Beneath a Steel Sky » Frauds

Frauds

Billy R — Fri, 30 May 2008 00:13:23 +0000

Omslag och form: Azin Ashourvan Medverkande på »Frauds«: Mattias Olsson, Henric Larsson, Christian Fernandes, Gösta Fråd och Gryqllo. Nedladdningsalternativ: Det absolut bästa är att ladda hem »Frauds« som torrent (och gärna seeda ett tag). Annars har jag också lagt upp den på på sunkig nedladdningssajt. Det går också att ladda direkt från Kitty Litter Mp3.

Vägen mot Frauds, sista delen

Billy R — Thu, 29 May 2008 10:31:15 +0000

(foto taget från sookie)

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Så var det alltså slut. Jag tror att vi har »hajat grejen« nu. Det tog mig 20 år att göra resan. Ni klarade av den på 10 dagar. Men det är lugnt, det viktigaste är att vi är framme vid Frauds tillsammans. PANG, vi släpper på Le Sport-Fredriks mash-up igen och flyger framåt. Månader susar förbi och vi kommer fram till i höstas. När december var som mörkast och kallast. Jag fick en julklapp av Helena och Fredrik (en annan, inte med Le Sport-prefix), en CD med egeninspelade field recordings från Capri. Jag startade den och började efter en stund spela Labraford-låtar över den. Samtidigt som jag utforskade Capri med Google Earth. Och började längta till sommaren. Innan vi kommer in på detaljerna, låt oss bara dra en snabb sammanfattning av vad vi kunnat konstatera på vägen hit: • Vi gillar pophäxkittlar. • Jag är märkt av sättet som »Max Mix«, The KLF, The Avalanches och de andra tog fragment från olika låtar och bakade ihop till något nytt. Var slutar en låt och var börjar nästa? • Oavsiktligheter och misstag kan göra collagemusik väldigt mycket bättre. • Sommarnätter är perfekt miljö att lyssna på musik som »tiltar verkligheten«. • Miljöljud kan höja musikupplevelsen långt över vad själva låten förmår. • Personliga mp3-mixar är det nya blandbandet Där i vintras när det var kallt och jävligt tänkte jag framåt mot slutet av maj. Där vi är nu. Buskar i blom, kall öl på varm uteservering, studentkorteger med framtidens hopp, feber som stiger mot fotbolls-EM... Jag lyssnade på Viktors mix jag nämnde tidigare och insåg hur mycket »juli 2005« den var för mig. Samtidigt tänkte jag på min The Avalanches-sommar 2000 och Saint Etienne-sommar 1995 och Everything But The Girl-sommar 1996. När jag satt där i vintras och tänkte på det så bestämde jag mig. Jag skulle göra en mixtape åt mina vänner. Inget avancerat eller så, bara mixa ihop lite bra låtar, gamla som nya, och knyta ihop dem med miljöljud och kanske ett eller annat flygplan som dånade förbi i stereobilden. Det skulle inte vara ambient, utan pop. Sommarpop. Det var planen. Anspråkslöst och enkelt. Ett somrigt soundtrack till kompisarna, till alla de vi träffat på vägen hit i postningarna. Planen var god, men föll totalt samman. Det började med att jag plockade ut ett 100-tal låtar som jag kände skulle funka i mixtapen. Dessa tänkte jag koka ned till en shortlist på 20 eller så. Någonstans i elimineringsprocessen började saker gå fel. Jag kunde inte stryka tillräckligt många utan började istället leka med tanken på att alla istället skulle med. Jag förstod när jag ringde det första samtalet att projektet skulle bli lite större än jag tänkt mig. »Skulle du bara vilja komma förbi och lägga lite gitarr?« Det hela spårade såklart ur... Även om arbetet började enkelt genom att jag tog fragment och stycken från låtar och byggde ihop så stod det innan jag hann blinka i Roth Händle Studio snart uppmickade glockenspiels; folk med skills på sina instrument; folk utan skills; ett helt tåg av effektboxar; nätter med loopar, piano och rödvin; wailande sångare; besatt jakt på bra samplingar; stunder där det bara trycktes »REC« och så tog vi det som det kom. Akustiskt, elektroniskt, stulet och komponerat. Slutresultatet kallar jag för »Frauds«. Det är ingen mixtape. Det är inget eget album. Det är inga mashups. Det är inga remixar. Det är inget collage. Det är inte egna låtar. Inget du hör är vad det utger sig för. Bedrägeri, helt enkelt. Jag inser naturligtvis att jag kanske gjort mig själv en otjänst i och med de senaste 10 dagarna här på bloggen. Det är ju inga små pretentioner som trummats upp och huruvida praktiken kan motsvara teorin får vi väl se. Jag kände bara att jag var tvungen att förklara bakgrunden, var jag kommer ifrån, vad det är för intryck som under de här 20 åren lett fram till denna stund. Det skulle kännas konstigt att släppa den annars. Värt att förtydliga kan också vara att »Frauds« inte på något sätt är ett försök att återupprepa det som en gång redan tagits till perfektion av andra. »Frauds« är bara det resultat som blir när en kille har lite för stor fascination för ljudcollage och vill plocka russina ur kakan från alla bra låtar istället för att begränsa sig - och sen får för sig att låtarna blir ännu bättre om han spelar över dem själv. Jag postar »Frauds« här imorgon. Hoppas den får bli ett soundtrack till din sommar.

Vägen mot Frauds, del 13

Billy R — Wed, 28 May 2008 15:57:02 +0000

(foto taget från darwishh)

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Allt möter till sist ett slut. Även det här. Nej, inte bloggen förstås, den kommer ju leva kvar. Även om det helt ärligt känns nästan halvsvårt att gå vidare efter den här urladdningen. Det är dags att börja avrunda Vägen mot Frauds. Jag antar att det innebär att vi kommer att komma fram. Vi märker det på fredag. Var det något jag glömde eller valde att utelämna? Såklart. Hur mycket som helst. Jag hade kunnat hålla på ytterligare några veckor av tillbakablickande och teoretiserande om skumma och oskumma album och förorter. Men det är dags att dra ner gardinen. Eller dra upp ridån. Båda stämmer. Några smågrejer bara innan vi gör oss redo... Röstsamplingar - Något jag älskade med 90-talets ambienta utflykter var de lysande små röstsamplingarna. The Orb var såklart de största experterna på det. Varje gång man köpte en nytt album med dem så var de små lösryckta filmdialogerna och märkliga rösterna från barnskivor, dokumentärer och andra lösa källor det jag såg fram mest emot. Avslutningen »Slvg Dvb« från »Orbvs Terrarvm« stod i en egen klass. När jag gjorde mitt Mr.Suitcase-album »Guidelines For An Emerging Century« ville jag ha lite röster. Bland annat lät jag en skotsk speaker läsa in texter att använda i interluderna. Och så tog jag och klippte sönder ett vittnesmål som jag hittade på en kyrkas hemsida och gjorde dansdänga av det. Jag blev oerhört stolt när Unai-Erik kommenterade det och sa något i stil med att han tyckte att jag gett röstsamplingarna relevans igen. Tack. Jag ser det som ett lyckande. Ambient musik med historia - Det tråkiga med ambient musik eller collagemusik är att den oftast är instrumental och därför inte kan berätta några historier andra än dem som lyssnar tillskriver dem (vilket på många sätt förvisso är en fantastisk egenskap). Jag hade tänkt stöta och blöta lite kring Tim Heckers »Radio Amor« på detta ämne, hur den genom harmonier och låttitlar faktiskt har en handling som man uppfattar trots att det bara är ljudexperiment på laptop. Men det har jag ju gjort förr. Läs min text från 2003 på The Cricket om den ifall du vill veta mer. Läser du den strax efter Vägen mot Frauds-serien här kommer du också se att jag har skrivit ungefär samma text i fem års tid nu. Den upproriska tystnaden - Jag känner också att jag i det här sammanhanget behöver länka till en gammal essä på Twisterella där jag skrev om »Den upproriska tystnaden«, hur musik som tar god tid på sig och vågar vara lågmäld »idag« är mer rebell än den som anstränger sig för att låta mycket. Handlar om ambient, om Brian Enos »Apollo« och om Pan American. Som sagt, inte mycket förändras. Jörgen och Salles ambientmix - Det slog mig att jag aldrig hann ta upp det. Jörgen och Salle satte sig en sommardag för kanske 12 år sen ner med två CD-spelare och en stereo med kassettdäck. Utan DJ-mixer spelade de in ett 90 minuters kassettband där ambienta och elektroniska låtar gick ihop och in och ut ur varandra i collageform. Det var helt lysande som jag minns det. Hur de gjorde? De hade klockat början och slutet på alla låtar de ville använda så att de visste exakt när de skulle starta nästa spår för att låtarna skulle skära in i varandra på bästa sätt. De satte nivån redan då och där. Nu är det bara att dra ett djupt andetag och vänta in det sista. Inläggen är fortfarande taggade »Ctrl-C Ctrl-V«.

Vägen mot Frauds, del 12

Billy R — Tue, 27 May 2008 12:17:45 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Ett vanligt klagomål från nostalgikerna på den nya digitala världsordningen är blandbandets bortfall. Det varsamt ihopsatta och planerade blandbandet. När man sitter och måste testa spår efter spår, laborera med låtordningen, känna på om anslaget fungerar i övergången. Det personliga blandbandet. Det är klart att själva hantverket är något man kan sakna (att sitta i en fåtölj framför den fysiska skivsamlingen och spela in hands-on, så att säga) men slutprodukten tror jag bara har tagit en ny form: mp3-mixen. Inflationen, påpekar du. Visst, Internet svämmar förstås över av mixtapes, DJ-sets och mp3-mixar. Det går att argumentera för att det är opersonligt. Fast vad det egentligen handlar om är ju att mängden som finns tillgängligt gör att innehållet känns urvattnat om man inte vet var man ska leta. Ungefär som att alla blandband som spelades in inte heller var bra, även om just du hängde bland folk som alltid levererade klockrena kassetter. Jag har många exempel på mp3-mixar som betytt och betyder lika mycket för mig nu som blandbanden gjorde för tio år sedan. I juli 2005 slog Viktor Sjöbergs mix »elefanten (sonores) mix #1: 'you got me going in circles'« ned som en jävla bomb. Han postade den på sin blogg och den blev genast ett soundtrack till sommaren. Inte bara var det ett utsökt låtval men vad som var häftigt med den var sättet han gjorde det på. Twista och Eurosport, Amerie och Pet Shop Boys, Rex The Dog och Franke... Allt kokades ner i en uppmashad soppa. Mash-ups, ja. Jag hade tröttnat på dem ungefär 2001 för ärligt talat... Hur kul var det att höra en rap över en gammal heroinrockdänga? Men Viktors mix bevisade att det inte nödvändigtvis var grejen i sig som var uttjatad, utan snarare att det handlade om att blandningen måste göras med lite känsla. Jag försökte själv göra mp3-mixen till något personligt här på bloggen genom serien av Beneath a Steel Sky-mixar. Det var runt 2004 idén föddes. Det kom drösvis av elektronisk musik. Från laptopexperiment till barrskogselectronica till nu-triphop till vackra ambienta utflykter. Under den perioden brukade jag sätta ihop mixar med det bästa från albumen jag plöjde igenom. Mixarna postades här och var ihopsatta av svävande, atmosfäriska grejer med lite knastertrummor och beats då och då. Väldigt up my street. Det jag var mest nöjd med i mixarna var att låtarna ofta låg ovanpå varandra. Det var sällan en låt fick gå själv för jag hade varit där och petat in ett miljöljud eller en annan låt som gick i samma tonart. Det här märktes naturligtvis inte för lyssnaren eftersom det var ambient redan från början och ambient + ambient = ambient. Ingen världsomvälvande ekvation där. Men jag gillade tanken. Mitt laborerande med ljudmattorna då sådde vissa frön, gav vissa idéer. Viktors Elefanten-mix gav dem bara ännu mer näring. Jag tänkte att det vore fantastiskt att någon gång sätta sig ner och försöka mixa ihop vanliga låtar på samma sätt som jag jobbat med de ambienta i Beneath a Steel Sky. Bara trycka ihop lager på lager av loopar tills det blev helt nya låtar, i princip. Lite av samma tankegång som The Avalanches hade, även om deras »Since I Left You« naturligtvis var ett unikum och ideal som man inte vågar hoppas på att närma sig. Men... Jag insåg snart att om det är något som kräver en oändlighet av pillande och trixande och tålamod som långt överstiger mitt så är det att sätta ihop den typen av fungerande mixar. Och jag lyckades aldrig hitta tiden jag behövde. Och åren gick.

