycket som person och sångare att han inte behöver några tuffa ljud. I låtar som »Like a DJ«, »125th« och »Daddy Thing« så är Jaheim en sån där kille som man bara tycker väldigt mycket om. Som när han finns där och gör »the daddy thing« för lilltjejen när hennes pappa gör tid upstate och köper »Xbox:s, little dresses, tennis bracelets« och ljusblå Timbs till henne till jul... Ohhh. Jag gillar Jaheim på alla sätt som finns. Han har karisma och personligt uttryck. Det spelar ingen roll att han ain’t never usin’ no tapes men ändå försöker vara Marvin eller Stevie för Jaheim är en av få som är tillräckligt stor sångare för att klara av att axla en sådan mantel. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-4-%c2%bbwho-did-the-daddy-thing%c2%ab/feed/ 1 År 2006, post 3: »I didn’t feel my head touch the ground« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-3-%c2%bbi-didnt-feel-my-head-touch-the-ground%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-3-%c2%bbi-didnt-feel-my-head-touch-the-ground%c2%ab/#comments Mon, 04 Dec 2006 08:05:03 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=340 Ett ganska kasst syntljud som spelar en liten repeterande och glad slinga. »Vad är det här?« »Låter nästan plojigt.« Vi är några sekunder in i »Invasion«, första låten på »Dying In Africa«. »Ska det bli 'lekfull electronica' nu eller?« Jag hinner tänka alla dessa tankar och då... PANG. Från de djupaste digitala ljudsynteserna kommer ett ödesmättat Rhodes/stråk/makt-ackord och fyller varenda millimeter av rummet. Till höger och vänster, från långt inne i högtalarlådan till längst ut på min nästipp når ackordets ödesmättade moll. Harmonier bygger upp, Johan Tuvesson börjar sjunga över en dov bas och håren står på mina armar. Jag visste där och då att »Dying In Africa« skulle bli en av mina favoritskivor från året som gått. I en recension på Shaktar i våras tyckte skribenten (minns tyvärr inte vem det var) att den svenska popen 2005-2006 har varit väldigt bra i form av lösa mp3or, EPs och remixar men att han saknade det första helgjutna albumet. Det var innan »Dying In Africa« hade släppts. Nicolas Makelberges debutalbum är nämligen just detta: ett album. Därpå finns fantastiska individuella låtar som »So Young«, »She's Like Gravity« och titelspåret, men det är som en helhet Nicolas Makelberge verkligen når fram. Jag ska inte försöka mörka verkligheten här: Under våren hade jag förmånen att bli god vän med Johan som sjunger i bandet/duon Nicolas Makelberge när han oväntat började på samma jobb som mig. Jag har velat skrika mig hes om »Dying In Africa« ända sedan jag första gången hörde det men har avhållit mig på grund av detta. Det är andra än kompisarna som ska sköta skrikandet. Men i den här subjektiva årssammanfattningen tänker jag däremot inte låta det stå i vägen för panegyriken. 2006 blev namnet Nicolas Makelberge associerat med tre saker: 1. Explosiva liveframträdanden. 2. Oklarheter kring om den mytomspunne Nicolas som skriver låtarna i Prag existerade (det gör han). 3. Fördjävla bra poplåtar. Även om punkt 1 och 2 är viktiga känns det som att punkt 3 inte har understrukits tillräckligt noggrant. Albumet »Dying In Africa« innehåller inga svaga låtar. Inga »albumspår«. Det är sammanhållet, starkt lysande och talar direkt till lyssnaren. De varma syntarrangemangen, de personliga texterna och Johans underbart Peter Gabriel-melankoliska röst är just de komponenter som behövs för att skapa en klassiker. När jag lyssnat på »Dying In Africa« har jag inte känt att jag lyssnar på svensk pop från 2006 utan att det är ett klassiskt album från 1986. Och detta inte i en nostalgisk eller retroromantisk förvirring, utan bara som association. Albumet låter inte 1986, men det känns 1986. Genomarbetat och tight - den där typen av album som man satt och lusläste LP-sleeven på. Hej Johan, får jag skriva såhär? Är jag dum i huvudet? - Nej, det känns bra. Vi vill göra musik som håller länge. Inte för att jag tror att man säkert kan veta när man gjort något som kommer att kännas bra även om ett par år men jag tror att det är viktigt att lyssna mycket på låtarna, vilket vi båda gör, och därefter vara ärlig mot sig själv. Tycker man verkligen att detta är bra även efter att ha hört en låt tusentals gånger under flera månaders tid? Det ska man tycka. Annars då, hur har 2006 känts? Vad tar du med dig från året? - Året har varit ok men det har inte kommit sådär jättemycket nytt som har känts inspirerande. För oss personligen får man väl säga att det har varit ett fint år och