2010-01-21
Postad i Misc, vecka...
Jag var nere på kontinenten i jobbärenden några dagar. Jag bodde på ett slott i Mello, ungefär en timme utanför Paris, var berusad mest hela tiden och blev ganska snabbt väldigt trött av alla trerättersmåltider och ostbuffeter. Men det var en vacker utsikt att vakna till på morgonen. Om jag varit kung (istället för narr) hade jag ridit ner och krävt plebejerna på skatt av bara farten.
I mars kommer The Radio Dept.s nya album »Clinging To A Scheme«. På theradiodept.com finns låten »Heaven’s On Fire« från albumet att lyssna på och jag tänker inte försöka använda några stora ord här för mina hyperboler om dem har tagit slut.
Jag tror inte jag har nämnt något om det, men att Friendly Noise har gått och blivit onlinemagasin innebär finfin läsning.
Min hårddisk rasade igår. Stenhårt. Trrrrr-schack och så var det slut. Jag deppar inte. Det verkligt viktiga fanns det hyfsat nylig back-up på och på många sätt är ett hårddiskras ett riktigt reningsbad. Det är som en slags befrielse, ungefär som den brottslingen på flykt måste känna när han till slut blir infångad: det är inget man önskar men när det väl händer är det bara att acceptera och andas ut.
Galet ambitiös och galet läsvärd är »2652 böcker kvar tills jag dör«. När folk säger att bloggar är ointressanta eftersom ingen vill veta var du köpte din frukost tar jag alltid upp den som motargument.
The Embassy släpper »C’est la vie, c’est Embassy« och jag vet egentligen inte om videon är gjord till musiken eller om det är tvärtom. Och jag vet inte om jag vill veta. The Embassy är ju ett band som är bäst som gåta. Och vilken låt.
New York-reklambloggaren Copyranter har en serie med retroreklam. Missa inte den här från försäkringsbolaget Mutual of Omaha från 1951. »Whatever your attitude toward use of the atomic bomb, you must live with the fact that it exists.« »First sign of an atomic explosion would be an intensely bright light. You must resist the impulse to look toward the source of this burning brightness.«
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
Misc >
vecka...
2009-12-08
Postad i Misc, vecka...
Framtider.net har utvecklat min postning om svenska städer med scifi-potential lite till. Resultatet är förtjusande med Stockholms skärgård som cyberpunk-miljö, full av darknets, husbåtsstäder och gråa fraktfirmor.
I en kommentar till mitt upprop för kortromaner tipsar Anton om det nystartade projektet Brevnoveller.
Om man bara skulle följa en tv-serie i höst så var det »Sons of Anarchy«. Där säsong ett var bra var säsong två helt lysande. Av någon anledning blir alla serier där man mitt i smeten släpper ner onda Aryan Nations-killar och/eller hårda Nation of Islam-snubbar och/eller Henry Rollins väldigt lyckade. Tror jag måste se om »Oz« snart.
Efter gårdagens postning om hemska platser tipsar Åsa om två böcker: »Atomic Bazaar« av William Langewiesche och »Giftlaboratoriet« av Arkadij Vaksberg. Släng in »A Nuclear Family Vacation: Travels in the World of Atomic Weaponry« av Sharon Weinberger och Nathan Hodge där också så har man yster läsning för julhelgen spikad.
När jag ser att Tonga satsar på rodel i vinter-OS, att initiativet kommer från prinsessan Pilolevu Tupou och att nationalhjälten som under 10 månader tränat för att uppfylla kraven heter Bruno Banani… Då tror jag ändå det finns hopp för världen. Helt plötsligt känns ens egna ambitioner ganska… visionslösa.
Jag satt och försökte göra något slags årsbokslut när det gäller popmusik. Av statistiken framgår att det jag spelat mest är knastrig ambient, Lake Heartbeat-albumet och Ellie Gouldings »Under the Sheets«. Jag vet att jag spelat Girls »Album« och Doves »Kingdom of Rust« väldigt mycket också, men de syns inte, kanske för att min Spotify på jobbet inte är kopplad till last.fm efter en hårddiskkrasch i somras. Även om de hade varit med skulle känslan ändå ha varit detsamma: »Herregud, vad förutsägbar jag är.« Men det känns okej. Förutsägbarhet kan väl också ses som någon sorts stabilitet.
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
Misc >
vecka...
2009-11-17
Postad i Misc, vecka...
Det känns som att även brottslingarna har blivit medvetna om att de måste göra sig bra på bild. Att dra iväg med cashen räcker liksom inte längre. Resultatet blir i alla fall väldigt roligt att se på, det måste man ge dem. Som när Mario och Luigi rånade en taxichaufför nyligen. Vad gör man inte för guldmynten, liksom.
På den makalöst fina Phoenix-spelningen förra veckan sprang jag på David Pagmar som berättade att han har ett svenskspråkigt album på gång. Jag blev väldigt förväntansfull, för som jag skrev jag om hans coversamling så händer någonting när han sjunger på svenska. Nu är första singeln »En till himmel« släppt och visst lovar det gott. Han är däremot inte Montt Mardié nu, utan bara Monty. Premiär på Klubb Republik i Norrköping nästa vecka.
Philip Cristofor tog intryck av mitt inlägg angående att tidsstämplar är irrelevanta på bloggar. Han har skapat en förtjusande snygg livsström på sin blogg »NonSessions« där posternas ordning slumpas. Bravo!
Visst kändes det inte som att internet var komplett innan Lokkos Northern Soul-reportage ur Pop lades ut?
Managern mailade en länk angående de nyliga undergångsdiskussionerna. När man läser att Ryssland övade kärnvapenattack på Polen så känns det väldigt… 1991, kanske. Eller 1982. Eller 2016 i datorspel.
Någon sa att själva kärnan av internet finns någonstans i mitten av triangeln porr -> avancerad politisk filosofi -> bilder på söta pälsdjur. Jag antar att det här klippet får stå monument över det. Fotografen Paul Nicklen åkte till Antarktis för att fota sjöleopard, och det slutade med att besten försökte lära honom jaga pingviner. Och när det inte gick så jagade den pingviner åt honom och serverade. Übercute, på något sätt.
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
Misc >
vecka...
2009-09-25
Postad i Misc, vecka...
Nyligen postade jag här min lista över 2000-talets bästa låtar. Den var som bekant gjord för tidningen Novells stora nedräkning som nu har börjat. Missa inte att följa den och annat relaterat kringmaterial på nollnolltalet.se.
Jag blir stum av Gibsonsk hänförelse när jag läser reportaget om folket som bor i Las Vegas dagvattentunnlar. Temaavsnitt i »CSI« snart?
I och med bokmässan i Göteborg har nu Rasmus Fleischers »Det postdigitala manifestet« släppts.
För en tid sedan hade jag funderingar på hur jag egentligen skulle organisera mitt digitala innehåll. Jag har nu löst det så att Posterous-bloggen innehåller fotoflödet från mobilen. Om du vill ha fotobloggskomplementet till BASS kan du alltså prenumerera på det RSS-flödet. På Twitter fortsätter de små snabba och här sköts allt långt och pretto.
Läsvärd är Kjell Häglunds text om helikopterrånets filmiska kvaliteter och vår beundran inför gentlemannatjuvar. När jag var i Ecuador stod vakterna utanför banken med automatvapen vilande på armen – och en florett hängande i bältet. Jag tänkte att floretten måste vara just för gentlemännen, de som utmanar på duell istället för att spränga flyktbilar i Handen.
Två skäl till varför jag älskar internet: Tre minuter av folk som säger »I’m not here to make friends« ur dokusåpor. Och definitivt The Dan Brown sequel plot generator.
Gammal nyhet, visserligen, men värd att lyfta: Hela Parker Lewis »Rak som en pil« finns nu tillgänglig för nedladdning. Jag missade releasefesten på grund av en tredagars totaldäckning i vad som måste ha varit en lightversion av influensa, swine or other.
Aproå inte så nytt men som tål att upprepas: »Ey shuno«
Nya Steven Soderbergh-filmen The Informant! med Matt Damon är baserad på en verklig händelse. Manusförfattaren fick idén efter att ha hört dokumentär om den i »This American Life«-avsnittet »The Fix Is In« från 2000. Mycket fascinerande, lyssna här.
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
Misc >
vecka...
2009-09-07
Postad i Misc, vecka...
Det är många som listar låtar i dessa dagar. Jag vill slå ett särskilt slag för »Intuition Told Me« som listar de 30 bästa låtarna från 00-talet med texter om varje låt. Det är alltid ett nöje att läsa välskrivet om bra musik.
Nya tjänsten »Blogipedia« samlar in åsikter om saker och ting från bloggar. Söker man på »Billy Rimgard« får man upp att jag är…
…en mästare på att mixa kontraster
…självklart i extas inför detta faktum
…ett geni
…briljant när jag slår ett slag för Twitter
Känns inte som att jag har något att tillägga?
Fredagen den 18 september har Parker Lewis releasefest för den nya svenskspråkiga ep:n. Jag förväntar mig en rolig kaoskväll. Kom du med!
Ink Förlag släpper snart Rasmus Fleischers bok »Det postdigitala manifestet«, där han tittar på »hur musik äger rum« i det överflöd som nu finns.
“Det postdigitala manifestet handlar bland annat om stekta sparvar, shuffle-funktionens nihilism, improvisation, överflöd, Spotify, Spinoza, S23M, festivaler, upphovsrätt, tystnad, våld, dubstep, oljekrönet, generalstrejken, lyrans betydelse i antikens Grekland, husockupationer, slumpen, magnetband, avvecklandet av konstmusiken, hur man vet vad man vill lyssna på samt varför det känns bra att radera filer.”
Kommer att bli bra läsning. Se mer info och förhandsbeställ här.
Är det bara jag som blir helt förstörd av det här liveframförandet av Iron & Wines »Flightless Bird, American Mouth«?
Nog för att de forna sovjetstaterna kan vara lätt galna när det gäller hybrisprojekt, men koncepthusen i Tirana som ser ut som ett gäng byggklossar som utsatts för en fyra vildsinta sparkar skulle jag lätt vilja bo i…
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
Misc
2009-08-18
Postad i Misc, vecka...
I går hade Aftonbladet på löpsedeln: »Sveriges hemligaste artist död«. Bara för protokollet: Om något händer mig så vill jag ha: »Sveriges bäst bevarade pophemlighet död«. Anteckna.
Flera av dagens tidningar publicerar TTs text om Twitter-analysen som gjorts av Pear Analytics i Texas. I den framkommer att 40% av alla twittermeddelanden är »meningslöst babbel«. Här är också en nyhet: Långt mer än 40% av vad folk säger afk är också meningslöst babbel. Därför väljer jag noggrant vilka som är mina vänner – liksom vilka jag följer på Twitter. Voila, problemet löst.
Efter att ha upptäckt PrintFriendly och Readability undrar jag hur man någonsin kunnat bygga akter och researcha på nätet utan dem.
För en text jag skriver på behövde jag kolla upp hur förtalsmål har sett ut historiskt. Den enda referenslitteraturen jag hade hemma var Björn Furuhagens »Berusade bönder och bråkiga båtsmän«, och den gjorde mig inte besviken. I den hittade jag bland annat den lysande episoden från hösttinget i Gimo bruk 1739 när en bonde dömdes för att ha kallat inspektorn »tjuv, skälm, brukshund och tallriksslickare«. I ett annat fall dömdes Länsman själv (alltså han som drev processerna vid tinget) för förtal sedan han »utan grund anklagade en av nämndemännen för hembränning«. Ibland får man säga att det var bättre förr.
Med det romantiska dramat »The Time Traveler’s Wife« runt hörnet har vetenskapsskribenten Dave Goldberg på »Slate« gjort upp med hur Hollywood behandlar tidsresor.
Fast i och för sig… Om 40% av allt på Twitter är »meningslöst babbel« så betyder ju det att dopaminkicken blir så mycket större. Och det gillar vi ju. Missa inte Emily Yoffes essä om varför vi älskar Google, Twitter och SMS, på ett grundläggande, kemiskt sätt. »Creatures that lack motivation, that find it easy to slip into oblivious rapture, are likely to lead short lives. So nature imbued us with an unquenchable drive to discover, to explore. [...] The possibility of a payoff is much more stimulating than actually getting one.«
Man behöver inte vara geek för att älska Fabian Tischers film av hur NASA kidnappar tv-tornet på Alexandersplatz. (Men det kanske hjälper.)
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
kommunikation >
Misc >
social media >
tidsresor >
twitter >
vecka...
2009-07-01
Postad i Misc, vecka...
Det är lite för varmt för att tänka. Lite för varmt för att lyfta upp sig och få ur de där orden som egentligen borde skrivas. Istället ägnade jag helgen åt att noggrant testa mig fram i jakten på den optimala Malibu-drinken.
Favoriten jag föll för blandade Malibu med Mountain Dew, Fanta Exotic och Champis. Dessutom hade jag krossad is gjord på Zingo som en extra touch. Win.
För en fantastiskt somrig och allmänt svävande »blandskiva«, se till att ladda ner den mix av favorit-mp3or som John Airaksinen lagt upp här. En hänförande timme!
I lördags var jag på den mycket sympatiska kulturföreningen Pluto i Gröndal och såg Skallberget, en indiesupergrupp med Kalle J på sång och gitarr, Parker Lewis på trummor, Mixtapes & Cellmates-Matilda på bas och Three Is A Crowd-Fredrik på synt och en för mig okänd men ändå bekant nuna på gitarr. Hur bra det var? De spelade Ratatas »TV-apparat«.
Om du har pepp inför Tour de France-starten på lördag så är du välkommen in på Tour-bloggen »Les Poursuivants« som jag och Per kör här. Vi kommer att hånskratta åt Voeckler, Vogondy, Augé, Dessel och de andra tokiga fransmännen hela juli.
Jag avfärdade Sarah Connor Chronicles redan från början för att den inte höll sig till Terminator-tidslinjen på ett vettigt sett. Det är lite så jag funkar. Men. Under den ack så hårda juni när man inte kan knarka TV-serier laddade jag hem hela klabbet och kollade igenom. Jag blev positivt överraskad. Bäst av allt var att Shirley Manson var ond nemesis. »Queer«!
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
drinkar >
john airaksinen >
Kalle J >
Malibu >
Mountain Dew >
Parker Lewis >
Skallberget >
Tour de France
FEED