Vägen mot Frauds, del 11

Billy R — Mon, 26 May 2008 22:10:38 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Mysigt fulla utanför Tantogården på Södermalm eller Studion på S:t Eriksplan. Ännu en kväll med ännu ett par popband som jagade ännu några swindiedrömmar om skivkontrakt, Hultsfredsspelning och Den Stora Japanlanseringen. Vad gör vi nu? Dra vidare eller åka hem? Funderar på andra klubbar, på svenneställen där eurotechnon dånar eller sunkiga pubar där 45-åriga fyllekärringar kommer försöka snacka upp oss. Lilla Maria lockar men det krävs alltid en sån jävla charad för att komma in på grund av åldern. Åka hem. Hur många nätter ramlade jag och Johan genom stan till tunnelbanan som skulle ta oss hem till villan i Mälarhöjden där han bodde med sina föräldrar och syster? Ett gäng. Förmodligen fler än så. Allt är suddigt nu. Tredje året på gymnasiet är det. 1996. Hippa band heter saker som Mazarine Street och förutom lite ohippa Yvonne så finns det inga pop- eller rockband som har en synthesizer på scen. Kanske en Hammond-orgel som max men mer går inte. Syntetiska ljud är inte på agendan för dagen. Det är tiden när man blir lycklig och peppad av att Jamiroquais klaviaturkille har en Mini-Moog ovanpå sitt Fender Rhodes-piano. Så utsvultna på elektroniska ljud är vi. De utpräglade syntklubbarna är ju kul men inte alls vad vi egentligen behöver. På övervåningen till villan har Johan sitt rum med några syntar. Vi spelar på dem och drömmer om att göra melodisk syntpop med driv i, som ett Yvonne utan gitarrer. Några år senare ska vi försöka göra allvar av vår vision när vi startar ett band vi kallar för Frederick Fleet men fortfarande är vi bara snubbar som snubblar hem genom natten. Väl hemma på övervåningen hos Johan startar vi en trummaskin och börjar jamma över den tills vi inte orkar mer och somnar. Helg efter helg. Fulla och upprymda av berusning och av popbanden vi nyss sett spela. En speciell natt hittar vi in i en repeterande, molltyngd slinga. Analog melankoli som liksom alla andra nattliga improvisationer aldrig kommer att spelas in. Det är sommar och fönstret står öppet. När vi spelat samma sak om och om igen med små små variationer upptäcker jag ett nytt ljud, ett ljud som jag inte vet var det kommer ifrån men som i detalj följer det vi spelar. Jag sluter ögonen och fortsätter. Låt det aldrig sluta. Trummaskinen tonar vi långsamt ner. Vi spelar tystare och tystare. Hur länge har vi hållit på? Ingen aning och jag skiter i. Låten är bra, vad är det för fel på att köra den i en halvtimme? När ljuden dör ut så hör jag ackompanjemanget som jag anat där i bakgrunden ett tag nu fortsätta. Vi har slutat spela, en synt hänger fortfarande på sin ton, dess LFO på en obarmhärteligt långsam rate. Stilla, stilla. Vi lyssnar. Det känns som vår låt fortsätter fast vi inte spelar. Det är då vi upptäcker att ännu en musiker slagit sig ned och suttit med i vår låt: Utanför faller ett tungt sommarregn. Mot taket och löven och rhododendron-bladen smattrar dropparna som svar på vår pulserande, dova klagan. När vi försöker spela låten igen nästa dag är all magi försvunnen. Jag har just förstått att miljöljud och field recordings kan lyfta musikupplevelser långt över vad själva stycket förmår på egen hand. Det är en erfarenhet jag väljer att spara.

Vägen mot Frauds, del 10

Billy R — Mon, 26 May 2008 14:28:29 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Jag kom att tänka på det när jag skrev om att detaljlyssna på skivor i Orminge... Få album har dominerat hela min verklighet som The Future Sound of Londons »Lifeforms« från 1994 gjorde där under ett par år. De satte tonen, inte bara i hörlurarna utan även i själva rummet där jag vistades. De gjorde något som var så bortom alla regler, så totalt far out att det helt och fullt saknade gemensamma nämnare. De satt i sin märkliga studio i Dollis Hill och vävde ihop samplingar, miljöinspelningar och oväsen till kompositioner vars intryck på mig närmast var religiösa. Jag och Jörgen satt givetvis och analyserade varenda ljud. Och man blev jävligt lycklig när man identifierade en sampling de använt. Som när charlatansången från »Bram Stoker's Dracula« ekade genom deras »Slider«. Gotcha! Det sköna med FSOL var just Garry Cobains och Brian Dougans besatthet av samplingar. De kunde inte titta på TV utan att spela in alla program de såg, för de stod inte ut med att höra ett bra ljud utan att ha möjlighet att använda det. Allt spårade gradvis ur. De kunde till slut inte ens gå ut och handla utan att alltid ha med sig en mikrofon kopplad till en bärbar DAT-bandspelare. De förvandlade fältinspelningar till symfonier. De förvandlade väggur till metronomer. Ljud som ingen annan ville ha tog de reda på och förverkligade drömmar med. »Lifeforms« är ett album som avslöjar detaljer steg för steg, varje gång man lyssnar på det. Det finns så mycket att upptäcka. Och ljuden är rena mästerverk. Känn bara i »Dead Skin Cells« när trummorna tar en annan takt än pianoslingan och det ändå framstår som det mest naturliga sätt man kan skriva en låt på. Eller det mäktiga arrangemanget i »Eggshell«. Eller de ostämda acid-ljuden i »Spineless Jelly«. Till och med den lite chillout-sliskiga »Cerebral« framstår som genialisk i sitt uttryck. I samband med albumet kom två stycken EP-skivor som i sig själva var som små minialbum. De två mest framstående låtarna från »Lifeforms« (»Cascade« och titelspåret) hade kavlats ut i ett antal spår som spände över femtio minuter och frågan är om FSOL med dessa glömda släpp inte överträffade till och med sin albumform. Komplext, innovativt och samtidigt enkelt och självklart. Efter »Lifeforms« gjorde Future Sound of London den första livespelningen på Internet, vilken förevigades på lika utmärkta albumet »ISDN« från 1995. Tretton år senare håller ISDN-linorna på att avvecklas och den här sortens rent samplingsbaserad musik finns inte längre i smakfull form (på chill out-samlingar från Ibiza finns den säkert, men hur kul är det att göra om det 2008?). Jag lyssnade faktiskt på »Lifeforms« och »ISDN« nyligen. Jag blev glad över att de åldrats med värdighet. Efter dem blev det ju inte så roligt längre. Jag har hållit mig undan från att lyssna på FSOL för att inte svärta ner mästerverken. Den här postningen saknar slutsats. Den har inte ens en fråga att ställa. Den är bara ett snabbt nedslag i en sorts ljudcollage som formade mycket av min syn på hur man lägger lager på lager av samplingar utan att tappa fokus.

Vägen mot Frauds, del 9

Billy R — Mon, 26 May 2008 05:49:37 +0000

(bild lånad av Rickymy)

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Så mycket att prata om. Så lite tid. Det börjar brännas nu. Pojkar och flickor: Frauds. Snart är vi där. Jag tror jag ska sitta hemma med en flaska gott rött på fredag kväll och trycka »Publish« på det sista inlägget. När ni är ute på lokal. Så att bara jag och natten vet att vi kommit fram. Men nu går jag händelserna i förväg igen. Innan vi gör något annat måste vi tillbaka till Orminge utanför Stockholm. Många viktiga delar föll på plats här. Vägar plogades, grundstenar lades, förutsättningar för en lycklig fortsättning på historien skapades. Utan Orminge hade jag inte ens kunnat njuta ett gott rött på fredag när jag postar det sista inlägget (faktiskt). Vi har redan varit hos Benny och hans kassetter med techno. Du vet, lägenheten där folk gled in och ut under dagarna? Jörgen var en av dem. Han bodde på berget på andra sidan parken i ett av sockerbitshusen som är byggda på denna plats som var väldigt märklig för mig när jag kom dit. I mitt blod hade jag ju de södra förorterna och att ta sig till Nacka var som att åka till ett annat land. Men livet är nyckfullt och hänget där ute skulle under de kommande 7-8 åren närmast bli en slags räddning. Buss 41valfri från Slussen 20 minuter och jag hittade oasen i vardagsöknen. På ytan kanske det inte såg mycket ut för världen men när man sicksackat mellan alkisarna och moppegängen nere i centrum så fann jag där något som på den tiden var en smärre sensation: Personer som tyckte att samma saker var viktiga som jag tyckte. När jag träffade Jörgen hemma hos Benny hade vi direkt det gemensamt att vi båda två satt och fumlade fram musik på våra hemdatorer. Med blandat resultat, men förvånansvärt bra utifrån förutsättningarna när man lyssnar på det nu, 15 år senare. Jag och Jörgen började umgås och komponera ihop. Han köpte snart en riktig musikarbetsstation, en Roland W-30, och vi började försöka efterlikna våra hjältar. Som personer var och är vi egentligen väldigt olika på tusen sätt men kompenserade det genom vår inbitna besatthet av popkulturella detaljer. Vi »förstod« musiken. Eller, »hajade grejen«, som man säger. Vi kunde sitta i timtal och lyssna efter exakt vad det var som Underworld, Future Sound of London, Orbital och Plastikman egentligen gjorde i musiken, vilka grepp de tog och hur de programmerade sina trummor, för att det skulle bli drag. Och så hade båda ett nära personligt förhållande till Mauro Scoccos skivor och led båda av att ingen i våra respektive närheter fattade ett skit om varför vi lyssnade på honom. Där satt vi och försökte analysera exakt varför hans refräng i en låt lyfte när han de facto hade samma ackordsföljd i den som i versen. »Men!? Han gör ju ingenting och ändå lyfter låten!?« Året var 1995 och vi var bara pojkar med mycket kvar att lära. Just ja. Senare startade vi ett band också. Morgonen Därpå. Vi gjorde väldigt Mauro-influerad pop på svenska. Någonstans därute guppar en tvåspårsdemo, refuserad av Scoccos bolag Diesel och inte skickad någon annanstans. Förevigad på samma bränn-CD som »Adjoining Dots«. Om du läste förra postningen så vet du vilket avtryck den lyckades lämna i historien. Nå. Som det kom sig hängde jag mer och mer ute i Orminge hos Jörgen och hans vänner som också kom att bli mina vänner. Kvällar. Helger. Pysslande långt in på nätterna och med madrass på golvet eller med nattbussen hem. Jag vet inte hur många gånger jag åt de fantastiska middagarna Jörgens mamma serverade. Och drack Strongbow. Strongbow var vår ambientdryck. Bara en sipp av den och jag känner ljudlandskapen torna upp. Apropå rusdryck var det förresten hemma hos Jörgen jag förstod att rödvin inte smakade gift. När jag började vara där var rödvin typ det värsta jag visste alla kategorier men eftersom de alltid serverade det till middagen och jag inte vågade säga nej var det bara att dricka upp och se nöjd ut. Till slut lärde jag mig tycka det var gott. Tack för det, jag har använt kunskapen flitigt och ofta. Där satt vi i försommarkvällarna medan moppegängen dånade förbi på cykelbanorna utanför. Vi fumlade runt med W-30:n som hade inbyggd 12-bitarssampler och sequencer i ett pyttenyttelitet LCD-fönster (för den som ville spela in direkt på hårddisk kostade fortfarande utrustningen någon miljon eller så). Dessutom hade vi en Roland MKS-50 och en Roland U-20 (sistnämnda en dansbandskeyboard som man verkligen fick kämpa med för att få fram ljud som var lämpade att göra något som liknade det vi ville göra). Så, vad har de här sentimentala minnena för poäng på vår väg mot Frauds? Egentligen är den här tiden hela poängen. När vi släckte alla lampor och satt i mörkret i natten och lyssnade på Brian Enos »Apollo« lämnade det sina spår. Som jag berättade tidigare har jag ingen form av skolning eller förståelse för hur musik fungerar - inget annat än det jag och Jörgen kom fram till. Bara som det här med kassettbanden... När vi ville lyssna på en låt vi gjort spelade vi alltid först in den på kassett och spelade upp det därifrån eftersom det mer lät som »riktig musik« då. Vi fattade inte varför. Det dröjde typ tio år innan jag fick reda på att det kallas för »kompression« - ljuden trycks ihop så de inte spretar så mycket och det här sker när man spelar in på kassett (eftersom den inte har plats för all ljudinformation). Sitter du i valfritt datorprogram idag så är du två klick ifrån att aktivera den inbyggda kompressorn men allt vi hade var disketter med sequencerspår och ett LCD-fönster. Klart vi inte visste att vi behövde ha kompressor på ljuden som kom ut från maskinerna. Men det var inte bara tekniska detaljer vi lärde oss om. Även det kreativa fick sig en injektion. Än idag när jag skickar en av mina låtar till Jörgen kan han i mailet tillbaka svara »Åh, du använde Underworld-fillet« och jag vet precis vad han menar, även fast jag inte hade en tanke på det när jag gjorde själva låten. »Underworld-fillet.« »Aphex-paden.« »Scocco-basen.« »Manu Katché-cymbalen.« »Sven Väth-303:an.« Mitt Mr.Suitcase-album som jag släppte förra året är fullkomligt besudlat av alla de här beståndsdelarna, de här små knepen som jag lärde mig genom att detaljstudera hjältarna där i pojkrummet på Ormingeringen och som allt sedan dess omärkbart kommit närhelst jag suttit framför ett musikprogram. Ja, det är så det är. Södra förorterna i blodet men Orminge i högtalarna. Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag alltid fram till att det är under lummiga vårar och bland doften av nyutslagna syréner och promenader över Skuru-bron och pizza Mexicana och Strongbow och ljudatmosfärer och Rhodes-pianon med reverb och »J.A.G.« på TVn och Steve Martin-recitationer som jag hittar bäringen, som jag tar ut riktningen där Frauds skymtar långt bort i fjärran en evighet senare. Det känns helt okej.

Vägen mot Frauds, del 8

Billy R — Sun, 25 May 2008 19:54:48 +0000

from: Billy Rimgard till: Jörgen datum: den 22 maj 2008 11:28 Haaaaalluuuuh! Duuu.. Jag vet inte om du följt min blogg på sistone. Jag har en serie postningar som heter "Vägen mot Frauds" och som handlar om .. tja.. "Ambient/collagemusikens historia i mitt liv" typ. Kommer att mynna ut i en grej så småningom. Vad jag undrar är........ Låten som du och Anders gjorde.. "Adjoining Dots", hette den det? Jag undrar om du har den som mp3:a? Jag lyckas inte hitta CDn med alla våra gamla demos och det är klart att Orminge-tiden har en given plats i serien av postningar. Om du har låten, skulle du kunna skicka över den? Bara som insp när jag ska skriva nästa kapitel. Och, furthermore: Får jag lägga upp den i en liten flashspelare så man kan lyssna på den i bloggpostningen?

from: Jörgen till: Billy Rimgard datum: den 22 maj 2008 15:33 IAAAHHAHHGGGG! You bet att jag följt, och sett fram emot just Orminge, som ju nämndes i del 2 eller så? Jag ska leta upp låten, och det ikväll! Funkis? Han ligger rimligen nånstans i nån av alla "från studion", "att gå igenom" eller "blandat"-lådor som står uppe på vinden.

from: Jörgen till: Billy Rimgard datum: den 22 maj 2008 21:27 Sökning ett: no records found. Fan. CDn heter "Några hårbollar katten hostade upp under de svåra åren 95-96 i MDP Bedroom Studios" eller nåt sånt. Satan. Räkna inte med att den blir återfunnen, men jag ska göra mitt bästa. / Den Förlorade Kulturskatten

from: Billy Rimgard till: Jörgen datum: den 23 maj 2008 13:42 Uuuuughhgu ajdå! Jag har vid sidan av den stora högen av slaskbrända skivor som decimeras varje flytt en annan hög, med hembrända saker som ska vårdas (gamla demos, saker man fått osv) Och MDP-skivan har alltid varit i den. Men jag gick igenom skivhyllan häromdagen och kunde bara inte hitta den. Skitskumt. Nu har jag vänt upp och ned på lådor och skrymslen men den går inte att hitta. Det betyder i och för sig att jag istället får skriva om hur "Adjoining Dots" lät, vilket inte behöver göra postningen sämre (snarare tvärtom). Men jag blir osäker på den nu när jag sitter här. Jag vill minnas: Mid-tempo trumloopar (3-4 stycken ovanpå varandra). Varma pads. Ubåtsljud. En 303:a. Ganska "bubblig" och "djup". Var det ett piano med delay på också? Helt enkelt, väldigt tydligt mitten av nittiotalet. Är jag ute och cyklar?

from: Jörgen till: Billy Rimgard datum: den 23 maj 2008 23:45 Jag lyckas inte minnas pianot, men det var ett utav U-20:ns presetljud (delayat) som agerade melodi, och rimligen skulle efterlikna en 303:a. Kan det vara det du tänker på? Trumloopar deluxe var det definitivt. Nej du, skivan har gått förlorad. Men låt inte Ormingeringen och W-30:ns stora betydelse gå förlorat för det. Jag menar: kunde Liam Howlett skapa Prodigys bästa skivor på den, så kan man skriva just det. Eller att vi satt och step-programmerade velocity-ändringar i några timmar för att få till tremolo-effekten från "Papua New Guinea" i nånting som bara blev några minuter på en C-60-kassett i min bandare. Eller för den delen: att vi faktiskt dumpade till kassett för att få bandkompression och således få höra hur det lät "egentligen" (pre-datormusikprogram-med-kompressor och utan att veta vad fan en kompressor egentligen var och hur den fungerar). Agggghhh..... / Yng

from: Billy Rimgard till: Jörgen datum: den 24 maj 2008 10:01 Ooocckkkkk! Nej, de hårda åren framför W-30n på Ormingeringen får absolut inte utelämnas. Nästa postning kommer bara handla om det. Det blir sequencernostalgi, Strongbow och Scocco-basar. - Lilla fisken

Vägen mot Frauds, del 7

Billy R — Fri, 23 May 2008 14:52:04 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds är kantad av fler frågor än svar. Så är det väl med de flesta ämnen. Bara dårar tror sig ha definitiva svar. Dagens fråga är däremot lite mer konkret än de tidigare: I vilka sammanhang kan misstag, brist på kontroll och oväntade tillfälligheter bidra till att slutprodukten blir bättre? Och då menar jag inte mindre skavanker utan händelser som så drastiskt förändrar förutsättningarna att slutresultatet inte blir ens liknande det man avsåg när man började. Jag har funderat och det är inte lätt att hitta exempel. I arbetslivet märker man ganska fort att projekt som inte specificerade och detaljerade faller samman så snart de inblandade börjar irra runt och dra i trådar utan plan. På ett kreativt plan är även det som utger sig för att använda tillfälligheterna som stimulans någonstans i botten ändå planerat att göra just detta. Ta Dogma-filmerna som exempel, där vissa mått av misstag och oväntade infall är en del av slutresultatet, men där dessa ändå är inskrivna i manifestet för verket. Skriven text ska vi inte prata om. Struktur, tanke och omsorgsfull planering är oundvikligt om man vill ha ett bra resultat, även om detta resultat ska vara avant-garde och William S Burroughs-uppklippt. Ingenting händer av en slump även om det vill ha illusionen av att ha gjort det, ungefär. Jag tänker på det ofta när det gäller musik i allmänhet och den sortens elektroniska, samplingsbaserade collagemusik vi pratar om här i synnerhet. Jag kan hjälpligt klinka runt på ett klaviatur och spela in små melodier. Jag kan koppla ihop maskiner så de får interagera och vet på en höft var mikrofonen ska stå om man utan ohanterliga ljudtoppar vill spela in det där glockenspielet som är byggt för att nå igenom en symfoniorkester med sin klang. Jag är begränsad - och det ger utrymme för slumpen att göra sin grej, för misstagen att kräva plats, för det oväntade att plötsligt hända. Förväntningen är en sak - resultatet blir en annan. Att jobba med elektronisk musik är som att gå ut för att köpa en snygg skjorta och istället komma hem med ett par snygga byxor. Det gör liksom ingenting att man misslyckades med ursprungstanken. Våren 2006 bjöd Klubben Smet in mig för att under två timmar tolka begreppet »ambient«. Jag visste direkt att jag skulle ha äventyren i VIP-loungen Land of Oz som förebild. Jag plockade med min gode vän Andreas som köpte en ny synt kvällen till ära. Så där satt vi i varsin fåtölj med laptop, skivspelare, effektboxar och en ny synt som ingen visste hur den funkade. Vi lät en drum’n'bass-tolva gå på 33 rpm, körde skum musik på cd-spelarna, jag triggade flygplans-fly-bys på datorn och Andreas satt och försökte lära sig synten. Det var mayhem. Vid ett tillfälle så var det många ljudkällor igång. Många ljudkällor. Att ha kontroll visade sig bara var att glömma. Jag hade precis startat en låt på ena CD-spelaren. En väldigt beatlös och dronig sak. Keith Fullerton Whitman kanske. Eller Stars of the Lid. Jag minns inte. Jag hörde det som kom ur högtalarna och det var inte alls vad jag förväntade mig. Datorn spelade ett miljöljud. På skivtallriken ett nedpitchat skräckfilmssoundtrack. CD-spelaren gick, men låten lät inte som jag trodde. Jag tittade på Andreas. Är det du? Gör du det där ljudet? Det där stora tjocka? Nej. Hans nya synt var tyst. Ett snabbt öga på effektboxarna. Ett delay som ställts på för mycket feedback? Ett filter som strulade? Nej. De var alla inaktiva. Skitsamma, det låter ju bra så va fan. Ryck på axlarna så kör vi på. Tio minuter senare upptäckte jag var felet låg. Jag skulle stoppa in en skiva i den andra CD-spelaren och upptäckte att däri låg Markus Guentners »Wanderung« och snurrade på repeat med full sula. De tjocka ambientstråkarna hade legat och pulserat hela tiden. Inte konstigt att det var så mycket fylligare än jag planerat. Det kan inte bli tydligare än så. Tillfälligheternas makt. Stundens nyck att lura en. En synt som står och surrar, en skiva som står och snurrar, en loop som av misstag läggs över en annan, ett ljud som är kopplat till »fel« effektbox... Collagemusiken är märklig på så sätt, eftersom den kräver enormt pysslande och passande av kompositören men ändå är slav under både tankspriddheten och klåfingrigheten. Med den fysiska behandlingen av ljud som kopplingar, rattande och triggande innebär så kommer också utrymmet för misstag. Och inte sällan är det just misstagen som ger nerven till slutstycket, den ingrediens som får lyssnaren att haja till och tänka, »åh, det här var en bra låt«. Jag litar på mina egna brister. Jag hoppas att misstagen ska ske. Det händer att jag sitter och försöker framkalla dem men precis som med förälskelser går det inte att hitta dem när man som mest behöver. De smyger sig på medan man sitter och koncentrerar sig på något annat. Och hey, vi kan knappast klaga? Att träffa rätt nerv på beställning är bara förunnat verkliga genier. Vi andra får kasta oss ut och hoppas att i dag är dagen det händer. Att komma oväntade och oförutsedda ligger nämligen i misstagens natur.

Vägen mot Frauds, del 6

Billy R — Thu, 22 May 2008 09:15:46 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Hallå? Minns du var vi är? Jag har nästan tappat tråden. Ögonblicket är fryst i en mashup av Le Sport-Fredrik men samtidigt är vi på resande fot. Det är en motsägelse som inte riktigt var planerad från början. Men vi får ta saker i den ordning de kommer. Liknelser och metaforer får falla platta bäst de vill. Härnäst ska vi till Orminge. Jo. När jag åkte hem till Benny första gången (med vår gemensamma kompis Pelle) hade jag aldrig varit i Nacka, aldrig tagit buss 41valfri från Slussen, förbi Ektorp, Björknäs, Boo och alla de där märkliga ställena man ser innan stoppet i Orminge Centrum. Det skulle bli ganska många sådana resor under åren. De jag minns går framförallt åt andra hållet: Rödvinslulliga hemresor med en 23:47-buss som någon ondsint trafikplanerare satt en helt värdelös tidtabell på så att jag ALLTID såg min tunnelbana åka iväg när jag kom uppför trapporna på Slussen och fick vänta 20 minuter på nästa. Men första resan till Benny gick långt innan jag börjat dricka rödvin. Det hade gått ett par år sen jag fick min beskärda del av medelhavsmegamixar i Råcksta men det var ingen tidsrymd som betyder något i sammanhanget här på bloggen. Hos Benny hängde man och det kom och gick folk hos honom mest hela tiden. Det var annorlunda, för jag var mest van att man ringde en person och bestämde en tid och sen träffade man honom och ingen annan. Hos Benny droppade folk in lite oannonserade, satt runt och drog sedan vidare. En av dem var Christopher. Jag vet inte om han stavar sitt namn så. Eller om det är Kristoffer. Eller minus ett F. Jag har inför den här postningen försökt minnas detaljer kring honom men till skillnad från den ökända resan i förra postningen så kan jag inte få fram ett dyft om honom i hjärnan. Det är tomt. Jag minns inte hur han såg ut eller hur hans röst lät. De filerna är raderade och överskrivna. Skitsamma hur han såg ut. Hans långtgående intryck på mig kom på annat sätt. Jag spelade av vansinnigt mycket bra techno av Benny (pre 1000 underkategorier, rätt och slätt "techno"). Från blandkassetter utan låtlistor så man hade ju inte en aning om vad det var för artister på eller vad låtarna hette. Spelade ju ingen roll heller. När jag gick med min Walkman bland Guns'n'Roses- och TLC-människorna i skolan så räckte det med att musiken var bra och ingen - mig inkluderad - visste var det var. Benny fick många av sina kassetter från Christopher (Kristoffer?) som hade en bror i London. På något sätt har jag fått för mig att brorsan hans jobbade i en skivbutik, för ett skivbolag eller på en klubb. Men det kan också vara en detalj som jag ljugit ihop senare för att det blir en bättre historia. Oavsett hur det var så kom kassetterna. Med sååå bra grejer. Långt senare skulle jag känna igen låtar därifrån. Jag kunde sitta för att recensera någon Warp-återutgivning och haja till, »vafan det är ju DEN HÄR« och så var det Aphex Twins »Didgeridoo«. När jag tankade hem allt i en best of-lista som Luke Slater satt ihop för nån musiksite hittade jag The Messiah - »There Is No Law«. För vissa andra prylar tog det inte lika lång tid innan de slog tillbaka på mig. När Guns'n'Roses-killarna börjat lyssna på den där roliga låten som hade en samplad reggae-man som sjöng om att åka ut i space to find another race så kände jag mig... bestulen. De jävlarna! Men förutom lite The Prodigy-prylar så var ju det här inte samplingsbaserat och collageinriktat på ett sätt som skulle kunna ge det någon som helst betydelse på vår resa på väg mot Frauds? Nej, det stämmer. Anledningen att jag över huvud taget tar upp det var att jag tror det var hemma hos Benny som jag först kom i kontakt med The Orb. »Little Fluffy Clouds«. »Perpetual Dawn«. Jag kan inte nog understryka hur hårt de träffade rakt i mig. Jag hade självklart inte upptäckt The KLFs »Chill Out« än (kom igen, jag var sådär 14-15 år och visste inte ens att uttrycket »ambient« existerade), jag hade inte en aning om att mannen bakom The Orb hade suttit på övervåningen på Land of Oz och experimenterat med beatlösa ljudlager. Det närmaste jag kommit något som liknar »ambient« var Jean-Michel Jarres 45-minutersmacka »Waiting For Cousteau« (vilket förvisso inte är fy skam på något sätt, men snart skulle jag ju förstå att den inte fungerade som enda referenspunkt). Jag visste ju ingenting, bara att The Orbs samplade röster, djupa basgång och knorrade ljud lät som att de var inspelade bara för mig. De var söta som rulltårtan och Guldnougaten vi köpte till lunch på Service i Orminge Centrum. Det jag upplevde då var.... .. .. Attans. Det blev långt (igen). Den här postningen skulle ju bara handla som hastigast om Bennys rum och Christophers kassetter. Sen skulle jag smidigt förflytta mig över parken utanför hans fönster, uppför berget, där Jörgen bodde. För det är där modern tid börjar på något sätt. Det är där vilsenheten i världen sakta når sitt slutmål och vi istället dyker rakt ner i ett turkost hav med sjungande delfiner. Och börjar fumla med en sampler och dricka rödvin. Jaja. Tid finns det gott om. Vi kommer dit. Vi kommer dit.

Vägen mot Frauds, del 5

Billy R — Wed, 21 May 2008 07:22:38 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Ju längre jag håller på, desto mer fragmenterat kommer det här att bli. Saker gör sig påminda, kryper fram, tomma rutor fylls i men det kommer gradvis så det är klart att allt inte kan hamna i kontextuella långpostningar. Det hände i morse. På väg till jobbet. Det rasslade till och jag mindes plötsligt en resa med Saltsjöbanan kvällen den 25 juni 1994. Jo, faktiskt. Jag heter »Detalj« i andranamn. Det här är mer än ett minne. Det kommer faktiskt att vara en av de viktigaste poängerna när vi ska sätta punkt för den här historien. Alla som har ett personligt förhållande till popmusik vet den fantastiska känslan av att »tilta verkligheten« med hjälp av den när man är på stan. Det är inget dramatiskt som händer, bara som en knappt märkbar skiftning, som att byta perspektiv eller ställa in skärpan. Det är alls ingen berusning utan snarare som när man fått en skvätt smärtlindrande och allt bara blir... lite annorlunda än det var sekunden innan. Under en småregnig oktobermorgon kan man le åt pendlarnas dystra uppsyn om det i ens lurar dundrar Martha Reeves. Känner man sig lite tvivlande och låg är det bara att damma på Happy Mondays och ryggen börjar sträcka på sig, axlarna blir lite bredare. Du vet precis vad jag menar. 25 juni 1994 var första gången det hände mig på ett verkligt dramatiskt sätt. Det var ju varmt den sommaren. Sinnessjukt varmt. Jag hade suttit under ett parasoll hemma hos Salle och var på väg till Slussen för att ta tuben hem. Vagnen på Saltsjöbanan var proppfull. I den tidiga kvällens relativa svalhet (fortfarande sjukt varmt, men svalare än mitt på dagen) hade barnfamiljer, ungdomar och representanter för diverse subkulturer krupit fram ur sina skydd. Alla var på väg in till staden där uteserveringar, gårdsfester och helikopterplattor väntade. Jag satt där bland barn som lekte kull i vagnen och lyssnade på Aphex Twins »On« i min Walkman. En av B-sidorna till den är jävligt obehaglig (surprise). En dov bastrumma med skräckharmonier och ljudet av - lekande barn. Där hände något. Det jag såg med ögonen var vackert. Idylliskt. Det jag hörde i öronen var skräck. Ren skräck. Mina ögon såg hur solen skar genom lövverken och dränkte vagnen i sommar, tåget passerade Nackas lummiga villaträdgårdar och barnen skrattade. Öronen diskvalificerade alla synintryck. Jag väntade att ansikten skulle börja rinna av barnen och avslöja demoner. Allt var så perfekt och lyckligt på ytan men soundtracket avslöjade med uppenbar klarhet att det bara kunde sluta med ond bråd död. Lite som när barnen leker i Sarah Connors dröm i »Terminator 2«. Det är första gången jag minns att musiken »tiltade verkligheten« för mig på ett så starkt sätt. Idag älskar jag att sitta och åka buss förbi fält och åkrar och lyssna på Stars of the Lid och få den fullständiga upplevelsen. Men då, på Saltsjöbanan, var jag inte beredd och allt kom så plötsligt och resan blev creepy på riktigt. Jag var tvungen att stänga av. Och det kanske var tur, för annars hade jag inte kunnat berätta den här historien på ett trovärdigt sätt. Istället för Aphex Twin slog jag nämligen på radion. Där sändes matchen mellan Holland och Belgien i fotbolls-VM. Lördagen den 25 juni 1994.