vi är stolta över vad vi har gjort. Det är skumt att ditt ansikte har blivit Nicolas Makelberges. »Kolla, där är Nicolas Makelberge«, säger de, och så är det inte han utan du. - Ja, det är ganska sjukt för mig men det måste vara ännu sjukare för honom. Jag ska dra mig undan nu lite efter det här för jag vill egentligen inte föra bådas talan. Jag vet inte exakt hur han känner för det vi gör, musiken och allt, eftersom jag träffar honom så sällan och jag vill inte heller gå runt och säga en massa saker som sedan uppfattas som något gemensamt ställningstagande. Vi gör det här tillsammans för att vi älskar det och för att vi har samma inställning, mer vet jag egentligen inte. Jag kan vara lite avundsjuk på dig som kan spela live, göra intervjuer och sånt under namnet Nicolas Makelberge och så är det inte ens ditt artistnamn utan en annan snubbes egennamn. Du kan ju liksom alltid vara anonym så till vida att du bara är ansikte och röst men inte själva namnet. När folk skriver om Mr.Suitcase så lägger de alltid till att det är »ett projekt av Billy Rimgard, musikjournalist«, så att Mr.Suitcase och musiken blir underordnad mig som person. För dig är det tvärtom. Tänkte du att det skulle bli så? - Nej, inte alls, det bara blev så. Men jag känner självklart ett ansvar när jag spelar live och besvarar frågor, just för att det är hans namn, och därför vill jag egentligen inte prata så mycket om musiken. Mina tankar är inte nödvändigtvis våra tankar och heller inget jag känner något större behov av att få utlopp för på annat sätt än genom musiken. Kommer det att bli en storslagen hemkomst för Nicolas från Prag nån gång? Klä vägarna i palmblad och rosor och sånt och en stor arenaspelning till hans ära? - Haha! Det tror jag säkert. Det var meningen att vi skulle göra en spelning ihop i Peking men det blev lite för dyrt med resan tyvärr. Vi vill gärna göra en arenaturné i Sydamerika någon gång, det är väl det som är sagt. Vad har du och Nicolas för planer för framtiden, fler album? - Vi kommer nog att fortsätta göra som vi har gjort hittills. En låt i taget, inte stressa, och sen se om det blir en ep eller ett album. Nicolas skickar skisser hela tiden så jag är inte orolig. Vi vill nog bara få lite distans till ”Dying in Africa” först. Jag är rädd för att vi båda lyssnar lite ohälsosamt mycket på den fortfarande. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-3-%c2%bbi-didnt-feel-my-head-touch-the-ground%c2%ab/feed/ 1 År 2006, post 2: »You barely even noticed what’s good about me« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-2-%c2%bbyou-barely-even-noticed-whats-good-about-me%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-2-%c2%bbyou-barely-even-noticed-whats-good-about-me%c2%ab/#comments Sat, 02 Dec 2006 09:45:00 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=339 En av de bästa låtarna på Miloshs album »Meme« heter »Falling Away«. I den sjunger han »you barely even noticed what's good about me« och inget kunde väl vara mer sant när det gäller mitt första möte med hans album. I början av året publicerade jag min sista artikel som musikjournalist. Jag tyckte att mina skrivuppdrag krockade för mycket med musiken jag pysslar med, för i ett litet land som Sverige är det ju oundvikligt att jag förr eller senare kommer att jobba med någon musikaliskt som jag tidigare skrivit om och det hade säkert bara blivit en massa tjafs. Däremot så fortsatte promo-skivorna komma en tid efter att jag satt den sista punkten. En av dem var just Miloshs »Meme«. Jag bedömde »Meme« utifrån omslaget och la den sen i en hög bland andra skivor i bokhyllan, sorterat under »att kolla upp om jag har tid«. Jag hade aldrig tid. Inte för en skiva med sånt omslag. Där låg den, länge och väl. När jag sedan hade en liten flyttstädning så var högen »att kolla upp om jag har tid« dömd att gå i soptunnan, men jag började ändå spela en del av de där skivorna under tiden jag höll på att packa. Det mesta stängde jag av efter två låtar eftersom fördomsprofilen oftast stämmer och albumena inte var något att ha. När jag kom till Miloshs »Meme«, däremot, stannade klockorna. Ur högtalarna kom en slags elektronisk pop, långsam och smeksam, med drömlika sångharmonier och en slags »det här stämmer inte«-känsla, ni vet den där man får när man lyssnar på Boards of Canada. Fast det var inte deras lägereldselectronica i bakgrunden. Det jag spontant kom att tänka på var snarare Postal Service eller Junior Boys eller någon annan som tagit intryck från såväl bubbliga ljudlandskap och perfekta popkompositioner och gjort något helt eget av det. Jag lyssnade väldigt mycket på »Meme« 2006. Kanadensaren Mike Milosh blev faktiskt årets trevligaste upptäckt, för jag insåg på vägen att »Meme« inte var en lyckoträff utan att han gjort ett tidigare album - »You Make Me Feel« från 2004 – som var lika bra. Jag var såklart tvungen att ställa några frågor för att försöka skingra dimman kring upphovsmannen (har du sett något i svensk musikpress om honom? Jag har inte kunnat hitta något.): In lots of music, I get the feeling the composer has produced a nice tune and then tried to squeeze some lyrics into it. The vocal melody doesn’t come naturally, but rather feels »forced«. Throughout »Meme«, however, it's as if the vocals lead the way and the music follows it. Like a jazz band adapting to and following its soloist. Is this a conscious way for you to produce the songs? - Well to answer that I guess I should let you know that I used to be very into jazz as a drummer. I actually was a jazz major in University (drums and voice) And during that time I did a lot of “Jamming with some really amazing musicians that just float through long sessions of just drinking and playing. In any advent, I am not a huge fan of “jam” music but I do admire what it has taught me about constructing tunes. I just kind of go with the flow, melodically working a track till I feel it all fghts together nicely. I think it’s important in a song for everything to make sense together. For melodies to work with the beats and the lyrics to match the mood…etc. It is very concious, in that sub concious way. What’s the source of the mood that floats through your songs? - Well, I think the source is the emotion or feeling that is running through me at the time that I concieve the track. I do however have a sort of love affair with song that sound beautifully sad. You have a really nice way of phrasing when you sing. A bit »slack«, and very uncharacteristic from other electronic composers/producers who usually phrase straight on the clicks and lose all feeling in the process. Where does this come from? Any particular vocal inspirers? - I love Bjork a lot. I love Imogen, I love lots of singers actually. I am inspired all the time, here and there. But with my vocals, I just go with it, I don’t try to hit every little beat, I like when the voice drips over the beats. I don’t try to hide the Humanity of the human voice in my recordings. Some producers cut out when you take breaths before a phrase, I like to leave that stuff in. When it comes to »electronic music« (I’m aware of all the problems with that term) producers often put emphasis on specific sounds. Kind of, build sound first write song later. And then when listeners discuss a track with a friend and don’t remember the title, they say »You know, the song with the WIIAAAOOOOWW-sound in it«. If I would say that with your music, it's not like that because the sounds are balanced to fit the track rather than to play a role of their own, how would you take it? - I take it just as it is, a statement about my music. It doesn’t offend me or compliment me actually. I know what you mean though… Cause I think every part of a song has a part to play in it that is equally important. Finally: Groove or melody? - Melody if I had to choose one. But both are imortant for sure. Lyssna på Milosh här: www.myspace.com/milosh ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-2-%c2%bbyou-barely-even-noticed-whats-good-about-me%c2%ab/feed/ 2 År 2006, post 1: »Rainbow blood, blood rainbow« http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-1-%c2%bbrainblow-blood-blood-rainbow%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-1-%c2%bbrainblow-blood-blood-rainbow%c2%ab/#comments Fri, 01 Dec 2006 06:28:38 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=336 Det bästa kvittot på kvalitet när det kommer till ambient musik är att den framkallar bilder av avstånd. När jag trycker på play så vill jag vaggas in i känslor av vidsträckthet, avlägsenhet och omätlig rymd. Jag vill kunna sluta ögonen och se en solnedgång vid horisonten, bortom stäppen som tåget stormar fram över och som genom rutorna ser likadan ut, timme efter timme efter timme. Jag vill automatiskt börja tänka på sonderna vi skickar ut i rymden, som tar några viktiga bilder av en komet under en snabb förbiflygning och sedan driver in i oändligheten utan väg tillbaka. Detta är den bra ambientens gåva och förbannelse: Samtidigt som de här associationerna är ett kvitto på kvalitet är det ju också en cue för såna som mig att falla tillbaka på naturromantik och tjatiga bilder om avstånd. Det var inte meningen. Förlåt. Det gick bara inte att hålla tillbaka. För det är klart att det blir så när man lyssnar på Tim Hecker. Mannen som gjorde de två album som fått mig att må både som bäst och som sämst på 2000-talet – det episka »Radio Amor« och den mörka »Mirages«. Mannen som kommit att bli expert på att väva ihop kantiga ljudmassor till att bli sammetslena helheter. Mannen som av någon anledning alltid lyckas träffa de där känsligaste punkterna, när harmonierna skär sig lite och jag inte får allt serverat utan måste fylla i de tomma fälten själv. Tänk dig känslan i en actionfilm. Slutstriden. Hjälten har varit nere för räkning men kommit tillbaka. Larmet av pompig filmmusik och exploderande pistolskott får högtalarna att skallra. Vår hjälte har fällt de flesta men den värsta skurken står upp. Vi tror att skotten är slut men vi vet inte. Vi får se att skurken kommer upp bakom vår hjälte och ska skjuta honom i ryggen. Just där stoppar regissören handlingen. Musiken stannar abrupt, larmet från pistolerna dör ut. I slow motion vänder sig hjälten om. Just i det ögonblicket kan vad som helst hända. En lång historia av enformig filmdramaturgi har lärt oss att hjälten förmodligen klarar sig, men just i det ögonblicket kan fortfarande vad som helst hända. Vi håller andan. Klippet varar inte ens en sekund men den korta, korta pausen i det höga tempot känns längre än hela slutstriden tillsammans. Att lyssna på Tim Heckers musik är som att vara i detta korta vakuum. Hans musik befinner sig nämligen just där, hela tiden. Ingenting är självklart, utgången är oviss men just i det ögonblicket är allt så fridfullt. Hösten 2006 släppte Tim Hecker albumet »Harmony in Ultraviolet«. På många sätt var det del tre i trilogin som inleddes av »Radio Amor« och »Mirages«. Mellan första spåret »Rainbow Blood« och sista spåret »Blood Rainbow« tog Hecker sina skärande harmonier, skavande stråkar och mörka muller till fulländning. Där »Radio Amor« var ett konceptalbum om fiskare i Honduras och »Mirages« utforskade goth var »Harmony in Ultraviolet« uppgivenhetens soundtrack. Du vet i slutet av John Carpenters »The Thing«, när forskningsstationen brinner och de enda två överlevande sitter utanför i natten med bara Antarktis oförlåtliga vidder runt sig? »What do we do now?«. R.J. MacReady suckar och säger... »Why don’t we just... wait here for a while?«. På många sätt kan man saga att »Harmony in Ultraviolet« är vad som händer därefter, när vi tittare bara få se sluttexterna. Tim Hecker är en känsloknarkare som vet vilka knappar man ska trycka på för att vagga in lyssnaren i precis den sinnesstämning han har bestämt. Halvvägs in i femtespåret »Dungeoneering« har jag redan givit upp. Det är bara att acceptera nederlaget. Därifrån är det bara en transportsträcka fram till slutet i den vidsträckta ambientens förtrollade värld. 2006 fanns det bara en skiva att lyssna på när det var mitt i natten, alla skärmar var avstängda och man ville få en glimt av en annan värld. Makalöst. Jag har tidigare publicerat en intervju med Tim Hecker här på Beneath a Steel Sky. Läs den här.]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/12/ar-2006-post-1-%c2%bbrainblow-blood-blood-rainbow%c2%ab/feed/ 1 Världens fyra hetaste instrument http://www.monotoni.se/bass/2006/09/varldens-fyra-hetaste-instrument/ http://www.monotoni.se/bass/2006/09/varldens-fyra-hetaste-instrument/#comments Thu, 07 Sep 2006 22:12:28 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=299 Pat Methenys helveteslyra Varför ha en mandolin, en harpa och en gitarr när man kan ha alla tre i ett? På baksidan finns en timer som man kan ställa in en timme innan väckarklockan så bakar den bröd åt en på morgonen också. Jean-Michel Jarres dragracersynt Den har inverterade färger på tangenterna och ergonomiskt riktig design. Trycker man på fel knapp lyfter den och flyger iväg. Notera avgasrören på bortre sidan (längst till vänster på bilden). FutureMans drumitar FutureMan spelar trummor i Bela Fleck & The Flecktones. Han är sjuuuukt tight men har växt ifrån det där med trumset. Istället har han sin drumitar, ett åbäke fyllt av knappar som triggar trumljud så han kan trumma med fingrarna. Tony Levins sticka Det lär ju vara rätt ruttet att vara en vanlig simpel basist om man vet att det finns folk som spelar på the stick. Tony Levin har både en vanlig bas-stick och dessutom en ståbas-stick. Sistnämnda brukade han köra med tre strängar och när han av ett basistmagasin fick frågan »Why use only three strings?« så svarade han »Why use four?«. Tony Levin är cool. Synd bara att han inte uppträder på scen klädd såhär: ]]> http://www.monotoni.se/bass/2006/09/varldens-fyra-hetaste-instrument/feed/ 5 Låtar som lämnade avtryck, 2005 http://www.monotoni.se/bass/2005/12/latar-som-lamnade-avtryck-2005/ http://www.monotoni.se/bass/2005/12/latar-som-lamnade-avtryck-2005/#comments Fri, 23 Dec 2005 18:43:18 +0000 Billy R http://www.bomben.com/bass/?p=188 Såhär på kvällen innan julafton kände jag att jag behövde skriva av mig om några låtar som gjorde mitt 2005 fint. Det är inte något facit eller en fulltäckande lista, bara några reflektioner. Det hände ju så mycket i år (nej, det var inget »mellanår« i år heller) så det går inte att täcka in allt. Jag känner att jag redan har skrivit allt jag har att säga om The Radio Dept.s fantastiska »This Past Week« (länk här och här). Jag skulle kunna skriva en mil om Kalle Js helt otroliga ihopkok av Ratata-sampling och Daft Punk-groove i låten »Vända allt« (ladda hem den från Veckans mp3-arkivet på Shaktar, vetja), men honom får jag garanterat anledning att återkomma till senare. Det här är bara en berättelse om några spår som spelats här hemma väldigt mycket i år. Och länkar till mp3or också. M83 - »Don’t Save Us From The Flames (Superpitcher remix)« Superpitcher förvandlade en av singlarna från M83s episka album »Before Dawn Heals Us« till tio och en halv minuter av perfekt techno. Där albumet lånade smakfullt från Pink Floyd (»Can’t Stop«) och Jean-Michel Jarre (»Safe«, komplett med »Destination Docklands«-fyrverkeri i slutet) plockade Superpitcher i sin remix ned låten till en lång, lång väntan på något som aldrig kom. Ack ack ack vad otillfredsställd den lämnade lyssnaren. Ljud för ljud lades till, lager på lager av monotont driv byggdes upp och precis när man bara ville skrika »nuuu hääänder deeeet« och låten skulle explodera i originalets eufori så plockade Superpitcher bort alla ljud och började om från början. Ibland är det bra när man inte får som man vill. Ladda ner The Decemberists - »On The Bus Mall« »Take up your make-up and pocket your pills away, we’re kings among runaways on the bus mall.« Colin Meloys privatteater The Decemberists målade på albumet »Picaresque« upp historier, intriger, karaktärer och de fina/hemska stunderna i livet på Springsteenskt manér. »On The Buss Mall« är deras »Incident On 57th Street«. När Meloys gälla, nästan irriterande stämma berättar om gamla kinesiska handelsmän och snuskiga fulgubbar i vi-form så stannar klockorna och man tror plötsligt att det är en roman man läser, inte en poplåt man hör. I lysande filmen »A Love Song For Bobby Long« förbannar Scarlett Johansens karaktär John Travoltas litteraturciterande dito för att han inte vill komma ut ur böckerna. »Of course books are better than life, that’s why they are books!« Byt ut »books« mot »popmusik« och hon hade kunnat skrika det till mig. »We reigned at the pool hall with one iron cueball and we’d never let the bastards drag us down.« Ett år när band som Coldplay och deras gelikar skrev texter som handlade om precis ingenting var The Decemberists den friska fläkten. För jag gillar Coldplays massiva arenastämningar, men i slutändan tar en förstklassig text alltid större plats i hjärtat. »And oh, what a bargain, we’re two easy targets for the old men at the off-tracks, who’ve paid in palaver and crumpled old dollars, which we squirreled away in our rat trap hotel by the freeway. And we slept-in Sundays.« Ladda ner Eurosport - »Tell No One About Tonight« Eurosports »Tell No One About Tonight« var för mig så mycket mer än en poplåt. Ja, jag vet att de heter Le Sport, men det var Eurosport som gav mig ett slag i ansiktet. Låt mig förklara. Hösten 2002 var jag rätt less på det här med popmusik och framförallt att skriva om den. Jag vet inte riktigt varför, men jag ville lägga av och göra något helt annat. Då kom från ingenstans The Radio Dept.s sjutummare »Against the Tide« och ändrade allting. Jag åkte ner till Malmö för att intervjua dem, fick tillbaka inspirationen, fick ett skäl att fortsätta, hittade motivationen igen. Våren 2005 var det inte riktigt lika illa för jag hade lärt mig kontrollera mina borderline-moods där jag bara ville lägga av. Men jag stod stilla. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, vad jag ville göra. Jag hade bara pliktskyldigt lyssnat på ny musik och föredrog att sitta med gamla The Cure-liveplattor och gotta i nostalgi. Då fick jag tag på en mp3a med några som kallade sig för Eurosport. »Tell No One About Tonight« hette den och svängde något otroligt i någon slags naivt romantisk eufori. Mp3an var kodad i 128kbps med ljudet hårt komprimerat och det fanns en otroligt fin yxighet i den. Men vad skulle jag tro? Jag visste ingenting om dem. I början av maj gjorde Eurosport sin livedebut på klubben Natten Är Vacker, i en källare till en pizzeria i en stockholmsförort. Jag gick dit utan att veta riktigt vad jag skulle förvänta mig. En ung man i röd Fred Perry-jacka sjöng att han hamnat i academic rage och att han nog varit lyckligare nu om han dött när han var 19 och PANG så var det eurobeats och Peter Hook-slingor och den totala, maximala singalong-glädjen som bara en hit med house-pianon kan göra. Vocodern grät »it will never last, so tell no one about tonight« och jag ville ha en knuten näve i luften och vakna upp naken på en strand på Ibiza men ramlade istället ut i regnet på Hägerstensåsen och förorten sov. Det var bara början. Några dagar senare gick jag till deras spelning på Kulturhuset och tjatade till mig att få göra en remix. Eurosport bytte namn till Le Sport och tog över hela sommaren. »Tell No One About Tonight« ekade från varenda högtalare och någonstans där insåg jag vad det var jag ville göra. Jag började själv knåpa som Mr.Suitcase, spelade live för första gången på Le Sports stödgala för den oförsäkrade bilen de krockat under inspelningen av en video. Le Sport-Örjan skrev en helt fantastisk text och lånade ut sin röst (som kan vara den bästa poprösten sen Neil Tennant) till min Mr.Suitcase-låt »Ours Is a Time For Falling In Love«. Jag var med på ett hörn av Le Sports julsingel ihop med Montt Mardié. Vad som började som min enkla förälskelse i en poplåt slutade i vänskap, samarbeten och det mest kreativa och inspirerande klimatet jag befunnit mig i. »Tell No One About Tonight« blev mer än en poplåt för mig. Det blev en högoktanisk energiinjektion som fick mig att skapa Mr.Suitcase och sitta långt in på småtimmarna och klinka housepianon. Behöver jag tillägga att den blev för 2005 vad »Against The Tide« blev för 2002? Ett skäl att fortsätta. Ladda ner The Tough Alliance - »Forever Utd« Det var så mycket snack om The Tough Alliance att deras fantastiska popmusik egentligen aldrig nämndes i förbifarten. För eller mot, hata eller älska, dammiga rockfarbröder mot hungrig popungdom, bredbent rock mot stilfull estetik. Det var vad allt handlade om. Det är alltid roligt med lite tjafs, men jag tyckte det var lite synd att själva musiken kom som en parantes (jag vet att jag var delaktig i tjafset på grund av en viss krönika i Sonic, men det var innan albumet släppts och jag skulle inte låta en albumrecension handla om det). Albumet »The New School« innehöll många godbitar men förutom de uppenbara (»Koka-Kola Veins«, »The New School« och »Take No Heroes«) var »Forever Utd« ett spår som det brann om. Jag var på Bahamas i slutet av nittiotalet. Vi bodde på en ö som heter Great Exuma och en kväll var det ett skitsunkigt band som spelade »inhemsk« musik blandat med topplistehits på MIDI-trummor och bärbara syntar. »Forever Utd« är den kärlekssång som Shaun Ryder skulle ha framfört om han klivit in och jammat med det bandet efter en fyraveckors bender på Rom och Kola. Och det är det finaste betyg en låt kan få. Ladda ner Josh Rouse - »My Love Has Gone« Josh har satt ord på tomheten, övergivenheten och ödsligheten förut. Men aldrig på den här nivån. Förmodligen för att det här är en av de bästa låtar han någonsin skrivit. Refrängen är bara i sig makalös och när han lägger överstämma på textraden »I sleep with the TV on, it's the only sound now love's gone« så dör jag. Inte bara bildligt. Likadant när han håller ut »a« i »baby I've been aaaaaaaaaaa fool«. Han bara nämner fool i förbifarten, som om han skäms, som om han inte vill ta ordet i munnen, som om han inte vill erkänna. En av årets allra bästa låtar, utan tvekan. Ladda ner The Killers - »Mr.Brightside (Jacques Lu Conts Thin White Duke mix)« Oddsen för att mötet mellan Jacques Lu Cont och The Killers skulle bli bra var väl rätt höga, om man säger så. Men »Mr.Brightside«! The Killers - »Mr.Brightside«! I Jacques Lu Conts händer växte den slamriga depprockdängan till att bli en av årets bästa låtar. Jacques Lu Cont inleder med en kallt plippande syntmelodi (O.M.D.!!) och slänger sedan på stråkarna från himlen. När hans livebas kickar in över ett stelt digitalt beat anar man att något stort är på väg att hända. När Brandon Flowers sedan börjar sjunga sina plågade rader om den stora svartsjukan lägger jag mig på rygg och höjer och höjer och höjer tills öronen värker. När man tror att låten slutar och den i stället börjar växa igen och Flowers ylar »I neeeeeever« precis lika desperat som Robert Smith repeterar »How it always iiiis« i slutet av »Disintegration« så... Ja. Ungefär då är jag beredd att säga att det här är låten som definierade hela mitt musikår 2005, hur skrämmande det än kan tyckas. Ladda ner Okkervil River - »Black« »Though I tell you, like before, that you should wreck his life the way that he wrecked yours, you want no part of his life anymore. Oh Cynthia Moore, don’t lose me now, let me help you out. Though I know that I can’t help you anyhow, when I watch you I’m proud.« Det är nästan en religiös upplevelse när Okkervil River spelar med en fuzzad gitarr över trummor som låter som de är inspelade i en tunna och med ett Wurlitzer-piano i bakgrunden som lägger skräckfilmsharmonier. Sångaren och låtskrivaren Will Sheff måste ha en del demoner att tampas med och hörs inte bara i den mörka stämningen men framför allt i hans närmast litterära texter. Albumet »Black Sheep Boy« var en film noir om kärlek gone ballistic. Will Sheff sjöng som om han just denna gång, bara på dessa låtar, behövde må såhär en sista gång. Och sen skulle allt bli bra. Men det vet vi ju att det inte blir. Vi vet ju att demonerna inte försvinner bara för att man besjunger dem och i Okkervil Rivers fall är det nog tur. Vi kan ju alla behöva lite sällskap när klockan blir mycket och vi inte kan sova och det är lika svettigt som i det där skjulet utan luftkonditionering i Texas där de spelade in »Black Sheep Boy«. Ladda ner Booka Shade - »Mandarine Girl« Den här låten är med bland en massa medelhavshouse på en samling som heter »Ibiza Closing Party 2005«. Den här låten spelades på popklubbar där jag och mina vänner höjde medelåldern med tio år. Den här låten dansade jag till på technoklubbar där alla var snygga. Bara en riktig brakarhit kan funka inom alla väggar. »Mandarine Girl« är en vansinnigt smart låt. Genidraget att plocka ner ackordkompet och köra det i en haltande slags halvfart som variation var så satans lysande att jag var tvungen att sno det till min egen »While We’re Learning To Forget«. Jag är mållös. Ladda ner FischerSpooner - »A Kick In The Teeth« Förmodligen visste FischerSpooner att de aldrig skulle kunna göra om vad de en gång gjorde när deras bistra syntpopstechno blev lika självklart på catwalken som Buddha Bar-samlingar på en turistpub som just öppnat för dagen. Med albumet »Odyssey« gjorde de istället något helt annat. Det är postpunk, new wave, whatever. Den bästa stunden hette »A Kick In The Teeth« och förenade stämsång, otighta livetrummor och krispiga syntar till stor popmagi. Tiefschwarz-remixen är inte så dum den heller. Ladda ner Deep Dish - »Say Hello« Jag trodde Deep Dish var djupa housesnubbar. Det kanske de var en gång också. Jag minns mest deras jobb på Everything But The Girls »Temperamental« och har ärligt talat inte så mycket koll i övrigt. »Say Hello«, däremot, var något helt annat. Det var en fluffig, pianoloopdriven superhit med samma ljudbild som The Chemical Brothers »Star Guitar« och lite skör sång som blev lite småfalsk här och där. När de plockar ned låten vid 02:00 och bygger upp så fryser jag. En grym klubbpopdänga som jag gärna spelar strax efter Mr.Joshua-remixen av Saint Etiennes »Action«. Ladda ner Deux - »Sun Rising Up (Jupiter Ace remix)« För mig har det senaste halvåret handlat mycket om en strand. En strand där solen går upp. En strand där vi går med 909:or ringande i huvudet, med ekot av gröna lasrar spelande över våra näthinnor. Superklubben. Super-DJn. De Stora Gesterna. Stråkarna över det tighta beatet. Ingenting förkroppsligar min dröm om den där stranden som Deux - »Sun Rising Up (Jupiter Ace remix)«. Det är inte medelhavsdisco i ordets mest nedlåtande betydelse, utan en mer slick variant av den. Fluffig club house med tuggummidoft. Jag tänker bara på Stardusts »Music Sounds Better With You« när jag hör den. Svängigt technobeat med jättebubblig bas och varma, varma syntstabs som repeterar sin predikan i en evighet. När den efter 04:10 plockas ner… Då är den världens bästa låt. »You’re the reason why I think I. AM. FALLING. IN. LOOOOOOVE« Indränkt i seretoninstimulerande kemikalier och de djupaste kyssarna du upplevt är Deuxs »Sun Rising Up (Jupiter Ace remix)« ett färgstarkt löfte om en bättre tid. Ladda ner God helg!]]> http://www.monotoni.se/bass/2005/12/latar-som-lamnade-avtryck-2005/feed/ 9 Missad releasefest, trancemackor att ta med på vägen och »hej då« http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-mest-inspirerande-skrivverktygen/ http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-mest-inspirerande-skrivverktygen/#comments Mon, 16 Nov 2009 06:46:15 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3140 Gårdagens inlägg handlade om 10 tips för att hålla igång bloggen. För att kunna använda dem behöver man däremot först hitta en inspirerande miljö i datorn, ett ställe som bjuder motstånd när det gäller ju det. Jag älskar min dator, men i sitt väsen går dess egenskaper inte bra ihop med skrivande. Hummande fläktar, lysande dioder och en laptopskärm som sticker i ögonen genom mörkret bidrar inte med något gott för den hugade skribenten. Det gäller att hitta ett sätt att arbeta där allt det yxiga med datorn slipas ned, körs genom en kreativ vindtunnel för att få optimal aerodynamik och därmed inverkar så lite som möjligt på det du har satt dig ned för att göra. Här är de bästa verktygen för att klara det, historiskt och nu. 4. CygnusED Den utsökta texteditorn var under sju-åtta år allt jag använde. Det var här grunden lades. Miljontals tecken skrevs hemma i pojkrummet på min Amiga i CygnusED fram till 1997-98. Jag lät datorn stå kvar framme även sedan jag slutat använda den bara för att kunna skriva i det programmet. Möjligheten att konfigurera alla färger som användes gjorde det dessutom enkelt att skapa en natt-preset där allt var svart utom texten som var mörkt grå. Ett tänt ljus, »Blade Runner«-soundtracket och den inställningen kunde skapa vilken magi som helst. Jag vågar säga så eftersom nästan ingen text finns kvar. 3. Notepad++ När jag kom ut i arbetslivet började ett långt sökande efter samma sorts smoothness i Windows som CygnusED skänkt mig under åren innan. Jag letade, och letade. Men ingenstans fanns bra alternativ och ofta var man tvingad att sitta och skriva i Word. Men så fann jag till slut Notepad++ och hittade hem. Egentligen är den skriven för folk som programmerar men samma funktioner som förenklar deras arbete gör Notepad++ högst användbart även för texteditering. På jobbet förblir idag Word stängt medan flikarna i Notepad++ bara blir fler. Och fler. 2. DarkRoom / WriteRoom Funktionalitet, knappar och flikar i all ära, men det man är ute efter när långa texter ska skrivas är ju ändå den där känslan av isolering och avskildhet. Där det bara är du och texten och natten i ohelig allians. Som på en skrivmaskin fast utan the hustle. DarkRoom (Windows) och WriteRoom (OSX) är de underbara programmen som tar över hela skärmen, döljer alla menyer och bara erbjuder en svart botten med grön terminaltext. Snällt mot ögonen, öppnar upp sinnet, njutbart på alla sätt. Det kan vara världens enklaste funktion men samtidigt världens bästa funktion. 1. Scrivener Jag är inte mycket av en evangelist, men skulle jag ställa mig mitt i stormen och skrika mig hes över något här i världen är det Scrivener. Så som i himmelen så ock i datorn! Med tanke på vilka enorma mjukvaruföretag det sitter där ute och försöker komma på bra produkter är det anmärkningsvärt att det bästa programmet är skrivet av en random dude. Scrivener är som en Saint Etienne-låt: elegant, mjukt, inbjudande. Det har gjort för mitt skrivande ungefär vad Google gjorde för websökandet. Allt är så enkelt, så mysigt. DarkRoom/WriteRoom-funktionen finns inbyggd. Man kan ha split-screen och se ens research samtidigt som man skriver. Nyckeln i varför jag älskar det så är att Scrivener minimerar motståndet från maskinen och därmed tillåter fokuset på orden, texten och idéerna att öka. Ångesten över att sitta i Word och med någon hotkey slå på »Track Changes« och sedan vara tvungen att lägga energi och okvädesord på att försöka få bort det existerar inte här. Jag tackar dig, Keith Blount. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/11/mandagslistan-topp-4-mest-inspirerande-skrivverktygen/feed/ 6 Beneath a Steel Sky » Lista http://www.monotoni.se/bass Irrfärder och irrpostningar om popkultur, musik och jidder. Av Billy Rimgard. Wed, 09 Nov 2011 12:54:22 +0000 sv-se hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.1.2
Facit till 2009 i korthet http://www.monotoni.se/bass/2009/12/facit-till-2009-i-korthet/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/facit-till-2009-i-korthet/#comments Mon, 28 Dec 2009 08:51:14 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3415 Det vankas ju