Tag ambient

Att skala bort lager av yta – Dead Letters live

Arts and crafts Jag var nere i en svår Berlin-period. Flyget gick till Tegel lite för ofta än vad som var nyttigt och jag hade ingen plan utan åkte dit själv, bodde på ett hostel som hette Die Fabrik och drog bara runt på klubbar och ställen på måfå. Jag tyckte väl att det var lagom dekadent och smutsigt och hemma väntade trygga jobbet som jag kunde krypa tillbaka till när galenskapen var över. En slags socialturism. Det var i slutet på nittiotalet och det är väl sånt man ska göra antar jag. Oavsett hur klädsamt eller inte det känns idag (hej kliché) är människorna jag träffade där det jag har tagit med mig. Galningarna. Originalen. TeBe Berlin-fansen. Storstadshippiesarna. Den sista resan - och jag tror inte det var en tillfällighet att det kom att bli den sista resan - var jag i någon slags bunker där Photek spelade. Söndagkvällen blev måndagsmorgon och efterfest i en stor vindsvåning som jag aldrig riktigt fattade vad det var men som jag tror var ett konstnärskollektiv. Jag satt i ett fönster på sjunde våningen och snackade med en snubbe som hade det osannolika turk-tyska namnet Özlem Fuß (jag minns det för jag tyckte det var så bra att han fick skriva ner det i mitt pass eftersom jag var övertygad om att jag någon gång skulle ha en karaktär i en roman eller nåt som var tvungen att ha det namnet). Han var… någonting som hade med kultur att göra. Jag pekade ut mot morgontrafiken och ljuset och slängde ur mig en svada om hur mycket bättre Berlin är på natten när det är smutsigt och skumt och staden lockar till förförelser av olika slag. För så var Berlin för mig. I dagsljus fanns alls inte samma mystik och myt. Sällan har jag känt mig så dum som när Özlem svarade. Eller, jag känner mig rätt ofta ganska dum eftersom jag är expert på att säga korkade saker, men det här var lite extra. Lager på lagerÖzlem började prata om att jag var sjukt förutsägbar som tyckte att en mörk och skum stad ruvade på hemligheter och att vilken byhåla som helst kan skapa sådan mystik genom att bara vilja spara pengar och släcka gatljusen i några gränder. Han sa dessutom att Berlin per default inte kan vara spännande eftersom dagsljuset bara avslöjar hur fult det är, hur lite som ligger bakom den första känslan. För att hitta den verkliga utmaningen, menade han, behövde man åka till Wall Street, till Shinjuku eller München. Hans personliga favorit var Singapore. »Disneyland with a death penalty.« Att gå på sådana ställen i dagsljus och se all denna fasad, fina yta och välklädda människor och försöka se bortom det, se smutsen som polishen försöker dölja, det är enligt Özlem att möta riktigt tuggmotstånd. Han namedroppade en ung japansk författare som skrev om ett mörkt, mörkt Tokyo i alla sina böcker, ett Tokyo som ingen vill kännas vid och som fått författaren att bli hatad för bilden han framställer. Den författaren, som jag aldrig kom ihåg namnet på men som jag gärna skulle vilja bli tipsad i kommentarsfältet om, såg Özlem som en enorm förebild. Att gå på natten i Berlin, däremot, vari fanns det någon mystik där? Det är ju skitigt, fattigt och depressivt redan vid första anblick. Som sagt, det var nog ingen slump att det kom att bli mitt sista besök på väldigt länge. Stockholm, 10 år senare. Allt är rent och fint. Det har kommit godisautomater till tunnelbanestationerna. Oönskade affischer tas ner varje timme. Väktare och övervakningskameror håller oss lugna mellan gallerian och nybyggda lägenheter med stora fönster. Vårvärme, joggare och cykeln till jobbet. Glättigt och ofarligt, eller? Jag lyssnar på Dead Letters Spell Out Dead Words på bussen. En liveinspelning från undergångskvällen på »Ny musik för hållbar utveckling«. Jag drar upp volymen så mycket att jag inte hör tjattret på de där bakom, inte hör damen som pratar lite för högt i sin mobiltelefon, inte hör reklamradions morgonshow som chauffören har på. Precis som Aphex Twins »On« råkade tilta min verklighet en försommareftermiddag 1994 slår Dead Letters till på precis det sätt som jag tror att Özlem försökte förklara för mig. Ett ruffigt industriområde med dimma som i en »Beck«-långfilm är egentligen ofarligt för skenet bedrar, men en vårljus buss i en städad innerstad är desto farligare av precis samma orsak: skenet bedrar. Dead Letters skalar bort lager för lager av den yta som lagts för att allt ska se perfekt ut. Innan spelningen tändes ett levande ljus på scenen och när sista tonen ekade bort så blåstes det ut. När jag lyssnar på inspelningen nu så är det så uppenbart att ljuset fortfarande är släckt. I mörk miljö på Lava, bland likasinnade, med kalla blåa spotlights, med »undergång« tydligt markerat som tema var musiken närmast upplyftande och peppande, men då använd som soundtrack till den ljusa vardagen avslöjar den smutsen. Den »tiltar verkligheten«, en egenskap som bara verkligt briljanta kompositörer har. Jag är helt såld på inspelningen av Dead Letters Spell Out Dead Words. Jag är övertygad om att Özlem hade varit det med. Ladda ner inspelningen med Dead Letters här eller här. EDIT: Jävlar, innan jag publicerade glömde jag att tacka Joakim på Intuition Told Me som först tipsade om inspelningen och givetvis Dead Letters själv för att det var lugnt att posta mp3an här. Tack hörrni.

