2010-02-18
Postad i Irrpostning
Det började för ungefär ett år sedan. Bloggen började bli slöare, och slöare, och slöare. Och det drabbade inte bara dem som besöker den på webben för ibland gick det inte att ladda bilder till rss-flöden och liknande.
Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag började inaktivera plugins, ta bort flöden och laborera. Eftersom bloggtemat är klåfingrigt ihophackat från delar av andra teman av mig själv så misstänkte jag att det var bristen av optimering på det som var problemet.
Men…
Så läste jag härom dagen en guide till hur man snabbar upp sitt Wordpress. Och ögonen föll på punkten om att gamla plugins kan lämna en massa skräp kvar i databasen som gör hela sajten slö.
Jag lyckades hitta fram till där man kollar det på webhotellet och… Det fanns över 700 megabyte av data från en statistikplugin som legat i bakgrunden och samlat in trafikinformation sedan begynnelsen. Tjenare. Jag raderade allt och nu: Glädjen. Lyckan. Friden.
Äntligen går det som det ska. Som man vill att det ska göra. Smidigt.
Och lättnaden jag känner av det får mig att inse att det är hög tid att radera gränsen mellan vad som är »internet« och »på riktigt« en gång för alla. Det här är ju mitt hem. Att få det i ordning känns lika bra som när man har möblerat om i lägenheten i den fysiska världen, eller när man äntligen får ändan ur vagnen och går ner med några stora lådor skräp till återvinningen (alternativt tjyvslänger i vanliga soporna).
Det här är ett inlägg helt utan mening. Jag ville bara njuta av att posta på en blogg som inte står och tuggar i en minut när jag klickar »Publicera«.
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
bass >
bloggen
2010-02-09
Postad i Irrpostning
Tack för att du tyckte till! Om det hade varit ett presidentval så skulle ordet »jordskredsseger« legat nära till hands. Om det hade varit en dagstidningssajt så hade jag satt rubriken »LÄSARNA kräver: Behåll NAMNET!«. Men så är det ju inte.
På en blogg i februari 2010 sa en quickpoll att det var en halvtaskig idé att byta namn från »Beneath a Steel Sky« till »monotoni«. Så det här är och förblir BASS.
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
bass >
bloggen
2010-02-03
Postad i Irrpostning
Val av namn är sällan enkelt. Ibland fastnar arbetsnamn till slutprodukten och vips så sitter de där med varumärken som Flickr eller Delicious som är kassa. Eller så sitter man och funderar länge och kommer upp med något som man har en full historisk och tematisk täckning för men som ändå känns lite skevt eftersom dessa inte framgår, som exempelvis The Cricket.
Det går inte att välja ett bra namn. Men gemensamt för både arbetsnamn som fastnar och genomtänkta namn där referensen inte riktigt går fram är att de ganska fort blir naturliga. Varken man själv eller »målgruppen« reflekterar över det särskilt länge.
Men…
För lite mindre än sex år sedan när den här bloggen startade upp valde jag namnet »Beneath a Steel Sky« efter ett gammalt datorspel av anledningar som 1. det är ett sjukt vackert namn med fina associationer, 2. det var en subtil hyllning till något bortglömt som en gång betydde mycket och 3. det blev en fin diskrepans i att döpa bloggen efter ett datorspel och aldrig skriva om spel över huvud taget. Att det dessutom var exakt 10 år sedan det släpptes när bloggen startade spelade också in.
Det var då.
Nu har »Beneath a Steel Sky« återutgivits i en lysande iPhone-version, retrogaming-scenen har blivit en subkultur och antalet sökordsträffar till den här bloggen som har med gamla datorspel att göra står inte i proportion till antalet poster om dem (två på sex år).
Jag vill byta namnet till vad domänen heter, monotoni. För i association och mervärden handlar bloggen minst lika mycket om »monotoni« som »Beneath a Steel Sky«. Ett namnbyte skulle ske knappt märkbart. Loggan i sidhuvudet skulle ändras. Sidtiteln skulle ändras. En handfull länkar hit skulle verka konstiga eftersom namnet var annorlunda men de skulle inte brytas efter domänen är och förblir vad den är.
Men ändå tvekar jag. För här inne är vi ju BASS, liksom. I all sin skevhet känner jag en nostalgisk koppling till namnet. För efter sex år är det ju inte så konstigt att den här sidan har blivit en del av mig, något jag levt och lidit med. Och man ska inte ta för lätt på vad ett inkört namn betyder.
Så, vad säger du? Ska jag byta? Tyck till i omröstningen uppe i högerkolumnen!
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
bass >
bloggen
2009-12-25
Postad i Irrpostning
Året är snart till ända och det har blivit dags att kika lite på vad som var populärast på bloggen under 2009. Vi bortser från att statistiken blir en aning missvisande eftersom den inte räknar med texter som lästs via rss-flödet. Det man kan konstatera är att bild, lista, kort och roligt är klart överrepresenterat på den här listan jämfört med frekvensen av sådana inlägg på bloggen, men det är ju så det funkar.
Mest lästa inläggen på Beneath a Steel Sky 2009:
1. Obama omger sig med ondska
Ett fotografi på Obama och premiärminister Zapatero, med sistnämndas två gotdöttrar.
2. Samtidigt, djupt nere i ett berg…
Inlägget med bilder från kärnvapenbunkern ute i Sollentuna är från 2007 men drar ständigt till sig nya klick.
3. 99 problem och en självklar
Min lista med 100 bästa låtarna från/för nollnoll-talet.
4. En bra story kan alltid berättas igen
Definitivt en av mina personliga favorittexter från 2009. Tillbakablick i upptakten av The Pirate Bay-rättegången på hur pirater framställdes i media i början av 90-talet, innan world wide web.
5. Klättrar uppför Saltarö Berg
Listans kanske mest otippade. Text om Montt Mardiés coversläpp »Direkt till Svenska«.
6. Harri Mänty behöver inte vara rädd
Managern hittar Kent-gitarristens boardingkort, får honom att skaka av rädsla på Lollipop. Det här är historien om stalkingens tillfälligheter.
7. The King Kong Defense!
Årets bästa meme. Jakten på King Kong i Kambodjas djungler går vidare!
8. Det kloka beslutet: Låt ditt trådlösa vara öppet
Dussintext som jag bara skrev ihop för att jag blev förbannad på en kvällstidningsartikel som uppmanade folk att skydda sina nätverk.
9. Streckkoden, svart på vitt
Kommentar till Googles hyllning av streckkoden och hur jag mixtrade med en sådan för att slippa militärtjänst.
10. Akten om min pappa – perspektiv på övervakning
Ett inlägg från 2008 där jag går igenom övervakningsakten som staten under 30 år upprättade om min pappa. Ständigt aktuellt.
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
bass >
bloggen
2009-12-01
Postad i Irrpostning
En nackdel med att vara en teknisk medelmåtta är att man klarar av att hacka ihop sitt bloggtema och sätta upp en installation av bloggverktyget men att man sedan saknar kompetens för att laga det när det oförklarligt slutar funka.
Efter lite meck är vi tillbaka på banan. Inläggen som skrivits under tiden är publicerade. Lugnet lägger sig över nejden.
Jag har saknat er.
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
bass
2009-09-03
Postad i Viktig info
Aj! Jag har varit i farten igen och meckat runt och av någon anledning skickas bara inläggen i kort text till RSS. Det är inte alls meningen, full text ska det vara. Jag ska försöka göra om och göra rätt men det verkar som om en av flödestyperna är försvunnen också. Så: Om det plötsligt blir tyst härifrån så är det jag som släckt lyset av misstag. Då får du gärna starta om prenumerationen. Förlåt!
»I nattens tysta timmar har jag undrat vad som händer där tekniken inte ser.«
EDIT: Nu får jag dem i full text igen när jag testar. Om du inte får det, kommentera det helst inte till mig för då kommer jag få enorm huvudvärk. Eller, jo, kanske säg det. Risken finns att man måste uppdatera prenumerationen. Men jag hoppas att det rullar!
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
bass
2009-08-23
Postad i Irrpostning
Jag var ute på landet i några dagar. Det är skönt att få perspektiv. När jag fick lite distans och funderade över vad den här bloggen står för så insåg jag själv att jag inte har en aning om vad den egentligen är. Det skulle till och med vara möjligt att ifrågasätta hela dess plats i min digitala sfär.
För en tid sedan blev Posterous den stora snackisen. Det »perfekta verktyget« för att på språng kunna posta texter, bilder, videos, ljudinspelningar eller whatever från mobil eller dator och få det automatiskt inlagt på alla ens andra webtjänster. Kittet som knyter samman min Twitter, min Facebook, min Flickr och whatnot.
Efter att ha skapat ett konto där så insåg jag att det var dags att styra upp hur jag kopplar ihop mina digitala platser. Struktur. Tanke. Inte bara planlöst adderande av flöden.
Jag ritade en mental karta över tjänsterna som jag använder och började formulera någon slags tanke för hur jag ska använda dem. Vad som hela tiden lämnades utanför – eller var tvunget att tvingas in i strukturen – var den här bloggen.
Bloggen har i min nätvärld lite grann samma roll som väte har i det periodiska systemet: Om den ska vara med någonstans måste den tvingas in med tveksamma motiveringar och istället får den en unik plats som inte har något med det övriga att göra.
Jag slogs av det här när jag satt och konfigurerade Posterous. Först var jag väldigt peppad på möjligheten att roliga bilder jag tar när jag är ute och far kan autopostas även här, och inte bara på de andra ställena. Jag satt och ställde in det nödvändiga när jag plötsligt kom på att det egentligen var helt orimligt: Hur skulle det egentligen se ut om jag postade enstaka bilder med någon klämkäck kommentar mellan essäliknande prettoinlägg om ambient musik?
Helt enkelt inte bra.
Om man tittar på bloggformatets historia så handlade det i begynnelsen främst om korta postningar, nästan helt utan text men med länkar till besöksvärda sidor. Många av de bloggar jag följer i dag har sådär fyra-fem uppdateringar om dygnet, med massor av information kopplat till ett specifikt ämne.
När man har ett specifikt ämne att skriva om är det inte svårt att blogga mycket, med en röd tråd, med en sammanhängande ton (den söta saften har jag smakat när jag i tjänsten bloggat om exempelvis snooker-vm – det är betydligt enklare att fylla en blogg med relevanta texter när det handlar om ett specifikt, tidsbegränsat ämne). Alternativet är att satsa på kvantitet där de många små uppdateringarna får en egen funktion att fylla.
Beneath a Steel Sky är varken eller. Temat är löst hållet och frekvensen varierar.
Det här inlägget är skrivet mer för mig själv än för dig som läser, det ska erkännas. När jag insåg att det inte på ett vettigt sätt går att infoga den här bloggen i ett livsflöde mer än som nu görs – i högerkolumnen finns ju ändå statusuppdateringar, länkar och postningar på andra sajter – så kom jag till någon slags insikt att man inte behöver göra det på alla sätt bara för att det går.
Jag tror helt enkelt att den här bloggen mår bäst av att även fortsättningsvis vara arena för mina essäliknande prettoinlägg.
Jag älskar mobilt mikrobloggande, länkdelande och spridande av snabba ögonblicksbilder, men jag tror inte att Beneath a Steel Sky ska vara värd för det.
Det är så lätt att se möjligheterna, vad som går att lägga till. Hur mycket som helst går att lägga till. Lager på lager, insticksprogram efter insticksprogram. Någonstans vill jag tro att det i denna nya värld av obegränsad information är lika viktigt att välja bort.
Skivbolaget M-nus gjorde ju för mer än tio år sedan sin programförklaring att det är betydligt mer intressant att göra musik genom att ta bort element istället för att lägga till. Och jag tror att det kan bli ett ändamålsenligt grepp att inte autoposta allt här, att inte sätta fokus på de snabba sakerna här, eftersom jag själv känner att bloggen som medium för mig handlar om att uttrycka de saker som man inte får plats med på 140 klämkäcka tecken.
Bara för att det är sjukt kul att koppla ihop olika webtjänster så betyder inte det att det i varje fall per automatik blir ett fullkomligt perfekt publicistiskt grepp. Jag tror helt enkelt att den här bloggen som konceptuell produkt mår bättre av att inte vara del av autopostningskedjan (vilket är ironiskt, eftersom det är sådana saker jag jobbar med och ska främja).
Med detta sagt: Även om BASS kommer befinna sig på en lite udda plats i min digitala sfär så vill jag ändå ha den snabba, mer interaktiva kontakten. Så om du använder Twitter, Facebook, Flickr eller vad det nu må vara: Jag vill gärna följa dina uppdateringar där. Som kidsen säger: Adda mig.
Permalänk
Maila till (o)vän
Kanske relaterade inlägg:
Taggar:
bass >
bloggen >
bloggteori
FEED