Vägen mot Frauds, del 4

Billy R — Tue, 20 May 2008 22:44:11 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vi tar oss framåt. Jag känner fartvinden i ansiktet nu. Cruise control är påslaget. Om det här vore en resa från Stockholm ut i världen så skulle vi vara mellan Södertälje och Nyköping nu, med hög musik på stereon och handskfacket fullt av sockrad proviant, utan en tanke på att börja bromsa förrän kanske när McDonalds i Jönköping närmar sig. Men. Innan vi kommer fram till målet är det ett problem som måste klaras upp, annars kommer det här aldrig gå. Vi kanske inte får ett svar just idag men vi måste ändå ställa frågan för det här är det grundläggande problemet som började med en ögonblicksbild från Bombens Dansklubb härom dagen. Minns ni den? Det här är vår frågeställning, i svaret och lösningen finns vår frälsning, vårt El Dorado: Var slutar en låt och var börjar nästa? Går det att mäta upp, stycka av och hägna in ett stycke musik som om det vore en tomt? Och om svaret är ja, kan man hindra stycket från att sippra ut genom gränsen, från att anta nya skepnader och mutera till former som man från början alls inte tänkt sig? Och om svaret är nej så återstår ändå fråga ett: Var slutar en låt och var börjar nästa? Jippie! Vi får sällskap nu. För första gången på väg mot Frauds får vi träffa Viktor Sjöberg. Han kommer från Göteborg är en kompositör och ljudlaboratör som jag imponerats ofta och mycket av. Jag misstänker att han kommer spela en ännu större roll här senare, men för tillfället ska vi nöja oss med att lyssna på en av hans skivor. 2006 släpptes »On a Winter's Day« på Kalligrammofon. Det är ett långsamt, stämningsfullt album som med bearbetad akustisk gitarr, feedback och en gnutta elektronik pulserar knähögt fram i snön. Viktors hund Douglas går före och visar vägen (omslagsbilden på de två kan vara ett av de vackraste skivomslagen i modern tid). När albumet släpptes fanns ett uttalande från Viktor att läsa på Kalligrammofons hemsida. Här är ett citat:

»On a winter's day is based around a musical theme which was constructed by stealing the opening chords of a very famous pop song. These few chords provided a sketchy foundation which was approached and abandoned in several ways.«

Vilken poplåt? Tänk på albumtiteln och vad som ligger bra i munnen att sjunga innan. Och tänk också på att albumtiteln rimmar med »I'd be safe and warm / If I was in L.A.«. Nu återkommer vi till vår ursprungliga fråga: Var slutar »California Dreamin« och var börjar »On a Winter's Day«? Viktor Sjöberg har gjort ett instrumentalt, ambient album som enligt egen utsago och till titel kretsar kring en 60-talshit. Men det är helt skilt till väsen och karaktär. Så, hade Viktor kunnat göra sitt album utan »California Dreamin«? När jag snabbt går igenom musik som berört mig på ett verkligt personligt plan så upplever jag att det främst är musik av artister som inte lagt så stor vikt vid var en låt börjar och nästa slutar som nåt hela vägen fram till mig. Tvärtom har dessa artister gärna redovisat sina referenser, berättat om lånen och inspirationen, om de där små detaljerna som fick dem att dö en smula och som blev kreativt bränsle för dem att elda sin eget skapande med. Och de som gjorde det snyggast var såklart The KLF. Alla kan historien... 1989. Paul Oakenfolds houseklubb Land of Oz går av stapeln varje måndag. På övervåningen i VIP-loungen huserar Alex Patterson (sedermera Dr.Alex Patterson i The Orb) och Jimmy Cauty (sedermera The KLF tillsammans med Bill Drummond). Deras jobb är att bygga ljudinramning till chill out-rummet. På helgerna sitter de och mixar ihop fågelsång med 10ccs »I’m Not In Love« och ljudeffekter från BBC. På måndagen sitter de med att batteri av kassettdäck och skivspelare på Land of Oz och bygger collage av sitt material, collage där Strauss möter Pink Floyd och där inga beats dunkar. Trots att övervåningen kräver VIP-kort har de snart en egen publik som kommer till klubben bara för att höra på deras experiment. Ordet »ambient« har omdefinierats för 90-talet. Det här är så mytomspunnet att vi inte kan veta hur det faktiskt lät, och det spelar faktiskt ingen roll. Som vi föreställer oss det var det skitbra och det räcker. 1990 tog The KLF det här konceptet till himlen på albumet »Chill Out«. Det är fortfarande något av det bästa som spelats in i kategorin »ljudcollage«. Albumet är egentligen ett 45 minuter långt oavbrutet stycke, en fantasiresa från Texas till Louisiana, med tågljud, pedal steels, fragment från radionyheter och strupsång. Framsidan pryds av får, en hommage till synen av det lantliga England som mötte alla ravers när solen gick upp ute på fälten i slutet av 80-talet. På »Chill Out« är samplingar, instrument och effekter spelade live, tagningar från långa jams i Jimmy Cautys källare som mixats ihop till den flytande ljudmassan. Fleetwood Mac susar förbi, vidderna ligger framför dem. Solen går ner, dammet vid vägkanten yr. Du hade liksom jag säkert gärna velat vara med på den resan, men nu sitter vi där vi sitter och får göra det bästa av situationen. Det intressanta för oss är nämligen det som händer i spåret »Elvis On The Radio, Steel Guitar In My Soul«. Det börjar med syrsor. Ett tåg närmar sig. En smeksam gitarr tonar upp. Tåget dundrar förbi oss samtidigt som Elvis börjar sjunga »In The Ghetto«, dränkt i eko samtidigt som gitarren fortsätter smeka och KLFs ambienta ljudmattor fyller på. Musiken falnar bakom tåget som försvinner ut i natten och det avlägsna skriet från en fågel tar oss in i nästa spår på skivan, »3 A.M. Somewhere Out of Beaumont«, medan vi står kvarlämnade med den omöjliga frågan: Är Elvis »In The Ghetto« i det här sammanhanget samma låt som Elvis »In The Ghetto« på en av hans egna skivor eller har den blivit... något mer? Då är vi tillbaka vid den ursprungliga frågan: Var slutar en låt och var börjar nästa? På »On a Winter's Day« finns en själslig och tematisk koppling som bara kan skönjas om den är uttalad. På »Chill Out« sjunger Elvis i radion och eftersom vi sitter med i bilen får vi också lyssna. I ögonblicket vi fryst sedan tidigare på vår egen resa har Take Thats »It Only Takes A Minute« precis placerats ovanpå »While We're Learning To Forget«. Så...? Vi närmar oss. Jag känner det. Det finns mycket kvar som behöver stötas och blötas innan jag kan vara nöjd men vi är på väg framåt! Det som började med två spanjorer i segelbåt för 20 år sedan kanske får ett avslut inom kort. Eller, i alla fall en avrundning. Man vore väl dum om man hoppades på mer.

Vägen mot Frauds, del 3

Billy R — Tue, 20 May 2008 15:32:01 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Efter förra postningen har det inte känts riktigt bra. Mest för att jag i efterhand förstod att jag tillskrivit Råcksta äran att vara avreseplatsen för allt det här. Hur skulle det egentligen se ut, jag som knappt hade varit norr om Slussen innan den sommaren? Och Borgholm nämnde jag i förbifarten. Och härnäst ska vi till Orminge och London. Det känns inte bra eftersom mitt Midsommarkransen ännu inte ens har figurerat här. Tyvärr har jag hittat en ganska självklar förklaring till det. Jag dök ner bland lite glömda synder för att hitta rätt riktning på fortsättningen. Härifrån skulle det ju i teorin kunna gå lite hur som helst, och det vill jag ju inte. Struktur krävs. Struktur och ordning. Annars kommer vi aldrig fram. Och när jag tummade på M.A.R.R.S.-singeln så kom jag att minnas en händelse som gör det ganska uppenbart varför Midsommarkransen inte kommer att spela en så stor roll här, trots att jag bodde där i sådär sexton-sjutton år. Mitt i min upptäckt av att man kan använda musik som byggkloss för att göra annan musik gick jag i en kulturellt död skola. Säkert var alla skolor så, vad vet jag. Det kändes ju inte mindre hopplöst för det. Början av nittiotalet. Killarna lyssnade på Guns'n'Roses eller Ultima Thule och tjejerna på Kriss Kross eller TLC. Sistnämnda hoppade då runt i illgröna snickarbyxor och var hysteriska och jag slentriandissade dem hårt en gång. En tjej... Hmm. Pernilla tror jag hon hette. Hon sa något i stil med att jag var den sista som skulle dissa TLC eftersom jag ju lyssnade på sån där »mongomusik«. Hon syftade på just »Pump Up The Volume«, för jag hade tagit med den till ungdomsgården nyligen. Det är ju lite såhär: Om du lyssnar på TLC och någon kallar det för »mongomusik« så är det lugnt för du och 300 miljoner andra skivköpare och en utsåld arenaturné hävdar motsatsen. Om du däremot lyssnar på M.A.R.R.S. och någon kallar det för »mongomusik« och du inte känner någon annan som lyssnar på M.A.R.R.S. eller ens kan placera det i ett sammanhang... Vad är det då som säger att det inte är mongomusik? Nej. Midsommarkransen kommer inte vara en referenspunkt här. Och om du nu påstår att Frauds och hela vägen dit bara är ett sätt för mig att en gång för alla bekräfta för mig själv att jag hade rätt och Guns'n'Roses- och TLC-människorna hade fel... Tja... Är inte det exakt vad jag pysslat med ända sedan min första artikel om popmusik publicerades på Bomben? Nå. Imorgon rullar vi vidare.

Vägen mot Frauds, del 2

Billy R — Tue, 20 May 2008 07:24:52 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vi är en dag närmare. Men hur långt är det kvar? Jag vet inte. Det är en förvirrad tid. Baby steps, tror jag är nyckeln här. Stapplande steg mot ett avslöjande. När jag är klar så är jag, det är också då det händer. Minns du var vi slutade? Vi hade fryst tiden precis när Le Sport-Fredrik la Take Thats »It Only Takes A Minute« över »While We're Learning To Forget«. En kall jävla vårvinternatt i Stockholm 2006. Det är en hållplats på väg till Frauds, utan tvekan, och vi kan behålla det flyktiga ögonblicket en stund till. Men innan vi gör någonting annat ska vi gå tillbaka till ursprunget. Jag är inte helt bekväm med den här delen. Så lång tid har förflutit men så många märkliga associationer finns fortfarande kvar. Men jag har gjort mitt val, det blev den hårda vägen, och det är så mycket som behöver nystas upp innan vi kan gå vidare. Innan vi kan »haja grejen«, som de säger. Så drömmen om ett bedrägeri börjar med drömmen om ett ABC-område. Embryot i den här historien såddes, av alla ställen, i Råcksta utanför Stockholm. Tro det eller ej. För 20 år sedan. Två spanjorer med en segelbåt sänkte mig där i den lilla slumrande delen av Vällingby som inte är en del av Vällingby men som heller inte går att avskilja från det. Inget skulle någonsin bli sig likt. Sommaren 1988 alltså. Det kan också ha varit 1987 men för den här historien spelar det absolut ingen roll. Jag hängde i princip varje dag ute hos bröderna Tomas och Stefan i Råcksta (för att undvika missförstånd: de var inte spanjorerna med segelbåt). Sommaren 1988 (möjligen 1987) var det riktig sommar. Inte som nu med två veckor sol och permahöst resten av året. Men vårt sommarlov var inte särskilt märkvärdigt för det. Vi byggde prylar, cyklade runt, sprängde actionfigurer med smällare och allt annat som man gör när man är elva-tolv år. Viktigare för vår resa mot Frauds här, maj 2008, var att Tomas och Stefan hade intressant musik. Eller, säkert var det ganska grundläggande grejer, men för mig som tidigare varit hänvisad till Tracks-listan för att hitta låtar var det ett uppvaknande. De spelade något för mig från en skiva som föreställde två killar på en segelbåt. De såg jävligt töntiga ut och visade sig heta José Maria Castells och Tony Peret. De var spanska DJs. Skivan lät inte som något annat jag hört. Någonsin. Stopp! Innan vi går vidare till spanjorernas påverkan på en liten kille som var på fel sida av stan behöver vi reda ut en sak: Min pappa körde turnébuss och roddade åt rockbandet For Sale på sjuttiotalet. Han älskar Manfred Mann. Jag hade spelat trummor i kommunala musikskolan ett par-tre år. I vanliga skolan hade jag en musiklärare som var väldigt noga med att vi skulle lära oss bakgrundshistorien till Haydns »Symfonin med pukslaget« och såna saker. Där slutade min musikkunskap. Jag hade vid 11-12 års ålder ingen aning om hur musik var uppbyggd. Jag lyssnade på väldigt mycket men tror inte att jag på något sätt hade börjat tänka utanför »bandnormen«, att musik kunde skapas på annat sätt än av ett band. Visst fanns Pet Shop Boys och Alphaville i mitt liv, men de var ändå band på sina sätt. Mötet med spanjorerna med segelbåten i Råcksta förändrade det. De släppte DJ-mixar som de döpte till »Max Mix«. Det var hysteriska megamixar av italodisco, samplingar, lek med röster och egna taffliga rhymes över. De första utgåvorna handlade mest om Ken Lazlo, Scotch, Miko Mission och de vanliga medelhavshitarna. Men runt »Max Mix 6«, den med segelbåten (de hade legat för ankar utanför Ibiza och spelat in mixen just på en segelbåt, känn på den), hade de börjat komma ifrån det. Nå. Det kanske är en sanning med modifikation. Låtlistan på »Max Mix 6«: Tom Hooker - »Feeling Okay« Kylie Minogue - »I Should Be So Lucky« Mel & Kim - »That's The Way It Is« Ceejay - »A Little Love (What's Going On)« Kurtis Blow - »The Breaks« B.B. & Q.Band - »On The Beat« Macho Gang - »Naughty Boy« David Lyme - »Never Say You Love Me« 49ers - »Die Walküre« Vi behöver inte kommentera det mer. Det viktiga i sammanhanget, och som helt plötsligt tar oss många steg närmare Frauds utan att gå i fängelse, är sättet de arbetade på. Castells och Peret använde inte instrument för att göra musik. De använde andra låtar för att göra egna låtar. Jag hade inte hört det förut. Jag förstod inte hur de gjorde. Allt var taktmixat och över det lekte de med element från låtarna, konstiga ljud och la på egna trumloopar. Jag tyckte det var skitbra. Inte så härligt att erkänna såhär i efterhand kanske, för låt oss stillsamt konstatera att »Max Mix«-serien inte tagit tidens tand så bra som jag kanske skulle önska för den här sortens postningars skull. Men jag tyckte det. Jag började köpa upp mig på varenda utgåva jag kunde hitta. Alla omslag var tecknade och föreställde de båda spanjorerna när de gjorde något galet. De åkte på en vinylskiva, de låg vid poolen, de var austronauter, på den mytomspunna »Max Mix 5« - som gavs ut i två olika versioner där den andra var jättesvår att hitta - hängde de i en skivbutik. Jag hade alla från nummer 1 till 7. Jag visst inte om det skulle komma fler. I slutet av sommaren (eller möjligtvis sommaren därpå). Lo and behold. På en skivaffär i Borgholm - av alla ställen, det här kan vara den mest perifert belägna postningen fram till Frauds - hittade jag den. Borta var tramset. Borta var löjligheten. Allt var bara så jävla snyggt: Batman-tröjan! Baskern med Volkswagen-märket! Smiley-gubbarna! Deep house-tröjan! Posen med hörlurarna! Vände man på skivan såg man dem bakifrån. De spelade för en JÄTTESAL med tre våningar av dansande människor! Det här omslaget var det häftigaste jag någonsin sett, även om jag inte hajade referenserna för fem öre såklart (det gjorde däremot mina föräldrar och de var väl inte jätteglada över att jag ville ha smiley-märken att sätta på min ryggsäck). När man lyssnar på den i efterhand så är »Max Mix 8« den av deras album som faktiskt håller. Hela skiten inleds med Joe Smooths »Promised Land«, liksom. Och avslutas med »Stakker Humanoid«. Sjukt hippt. Och jag skulle snart börja högstadiet och var såld. Helt såld. Jag började leta liknande musik. Med samplade röster och loopade ljud. Det var en bra tid för sån musik. Jag lyssnade på MRS90 eller lokala närradion, 88,9mhz sänt från Hägerstensåsens Folkets Hus. Det var två inbitna dårar som höll i programmet och de spelade bootleg-remixar av Princes »Batman«-tema (med samplingar från originalserien, det var ju Batman-craze bigtime då, inför premiären av första filmen), de spelade Young MC och »There's a Bat in my House« och de spelade »Best Beats Ever«, megamixen som Rob'n'Raz satt ihop på en sjua som firade Beat Box/Vinyl Manias första fem år. Jag kunde inte sluta lyssna på låtar som Black Box »Ride On Time«, Beats Internationals »Dub Be Good To Me« eller M.A.R.R.S. »Pump Up The Volume«. Svoosch. 20 år kommer, tackar och säger adjö. Nu inser jag att detta var början på en röd tråd som noggrant gått genom svarta och röda dagar från den sommaren till den kommande. Popmusiken hade blivit mitt gift, även om jag inte hajade referenserna. Två spanjorer som legat för ankar utanför Ibiza penslade ut en framtid. Några år senare skulle jag läsa en tidning om POP i vilken jag förstod att det var The Jam och Motown som skulle ha gjort detta med mig om jag varit normal. Då skämdes jag. Idag finns det inte längre någon anledning att blunda. »Max Mix 8«: sendspace zshare

Vägen mot Frauds, del 1

Billy R — Fri, 30 May 2008 00:13:23 +0000

Vägen mot Frauds, sista delen

Billy R — Thu, 29 May 2008 10:31:15 +0000

(foto taget från sookie)

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 13

Billy R — Wed, 28 May 2008 15:57:02 +0000

(foto taget från darwishh)

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 12

Billy R — Tue, 27 May 2008 12:17:45 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 11

Billy R — Mon, 26 May 2008 22:10:38 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 10

Billy R — Mon, 26 May 2008 14:28:29 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 9

Billy R — Mon, 26 May 2008 05:49:37 +0000

(bild lånad av Rickymy)

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 8

Billy R — Sun, 25 May 2008 19:54:48 +0000

from: Billy Rimgard till: Jörgen datum: den 22 maj 2008 11:28 Haaaaalluuuuh! Duuu.. Jag vet inte om du följt min blogg på sistone. Jag har en serie postningar som heter "Vägen mot Frauds" och som handlar om .. tja.. "Ambient/collagemusikens historia i mitt liv" typ. Kommer att mynna ut i en grej så småningom. Vad jag undrar är........ Låten som du och Anders gjorde.. "Adjoining Dots", hette den det? Jag undrar om du har den som mp3:a? Jag lyckas inte hitta CDn med alla våra gamla demos och det är klart att Orminge-tiden har en given plats i serien av postningar. Om du har låten, skulle du kunna skicka över den? Bara som insp när jag ska skriva nästa kapitel. Och, furthermore: Får jag lägga upp den i en liten flashspelare så man kan lyssna på den i bloggpostningen?

from: Jörgen till: Billy Rimgard datum: den 22 maj 2008 15:33 IAAAHHAHHGGGG! You bet att jag följt, och sett fram emot just Orminge, som ju nämndes i del 2 eller så? Jag ska leta upp låten, och det ikväll! Funkis? Han ligger rimligen nånstans i nån av alla "från studion", "att gå igenom" eller "blandat"-lådor som står uppe på vinden.

from: Jörgen till: Billy Rimgard datum: den 22 maj 2008 21:27 Sökning ett: no records found. Fan. CDn heter "Några hårbollar katten hostade upp under de svåra åren 95-96 i MDP Bedroom Studios" eller nåt sånt. Satan. Räkna inte med att den blir återfunnen, men jag ska göra mitt bästa. / Den Förlorade Kulturskatten

from: Billy Rimgard till: Jörgen datum: den 23 maj 2008 13:42 Uuuuughhgu ajdå! Jag har vid sidan av den stora högen av slaskbrända skivor som decimeras varje flytt en annan hög, med hembrända saker som ska vårdas (gamla demos, saker man fått osv) Och MDP-skivan har alltid varit i den. Men jag gick igenom skivhyllan häromdagen och kunde bara inte hitta den. Skitskumt. Nu har jag vänt upp och ned på lådor och skrymslen men den går inte att hitta. Det betyder i och för sig att jag istället får skriva om hur "Adjoining Dots" lät, vilket inte behöver göra postningen sämre (snarare tvärtom). Men jag blir osäker på den nu när jag sitter här. Jag vill minnas: Mid-tempo trumloopar (3-4 stycken ovanpå varandra). Varma pads. Ubåtsljud. En 303:a. Ganska "bubblig" och "djup". Var det ett piano med delay på också? Helt enkelt, väldigt tydligt mitten av nittiotalet. Är jag ute och cyklar?

from: Jörgen till: Billy Rimgard datum: den 23 maj 2008 23:45 Jag lyckas inte minnas pianot, men det var ett utav U-20:ns presetljud (delayat) som agerade melodi, och rimligen skulle efterlikna en 303:a. Kan det vara det du tänker på? Trumloopar deluxe var det definitivt. Nej du, skivan har gått förlorad. Men låt inte Ormingeringen och W-30:ns stora betydelse gå förlorat för det. Jag menar: kunde Liam Howlett skapa Prodigys bästa skivor på den, så kan man skriva just det. Eller att vi satt och step-programmerade velocity-ändringar i några timmar för att få till tremolo-effekten från "Papua New Guinea" i nånting som bara blev några minuter på en C-60-kassett i min bandare. Eller för den delen: att vi faktiskt dumpade till kassett för att få bandkompression och således få höra hur det lät "egentligen" (pre-datormusikprogram-med-kompressor och utan att veta vad fan en kompressor egentligen var och hur den fungerar). Agggghhh..... / Yng

from: Billy Rimgard till: Jörgen datum: den 24 maj 2008 10:01 Ooocckkkkk! Nej, de hårda åren framför W-30n på Ormingeringen får absolut inte utelämnas. Nästa postning kommer bara handla om det. Det blir sequencernostalgi, Strongbow och Scocco-basar. - Lilla fisken