Kanske relaterade inlägg:

Platsen där det börjar

Forsmark kärnkraftverk Jag har tjatat om söndagens övning i domedagsambient i en hel vecka så jag ska vara tyst nu. Låt mig bara konstatera en sista grej: Bredvid Bambuser-sändningen finns en liten karta som visar sändningens ursprung. Jag vet inte hur dess geotaggning fungerar för själv fyllde jag inte i var jag befann mig när sändningen startade. Gick den på IP-nummer? På en generell plats som tillskrivs de som inte uppgivit något? På en central nod för den som äger wi-fi:t jag använde? Hur som helst känns det med tanke på kvällens tema rätt otäckt att den av någon anledning har blivit geotaggad i uppländska Herräng, bara ett stenkast från kärnkraftverket i Forsmark. Tillfällighet eller oundviklighet? (Och just som jag postar detta ljuder flyglarmets hesa testsignaler utanför.)

Kanske relaterade inlägg:

Strömmad undergång

Klockan 18 går vi under. Jag försöker strömma den här när vi drar igång. Eftersom det är första gången har jag ingen aning om det kommer att funka eller vara lyssningsbart. Hålltiderna är ca 18:00-18:30 och sedan 19:00-20:00. EDIT 21:22: Kvällen - och världen som vi känner den - är över och det var en väldigt fin liten tillställning. Den rent tekniska uppsättningen blev inte riktigt som jag hade planerat (skam vore väl det) men jag är ändå nöjd med det lilla experimentet. Detta var första gången jag streamade direkt från lokal och när jag lyssnar på det inspelade nu så tycker jag att kvaliteten trots allt är helt okej. Liveströmmen finns sparad i två delar på länken (i en tredje del spelade jag musik samtidigt som en film visades och även om det fungerade visuellt kände jag att det inte var en klockren idé att dra ut ljudet på the internets utan kontext):

Kanske relaterade inlägg:

»Jag kommer att använda pre-musik«

I dagens City (Stockholmsupplagan) blir jag intervjuad angående söndagens apokalypsbegivenheter. Tyvärr så är det ju så att komplexa ämnen som man funderat mycket på alltid blir katastrof i intervjuform eftersom man pratar för mycket, snöar in på detaljer, vill få för mycket sagt, istället för att komma med några koncisa, citerbara saker. Så vad jag säger i dagens City är egentligen ingenting. Bara sörja. Däremot... I den latenta undergången sitter ju folk med fingret på knappen i både Moskva och Washington. Så vad skulle artikeln säga när den gått i en loop från den ryska översättningen via den amerikanska översättningen och sedan åter snappas upp av den svenska? På många sätt tycker jag att den säger kanske till och med mer än mina tidigare inlägg här...
Hallå Billy Rimgard denna lag, Mr resväska som besöker New Music kväll konsert till förmån för hållbar utveckling på Lava på söndag. Temat för kvällen Doom, ditt hjärta? - Ja, av någon anledning verkar det som om alla populära Doom beröra ämnen ofta bli mycket märkbar. Ämnesområden hög i Bibeln, har länge fruktade natten och företeelser av kometer, och nu katastrofen i populära filmer. Det finns saker som vi inte kan kontrollera, och därmed både fascinerar och skrämmer oss. Det var naturligt för mig att närvara eftersom han kommer att återvända till min musik. Ni talade om den "onda tankar av makten", för ditt utseende. Detta låter som en hel del buller? - Jag vill inte kalla det buller. Jag kommer att använda pre-musik, egna ljudeffekter och loopar för att skapa ett surroundljud Doom. Men skulle inte leva konsert, snarare än rent DJ-set. Han måste göra sin egen tolkning, när du kommer dit. Och tittarna kan delta? - Var inte hjärnan, där du kan ansluta sin iPod eller syntar, så det är bara att utveckla sina mörka sidor och hjälp. Jag tycker det fungerar mycket bra i detta sammanhang, att hitta sig själv i jämförelse med det normala beteendet för scenen och uttrycka känslor.