Vägen mot Frauds, del 7

Billy R — Fri, 23 May 2008 14:52:04 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 6

Billy R — Thu, 22 May 2008 09:15:46 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 5

Billy R — Wed, 21 May 2008 07:22:38 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 4

Billy R — Tue, 20 May 2008 22:44:11 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

»On a winter's day is based around a musical theme which was constructed by stealing the opening chords of a very famous pop song. These few chords provided a sketchy foundation which was approached and abandoned in several ways.«

Vägen mot Frauds, del 3

Billy R — Tue, 20 May 2008 15:32:01 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 2

Billy R — Tue, 20 May 2008 07:24:52 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 1

Billy R — Fri, 30 May 2008 00:13:23 +0000

Beneath a Steel Sky » Frauds

Billy R — Fri, 30 May 2008 00:13:23 +0000

Vägen mot Frauds, sista delen

Billy R — Thu, 29 May 2008 10:31:15 +0000

(foto taget från sookie)

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 13

Billy R — Wed, 28 May 2008 15:57:02 +0000

(foto taget från darwishh)

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 12

Billy R — Tue, 27 May 2008 12:17:45 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 11

Billy R — Mon, 26 May 2008 22:10:38 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 10

Billy R — Mon, 26 May 2008 14:28:29 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 9

Billy R — Mon, 26 May 2008 05:49:37 +0000

(bild lånad av Rickymy)

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 8

Billy R — Sun, 25 May 2008 19:54:48 +0000

from: Billy Rimgard till: Jörgen datum: den 22 maj 2008 11:28 Haaaaalluuuuh! Duuu.. Jag vet inte om du följt min blogg på sistone. Jag har en serie postningar som heter "Vägen mot Frauds" och som handlar om .. tja.. "Ambient/collagemusikens historia i mitt liv" typ. Kommer att mynna ut i en grej så småningom. Vad jag undrar är........ Låten som du och Anders gjorde.. "Adjoining Dots", hette den det? Jag undrar om du har den som mp3:a? Jag lyckas inte hitta CDn med alla våra gamla demos och det är klart att Orminge-tiden har en given plats i serien av postningar. Om du har låten, skulle du kunna skicka över den? Bara som insp när jag ska skriva nästa kapitel. Och, furthermore: Får jag lägga upp den i en liten flashspelare så man kan lyssna på den i bloggpostningen?

from: Jörgen till: Billy Rimgard datum: den 22 maj 2008 15:33 IAAAHHAHHGGGG! You bet att jag följt, och sett fram emot just Orminge, som ju nämndes i del 2 eller så? Jag ska leta upp låten, och det ikväll! Funkis? Han ligger rimligen nånstans i nån av alla "från studion", "att gå igenom" eller "blandat"-lådor som står uppe på vinden.

from: Jörgen till: Billy Rimgard datum: den 22 maj 2008 21:27 Sökning ett: no records found. Fan. CDn heter "Några hårbollar katten hostade upp under de svåra åren 95-96 i MDP Bedroom Studios" eller nåt sånt. Satan. Räkna inte med att den blir återfunnen, men jag ska göra mitt bästa. / Den Förlorade Kulturskatten

from: Billy Rimgard till: Jörgen datum: den 23 maj 2008 13:42 Uuuuughhgu ajdå! Jag har vid sidan av den stora högen av slaskbrända skivor som decimeras varje flytt en annan hög, med hembrända saker som ska vårdas (gamla demos, saker man fått osv) Och MDP-skivan har alltid varit i den. Men jag gick igenom skivhyllan häromdagen och kunde bara inte hitta den. Skitskumt. Nu har jag vänt upp och ned på lådor och skrymslen men den går inte att hitta. Det betyder i och för sig att jag istället får skriva om hur "Adjoining Dots" lät, vilket inte behöver göra postningen sämre (snarare tvärtom). Men jag blir osäker på den nu när jag sitter här. Jag vill minnas: Mid-tempo trumloopar (3-4 stycken ovanpå varandra). Varma pads. Ubåtsljud. En 303:a. Ganska "bubblig" och "djup". Var det ett piano med delay på också? Helt enkelt, väldigt tydligt mitten av nittiotalet. Är jag ute och cyklar?

from: Jörgen till: Billy Rimgard datum: den 23 maj 2008 23:45 Jag lyckas inte minnas pianot, men det var ett utav U-20:ns presetljud (delayat) som agerade melodi, och rimligen skulle efterlikna en 303:a. Kan det vara det du tänker på? Trumloopar deluxe var det definitivt. Nej du, skivan har gått förlorad. Men låt inte Ormingeringen och W-30:ns stora betydelse gå förlorat för det. Jag menar: kunde Liam Howlett skapa Prodigys bästa skivor på den, så kan man skriva just det. Eller att vi satt och step-programmerade velocity-ändringar i några timmar för att få till tremolo-effekten från "Papua New Guinea" i nånting som bara blev några minuter på en C-60-kassett i min bandare. Eller för den delen: att vi faktiskt dumpade till kassett för att få bandkompression och således få höra hur det lät "egentligen" (pre-datormusikprogram-med-kompressor och utan att veta vad fan en kompressor egentligen var och hur den fungerar). Agggghhh..... / Yng

from: Billy Rimgard till: Jörgen datum: den 24 maj 2008 10:01 Ooocckkkkk! Nej, de hårda åren framför W-30n på Ormingeringen får absolut inte utelämnas. Nästa postning kommer bara handla om det. Det blir sequencernostalgi, Strongbow och Scocco-basar. - Lilla fisken

Vägen mot Frauds, del 7

Billy R — Fri, 23 May 2008 14:52:04 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 6

Billy R — Thu, 22 May 2008 09:15:46 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 5

Billy R — Wed, 21 May 2008 07:22:38 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 4

Billy R — Tue, 20 May 2008 22:44:11 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

»On a winter's day is based around a musical theme which was constructed by stealing the opening chords of a very famous pop song. These few chords provided a sketchy foundation which was approached and abandoned in several ways.«

Vägen mot Frauds, del 3

Billy R — Tue, 20 May 2008 15:32:01 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 2

Billy R — Tue, 20 May 2008 07:24:52 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 1

Billy R — Thu, 29 May 2008 10:31:15 +0000

(foto taget från sookie)

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Beneath a Steel Sky » Frauds

Billy R — Fri, 30 May 2008 00:13:23 +0000

Vägen mot Frauds, sista delen

Billy R — Thu, 29 May 2008 10:31:15 +0000

(foto taget från sookie)

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 13

Billy R — Wed, 28 May 2008 15:57:02 +0000

(foto taget från darwishh)

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 12

Billy R — Tue, 27 May 2008 12:17:45 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 11

Billy R — Mon, 26 May 2008 22:10:38 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 10

Billy R — Mon, 26 May 2008 14:28:29 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 9

Billy R — Mon, 26 May 2008 05:49:37 +0000

(bild lånad av Rickymy)

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 8

Billy R — Sun, 25 May 2008 19:54:48 +0000

from: Billy Rimgard till: Jörgen datum: den 22 maj 2008 11:28 Haaaaalluuuuh! Duuu.. Jag vet inte om du följt min blogg på sistone. Jag har en serie postningar som heter "Vägen mot Frauds" och som handlar om .. tja.. "Ambient/collagemusikens historia i mitt liv" typ. Kommer att mynna ut i en grej så småningom. Vad jag undrar är........ Låten som du och Anders gjorde.. "Adjoining Dots", hette den det? Jag undrar om du har den som mp3:a? Jag lyckas inte hitta CDn med alla våra gamla demos och det är klart att Orminge-tiden har en given plats i serien av postningar. Om du har låten, skulle du kunna skicka över den? Bara som insp när jag ska skriva nästa kapitel. Och, furthermore: Får jag lägga upp den i en liten flashspelare så man kan lyssna på den i bloggpostningen?

from: Jörgen till: Billy Rimgard datum: den 22 maj 2008 15:33 IAAAHHAHHGGGG! You bet att jag följt, och sett fram emot just Orminge, som ju nämndes i del 2 eller så? Jag ska leta upp låten, och det ikväll! Funkis? Han ligger rimligen nånstans i nån av alla "från studion", "att gå igenom" eller "blandat"-lådor som står uppe på vinden.

from: Jörgen till: Billy Rimgard datum: den 22 maj 2008 21:27 Sökning ett: no records found. Fan. CDn heter "Några hårbollar katten hostade upp under de svåra åren 95-96 i MDP Bedroom Studios" eller nåt sånt. Satan. Räkna inte med att den blir återfunnen, men jag ska göra mitt bästa. / Den Förlorade Kulturskatten

from: Billy Rimgard till: Jörgen datum: den 23 maj 2008 13:42 Uuuuughhgu ajdå! Jag har vid sidan av den stora högen av slaskbrända skivor som decimeras varje flytt en annan hög, med hembrända saker som ska vårdas (gamla demos, saker man fått osv) Och MDP-skivan har alltid varit i den. Men jag gick igenom skivhyllan häromdagen och kunde bara inte hitta den. Skitskumt. Nu har jag vänt upp och ned på lådor och skrymslen men den går inte att hitta. Det betyder i och för sig att jag istället får skriva om hur "Adjoining Dots" lät, vilket inte behöver göra postningen sämre (snarare tvärtom). Men jag blir osäker på den nu när jag sitter här. Jag vill minnas: Mid-tempo trumloopar (3-4 stycken ovanpå varandra). Varma pads. Ubåtsljud. En 303:a. Ganska "bubblig" och "djup". Var det ett piano med delay på också? Helt enkelt, väldigt tydligt mitten av nittiotalet. Är jag ute och cyklar?

from: Jörgen till: Billy Rimgard datum: den 23 maj 2008 23:45 Jag lyckas inte minnas pianot, men det var ett utav U-20:ns presetljud (delayat) som agerade melodi, och rimligen skulle efterlikna en 303:a. Kan det vara det du tänker på? Trumloopar deluxe var det definitivt. Nej du, skivan har gått förlorad. Men låt inte Ormingeringen och W-30:ns stora betydelse gå förlorat för det. Jag menar: kunde Liam Howlett skapa Prodigys bästa skivor på den, så kan man skriva just det. Eller att vi satt och step-programmerade velocity-ändringar i några timmar för att få till tremolo-effekten från "Papua New Guinea" i nånting som bara blev några minuter på en C-60-kassett i min bandare. Eller för den delen: att vi faktiskt dumpade till kassett för att få bandkompression och således få höra hur det lät "egentligen" (pre-datormusikprogram-med-kompressor och utan att veta vad fan en kompressor egentligen var och hur den fungerar). Agggghhh..... / Yng

from: Billy Rimgard till: Jörgen datum: den 24 maj 2008 10:01 Ooocckkkkk! Nej, de hårda åren framför W-30n på Ormingeringen får absolut inte utelämnas. Nästa postning kommer bara handla om det. Det blir sequencernostalgi, Strongbow och Scocco-basar. - Lilla fisken

Vägen mot Frauds, del 7

Billy R — Fri, 23 May 2008 14:52:04 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 6

Billy R — Thu, 22 May 2008 09:15:46 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 5

Billy R — Wed, 21 May 2008 07:22:38 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 4

Billy R — Tue, 20 May 2008 22:44:11 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

»On a winter's day is based around a musical theme which was constructed by stealing the opening chords of a very famous pop song. These few chords provided a sketchy foundation which was approached and abandoned in several ways.«

Vägen mot Frauds, del 3

Billy R — Tue, 20 May 2008 15:32:01 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 2

Billy R — Tue, 20 May 2008 07:24:52 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 1

Billy R — Wed, 28 May 2008 15:57:02 +0000

(foto taget från darwishh)

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Beneath a Steel Sky » Frauds

Billy R — Fri, 30 May 2008 00:13:23 +0000

Vägen mot Frauds, sista delen

Billy R — Thu, 29 May 2008 10:31:15 +0000

(foto taget från sookie)

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 13

Billy R — Wed, 28 May 2008 15:57:02 +0000

(foto taget från darwishh)

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 12

Billy R — Tue, 27 May 2008 12:17:45 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 11

Billy R — Mon, 26 May 2008 22:10:38 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 10

Billy R — Mon, 26 May 2008 14:28:29 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 9

Billy R — Mon, 26 May 2008 05:49:37 +0000

(bild lånad av Rickymy)

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 8

Billy R — Sun, 25 May 2008 19:54:48 +0000

from: Billy Rimgard till: Jörgen datum: den 22 maj 2008 11:28 Haaaaalluuuuh! Duuu.. Jag vet inte om du följt min blogg på sistone. Jag har en serie postningar som heter "Vägen mot Frauds" och som handlar om .. tja.. "Ambient/collagemusikens historia i mitt liv" typ. Kommer att mynna ut i en grej så småningom. Vad jag undrar är........ Låten som du och Anders gjorde.. "Adjoining Dots", hette den det? Jag undrar om du har den som mp3:a? Jag lyckas inte hitta CDn med alla våra gamla demos och det är klart att Orminge-tiden har en given plats i serien av postningar. Om du har låten, skulle du kunna skicka över den? Bara som insp när jag ska skriva nästa kapitel. Och, furthermore: Får jag lägga upp den i en liten flashspelare så man kan lyssna på den i bloggpostningen?

from: Jörgen till: Billy Rimgard datum: den 22 maj 2008 15:33 IAAAHHAHHGGGG! You bet att jag följt, och sett fram emot just Orminge, som ju nämndes i del 2 eller så? Jag ska leta upp låten, och det ikväll! Funkis? Han ligger rimligen nånstans i nån av alla "från studion", "att gå igenom" eller "blandat"-lådor som står uppe på vinden.

from: Jörgen till: Billy Rimgard datum: den 22 maj 2008 21:27 Sökning ett: no records found. Fan. CDn heter "Några hårbollar katten hostade upp under de svåra åren 95-96 i MDP Bedroom Studios" eller nåt sånt. Satan. Räkna inte med att den blir återfunnen, men jag ska göra mitt bästa. / Den Förlorade Kulturskatten

from: Billy Rimgard till: Jörgen datum: den 23 maj 2008 13:42 Uuuuughhgu ajdå! Jag har vid sidan av den stora högen av slaskbrända skivor som decimeras varje flytt en annan hög, med hembrända saker som ska vårdas (gamla demos, saker man fått osv) Och MDP-skivan har alltid varit i den. Men jag gick igenom skivhyllan häromdagen och kunde bara inte hitta den. Skitskumt. Nu har jag vänt upp och ned på lådor och skrymslen men den går inte att hitta. Det betyder i och för sig att jag istället får skriva om hur "Adjoining Dots" lät, vilket inte behöver göra postningen sämre (snarare tvärtom). Men jag blir osäker på den nu när jag sitter här. Jag vill minnas: Mid-tempo trumloopar (3-4 stycken ovanpå varandra). Varma pads. Ubåtsljud. En 303:a. Ganska "bubblig" och "djup". Var det ett piano med delay på också? Helt enkelt, väldigt tydligt mitten av nittiotalet. Är jag ute och cyklar?

from: Jörgen till: Billy Rimgard datum: den 23 maj 2008 23:45 Jag lyckas inte minnas pianot, men det var ett utav U-20:ns presetljud (delayat) som agerade melodi, och rimligen skulle efterlikna en 303:a. Kan det vara det du tänker på? Trumloopar deluxe var det definitivt. Nej du, skivan har gått förlorad. Men låt inte Ormingeringen och W-30:ns stora betydelse gå förlorat för det. Jag menar: kunde Liam Howlett skapa Prodigys bästa skivor på den, så kan man skriva just det. Eller att vi satt och step-programmerade velocity-ändringar i några timmar för att få till tremolo-effekten från "Papua New Guinea" i nånting som bara blev några minuter på en C-60-kassett i min bandare. Eller för den delen: att vi faktiskt dumpade till kassett för att få bandkompression och således få höra hur det lät "egentligen" (pre-datormusikprogram-med-kompressor och utan att veta vad fan en kompressor egentligen var och hur den fungerar). Agggghhh..... / Yng

from: Billy Rimgard till: Jörgen datum: den 24 maj 2008 10:01 Ooocckkkkk! Nej, de hårda åren framför W-30n på Ormingeringen får absolut inte utelämnas. Nästa postning kommer bara handla om det. Det blir sequencernostalgi, Strongbow och Scocco-basar. - Lilla fisken

Vägen mot Frauds, del 7

Billy R — Fri, 23 May 2008 14:52:04 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 6

Billy R — Thu, 22 May 2008 09:15:46 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 5

Billy R — Wed, 21 May 2008 07:22:38 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 4

Billy R — Tue, 20 May 2008 22:44:11 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

»On a winter's day is based around a musical theme which was constructed by stealing the opening chords of a very famous pop song. These few chords provided a sketchy foundation which was approached and abandoned in several ways.«

Vägen mot Frauds, del 3

Billy R — Tue, 20 May 2008 15:32:01 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 2

Billy R — Tue, 20 May 2008 07:24:52 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 1

Billy R — Tue, 27 May 2008 12:17:45 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Beneath a Steel Sky » Frauds

Billy R — Fri, 30 May 2008 00:13:23 +0000

Vägen mot Frauds, sista delen

Billy R — Thu, 29 May 2008 10:31:15 +0000

(foto taget från sookie)

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 13

Billy R — Wed, 28 May 2008 15:57:02 +0000

(foto taget från darwishh)

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 12

Billy R — Tue, 27 May 2008 12:17:45 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 11

Billy R — Mon, 26 May 2008 22:10:38 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 10

Billy R — Mon, 26 May 2008 14:28:29 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 9

Billy R — Mon, 26 May 2008 05:49:37 +0000

(bild lånad av Rickymy)

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 8

Billy R — Sun, 25 May 2008 19:54:48 +0000

from: Billy Rimgard till: Jörgen datum: den 22 maj 2008 11:28 Haaaaalluuuuh! Duuu.. Jag vet inte om du följt min blogg på sistone. Jag har en serie postningar som heter "Vägen mot Frauds" och som handlar om .. tja.. "Ambient/collagemusikens historia i mitt liv" typ. Kommer att mynna ut i en grej så småningom. Vad jag undrar är........ Låten som du och Anders gjorde.. "Adjoining Dots", hette den det? Jag undrar om du har den som mp3:a? Jag lyckas inte hitta CDn med alla våra gamla demos och det är klart att Orminge-tiden har en given plats i serien av postningar. Om du har låten, skulle du kunna skicka över den? Bara som insp när jag ska skriva nästa kapitel. Och, furthermore: Får jag lägga upp den i en liten flashspelare så man kan lyssna på den i bloggpostningen?

from: Jörgen till: Billy Rimgard datum: den 22 maj 2008 15:33 IAAAHHAHHGGGG! You bet att jag följt, och sett fram emot just Orminge, som ju nämndes i del 2 eller så? Jag ska leta upp låten, och det ikväll! Funkis? Han ligger rimligen nånstans i nån av alla "från studion", "att gå igenom" eller "blandat"-lådor som står uppe på vinden.

from: Jörgen till: Billy Rimgard datum: den 22 maj 2008 21:27 Sökning ett: no records found. Fan. CDn heter "Några hårbollar katten hostade upp under de svåra åren 95-96 i MDP Bedroom Studios" eller nåt sånt. Satan. Räkna inte med att den blir återfunnen, men jag ska göra mitt bästa. / Den Förlorade Kulturskatten

from: Billy Rimgard till: Jörgen datum: den 23 maj 2008 13:42 Uuuuughhgu ajdå! Jag har vid sidan av den stora högen av slaskbrända skivor som decimeras varje flytt en annan hög, med hembrända saker som ska vårdas (gamla demos, saker man fått osv) Och MDP-skivan har alltid varit i den. Men jag gick igenom skivhyllan häromdagen och kunde bara inte hitta den. Skitskumt. Nu har jag vänt upp och ned på lådor och skrymslen men den går inte att hitta. Det betyder i och för sig att jag istället får skriva om hur "Adjoining Dots" lät, vilket inte behöver göra postningen sämre (snarare tvärtom). Men jag blir osäker på den nu när jag sitter här. Jag vill minnas: Mid-tempo trumloopar (3-4 stycken ovanpå varandra). Varma pads. Ubåtsljud. En 303:a. Ganska "bubblig" och "djup". Var det ett piano med delay på också? Helt enkelt, väldigt tydligt mitten av nittiotalet. Är jag ute och cyklar?

from: Jörgen till: Billy Rimgard datum: den 23 maj 2008 23:45 Jag lyckas inte minnas pianot, men det var ett utav U-20:ns presetljud (delayat) som agerade melodi, och rimligen skulle efterlikna en 303:a. Kan det vara det du tänker på? Trumloopar deluxe var det definitivt. Nej du, skivan har gått förlorad. Men låt inte Ormingeringen och W-30:ns stora betydelse gå förlorat för det. Jag menar: kunde Liam Howlett skapa Prodigys bästa skivor på den, så kan man skriva just det. Eller att vi satt och step-programmerade velocity-ändringar i några timmar för att få till tremolo-effekten från "Papua New Guinea" i nånting som bara blev några minuter på en C-60-kassett i min bandare. Eller för den delen: att vi faktiskt dumpade till kassett för att få bandkompression och således få höra hur det lät "egentligen" (pre-datormusikprogram-med-kompressor och utan att veta vad fan en kompressor egentligen var och hur den fungerar). Agggghhh..... / Yng

from: Billy Rimgard till: Jörgen datum: den 24 maj 2008 10:01 Ooocckkkkk! Nej, de hårda åren framför W-30n på Ormingeringen får absolut inte utelämnas. Nästa postning kommer bara handla om det. Det blir sequencernostalgi, Strongbow och Scocco-basar. - Lilla fisken

Vägen mot Frauds, del 7

Billy R — Fri, 23 May 2008 14:52:04 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 6

Billy R — Thu, 22 May 2008 09:15:46 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 5

Billy R — Wed, 21 May 2008 07:22:38 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

Vägen mot Frauds, del 4

Billy R — Tue, 20 May 2008 22:44:11 +0000

Det här inlägget är en del av serien »Vägen mot Frauds«. Läs bakgrunden och häng med från början här.

»On a winter's day is based around a musical theme which was constructed by stealing the opening chords of a very famous pop song. These few chords provided a sketchy foundation which was approached and abandoned in several ways.«