Kanske relaterade inlägg:

Ny design för hållbar utveckling

Planerna för söndagens live/inte-live (kan man säga att det är en sorts Fraud?) på Ny musik för hållbar utveckling börjar så smått konkretiseras. Så här ser de ut i sin allra mest avsexualiserade form: Schema, ny musik för hållbar utveckling I responsen jag hittills har fått vad gäller bidrag har det bland annat talats om ljud från kokande lera på Island, en motor som skär ihop samt en »domedagsdrone«. Det låter lovande! De ljuden kommer alltså att gå in i stycket från nedre högerdelen på denna bild. Frågan är om inte en revidering krävs av schemat ovan. »Visitor AUX« är lite missvisande eftersom per definition alla som inte är organisatörer är besökare, och därmed även jag. Kanske »Contributor AUX« är bättre för slutversionen av planen. Kanske en av effektboxarna också tas ur den nuvarande kedjan och istället sätts i en effektloop på submixern (vilket betyder att man kan använda effekten till samtliga ljudkällor som är kopplade till submixern). Nackdelen med det är bara att man ofrånkomligt kommer glömma att stänga av så att effekten står på och härjar fast man inte planerar det. Men: Det ska väl knappast betraktas som en nackdel? Det är ju en sanning att misstag gör musiken bättre. Kanske borde schemat rivas helt och hållet? Vi konstaterade ju igår att undergången inte kan regisseras, och då borde den rimligen inte heller rymmas i en blåskiss. Skulle jag vara på riktigt borde jag ta med mig prylarna men inte koppla in dem på soundcheck, utan göra det allt eftersom live/icke-live-spelningen pågår. Problemet med att vara på riktigt är att man då riskerar att lämna landet där misstagen gör musiken bättre och korsa gränsen in till där det bara blir fiasko. Smällen av en ljudkabel som pluggas in i en kanal som står på full sula ingår nämligen inte i undergången.

Kanske relaterade inlägg:

Apokalypsen live på söndag

Undergången sedd från väst På söndag kväll är det dags för upplaga nummer 5 av Ny Musik För Hållbar Utveckling på Lava. Temat för kvällen är undergång och jag har blivit inbjuden att delta i egenskap av vän av stora kataklysmer. Dead Letters Spell Out Dead Words och Timbrogolem kommer spela live och jag ska... Ja, vad är det egentligen jag ska göra? Allt beror på hur man definierar live-begreppet. Rent fysiskt kommer jag befinna mig i DJ-båset och min uppgift är i praktiken att stå för musiken mellan spelningarna. Därav skulle min roll kunna beskrivas som att »spela skivor« men det är inte hela sanningen om min avsikt. Så här beskriver arrangörerna själva:
"Apokalypsen är närvarande hos Billy Rimgard. [...] Till denna gång har han pratat om en 'ohelig undergångsljudström' och effektboxar."
Detta kan vara sant. Det kan också bli något helt annat. En grundförutsättning för undergång och apokalyps är att den inte kan regisseras. När lavinen har startat är det för sent för småstenarna att rösta. Men så mycket kan jag säga att jag på olika sätt tänker väva ihop ljud till en dystopisk puls. Här säger jag »ljud« i en generell betydelse eftersom såväl inspelad musik, egna pålägg, ljudspår och annat som låter rätt och slätt kommer att behandlas som »samplingar«. En förlängning av BASS-mixarna, gjord i realtid, kan man kanske säga. All form av delaktighet i skapandet av denna dödssymfoni välkomnas och uppmuntras. Vad tycker du ska låta? Jag kommer på söndag ha en sladd som går in i en effektbox och vidare in i mitt mixerbord. Denna sladd är fri att koppla in i vad som helst som på ett bra sätt ackompanjerar undergången. Ta med dig en iPod med valfritt på (Uppenbarelseboken som ljudbok? Inspelning från ventilationstrumman?). Eller plugga in ett fickminne. Eller vad som helst. Bara kom fram så fogar vi in det i kompositionen. Om Kulturhuset släpper in mig på deras trådlösa så är givetvis det här något som kommer streamas live också. Tystnaden som uppstår i mitt set när banden spelar blir då en del av framförandet. För den teoretiska bakgrunden hänvisar jag till förra årets »Frauds«-följetong.

Kanske relaterade inlägg: