Beneath a Steel Sky » bass http://www.monotoni.se/bass Irrfärder och irrpostningar om popkultur, musik och jidder. Av Billy Rimgard. Wed, 09 Nov 2011 12:54:22 +0000 sv-se hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.1.2
Lättnaden och lyckan av ett fungerande hem http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/#comments Thu, 18 Feb 2010 15:10:39 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3642 Det började för ungefär ett år sedan. Bloggen började bli slöare, och slöare, och slöare. Och det drabbade inte bara dem som besöker den på webben för ibland gick det inte att ladda bilder till rss-flöden och liknande. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag började inaktivera plugins, ta bort flöden och laborera. Eftersom bloggtemat är klåfingrigt ihophackat från delar av andra teman av mig själv så misstänkte jag att det var bristen av optimering på det som var problemet. Men... Så läste jag härom dagen en guide till hur man snabbar upp sitt Wordpress. Och ögonen föll på punkten om att gamla plugins kan lämna en massa skräp kvar i databasen som gör hela sajten slö. Jag lyckades hitta fram till där man kollar det på webhotellet och... Det fanns över 700 megabyte av data från en statistikplugin som legat i bakgrunden och samlat in trafikinformation sedan begynnelsen. Tjenare. Jag raderade allt och nu: Glädjen. Lyckan. Friden. Äntligen går det som det ska. Som man vill att det ska göra. Smidigt. Och lättnaden jag känner av det får mig att inse att det är hög tid att radera gränsen mellan vad som är »internet« och »på riktigt« en gång för alla. Det här är ju mitt hem. Att få det i ordning känns lika bra som när man har möblerat om i lägenheten i den fysiska världen, eller när man äntligen får ändan ur vagnen och går ner med några stora lådor skräp till återvinningen (alternativt tjyvslänger i vanliga soporna). Det här är ett inlägg helt utan mening. Jag ville bara njuta av att posta på en blogg som inte står och tuggar i en minut när jag klickar »Publicera«.]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/feed/ 0 BASS förblir BASS http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/#comments Tue, 09 Feb 2010 08:28:47 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3590 Tack för att du tyckte till! Om det hade varit ett presidentval så skulle ordet »jordskredsseger« legat nära till hands. Om det hade varit en dagstidningssajt så hade jag satt rubriken »LÄSARNA kräver: Behåll NAMNET!«. Men så är det ju inte. På en blogg i februari 2010 sa en quickpoll att det var en halvtaskig idé att byta namn från »Beneath a Steel Sky« till »monotoni«. Så det här är och förblir BASS. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/feed/ 0 Namnbyte, bu eller bä? http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/#comments Wed, 03 Feb 2010 21:21:56 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3552 Val av namn är sällan enkelt. Ibland fastnar arbetsnamn till slutprodukten och vips så sitter de där med varumärken som Flickr eller Delicious som är kassa. Eller så sitter man och funderar länge och kommer upp med något som man har en full historisk och tematisk täckning för men som ändå känns lite skevt eftersom dessa inte framgår, som exempelvis The Cricket. Det går inte att välja ett bra namn. Men gemensamt för både arbetsnamn som fastnar och genomtänkta namn där referensen inte riktigt går fram är att de ganska fort blir naturliga. Varken man själv eller »målgruppen« reflekterar över det särskilt länge. Men... För lite mindre än sex år sedan när den här bloggen startade upp valde jag namnet »Beneath a Steel Sky« efter ett gammalt datorspel av anledningar som 1. det är ett sjukt vackert namn med fina associationer, 2. det var en subtil hyllning till något bortglömt som en gång betydde mycket och 3. det blev en fin diskrepans i att döpa bloggen efter ett datorspel och aldrig skriva om spel över huvud taget. Att det dessutom var exakt 10 år sedan det släpptes när bloggen startade spelade också in. Det var då. Nu har »Beneath a Steel Sky« återutgivits i en lysande iPhone-version, retrogaming-scenen har blivit en subkultur och antalet sökordsträffar till den här bloggen som har med gamla datorspel att göra står inte i proportion till antalet poster om dem (två på sex år). Jag vill byta namnet till vad domänen heter, monotoni. För i association och mervärden handlar bloggen minst lika mycket om »monotoni« som »Beneath a Steel Sky«. Ett namnbyte skulle ske knappt märkbart. Loggan i sidhuvudet skulle ändras. Sidtiteln skulle ändras. En handfull länkar hit skulle verka konstiga eftersom namnet var annorlunda men de skulle inte brytas efter domänen är och förblir vad den är. Men ändå tvekar jag. För här inne är vi ju BASS, liksom. I all sin skevhet känner jag en nostalgisk koppling till namnet. För efter sex år är det ju inte så konstigt att den här sidan har blivit en del av mig, något jag levt och lidit med. Och man ska inte ta för lätt på vad ett inkört namn betyder. Så, vad säger du? Ska jag byta? Tyck till i omröstningen uppe i högerkolumnen! ]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/feed/ 1 De mest lästa inläggen på bloggen 2009 http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/#comments Fri, 25 Dec 2009 12:24:30 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3404 Året är snart till ända och det har blivit dags att kika lite på vad som var populärast på bloggen under 2009. Vi bortser från att statistiken blir en aning missvisande eftersom den inte räknar med texter som lästs via rss-flödet. Det man kan konstatera är att bild, lista, kort och roligt är klart överrepresenterat på den här listan jämfört med frekvensen av sådana inlägg på bloggen, men det är ju så det funkar. Mest lästa inläggen på Beneath a Steel Sky 2009: 1. Obama omger sig med ondska Ett fotografi på Obama och premiärminister Zapatero, med sistnämndas två gotdöttrar. 2. Samtidigt, djupt nere i ett berg... Inlägget med bilder från kärnvapenbunkern ute i Sollentuna är från 2007 men drar ständigt till sig nya klick. 3. 99 problem och en självklar Min lista med 100 bästa låtarna från/för nollnoll-talet. 4. En bra story kan alltid berättas igen Definitivt en av mina personliga favorittexter från 2009. Tillbakablick i upptakten av The Pirate Bay-rättegången på hur pirater framställdes i media i början av 90-talet, innan world wide web. 5. Klättrar uppför Saltarö Berg Listans kanske mest otippade. Text om Montt Mardiés coversläpp »Direkt till Svenska«. 6. Harri Mänty behöver inte vara rädd Managern hittar Kent-gitarristens boardingkort, får honom att skaka av rädsla på Lollipop. Det här är historien om stalkingens tillfälligheter. 7. The King Kong Defense! Årets bästa meme. Jakten på King Kong i Kambodjas djungler går vidare! 8. Det kloka beslutet: Låt ditt trådlösa vara öppet Dussintext som jag bara skrev ihop för att jag blev förbannad på en kvällstidningsartikel som uppmanade folk att skydda sina nätverk. 9. Streckkoden, svart på vitt Kommentar till Googles hyllning av streckkoden och hur jag mixtrade med en sådan för att slippa militärtjänst. 10. Akten om min pappa - perspektiv på övervakning Ett inlägg från 2008 där jag går igenom övervakningsakten som staten under 30 år upprättade om min pappa. Ständigt aktuellt. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/feed/ 0 Medelmåttan åter på banan http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/#comments Tue, 01 Dec 2009 07:37:25 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3178 En nackdel med att vara en teknisk medelmåtta är att man klarar av att hacka ihop sitt bloggtema och sätta upp en installation av bloggverktyget men att man sedan saknar kompetens för att laga det när det oförklarligt slutar funka. Efter lite meck är vi tillbaka på banan. Inläggen som skrivits under tiden är publicerade. Lugnet lägger sig över nejden. Jag har saknat er. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/feed/ 0 Förlåt, alla RSS-läsare! http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/ http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/#comments Wed, 02 Sep 2009 22:25:07 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2653 »I nattens tysta timmar har jag undrat vad som händer där tekniken inte ser.« EDIT: Nu får jag dem i full text igen när jag testar. Om du inte får det, kommentera det helst inte till mig för då kommer jag få enorm huvudvärk. Eller, jo, kanske säg det. Risken finns att man måste uppdatera prenumerationen. Men jag hoppas att det rullar!]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/feed/ 0 Programförklaring http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/ http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/#comments Sun, 23 Aug 2009 21:00:12 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2549 Jag var ute på landet i några dagar. Det är skönt att få perspektiv. När jag fick lite distans och funderade över vad den här bloggen står för så insåg jag själv att jag inte har en aning om vad den egentligen är. Det skulle till och med vara möjligt att ifrågasätta hela dess plats i min digitala sfär. För en tid sedan blev Posterous den stora snackisen. Det »perfekta verktyget« för att på språng kunna posta texter, bilder, videos, ljudinspelningar eller whatever från mobil eller dator och få det automatiskt inlagt på alla ens andra webtjänster. Kittet som knyter samman min Twitter, min Facebook, min Flickr och whatnot. Efter att ha skapat ett konto där så insåg jag att det var dags att styra upp hur jag kopplar ihop mina digitala platser. Struktur. Tanke. Inte bara planlöst adderande av flöden. Jag ritade en mental karta över tjänsterna som jag använder och började formulera någon slags tanke för hur jag ska använda dem. Vad som hela tiden lämnades utanför - eller var tvunget att tvingas in i strukturen - var den här bloggen. Bloggen har i min nätvärld lite grann samma roll som väte har i det periodiska systemet: Om den ska vara med någonstans måste den tvingas in med tveksamma motiveringar och istället får den en unik plats som inte har något med det övriga att göra. Jag slogs av det här när jag satt och konfigurerade Posterous. Först var jag väldigt peppad på möjligheten att roliga bilder jag tar när jag är ute och far kan autopostas även här, och inte bara på de andra ställena. Jag satt och ställde in det nödvändiga när jag plötsligt kom på att det egentligen var helt orimligt: Hur skulle det egentligen se ut om jag postade enstaka bilder med någon klämkäck kommentar mellan essäliknande prettoinlägg om ambient musik? Helt enkelt inte bra. Om man tittar på bloggformatets historia så handlade det i begynnelsen främst om korta postningar, nästan helt utan text men med länkar till besöksvärda sidor. Många av de bloggar jag följer i dag har sådär fyra-fem uppdateringar om dygnet, med massor av information kopplat till ett specifikt ämne. När man har ett specifikt ämne att skriva om är det inte svårt att blogga mycket, med en röd tråd, med en sammanhängande ton (den söta saften har jag smakat när jag i tjänsten bloggat om exempelvis snooker-vm - det är betydligt enklare att fylla en blogg med relevanta texter när det handlar om ett specifikt, tidsbegränsat ämne). Alternativet är att satsa på kvantitet där de många små uppdateringarna får en egen funktion att fylla. Beneath a Steel Sky är varken eller. Temat är löst hållet och frekvensen varierar. Det här inlägget är skrivet mer för mig själv än för dig som läser, det ska erkännas. När jag insåg att det inte på ett vettigt sätt går att infoga den här bloggen i ett livsflöde mer än som nu görs - i högerkolumnen finns ju ändå statusuppdateringar, länkar och postningar på andra sajter - så kom jag till någon slags insikt att man inte behöver göra det på alla sätt bara för att det går. Jag tror helt enkelt att den här bloggen mår bäst av att även fortsättningsvis vara arena för mina essäliknande prettoinlägg. Jag älskar mobilt mikrobloggande, länkdelande och spridande av snabba ögonblicksbilder, men jag tror inte att Beneath a Steel Sky ska vara värd för det. Det är så lätt att se möjligheterna, vad som går att lägga till. Hur mycket som helst går att lägga till. Lager på lager, insticksprogram efter insticksprogram. Någonstans vill jag tro att det i denna nya värld av obegränsad information är lika viktigt att välja bort. Skivbolaget M-nus gjorde ju för mer än tio år sedan sin programförklaring att det är betydligt mer intressant att göra musik genom att ta bort element istället för att lägga till. Och jag tror att det kan bli ett ändamålsenligt grepp att inte autoposta allt här, att inte sätta fokus på de snabba sakerna här, eftersom jag själv känner att bloggen som medium för mig handlar om att uttrycka de saker som man inte får plats med på 140 klämkäcka tecken. Bara för att det är sjukt kul att koppla ihop olika webtjänster så betyder inte det att det i varje fall per automatik blir ett fullkomligt perfekt publicistiskt grepp. Jag tror helt enkelt att den här bloggen som konceptuell produkt mår bättre av att inte vara del av autopostningskedjan (vilket är ironiskt, eftersom det är sådana saker jag jobbar med och ska främja). Med detta sagt: Även om BASS kommer befinna sig på en lite udda plats i min digitala sfär så vill jag ändå ha den snabba, mer interaktiva kontakten. Så om du använder Twitter, Facebook, Flickr eller vad det nu må vara: Jag vill gärna följa dina uppdateringar där. Som kidsen säger: Adda mig.]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/feed/ 2 Bloggdemokratin http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/ http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/#comments Wed, 17 Jun 2009 21:02:58 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2265 Okej, nu har »folket« talat och jag har egentligen bara en fundering: Hur kan tio personer som hänger här välja den tredje linjen och gå emot undergångstemat? Allvarligt talat: Om era röster var seriöst kastade så är det såklart väldigt smickrande att ni tror att det skulle komma något bra ur en sådan övning. Men det är väl inte helt höga odds på att många av ja-rösterna kom bara för att ni vill höra mig göra bort mig. Nåja, nu har förväntningarna piskats upp och världen håller andan för att se vart det här bär hän. Jag kommer väl inte undan utan att göra ett försök antar jag. Ska försöka hålla Pietro Maglios bevingade ord i minnet. »Det spelar ingen roll vad man gör, folk blir jätteglada bara över att man gör.« Fortsättning följer...]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/feed/ 3 Fem år http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/ http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/#comments Thu, 16 Apr 2009 11:28:38 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1777 Idag. Idag fyller bloggen 5 år. Skratta eller gråta? Det har onekligen varit någon sorts resa. Obetydlig i det stora men fantastisk i det lilla. Jag är rätt tom på ord, som ni märkt (eller inte märkt) de senaste veckorna, så jag har egentligen ingen vettig slutsats. Jag kan bara konstatera att vi fortsätter hålla fortet där andra lägger sig ner och visar halsen. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/feed/ 8 Hjälp efterlyses http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/ http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/#comments Sun, 22 Mar 2009 01:03:13 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1763 På sidor här på bloggen där det inte är så mycket text, exempelvis den här postningen eller kontakta-sidan, så trillar högerspalten in i content-fältet där texten slutar. Det ser fördjävligt ut. Förvisso ett bra incitament för att skriva långt, men icke desto mindre irriterande. Jag har fulknackat ihop det här bloggtemat själv men har ingen aning om vart i stylesheetet jag ska felsöka för att få till det där. Jag har laborerat länge nog nu utan att lyckas men känner att det är dags att ta det i hamn. Tips eller idéer? EDIT: Problemet löst! Tackar för hjälpen!]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/feed/ 11 Karaktärsmordet http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/ http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/#comments Tue, 17 Mar 2009 17:02:23 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1721 Kim osäkrat höghastighetsgeväret och klättrat upp i närmaste vattentorn...
"aktualiteter? google ads? innebär det här att det från och med nu kommer skrivas mindre om barrskogselectronica och dystopisk popkultur på bass? det är ju din rätt naturligtvis. men det är lite som när yvonne började göra hårdrock, för att dra en parallell till ett gammalt inlägg här som jag läste för ett tag sedan"
...och han träffar mig rakt mellan ögonen med den parallellen. Underbart och, som man brukar säga, klockrent. Mer effektiv avrättning får man leta efter. Men nej Kim, du siktar bra men det är ingen fara. Den röda nätbrynjan har jag ännu inte tagit på mig (för att fortsätta din liknelse). En intentionsförklaring kan dock vara på sin plats. Google-annonserna är ett litet experiment. Omkostnaderna för domännamnen, serverplats och allmänna webpysslet är inte stora men ändå lite småsura. Syftet med mitt experiment är tudelat: 1. Funkar Google-annonser i en sådan utsträckning att dessa omkostnader kan täckas (vilket jag är skeptisk till eftersom jag själv aldrig klickat på webannonser)? 2. Även om dessa omkostnader täcks, är det trots allt värt det med tanke på den allmänna sunkighet som de bidrar med genom sin blotta existens (vilket jag också är skeptisk till)? Jag hade mycket hellre sett en lösning med »handplockade« annonser som passar innehållet på bloggen men eftersom det är ogörbart så testar jag detta och ser. Kom gärna med feedback på om ni tycker det är helt genomuselt. Jag lyssnar. Postningar som relaterar till aktualiteter har däremot förekommit även tidigare, så där ser du nog bara spöken i och med att två sådana råkade sammanfalla med annonserna. (Här hade jag lagt in en smiley om det inte var för att de gör sig så dåligt i skrift.) ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/feed/ 6 Hur känns det här då? http://www.monotoni.se/bass/2009/02/hur-kanns-det-har-da/ http://www.monotoni.se/bass/2009/02/hur-kanns-det-har-da/#comments Mon, 09 Feb 2009 14:30:29 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1369 http://www.monotoni.se/bass/2009/02/hur-kanns-det-har-da/feed/ 1 Reboot 3 http://www.monotoni.se/bass/2009/02/reboot-3/ http://www.monotoni.se/bass/2009/02/reboot-3/#comments Sun, 08 Feb 2009 21:01:38 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/?p=1332 Oj, vad hände här då. Om du läser via RSS kan det vara läge att gå in på monotoni.se ett slag. Det har byggts om en aning här. Ta gärna en minut och läs det här inlägget. Det är sorterat under »Viktig info« och även om vi kan diskutera hur pass viktigt det är så... För ett halvår sedan insåg jag att Beneath a Steel Sky var helt isolerad från mina övriga nätflöden och jag började bygga på en ny front som bättre tar in bilder och text från andra håll. BASS har ändå blivit stället där jag postar lite mer genomtänkta (nå, inte alltid), längre texter medan bilder från stan och andra mobila saker kommer via Twitpic och liknande. Jag ville få en helhet och därför finns ett antal nyheter nu. Snabb genomgång: • Högst upp ligger de två senaste uppdateringarna från min Twitter. Tyvärr skriver jag på engelska där med hänsyn till internationella vänner och det blir rätt risigt att ta in det engelska här, men det är ett svårt dilemma att lösa. Genom min Twitter kommer uppdateringar med bilder och liknande när jag är på resande fot och inte kan uppdatera bloggen. (Förresten: Vet nån hur man kan få den att säga »timmar« och »min« istället för »hours«/mins«? Det står bara "$time ago" i pluggen.) • Längst upp i högermenyn ligger nu de senast sparade länkarna. Läsvärda artiklar, bild- och videouppladdningar och andra prylar hamnar här. Ofta läser jag texter jag tänker att jag borde blogga om och så rinner det ut i sanden, men i och med denna uppdatering kan jag tipsa om saker utan att behöva formulera ett inlägg om dem. • På sistone har det varit många intressanta diskussioner i kommentarsfälten och därför har jag lagt till »Senaste kommentarer« i högermenyn för att det ska bli bättre översikt. • Kraftigt förbättrat arkiv. • Postningar som varit något mer än det vanliga kacklandet (lite mer essäbetonade texter, intervjuer, reportage eller liknande) finns nu samlat på en sida (designen kräver lite pyssel här men det kommer). • Förbättrad funktionalitet för Twitter. När du skriver en kommentar kan du nu fylla i ditt användarnamn så kommer det att följa med in i postningen (din e-post visas inte heller fortsättningsvis). Har även lagt till snabbknapp för att du ska kunna twittra om en postning om du gillar den. • Jag har testat och sett att den nya designen funkar i Firefox, IE och Chrome, men däremot blir det lite grafiska fel i högermenyn om man kör Safari på Mac. Tips på att överkomma detta mottas tacksamt, liksom övriga synpunkter på vad som kan göras rätt. Kommentera gärna om det är något som inte fungerar, för jag misstänker att min fulhackade design kan innehålla en del fel]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/02/reboot-3/feed/ 1 Vi hänger i köket, vid sidan av samtalet http://www.monotoni.se/bass/2009/02/vi-hanger-i-koket-vid-sidan-av-samtalet/ http://www.monotoni.se/bass/2009/02/vi-hanger-i-koket-vid-sidan-av-samtalet/#comments Sat, 07 Feb 2009 12:11:02 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/?p=1268 Foto av amusing Med vilka kriterier kan man döma om en blogg är »lyckad«? Är det när det postas mycket kommentarer? När det länkas mycket från andra bloggar? När det är många besökare? När den vinner utmärkelser vid galor? För några dagar sedan kom en kommentar här på BASS:
peterflax sa, 2009-02-06 kl 10:26 varför är inte du med i omröstningar om årets blogg? allt här är så läsvärt.
Tack peterflax för de vänliga orden! Men jag tror att de båda meningarna i din kommentar motsäger varandra.  »Åhnej, inte ett surt-sa-räven-inlägg nu«, suckar du.  »Nej men inte alls«, säger jag, »jag skulle jättegärna gå på fest och få pris, det handlar inte om någon diss mot prisföreteelsen. Men låt mig sätta in det i ett större sammanhang«.  Och så drar jag ned svarta tavlan och börjar rita diagram… Jag har alltid haft en ohälsosam fascination för popkulturella företeelser som verkar i marginalen. Och med det menar jag saker som är bra samtidigt som de är smala. Vem som helst kan trycka en sjutumsvinyl i 50 ex, begrava hälften i jorden och sälja resten i en skivbörs som är öppen 10-13 på tisdagar. Smalhet i sig är inte svårt att uppnå, fråga vilken poet som helst. Det som alltid präglat mig är fascinationen för det som både är smalt och har höga ambitioner, en vanligt förekommande kombination hos band som brukade kallas »popmusikens bäst bevarade hemlighet« (jag tror inte popmusiken har så många bevarade hemligheter längre). Det mesta jag gjort själv har jag nog undermedvetet också velat styra till det hållet. Såväl orden som musiken har jag i en ideal värld föreställt mig inte vara festens epicenter som alla samlas kring utan snarare den där lite introverta personen som hänger i köket och som inte så många tar notis om men som du hamnar i ett långt samtal med och när du vaknar upp morgonen därpå tänker du överraskat att du inte väntade dig att du skulle träffa en sån person på den festen. Många av de jag uppskattar allra mest som skribenter är sådana som verkar bakom fiendens linjer. Själv har jag alltid försökt vara någon på Bletchley Park. De bloggar som nomineras och prisas på galor är oftast sådana som deltar i det offentliga samtalet. De kommenterar dagsaktuella ämnen, lyfter fram perspektiv som traditionell media inte tar upp och driver en agenda. Jag är väldigt imponerad av arbetet som många av dem gör men har personligen inget intresse av att ha den infallsvinkeln. Inte för att jag tycker det offentliga samtalet och de som för det är trams, utan för att det inte är min grej. Men det är klart att tanken har slagit även mig. De gånger jag länkat till en debatterad artikel och hamnat i molnet på bloggportalerna så har trafiken gått upp sjukt mycket i ett par dagar innan den normaliseras. Sjukt mycket. Självklart har jag då tänkt att det kanske vore en idé att göra så mer, att ta till lite samtidsdebatt för att dra hit massorna och sen trycka upp en utläggning om Stars of the Lid rakt i ansiktet när de som minst anar det. Men det fungerar inte. När jag har kommit på vad jag tycker i ett ämne är det sedan flera dagar bortglömt. Jag trivs jävligt bra i bloggosfärens bakvatten. Jag gillar att ha teman och tempo på BASS som inte styrs av vad som sitter på löpsedlarna. Jag hittar näring i att skriva om exakt det som inte ligger som en av de mest debatterade artiklarna på bloggportalerna. För att jag tycker det saknas. För att jag själv tycker för många bra skribenter ägnar för mycket tid åt vad som händer just nu. Med vilka kriterier kan man döma om en blogg är lyckad? En normal dag kommer runt 700 läsare in hit om man tittar på bloggens egen statistik. Runt 200 enligt Google Analytics. Trafikanalys är pussel där inga bitar passar och för mig kvittar det. Jag minns att Jocke Berg i en intervju någon gång kring första plattan sa »om bara en person i publiken går från spelningen och är några centimeter längre så har vi lyckats« och jag tror den inställningen är det sundaste man kan ha till allt man gör. Om bara en person tycker att arbetsdagen blev lite lättare av att gå in och skumma ett inlägg om robotkonst här så har jag ju lyckats. Så, mitt svar till peterflax fråga inledningsvis är: Jag tror att BASS omöjligen skulle kunna lyftas upp till nomineringar om bloggpriser just på grund av att du tycker den är läsvärd. Låter det rimligt?]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/02/vi-hanger-i-koket-vid-sidan-av-samtalet/feed/ 2 Reboot http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/ http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/#comments Sun, 14 Sep 2008 23:37:40 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/ Första inflygningen till Berlin trodde jag inte vi skulle klara det. Turbulensen slog i planet som en slagborr och när marken började närma sig kom sidvinden och slet tag i hela kärran. Trodde vi skulle slås i backen men det blev bara en ovanligt hård landning. Tanten bredvid mig skrek. Till och med flygvärdinnorna såg oroliga ut. Efteråt var jag lättad. För jag reste själv. Om man ska krascha när man flyger ska man göra det i sällskap. Det är tio år sedan och mycket har hänt. För mycket, kanske. Jag har slutat vara orolig i sidvind och turbulens. Kanske har jag sett för många avsnitt av »Air Crash Investigations« och lever i en övertro på vilka ansträngningar piloter och maskiner klarar. Jag har slutat sitta med ryggen i färdriktningen när jag åker tåg också, även fast chansen att överleva i en olycka är otroligt mycket högre då. Jag har slutat gå ut ur tvättstugan när jag startar centrifugen också. När cylindern stod och vibrerade på sitt betongfundament tänkte jag alltid att någon gång i världshistorien kommer en sån där jävel att lossna från sitt fäste och krossa någon till en blöt fläck mot en vägg och jag var noga med att se till att det inte blev jag. Bonusen var att jag i nyhetsstoryn skulle kunna stå och se allvarlig ut framför en demolerad tvättstuga och överlägset säga att jag såg det komma. Det är inte så att jag inte tror att det kommer att hända längre. Jag ser hur den brummar och vaggar medan tvätten snurrar 1500 varv i minuten, väl medveten om vad som väntar, men jag orkar inte fly längre. De flesta av mina Utvalda Särskilda Beteenden (låter snyggare än »tvångstankar«, eller hur?) har jag gjort mig av med på det sättet. Jag ser dem, jag erkänner dem men jag orkar inte vara slav under dem. Det händer till och med att jag går ner till livsen på hörnet om söndagseftermiddagarna och köper en påse nötter utan att byta till en mer anständig kostymering än slapp-white-trash-klädseln jag har på mig - en fullständig otänkbarhet ända till helt nyligen. Den enda tvångstanken jag fortfarande när och vårdar är kravet på Den Läsvärda Texten. Jag har på många sätt kört fast i tanken att eftersom det skrivna ordet är det enda jag upplever mig behärska till en grad som känns bekväm så vill jag i det fallet inte sänka standarden. En urtvättad t-shirt och sunkbyxor på livsen betyder försvinnande lite eftersom min väg till fulländning i stil är ganska lång även om jag ansträngt mig, men att slänga iväg vilken text som helst... Där är vi inne på heder. Jag tror att den rätta termen för det som behövs är en »reboot«. För de allra flesta sitter en stor röd knapp på armlängds avstånd. När det blir för komplicerat eller invecklat eller när det grävts på alla ställen man kommer åt och det inte finns någon poäng kvar att vinna på att försöka mer, då trycker man på den knappen. »Reboot« står det med neutralt typsnitt på den. För vissa tar det sig uttryck i att de säljer allt de har och flyttar till en liten asiatisk by med bergsbönder och börjar driva får. För andra att de säger upp sig från Kontoret och börjar arbeta med Kroppen. En »reboot« har alls ingenting med »kris« att göra. Att som nyskild 45-åring köpa Ferrari och börja spruta champagne är inte att göra en »reboot«, det är bara pinsamt. De stora science fiction-historierna har kanske de bästa exemplen på reboots. Ta Superman som exempel. Från början kunde han inte flyga men lärde sig med åren vartefter nya tecknare tog vid. Batman är ett annat bra exempel. Precis som Superman dök han upp i slutet på 30-talet och 50 år senare var det omöjligt att försöka tänka sig en linjär historia kring honom. Så mycket hade hänt med så många olika författare/tecknare att det inte längre fanns en utan väldigt många tidslinjer och Batmans och Supermans. I mitten av 80-talet fick DC Comics nog. De rebootade hela sitt universum i och med de 12 bespottade numren av »Crisis on Infinite Earths«. Efter det bladet blankt och alla historier kunde börja om. Tim Burtons Batman-film var en till reboot. Filmerna som startade härom året med »Batman Begins« var ytterligare en. Det vore ganska skönt med en reboot. Här och nu. Fyra och ett halvt år av Beneath a Steel Sky har lett till så många förväxlingar och förvirringar att det är omöjligt att finna en röd tråd i den här sörjan längre. Det var väl egentligen aldrig meningen heller, men avsaknad av körschema är knappast en bra ursäkt för att spreta som en paraplyfontän. Men mer än innehållet på bloggen behöver rebootas så behöver jag göra det. Även med den sista utposten av Utvalda Särskilda Beteenden som jag håller så hårt och så nära. Det behöver inte vara så jävla märkvärdigt hela tiden. Efter »Frauds«-postningarna stod det helt stilla för mig. Det har ju inte direkt varit brist på saker att skriva om. Så många gånger har jag varit i kraft med att publicera en text men hejdat mig och tagit bort den på grund av en högtravande tanke om att kommentera är sämre än att producera, att betrakta är sämre än att göra eget. För »Ring P1« finns ju redan, varför skulle jag behöva komplettera det? Allt som inte haft en tanke, ett koncept och en ambition som »Frauds«-postningarna har rykt. Jag var på alltid lika trevliga Popaganda för några helger sedan och pratade med Flyer-Jimmy. Han sa att det var kasst att jag inte uppdaterade bloggen. Jag förklarade för honom att inga inlägg blev som jag ville ha dem, att det var omöjligt att hålla den höjd på nivån som jag kräver. Han föreslog att jag varje dag en vecka skulle fota min avföring och publicera på bloggen eftersom det skulle ta hela innehållet till någon slags noll-nivå och att det efter den veckan skulle vara omöjligt att inte publicera grejer som var bättre än det. Poängen är inte dum, även om jag denna gång avstår från det bokstavliga tillvägagångssättet. Det blir en reboot istället. Jag sträcker mig efter knappen nu. Vi börjar om med allt. Precis som när dagens filmtittare ser »The Dark Knight« och skiter fullständigt att det en gång i världen fanns ett irriterande litet kräk som hette Bat-Mite i serien så kommer ni Beneath a Steel Sky-läsare ha glömt bort det här om ett tag. Rebootens själva essens är ju att koppla sig loss från schacklarna, bortse från reglerna som ritats upp tidigare och vilken inverkan de borde ha på det nuvarande ögonblicket om allt vore linjärt. Och att koppla sig loss, koppla av och göra istället för att fundera på om det kan göras... Det är en grej som verkligen känns nödvändigt just nu. Alla ok kan ju inte bäras för evigt.]]> http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/feed/ 1 Att hitta tillbaka efter »Frauds« http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/#comments Fri, 13 Jun 2008 08:40:13 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/ (foto lånat från Ilmo Joe) Puh, det har varit svårt att komma tillbaka in i matchen efter »Frauds«-uttömningen. Ärligt talat, kan du klandra mig? Vart tar vi vägen nu? Det är en märklig känsla när den sista punkten (bokstavlig eller bildlig) är satt i ett projekt som varit nära och personligt. Å ena sidan är man stolt som en tupp och känner inspirationens fartvind men å andra sidan så finns där bara en stor tomhet och nästan lättnad över att det är över. I arbetslivet är det sällan så. När ett projekt är klart är det redan tre andra på gång. Och även om man kan känna sig nöjd på ett professionellt plan så berör det ju aldrig på ett så riktigt nära sätt som när det handlar om ens egna pyssel. »Frauds« var påfrestande på många sätt. Först kom allt meckande med musiken. Och all frustration som kommer med det. När jag skriver här gör jag det ganska ohindret för orden har alltid kommit lätt till mig. Jag vet att jag med ganska lite ansträngning kan tåta ihop en läsbar text och jag känner mig bekväm i situationen. När jag knåpar med musiken är det alls inte så. Jag är utanför mitt naturliga element och vägen från tanke via genomförande till resultat är oerhört lång, plågsam och full av hinder. När musiken började bli klar startade jag serien av »Vägen mot Frauds«-postningar. Jag kände att jag behövde sätta mixtapen i ett sammanhang och skrev utan förväntningar om min historia med ambient- och collagemusik. Det var faktiskt första gången på de här fyra åren av blogg som jag varit verkligen personlig och det i kombination med det fina gensvaret från er läsare gjorde att det blev lite svettigt. Jag har nämligen alltid haft ett behov att hela tiden ta ett steg tillbaka och fråga »Vad pysslar jag med nu?«. Vet inte varför, egentligen, för mitt ego är ju lika stort som alla andras. Men det där självkritiska studerandet av vad jag pysslar med har funkat. Ibland kanske det har hämmat mig men många fler gånger har jag känt att det garanterat en viss kvalitet. De värsta klavertrampen har förhoppningsvis uteblivit. Med hela »Frauds« - musik som text - kändes det som att allt det där var avstängt. Någon råkade flippa Off-switchen och plötsligt var det superfokus på BILLYS LIV och jag såg besöksstatistiken skjuta i höjden under »Vägen mot...« och rycktes med och skrev ännu mer personligt och nästan grävde fram litterära ambitioner och skämdes inte längre för att »jag« antingen var subjekt eller objekt i varenda mening. Och vet ni vad... Vet ni vad det lite jobbiga med allt är? Jag gillade det. Ha! Jag tyckte det var fantastiskt. Att slå på en gammal skiva, hälla upp ett glas rött och i nattimman skriva gamla skrönor om upplevelser och händelser och folk man knappt minns ansiktet på... Det var gick så enkelt. Jag kände mig som Plura när han berättar om spårvagnarna och fabrikerna som stod som tomma röda tegelskal. Och av din mammas hus i hörnet fanns inget kvar. Vad det innebär för framtiden återstår att se. Kanske har jag skapat ett monster? Du förstår säkert att det varit svårt att komma tillbaka in i matchen. Du förstår att det här är ett tillfälle när det kan vara bra att ta ett steg tillbaka och fundera vad man pysslar med? Från och med i morgon har jag semester. Det betyder tid. Och tid betyder oanade möjligheter för orerande på bloggen. Passa dig. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/feed/ 1 Grattis bloggen! http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/ http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/#comments Wed, 16 Apr 2008 04:43:52 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/ Idag händer det. Bloggen fyller år. Fyra år, dessutom. I bloggvärlden där folk startar och lägger ner och flyttar och byter bloggar till höger och vänster känns det som en evighet. Det var i mitten av mars 2004. Jag fick ett mail från Sebastian Suarez-Golborne. Han berättade att Bomben skulle läggas ned men att något nytt skulle träda fram. Jag hade slutat skriva för Bomben ett år tidigare när vi startade The Cricket men sajten hade levt vidare med ett nytt skal och ny ton i artiklarna. Det var inte så uppstrukturerat mellan recensioner och artiklar längre, utan mer fritt informationsflöde. Listor, intervjuer och små betraktelser i vad man idag skulle kalla »bloggformat«. Detta skulle nu ta ett slut. I en bloggpost av Gustav Gelin från 2005 går att läsa:
"Jag minns första gången jag hörde ordet blogg. Det var hemma hos Emil i villan i Mälarhöjden. Vi hade vad vi på Bomben brukade kalla "ett stort jävla möte", och Emil pratade på om den nya tuffa grejen. Sebastian, Linus, Agge, Daniel och antagligen Kalle och Micke också var alla överens om att när vi nu bestämt oss för att lägga ner Bomben så skulle vi förvandla den till en blogg-portal."
Detta möte föregick alltså mailet som Sebastian skickade. Han berättade planerna om portalen, att de ville samla ett antal skribenter, kompisar, mysiga killar och tjejer som skrev om sina egna små prylar. Att samla alla under ett paraply skulle göra det lättare för läsarna att hitta dit. Jag minns vad Sebastian skrev. »Från dig förväntar jag mig texter om ambient electronica och essäer om latinamerikansk kulturpolitik.« Hur skulle jag kunna tacka nej? beneath.jpgSen sa han, »du behöver ett namn på bloggen«. Och jag hade ingen aning utan tog bara en av de vackraste titlarna jag visste. Korkat egentligen. »Beneath a Steel Sky«. Engelsk titel på svensk blogg. En titel som egentligen inte säger något om innehållet (men som trots allt gått som en röd tråd genom alla år). Men det är ju så med namn... Första infallet blir ett arbetsnamn. Och arbetsnamnet fastnar. Jag menar, hur smart var det att döpa en sajt till »Flickr« men hur många bryr sig idag? Tack för det, Sebastian, Emil och ni andra. Jag hade nog aldrig dragit igång en blogg om inte ni frågat, och så mycket jag gått miste om från mitt första inlägg till idag då! Ja herre gud. Fyra år. Jag vet inte. Kanske är det inte meningen att en blogg ska finnas så länge? Att den ska vara något flyktigt som liksom bra popmusik har kort hållbarhetstid? Jag vet inte. »Habit and fear of change are the worst reasons for ever doing ANYTHING.« Absolut. Men det är inte av de anledningarna jag fortfarande kör på. Det finns ju tusen saker till att berätta om och jag är inte på långa vägar klar. Tack för att du läser! Utan dig hade Beneath a Steel Sky inte varit något. Nu kör vi!]]> http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/feed/ 13 Sökorden http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/ http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/#comments Mon, 18 Feb 2008 11:25:56 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/ http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/feed/ 1 Information om ansiktslyftning på BASS http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/#comments Sun, 06 Jan 2008 12:46:13 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/feed/ 5 Statistiken som ljuger http://www.monotoni.se/bass Irrfärder och irrpostningar om popkultur, musik och jidder. Av Billy Rimgard. Wed, 09 Nov 2011 12:54:22 +0000 sv-se hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.1.2
Beneath a Steel Sky » bass http://www.monotoni.se/bass Irrfärder och irrpostningar om popkultur, musik och jidder. Av Billy Rimgard. Wed, 09 Nov 2011 12:54:22 +0000 sv-se hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.1.2
Lättnaden och lyckan av ett fungerande hem http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/#comments Thu, 18 Feb 2010 15:10:39 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3642 Det började för ungefär ett år sedan. Bloggen började bli slöare, och slöare, och slöare. Och det drabbade inte bara dem som besöker den på webben för ibland gick det inte att ladda bilder till rss-flöden och liknande. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag började inaktivera plugins, ta bort flöden och laborera. Eftersom bloggtemat är klåfingrigt ihophackat från delar av andra teman av mig själv så misstänkte jag att det var bristen av optimering på det som var problemet. Men... Så läste jag härom dagen en guide till hur man snabbar upp sitt Wordpress. Och ögonen föll på punkten om att gamla plugins kan lämna en massa skräp kvar i databasen som gör hela sajten slö. Jag lyckades hitta fram till där man kollar det på webhotellet och... Det fanns över 700 megabyte av data från en statistikplugin som legat i bakgrunden och samlat in trafikinformation sedan begynnelsen. Tjenare. Jag raderade allt och nu: Glädjen. Lyckan. Friden. Äntligen går det som det ska. Som man vill att det ska göra. Smidigt. Och lättnaden jag känner av det får mig att inse att det är hög tid att radera gränsen mellan vad som är »internet« och »på riktigt« en gång för alla. Det här är ju mitt hem. Att få det i ordning känns lika bra som när man har möblerat om i lägenheten i den fysiska världen, eller när man äntligen får ändan ur vagnen och går ner med några stora lådor skräp till återvinningen (alternativt tjyvslänger i vanliga soporna). Det här är ett inlägg helt utan mening. Jag ville bara njuta av att posta på en blogg som inte står och tuggar i en minut när jag klickar »Publicera«.]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/feed/ 0 BASS förblir BASS http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/#comments Tue, 09 Feb 2010 08:28:47 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3590 Tack för att du tyckte till! Om det hade varit ett presidentval så skulle ordet »jordskredsseger« legat nära till hands. Om det hade varit en dagstidningssajt så hade jag satt rubriken »LÄSARNA kräver: Behåll NAMNET!«. Men så är det ju inte. På en blogg i februari 2010 sa en quickpoll att det var en halvtaskig idé att byta namn från »Beneath a Steel Sky« till »monotoni«. Så det här är och förblir BASS. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/feed/ 0 Namnbyte, bu eller bä? http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/#comments Wed, 03 Feb 2010 21:21:56 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3552 Val av namn är sällan enkelt. Ibland fastnar arbetsnamn till slutprodukten och vips så sitter de där med varumärken som Flickr eller Delicious som är kassa. Eller så sitter man och funderar länge och kommer upp med något som man har en full historisk och tematisk täckning för men som ändå känns lite skevt eftersom dessa inte framgår, som exempelvis The Cricket. Det går inte att välja ett bra namn. Men gemensamt för både arbetsnamn som fastnar och genomtänkta namn där referensen inte riktigt går fram är att de ganska fort blir naturliga. Varken man själv eller »målgruppen« reflekterar över det särskilt länge. Men... För lite mindre än sex år sedan när den här bloggen startade upp valde jag namnet »Beneath a Steel Sky« efter ett gammalt datorspel av anledningar som 1. det är ett sjukt vackert namn med fina associationer, 2. det var en subtil hyllning till något bortglömt som en gång betydde mycket och 3. det blev en fin diskrepans i att döpa bloggen efter ett datorspel och aldrig skriva om spel över huvud taget. Att det dessutom var exakt 10 år sedan det släpptes när bloggen startade spelade också in. Det var då. Nu har »Beneath a Steel Sky« återutgivits i en lysande iPhone-version, retrogaming-scenen har blivit en subkultur och antalet sökordsträffar till den här bloggen som har med gamla datorspel att göra står inte i proportion till antalet poster om dem (två på sex år). Jag vill byta namnet till vad domänen heter, monotoni. För i association och mervärden handlar bloggen minst lika mycket om »monotoni« som »Beneath a Steel Sky«. Ett namnbyte skulle ske knappt märkbart. Loggan i sidhuvudet skulle ändras. Sidtiteln skulle ändras. En handfull länkar hit skulle verka konstiga eftersom namnet var annorlunda men de skulle inte brytas efter domänen är och förblir vad den är. Men ändå tvekar jag. För här inne är vi ju BASS, liksom. I all sin skevhet känner jag en nostalgisk koppling till namnet. För efter sex år är det ju inte så konstigt att den här sidan har blivit en del av mig, något jag levt och lidit med. Och man ska inte ta för lätt på vad ett inkört namn betyder. Så, vad säger du? Ska jag byta? Tyck till i omröstningen uppe i högerkolumnen! ]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/feed/ 1 De mest lästa inläggen på bloggen 2009 http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/#comments Fri, 25 Dec 2009 12:24:30 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3404 Året är snart till ända och det har blivit dags att kika lite på vad som var populärast på bloggen under 2009. Vi bortser från att statistiken blir en aning missvisande eftersom den inte räknar med texter som lästs via rss-flödet. Det man kan konstatera är att bild, lista, kort och roligt är klart överrepresenterat på den här listan jämfört med frekvensen av sådana inlägg på bloggen, men det är ju så det funkar. Mest lästa inläggen på Beneath a Steel Sky 2009: 1. Obama omger sig med ondska Ett fotografi på Obama och premiärminister Zapatero, med sistnämndas två gotdöttrar. 2. Samtidigt, djupt nere i ett berg... Inlägget med bilder från kärnvapenbunkern ute i Sollentuna är från 2007 men drar ständigt till sig nya klick. 3. 99 problem och en självklar Min lista med 100 bästa låtarna från/för nollnoll-talet. 4. En bra story kan alltid berättas igen Definitivt en av mina personliga favorittexter från 2009. Tillbakablick i upptakten av The Pirate Bay-rättegången på hur pirater framställdes i media i början av 90-talet, innan world wide web. 5. Klättrar uppför Saltarö Berg Listans kanske mest otippade. Text om Montt Mardiés coversläpp »Direkt till Svenska«. 6. Harri Mänty behöver inte vara rädd Managern hittar Kent-gitarristens boardingkort, får honom att skaka av rädsla på Lollipop. Det här är historien om stalkingens tillfälligheter. 7. The King Kong Defense! Årets bästa meme. Jakten på King Kong i Kambodjas djungler går vidare! 8. Det kloka beslutet: Låt ditt trådlösa vara öppet Dussintext som jag bara skrev ihop för att jag blev förbannad på en kvällstidningsartikel som uppmanade folk att skydda sina nätverk. 9. Streckkoden, svart på vitt Kommentar till Googles hyllning av streckkoden och hur jag mixtrade med en sådan för att slippa militärtjänst. 10. Akten om min pappa - perspektiv på övervakning Ett inlägg från 2008 där jag går igenom övervakningsakten som staten under 30 år upprättade om min pappa. Ständigt aktuellt. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/feed/ 0 Medelmåttan åter på banan http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/#comments Tue, 01 Dec 2009 07:37:25 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3178 En nackdel med att vara en teknisk medelmåtta är att man klarar av att hacka ihop sitt bloggtema och sätta upp en installation av bloggverktyget men att man sedan saknar kompetens för att laga det när det oförklarligt slutar funka. Efter lite meck är vi tillbaka på banan. Inläggen som skrivits under tiden är publicerade. Lugnet lägger sig över nejden. Jag har saknat er. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/feed/ 0 Förlåt, alla RSS-läsare! http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/ http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/#comments Wed, 02 Sep 2009 22:25:07 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2653 »I nattens tysta timmar har jag undrat vad som händer där tekniken inte ser.« EDIT: Nu får jag dem i full text igen när jag testar. Om du inte får det, kommentera det helst inte till mig för då kommer jag få enorm huvudvärk. Eller, jo, kanske säg det. Risken finns att man måste uppdatera prenumerationen. Men jag hoppas att det rullar!]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/feed/ 0 Programförklaring http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/ http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/#comments Sun, 23 Aug 2009 21:00:12 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2549 Jag var ute på landet i några dagar. Det är skönt att få perspektiv. När jag fick lite distans och funderade över vad den här bloggen står för så insåg jag själv att jag inte har en aning om vad den egentligen är. Det skulle till och med vara möjligt att ifrågasätta hela dess plats i min digitala sfär. För en tid sedan blev Posterous den stora snackisen. Det »perfekta verktyget« för att på språng kunna posta texter, bilder, videos, ljudinspelningar eller whatever från mobil eller dator och få det automatiskt inlagt på alla ens andra webtjänster. Kittet som knyter samman min Twitter, min Facebook, min Flickr och whatnot. Efter att ha skapat ett konto där så insåg jag att det var dags att styra upp hur jag kopplar ihop mina digitala platser. Struktur. Tanke. Inte bara planlöst adderande av flöden. Jag ritade en mental karta över tjänsterna som jag använder och började formulera någon slags tanke för hur jag ska använda dem. Vad som hela tiden lämnades utanför - eller var tvunget att tvingas in i strukturen - var den här bloggen. Bloggen har i min nätvärld lite grann samma roll som väte har i det periodiska systemet: Om den ska vara med någonstans måste den tvingas in med tveksamma motiveringar och istället får den en unik plats som inte har något med det övriga att göra. Jag slogs av det här när jag satt och konfigurerade Posterous. Först var jag väldigt peppad på möjligheten att roliga bilder jag tar när jag är ute och far kan autopostas även här, och inte bara på de andra ställena. Jag satt och ställde in det nödvändiga när jag plötsligt kom på att det egentligen var helt orimligt: Hur skulle det egentligen se ut om jag postade enstaka bilder med någon klämkäck kommentar mellan essäliknande prettoinlägg om ambient musik? Helt enkelt inte bra. Om man tittar på bloggformatets historia så handlade det i begynnelsen främst om korta postningar, nästan helt utan text men med länkar till besöksvärda sidor. Många av de bloggar jag följer i dag har sådär fyra-fem uppdateringar om dygnet, med massor av information kopplat till ett specifikt ämne. När man har ett specifikt ämne att skriva om är det inte svårt att blogga mycket, med en röd tråd, med en sammanhängande ton (den söta saften har jag smakat när jag i tjänsten bloggat om exempelvis snooker-vm - det är betydligt enklare att fylla en blogg med relevanta texter när det handlar om ett specifikt, tidsbegränsat ämne). Alternativet är att satsa på kvantitet där de många små uppdateringarna får en egen funktion att fylla. Beneath a Steel Sky är varken eller. Temat är löst hållet och frekvensen varierar. Det här inlägget är skrivet mer för mig själv än för dig som läser, det ska erkännas. När jag insåg att det inte på ett vettigt sätt går att infoga den här bloggen i ett livsflöde mer än som nu görs - i högerkolumnen finns ju ändå statusuppdateringar, länkar och postningar på andra sajter - så kom jag till någon slags insikt att man inte behöver göra det på alla sätt bara för att det går. Jag tror helt enkelt att den här bloggen mår bäst av att även fortsättningsvis vara arena för mina essäliknande prettoinlägg. Jag älskar mobilt mikrobloggande, länkdelande och spridande av snabba ögonblicksbilder, men jag tror inte att Beneath a Steel Sky ska vara värd för det. Det är så lätt att se möjligheterna, vad som går att lägga till. Hur mycket som helst går att lägga till. Lager på lager, insticksprogram efter insticksprogram. Någonstans vill jag tro att det i denna nya värld av obegränsad information är lika viktigt att välja bort. Skivbolaget M-nus gjorde ju för mer än tio år sedan sin programförklaring att det är betydligt mer intressant att göra musik genom att ta bort element istället för att lägga till. Och jag tror att det kan bli ett ändamålsenligt grepp att inte autoposta allt här, att inte sätta fokus på de snabba sakerna här, eftersom jag själv känner att bloggen som medium för mig handlar om att uttrycka de saker som man inte får plats med på 140 klämkäcka tecken. Bara för att det är sjukt kul att koppla ihop olika webtjänster så betyder inte det att det i varje fall per automatik blir ett fullkomligt perfekt publicistiskt grepp. Jag tror helt enkelt att den här bloggen som konceptuell produkt mår bättre av att inte vara del av autopostningskedjan (vilket är ironiskt, eftersom det är sådana saker jag jobbar med och ska främja). Med detta sagt: Även om BASS kommer befinna sig på en lite udda plats i min digitala sfär så vill jag ändå ha den snabba, mer interaktiva kontakten. Så om du använder Twitter, Facebook, Flickr eller vad det nu må vara: Jag vill gärna följa dina uppdateringar där. Som kidsen säger: Adda mig.]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/feed/ 2 Bloggdemokratin http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/ http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/#comments Wed, 17 Jun 2009 21:02:58 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2265 Okej, nu har »folket« talat och jag har egentligen bara en fundering: Hur kan tio personer som hänger här välja den tredje linjen och gå emot undergångstemat? Allvarligt talat: Om era röster var seriöst kastade så är det såklart väldigt smickrande att ni tror att det skulle komma något bra ur en sådan övning. Men det är väl inte helt höga odds på att många av ja-rösterna kom bara för att ni vill höra mig göra bort mig. Nåja, nu har förväntningarna piskats upp och världen håller andan för att se vart det här bär hän. Jag kommer väl inte undan utan att göra ett försök antar jag. Ska försöka hålla Pietro Maglios bevingade ord i minnet. »Det spelar ingen roll vad man gör, folk blir jätteglada bara över att man gör.« Fortsättning följer...]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/feed/ 3 Fem år http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/ http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/#comments Thu, 16 Apr 2009 11:28:38 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1777 Idag. Idag fyller bloggen 5 år. Skratta eller gråta? Det har onekligen varit någon sorts resa. Obetydlig i det stora men fantastisk i det lilla. Jag är rätt tom på ord, som ni märkt (eller inte märkt) de senaste veckorna, så jag har egentligen ingen vettig slutsats. Jag kan bara konstatera att vi fortsätter hålla fortet där andra lägger sig ner och visar halsen. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/feed/ 8 Hjälp efterlyses http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/ http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/#comments Sun, 22 Mar 2009 01:03:13 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1763 På sidor här på bloggen där det inte är så mycket text, exempelvis den här postningen eller kontakta-sidan, så trillar högerspalten in i content-fältet där texten slutar. Det ser fördjävligt ut. Förvisso ett bra incitament för att skriva långt, men icke desto mindre irriterande. Jag har fulknackat ihop det här bloggtemat själv men har ingen aning om vart i stylesheetet jag ska felsöka för att få till det där. Jag har laborerat länge nog nu utan att lyckas men känner att det är dags att ta det i hamn. Tips eller idéer? EDIT: Problemet löst! Tackar för hjälpen!]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/feed/ 11 Karaktärsmordet http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/ http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/#comments Tue, 17 Mar 2009 17:02:23 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1721 Kim osäkrat höghastighetsgeväret och klättrat upp i närmaste vattentorn...
"aktualiteter? google ads? innebär det här att det från och med nu kommer skrivas mindre om barrskogselectronica och dystopisk popkultur på bass? det är ju din rätt naturligtvis. men det är lite som när yvonne började göra hårdrock, för att dra en parallell till ett gammalt inlägg här som jag läste för ett tag sedan"
...och han träffar mig rakt mellan ögonen med den parallellen. Underbart och, som man brukar säga, klockrent. Mer effektiv avrättning får man leta efter. Men nej Kim, du siktar bra men det är ingen fara. Den röda nätbrynjan har jag ännu inte tagit på mig (för att fortsätta din liknelse). En intentionsförklaring kan dock vara på sin plats. Google-annonserna är ett litet experiment. Omkostnaderna för domännamnen, serverplats och allmänna webpysslet är inte stora men ändå lite småsura. Syftet med mitt experiment är tudelat: 1. Funkar Google-annonser i en sådan utsträckning att dessa omkostnader kan täckas (vilket jag är skeptisk till eftersom jag själv aldrig klickat på webannonser)? 2. Även om dessa omkostnader täcks, är det trots allt värt det med tanke på den allmänna sunkighet som de bidrar med genom sin blotta existens (vilket jag också är skeptisk till)? Jag hade mycket hellre sett en lösning med »handplockade« annonser som passar innehållet på bloggen men eftersom det är ogörbart så testar jag detta och ser. Kom gärna med feedback på om ni tycker det är helt genomuselt. Jag lyssnar. Postningar som relaterar till aktualiteter har däremot förekommit även tidigare, så där ser du nog bara spöken i och med att två sådana råkade sammanfalla med annonserna. (Här hade jag lagt in en smiley om det inte var för att de gör sig så dåligt i skrift.) ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/feed/ 6 Hur känns det här då? http://www.monotoni.se/bass/2009/02/hur-kanns-det-har-da/ http://www.monotoni.se/bass/2009/02/hur-kanns-det-har-da/#comments Mon, 09 Feb 2009 14:30:29 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1369 http://www.monotoni.se/bass/2009/02/hur-kanns-det-har-da/feed/ 1 Reboot 3 http://www.monotoni.se/bass/2009/02/reboot-3/ http://www.monotoni.se/bass/2009/02/reboot-3/#comments Sun, 08 Feb 2009 21:01:38 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/?p=1332 Oj, vad hände här då. Om du läser via RSS kan det vara läge att gå in på monotoni.se ett slag. Det har byggts om en aning här. Ta gärna en minut och läs det här inlägget. Det är sorterat under »Viktig info« och även om vi kan diskutera hur pass viktigt det är så... För ett halvår sedan insåg jag att Beneath a Steel Sky var helt isolerad från mina övriga nätflöden och jag började bygga på en ny front som bättre tar in bilder och text från andra håll. BASS har ändå blivit stället där jag postar lite mer genomtänkta (nå, inte alltid), längre texter medan bilder från stan och andra mobila saker kommer via Twitpic och liknande. Jag ville få en helhet och därför finns ett antal nyheter nu. Snabb genomgång: • Högst upp ligger de två senaste uppdateringarna från min Twitter. Tyvärr skriver jag på engelska där med hänsyn till internationella vänner och det blir rätt risigt att ta in det engelska här, men det är ett svårt dilemma att lösa. Genom min Twitter kommer uppdateringar med bilder och liknande när jag är på resande fot och inte kan uppdatera bloggen. (Förresten: Vet nån hur man kan få den att säga »timmar« och »min« istället för »hours«/mins«? Det står bara "$time ago" i pluggen.) • Längst upp i högermenyn ligger nu de senast sparade länkarna. Läsvärda artiklar, bild- och videouppladdningar och andra prylar hamnar här. Ofta läser jag texter jag tänker att jag borde blogga om och så rinner det ut i sanden, men i och med denna uppdatering kan jag tipsa om saker utan att behöva formulera ett inlägg om dem. • På sistone har det varit många intressanta diskussioner i kommentarsfälten och därför har jag lagt till »Senaste kommentarer« i högermenyn för att det ska bli bättre översikt. • Kraftigt förbättrat arkiv. • Postningar som varit något mer än det vanliga kacklandet (lite mer essäbetonade texter, intervjuer, reportage eller liknande) finns nu samlat på en sida (designen kräver lite pyssel här men det kommer). • Förbättrad funktionalitet för Twitter. När du skriver en kommentar kan du nu fylla i ditt användarnamn så kommer det att följa med in i postningen (din e-post visas inte heller fortsättningsvis). Har även lagt till snabbknapp för att du ska kunna twittra om en postning om du gillar den. • Jag har testat och sett att den nya designen funkar i Firefox, IE och Chrome, men däremot blir det lite grafiska fel i högermenyn om man kör Safari på Mac. Tips på att överkomma detta mottas tacksamt, liksom övriga synpunkter på vad som kan göras rätt. Kommentera gärna om det är något som inte fungerar, för jag misstänker att min fulhackade design kan innehålla en del fel]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/02/reboot-3/feed/ 1 Vi hänger i köket, vid sidan av samtalet http://www.monotoni.se/bass/2009/02/vi-hanger-i-koket-vid-sidan-av-samtalet/ http://www.monotoni.se/bass/2009/02/vi-hanger-i-koket-vid-sidan-av-samtalet/#comments Sat, 07 Feb 2009 12:11:02 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/?p=1268 Foto av amusing Med vilka kriterier kan man döma om en blogg är »lyckad«? Är det när det postas mycket kommentarer? När det länkas mycket från andra bloggar? När det är många besökare? När den vinner utmärkelser vid galor? För några dagar sedan kom en kommentar här på BASS:
peterflax sa, 2009-02-06 kl 10:26 varför är inte du med i omröstningar om årets blogg? allt här är så läsvärt.
Tack peterflax för de vänliga orden! Men jag tror att de båda meningarna i din kommentar motsäger varandra.  »Åhnej, inte ett surt-sa-räven-inlägg nu«, suckar du.  »Nej men inte alls«, säger jag, »jag skulle jättegärna gå på fest och få pris, det handlar inte om någon diss mot prisföreteelsen. Men låt mig sätta in det i ett större sammanhang«.  Och så drar jag ned svarta tavlan och börjar rita diagram… Jag har alltid haft en ohälsosam fascination för popkulturella företeelser som verkar i marginalen. Och med det menar jag saker som är bra samtidigt som de är smala. Vem som helst kan trycka en sjutumsvinyl i 50 ex, begrava hälften i jorden och sälja resten i en skivbörs som är öppen 10-13 på tisdagar. Smalhet i sig är inte svårt att uppnå, fråga vilken poet som helst. Det som alltid präglat mig är fascinationen för det som både är smalt och har höga ambitioner, en vanligt förekommande kombination hos band som brukade kallas »popmusikens bäst bevarade hemlighet« (jag tror inte popmusiken har så många bevarade hemligheter längre). Det mesta jag gjort själv har jag nog undermedvetet också velat styra till det hållet. Såväl orden som musiken har jag i en ideal värld föreställt mig inte vara festens epicenter som alla samlas kring utan snarare den där lite introverta personen som hänger i köket och som inte så många tar notis om men som du hamnar i ett långt samtal med och när du vaknar upp morgonen därpå tänker du överraskat att du inte väntade dig att du skulle träffa en sån person på den festen. Många av de jag uppskattar allra mest som skribenter är sådana som verkar bakom fiendens linjer. Själv har jag alltid försökt vara någon på Bletchley Park. De bloggar som nomineras och prisas på galor är oftast sådana som deltar i det offentliga samtalet. De kommenterar dagsaktuella ämnen, lyfter fram perspektiv som traditionell media inte tar upp och driver en agenda. Jag är väldigt imponerad av arbetet som många av dem gör men har personligen inget intresse av att ha den infallsvinkeln. Inte för att jag tycker det offentliga samtalet och de som för det är trams, utan för att det inte är min grej. Men det är klart att tanken har slagit även mig. De gånger jag länkat till en debatterad artikel och hamnat i molnet på bloggportalerna så har trafiken gått upp sjukt mycket i ett par dagar innan den normaliseras. Sjukt mycket. Självklart har jag då tänkt att det kanske vore en idé att göra så mer, att ta till lite samtidsdebatt för att dra hit massorna och sen trycka upp en utläggning om Stars of the Lid rakt i ansiktet när de som minst anar det. Men det fungerar inte. När jag har kommit på vad jag tycker i ett ämne är det sedan flera dagar bortglömt. Jag trivs jävligt bra i bloggosfärens bakvatten. Jag gillar att ha teman och tempo på BASS som inte styrs av vad som sitter på löpsedlarna. Jag hittar näring i att skriva om exakt det som inte ligger som en av de mest debatterade artiklarna på bloggportalerna. För att jag tycker det saknas. För att jag själv tycker för många bra skribenter ägnar för mycket tid åt vad som händer just nu. Med vilka kriterier kan man döma om en blogg är lyckad? En normal dag kommer runt 700 läsare in hit om man tittar på bloggens egen statistik. Runt 200 enligt Google Analytics. Trafikanalys är pussel där inga bitar passar och för mig kvittar det. Jag minns att Jocke Berg i en intervju någon gång kring första plattan sa »om bara en person i publiken går från spelningen och är några centimeter längre så har vi lyckats« och jag tror den inställningen är det sundaste man kan ha till allt man gör. Om bara en person tycker att arbetsdagen blev lite lättare av att gå in och skumma ett inlägg om robotkonst här så har jag ju lyckats. Så, mitt svar till peterflax fråga inledningsvis är: Jag tror att BASS omöjligen skulle kunna lyftas upp till nomineringar om bloggpriser just på grund av att du tycker den är läsvärd. Låter det rimligt?]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/02/vi-hanger-i-koket-vid-sidan-av-samtalet/feed/ 2 Reboot http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/ http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/#comments Sun, 14 Sep 2008 23:37:40 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/ Första inflygningen till Berlin trodde jag inte vi skulle klara det. Turbulensen slog i planet som en slagborr och när marken började närma sig kom sidvinden och slet tag i hela kärran. Trodde vi skulle slås i backen men det blev bara en ovanligt hård landning. Tanten bredvid mig skrek. Till och med flygvärdinnorna såg oroliga ut. Efteråt var jag lättad. För jag reste själv. Om man ska krascha när man flyger ska man göra det i sällskap. Det är tio år sedan och mycket har hänt. För mycket, kanske. Jag har slutat vara orolig i sidvind och turbulens. Kanske har jag sett för många avsnitt av »Air Crash Investigations« och lever i en övertro på vilka ansträngningar piloter och maskiner klarar. Jag har slutat sitta med ryggen i färdriktningen när jag åker tåg också, även fast chansen att överleva i en olycka är otroligt mycket högre då. Jag har slutat gå ut ur tvättstugan när jag startar centrifugen också. När cylindern stod och vibrerade på sitt betongfundament tänkte jag alltid att någon gång i världshistorien kommer en sån där jävel att lossna från sitt fäste och krossa någon till en blöt fläck mot en vägg och jag var noga med att se till att det inte blev jag. Bonusen var att jag i nyhetsstoryn skulle kunna stå och se allvarlig ut framför en demolerad tvättstuga och överlägset säga att jag såg det komma. Det är inte så att jag inte tror att det kommer att hända längre. Jag ser hur den brummar och vaggar medan tvätten snurrar 1500 varv i minuten, väl medveten om vad som väntar, men jag orkar inte fly längre. De flesta av mina Utvalda Särskilda Beteenden (låter snyggare än »tvångstankar«, eller hur?) har jag gjort mig av med på det sättet. Jag ser dem, jag erkänner dem men jag orkar inte vara slav under dem. Det händer till och med att jag går ner till livsen på hörnet om söndagseftermiddagarna och köper en påse nötter utan att byta till en mer anständig kostymering än slapp-white-trash-klädseln jag har på mig - en fullständig otänkbarhet ända till helt nyligen. Den enda tvångstanken jag fortfarande när och vårdar är kravet på Den Läsvärda Texten. Jag har på många sätt kört fast i tanken att eftersom det skrivna ordet är det enda jag upplever mig behärska till en grad som känns bekväm så vill jag i det fallet inte sänka standarden. En urtvättad t-shirt och sunkbyxor på livsen betyder försvinnande lite eftersom min väg till fulländning i stil är ganska lång även om jag ansträngt mig, men att slänga iväg vilken text som helst... Där är vi inne på heder. Jag tror att den rätta termen för det som behövs är en »reboot«. För de allra flesta sitter en stor röd knapp på armlängds avstånd. När det blir för komplicerat eller invecklat eller när det grävts på alla ställen man kommer åt och det inte finns någon poäng kvar att vinna på att försöka mer, då trycker man på den knappen. »Reboot« står det med neutralt typsnitt på den. För vissa tar det sig uttryck i att de säljer allt de har och flyttar till en liten asiatisk by med bergsbönder och börjar driva får. För andra att de säger upp sig från Kontoret och börjar arbeta med Kroppen. En »reboot« har alls ingenting med »kris« att göra. Att som nyskild 45-åring köpa Ferrari och börja spruta champagne är inte att göra en »reboot«, det är bara pinsamt. De stora science fiction-historierna har kanske de bästa exemplen på reboots. Ta Superman som exempel. Från början kunde han inte flyga men lärde sig med åren vartefter nya tecknare tog vid. Batman är ett annat bra exempel. Precis som Superman dök han upp i slutet på 30-talet och 50 år senare var det omöjligt att försöka tänka sig en linjär historia kring honom. Så mycket hade hänt med så många olika författare/tecknare att det inte längre fanns en utan väldigt många tidslinjer och Batmans och Supermans. I mitten av 80-talet fick DC Comics nog. De rebootade hela sitt universum i och med de 12 bespottade numren av »Crisis on Infinite Earths«. Efter det bladet blankt och alla historier kunde börja om. Tim Burtons Batman-film var en till reboot. Filmerna som startade härom året med »Batman Begins« var ytterligare en. Det vore ganska skönt med en reboot. Här och nu. Fyra och ett halvt år av Beneath a Steel Sky har lett till så många förväxlingar och förvirringar att det är omöjligt att finna en röd tråd i den här sörjan längre. Det var väl egentligen aldrig meningen heller, men avsaknad av körschema är knappast en bra ursäkt för att spreta som en paraplyfontän. Men mer än innehållet på bloggen behöver rebootas så behöver jag göra det. Även med den sista utposten av Utvalda Särskilda Beteenden som jag håller så hårt och så nära. Det behöver inte vara så jävla märkvärdigt hela tiden. Efter »Frauds«-postningarna stod det helt stilla för mig. Det har ju inte direkt varit brist på saker att skriva om. Så många gånger har jag varit i kraft med att publicera en text men hejdat mig och tagit bort den på grund av en högtravande tanke om att kommentera är sämre än att producera, att betrakta är sämre än att göra eget. För »Ring P1« finns ju redan, varför skulle jag behöva komplettera det? Allt som inte haft en tanke, ett koncept och en ambition som »Frauds«-postningarna har rykt. Jag var på alltid lika trevliga Popaganda för några helger sedan och pratade med Flyer-Jimmy. Han sa att det var kasst att jag inte uppdaterade bloggen. Jag förklarade för honom att inga inlägg blev som jag ville ha dem, att det var omöjligt att hålla den höjd på nivån som jag kräver. Han föreslog att jag varje dag en vecka skulle fota min avföring och publicera på bloggen eftersom det skulle ta hela innehållet till någon slags noll-nivå och att det efter den veckan skulle vara omöjligt att inte publicera grejer som var bättre än det. Poängen är inte dum, även om jag denna gång avstår från det bokstavliga tillvägagångssättet. Det blir en reboot istället. Jag sträcker mig efter knappen nu. Vi börjar om med allt. Precis som när dagens filmtittare ser »The Dark Knight« och skiter fullständigt att det en gång i världen fanns ett irriterande litet kräk som hette Bat-Mite i serien så kommer ni Beneath a Steel Sky-läsare ha glömt bort det här om ett tag. Rebootens själva essens är ju att koppla sig loss från schacklarna, bortse från reglerna som ritats upp tidigare och vilken inverkan de borde ha på det nuvarande ögonblicket om allt vore linjärt. Och att koppla sig loss, koppla av och göra istället för att fundera på om det kan göras... Det är en grej som verkligen känns nödvändigt just nu. Alla ok kan ju inte bäras för evigt.]]> http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/feed/ 1 Att hitta tillbaka efter »Frauds« http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/#comments Fri, 13 Jun 2008 08:40:13 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/ (foto lånat från Ilmo Joe) Puh, det har varit svårt att komma tillbaka in i matchen efter »Frauds«-uttömningen. Ärligt talat, kan du klandra mig? Vart tar vi vägen nu? Det är en märklig känsla när den sista punkten (bokstavlig eller bildlig) är satt i ett projekt som varit nära och personligt. Å ena sidan är man stolt som en tupp och känner inspirationens fartvind men å andra sidan så finns där bara en stor tomhet och nästan lättnad över att det är över. I arbetslivet är det sällan så. När ett projekt är klart är det redan tre andra på gång. Och även om man kan känna sig nöjd på ett professionellt plan så berör det ju aldrig på ett så riktigt nära sätt som när det handlar om ens egna pyssel. »Frauds« var påfrestande på många sätt. Först kom allt meckande med musiken. Och all frustration som kommer med det. När jag skriver här gör jag det ganska ohindret för orden har alltid kommit lätt till mig. Jag vet att jag med ganska lite ansträngning kan tåta ihop en läsbar text och jag känner mig bekväm i situationen. När jag knåpar med musiken är det alls inte så. Jag är utanför mitt naturliga element och vägen från tanke via genomförande till resultat är oerhört lång, plågsam och full av hinder. När musiken började bli klar startade jag serien av »Vägen mot Frauds«-postningar. Jag kände att jag behövde sätta mixtapen i ett sammanhang och skrev utan förväntningar om min historia med ambient- och collagemusik. Det var faktiskt första gången på de här fyra åren av blogg som jag varit verkligen personlig och det i kombination med det fina gensvaret från er läsare gjorde att det blev lite svettigt. Jag har nämligen alltid haft ett behov att hela tiden ta ett steg tillbaka och fråga »Vad pysslar jag med nu?«. Vet inte varför, egentligen, för mitt ego är ju lika stort som alla andras. Men det där självkritiska studerandet av vad jag pysslar med har funkat. Ibland kanske det har hämmat mig men många fler gånger har jag känt att det garanterat en viss kvalitet. De värsta klavertrampen har förhoppningsvis uteblivit. Med hela »Frauds« - musik som text - kändes det som att allt det där var avstängt. Någon råkade flippa Off-switchen och plötsligt var det superfokus på BILLYS LIV och jag såg besöksstatistiken skjuta i höjden under »Vägen mot...« och rycktes med och skrev ännu mer personligt och nästan grävde fram litterära ambitioner och skämdes inte längre för att »jag« antingen var subjekt eller objekt i varenda mening. Och vet ni vad... Vet ni vad det lite jobbiga med allt är? Jag gillade det. Ha! Jag tyckte det var fantastiskt. Att slå på en gammal skiva, hälla upp ett glas rött och i nattimman skriva gamla skrönor om upplevelser och händelser och folk man knappt minns ansiktet på... Det var gick så enkelt. Jag kände mig som Plura när han berättar om spårvagnarna och fabrikerna som stod som tomma röda tegelskal. Och av din mammas hus i hörnet fanns inget kvar. Vad det innebär för framtiden återstår att se. Kanske har jag skapat ett monster? Du förstår säkert att det varit svårt att komma tillbaka in i matchen. Du förstår att det här är ett tillfälle när det kan vara bra att ta ett steg tillbaka och fundera vad man pysslar med? Från och med i morgon har jag semester. Det betyder tid. Och tid betyder oanade möjligheter för orerande på bloggen. Passa dig. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/feed/ 1 Grattis bloggen! http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/ http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/#comments Wed, 16 Apr 2008 04:43:52 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/ Idag händer det. Bloggen fyller år. Fyra år, dessutom. I bloggvärlden där folk startar och lägger ner och flyttar och byter bloggar till höger och vänster känns det som en evighet. Det var i mitten av mars 2004. Jag fick ett mail från Sebastian Suarez-Golborne. Han berättade att Bomben skulle läggas ned men att något nytt skulle träda fram. Jag hade slutat skriva för Bomben ett år tidigare när vi startade The Cricket men sajten hade levt vidare med ett nytt skal och ny ton i artiklarna. Det var inte så uppstrukturerat mellan recensioner och artiklar längre, utan mer fritt informationsflöde. Listor, intervjuer och små betraktelser i vad man idag skulle kalla »bloggformat«. Detta skulle nu ta ett slut. I en bloggpost av Gustav Gelin från 2005 går att läsa:
"Jag minns första gången jag hörde ordet blogg. Det var hemma hos Emil i villan i Mälarhöjden. Vi hade vad vi på Bomben brukade kalla "ett stort jävla möte", och Emil pratade på om den nya tuffa grejen. Sebastian, Linus, Agge, Daniel och antagligen Kalle och Micke också var alla överens om att när vi nu bestämt oss för att lägga ner Bomben så skulle vi förvandla den till en blogg-portal."
Detta möte föregick alltså mailet som Sebastian skickade. Han berättade planerna om portalen, att de ville samla ett antal skribenter, kompisar, mysiga killar och tjejer som skrev om sina egna små prylar. Att samla alla under ett paraply skulle göra det lättare för läsarna att hitta dit. Jag minns vad Sebastian skrev. »Från dig förväntar jag mig texter om ambient electronica och essäer om latinamerikansk kulturpolitik.« Hur skulle jag kunna tacka nej? beneath.jpgSen sa han, »du behöver ett namn på bloggen«. Och jag hade ingen aning utan tog bara en av de vackraste titlarna jag visste. Korkat egentligen. »Beneath a Steel Sky«. Engelsk titel på svensk blogg. En titel som egentligen inte säger något om innehållet (men som trots allt gått som en röd tråd genom alla år). Men det är ju så med namn... Första infallet blir ett arbetsnamn. Och arbetsnamnet fastnar. Jag menar, hur smart var det att döpa en sajt till »Flickr« men hur många bryr sig idag? Tack för det, Sebastian, Emil och ni andra. Jag hade nog aldrig dragit igång en blogg om inte ni frågat, och så mycket jag gått miste om från mitt första inlägg till idag då! Ja herre gud. Fyra år. Jag vet inte. Kanske är det inte meningen att en blogg ska finnas så länge? Att den ska vara något flyktigt som liksom bra popmusik har kort hållbarhetstid? Jag vet inte. »Habit and fear of change are the worst reasons for ever doing ANYTHING.« Absolut. Men det är inte av de anledningarna jag fortfarande kör på. Det finns ju tusen saker till att berätta om och jag är inte på långa vägar klar. Tack för att du läser! Utan dig hade Beneath a Steel Sky inte varit något. Nu kör vi!]]> http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/feed/ 13 Sökorden http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/ http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/#comments Mon, 18 Feb 2008 11:25:56 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/ http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/feed/ 1 Information om ansiktslyftning på BASS http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/#comments Sun, 06 Jan 2008 12:46:13 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/feed/ 5 Statistiken som ljuger http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/#comments Thu, 18 Feb 2010 15:10:39 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3642 Det började för ungefär ett år sedan. Bloggen började bli slöare, och slöare, och slöare. Och det drabbade inte bara dem som besöker den på webben för ibland gick det inte att ladda bilder till rss-flöden och liknande. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag började inaktivera plugins, ta bort flöden och laborera. Eftersom bloggtemat är klåfingrigt ihophackat från delar av andra teman av mig själv så misstänkte jag att det var bristen av optimering på det som var problemet. Men... Så läste jag härom dagen en guide till hur man snabbar upp sitt Wordpress. Och ögonen föll på punkten om att gamla plugins kan lämna en massa skräp kvar i databasen som gör hela sajten slö. Jag lyckades hitta fram till där man kollar det på webhotellet och... Det fanns över 700 megabyte av data från en statistikplugin som legat i bakgrunden och samlat in trafikinformation sedan begynnelsen. Tjenare. Jag raderade allt och nu: Glädjen. Lyckan. Friden. Äntligen går det som det ska. Som man vill att det ska göra. Smidigt. Och lättnaden jag känner av det får mig att inse att det är hög tid att radera gränsen mellan vad som är »internet« och »på riktigt« en gång för alla. Det här är ju mitt hem. Att få det i ordning känns lika bra som när man har möblerat om i lägenheten i den fysiska världen, eller när man äntligen får ändan ur vagnen och går ner med några stora lådor skräp till återvinningen (alternativt tjyvslänger i vanliga soporna). Det här är ett inlägg helt utan mening. Jag ville bara njuta av att posta på en blogg som inte står och tuggar i en minut när jag klickar »Publicera«.]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/feed/ 0 Beneath a Steel Sky » bass http://www.monotoni.se/bass Irrfärder och irrpostningar om popkultur, musik och jidder. Av Billy Rimgard. Wed, 09 Nov 2011 12:54:22 +0000 sv-se hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.1.2
Lättnaden och lyckan av ett fungerande hem http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/#comments Thu, 18 Feb 2010 15:10:39 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3642 Det började för ungefär ett år sedan. Bloggen började bli slöare, och slöare, och slöare. Och det drabbade inte bara dem som besöker den på webben för ibland gick det inte att ladda bilder till rss-flöden och liknande. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag började inaktivera plugins, ta bort flöden och laborera. Eftersom bloggtemat är klåfingrigt ihophackat från delar av andra teman av mig själv så misstänkte jag att det var bristen av optimering på det som var problemet. Men... Så läste jag härom dagen en guide till hur man snabbar upp sitt Wordpress. Och ögonen föll på punkten om att gamla plugins kan lämna en massa skräp kvar i databasen som gör hela sajten slö. Jag lyckades hitta fram till där man kollar det på webhotellet och... Det fanns över 700 megabyte av data från en statistikplugin som legat i bakgrunden och samlat in trafikinformation sedan begynnelsen. Tjenare. Jag raderade allt och nu: Glädjen. Lyckan. Friden. Äntligen går det som det ska. Som man vill att det ska göra. Smidigt. Och lättnaden jag känner av det får mig att inse att det är hög tid att radera gränsen mellan vad som är »internet« och »på riktigt« en gång för alla. Det här är ju mitt hem. Att få det i ordning känns lika bra som när man har möblerat om i lägenheten i den fysiska världen, eller när man äntligen får ändan ur vagnen och går ner med några stora lådor skräp till återvinningen (alternativt tjyvslänger i vanliga soporna). Det här är ett inlägg helt utan mening. Jag ville bara njuta av att posta på en blogg som inte står och tuggar i en minut när jag klickar »Publicera«.]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/feed/ 0 BASS förblir BASS http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/#comments Tue, 09 Feb 2010 08:28:47 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3590 Tack för att du tyckte till! Om det hade varit ett presidentval så skulle ordet »jordskredsseger« legat nära till hands. Om det hade varit en dagstidningssajt så hade jag satt rubriken »LÄSARNA kräver: Behåll NAMNET!«. Men så är det ju inte. På en blogg i februari 2010 sa en quickpoll att det var en halvtaskig idé att byta namn från »Beneath a Steel Sky« till »monotoni«. Så det här är och förblir BASS. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/feed/ 0 Namnbyte, bu eller bä? http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/#comments Wed, 03 Feb 2010 21:21:56 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3552 Val av namn är sällan enkelt. Ibland fastnar arbetsnamn till slutprodukten och vips så sitter de där med varumärken som Flickr eller Delicious som är kassa. Eller så sitter man och funderar länge och kommer upp med något som man har en full historisk och tematisk täckning för men som ändå känns lite skevt eftersom dessa inte framgår, som exempelvis The Cricket. Det går inte att välja ett bra namn. Men gemensamt för både arbetsnamn som fastnar och genomtänkta namn där referensen inte riktigt går fram är att de ganska fort blir naturliga. Varken man själv eller »målgruppen« reflekterar över det särskilt länge. Men... För lite mindre än sex år sedan när den här bloggen startade upp valde jag namnet »Beneath a Steel Sky« efter ett gammalt datorspel av anledningar som 1. det är ett sjukt vackert namn med fina associationer, 2. det var en subtil hyllning till något bortglömt som en gång betydde mycket och 3. det blev en fin diskrepans i att döpa bloggen efter ett datorspel och aldrig skriva om spel över huvud taget. Att det dessutom var exakt 10 år sedan det släpptes när bloggen startade spelade också in. Det var då. Nu har »Beneath a Steel Sky« återutgivits i en lysande iPhone-version, retrogaming-scenen har blivit en subkultur och antalet sökordsträffar till den här bloggen som har med gamla datorspel att göra står inte i proportion till antalet poster om dem (två på sex år). Jag vill byta namnet till vad domänen heter, monotoni. För i association och mervärden handlar bloggen minst lika mycket om »monotoni« som »Beneath a Steel Sky«. Ett namnbyte skulle ske knappt märkbart. Loggan i sidhuvudet skulle ändras. Sidtiteln skulle ändras. En handfull länkar hit skulle verka konstiga eftersom namnet var annorlunda men de skulle inte brytas efter domänen är och förblir vad den är. Men ändå tvekar jag. För här inne är vi ju BASS, liksom. I all sin skevhet känner jag en nostalgisk koppling till namnet. För efter sex år är det ju inte så konstigt att den här sidan har blivit en del av mig, något jag levt och lidit med. Och man ska inte ta för lätt på vad ett inkört namn betyder. Så, vad säger du? Ska jag byta? Tyck till i omröstningen uppe i högerkolumnen! ]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/feed/ 1 De mest lästa inläggen på bloggen 2009 http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/#comments Fri, 25 Dec 2009 12:24:30 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3404 Året är snart till ända och det har blivit dags att kika lite på vad som var populärast på bloggen under 2009. Vi bortser från att statistiken blir en aning missvisande eftersom den inte räknar med texter som lästs via rss-flödet. Det man kan konstatera är att bild, lista, kort och roligt är klart överrepresenterat på den här listan jämfört med frekvensen av sådana inlägg på bloggen, men det är ju så det funkar. Mest lästa inläggen på Beneath a Steel Sky 2009: 1. Obama omger sig med ondska Ett fotografi på Obama och premiärminister Zapatero, med sistnämndas två gotdöttrar. 2. Samtidigt, djupt nere i ett berg... Inlägget med bilder från kärnvapenbunkern ute i Sollentuna är från 2007 men drar ständigt till sig nya klick. 3. 99 problem och en självklar Min lista med 100 bästa låtarna från/för nollnoll-talet. 4. En bra story kan alltid berättas igen Definitivt en av mina personliga favorittexter från 2009. Tillbakablick i upptakten av The Pirate Bay-rättegången på hur pirater framställdes i media i början av 90-talet, innan world wide web. 5. Klättrar uppför Saltarö Berg Listans kanske mest otippade. Text om Montt Mardiés coversläpp »Direkt till Svenska«. 6. Harri Mänty behöver inte vara rädd Managern hittar Kent-gitarristens boardingkort, får honom att skaka av rädsla på Lollipop. Det här är historien om stalkingens tillfälligheter. 7. The King Kong Defense! Årets bästa meme. Jakten på King Kong i Kambodjas djungler går vidare! 8. Det kloka beslutet: Låt ditt trådlösa vara öppet Dussintext som jag bara skrev ihop för att jag blev förbannad på en kvällstidningsartikel som uppmanade folk att skydda sina nätverk. 9. Streckkoden, svart på vitt Kommentar till Googles hyllning av streckkoden och hur jag mixtrade med en sådan för att slippa militärtjänst. 10. Akten om min pappa - perspektiv på övervakning Ett inlägg från 2008 där jag går igenom övervakningsakten som staten under 30 år upprättade om min pappa. Ständigt aktuellt. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/feed/ 0 Medelmåttan åter på banan http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/#comments Tue, 01 Dec 2009 07:37:25 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3178 En nackdel med att vara en teknisk medelmåtta är att man klarar av att hacka ihop sitt bloggtema och sätta upp en installation av bloggverktyget men att man sedan saknar kompetens för att laga det när det oförklarligt slutar funka. Efter lite meck är vi tillbaka på banan. Inläggen som skrivits under tiden är publicerade. Lugnet lägger sig över nejden. Jag har saknat er. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/feed/ 0 Förlåt, alla RSS-läsare! http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/ http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/#comments Wed, 02 Sep 2009 22:25:07 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2653 »I nattens tysta timmar har jag undrat vad som händer där tekniken inte ser.« EDIT: Nu får jag dem i full text igen när jag testar. Om du inte får det, kommentera det helst inte till mig för då kommer jag få enorm huvudvärk. Eller, jo, kanske säg det. Risken finns att man måste uppdatera prenumerationen. Men jag hoppas att det rullar!]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/feed/ 0 Programförklaring http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/ http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/#comments Sun, 23 Aug 2009 21:00:12 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2549 Jag var ute på landet i några dagar. Det är skönt att få perspektiv. När jag fick lite distans och funderade över vad den här bloggen står för så insåg jag själv att jag inte har en aning om vad den egentligen är. Det skulle till och med vara möjligt att ifrågasätta hela dess plats i min digitala sfär. För en tid sedan blev Posterous den stora snackisen. Det »perfekta verktyget« för att på språng kunna posta texter, bilder, videos, ljudinspelningar eller whatever från mobil eller dator och få det automatiskt inlagt på alla ens andra webtjänster. Kittet som knyter samman min Twitter, min Facebook, min Flickr och whatnot. Efter att ha skapat ett konto där så insåg jag att det var dags att styra upp hur jag kopplar ihop mina digitala platser. Struktur. Tanke. Inte bara planlöst adderande av flöden. Jag ritade en mental karta över tjänsterna som jag använder och började formulera någon slags tanke för hur jag ska använda dem. Vad som hela tiden lämnades utanför - eller var tvunget att tvingas in i strukturen - var den här bloggen. Bloggen har i min nätvärld lite grann samma roll som väte har i det periodiska systemet: Om den ska vara med någonstans måste den tvingas in med tveksamma motiveringar och istället får den en unik plats som inte har något med det övriga att göra. Jag slogs av det här när jag satt och konfigurerade Posterous. Först var jag väldigt peppad på möjligheten att roliga bilder jag tar när jag är ute och far kan autopostas även här, och inte bara på de andra ställena. Jag satt och ställde in det nödvändiga när jag plötsligt kom på att det egentligen var helt orimligt: Hur skulle det egentligen se ut om jag postade enstaka bilder med någon klämkäck kommentar mellan essäliknande prettoinlägg om ambient musik? Helt enkelt inte bra. Om man tittar på bloggformatets historia så handlade det i begynnelsen främst om korta postningar, nästan helt utan text men med länkar till besöksvärda sidor. Många av de bloggar jag följer i dag har sådär fyra-fem uppdateringar om dygnet, med massor av information kopplat till ett specifikt ämne. När man har ett specifikt ämne att skriva om är det inte svårt att blogga mycket, med en röd tråd, med en sammanhängande ton (den söta saften har jag smakat när jag i tjänsten bloggat om exempelvis snooker-vm - det är betydligt enklare att fylla en blogg med relevanta texter när det handlar om ett specifikt, tidsbegränsat ämne). Alternativet är att satsa på kvantitet där de många små uppdateringarna får en egen funktion att fylla. Beneath a Steel Sky är varken eller. Temat är löst hållet och frekvensen varierar. Det här inlägget är skrivet mer för mig själv än för dig som läser, det ska erkännas. När jag insåg att det inte på ett vettigt sätt går att infoga den här bloggen i ett livsflöde mer än som nu görs - i högerkolumnen finns ju ändå statusuppdateringar, länkar och postningar på andra sajter - så kom jag till någon slags insikt att man inte behöver göra det på alla sätt bara för att det går. Jag tror helt enkelt att den här bloggen mår bäst av att även fortsättningsvis vara arena för mina essäliknande prettoinlägg. Jag älskar mobilt mikrobloggande, länkdelande och spridande av snabba ögonblicksbilder, men jag tror inte att Beneath a Steel Sky ska vara värd för det. Det är så lätt att se möjligheterna, vad som går att lägga till. Hur mycket som helst går att lägga till. Lager på lager, insticksprogram efter insticksprogram. Någonstans vill jag tro att det i denna nya värld av obegränsad information är lika viktigt att välja bort. Skivbolaget M-nus gjorde ju för mer än tio år sedan sin programförklaring att det är betydligt mer intressant att göra musik genom att ta bort element istället för att lägga till. Och jag tror att det kan bli ett ändamålsenligt grepp att inte autoposta allt här, att inte sätta fokus på de snabba sakerna här, eftersom jag själv känner att bloggen som medium för mig handlar om att uttrycka de saker som man inte får plats med på 140 klämkäcka tecken. Bara för att det är sjukt kul att koppla ihop olika webtjänster så betyder inte det att det i varje fall per automatik blir ett fullkomligt perfekt publicistiskt grepp. Jag tror helt enkelt att den här bloggen som konceptuell produkt mår bättre av att inte vara del av autopostningskedjan (vilket är ironiskt, eftersom det är sådana saker jag jobbar med och ska främja). Med detta sagt: Även om BASS kommer befinna sig på en lite udda plats i min digitala sfär så vill jag ändå ha den snabba, mer interaktiva kontakten. Så om du använder Twitter, Facebook, Flickr eller vad det nu må vara: Jag vill gärna följa dina uppdateringar där. Som kidsen säger: Adda mig.]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/feed/ 2 Bloggdemokratin http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/ http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/#comments Wed, 17 Jun 2009 21:02:58 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2265 Okej, nu har »folket« talat och jag har egentligen bara en fundering: Hur kan tio personer som hänger här välja den tredje linjen och gå emot undergångstemat? Allvarligt talat: Om era röster var seriöst kastade så är det såklart väldigt smickrande att ni tror att det skulle komma något bra ur en sådan övning. Men det är väl inte helt höga odds på att många av ja-rösterna kom bara för att ni vill höra mig göra bort mig. Nåja, nu har förväntningarna piskats upp och världen håller andan för att se vart det här bär hän. Jag kommer väl inte undan utan att göra ett försök antar jag. Ska försöka hålla Pietro Maglios bevingade ord i minnet. »Det spelar ingen roll vad man gör, folk blir jätteglada bara över att man gör.« Fortsättning följer...]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/feed/ 3 Fem år http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/ http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/#comments Thu, 16 Apr 2009 11:28:38 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1777 Idag. Idag fyller bloggen 5 år. Skratta eller gråta? Det har onekligen varit någon sorts resa. Obetydlig i det stora men fantastisk i det lilla. Jag är rätt tom på ord, som ni märkt (eller inte märkt) de senaste veckorna, så jag har egentligen ingen vettig slutsats. Jag kan bara konstatera att vi fortsätter hålla fortet där andra lägger sig ner och visar halsen. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/feed/ 8 Hjälp efterlyses http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/ http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/#comments Sun, 22 Mar 2009 01:03:13 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1763 På sidor här på bloggen där det inte är så mycket text, exempelvis den här postningen eller kontakta-sidan, så trillar högerspalten in i content-fältet där texten slutar. Det ser fördjävligt ut. Förvisso ett bra incitament för att skriva långt, men icke desto mindre irriterande. Jag har fulknackat ihop det här bloggtemat själv men har ingen aning om vart i stylesheetet jag ska felsöka för att få till det där. Jag har laborerat länge nog nu utan att lyckas men känner att det är dags att ta det i hamn. Tips eller idéer? EDIT: Problemet löst! Tackar för hjälpen!]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/feed/ 11 Karaktärsmordet http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/ http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/#comments Tue, 17 Mar 2009 17:02:23 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1721 Kim osäkrat höghastighetsgeväret och klättrat upp i närmaste vattentorn...
"aktualiteter? google ads? innebär det här att det från och med nu kommer skrivas mindre om barrskogselectronica och dystopisk popkultur på bass? det är ju din rätt naturligtvis. men det är lite som när yvonne började göra hårdrock, för att dra en parallell till ett gammalt inlägg här som jag läste för ett tag sedan"
...och han träffar mig rakt mellan ögonen med den parallellen. Underbart och, som man brukar säga, klockrent. Mer effektiv avrättning får man leta efter. Men nej Kim, du siktar bra men det är ingen fara. Den röda nätbrynjan har jag ännu inte tagit på mig (för att fortsätta din liknelse). En intentionsförklaring kan dock vara på sin plats. Google-annonserna är ett litet experiment. Omkostnaderna för domännamnen, serverplats och allmänna webpysslet är inte stora men ändå lite småsura. Syftet med mitt experiment är tudelat: 1. Funkar Google-annonser i en sådan utsträckning att dessa omkostnader kan täckas (vilket jag är skeptisk till eftersom jag själv aldrig klickat på webannonser)? 2. Även om dessa omkostnader täcks, är det trots allt värt det med tanke på den allmänna sunkighet som de bidrar med genom sin blotta existens (vilket jag också är skeptisk till)? Jag hade mycket hellre sett en lösning med »handplockade« annonser som passar innehållet på bloggen men eftersom det är ogörbart så testar jag detta och ser. Kom gärna med feedback på om ni tycker det är helt genomuselt. Jag lyssnar. Postningar som relaterar till aktualiteter har däremot förekommit även tidigare, så där ser du nog bara spöken i och med att två sådana råkade sammanfalla med annonserna. (Här hade jag lagt in en smiley om det inte var för att de gör sig så dåligt i skrift.) ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/feed/ 6 Hur känns det här då? http://www.monotoni.se/bass/2009/02/hur-kanns-det-har-da/ http://www.monotoni.se/bass/2009/02/hur-kanns-det-har-da/#comments Mon, 09 Feb 2009 14:30:29 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1369 http://www.monotoni.se/bass/2009/02/hur-kanns-det-har-da/feed/ 1 Reboot 3 http://www.monotoni.se/bass/2009/02/reboot-3/ http://www.monotoni.se/bass/2009/02/reboot-3/#comments Sun, 08 Feb 2009 21:01:38 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/?p=1332 Oj, vad hände här då. Om du läser via RSS kan det vara läge att gå in på monotoni.se ett slag. Det har byggts om en aning här. Ta gärna en minut och läs det här inlägget. Det är sorterat under »Viktig info« och även om vi kan diskutera hur pass viktigt det är så... För ett halvår sedan insåg jag att Beneath a Steel Sky var helt isolerad från mina övriga nätflöden och jag började bygga på en ny front som bättre tar in bilder och text från andra håll. BASS har ändå blivit stället där jag postar lite mer genomtänkta (nå, inte alltid), längre texter medan bilder från stan och andra mobila saker kommer via Twitpic och liknande. Jag ville få en helhet och därför finns ett antal nyheter nu. Snabb genomgång: • Högst upp ligger de två senaste uppdateringarna från min Twitter. Tyvärr skriver jag på engelska där med hänsyn till internationella vänner och det blir rätt risigt att ta in det engelska här, men det är ett svårt dilemma att lösa. Genom min Twitter kommer uppdateringar med bilder och liknande när jag är på resande fot och inte kan uppdatera bloggen. (Förresten: Vet nån hur man kan få den att säga »timmar« och »min« istället för »hours«/mins«? Det står bara "$time ago" i pluggen.) • Längst upp i högermenyn ligger nu de senast sparade länkarna. Läsvärda artiklar, bild- och videouppladdningar och andra prylar hamnar här. Ofta läser jag texter jag tänker att jag borde blogga om och så rinner det ut i sanden, men i och med denna uppdatering kan jag tipsa om saker utan att behöva formulera ett inlägg om dem. • På sistone har det varit många intressanta diskussioner i kommentarsfälten och därför har jag lagt till »Senaste kommentarer« i högermenyn för att det ska bli bättre översikt. • Kraftigt förbättrat arkiv. • Postningar som varit något mer än det vanliga kacklandet (lite mer essäbetonade texter, intervjuer, reportage eller liknande) finns nu samlat på en sida (designen kräver lite pyssel här men det kommer). • Förbättrad funktionalitet för Twitter. När du skriver en kommentar kan du nu fylla i ditt användarnamn så kommer det att följa med in i postningen (din e-post visas inte heller fortsättningsvis). Har även lagt till snabbknapp för att du ska kunna twittra om en postning om du gillar den. • Jag har testat och sett att den nya designen funkar i Firefox, IE och Chrome, men däremot blir det lite grafiska fel i högermenyn om man kör Safari på Mac. Tips på att överkomma detta mottas tacksamt, liksom övriga synpunkter på vad som kan göras rätt. Kommentera gärna om det är något som inte fungerar, för jag misstänker att min fulhackade design kan innehålla en del fel]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/02/reboot-3/feed/ 1 Vi hänger i köket, vid sidan av samtalet http://www.monotoni.se/bass/2009/02/vi-hanger-i-koket-vid-sidan-av-samtalet/ http://www.monotoni.se/bass/2009/02/vi-hanger-i-koket-vid-sidan-av-samtalet/#comments Sat, 07 Feb 2009 12:11:02 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/?p=1268 Foto av amusing Med vilka kriterier kan man döma om en blogg är »lyckad«? Är det när det postas mycket kommentarer? När det länkas mycket från andra bloggar? När det är många besökare? När den vinner utmärkelser vid galor? För några dagar sedan kom en kommentar här på BASS:
peterflax sa, 2009-02-06 kl 10:26 varför är inte du med i omröstningar om årets blogg? allt här är så läsvärt.
Tack peterflax för de vänliga orden! Men jag tror att de båda meningarna i din kommentar motsäger varandra.  »Åhnej, inte ett surt-sa-räven-inlägg nu«, suckar du.  »Nej men inte alls«, säger jag, »jag skulle jättegärna gå på fest och få pris, det handlar inte om någon diss mot prisföreteelsen. Men låt mig sätta in det i ett större sammanhang«.  Och så drar jag ned svarta tavlan och börjar rita diagram… Jag har alltid haft en ohälsosam fascination för popkulturella företeelser som verkar i marginalen. Och med det menar jag saker som är bra samtidigt som de är smala. Vem som helst kan trycka en sjutumsvinyl i 50 ex, begrava hälften i jorden och sälja resten i en skivbörs som är öppen 10-13 på tisdagar. Smalhet i sig är inte svårt att uppnå, fråga vilken poet som helst. Det som alltid präglat mig är fascinationen för det som både är smalt och har höga ambitioner, en vanligt förekommande kombination hos band som brukade kallas »popmusikens bäst bevarade hemlighet« (jag tror inte popmusiken har så många bevarade hemligheter längre). Det mesta jag gjort själv har jag nog undermedvetet också velat styra till det hållet. Såväl orden som musiken har jag i en ideal värld föreställt mig inte vara festens epicenter som alla samlas kring utan snarare den där lite introverta personen som hänger i köket och som inte så många tar notis om men som du hamnar i ett långt samtal med och när du vaknar upp morgonen därpå tänker du överraskat att du inte väntade dig att du skulle träffa en sån person på den festen. Många av de jag uppskattar allra mest som skribenter är sådana som verkar bakom fiendens linjer. Själv har jag alltid försökt vara någon på Bletchley Park. De bloggar som nomineras och prisas på galor är oftast sådana som deltar i det offentliga samtalet. De kommenterar dagsaktuella ämnen, lyfter fram perspektiv som traditionell media inte tar upp och driver en agenda. Jag är väldigt imponerad av arbetet som många av dem gör men har personligen inget intresse av att ha den infallsvinkeln. Inte för att jag tycker det offentliga samtalet och de som för det är trams, utan för att det inte är min grej. Men det är klart att tanken har slagit även mig. De gånger jag länkat till en debatterad artikel och hamnat i molnet på bloggportalerna så har trafiken gått upp sjukt mycket i ett par dagar innan den normaliseras. Sjukt mycket. Självklart har jag då tänkt att det kanske vore en idé att göra så mer, att ta till lite samtidsdebatt för att dra hit massorna och sen trycka upp en utläggning om Stars of the Lid rakt i ansiktet när de som minst anar det. Men det fungerar inte. När jag har kommit på vad jag tycker i ett ämne är det sedan flera dagar bortglömt. Jag trivs jävligt bra i bloggosfärens bakvatten. Jag gillar att ha teman och tempo på BASS som inte styrs av vad som sitter på löpsedlarna. Jag hittar näring i att skriva om exakt det som inte ligger som en av de mest debatterade artiklarna på bloggportalerna. För att jag tycker det saknas. För att jag själv tycker för många bra skribenter ägnar för mycket tid åt vad som händer just nu. Med vilka kriterier kan man döma om en blogg är lyckad? En normal dag kommer runt 700 läsare in hit om man tittar på bloggens egen statistik. Runt 200 enligt Google Analytics. Trafikanalys är pussel där inga bitar passar och för mig kvittar det. Jag minns att Jocke Berg i en intervju någon gång kring första plattan sa »om bara en person i publiken går från spelningen och är några centimeter längre så har vi lyckats« och jag tror den inställningen är det sundaste man kan ha till allt man gör. Om bara en person tycker att arbetsdagen blev lite lättare av att gå in och skumma ett inlägg om robotkonst här så har jag ju lyckats. Så, mitt svar till peterflax fråga inledningsvis är: Jag tror att BASS omöjligen skulle kunna lyftas upp till nomineringar om bloggpriser just på grund av att du tycker den är läsvärd. Låter det rimligt?]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/02/vi-hanger-i-koket-vid-sidan-av-samtalet/feed/ 2 Reboot http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/ http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/#comments Sun, 14 Sep 2008 23:37:40 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/ Första inflygningen till Berlin trodde jag inte vi skulle klara det. Turbulensen slog i planet som en slagborr och när marken började närma sig kom sidvinden och slet tag i hela kärran. Trodde vi skulle slås i backen men det blev bara en ovanligt hård landning. Tanten bredvid mig skrek. Till och med flygvärdinnorna såg oroliga ut. Efteråt var jag lättad. För jag reste själv. Om man ska krascha när man flyger ska man göra det i sällskap. Det är tio år sedan och mycket har hänt. För mycket, kanske. Jag har slutat vara orolig i sidvind och turbulens. Kanske har jag sett för många avsnitt av »Air Crash Investigations« och lever i en övertro på vilka ansträngningar piloter och maskiner klarar. Jag har slutat sitta med ryggen i färdriktningen när jag åker tåg också, även fast chansen att överleva i en olycka är otroligt mycket högre då. Jag har slutat gå ut ur tvättstugan när jag startar centrifugen också. När cylindern stod och vibrerade på sitt betongfundament tänkte jag alltid att någon gång i världshistorien kommer en sån där jävel att lossna från sitt fäste och krossa någon till en blöt fläck mot en vägg och jag var noga med att se till att det inte blev jag. Bonusen var att jag i nyhetsstoryn skulle kunna stå och se allvarlig ut framför en demolerad tvättstuga och överlägset säga att jag såg det komma. Det är inte så att jag inte tror att det kommer att hända längre. Jag ser hur den brummar och vaggar medan tvätten snurrar 1500 varv i minuten, väl medveten om vad som väntar, men jag orkar inte fly längre. De flesta av mina Utvalda Särskilda Beteenden (låter snyggare än »tvångstankar«, eller hur?) har jag gjort mig av med på det sättet. Jag ser dem, jag erkänner dem men jag orkar inte vara slav under dem. Det händer till och med att jag går ner till livsen på hörnet om söndagseftermiddagarna och köper en påse nötter utan att byta till en mer anständig kostymering än slapp-white-trash-klädseln jag har på mig - en fullständig otänkbarhet ända till helt nyligen. Den enda tvångstanken jag fortfarande när och vårdar är kravet på Den Läsvärda Texten. Jag har på många sätt kört fast i tanken att eftersom det skrivna ordet är det enda jag upplever mig behärska till en grad som känns bekväm så vill jag i det fallet inte sänka standarden. En urtvättad t-shirt och sunkbyxor på livsen betyder försvinnande lite eftersom min väg till fulländning i stil är ganska lång även om jag ansträngt mig, men att slänga iväg vilken text som helst... Där är vi inne på heder. Jag tror att den rätta termen för det som behövs är en »reboot«. För de allra flesta sitter en stor röd knapp på armlängds avstånd. När det blir för komplicerat eller invecklat eller när det grävts på alla ställen man kommer åt och det inte finns någon poäng kvar att vinna på att försöka mer, då trycker man på den knappen. »Reboot« står det med neutralt typsnitt på den. För vissa tar det sig uttryck i att de säljer allt de har och flyttar till en liten asiatisk by med bergsbönder och börjar driva får. För andra att de säger upp sig från Kontoret och börjar arbeta med Kroppen. En »reboot« har alls ingenting med »kris« att göra. Att som nyskild 45-åring köpa Ferrari och börja spruta champagne är inte att göra en »reboot«, det är bara pinsamt. De stora science fiction-historierna har kanske de bästa exemplen på reboots. Ta Superman som exempel. Från början kunde han inte flyga men lärde sig med åren vartefter nya tecknare tog vid. Batman är ett annat bra exempel. Precis som Superman dök han upp i slutet på 30-talet och 50 år senare var det omöjligt att försöka tänka sig en linjär historia kring honom. Så mycket hade hänt med så många olika författare/tecknare att det inte längre fanns en utan väldigt många tidslinjer och Batmans och Supermans. I mitten av 80-talet fick DC Comics nog. De rebootade hela sitt universum i och med de 12 bespottade numren av »Crisis on Infinite Earths«. Efter det bladet blankt och alla historier kunde börja om. Tim Burtons Batman-film var en till reboot. Filmerna som startade härom året med »Batman Begins« var ytterligare en. Det vore ganska skönt med en reboot. Här och nu. Fyra och ett halvt år av Beneath a Steel Sky har lett till så många förväxlingar och förvirringar att det är omöjligt att finna en röd tråd i den här sörjan längre. Det var väl egentligen aldrig meningen heller, men avsaknad av körschema är knappast en bra ursäkt för att spreta som en paraplyfontän. Men mer än innehållet på bloggen behöver rebootas så behöver jag göra det. Även med den sista utposten av Utvalda Särskilda Beteenden som jag håller så hårt och så nära. Det behöver inte vara så jävla märkvärdigt hela tiden. Efter »Frauds«-postningarna stod det helt stilla för mig. Det har ju inte direkt varit brist på saker att skriva om. Så många gånger har jag varit i kraft med att publicera en text men hejdat mig och tagit bort den på grund av en högtravande tanke om att kommentera är sämre än att producera, att betrakta är sämre än att göra eget. För »Ring P1« finns ju redan, varför skulle jag behöva komplettera det? Allt som inte haft en tanke, ett koncept och en ambition som »Frauds«-postningarna har rykt. Jag var på alltid lika trevliga Popaganda för några helger sedan och pratade med Flyer-Jimmy. Han sa att det var kasst att jag inte uppdaterade bloggen. Jag förklarade för honom att inga inlägg blev som jag ville ha dem, att det var omöjligt att hålla den höjd på nivån som jag kräver. Han föreslog att jag varje dag en vecka skulle fota min avföring och publicera på bloggen eftersom det skulle ta hela innehållet till någon slags noll-nivå och att det efter den veckan skulle vara omöjligt att inte publicera grejer som var bättre än det. Poängen är inte dum, även om jag denna gång avstår från det bokstavliga tillvägagångssättet. Det blir en reboot istället. Jag sträcker mig efter knappen nu. Vi börjar om med allt. Precis som när dagens filmtittare ser »The Dark Knight« och skiter fullständigt att det en gång i världen fanns ett irriterande litet kräk som hette Bat-Mite i serien så kommer ni Beneath a Steel Sky-läsare ha glömt bort det här om ett tag. Rebootens själva essens är ju att koppla sig loss från schacklarna, bortse från reglerna som ritats upp tidigare och vilken inverkan de borde ha på det nuvarande ögonblicket om allt vore linjärt. Och att koppla sig loss, koppla av och göra istället för att fundera på om det kan göras... Det är en grej som verkligen känns nödvändigt just nu. Alla ok kan ju inte bäras för evigt.]]> http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/feed/ 1 Att hitta tillbaka efter »Frauds« http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/#comments Fri, 13 Jun 2008 08:40:13 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/ (foto lånat från Ilmo Joe) Puh, det har varit svårt att komma tillbaka in i matchen efter »Frauds«-uttömningen. Ärligt talat, kan du klandra mig? Vart tar vi vägen nu? Det är en märklig känsla när den sista punkten (bokstavlig eller bildlig) är satt i ett projekt som varit nära och personligt. Å ena sidan är man stolt som en tupp och känner inspirationens fartvind men å andra sidan så finns där bara en stor tomhet och nästan lättnad över att det är över. I arbetslivet är det sällan så. När ett projekt är klart är det redan tre andra på gång. Och även om man kan känna sig nöjd på ett professionellt plan så berör det ju aldrig på ett så riktigt nära sätt som när det handlar om ens egna pyssel. »Frauds« var påfrestande på många sätt. Först kom allt meckande med musiken. Och all frustration som kommer med det. När jag skriver här gör jag det ganska ohindret för orden har alltid kommit lätt till mig. Jag vet att jag med ganska lite ansträngning kan tåta ihop en läsbar text och jag känner mig bekväm i situationen. När jag knåpar med musiken är det alls inte så. Jag är utanför mitt naturliga element och vägen från tanke via genomförande till resultat är oerhört lång, plågsam och full av hinder. När musiken började bli klar startade jag serien av »Vägen mot Frauds«-postningar. Jag kände att jag behövde sätta mixtapen i ett sammanhang och skrev utan förväntningar om min historia med ambient- och collagemusik. Det var faktiskt första gången på de här fyra åren av blogg som jag varit verkligen personlig och det i kombination med det fina gensvaret från er läsare gjorde att det blev lite svettigt. Jag har nämligen alltid haft ett behov att hela tiden ta ett steg tillbaka och fråga »Vad pysslar jag med nu?«. Vet inte varför, egentligen, för mitt ego är ju lika stort som alla andras. Men det där självkritiska studerandet av vad jag pysslar med har funkat. Ibland kanske det har hämmat mig men många fler gånger har jag känt att det garanterat en viss kvalitet. De värsta klavertrampen har förhoppningsvis uteblivit. Med hela »Frauds« - musik som text - kändes det som att allt det där var avstängt. Någon råkade flippa Off-switchen och plötsligt var det superfokus på BILLYS LIV och jag såg besöksstatistiken skjuta i höjden under »Vägen mot...« och rycktes med och skrev ännu mer personligt och nästan grävde fram litterära ambitioner och skämdes inte längre för att »jag« antingen var subjekt eller objekt i varenda mening. Och vet ni vad... Vet ni vad det lite jobbiga med allt är? Jag gillade det. Ha! Jag tyckte det var fantastiskt. Att slå på en gammal skiva, hälla upp ett glas rött och i nattimman skriva gamla skrönor om upplevelser och händelser och folk man knappt minns ansiktet på... Det var gick så enkelt. Jag kände mig som Plura när han berättar om spårvagnarna och fabrikerna som stod som tomma röda tegelskal. Och av din mammas hus i hörnet fanns inget kvar. Vad det innebär för framtiden återstår att se. Kanske har jag skapat ett monster? Du förstår säkert att det varit svårt att komma tillbaka in i matchen. Du förstår att det här är ett tillfälle när det kan vara bra att ta ett steg tillbaka och fundera vad man pysslar med? Från och med i morgon har jag semester. Det betyder tid. Och tid betyder oanade möjligheter för orerande på bloggen. Passa dig. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/feed/ 1 Grattis bloggen! http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/ http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/#comments Wed, 16 Apr 2008 04:43:52 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/ Idag händer det. Bloggen fyller år. Fyra år, dessutom. I bloggvärlden där folk startar och lägger ner och flyttar och byter bloggar till höger och vänster känns det som en evighet. Det var i mitten av mars 2004. Jag fick ett mail från Sebastian Suarez-Golborne. Han berättade att Bomben skulle läggas ned men att något nytt skulle träda fram. Jag hade slutat skriva för Bomben ett år tidigare när vi startade The Cricket men sajten hade levt vidare med ett nytt skal och ny ton i artiklarna. Det var inte så uppstrukturerat mellan recensioner och artiklar längre, utan mer fritt informationsflöde. Listor, intervjuer och små betraktelser i vad man idag skulle kalla »bloggformat«. Detta skulle nu ta ett slut. I en bloggpost av Gustav Gelin från 2005 går att läsa:
"Jag minns första gången jag hörde ordet blogg. Det var hemma hos Emil i villan i Mälarhöjden. Vi hade vad vi på Bomben brukade kalla "ett stort jävla möte", och Emil pratade på om den nya tuffa grejen. Sebastian, Linus, Agge, Daniel och antagligen Kalle och Micke också var alla överens om att när vi nu bestämt oss för att lägga ner Bomben så skulle vi förvandla den till en blogg-portal."
Detta möte föregick alltså mailet som Sebastian skickade. Han berättade planerna om portalen, att de ville samla ett antal skribenter, kompisar, mysiga killar och tjejer som skrev om sina egna små prylar. Att samla alla under ett paraply skulle göra det lättare för läsarna att hitta dit. Jag minns vad Sebastian skrev. »Från dig förväntar jag mig texter om ambient electronica och essäer om latinamerikansk kulturpolitik.« Hur skulle jag kunna tacka nej? beneath.jpgSen sa han, »du behöver ett namn på bloggen«. Och jag hade ingen aning utan tog bara en av de vackraste titlarna jag visste. Korkat egentligen. »Beneath a Steel Sky«. Engelsk titel på svensk blogg. En titel som egentligen inte säger något om innehållet (men som trots allt gått som en röd tråd genom alla år). Men det är ju så med namn... Första infallet blir ett arbetsnamn. Och arbetsnamnet fastnar. Jag menar, hur smart var det att döpa en sajt till »Flickr« men hur många bryr sig idag? Tack för det, Sebastian, Emil och ni andra. Jag hade nog aldrig dragit igång en blogg om inte ni frågat, och så mycket jag gått miste om från mitt första inlägg till idag då! Ja herre gud. Fyra år. Jag vet inte. Kanske är det inte meningen att en blogg ska finnas så länge? Att den ska vara något flyktigt som liksom bra popmusik har kort hållbarhetstid? Jag vet inte. »Habit and fear of change are the worst reasons for ever doing ANYTHING.« Absolut. Men det är inte av de anledningarna jag fortfarande kör på. Det finns ju tusen saker till att berätta om och jag är inte på långa vägar klar. Tack för att du läser! Utan dig hade Beneath a Steel Sky inte varit något. Nu kör vi!]]> http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/feed/ 13 Sökorden http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/ http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/#comments Mon, 18 Feb 2008 11:25:56 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/ http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/feed/ 1 Information om ansiktslyftning på BASS http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/#comments Sun, 06 Jan 2008 12:46:13 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/feed/ 5 Statistiken som ljuger http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/#comments Tue, 09 Feb 2010 08:28:47 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3590 Tack för att du tyckte till! Om det hade varit ett presidentval så skulle ordet »jordskredsseger« legat nära till hands. Om det hade varit en dagstidningssajt så hade jag satt rubriken »LÄSARNA kräver: Behåll NAMNET!«. Men så är det ju inte. På en blogg i februari 2010 sa en quickpoll att det var en halvtaskig idé att byta namn från »Beneath a Steel Sky« till »monotoni«. Så det här är och förblir BASS. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/feed/ 0 Beneath a Steel Sky » bass http://www.monotoni.se/bass Irrfärder och irrpostningar om popkultur, musik och jidder. Av Billy Rimgard. Wed, 09 Nov 2011 12:54:22 +0000 sv-se hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.1.2
Lättnaden och lyckan av ett fungerande hem http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/#comments Thu, 18 Feb 2010 15:10:39 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3642 Det började för ungefär ett år sedan. Bloggen började bli slöare, och slöare, och slöare. Och det drabbade inte bara dem som besöker den på webben för ibland gick det inte att ladda bilder till rss-flöden och liknande. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag började inaktivera plugins, ta bort flöden och laborera. Eftersom bloggtemat är klåfingrigt ihophackat från delar av andra teman av mig själv så misstänkte jag att det var bristen av optimering på det som var problemet. Men... Så läste jag härom dagen en guide till hur man snabbar upp sitt Wordpress. Och ögonen föll på punkten om att gamla plugins kan lämna en massa skräp kvar i databasen som gör hela sajten slö. Jag lyckades hitta fram till där man kollar det på webhotellet och... Det fanns över 700 megabyte av data från en statistikplugin som legat i bakgrunden och samlat in trafikinformation sedan begynnelsen. Tjenare. Jag raderade allt och nu: Glädjen. Lyckan. Friden. Äntligen går det som det ska. Som man vill att det ska göra. Smidigt. Och lättnaden jag känner av det får mig att inse att det är hög tid att radera gränsen mellan vad som är »internet« och »på riktigt« en gång för alla. Det här är ju mitt hem. Att få det i ordning känns lika bra som när man har möblerat om i lägenheten i den fysiska världen, eller när man äntligen får ändan ur vagnen och går ner med några stora lådor skräp till återvinningen (alternativt tjyvslänger i vanliga soporna). Det här är ett inlägg helt utan mening. Jag ville bara njuta av att posta på en blogg som inte står och tuggar i en minut när jag klickar »Publicera«.]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/feed/ 0 BASS förblir BASS http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/#comments Tue, 09 Feb 2010 08:28:47 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3590 Tack för att du tyckte till! Om det hade varit ett presidentval så skulle ordet »jordskredsseger« legat nära till hands. Om det hade varit en dagstidningssajt så hade jag satt rubriken »LÄSARNA kräver: Behåll NAMNET!«. Men så är det ju inte. På en blogg i februari 2010 sa en quickpoll att det var en halvtaskig idé att byta namn från »Beneath a Steel Sky« till »monotoni«. Så det här är och förblir BASS. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/feed/ 0 Namnbyte, bu eller bä? http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/#comments Wed, 03 Feb 2010 21:21:56 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3552 Val av namn är sällan enkelt. Ibland fastnar arbetsnamn till slutprodukten och vips så sitter de där med varumärken som Flickr eller Delicious som är kassa. Eller så sitter man och funderar länge och kommer upp med något som man har en full historisk och tematisk täckning för men som ändå känns lite skevt eftersom dessa inte framgår, som exempelvis The Cricket. Det går inte att välja ett bra namn. Men gemensamt för både arbetsnamn som fastnar och genomtänkta namn där referensen inte riktigt går fram är att de ganska fort blir naturliga. Varken man själv eller »målgruppen« reflekterar över det särskilt länge. Men... För lite mindre än sex år sedan när den här bloggen startade upp valde jag namnet »Beneath a Steel Sky« efter ett gammalt datorspel av anledningar som 1. det är ett sjukt vackert namn med fina associationer, 2. det var en subtil hyllning till något bortglömt som en gång betydde mycket och 3. det blev en fin diskrepans i att döpa bloggen efter ett datorspel och aldrig skriva om spel över huvud taget. Att det dessutom var exakt 10 år sedan det släpptes när bloggen startade spelade också in. Det var då. Nu har »Beneath a Steel Sky« återutgivits i en lysande iPhone-version, retrogaming-scenen har blivit en subkultur och antalet sökordsträffar till den här bloggen som har med gamla datorspel att göra står inte i proportion till antalet poster om dem (två på sex år). Jag vill byta namnet till vad domänen heter, monotoni. För i association och mervärden handlar bloggen minst lika mycket om »monotoni« som »Beneath a Steel Sky«. Ett namnbyte skulle ske knappt märkbart. Loggan i sidhuvudet skulle ändras. Sidtiteln skulle ändras. En handfull länkar hit skulle verka konstiga eftersom namnet var annorlunda men de skulle inte brytas efter domänen är och förblir vad den är. Men ändå tvekar jag. För här inne är vi ju BASS, liksom. I all sin skevhet känner jag en nostalgisk koppling till namnet. För efter sex år är det ju inte så konstigt att den här sidan har blivit en del av mig, något jag levt och lidit med. Och man ska inte ta för lätt på vad ett inkört namn betyder. Så, vad säger du? Ska jag byta? Tyck till i omröstningen uppe i högerkolumnen! ]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/feed/ 1 De mest lästa inläggen på bloggen 2009 http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/#comments Fri, 25 Dec 2009 12:24:30 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3404 Året är snart till ända och det har blivit dags att kika lite på vad som var populärast på bloggen under 2009. Vi bortser från att statistiken blir en aning missvisande eftersom den inte räknar med texter som lästs via rss-flödet. Det man kan konstatera är att bild, lista, kort och roligt är klart överrepresenterat på den här listan jämfört med frekvensen av sådana inlägg på bloggen, men det är ju så det funkar. Mest lästa inläggen på Beneath a Steel Sky 2009: 1. Obama omger sig med ondska Ett fotografi på Obama och premiärminister Zapatero, med sistnämndas två gotdöttrar. 2. Samtidigt, djupt nere i ett berg... Inlägget med bilder från kärnvapenbunkern ute i Sollentuna är från 2007 men drar ständigt till sig nya klick. 3. 99 problem och en självklar Min lista med 100 bästa låtarna från/för nollnoll-talet. 4. En bra story kan alltid berättas igen Definitivt en av mina personliga favorittexter från 2009. Tillbakablick i upptakten av The Pirate Bay-rättegången på hur pirater framställdes i media i början av 90-talet, innan world wide web. 5. Klättrar uppför Saltarö Berg Listans kanske mest otippade. Text om Montt Mardiés coversläpp »Direkt till Svenska«. 6. Harri Mänty behöver inte vara rädd Managern hittar Kent-gitarristens boardingkort, får honom att skaka av rädsla på Lollipop. Det här är historien om stalkingens tillfälligheter. 7. The King Kong Defense! Årets bästa meme. Jakten på King Kong i Kambodjas djungler går vidare! 8. Det kloka beslutet: Låt ditt trådlösa vara öppet Dussintext som jag bara skrev ihop för att jag blev förbannad på en kvällstidningsartikel som uppmanade folk att skydda sina nätverk. 9. Streckkoden, svart på vitt Kommentar till Googles hyllning av streckkoden och hur jag mixtrade med en sådan för att slippa militärtjänst. 10. Akten om min pappa - perspektiv på övervakning Ett inlägg från 2008 där jag går igenom övervakningsakten som staten under 30 år upprättade om min pappa. Ständigt aktuellt. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/feed/ 0 Medelmåttan åter på banan http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/#comments Tue, 01 Dec 2009 07:37:25 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3178 En nackdel med att vara en teknisk medelmåtta är att man klarar av att hacka ihop sitt bloggtema och sätta upp en installation av bloggverktyget men att man sedan saknar kompetens för att laga det när det oförklarligt slutar funka. Efter lite meck är vi tillbaka på banan. Inläggen som skrivits under tiden är publicerade. Lugnet lägger sig över nejden. Jag har saknat er. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/feed/ 0 Förlåt, alla RSS-läsare! http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/ http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/#comments Wed, 02 Sep 2009 22:25:07 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2653 »I nattens tysta timmar har jag undrat vad som händer där tekniken inte ser.« EDIT: Nu får jag dem i full text igen när jag testar. Om du inte får det, kommentera det helst inte till mig för då kommer jag få enorm huvudvärk. Eller, jo, kanske säg det. Risken finns att man måste uppdatera prenumerationen. Men jag hoppas att det rullar!]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/feed/ 0 Programförklaring http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/ http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/#comments Sun, 23 Aug 2009 21:00:12 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2549 Jag var ute på landet i några dagar. Det är skönt att få perspektiv. När jag fick lite distans och funderade över vad den här bloggen står för så insåg jag själv att jag inte har en aning om vad den egentligen är. Det skulle till och med vara möjligt att ifrågasätta hela dess plats i min digitala sfär. För en tid sedan blev Posterous den stora snackisen. Det »perfekta verktyget« för att på språng kunna posta texter, bilder, videos, ljudinspelningar eller whatever från mobil eller dator och få det automatiskt inlagt på alla ens andra webtjänster. Kittet som knyter samman min Twitter, min Facebook, min Flickr och whatnot. Efter att ha skapat ett konto där så insåg jag att det var dags att styra upp hur jag kopplar ihop mina digitala platser. Struktur. Tanke. Inte bara planlöst adderande av flöden. Jag ritade en mental karta över tjänsterna som jag använder och började formulera någon slags tanke för hur jag ska använda dem. Vad som hela tiden lämnades utanför - eller var tvunget att tvingas in i strukturen - var den här bloggen. Bloggen har i min nätvärld lite grann samma roll som väte har i det periodiska systemet: Om den ska vara med någonstans måste den tvingas in med tveksamma motiveringar och istället får den en unik plats som inte har något med det övriga att göra. Jag slogs av det här när jag satt och konfigurerade Posterous. Först var jag väldigt peppad på möjligheten att roliga bilder jag tar när jag är ute och far kan autopostas även här, och inte bara på de andra ställena. Jag satt och ställde in det nödvändiga när jag plötsligt kom på att det egentligen var helt orimligt: Hur skulle det egentligen se ut om jag postade enstaka bilder med någon klämkäck kommentar mellan essäliknande prettoinlägg om ambient musik? Helt enkelt inte bra. Om man tittar på bloggformatets historia så handlade det i begynnelsen främst om korta postningar, nästan helt utan text men med länkar till besöksvärda sidor. Många av de bloggar jag följer i dag har sådär fyra-fem uppdateringar om dygnet, med massor av information kopplat till ett specifikt ämne. När man har ett specifikt ämne att skriva om är det inte svårt att blogga mycket, med en röd tråd, med en sammanhängande ton (den söta saften har jag smakat när jag i tjänsten bloggat om exempelvis snooker-vm - det är betydligt enklare att fylla en blogg med relevanta texter när det handlar om ett specifikt, tidsbegränsat ämne). Alternativet är att satsa på kvantitet där de många små uppdateringarna får en egen funktion att fylla. Beneath a Steel Sky är varken eller. Temat är löst hållet och frekvensen varierar. Det här inlägget är skrivet mer för mig själv än för dig som läser, det ska erkännas. När jag insåg att det inte på ett vettigt sätt går att infoga den här bloggen i ett livsflöde mer än som nu görs - i högerkolumnen finns ju ändå statusuppdateringar, länkar och postningar på andra sajter - så kom jag till någon slags insikt att man inte behöver göra det på alla sätt bara för att det går. Jag tror helt enkelt att den här bloggen mår bäst av att även fortsättningsvis vara arena för mina essäliknande prettoinlägg. Jag älskar mobilt mikrobloggande, länkdelande och spridande av snabba ögonblicksbilder, men jag tror inte att Beneath a Steel Sky ska vara värd för det. Det är så lätt att se möjligheterna, vad som går att lägga till. Hur mycket som helst går att lägga till. Lager på lager, insticksprogram efter insticksprogram. Någonstans vill jag tro att det i denna nya värld av obegränsad information är lika viktigt att välja bort. Skivbolaget M-nus gjorde ju för mer än tio år sedan sin programförklaring att det är betydligt mer intressant att göra musik genom att ta bort element istället för att lägga till. Och jag tror att det kan bli ett ändamålsenligt grepp att inte autoposta allt här, att inte sätta fokus på de snabba sakerna här, eftersom jag själv känner att bloggen som medium för mig handlar om att uttrycka de saker som man inte får plats med på 140 klämkäcka tecken. Bara för att det är sjukt kul att koppla ihop olika webtjänster så betyder inte det att det i varje fall per automatik blir ett fullkomligt perfekt publicistiskt grepp. Jag tror helt enkelt att den här bloggen som konceptuell produkt mår bättre av att inte vara del av autopostningskedjan (vilket är ironiskt, eftersom det är sådana saker jag jobbar med och ska främja). Med detta sagt: Även om BASS kommer befinna sig på en lite udda plats i min digitala sfär så vill jag ändå ha den snabba, mer interaktiva kontakten. Så om du använder Twitter, Facebook, Flickr eller vad det nu må vara: Jag vill gärna följa dina uppdateringar där. Som kidsen säger: Adda mig.]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/feed/ 2 Bloggdemokratin http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/ http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/#comments Wed, 17 Jun 2009 21:02:58 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2265 Okej, nu har »folket« talat och jag har egentligen bara en fundering: Hur kan tio personer som hänger här välja den tredje linjen och gå emot undergångstemat? Allvarligt talat: Om era röster var seriöst kastade så är det såklart väldigt smickrande att ni tror att det skulle komma något bra ur en sådan övning. Men det är väl inte helt höga odds på att många av ja-rösterna kom bara för att ni vill höra mig göra bort mig. Nåja, nu har förväntningarna piskats upp och världen håller andan för att se vart det här bär hän. Jag kommer väl inte undan utan att göra ett försök antar jag. Ska försöka hålla Pietro Maglios bevingade ord i minnet. »Det spelar ingen roll vad man gör, folk blir jätteglada bara över att man gör.« Fortsättning följer...]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/feed/ 3 Fem år http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/ http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/#comments Thu, 16 Apr 2009 11:28:38 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1777 Idag. Idag fyller bloggen 5 år. Skratta eller gråta? Det har onekligen varit någon sorts resa. Obetydlig i det stora men fantastisk i det lilla. Jag är rätt tom på ord, som ni märkt (eller inte märkt) de senaste veckorna, så jag har egentligen ingen vettig slutsats. Jag kan bara konstatera att vi fortsätter hålla fortet där andra lägger sig ner och visar halsen. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/feed/ 8 Hjälp efterlyses http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/ http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/#comments Sun, 22 Mar 2009 01:03:13 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1763 På sidor här på bloggen där det inte är så mycket text, exempelvis den här postningen eller kontakta-sidan, så trillar högerspalten in i content-fältet där texten slutar. Det ser fördjävligt ut. Förvisso ett bra incitament för att skriva långt, men icke desto mindre irriterande. Jag har fulknackat ihop det här bloggtemat själv men har ingen aning om vart i stylesheetet jag ska felsöka för att få till det där. Jag har laborerat länge nog nu utan att lyckas men känner att det är dags att ta det i hamn. Tips eller idéer? EDIT: Problemet löst! Tackar för hjälpen!]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/feed/ 11 Karaktärsmordet http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/ http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/#comments Tue, 17 Mar 2009 17:02:23 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1721 Kim osäkrat höghastighetsgeväret och klättrat upp i närmaste vattentorn...
"aktualiteter? google ads? innebär det här att det från och med nu kommer skrivas mindre om barrskogselectronica och dystopisk popkultur på bass? det är ju din rätt naturligtvis. men det är lite som när yvonne började göra hårdrock, för att dra en parallell till ett gammalt inlägg här som jag läste för ett tag sedan"
...och han träffar mig rakt mellan ögonen med den parallellen. Underbart och, som man brukar säga, klockrent. Mer effektiv avrättning får man leta efter. Men nej Kim, du siktar bra men det är ingen fara. Den röda nätbrynjan har jag ännu inte tagit på mig (för att fortsätta din liknelse). En intentionsförklaring kan dock vara på sin plats. Google-annonserna är ett litet experiment. Omkostnaderna för domännamnen, serverplats och allmänna webpysslet är inte stora men ändå lite småsura. Syftet med mitt experiment är tudelat: 1. Funkar Google-annonser i en sådan utsträckning att dessa omkostnader kan täckas (vilket jag är skeptisk till eftersom jag själv aldrig klickat på webannonser)? 2. Även om dessa omkostnader täcks, är det trots allt värt det med tanke på den allmänna sunkighet som de bidrar med genom sin blotta existens (vilket jag också är skeptisk till)? Jag hade mycket hellre sett en lösning med »handplockade« annonser som passar innehållet på bloggen men eftersom det är ogörbart så testar jag detta och ser. Kom gärna med feedback på om ni tycker det är helt genomuselt. Jag lyssnar. Postningar som relaterar till aktualiteter har däremot förekommit även tidigare, så där ser du nog bara spöken i och med att två sådana råkade sammanfalla med annonserna. (Här hade jag lagt in en smiley om det inte var för att de gör sig så dåligt i skrift.) ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/feed/ 6 Hur känns det här då? http://www.monotoni.se/bass/2009/02/hur-kanns-det-har-da/ http://www.monotoni.se/bass/2009/02/hur-kanns-det-har-da/#comments Mon, 09 Feb 2009 14:30:29 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1369 http://www.monotoni.se/bass/2009/02/hur-kanns-det-har-da/feed/ 1 Reboot 3 http://www.monotoni.se/bass/2009/02/reboot-3/ http://www.monotoni.se/bass/2009/02/reboot-3/#comments Sun, 08 Feb 2009 21:01:38 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/?p=1332 Oj, vad hände här då. Om du läser via RSS kan det vara läge att gå in på monotoni.se ett slag. Det har byggts om en aning här. Ta gärna en minut och läs det här inlägget. Det är sorterat under »Viktig info« och även om vi kan diskutera hur pass viktigt det är så... För ett halvår sedan insåg jag att Beneath a Steel Sky var helt isolerad från mina övriga nätflöden och jag började bygga på en ny front som bättre tar in bilder och text från andra håll. BASS har ändå blivit stället där jag postar lite mer genomtänkta (nå, inte alltid), längre texter medan bilder från stan och andra mobila saker kommer via Twitpic och liknande. Jag ville få en helhet och därför finns ett antal nyheter nu. Snabb genomgång: • Högst upp ligger de två senaste uppdateringarna från min Twitter. Tyvärr skriver jag på engelska där med hänsyn till internationella vänner och det blir rätt risigt att ta in det engelska här, men det är ett svårt dilemma att lösa. Genom min Twitter kommer uppdateringar med bilder och liknande när jag är på resande fot och inte kan uppdatera bloggen. (Förresten: Vet nån hur man kan få den att säga »timmar« och »min« istället för »hours«/mins«? Det står bara "$time ago" i pluggen.) • Längst upp i högermenyn ligger nu de senast sparade länkarna. Läsvärda artiklar, bild- och videouppladdningar och andra prylar hamnar här. Ofta läser jag texter jag tänker att jag borde blogga om och så rinner det ut i sanden, men i och med denna uppdatering kan jag tipsa om saker utan att behöva formulera ett inlägg om dem. • På sistone har det varit många intressanta diskussioner i kommentarsfälten och därför har jag lagt till »Senaste kommentarer« i högermenyn för att det ska bli bättre översikt. • Kraftigt förbättrat arkiv. • Postningar som varit något mer än det vanliga kacklandet (lite mer essäbetonade texter, intervjuer, reportage eller liknande) finns nu samlat på en sida (designen kräver lite pyssel här men det kommer). • Förbättrad funktionalitet för Twitter. När du skriver en kommentar kan du nu fylla i ditt användarnamn så kommer det att följa med in i postningen (din e-post visas inte heller fortsättningsvis). Har även lagt till snabbknapp för att du ska kunna twittra om en postning om du gillar den. • Jag har testat och sett att den nya designen funkar i Firefox, IE och Chrome, men däremot blir det lite grafiska fel i högermenyn om man kör Safari på Mac. Tips på att överkomma detta mottas tacksamt, liksom övriga synpunkter på vad som kan göras rätt. Kommentera gärna om det är något som inte fungerar, för jag misstänker att min fulhackade design kan innehålla en del fel]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/02/reboot-3/feed/ 1 Vi hänger i köket, vid sidan av samtalet http://www.monotoni.se/bass/2009/02/vi-hanger-i-koket-vid-sidan-av-samtalet/ http://www.monotoni.se/bass/2009/02/vi-hanger-i-koket-vid-sidan-av-samtalet/#comments Sat, 07 Feb 2009 12:11:02 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/?p=1268 Foto av amusing Med vilka kriterier kan man döma om en blogg är »lyckad«? Är det när det postas mycket kommentarer? När det länkas mycket från andra bloggar? När det är många besökare? När den vinner utmärkelser vid galor? För några dagar sedan kom en kommentar här på BASS:
peterflax sa, 2009-02-06 kl 10:26 varför är inte du med i omröstningar om årets blogg? allt här är så läsvärt.
Tack peterflax för de vänliga orden! Men jag tror att de båda meningarna i din kommentar motsäger varandra.  »Åhnej, inte ett surt-sa-räven-inlägg nu«, suckar du.  »Nej men inte alls«, säger jag, »jag skulle jättegärna gå på fest och få pris, det handlar inte om någon diss mot prisföreteelsen. Men låt mig sätta in det i ett större sammanhang«.  Och så drar jag ned svarta tavlan och börjar rita diagram… Jag har alltid haft en ohälsosam fascination för popkulturella företeelser som verkar i marginalen. Och med det menar jag saker som är bra samtidigt som de är smala. Vem som helst kan trycka en sjutumsvinyl i 50 ex, begrava hälften i jorden och sälja resten i en skivbörs som är öppen 10-13 på tisdagar. Smalhet i sig är inte svårt att uppnå, fråga vilken poet som helst. Det som alltid präglat mig är fascinationen för det som både är smalt och har höga ambitioner, en vanligt förekommande kombination hos band som brukade kallas »popmusikens bäst bevarade hemlighet« (jag tror inte popmusiken har så många bevarade hemligheter längre). Det mesta jag gjort själv har jag nog undermedvetet också velat styra till det hållet. Såväl orden som musiken har jag i en ideal värld föreställt mig inte vara festens epicenter som alla samlas kring utan snarare den där lite introverta personen som hänger i köket och som inte så många tar notis om men som du hamnar i ett långt samtal med och när du vaknar upp morgonen därpå tänker du överraskat att du inte väntade dig att du skulle träffa en sån person på den festen. Många av de jag uppskattar allra mest som skribenter är sådana som verkar bakom fiendens linjer. Själv har jag alltid försökt vara någon på Bletchley Park. De bloggar som nomineras och prisas på galor är oftast sådana som deltar i det offentliga samtalet. De kommenterar dagsaktuella ämnen, lyfter fram perspektiv som traditionell media inte tar upp och driver en agenda. Jag är väldigt imponerad av arbetet som många av dem gör men har personligen inget intresse av att ha den infallsvinkeln. Inte för att jag tycker det offentliga samtalet och de som för det är trams, utan för att det inte är min grej. Men det är klart att tanken har slagit även mig. De gånger jag länkat till en debatterad artikel och hamnat i molnet på bloggportalerna så har trafiken gått upp sjukt mycket i ett par dagar innan den normaliseras. Sjukt mycket. Självklart har jag då tänkt att det kanske vore en idé att göra så mer, att ta till lite samtidsdebatt för att dra hit massorna och sen trycka upp en utläggning om Stars of the Lid rakt i ansiktet när de som minst anar det. Men det fungerar inte. När jag har kommit på vad jag tycker i ett ämne är det sedan flera dagar bortglömt. Jag trivs jävligt bra i bloggosfärens bakvatten. Jag gillar att ha teman och tempo på BASS som inte styrs av vad som sitter på löpsedlarna. Jag hittar näring i att skriva om exakt det som inte ligger som en av de mest debatterade artiklarna på bloggportalerna. För att jag tycker det saknas. För att jag själv tycker för många bra skribenter ägnar för mycket tid åt vad som händer just nu. Med vilka kriterier kan man döma om en blogg är lyckad? En normal dag kommer runt 700 läsare in hit om man tittar på bloggens egen statistik. Runt 200 enligt Google Analytics. Trafikanalys är pussel där inga bitar passar och för mig kvittar det. Jag minns att Jocke Berg i en intervju någon gång kring första plattan sa »om bara en person i publiken går från spelningen och är några centimeter längre så har vi lyckats« och jag tror den inställningen är det sundaste man kan ha till allt man gör. Om bara en person tycker att arbetsdagen blev lite lättare av att gå in och skumma ett inlägg om robotkonst här så har jag ju lyckats. Så, mitt svar till peterflax fråga inledningsvis är: Jag tror att BASS omöjligen skulle kunna lyftas upp till nomineringar om bloggpriser just på grund av att du tycker den är läsvärd. Låter det rimligt?]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/02/vi-hanger-i-koket-vid-sidan-av-samtalet/feed/ 2 Reboot http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/ http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/#comments Sun, 14 Sep 2008 23:37:40 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/ Första inflygningen till Berlin trodde jag inte vi skulle klara det. Turbulensen slog i planet som en slagborr och när marken började närma sig kom sidvinden och slet tag i hela kärran. Trodde vi skulle slås i backen men det blev bara en ovanligt hård landning. Tanten bredvid mig skrek. Till och med flygvärdinnorna såg oroliga ut. Efteråt var jag lättad. För jag reste själv. Om man ska krascha när man flyger ska man göra det i sällskap. Det är tio år sedan och mycket har hänt. För mycket, kanske. Jag har slutat vara orolig i sidvind och turbulens. Kanske har jag sett för många avsnitt av »Air Crash Investigations« och lever i en övertro på vilka ansträngningar piloter och maskiner klarar. Jag har slutat sitta med ryggen i färdriktningen när jag åker tåg också, även fast chansen att överleva i en olycka är otroligt mycket högre då. Jag har slutat gå ut ur tvättstugan när jag startar centrifugen också. När cylindern stod och vibrerade på sitt betongfundament tänkte jag alltid att någon gång i världshistorien kommer en sån där jävel att lossna från sitt fäste och krossa någon till en blöt fläck mot en vägg och jag var noga med att se till att det inte blev jag. Bonusen var att jag i nyhetsstoryn skulle kunna stå och se allvarlig ut framför en demolerad tvättstuga och överlägset säga att jag såg det komma. Det är inte så att jag inte tror att det kommer att hända längre. Jag ser hur den brummar och vaggar medan tvätten snurrar 1500 varv i minuten, väl medveten om vad som väntar, men jag orkar inte fly längre. De flesta av mina Utvalda Särskilda Beteenden (låter snyggare än »tvångstankar«, eller hur?) har jag gjort mig av med på det sättet. Jag ser dem, jag erkänner dem men jag orkar inte vara slav under dem. Det händer till och med att jag går ner till livsen på hörnet om söndagseftermiddagarna och köper en påse nötter utan att byta till en mer anständig kostymering än slapp-white-trash-klädseln jag har på mig - en fullständig otänkbarhet ända till helt nyligen. Den enda tvångstanken jag fortfarande när och vårdar är kravet på Den Läsvärda Texten. Jag har på många sätt kört fast i tanken att eftersom det skrivna ordet är det enda jag upplever mig behärska till en grad som känns bekväm så vill jag i det fallet inte sänka standarden. En urtvättad t-shirt och sunkbyxor på livsen betyder försvinnande lite eftersom min väg till fulländning i stil är ganska lång även om jag ansträngt mig, men att slänga iväg vilken text som helst... Där är vi inne på heder. Jag tror att den rätta termen för det som behövs är en »reboot«. För de allra flesta sitter en stor röd knapp på armlängds avstånd. När det blir för komplicerat eller invecklat eller när det grävts på alla ställen man kommer åt och det inte finns någon poäng kvar att vinna på att försöka mer, då trycker man på den knappen. »Reboot« står det med neutralt typsnitt på den. För vissa tar det sig uttryck i att de säljer allt de har och flyttar till en liten asiatisk by med bergsbönder och börjar driva får. För andra att de säger upp sig från Kontoret och börjar arbeta med Kroppen. En »reboot« har alls ingenting med »kris« att göra. Att som nyskild 45-åring köpa Ferrari och börja spruta champagne är inte att göra en »reboot«, det är bara pinsamt. De stora science fiction-historierna har kanske de bästa exemplen på reboots. Ta Superman som exempel. Från början kunde han inte flyga men lärde sig med åren vartefter nya tecknare tog vid. Batman är ett annat bra exempel. Precis som Superman dök han upp i slutet på 30-talet och 50 år senare var det omöjligt att försöka tänka sig en linjär historia kring honom. Så mycket hade hänt med så många olika författare/tecknare att det inte längre fanns en utan väldigt många tidslinjer och Batmans och Supermans. I mitten av 80-talet fick DC Comics nog. De rebootade hela sitt universum i och med de 12 bespottade numren av »Crisis on Infinite Earths«. Efter det bladet blankt och alla historier kunde börja om. Tim Burtons Batman-film var en till reboot. Filmerna som startade härom året med »Batman Begins« var ytterligare en. Det vore ganska skönt med en reboot. Här och nu. Fyra och ett halvt år av Beneath a Steel Sky har lett till så många förväxlingar och förvirringar att det är omöjligt att finna en röd tråd i den här sörjan längre. Det var väl egentligen aldrig meningen heller, men avsaknad av körschema är knappast en bra ursäkt för att spreta som en paraplyfontän. Men mer än innehållet på bloggen behöver rebootas så behöver jag göra det. Även med den sista utposten av Utvalda Särskilda Beteenden som jag håller så hårt och så nära. Det behöver inte vara så jävla märkvärdigt hela tiden. Efter »Frauds«-postningarna stod det helt stilla för mig. Det har ju inte direkt varit brist på saker att skriva om. Så många gånger har jag varit i kraft med att publicera en text men hejdat mig och tagit bort den på grund av en högtravande tanke om att kommentera är sämre än att producera, att betrakta är sämre än att göra eget. För »Ring P1« finns ju redan, varför skulle jag behöva komplettera det? Allt som inte haft en tanke, ett koncept och en ambition som »Frauds«-postningarna har rykt. Jag var på alltid lika trevliga Popaganda för några helger sedan och pratade med Flyer-Jimmy. Han sa att det var kasst att jag inte uppdaterade bloggen. Jag förklarade för honom att inga inlägg blev som jag ville ha dem, att det var omöjligt att hålla den höjd på nivån som jag kräver. Han föreslog att jag varje dag en vecka skulle fota min avföring och publicera på bloggen eftersom det skulle ta hela innehållet till någon slags noll-nivå och att det efter den veckan skulle vara omöjligt att inte publicera grejer som var bättre än det. Poängen är inte dum, även om jag denna gång avstår från det bokstavliga tillvägagångssättet. Det blir en reboot istället. Jag sträcker mig efter knappen nu. Vi börjar om med allt. Precis som när dagens filmtittare ser »The Dark Knight« och skiter fullständigt att det en gång i världen fanns ett irriterande litet kräk som hette Bat-Mite i serien så kommer ni Beneath a Steel Sky-läsare ha glömt bort det här om ett tag. Rebootens själva essens är ju att koppla sig loss från schacklarna, bortse från reglerna som ritats upp tidigare och vilken inverkan de borde ha på det nuvarande ögonblicket om allt vore linjärt. Och att koppla sig loss, koppla av och göra istället för att fundera på om det kan göras... Det är en grej som verkligen känns nödvändigt just nu. Alla ok kan ju inte bäras för evigt.]]> http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/feed/ 1 Att hitta tillbaka efter »Frauds« http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/#comments Fri, 13 Jun 2008 08:40:13 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/ (foto lånat från Ilmo Joe) Puh, det har varit svårt att komma tillbaka in i matchen efter »Frauds«-uttömningen. Ärligt talat, kan du klandra mig? Vart tar vi vägen nu? Det är en märklig känsla när den sista punkten (bokstavlig eller bildlig) är satt i ett projekt som varit nära och personligt. Å ena sidan är man stolt som en tupp och känner inspirationens fartvind men å andra sidan så finns där bara en stor tomhet och nästan lättnad över att det är över. I arbetslivet är det sällan så. När ett projekt är klart är det redan tre andra på gång. Och även om man kan känna sig nöjd på ett professionellt plan så berör det ju aldrig på ett så riktigt nära sätt som när det handlar om ens egna pyssel. »Frauds« var påfrestande på många sätt. Först kom allt meckande med musiken. Och all frustration som kommer med det. När jag skriver här gör jag det ganska ohindret för orden har alltid kommit lätt till mig. Jag vet att jag med ganska lite ansträngning kan tåta ihop en läsbar text och jag känner mig bekväm i situationen. När jag knåpar med musiken är det alls inte så. Jag är utanför mitt naturliga element och vägen från tanke via genomförande till resultat är oerhört lång, plågsam och full av hinder. När musiken började bli klar startade jag serien av »Vägen mot Frauds«-postningar. Jag kände att jag behövde sätta mixtapen i ett sammanhang och skrev utan förväntningar om min historia med ambient- och collagemusik. Det var faktiskt första gången på de här fyra åren av blogg som jag varit verkligen personlig och det i kombination med det fina gensvaret från er läsare gjorde att det blev lite svettigt. Jag har nämligen alltid haft ett behov att hela tiden ta ett steg tillbaka och fråga »Vad pysslar jag med nu?«. Vet inte varför, egentligen, för mitt ego är ju lika stort som alla andras. Men det där självkritiska studerandet av vad jag pysslar med har funkat. Ibland kanske det har hämmat mig men många fler gånger har jag känt att det garanterat en viss kvalitet. De värsta klavertrampen har förhoppningsvis uteblivit. Med hela »Frauds« - musik som text - kändes det som att allt det där var avstängt. Någon råkade flippa Off-switchen och plötsligt var det superfokus på BILLYS LIV och jag såg besöksstatistiken skjuta i höjden under »Vägen mot...« och rycktes med och skrev ännu mer personligt och nästan grävde fram litterära ambitioner och skämdes inte längre för att »jag« antingen var subjekt eller objekt i varenda mening. Och vet ni vad... Vet ni vad det lite jobbiga med allt är? Jag gillade det. Ha! Jag tyckte det var fantastiskt. Att slå på en gammal skiva, hälla upp ett glas rött och i nattimman skriva gamla skrönor om upplevelser och händelser och folk man knappt minns ansiktet på... Det var gick så enkelt. Jag kände mig som Plura när han berättar om spårvagnarna och fabrikerna som stod som tomma röda tegelskal. Och av din mammas hus i hörnet fanns inget kvar. Vad det innebär för framtiden återstår att se. Kanske har jag skapat ett monster? Du förstår säkert att det varit svårt att komma tillbaka in i matchen. Du förstår att det här är ett tillfälle när det kan vara bra att ta ett steg tillbaka och fundera vad man pysslar med? Från och med i morgon har jag semester. Det betyder tid. Och tid betyder oanade möjligheter för orerande på bloggen. Passa dig. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/feed/ 1 Grattis bloggen! http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/ http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/#comments Wed, 16 Apr 2008 04:43:52 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/ Idag händer det. Bloggen fyller år. Fyra år, dessutom. I bloggvärlden där folk startar och lägger ner och flyttar och byter bloggar till höger och vänster känns det som en evighet. Det var i mitten av mars 2004. Jag fick ett mail från Sebastian Suarez-Golborne. Han berättade att Bomben skulle läggas ned men att något nytt skulle träda fram. Jag hade slutat skriva för Bomben ett år tidigare när vi startade The Cricket men sajten hade levt vidare med ett nytt skal och ny ton i artiklarna. Det var inte så uppstrukturerat mellan recensioner och artiklar längre, utan mer fritt informationsflöde. Listor, intervjuer och små betraktelser i vad man idag skulle kalla »bloggformat«. Detta skulle nu ta ett slut. I en bloggpost av Gustav Gelin från 2005 går att läsa:
"Jag minns första gången jag hörde ordet blogg. Det var hemma hos Emil i villan i Mälarhöjden. Vi hade vad vi på Bomben brukade kalla "ett stort jävla möte", och Emil pratade på om den nya tuffa grejen. Sebastian, Linus, Agge, Daniel och antagligen Kalle och Micke också var alla överens om att när vi nu bestämt oss för att lägga ner Bomben så skulle vi förvandla den till en blogg-portal."
Detta möte föregick alltså mailet som Sebastian skickade. Han berättade planerna om portalen, att de ville samla ett antal skribenter, kompisar, mysiga killar och tjejer som skrev om sina egna små prylar. Att samla alla under ett paraply skulle göra det lättare för läsarna att hitta dit. Jag minns vad Sebastian skrev. »Från dig förväntar jag mig texter om ambient electronica och essäer om latinamerikansk kulturpolitik.« Hur skulle jag kunna tacka nej? beneath.jpgSen sa han, »du behöver ett namn på bloggen«. Och jag hade ingen aning utan tog bara en av de vackraste titlarna jag visste. Korkat egentligen. »Beneath a Steel Sky«. Engelsk titel på svensk blogg. En titel som egentligen inte säger något om innehållet (men som trots allt gått som en röd tråd genom alla år). Men det är ju så med namn... Första infallet blir ett arbetsnamn. Och arbetsnamnet fastnar. Jag menar, hur smart var det att döpa en sajt till »Flickr« men hur många bryr sig idag? Tack för det, Sebastian, Emil och ni andra. Jag hade nog aldrig dragit igång en blogg om inte ni frågat, och så mycket jag gått miste om från mitt första inlägg till idag då! Ja herre gud. Fyra år. Jag vet inte. Kanske är det inte meningen att en blogg ska finnas så länge? Att den ska vara något flyktigt som liksom bra popmusik har kort hållbarhetstid? Jag vet inte. »Habit and fear of change are the worst reasons for ever doing ANYTHING.« Absolut. Men det är inte av de anledningarna jag fortfarande kör på. Det finns ju tusen saker till att berätta om och jag är inte på långa vägar klar. Tack för att du läser! Utan dig hade Beneath a Steel Sky inte varit något. Nu kör vi!]]> http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/feed/ 13 Sökorden http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/ http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/#comments Mon, 18 Feb 2008 11:25:56 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/ http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/feed/ 1 Information om ansiktslyftning på BASS http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/#comments Sun, 06 Jan 2008 12:46:13 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/feed/ 5 Statistiken som ljuger http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/#comments Wed, 03 Feb 2010 21:21:56 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3552 Val av namn är sällan enkelt. Ibland fastnar arbetsnamn till slutprodukten och vips så sitter de där med varumärken som Flickr eller Delicious som är kassa. Eller så sitter man och funderar länge och kommer upp med något som man har en full historisk och tematisk täckning för men som ändå känns lite skevt eftersom dessa inte framgår, som exempelvis The Cricket. Det går inte att välja ett bra namn. Men gemensamt för både arbetsnamn som fastnar och genomtänkta namn där referensen inte riktigt går fram är att de ganska fort blir naturliga. Varken man själv eller »målgruppen« reflekterar över det särskilt länge. Men... För lite mindre än sex år sedan när den här bloggen startade upp valde jag namnet »Beneath a Steel Sky« efter ett gammalt datorspel av anledningar som 1. det är ett sjukt vackert namn med fina associationer, 2. det var en subtil hyllning till något bortglömt som en gång betydde mycket och 3. det blev en fin diskrepans i att döpa bloggen efter ett datorspel och aldrig skriva om spel över huvud taget. Att det dessutom var exakt 10 år sedan det släpptes när bloggen startade spelade också in. Det var då. Nu har »Beneath a Steel Sky« återutgivits i en lysande iPhone-version, retrogaming-scenen har blivit en subkultur och antalet sökordsträffar till den här bloggen som har med gamla datorspel att göra står inte i proportion till antalet poster om dem (två på sex år). Jag vill byta namnet till vad domänen heter, monotoni. För i association och mervärden handlar bloggen minst lika mycket om »monotoni« som »Beneath a Steel Sky«. Ett namnbyte skulle ske knappt märkbart. Loggan i sidhuvudet skulle ändras. Sidtiteln skulle ändras. En handfull länkar hit skulle verka konstiga eftersom namnet var annorlunda men de skulle inte brytas efter domänen är och förblir vad den är. Men ändå tvekar jag. För här inne är vi ju BASS, liksom. I all sin skevhet känner jag en nostalgisk koppling till namnet. För efter sex år är det ju inte så konstigt att den här sidan har blivit en del av mig, något jag levt och lidit med. Och man ska inte ta för lätt på vad ett inkört namn betyder. Så, vad säger du? Ska jag byta? Tyck till i omröstningen uppe i högerkolumnen! ]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/feed/ 1 Beneath a Steel Sky » bass http://www.monotoni.se/bass Irrfärder och irrpostningar om popkultur, musik och jidder. Av Billy Rimgard. Wed, 09 Nov 2011 12:54:22 +0000 sv-se hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.1.2
Lättnaden och lyckan av ett fungerande hem http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/#comments Thu, 18 Feb 2010 15:10:39 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3642 Det började för ungefär ett år sedan. Bloggen började bli slöare, och slöare, och slöare. Och det drabbade inte bara dem som besöker den på webben för ibland gick det inte att ladda bilder till rss-flöden och liknande. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag började inaktivera plugins, ta bort flöden och laborera. Eftersom bloggtemat är klåfingrigt ihophackat från delar av andra teman av mig själv så misstänkte jag att det var bristen av optimering på det som var problemet. Men... Så läste jag härom dagen en guide till hur man snabbar upp sitt Wordpress. Och ögonen föll på punkten om att gamla plugins kan lämna en massa skräp kvar i databasen som gör hela sajten slö. Jag lyckades hitta fram till där man kollar det på webhotellet och... Det fanns över 700 megabyte av data från en statistikplugin som legat i bakgrunden och samlat in trafikinformation sedan begynnelsen. Tjenare. Jag raderade allt och nu: Glädjen. Lyckan. Friden. Äntligen går det som det ska. Som man vill att det ska göra. Smidigt. Och lättnaden jag känner av det får mig att inse att det är hög tid att radera gränsen mellan vad som är »internet« och »på riktigt« en gång för alla. Det här är ju mitt hem. Att få det i ordning känns lika bra som när man har möblerat om i lägenheten i den fysiska världen, eller när man äntligen får ändan ur vagnen och går ner med några stora lådor skräp till återvinningen (alternativt tjyvslänger i vanliga soporna). Det här är ett inlägg helt utan mening. Jag ville bara njuta av att posta på en blogg som inte står och tuggar i en minut när jag klickar »Publicera«.]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/feed/ 0 BASS förblir BASS http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/#comments Tue, 09 Feb 2010 08:28:47 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3590 Tack för att du tyckte till! Om det hade varit ett presidentval så skulle ordet »jordskredsseger« legat nära till hands. Om det hade varit en dagstidningssajt så hade jag satt rubriken »LÄSARNA kräver: Behåll NAMNET!«. Men så är det ju inte. På en blogg i februari 2010 sa en quickpoll att det var en halvtaskig idé att byta namn från »Beneath a Steel Sky« till »monotoni«. Så det här är och förblir BASS. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/feed/ 0 Namnbyte, bu eller bä? http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/#comments Wed, 03 Feb 2010 21:21:56 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3552 Val av namn är sällan enkelt. Ibland fastnar arbetsnamn till slutprodukten och vips så sitter de där med varumärken som Flickr eller Delicious som är kassa. Eller så sitter man och funderar länge och kommer upp med något som man har en full historisk och tematisk täckning för men som ändå känns lite skevt eftersom dessa inte framgår, som exempelvis The Cricket. Det går inte att välja ett bra namn. Men gemensamt för både arbetsnamn som fastnar och genomtänkta namn där referensen inte riktigt går fram är att de ganska fort blir naturliga. Varken man själv eller »målgruppen« reflekterar över det särskilt länge. Men... För lite mindre än sex år sedan när den här bloggen startade upp valde jag namnet »Beneath a Steel Sky« efter ett gammalt datorspel av anledningar som 1. det är ett sjukt vackert namn med fina associationer, 2. det var en subtil hyllning till något bortglömt som en gång betydde mycket och 3. det blev en fin diskrepans i att döpa bloggen efter ett datorspel och aldrig skriva om spel över huvud taget. Att det dessutom var exakt 10 år sedan det släpptes när bloggen startade spelade också in. Det var då. Nu har »Beneath a Steel Sky« återutgivits i en lysande iPhone-version, retrogaming-scenen har blivit en subkultur och antalet sökordsträffar till den här bloggen som har med gamla datorspel att göra står inte i proportion till antalet poster om dem (två på sex år). Jag vill byta namnet till vad domänen heter, monotoni. För i association och mervärden handlar bloggen minst lika mycket om »monotoni« som »Beneath a Steel Sky«. Ett namnbyte skulle ske knappt märkbart. Loggan i sidhuvudet skulle ändras. Sidtiteln skulle ändras. En handfull länkar hit skulle verka konstiga eftersom namnet var annorlunda men de skulle inte brytas efter domänen är och förblir vad den är. Men ändå tvekar jag. För här inne är vi ju BASS, liksom. I all sin skevhet känner jag en nostalgisk koppling till namnet. För efter sex år är det ju inte så konstigt att den här sidan har blivit en del av mig, något jag levt och lidit med. Och man ska inte ta för lätt på vad ett inkört namn betyder. Så, vad säger du? Ska jag byta? Tyck till i omröstningen uppe i högerkolumnen! ]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/feed/ 1 De mest lästa inläggen på bloggen 2009 http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/#comments Fri, 25 Dec 2009 12:24:30 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3404 Året är snart till ända och det har blivit dags att kika lite på vad som var populärast på bloggen under 2009. Vi bortser från att statistiken blir en aning missvisande eftersom den inte räknar med texter som lästs via rss-flödet. Det man kan konstatera är att bild, lista, kort och roligt är klart överrepresenterat på den här listan jämfört med frekvensen av sådana inlägg på bloggen, men det är ju så det funkar. Mest lästa inläggen på Beneath a Steel Sky 2009: 1. Obama omger sig med ondska Ett fotografi på Obama och premiärminister Zapatero, med sistnämndas två gotdöttrar. 2. Samtidigt, djupt nere i ett berg... Inlägget med bilder från kärnvapenbunkern ute i Sollentuna är från 2007 men drar ständigt till sig nya klick. 3. 99 problem och en självklar Min lista med 100 bästa låtarna från/för nollnoll-talet. 4. En bra story kan alltid berättas igen Definitivt en av mina personliga favorittexter från 2009. Tillbakablick i upptakten av The Pirate Bay-rättegången på hur pirater framställdes i media i början av 90-talet, innan world wide web. 5. Klättrar uppför Saltarö Berg Listans kanske mest otippade. Text om Montt Mardiés coversläpp »Direkt till Svenska«. 6. Harri Mänty behöver inte vara rädd Managern hittar Kent-gitarristens boardingkort, får honom att skaka av rädsla på Lollipop. Det här är historien om stalkingens tillfälligheter. 7. The King Kong Defense! Årets bästa meme. Jakten på King Kong i Kambodjas djungler går vidare! 8. Det kloka beslutet: Låt ditt trådlösa vara öppet Dussintext som jag bara skrev ihop för att jag blev förbannad på en kvällstidningsartikel som uppmanade folk att skydda sina nätverk. 9. Streckkoden, svart på vitt Kommentar till Googles hyllning av streckkoden och hur jag mixtrade med en sådan för att slippa militärtjänst. 10. Akten om min pappa - perspektiv på övervakning Ett inlägg från 2008 där jag går igenom övervakningsakten som staten under 30 år upprättade om min pappa. Ständigt aktuellt. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/feed/ 0 Medelmåttan åter på banan http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/#comments Tue, 01 Dec 2009 07:37:25 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3178 En nackdel med att vara en teknisk medelmåtta är att man klarar av att hacka ihop sitt bloggtema och sätta upp en installation av bloggverktyget men att man sedan saknar kompetens för att laga det när det oförklarligt slutar funka. Efter lite meck är vi tillbaka på banan. Inläggen som skrivits under tiden är publicerade. Lugnet lägger sig över nejden. Jag har saknat er. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/feed/ 0 Förlåt, alla RSS-läsare! http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/ http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/#comments Wed, 02 Sep 2009 22:25:07 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2653 »I nattens tysta timmar har jag undrat vad som händer där tekniken inte ser.« EDIT: Nu får jag dem i full text igen när jag testar. Om du inte får det, kommentera det helst inte till mig för då kommer jag få enorm huvudvärk. Eller, jo, kanske säg det. Risken finns att man måste uppdatera prenumerationen. Men jag hoppas att det rullar!]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/feed/ 0 Programförklaring http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/ http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/#comments Sun, 23 Aug 2009 21:00:12 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2549 Jag var ute på landet i några dagar. Det är skönt att få perspektiv. När jag fick lite distans och funderade över vad den här bloggen står för så insåg jag själv att jag inte har en aning om vad den egentligen är. Det skulle till och med vara möjligt att ifrågasätta hela dess plats i min digitala sfär. För en tid sedan blev Posterous den stora snackisen. Det »perfekta verktyget« för att på språng kunna posta texter, bilder, videos, ljudinspelningar eller whatever från mobil eller dator och få det automatiskt inlagt på alla ens andra webtjänster. Kittet som knyter samman min Twitter, min Facebook, min Flickr och whatnot. Efter att ha skapat ett konto där så insåg jag att det var dags att styra upp hur jag kopplar ihop mina digitala platser. Struktur. Tanke. Inte bara planlöst adderande av flöden. Jag ritade en mental karta över tjänsterna som jag använder och började formulera någon slags tanke för hur jag ska använda dem. Vad som hela tiden lämnades utanför - eller var tvunget att tvingas in i strukturen - var den här bloggen. Bloggen har i min nätvärld lite grann samma roll som väte har i det periodiska systemet: Om den ska vara med någonstans måste den tvingas in med tveksamma motiveringar och istället får den en unik plats som inte har något med det övriga att göra. Jag slogs av det här när jag satt och konfigurerade Posterous. Först var jag väldigt peppad på möjligheten att roliga bilder jag tar när jag är ute och far kan autopostas även här, och inte bara på de andra ställena. Jag satt och ställde in det nödvändiga när jag plötsligt kom på att det egentligen var helt orimligt: Hur skulle det egentligen se ut om jag postade enstaka bilder med någon klämkäck kommentar mellan essäliknande prettoinlägg om ambient musik? Helt enkelt inte bra. Om man tittar på bloggformatets historia så handlade det i begynnelsen främst om korta postningar, nästan helt utan text men med länkar till besöksvärda sidor. Många av de bloggar jag följer i dag har sådär fyra-fem uppdateringar om dygnet, med massor av information kopplat till ett specifikt ämne. När man har ett specifikt ämne att skriva om är det inte svårt att blogga mycket, med en röd tråd, med en sammanhängande ton (den söta saften har jag smakat när jag i tjänsten bloggat om exempelvis snooker-vm - det är betydligt enklare att fylla en blogg med relevanta texter när det handlar om ett specifikt, tidsbegränsat ämne). Alternativet är att satsa på kvantitet där de många små uppdateringarna får en egen funktion att fylla. Beneath a Steel Sky är varken eller. Temat är löst hållet och frekvensen varierar. Det här inlägget är skrivet mer för mig själv än för dig som läser, det ska erkännas. När jag insåg att det inte på ett vettigt sätt går att infoga den här bloggen i ett livsflöde mer än som nu görs - i högerkolumnen finns ju ändå statusuppdateringar, länkar och postningar på andra sajter - så kom jag till någon slags insikt att man inte behöver göra det på alla sätt bara för att det går. Jag tror helt enkelt att den här bloggen mår bäst av att även fortsättningsvis vara arena för mina essäliknande prettoinlägg. Jag älskar mobilt mikrobloggande, länkdelande och spridande av snabba ögonblicksbilder, men jag tror inte att Beneath a Steel Sky ska vara värd för det. Det är så lätt att se möjligheterna, vad som går att lägga till. Hur mycket som helst går att lägga till. Lager på lager, insticksprogram efter insticksprogram. Någonstans vill jag tro att det i denna nya värld av obegränsad information är lika viktigt att välja bort. Skivbolaget M-nus gjorde ju för mer än tio år sedan sin programförklaring att det är betydligt mer intressant att göra musik genom att ta bort element istället för att lägga till. Och jag tror att det kan bli ett ändamålsenligt grepp att inte autoposta allt här, att inte sätta fokus på de snabba sakerna här, eftersom jag själv känner att bloggen som medium för mig handlar om att uttrycka de saker som man inte får plats med på 140 klämkäcka tecken. Bara för att det är sjukt kul att koppla ihop olika webtjänster så betyder inte det att det i varje fall per automatik blir ett fullkomligt perfekt publicistiskt grepp. Jag tror helt enkelt att den här bloggen som konceptuell produkt mår bättre av att inte vara del av autopostningskedjan (vilket är ironiskt, eftersom det är sådana saker jag jobbar med och ska främja). Med detta sagt: Även om BASS kommer befinna sig på en lite udda plats i min digitala sfär så vill jag ändå ha den snabba, mer interaktiva kontakten. Så om du använder Twitter, Facebook, Flickr eller vad det nu må vara: Jag vill gärna följa dina uppdateringar där. Som kidsen säger: Adda mig.]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/feed/ 2 Bloggdemokratin http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/ http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/#comments Wed, 17 Jun 2009 21:02:58 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2265 Okej, nu har »folket« talat och jag har egentligen bara en fundering: Hur kan tio personer som hänger här välja den tredje linjen och gå emot undergångstemat? Allvarligt talat: Om era röster var seriöst kastade så är det såklart väldigt smickrande att ni tror att det skulle komma något bra ur en sådan övning. Men det är väl inte helt höga odds på att många av ja-rösterna kom bara för att ni vill höra mig göra bort mig. Nåja, nu har förväntningarna piskats upp och världen håller andan för att se vart det här bär hän. Jag kommer väl inte undan utan att göra ett försök antar jag. Ska försöka hålla Pietro Maglios bevingade ord i minnet. »Det spelar ingen roll vad man gör, folk blir jätteglada bara över att man gör.« Fortsättning följer...]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/feed/ 3 Fem år http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/ http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/#comments Thu, 16 Apr 2009 11:28:38 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1777 Idag. Idag fyller bloggen 5 år. Skratta eller gråta? Det har onekligen varit någon sorts resa. Obetydlig i det stora men fantastisk i det lilla. Jag är rätt tom på ord, som ni märkt (eller inte märkt) de senaste veckorna, så jag har egentligen ingen vettig slutsats. Jag kan bara konstatera att vi fortsätter hålla fortet där andra lägger sig ner och visar halsen. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/feed/ 8 Hjälp efterlyses http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/ http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/#comments Sun, 22 Mar 2009 01:03:13 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1763 På sidor här på bloggen där det inte är så mycket text, exempelvis den här postningen eller kontakta-sidan, så trillar högerspalten in i content-fältet där texten slutar. Det ser fördjävligt ut. Förvisso ett bra incitament för att skriva långt, men icke desto mindre irriterande. Jag har fulknackat ihop det här bloggtemat själv men har ingen aning om vart i stylesheetet jag ska felsöka för att få till det där. Jag har laborerat länge nog nu utan att lyckas men känner att det är dags att ta det i hamn. Tips eller idéer? EDIT: Problemet löst! Tackar för hjälpen!]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/feed/ 11 Karaktärsmordet http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/ http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/#comments Tue, 17 Mar 2009 17:02:23 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1721 Kim osäkrat höghastighetsgeväret och klättrat upp i närmaste vattentorn...
"aktualiteter? google ads? innebär det här att det från och med nu kommer skrivas mindre om barrskogselectronica och dystopisk popkultur på bass? det är ju din rätt naturligtvis. men det är lite som när yvonne började göra hårdrock, för att dra en parallell till ett gammalt inlägg här som jag läste för ett tag sedan"
...och han träffar mig rakt mellan ögonen med den parallellen. Underbart och, som man brukar säga, klockrent. Mer effektiv avrättning får man leta efter. Men nej Kim, du siktar bra men det är ingen fara. Den röda nätbrynjan har jag ännu inte tagit på mig (för att fortsätta din liknelse). En intentionsförklaring kan dock vara på sin plats. Google-annonserna är ett litet experiment. Omkostnaderna för domännamnen, serverplats och allmänna webpysslet är inte stora men ändå lite småsura. Syftet med mitt experiment är tudelat: 1. Funkar Google-annonser i en sådan utsträckning att dessa omkostnader kan täckas (vilket jag är skeptisk till eftersom jag själv aldrig klickat på webannonser)? 2. Även om dessa omkostnader täcks, är det trots allt värt det med tanke på den allmänna sunkighet som de bidrar med genom sin blotta existens (vilket jag också är skeptisk till)? Jag hade mycket hellre sett en lösning med »handplockade« annonser som passar innehållet på bloggen men eftersom det är ogörbart så testar jag detta och ser. Kom gärna med feedback på om ni tycker det är helt genomuselt. Jag lyssnar. Postningar som relaterar till aktualiteter har däremot förekommit även tidigare, så där ser du nog bara spöken i och med att två sådana råkade sammanfalla med annonserna. (Här hade jag lagt in en smiley om det inte var för att de gör sig så dåligt i skrift.) ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/feed/ 6 Hur känns det här då? http://www.monotoni.se/bass/2009/02/hur-kanns-det-har-da/ http://www.monotoni.se/bass/2009/02/hur-kanns-det-har-da/#comments Mon, 09 Feb 2009 14:30:29 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1369 http://www.monotoni.se/bass/2009/02/hur-kanns-det-har-da/feed/ 1 Reboot 3 http://www.monotoni.se/bass/2009/02/reboot-3/ http://www.monotoni.se/bass/2009/02/reboot-3/#comments Sun, 08 Feb 2009 21:01:38 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/?p=1332 Oj, vad hände här då. Om du läser via RSS kan det vara läge att gå in på monotoni.se ett slag. Det har byggts om en aning här. Ta gärna en minut och läs det här inlägget. Det är sorterat under »Viktig info« och även om vi kan diskutera hur pass viktigt det är så... För ett halvår sedan insåg jag att Beneath a Steel Sky var helt isolerad från mina övriga nätflöden och jag började bygga på en ny front som bättre tar in bilder och text från andra håll. BASS har ändå blivit stället där jag postar lite mer genomtänkta (nå, inte alltid), längre texter medan bilder från stan och andra mobila saker kommer via Twitpic och liknande. Jag ville få en helhet och därför finns ett antal nyheter nu. Snabb genomgång: • Högst upp ligger de två senaste uppdateringarna från min Twitter. Tyvärr skriver jag på engelska där med hänsyn till internationella vänner och det blir rätt risigt att ta in det engelska här, men det är ett svårt dilemma att lösa. Genom min Twitter kommer uppdateringar med bilder och liknande när jag är på resande fot och inte kan uppdatera bloggen. (Förresten: Vet nån hur man kan få den att säga »timmar« och »min« istället för »hours«/mins«? Det står bara "$time ago" i pluggen.) • Längst upp i högermenyn ligger nu de senast sparade länkarna. Läsvärda artiklar, bild- och videouppladdningar och andra prylar hamnar här. Ofta läser jag texter jag tänker att jag borde blogga om och så rinner det ut i sanden, men i och med denna uppdatering kan jag tipsa om saker utan att behöva formulera ett inlägg om dem. • På sistone har det varit många intressanta diskussioner i kommentarsfälten och därför har jag lagt till »Senaste kommentarer« i högermenyn för att det ska bli bättre översikt. • Kraftigt förbättrat arkiv. • Postningar som varit något mer än det vanliga kacklandet (lite mer essäbetonade texter, intervjuer, reportage eller liknande) finns nu samlat på en sida (designen kräver lite pyssel här men det kommer). • Förbättrad funktionalitet för Twitter. När du skriver en kommentar kan du nu fylla i ditt användarnamn så kommer det att följa med in i postningen (din e-post visas inte heller fortsättningsvis). Har även lagt till snabbknapp för att du ska kunna twittra om en postning om du gillar den. • Jag har testat och sett att den nya designen funkar i Firefox, IE och Chrome, men däremot blir det lite grafiska fel i högermenyn om man kör Safari på Mac. Tips på att överkomma detta mottas tacksamt, liksom övriga synpunkter på vad som kan göras rätt. Kommentera gärna om det är något som inte fungerar, för jag misstänker att min fulhackade design kan innehålla en del fel]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/02/reboot-3/feed/ 1 Vi hänger i köket, vid sidan av samtalet http://www.monotoni.se/bass/2009/02/vi-hanger-i-koket-vid-sidan-av-samtalet/ http://www.monotoni.se/bass/2009/02/vi-hanger-i-koket-vid-sidan-av-samtalet/#comments Sat, 07 Feb 2009 12:11:02 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/?p=1268 Foto av amusing Med vilka kriterier kan man döma om en blogg är »lyckad«? Är det när det postas mycket kommentarer? När det länkas mycket från andra bloggar? När det är många besökare? När den vinner utmärkelser vid galor? För några dagar sedan kom en kommentar här på BASS:
peterflax sa, 2009-02-06 kl 10:26 varför är inte du med i omröstningar om årets blogg? allt här är så läsvärt.
Tack peterflax för de vänliga orden! Men jag tror att de båda meningarna i din kommentar motsäger varandra.  »Åhnej, inte ett surt-sa-räven-inlägg nu«, suckar du.  »Nej men inte alls«, säger jag, »jag skulle jättegärna gå på fest och få pris, det handlar inte om någon diss mot prisföreteelsen. Men låt mig sätta in det i ett större sammanhang«.  Och så drar jag ned svarta tavlan och börjar rita diagram… Jag har alltid haft en ohälsosam fascination för popkulturella företeelser som verkar i marginalen. Och med det menar jag saker som är bra samtidigt som de är smala. Vem som helst kan trycka en sjutumsvinyl i 50 ex, begrava hälften i jorden och sälja resten i en skivbörs som är öppen 10-13 på tisdagar. Smalhet i sig är inte svårt att uppnå, fråga vilken poet som helst. Det som alltid präglat mig är fascinationen för det som både är smalt och har höga ambitioner, en vanligt förekommande kombination hos band som brukade kallas »popmusikens bäst bevarade hemlighet« (jag tror inte popmusiken har så många bevarade hemligheter längre). Det mesta jag gjort själv har jag nog undermedvetet också velat styra till det hållet. Såväl orden som musiken har jag i en ideal värld föreställt mig inte vara festens epicenter som alla samlas kring utan snarare den där lite introverta personen som hänger i köket och som inte så många tar notis om men som du hamnar i ett långt samtal med och när du vaknar upp morgonen därpå tänker du överraskat att du inte väntade dig att du skulle träffa en sån person på den festen. Många av de jag uppskattar allra mest som skribenter är sådana som verkar bakom fiendens linjer. Själv har jag alltid försökt vara någon på Bletchley Park. De bloggar som nomineras och prisas på galor är oftast sådana som deltar i det offentliga samtalet. De kommenterar dagsaktuella ämnen, lyfter fram perspektiv som traditionell media inte tar upp och driver en agenda. Jag är väldigt imponerad av arbetet som många av dem gör men har personligen inget intresse av att ha den infallsvinkeln. Inte för att jag tycker det offentliga samtalet och de som för det är trams, utan för att det inte är min grej. Men det är klart att tanken har slagit även mig. De gånger jag länkat till en debatterad artikel och hamnat i molnet på bloggportalerna så har trafiken gått upp sjukt mycket i ett par dagar innan den normaliseras. Sjukt mycket. Självklart har jag då tänkt att det kanske vore en idé att göra så mer, att ta till lite samtidsdebatt för att dra hit massorna och sen trycka upp en utläggning om Stars of the Lid rakt i ansiktet när de som minst anar det. Men det fungerar inte. När jag har kommit på vad jag tycker i ett ämne är det sedan flera dagar bortglömt. Jag trivs jävligt bra i bloggosfärens bakvatten. Jag gillar att ha teman och tempo på BASS som inte styrs av vad som sitter på löpsedlarna. Jag hittar näring i att skriva om exakt det som inte ligger som en av de mest debatterade artiklarna på bloggportalerna. För att jag tycker det saknas. För att jag själv tycker för många bra skribenter ägnar för mycket tid åt vad som händer just nu. Med vilka kriterier kan man döma om en blogg är lyckad? En normal dag kommer runt 700 läsare in hit om man tittar på bloggens egen statistik. Runt 200 enligt Google Analytics. Trafikanalys är pussel där inga bitar passar och för mig kvittar det. Jag minns att Jocke Berg i en intervju någon gång kring första plattan sa »om bara en person i publiken går från spelningen och är några centimeter längre så har vi lyckats« och jag tror den inställningen är det sundaste man kan ha till allt man gör. Om bara en person tycker att arbetsdagen blev lite lättare av att gå in och skumma ett inlägg om robotkonst här så har jag ju lyckats. Så, mitt svar till peterflax fråga inledningsvis är: Jag tror att BASS omöjligen skulle kunna lyftas upp till nomineringar om bloggpriser just på grund av att du tycker den är läsvärd. Låter det rimligt?]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/02/vi-hanger-i-koket-vid-sidan-av-samtalet/feed/ 2 Reboot http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/ http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/#comments Sun, 14 Sep 2008 23:37:40 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/ Första inflygningen till Berlin trodde jag inte vi skulle klara det. Turbulensen slog i planet som en slagborr och när marken började närma sig kom sidvinden och slet tag i hela kärran. Trodde vi skulle slås i backen men det blev bara en ovanligt hård landning. Tanten bredvid mig skrek. Till och med flygvärdinnorna såg oroliga ut. Efteråt var jag lättad. För jag reste själv. Om man ska krascha när man flyger ska man göra det i sällskap. Det är tio år sedan och mycket har hänt. För mycket, kanske. Jag har slutat vara orolig i sidvind och turbulens. Kanske har jag sett för många avsnitt av »Air Crash Investigations« och lever i en övertro på vilka ansträngningar piloter och maskiner klarar. Jag har slutat sitta med ryggen i färdriktningen när jag åker tåg också, även fast chansen att överleva i en olycka är otroligt mycket högre då. Jag har slutat gå ut ur tvättstugan när jag startar centrifugen också. När cylindern stod och vibrerade på sitt betongfundament tänkte jag alltid att någon gång i världshistorien kommer en sån där jävel att lossna från sitt fäste och krossa någon till en blöt fläck mot en vägg och jag var noga med att se till att det inte blev jag. Bonusen var att jag i nyhetsstoryn skulle kunna stå och se allvarlig ut framför en demolerad tvättstuga och överlägset säga att jag såg det komma. Det är inte så att jag inte tror att det kommer att hända längre. Jag ser hur den brummar och vaggar medan tvätten snurrar 1500 varv i minuten, väl medveten om vad som väntar, men jag orkar inte fly längre. De flesta av mina Utvalda Särskilda Beteenden (låter snyggare än »tvångstankar«, eller hur?) har jag gjort mig av med på det sättet. Jag ser dem, jag erkänner dem men jag orkar inte vara slav under dem. Det händer till och med att jag går ner till livsen på hörnet om söndagseftermiddagarna och köper en påse nötter utan att byta till en mer anständig kostymering än slapp-white-trash-klädseln jag har på mig - en fullständig otänkbarhet ända till helt nyligen. Den enda tvångstanken jag fortfarande när och vårdar är kravet på Den Läsvärda Texten. Jag har på många sätt kört fast i tanken att eftersom det skrivna ordet är det enda jag upplever mig behärska till en grad som känns bekväm så vill jag i det fallet inte sänka standarden. En urtvättad t-shirt och sunkbyxor på livsen betyder försvinnande lite eftersom min väg till fulländning i stil är ganska lång även om jag ansträngt mig, men att slänga iväg vilken text som helst... Där är vi inne på heder. Jag tror att den rätta termen för det som behövs är en »reboot«. För de allra flesta sitter en stor röd knapp på armlängds avstånd. När det blir för komplicerat eller invecklat eller när det grävts på alla ställen man kommer åt och det inte finns någon poäng kvar att vinna på att försöka mer, då trycker man på den knappen. »Reboot« står det med neutralt typsnitt på den. För vissa tar det sig uttryck i att de säljer allt de har och flyttar till en liten asiatisk by med bergsbönder och börjar driva får. För andra att de säger upp sig från Kontoret och börjar arbeta med Kroppen. En »reboot« har alls ingenting med »kris« att göra. Att som nyskild 45-åring köpa Ferrari och börja spruta champagne är inte att göra en »reboot«, det är bara pinsamt. De stora science fiction-historierna har kanske de bästa exemplen på reboots. Ta Superman som exempel. Från början kunde han inte flyga men lärde sig med åren vartefter nya tecknare tog vid. Batman är ett annat bra exempel. Precis som Superman dök han upp i slutet på 30-talet och 50 år senare var det omöjligt att försöka tänka sig en linjär historia kring honom. Så mycket hade hänt med så många olika författare/tecknare att det inte längre fanns en utan väldigt många tidslinjer och Batmans och Supermans. I mitten av 80-talet fick DC Comics nog. De rebootade hela sitt universum i och med de 12 bespottade numren av »Crisis on Infinite Earths«. Efter det bladet blankt och alla historier kunde börja om. Tim Burtons Batman-film var en till reboot. Filmerna som startade härom året med »Batman Begins« var ytterligare en. Det vore ganska skönt med en reboot. Här och nu. Fyra och ett halvt år av Beneath a Steel Sky har lett till så många förväxlingar och förvirringar att det är omöjligt att finna en röd tråd i den här sörjan längre. Det var väl egentligen aldrig meningen heller, men avsaknad av körschema är knappast en bra ursäkt för att spreta som en paraplyfontän. Men mer än innehållet på bloggen behöver rebootas så behöver jag göra det. Även med den sista utposten av Utvalda Särskilda Beteenden som jag håller så hårt och så nära. Det behöver inte vara så jävla märkvärdigt hela tiden. Efter »Frauds«-postningarna stod det helt stilla för mig. Det har ju inte direkt varit brist på saker att skriva om. Så många gånger har jag varit i kraft med att publicera en text men hejdat mig och tagit bort den på grund av en högtravande tanke om att kommentera är sämre än att producera, att betrakta är sämre än att göra eget. För »Ring P1« finns ju redan, varför skulle jag behöva komplettera det? Allt som inte haft en tanke, ett koncept och en ambition som »Frauds«-postningarna har rykt. Jag var på alltid lika trevliga Popaganda för några helger sedan och pratade med Flyer-Jimmy. Han sa att det var kasst att jag inte uppdaterade bloggen. Jag förklarade för honom att inga inlägg blev som jag ville ha dem, att det var omöjligt att hålla den höjd på nivån som jag kräver. Han föreslog att jag varje dag en vecka skulle fota min avföring och publicera på bloggen eftersom det skulle ta hela innehållet till någon slags noll-nivå och att det efter den veckan skulle vara omöjligt att inte publicera grejer som var bättre än det. Poängen är inte dum, även om jag denna gång avstår från det bokstavliga tillvägagångssättet. Det blir en reboot istället. Jag sträcker mig efter knappen nu. Vi börjar om med allt. Precis som när dagens filmtittare ser »The Dark Knight« och skiter fullständigt att det en gång i världen fanns ett irriterande litet kräk som hette Bat-Mite i serien så kommer ni Beneath a Steel Sky-läsare ha glömt bort det här om ett tag. Rebootens själva essens är ju att koppla sig loss från schacklarna, bortse från reglerna som ritats upp tidigare och vilken inverkan de borde ha på det nuvarande ögonblicket om allt vore linjärt. Och att koppla sig loss, koppla av och göra istället för att fundera på om det kan göras... Det är en grej som verkligen känns nödvändigt just nu. Alla ok kan ju inte bäras för evigt.]]> http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/feed/ 1 Att hitta tillbaka efter »Frauds« http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/#comments Fri, 13 Jun 2008 08:40:13 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/ (foto lånat från Ilmo Joe) Puh, det har varit svårt att komma tillbaka in i matchen efter »Frauds«-uttömningen. Ärligt talat, kan du klandra mig? Vart tar vi vägen nu? Det är en märklig känsla när den sista punkten (bokstavlig eller bildlig) är satt i ett projekt som varit nära och personligt. Å ena sidan är man stolt som en tupp och känner inspirationens fartvind men å andra sidan så finns där bara en stor tomhet och nästan lättnad över att det är över. I arbetslivet är det sällan så. När ett projekt är klart är det redan tre andra på gång. Och även om man kan känna sig nöjd på ett professionellt plan så berör det ju aldrig på ett så riktigt nära sätt som när det handlar om ens egna pyssel. »Frauds« var påfrestande på många sätt. Först kom allt meckande med musiken. Och all frustration som kommer med det. När jag skriver här gör jag det ganska ohindret för orden har alltid kommit lätt till mig. Jag vet att jag med ganska lite ansträngning kan tåta ihop en läsbar text och jag känner mig bekväm i situationen. När jag knåpar med musiken är det alls inte så. Jag är utanför mitt naturliga element och vägen från tanke via genomförande till resultat är oerhört lång, plågsam och full av hinder. När musiken började bli klar startade jag serien av »Vägen mot Frauds«-postningar. Jag kände att jag behövde sätta mixtapen i ett sammanhang och skrev utan förväntningar om min historia med ambient- och collagemusik. Det var faktiskt första gången på de här fyra åren av blogg som jag varit verkligen personlig och det i kombination med det fina gensvaret från er läsare gjorde att det blev lite svettigt. Jag har nämligen alltid haft ett behov att hela tiden ta ett steg tillbaka och fråga »Vad pysslar jag med nu?«. Vet inte varför, egentligen, för mitt ego är ju lika stort som alla andras. Men det där självkritiska studerandet av vad jag pysslar med har funkat. Ibland kanske det har hämmat mig men många fler gånger har jag känt att det garanterat en viss kvalitet. De värsta klavertrampen har förhoppningsvis uteblivit. Med hela »Frauds« - musik som text - kändes det som att allt det där var avstängt. Någon råkade flippa Off-switchen och plötsligt var det superfokus på BILLYS LIV och jag såg besöksstatistiken skjuta i höjden under »Vägen mot...« och rycktes med och skrev ännu mer personligt och nästan grävde fram litterära ambitioner och skämdes inte längre för att »jag« antingen var subjekt eller objekt i varenda mening. Och vet ni vad... Vet ni vad det lite jobbiga med allt är? Jag gillade det. Ha! Jag tyckte det var fantastiskt. Att slå på en gammal skiva, hälla upp ett glas rött och i nattimman skriva gamla skrönor om upplevelser och händelser och folk man knappt minns ansiktet på... Det var gick så enkelt. Jag kände mig som Plura när han berättar om spårvagnarna och fabrikerna som stod som tomma röda tegelskal. Och av din mammas hus i hörnet fanns inget kvar. Vad det innebär för framtiden återstår att se. Kanske har jag skapat ett monster? Du förstår säkert att det varit svårt att komma tillbaka in i matchen. Du förstår att det här är ett tillfälle när det kan vara bra att ta ett steg tillbaka och fundera vad man pysslar med? Från och med i morgon har jag semester. Det betyder tid. Och tid betyder oanade möjligheter för orerande på bloggen. Passa dig. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/feed/ 1 Grattis bloggen! http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/ http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/#comments Wed, 16 Apr 2008 04:43:52 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/ Idag händer det. Bloggen fyller år. Fyra år, dessutom. I bloggvärlden där folk startar och lägger ner och flyttar och byter bloggar till höger och vänster känns det som en evighet. Det var i mitten av mars 2004. Jag fick ett mail från Sebastian Suarez-Golborne. Han berättade att Bomben skulle läggas ned men att något nytt skulle träda fram. Jag hade slutat skriva för Bomben ett år tidigare när vi startade The Cricket men sajten hade levt vidare med ett nytt skal och ny ton i artiklarna. Det var inte så uppstrukturerat mellan recensioner och artiklar längre, utan mer fritt informationsflöde. Listor, intervjuer och små betraktelser i vad man idag skulle kalla »bloggformat«. Detta skulle nu ta ett slut. I en bloggpost av Gustav Gelin från 2005 går att läsa:
"Jag minns första gången jag hörde ordet blogg. Det var hemma hos Emil i villan i Mälarhöjden. Vi hade vad vi på Bomben brukade kalla "ett stort jävla möte", och Emil pratade på om den nya tuffa grejen. Sebastian, Linus, Agge, Daniel och antagligen Kalle och Micke också var alla överens om att när vi nu bestämt oss för att lägga ner Bomben så skulle vi förvandla den till en blogg-portal."
Detta möte föregick alltså mailet som Sebastian skickade. Han berättade planerna om portalen, att de ville samla ett antal skribenter, kompisar, mysiga killar och tjejer som skrev om sina egna små prylar. Att samla alla under ett paraply skulle göra det lättare för läsarna att hitta dit. Jag minns vad Sebastian skrev. »Från dig förväntar jag mig texter om ambient electronica och essäer om latinamerikansk kulturpolitik.« Hur skulle jag kunna tacka nej? beneath.jpgSen sa han, »du behöver ett namn på bloggen«. Och jag hade ingen aning utan tog bara en av de vackraste titlarna jag visste. Korkat egentligen. »Beneath a Steel Sky«. Engelsk titel på svensk blogg. En titel som egentligen inte säger något om innehållet (men som trots allt gått som en röd tråd genom alla år). Men det är ju så med namn... Första infallet blir ett arbetsnamn. Och arbetsnamnet fastnar. Jag menar, hur smart var det att döpa en sajt till »Flickr« men hur många bryr sig idag? Tack för det, Sebastian, Emil och ni andra. Jag hade nog aldrig dragit igång en blogg om inte ni frågat, och så mycket jag gått miste om från mitt första inlägg till idag då! Ja herre gud. Fyra år. Jag vet inte. Kanske är det inte meningen att en blogg ska finnas så länge? Att den ska vara något flyktigt som liksom bra popmusik har kort hållbarhetstid? Jag vet inte. »Habit and fear of change are the worst reasons for ever doing ANYTHING.« Absolut. Men det är inte av de anledningarna jag fortfarande kör på. Det finns ju tusen saker till att berätta om och jag är inte på långa vägar klar. Tack för att du läser! Utan dig hade Beneath a Steel Sky inte varit något. Nu kör vi!]]> http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/feed/ 13 Sökorden http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/ http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/#comments Mon, 18 Feb 2008 11:25:56 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/ http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/feed/ 1 Information om ansiktslyftning på BASS http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/#comments Sun, 06 Jan 2008 12:46:13 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/feed/ 5 Statistiken som ljuger http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/#comments Fri, 25 Dec 2009 12:24:30 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3404 Året är snart till ända och det har blivit dags att kika lite på vad som var populärast på bloggen under 2009. Vi bortser från att statistiken blir en aning missvisande eftersom den inte räknar med texter som lästs via rss-flödet. Det man kan konstatera är att bild, lista, kort och roligt är klart överrepresenterat på den här listan jämfört med frekvensen av sådana inlägg på bloggen, men det är ju så det funkar. Mest lästa inläggen på Beneath a Steel Sky 2009: 1. Obama omger sig med ondska Ett fotografi på Obama och premiärminister Zapatero, med sistnämndas två gotdöttrar. 2. Samtidigt, djupt nere i ett berg... Inlägget med bilder från kärnvapenbunkern ute i Sollentuna är från 2007 men drar ständigt till sig nya klick. 3. 99 problem och en självklar Min lista med 100 bästa låtarna från/för nollnoll-talet. 4. En bra story kan alltid berättas igen Definitivt en av mina personliga favorittexter från 2009. Tillbakablick i upptakten av The Pirate Bay-rättegången på hur pirater framställdes i media i början av 90-talet, innan world wide web. 5. Klättrar uppför Saltarö Berg Listans kanske mest otippade. Text om Montt Mardiés coversläpp »Direkt till Svenska«. 6. Harri Mänty behöver inte vara rädd Managern hittar Kent-gitarristens boardingkort, får honom att skaka av rädsla på Lollipop. Det här är historien om stalkingens tillfälligheter. 7. The King Kong Defense! Årets bästa meme. Jakten på King Kong i Kambodjas djungler går vidare! 8. Det kloka beslutet: Låt ditt trådlösa vara öppet Dussintext som jag bara skrev ihop för att jag blev förbannad på en kvällstidningsartikel som uppmanade folk att skydda sina nätverk. 9. Streckkoden, svart på vitt Kommentar till Googles hyllning av streckkoden och hur jag mixtrade med en sådan för att slippa militärtjänst. 10. Akten om min pappa - perspektiv på övervakning Ett inlägg från 2008 där jag går igenom övervakningsakten som staten under 30 år upprättade om min pappa. Ständigt aktuellt. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/feed/ 0 Beneath a Steel Sky » bass http://www.monotoni.se/bass Irrfärder och irrpostningar om popkultur, musik och jidder. Av Billy Rimgard. Wed, 09 Nov 2011 12:54:22 +0000 sv-se hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.1.2
Lättnaden och lyckan av ett fungerande hem http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/#comments Thu, 18 Feb 2010 15:10:39 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3642 Det började för ungefär ett år sedan. Bloggen började bli slöare, och slöare, och slöare. Och det drabbade inte bara dem som besöker den på webben för ibland gick det inte att ladda bilder till rss-flöden och liknande. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag började inaktivera plugins, ta bort flöden och laborera. Eftersom bloggtemat är klåfingrigt ihophackat från delar av andra teman av mig själv så misstänkte jag att det var bristen av optimering på det som var problemet. Men... Så läste jag härom dagen en guide till hur man snabbar upp sitt Wordpress. Och ögonen föll på punkten om att gamla plugins kan lämna en massa skräp kvar i databasen som gör hela sajten slö. Jag lyckades hitta fram till där man kollar det på webhotellet och... Det fanns över 700 megabyte av data från en statistikplugin som legat i bakgrunden och samlat in trafikinformation sedan begynnelsen. Tjenare. Jag raderade allt och nu: Glädjen. Lyckan. Friden. Äntligen går det som det ska. Som man vill att det ska göra. Smidigt. Och lättnaden jag känner av det får mig att inse att det är hög tid att radera gränsen mellan vad som är »internet« och »på riktigt« en gång för alla. Det här är ju mitt hem. Att få det i ordning känns lika bra som när man har möblerat om i lägenheten i den fysiska världen, eller när man äntligen får ändan ur vagnen och går ner med några stora lådor skräp till återvinningen (alternativt tjyvslänger i vanliga soporna). Det här är ett inlägg helt utan mening. Jag ville bara njuta av att posta på en blogg som inte står och tuggar i en minut när jag klickar »Publicera«.]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/feed/ 0 BASS förblir BASS http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/#comments Tue, 09 Feb 2010 08:28:47 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3590 Tack för att du tyckte till! Om det hade varit ett presidentval så skulle ordet »jordskredsseger« legat nära till hands. Om det hade varit en dagstidningssajt så hade jag satt rubriken »LÄSARNA kräver: Behåll NAMNET!«. Men så är det ju inte. På en blogg i februari 2010 sa en quickpoll att det var en halvtaskig idé att byta namn från »Beneath a Steel Sky« till »monotoni«. Så det här är och förblir BASS. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/feed/ 0 Namnbyte, bu eller bä? http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/#comments Wed, 03 Feb 2010 21:21:56 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3552 Val av namn är sällan enkelt. Ibland fastnar arbetsnamn till slutprodukten och vips så sitter de där med varumärken som Flickr eller Delicious som är kassa. Eller så sitter man och funderar länge och kommer upp med något som man har en full historisk och tematisk täckning för men som ändå känns lite skevt eftersom dessa inte framgår, som exempelvis The Cricket. Det går inte att välja ett bra namn. Men gemensamt för både arbetsnamn som fastnar och genomtänkta namn där referensen inte riktigt går fram är att de ganska fort blir naturliga. Varken man själv eller »målgruppen« reflekterar över det särskilt länge. Men... För lite mindre än sex år sedan när den här bloggen startade upp valde jag namnet »Beneath a Steel Sky« efter ett gammalt datorspel av anledningar som 1. det är ett sjukt vackert namn med fina associationer, 2. det var en subtil hyllning till något bortglömt som en gång betydde mycket och 3. det blev en fin diskrepans i att döpa bloggen efter ett datorspel och aldrig skriva om spel över huvud taget. Att det dessutom var exakt 10 år sedan det släpptes när bloggen startade spelade också in. Det var då. Nu har »Beneath a Steel Sky« återutgivits i en lysande iPhone-version, retrogaming-scenen har blivit en subkultur och antalet sökordsträffar till den här bloggen som har med gamla datorspel att göra står inte i proportion till antalet poster om dem (två på sex år). Jag vill byta namnet till vad domänen heter, monotoni. För i association och mervärden handlar bloggen minst lika mycket om »monotoni« som »Beneath a Steel Sky«. Ett namnbyte skulle ske knappt märkbart. Loggan i sidhuvudet skulle ändras. Sidtiteln skulle ändras. En handfull länkar hit skulle verka konstiga eftersom namnet var annorlunda men de skulle inte brytas efter domänen är och förblir vad den är. Men ändå tvekar jag. För här inne är vi ju BASS, liksom. I all sin skevhet känner jag en nostalgisk koppling till namnet. För efter sex år är det ju inte så konstigt att den här sidan har blivit en del av mig, något jag levt och lidit med. Och man ska inte ta för lätt på vad ett inkört namn betyder. Så, vad säger du? Ska jag byta? Tyck till i omröstningen uppe i högerkolumnen! ]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/feed/ 1 De mest lästa inläggen på bloggen 2009 http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/#comments Fri, 25 Dec 2009 12:24:30 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3404 Året är snart till ända och det har blivit dags att kika lite på vad som var populärast på bloggen under 2009. Vi bortser från att statistiken blir en aning missvisande eftersom den inte räknar med texter som lästs via rss-flödet. Det man kan konstatera är att bild, lista, kort och roligt är klart överrepresenterat på den här listan jämfört med frekvensen av sådana inlägg på bloggen, men det är ju så det funkar. Mest lästa inläggen på Beneath a Steel Sky 2009: 1. Obama omger sig med ondska Ett fotografi på Obama och premiärminister Zapatero, med sistnämndas två gotdöttrar. 2. Samtidigt, djupt nere i ett berg... Inlägget med bilder från kärnvapenbunkern ute i Sollentuna är från 2007 men drar ständigt till sig nya klick. 3. 99 problem och en självklar Min lista med 100 bästa låtarna från/för nollnoll-talet. 4. En bra story kan alltid berättas igen Definitivt en av mina personliga favorittexter från 2009. Tillbakablick i upptakten av The Pirate Bay-rättegången på hur pirater framställdes i media i början av 90-talet, innan world wide web. 5. Klättrar uppför Saltarö Berg Listans kanske mest otippade. Text om Montt Mardiés coversläpp »Direkt till Svenska«. 6. Harri Mänty behöver inte vara rädd Managern hittar Kent-gitarristens boardingkort, får honom att skaka av rädsla på Lollipop. Det här är historien om stalkingens tillfälligheter. 7. The King Kong Defense! Årets bästa meme. Jakten på King Kong i Kambodjas djungler går vidare! 8. Det kloka beslutet: Låt ditt trådlösa vara öppet Dussintext som jag bara skrev ihop för att jag blev förbannad på en kvällstidningsartikel som uppmanade folk att skydda sina nätverk. 9. Streckkoden, svart på vitt Kommentar till Googles hyllning av streckkoden och hur jag mixtrade med en sådan för att slippa militärtjänst. 10. Akten om min pappa - perspektiv på övervakning Ett inlägg från 2008 där jag går igenom övervakningsakten som staten under 30 år upprättade om min pappa. Ständigt aktuellt. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/feed/ 0 Medelmåttan åter på banan http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/#comments Tue, 01 Dec 2009 07:37:25 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3178 En nackdel med att vara en teknisk medelmåtta är att man klarar av att hacka ihop sitt bloggtema och sätta upp en installation av bloggverktyget men att man sedan saknar kompetens för att laga det när det oförklarligt slutar funka. Efter lite meck är vi tillbaka på banan. Inläggen som skrivits under tiden är publicerade. Lugnet lägger sig över nejden. Jag har saknat er. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/feed/ 0 Förlåt, alla RSS-läsare! http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/ http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/#comments Wed, 02 Sep 2009 22:25:07 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2653 »I nattens tysta timmar har jag undrat vad som händer där tekniken inte ser.« EDIT: Nu får jag dem i full text igen när jag testar. Om du inte får det, kommentera det helst inte till mig för då kommer jag få enorm huvudvärk. Eller, jo, kanske säg det. Risken finns att man måste uppdatera prenumerationen. Men jag hoppas att det rullar!]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/feed/ 0 Programförklaring http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/ http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/#comments Sun, 23 Aug 2009 21:00:12 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2549 Jag var ute på landet i några dagar. Det är skönt att få perspektiv. När jag fick lite distans och funderade över vad den här bloggen står för så insåg jag själv att jag inte har en aning om vad den egentligen är. Det skulle till och med vara möjligt att ifrågasätta hela dess plats i min digitala sfär. För en tid sedan blev Posterous den stora snackisen. Det »perfekta verktyget« för att på språng kunna posta texter, bilder, videos, ljudinspelningar eller whatever från mobil eller dator och få det automatiskt inlagt på alla ens andra webtjänster. Kittet som knyter samman min Twitter, min Facebook, min Flickr och whatnot. Efter att ha skapat ett konto där så insåg jag att det var dags att styra upp hur jag kopplar ihop mina digitala platser. Struktur. Tanke. Inte bara planlöst adderande av flöden. Jag ritade en mental karta över tjänsterna som jag använder och började formulera någon slags tanke för hur jag ska använda dem. Vad som hela tiden lämnades utanför - eller var tvunget att tvingas in i strukturen - var den här bloggen. Bloggen har i min nätvärld lite grann samma roll som väte har i det periodiska systemet: Om den ska vara med någonstans måste den tvingas in med tveksamma motiveringar och istället får den en unik plats som inte har något med det övriga att göra. Jag slogs av det här när jag satt och konfigurerade Posterous. Först var jag väldigt peppad på möjligheten att roliga bilder jag tar när jag är ute och far kan autopostas även här, och inte bara på de andra ställena. Jag satt och ställde in det nödvändiga när jag plötsligt kom på att det egentligen var helt orimligt: Hur skulle det egentligen se ut om jag postade enstaka bilder med någon klämkäck kommentar mellan essäliknande prettoinlägg om ambient musik? Helt enkelt inte bra. Om man tittar på bloggformatets historia så handlade det i begynnelsen främst om korta postningar, nästan helt utan text men med länkar till besöksvärda sidor. Många av de bloggar jag följer i dag har sådär fyra-fem uppdateringar om dygnet, med massor av information kopplat till ett specifikt ämne. När man har ett specifikt ämne att skriva om är det inte svårt att blogga mycket, med en röd tråd, med en sammanhängande ton (den söta saften har jag smakat när jag i tjänsten bloggat om exempelvis snooker-vm - det är betydligt enklare att fylla en blogg med relevanta texter när det handlar om ett specifikt, tidsbegränsat ämne). Alternativet är att satsa på kvantitet där de många små uppdateringarna får en egen funktion att fylla. Beneath a Steel Sky är varken eller. Temat är löst hållet och frekvensen varierar. Det här inlägget är skrivet mer för mig själv än för dig som läser, det ska erkännas. När jag insåg att det inte på ett vettigt sätt går att infoga den här bloggen i ett livsflöde mer än som nu görs - i högerkolumnen finns ju ändå statusuppdateringar, länkar och postningar på andra sajter - så kom jag till någon slags insikt att man inte behöver göra det på alla sätt bara för att det går. Jag tror helt enkelt att den här bloggen mår bäst av att även fortsättningsvis vara arena för mina essäliknande prettoinlägg. Jag älskar mobilt mikrobloggande, länkdelande och spridande av snabba ögonblicksbilder, men jag tror inte att Beneath a Steel Sky ska vara värd för det. Det är så lätt att se möjligheterna, vad som går att lägga till. Hur mycket som helst går att lägga till. Lager på lager, insticksprogram efter insticksprogram. Någonstans vill jag tro att det i denna nya värld av obegränsad information är lika viktigt att välja bort. Skivbolaget M-nus gjorde ju för mer än tio år sedan sin programförklaring att det är betydligt mer intressant att göra musik genom att ta bort element istället för att lägga till. Och jag tror att det kan bli ett ändamålsenligt grepp att inte autoposta allt här, att inte sätta fokus på de snabba sakerna här, eftersom jag själv känner att bloggen som medium för mig handlar om att uttrycka de saker som man inte får plats med på 140 klämkäcka tecken. Bara för att det är sjukt kul att koppla ihop olika webtjänster så betyder inte det att det i varje fall per automatik blir ett fullkomligt perfekt publicistiskt grepp. Jag tror helt enkelt att den här bloggen som konceptuell produkt mår bättre av att inte vara del av autopostningskedjan (vilket är ironiskt, eftersom det är sådana saker jag jobbar med och ska främja). Med detta sagt: Även om BASS kommer befinna sig på en lite udda plats i min digitala sfär så vill jag ändå ha den snabba, mer interaktiva kontakten. Så om du använder Twitter, Facebook, Flickr eller vad det nu må vara: Jag vill gärna följa dina uppdateringar där. Som kidsen säger: Adda mig.]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/feed/ 2 Bloggdemokratin http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/ http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/#comments Wed, 17 Jun 2009 21:02:58 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2265 Okej, nu har »folket« talat och jag har egentligen bara en fundering: Hur kan tio personer som hänger här välja den tredje linjen och gå emot undergångstemat? Allvarligt talat: Om era röster var seriöst kastade så är det såklart väldigt smickrande att ni tror att det skulle komma något bra ur en sådan övning. Men det är väl inte helt höga odds på att många av ja-rösterna kom bara för att ni vill höra mig göra bort mig. Nåja, nu har förväntningarna piskats upp och världen håller andan för att se vart det här bär hän. Jag kommer väl inte undan utan att göra ett försök antar jag. Ska försöka hålla Pietro Maglios bevingade ord i minnet. »Det spelar ingen roll vad man gör, folk blir jätteglada bara över att man gör.« Fortsättning följer...]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/feed/ 3 Fem år http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/ http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/#comments Thu, 16 Apr 2009 11:28:38 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1777 Idag. Idag fyller bloggen 5 år. Skratta eller gråta? Det har onekligen varit någon sorts resa. Obetydlig i det stora men fantastisk i det lilla. Jag är rätt tom på ord, som ni märkt (eller inte märkt) de senaste veckorna, så jag har egentligen ingen vettig slutsats. Jag kan bara konstatera att vi fortsätter hålla fortet där andra lägger sig ner och visar halsen. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/feed/ 8 Hjälp efterlyses http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/ http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/#comments Sun, 22 Mar 2009 01:03:13 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1763 På sidor här på bloggen där det inte är så mycket text, exempelvis den här postningen eller kontakta-sidan, så trillar högerspalten in i content-fältet där texten slutar. Det ser fördjävligt ut. Förvisso ett bra incitament för att skriva långt, men icke desto mindre irriterande. Jag har fulknackat ihop det här bloggtemat själv men har ingen aning om vart i stylesheetet jag ska felsöka för att få till det där. Jag har laborerat länge nog nu utan att lyckas men känner att det är dags att ta det i hamn. Tips eller idéer? EDIT: Problemet löst! Tackar för hjälpen!]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/feed/ 11 Karaktärsmordet http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/ http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/#comments Tue, 17 Mar 2009 17:02:23 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1721 Kim osäkrat höghastighetsgeväret och klättrat upp i närmaste vattentorn...
"aktualiteter? google ads? innebär det här att det från och med nu kommer skrivas mindre om barrskogselectronica och dystopisk popkultur på bass? det är ju din rätt naturligtvis. men det är lite som när yvonne började göra hårdrock, för att dra en parallell till ett gammalt inlägg här som jag läste för ett tag sedan"
...och han träffar mig rakt mellan ögonen med den parallellen. Underbart och, som man brukar säga, klockrent. Mer effektiv avrättning får man leta efter. Men nej Kim, du siktar bra men det är ingen fara. Den röda nätbrynjan har jag ännu inte tagit på mig (för att fortsätta din liknelse). En intentionsförklaring kan dock vara på sin plats. Google-annonserna är ett litet experiment. Omkostnaderna för domännamnen, serverplats och allmänna webpysslet är inte stora men ändå lite småsura. Syftet med mitt experiment är tudelat: 1. Funkar Google-annonser i en sådan utsträckning att dessa omkostnader kan täckas (vilket jag är skeptisk till eftersom jag själv aldrig klickat på webannonser)? 2. Även om dessa omkostnader täcks, är det trots allt värt det med tanke på den allmänna sunkighet som de bidrar med genom sin blotta existens (vilket jag också är skeptisk till)? Jag hade mycket hellre sett en lösning med »handplockade« annonser som passar innehållet på bloggen men eftersom det är ogörbart så testar jag detta och ser. Kom gärna med feedback på om ni tycker det är helt genomuselt. Jag lyssnar. Postningar som relaterar till aktualiteter har däremot förekommit även tidigare, så där ser du nog bara spöken i och med att två sådana råkade sammanfalla med annonserna. (Här hade jag lagt in en smiley om det inte var för att de gör sig så dåligt i skrift.) ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/feed/ 6 Hur känns det här då? http://www.monotoni.se/bass/2009/02/hur-kanns-det-har-da/ http://www.monotoni.se/bass/2009/02/hur-kanns-det-har-da/#comments Mon, 09 Feb 2009 14:30:29 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1369 http://www.monotoni.se/bass/2009/02/hur-kanns-det-har-da/feed/ 1 Reboot 3 http://www.monotoni.se/bass/2009/02/reboot-3/ http://www.monotoni.se/bass/2009/02/reboot-3/#comments Sun, 08 Feb 2009 21:01:38 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/?p=1332 Oj, vad hände här då. Om du läser via RSS kan det vara läge att gå in på monotoni.se ett slag. Det har byggts om en aning här. Ta gärna en minut och läs det här inlägget. Det är sorterat under »Viktig info« och även om vi kan diskutera hur pass viktigt det är så... För ett halvår sedan insåg jag att Beneath a Steel Sky var helt isolerad från mina övriga nätflöden och jag började bygga på en ny front som bättre tar in bilder och text från andra håll. BASS har ändå blivit stället där jag postar lite mer genomtänkta (nå, inte alltid), längre texter medan bilder från stan och andra mobila saker kommer via Twitpic och liknande. Jag ville få en helhet och därför finns ett antal nyheter nu. Snabb genomgång: • Högst upp ligger de två senaste uppdateringarna från min Twitter. Tyvärr skriver jag på engelska där med hänsyn till internationella vänner och det blir rätt risigt att ta in det engelska här, men det är ett svårt dilemma att lösa. Genom min Twitter kommer uppdateringar med bilder och liknande när jag är på resande fot och inte kan uppdatera bloggen. (Förresten: Vet nån hur man kan få den att säga »timmar« och »min« istället för »hours«/mins«? Det står bara "$time ago" i pluggen.) • Längst upp i högermenyn ligger nu de senast sparade länkarna. Läsvärda artiklar, bild- och videouppladdningar och andra prylar hamnar här. Ofta läser jag texter jag tänker att jag borde blogga om och så rinner det ut i sanden, men i och med denna uppdatering kan jag tipsa om saker utan att behöva formulera ett inlägg om dem. • På sistone har det varit många intressanta diskussioner i kommentarsfälten och därför har jag lagt till »Senaste kommentarer« i högermenyn för att det ska bli bättre översikt. • Kraftigt förbättrat arkiv. • Postningar som varit något mer än det vanliga kacklandet (lite mer essäbetonade texter, intervjuer, reportage eller liknande) finns nu samlat på en sida (designen kräver lite pyssel här men det kommer). • Förbättrad funktionalitet för Twitter. När du skriver en kommentar kan du nu fylla i ditt användarnamn så kommer det att följa med in i postningen (din e-post visas inte heller fortsättningsvis). Har även lagt till snabbknapp för att du ska kunna twittra om en postning om du gillar den. • Jag har testat och sett att den nya designen funkar i Firefox, IE och Chrome, men däremot blir det lite grafiska fel i högermenyn om man kör Safari på Mac. Tips på att överkomma detta mottas tacksamt, liksom övriga synpunkter på vad som kan göras rätt. Kommentera gärna om det är något som inte fungerar, för jag misstänker att min fulhackade design kan innehålla en del fel]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/02/reboot-3/feed/ 1 Vi hänger i köket, vid sidan av samtalet http://www.monotoni.se/bass/2009/02/vi-hanger-i-koket-vid-sidan-av-samtalet/ http://www.monotoni.se/bass/2009/02/vi-hanger-i-koket-vid-sidan-av-samtalet/#comments Sat, 07 Feb 2009 12:11:02 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/?p=1268 Foto av amusing Med vilka kriterier kan man döma om en blogg är »lyckad«? Är det när det postas mycket kommentarer? När det länkas mycket från andra bloggar? När det är många besökare? När den vinner utmärkelser vid galor? För några dagar sedan kom en kommentar här på BASS:
peterflax sa, 2009-02-06 kl 10:26 varför är inte du med i omröstningar om årets blogg? allt här är så läsvärt.
Tack peterflax för de vänliga orden! Men jag tror att de båda meningarna i din kommentar motsäger varandra.  »Åhnej, inte ett surt-sa-räven-inlägg nu«, suckar du.  »Nej men inte alls«, säger jag, »jag skulle jättegärna gå på fest och få pris, det handlar inte om någon diss mot prisföreteelsen. Men låt mig sätta in det i ett större sammanhang«.  Och så drar jag ned svarta tavlan och börjar rita diagram… Jag har alltid haft en ohälsosam fascination för popkulturella företeelser som verkar i marginalen. Och med det menar jag saker som är bra samtidigt som de är smala. Vem som helst kan trycka en sjutumsvinyl i 50 ex, begrava hälften i jorden och sälja resten i en skivbörs som är öppen 10-13 på tisdagar. Smalhet i sig är inte svårt att uppnå, fråga vilken poet som helst. Det som alltid präglat mig är fascinationen för det som både är smalt och har höga ambitioner, en vanligt förekommande kombination hos band som brukade kallas »popmusikens bäst bevarade hemlighet« (jag tror inte popmusiken har så många bevarade hemligheter längre). Det mesta jag gjort själv har jag nog undermedvetet också velat styra till det hållet. Såväl orden som musiken har jag i en ideal värld föreställt mig inte vara festens epicenter som alla samlas kring utan snarare den där lite introverta personen som hänger i köket och som inte så många tar notis om men som du hamnar i ett långt samtal med och när du vaknar upp morgonen därpå tänker du överraskat att du inte väntade dig att du skulle träffa en sån person på den festen. Många av de jag uppskattar allra mest som skribenter är sådana som verkar bakom fiendens linjer. Själv har jag alltid försökt vara någon på Bletchley Park. De bloggar som nomineras och prisas på galor är oftast sådana som deltar i det offentliga samtalet. De kommenterar dagsaktuella ämnen, lyfter fram perspektiv som traditionell media inte tar upp och driver en agenda. Jag är väldigt imponerad av arbetet som många av dem gör men har personligen inget intresse av att ha den infallsvinkeln. Inte för att jag tycker det offentliga samtalet och de som för det är trams, utan för att det inte är min grej. Men det är klart att tanken har slagit även mig. De gånger jag länkat till en debatterad artikel och hamnat i molnet på bloggportalerna så har trafiken gått upp sjukt mycket i ett par dagar innan den normaliseras. Sjukt mycket. Självklart har jag då tänkt att det kanske vore en idé att göra så mer, att ta till lite samtidsdebatt för att dra hit massorna och sen trycka upp en utläggning om Stars of the Lid rakt i ansiktet när de som minst anar det. Men det fungerar inte. När jag har kommit på vad jag tycker i ett ämne är det sedan flera dagar bortglömt. Jag trivs jävligt bra i bloggosfärens bakvatten. Jag gillar att ha teman och tempo på BASS som inte styrs av vad som sitter på löpsedlarna. Jag hittar näring i att skriva om exakt det som inte ligger som en av de mest debatterade artiklarna på bloggportalerna. För att jag tycker det saknas. För att jag själv tycker för många bra skribenter ägnar för mycket tid åt vad som händer just nu. Med vilka kriterier kan man döma om en blogg är lyckad? En normal dag kommer runt 700 läsare in hit om man tittar på bloggens egen statistik. Runt 200 enligt Google Analytics. Trafikanalys är pussel där inga bitar passar och för mig kvittar det. Jag minns att Jocke Berg i en intervju någon gång kring första plattan sa »om bara en person i publiken går från spelningen och är några centimeter längre så har vi lyckats« och jag tror den inställningen är det sundaste man kan ha till allt man gör. Om bara en person tycker att arbetsdagen blev lite lättare av att gå in och skumma ett inlägg om robotkonst här så har jag ju lyckats. Så, mitt svar till peterflax fråga inledningsvis är: Jag tror att BASS omöjligen skulle kunna lyftas upp till nomineringar om bloggpriser just på grund av att du tycker den är läsvärd. Låter det rimligt?]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/02/vi-hanger-i-koket-vid-sidan-av-samtalet/feed/ 2 Reboot http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/ http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/#comments Sun, 14 Sep 2008 23:37:40 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/ Första inflygningen till Berlin trodde jag inte vi skulle klara det. Turbulensen slog i planet som en slagborr och när marken började närma sig kom sidvinden och slet tag i hela kärran. Trodde vi skulle slås i backen men det blev bara en ovanligt hård landning. Tanten bredvid mig skrek. Till och med flygvärdinnorna såg oroliga ut. Efteråt var jag lättad. För jag reste själv. Om man ska krascha när man flyger ska man göra det i sällskap. Det är tio år sedan och mycket har hänt. För mycket, kanske. Jag har slutat vara orolig i sidvind och turbulens. Kanske har jag sett för många avsnitt av »Air Crash Investigations« och lever i en övertro på vilka ansträngningar piloter och maskiner klarar. Jag har slutat sitta med ryggen i färdriktningen när jag åker tåg också, även fast chansen att överleva i en olycka är otroligt mycket högre då. Jag har slutat gå ut ur tvättstugan när jag startar centrifugen också. När cylindern stod och vibrerade på sitt betongfundament tänkte jag alltid att någon gång i världshistorien kommer en sån där jävel att lossna från sitt fäste och krossa någon till en blöt fläck mot en vägg och jag var noga med att se till att det inte blev jag. Bonusen var att jag i nyhetsstoryn skulle kunna stå och se allvarlig ut framför en demolerad tvättstuga och överlägset säga att jag såg det komma. Det är inte så att jag inte tror att det kommer att hända längre. Jag ser hur den brummar och vaggar medan tvätten snurrar 1500 varv i minuten, väl medveten om vad som väntar, men jag orkar inte fly längre. De flesta av mina Utvalda Särskilda Beteenden (låter snyggare än »tvångstankar«, eller hur?) har jag gjort mig av med på det sättet. Jag ser dem, jag erkänner dem men jag orkar inte vara slav under dem. Det händer till och med att jag går ner till livsen på hörnet om söndagseftermiddagarna och köper en påse nötter utan att byta till en mer anständig kostymering än slapp-white-trash-klädseln jag har på mig - en fullständig otänkbarhet ända till helt nyligen. Den enda tvångstanken jag fortfarande när och vårdar är kravet på Den Läsvärda Texten. Jag har på många sätt kört fast i tanken att eftersom det skrivna ordet är det enda jag upplever mig behärska till en grad som känns bekväm så vill jag i det fallet inte sänka standarden. En urtvättad t-shirt och sunkbyxor på livsen betyder försvinnande lite eftersom min väg till fulländning i stil är ganska lång även om jag ansträngt mig, men att slänga iväg vilken text som helst... Där är vi inne på heder. Jag tror att den rätta termen för det som behövs är en »reboot«. För de allra flesta sitter en stor röd knapp på armlängds avstånd. När det blir för komplicerat eller invecklat eller när det grävts på alla ställen man kommer åt och det inte finns någon poäng kvar att vinna på att försöka mer, då trycker man på den knappen. »Reboot« står det med neutralt typsnitt på den. För vissa tar det sig uttryck i att de säljer allt de har och flyttar till en liten asiatisk by med bergsbönder och börjar driva får. För andra att de säger upp sig från Kontoret och börjar arbeta med Kroppen. En »reboot« har alls ingenting med »kris« att göra. Att som nyskild 45-åring köpa Ferrari och börja spruta champagne är inte att göra en »reboot«, det är bara pinsamt. De stora science fiction-historierna har kanske de bästa exemplen på reboots. Ta Superman som exempel. Från början kunde han inte flyga men lärde sig med åren vartefter nya tecknare tog vid. Batman är ett annat bra exempel. Precis som Superman dök han upp i slutet på 30-talet och 50 år senare var det omöjligt att försöka tänka sig en linjär historia kring honom. Så mycket hade hänt med så många olika författare/tecknare att det inte längre fanns en utan väldigt många tidslinjer och Batmans och Supermans. I mitten av 80-talet fick DC Comics nog. De rebootade hela sitt universum i och med de 12 bespottade numren av »Crisis on Infinite Earths«. Efter det bladet blankt och alla historier kunde börja om. Tim Burtons Batman-film var en till reboot. Filmerna som startade härom året med »Batman Begins« var ytterligare en. Det vore ganska skönt med en reboot. Här och nu. Fyra och ett halvt år av Beneath a Steel Sky har lett till så många förväxlingar och förvirringar att det är omöjligt att finna en röd tråd i den här sörjan längre. Det var väl egentligen aldrig meningen heller, men avsaknad av körschema är knappast en bra ursäkt för att spreta som en paraplyfontän. Men mer än innehållet på bloggen behöver rebootas så behöver jag göra det. Även med den sista utposten av Utvalda Särskilda Beteenden som jag håller så hårt och så nära. Det behöver inte vara så jävla märkvärdigt hela tiden. Efter »Frauds«-postningarna stod det helt stilla för mig. Det har ju inte direkt varit brist på saker att skriva om. Så många gånger har jag varit i kraft med att publicera en text men hejdat mig och tagit bort den på grund av en högtravande tanke om att kommentera är sämre än att producera, att betrakta är sämre än att göra eget. För »Ring P1« finns ju redan, varför skulle jag behöva komplettera det? Allt som inte haft en tanke, ett koncept och en ambition som »Frauds«-postningarna har rykt. Jag var på alltid lika trevliga Popaganda för några helger sedan och pratade med Flyer-Jimmy. Han sa att det var kasst att jag inte uppdaterade bloggen. Jag förklarade för honom att inga inlägg blev som jag ville ha dem, att det var omöjligt att hålla den höjd på nivån som jag kräver. Han föreslog att jag varje dag en vecka skulle fota min avföring och publicera på bloggen eftersom det skulle ta hela innehållet till någon slags noll-nivå och att det efter den veckan skulle vara omöjligt att inte publicera grejer som var bättre än det. Poängen är inte dum, även om jag denna gång avstår från det bokstavliga tillvägagångssättet. Det blir en reboot istället. Jag sträcker mig efter knappen nu. Vi börjar om med allt. Precis som när dagens filmtittare ser »The Dark Knight« och skiter fullständigt att det en gång i världen fanns ett irriterande litet kräk som hette Bat-Mite i serien så kommer ni Beneath a Steel Sky-läsare ha glömt bort det här om ett tag. Rebootens själva essens är ju att koppla sig loss från schacklarna, bortse från reglerna som ritats upp tidigare och vilken inverkan de borde ha på det nuvarande ögonblicket om allt vore linjärt. Och att koppla sig loss, koppla av och göra istället för att fundera på om det kan göras... Det är en grej som verkligen känns nödvändigt just nu. Alla ok kan ju inte bäras för evigt.]]> http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/feed/ 1 Att hitta tillbaka efter »Frauds« http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/#comments Fri, 13 Jun 2008 08:40:13 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/ (foto lånat från Ilmo Joe) Puh, det har varit svårt att komma tillbaka in i matchen efter »Frauds«-uttömningen. Ärligt talat, kan du klandra mig? Vart tar vi vägen nu? Det är en märklig känsla när den sista punkten (bokstavlig eller bildlig) är satt i ett projekt som varit nära och personligt. Å ena sidan är man stolt som en tupp och känner inspirationens fartvind men å andra sidan så finns där bara en stor tomhet och nästan lättnad över att det är över. I arbetslivet är det sällan så. När ett projekt är klart är det redan tre andra på gång. Och även om man kan känna sig nöjd på ett professionellt plan så berör det ju aldrig på ett så riktigt nära sätt som när det handlar om ens egna pyssel. »Frauds« var påfrestande på många sätt. Först kom allt meckande med musiken. Och all frustration som kommer med det. När jag skriver här gör jag det ganska ohindret för orden har alltid kommit lätt till mig. Jag vet att jag med ganska lite ansträngning kan tåta ihop en läsbar text och jag känner mig bekväm i situationen. När jag knåpar med musiken är det alls inte så. Jag är utanför mitt naturliga element och vägen från tanke via genomförande till resultat är oerhört lång, plågsam och full av hinder. När musiken började bli klar startade jag serien av »Vägen mot Frauds«-postningar. Jag kände att jag behövde sätta mixtapen i ett sammanhang och skrev utan förväntningar om min historia med ambient- och collagemusik. Det var faktiskt första gången på de här fyra åren av blogg som jag varit verkligen personlig och det i kombination med det fina gensvaret från er läsare gjorde att det blev lite svettigt. Jag har nämligen alltid haft ett behov att hela tiden ta ett steg tillbaka och fråga »Vad pysslar jag med nu?«. Vet inte varför, egentligen, för mitt ego är ju lika stort som alla andras. Men det där självkritiska studerandet av vad jag pysslar med har funkat. Ibland kanske det har hämmat mig men många fler gånger har jag känt att det garanterat en viss kvalitet. De värsta klavertrampen har förhoppningsvis uteblivit. Med hela »Frauds« - musik som text - kändes det som att allt det där var avstängt. Någon råkade flippa Off-switchen och plötsligt var det superfokus på BILLYS LIV och jag såg besöksstatistiken skjuta i höjden under »Vägen mot...« och rycktes med och skrev ännu mer personligt och nästan grävde fram litterära ambitioner och skämdes inte längre för att »jag« antingen var subjekt eller objekt i varenda mening. Och vet ni vad... Vet ni vad det lite jobbiga med allt är? Jag gillade det. Ha! Jag tyckte det var fantastiskt. Att slå på en gammal skiva, hälla upp ett glas rött och i nattimman skriva gamla skrönor om upplevelser och händelser och folk man knappt minns ansiktet på... Det var gick så enkelt. Jag kände mig som Plura när han berättar om spårvagnarna och fabrikerna som stod som tomma röda tegelskal. Och av din mammas hus i hörnet fanns inget kvar. Vad det innebär för framtiden återstår att se. Kanske har jag skapat ett monster? Du förstår säkert att det varit svårt att komma tillbaka in i matchen. Du förstår att det här är ett tillfälle när det kan vara bra att ta ett steg tillbaka och fundera vad man pysslar med? Från och med i morgon har jag semester. Det betyder tid. Och tid betyder oanade möjligheter för orerande på bloggen. Passa dig. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/feed/ 1 Grattis bloggen! http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/ http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/#comments Wed, 16 Apr 2008 04:43:52 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/ Idag händer det. Bloggen fyller år. Fyra år, dessutom. I bloggvärlden där folk startar och lägger ner och flyttar och byter bloggar till höger och vänster känns det som en evighet. Det var i mitten av mars 2004. Jag fick ett mail från Sebastian Suarez-Golborne. Han berättade att Bomben skulle läggas ned men att något nytt skulle träda fram. Jag hade slutat skriva för Bomben ett år tidigare när vi startade The Cricket men sajten hade levt vidare med ett nytt skal och ny ton i artiklarna. Det var inte så uppstrukturerat mellan recensioner och artiklar längre, utan mer fritt informationsflöde. Listor, intervjuer och små betraktelser i vad man idag skulle kalla »bloggformat«. Detta skulle nu ta ett slut. I en bloggpost av Gustav Gelin från 2005 går att läsa:
"Jag minns första gången jag hörde ordet blogg. Det var hemma hos Emil i villan i Mälarhöjden. Vi hade vad vi på Bomben brukade kalla "ett stort jävla möte", och Emil pratade på om den nya tuffa grejen. Sebastian, Linus, Agge, Daniel och antagligen Kalle och Micke också var alla överens om att när vi nu bestämt oss för att lägga ner Bomben så skulle vi förvandla den till en blogg-portal."
Detta möte föregick alltså mailet som Sebastian skickade. Han berättade planerna om portalen, att de ville samla ett antal skribenter, kompisar, mysiga killar och tjejer som skrev om sina egna små prylar. Att samla alla under ett paraply skulle göra det lättare för läsarna att hitta dit. Jag minns vad Sebastian skrev. »Från dig förväntar jag mig texter om ambient electronica och essäer om latinamerikansk kulturpolitik.« Hur skulle jag kunna tacka nej? beneath.jpgSen sa han, »du behöver ett namn på bloggen«. Och jag hade ingen aning utan tog bara en av de vackraste titlarna jag visste. Korkat egentligen. »Beneath a Steel Sky«. Engelsk titel på svensk blogg. En titel som egentligen inte säger något om innehållet (men som trots allt gått som en röd tråd genom alla år). Men det är ju så med namn... Första infallet blir ett arbetsnamn. Och arbetsnamnet fastnar. Jag menar, hur smart var det att döpa en sajt till »Flickr« men hur många bryr sig idag? Tack för det, Sebastian, Emil och ni andra. Jag hade nog aldrig dragit igång en blogg om inte ni frågat, och så mycket jag gått miste om från mitt första inlägg till idag då! Ja herre gud. Fyra år. Jag vet inte. Kanske är det inte meningen att en blogg ska finnas så länge? Att den ska vara något flyktigt som liksom bra popmusik har kort hållbarhetstid? Jag vet inte. »Habit and fear of change are the worst reasons for ever doing ANYTHING.« Absolut. Men det är inte av de anledningarna jag fortfarande kör på. Det finns ju tusen saker till att berätta om och jag är inte på långa vägar klar. Tack för att du läser! Utan dig hade Beneath a Steel Sky inte varit något. Nu kör vi!]]> http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/feed/ 13 Sökorden http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/ http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/#comments Mon, 18 Feb 2008 11:25:56 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/ http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/feed/ 1 Information om ansiktslyftning på BASS http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/#comments Sun, 06 Jan 2008 12:46:13 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/feed/ 5 Statistiken som ljuger http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/#comments Tue, 01 Dec 2009 07:37:25 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3178 En nackdel med att vara en teknisk medelmåtta är att man klarar av att hacka ihop sitt bloggtema och sätta upp en installation av bloggverktyget men att man sedan saknar kompetens för att laga det när det oförklarligt slutar funka. Efter lite meck är vi tillbaka på banan. Inläggen som skrivits under tiden är publicerade. Lugnet lägger sig över nejden. Jag har saknat er. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/feed/ 0 Beneath a Steel Sky » bass http://www.monotoni.se/bass Irrfärder och irrpostningar om popkultur, musik och jidder. Av Billy Rimgard. Wed, 09 Nov 2011 12:54:22 +0000 sv-se hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.1.2
Lättnaden och lyckan av ett fungerande hem http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/#comments Thu, 18 Feb 2010 15:10:39 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3642 Det började för ungefär ett år sedan. Bloggen började bli slöare, och slöare, och slöare. Och det drabbade inte bara dem som besöker den på webben för ibland gick det inte att ladda bilder till rss-flöden och liknande. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag började inaktivera plugins, ta bort flöden och laborera. Eftersom bloggtemat är klåfingrigt ihophackat från delar av andra teman av mig själv så misstänkte jag att det var bristen av optimering på det som var problemet. Men... Så läste jag härom dagen en guide till hur man snabbar upp sitt Wordpress. Och ögonen föll på punkten om att gamla plugins kan lämna en massa skräp kvar i databasen som gör hela sajten slö. Jag lyckades hitta fram till där man kollar det på webhotellet och... Det fanns över 700 megabyte av data från en statistikplugin som legat i bakgrunden och samlat in trafikinformation sedan begynnelsen. Tjenare. Jag raderade allt och nu: Glädjen. Lyckan. Friden. Äntligen går det som det ska. Som man vill att det ska göra. Smidigt. Och lättnaden jag känner av det får mig att inse att det är hög tid att radera gränsen mellan vad som är »internet« och »på riktigt« en gång för alla. Det här är ju mitt hem. Att få det i ordning känns lika bra som när man har möblerat om i lägenheten i den fysiska världen, eller när man äntligen får ändan ur vagnen och går ner med några stora lådor skräp till återvinningen (alternativt tjyvslänger i vanliga soporna). Det här är ett inlägg helt utan mening. Jag ville bara njuta av att posta på en blogg som inte står och tuggar i en minut när jag klickar »Publicera«.]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/feed/ 0 BASS förblir BASS http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/#comments Tue, 09 Feb 2010 08:28:47 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3590 Tack för att du tyckte till! Om det hade varit ett presidentval så skulle ordet »jordskredsseger« legat nära till hands. Om det hade varit en dagstidningssajt så hade jag satt rubriken »LÄSARNA kräver: Behåll NAMNET!«. Men så är det ju inte. På en blogg i februari 2010 sa en quickpoll att det var en halvtaskig idé att byta namn från »Beneath a Steel Sky« till »monotoni«. Så det här är och förblir BASS. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/feed/ 0 Namnbyte, bu eller bä? http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/#comments Wed, 03 Feb 2010 21:21:56 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3552 Val av namn är sällan enkelt. Ibland fastnar arbetsnamn till slutprodukten och vips så sitter de där med varumärken som Flickr eller Delicious som är kassa. Eller så sitter man och funderar länge och kommer upp med något som man har en full historisk och tematisk täckning för men som ändå känns lite skevt eftersom dessa inte framgår, som exempelvis The Cricket. Det går inte att välja ett bra namn. Men gemensamt för både arbetsnamn som fastnar och genomtänkta namn där referensen inte riktigt går fram är att de ganska fort blir naturliga. Varken man själv eller »målgruppen« reflekterar över det särskilt länge. Men... För lite mindre än sex år sedan när den här bloggen startade upp valde jag namnet »Beneath a Steel Sky« efter ett gammalt datorspel av anledningar som 1. det är ett sjukt vackert namn med fina associationer, 2. det var en subtil hyllning till något bortglömt som en gång betydde mycket och 3. det blev en fin diskrepans i att döpa bloggen efter ett datorspel och aldrig skriva om spel över huvud taget. Att det dessutom var exakt 10 år sedan det släpptes när bloggen startade spelade också in. Det var då. Nu har »Beneath a Steel Sky« återutgivits i en lysande iPhone-version, retrogaming-scenen har blivit en subkultur och antalet sökordsträffar till den här bloggen som har med gamla datorspel att göra står inte i proportion till antalet poster om dem (två på sex år). Jag vill byta namnet till vad domänen heter, monotoni. För i association och mervärden handlar bloggen minst lika mycket om »monotoni« som »Beneath a Steel Sky«. Ett namnbyte skulle ske knappt märkbart. Loggan i sidhuvudet skulle ändras. Sidtiteln skulle ändras. En handfull länkar hit skulle verka konstiga eftersom namnet var annorlunda men de skulle inte brytas efter domänen är och förblir vad den är. Men ändå tvekar jag. För här inne är vi ju BASS, liksom. I all sin skevhet känner jag en nostalgisk koppling till namnet. För efter sex år är det ju inte så konstigt att den här sidan har blivit en del av mig, något jag levt och lidit med. Och man ska inte ta för lätt på vad ett inkört namn betyder. Så, vad säger du? Ska jag byta? Tyck till i omröstningen uppe i högerkolumnen! ]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/feed/ 1 De mest lästa inläggen på bloggen 2009 http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/#comments Fri, 25 Dec 2009 12:24:30 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3404 Året är snart till ända och det har blivit dags att kika lite på vad som var populärast på bloggen under 2009. Vi bortser från att statistiken blir en aning missvisande eftersom den inte räknar med texter som lästs via rss-flödet. Det man kan konstatera är att bild, lista, kort och roligt är klart överrepresenterat på den här listan jämfört med frekvensen av sådana inlägg på bloggen, men det är ju så det funkar. Mest lästa inläggen på Beneath a Steel Sky 2009: 1. Obama omger sig med ondska Ett fotografi på Obama och premiärminister Zapatero, med sistnämndas två gotdöttrar. 2. Samtidigt, djupt nere i ett berg... Inlägget med bilder från kärnvapenbunkern ute i Sollentuna är från 2007 men drar ständigt till sig nya klick. 3. 99 problem och en självklar Min lista med 100 bästa låtarna från/för nollnoll-talet. 4. En bra story kan alltid berättas igen Definitivt en av mina personliga favorittexter från 2009. Tillbakablick i upptakten av The Pirate Bay-rättegången på hur pirater framställdes i media i början av 90-talet, innan world wide web. 5. Klättrar uppför Saltarö Berg Listans kanske mest otippade. Text om Montt Mardiés coversläpp »Direkt till Svenska«. 6. Harri Mänty behöver inte vara rädd Managern hittar Kent-gitarristens boardingkort, får honom att skaka av rädsla på Lollipop. Det här är historien om stalkingens tillfälligheter. 7. The King Kong Defense! Årets bästa meme. Jakten på King Kong i Kambodjas djungler går vidare! 8. Det kloka beslutet: Låt ditt trådlösa vara öppet Dussintext som jag bara skrev ihop för att jag blev förbannad på en kvällstidningsartikel som uppmanade folk att skydda sina nätverk. 9. Streckkoden, svart på vitt Kommentar till Googles hyllning av streckkoden och hur jag mixtrade med en sådan för att slippa militärtjänst. 10. Akten om min pappa - perspektiv på övervakning Ett inlägg från 2008 där jag går igenom övervakningsakten som staten under 30 år upprättade om min pappa. Ständigt aktuellt. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/feed/ 0 Medelmåttan åter på banan http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/#comments Tue, 01 Dec 2009 07:37:25 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3178 En nackdel med att vara en teknisk medelmåtta är att man klarar av att hacka ihop sitt bloggtema och sätta upp en installation av bloggverktyget men att man sedan saknar kompetens för att laga det när det oförklarligt slutar funka. Efter lite meck är vi tillbaka på banan. Inläggen som skrivits under tiden är publicerade. Lugnet lägger sig över nejden. Jag har saknat er. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/feed/ 0 Förlåt, alla RSS-läsare! http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/ http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/#comments Wed, 02 Sep 2009 22:25:07 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2653 »I nattens tysta timmar har jag undrat vad som händer där tekniken inte ser.« EDIT: Nu får jag dem i full text igen när jag testar. Om du inte får det, kommentera det helst inte till mig för då kommer jag få enorm huvudvärk. Eller, jo, kanske säg det. Risken finns att man måste uppdatera prenumerationen. Men jag hoppas att det rullar!]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/feed/ 0 Programförklaring http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/ http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/#comments Sun, 23 Aug 2009 21:00:12 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2549 Jag var ute på landet i några dagar. Det är skönt att få perspektiv. När jag fick lite distans och funderade över vad den här bloggen står för så insåg jag själv att jag inte har en aning om vad den egentligen är. Det skulle till och med vara möjligt att ifrågasätta hela dess plats i min digitala sfär. För en tid sedan blev Posterous den stora snackisen. Det »perfekta verktyget« för att på språng kunna posta texter, bilder, videos, ljudinspelningar eller whatever från mobil eller dator och få det automatiskt inlagt på alla ens andra webtjänster. Kittet som knyter samman min Twitter, min Facebook, min Flickr och whatnot. Efter att ha skapat ett konto där så insåg jag att det var dags att styra upp hur jag kopplar ihop mina digitala platser. Struktur. Tanke. Inte bara planlöst adderande av flöden. Jag ritade en mental karta över tjänsterna som jag använder och började formulera någon slags tanke för hur jag ska använda dem. Vad som hela tiden lämnades utanför - eller var tvunget att tvingas in i strukturen - var den här bloggen. Bloggen har i min nätvärld lite grann samma roll som väte har i det periodiska systemet: Om den ska vara med någonstans måste den tvingas in med tveksamma motiveringar och istället får den en unik plats som inte har något med det övriga att göra. Jag slogs av det här när jag satt och konfigurerade Posterous. Först var jag väldigt peppad på möjligheten att roliga bilder jag tar när jag är ute och far kan autopostas även här, och inte bara på de andra ställena. Jag satt och ställde in det nödvändiga när jag plötsligt kom på att det egentligen var helt orimligt: Hur skulle det egentligen se ut om jag postade enstaka bilder med någon klämkäck kommentar mellan essäliknande prettoinlägg om ambient musik? Helt enkelt inte bra. Om man tittar på bloggformatets historia så handlade det i begynnelsen främst om korta postningar, nästan helt utan text men med länkar till besöksvärda sidor. Många av de bloggar jag följer i dag har sådär fyra-fem uppdateringar om dygnet, med massor av information kopplat till ett specifikt ämne. När man har ett specifikt ämne att skriva om är det inte svårt att blogga mycket, med en röd tråd, med en sammanhängande ton (den söta saften har jag smakat när jag i tjänsten bloggat om exempelvis snooker-vm - det är betydligt enklare att fylla en blogg med relevanta texter när det handlar om ett specifikt, tidsbegränsat ämne). Alternativet är att satsa på kvantitet där de många små uppdateringarna får en egen funktion att fylla. Beneath a Steel Sky är varken eller. Temat är löst hållet och frekvensen varierar. Det här inlägget är skrivet mer för mig själv än för dig som läser, det ska erkännas. När jag insåg att det inte på ett vettigt sätt går att infoga den här bloggen i ett livsflöde mer än som nu görs - i högerkolumnen finns ju ändå statusuppdateringar, länkar och postningar på andra sajter - så kom jag till någon slags insikt att man inte behöver göra det på alla sätt bara för att det går. Jag tror helt enkelt att den här bloggen mår bäst av att även fortsättningsvis vara arena för mina essäliknande prettoinlägg. Jag älskar mobilt mikrobloggande, länkdelande och spridande av snabba ögonblicksbilder, men jag tror inte att Beneath a Steel Sky ska vara värd för det. Det är så lätt att se möjligheterna, vad som går att lägga till. Hur mycket som helst går att lägga till. Lager på lager, insticksprogram efter insticksprogram. Någonstans vill jag tro att det i denna nya värld av obegränsad information är lika viktigt att välja bort. Skivbolaget M-nus gjorde ju för mer än tio år sedan sin programförklaring att det är betydligt mer intressant att göra musik genom att ta bort element istället för att lägga till. Och jag tror att det kan bli ett ändamålsenligt grepp att inte autoposta allt här, att inte sätta fokus på de snabba sakerna här, eftersom jag själv känner att bloggen som medium för mig handlar om att uttrycka de saker som man inte får plats med på 140 klämkäcka tecken. Bara för att det är sjukt kul att koppla ihop olika webtjänster så betyder inte det att det i varje fall per automatik blir ett fullkomligt perfekt publicistiskt grepp. Jag tror helt enkelt att den här bloggen som konceptuell produkt mår bättre av att inte vara del av autopostningskedjan (vilket är ironiskt, eftersom det är sådana saker jag jobbar med och ska främja). Med detta sagt: Även om BASS kommer befinna sig på en lite udda plats i min digitala sfär så vill jag ändå ha den snabba, mer interaktiva kontakten. Så om du använder Twitter, Facebook, Flickr eller vad det nu må vara: Jag vill gärna följa dina uppdateringar där. Som kidsen säger: Adda mig.]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/feed/ 2 Bloggdemokratin http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/ http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/#comments Wed, 17 Jun 2009 21:02:58 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2265 Okej, nu har »folket« talat och jag har egentligen bara en fundering: Hur kan tio personer som hänger här välja den tredje linjen och gå emot undergångstemat? Allvarligt talat: Om era röster var seriöst kastade så är det såklart väldigt smickrande att ni tror att det skulle komma något bra ur en sådan övning. Men det är väl inte helt höga odds på att många av ja-rösterna kom bara för att ni vill höra mig göra bort mig. Nåja, nu har förväntningarna piskats upp och världen håller andan för att se vart det här bär hän. Jag kommer väl inte undan utan att göra ett försök antar jag. Ska försöka hålla Pietro Maglios bevingade ord i minnet. »Det spelar ingen roll vad man gör, folk blir jätteglada bara över att man gör.« Fortsättning följer...]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/feed/ 3 Fem år http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/ http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/#comments Thu, 16 Apr 2009 11:28:38 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1777 Idag. Idag fyller bloggen 5 år. Skratta eller gråta? Det har onekligen varit någon sorts resa. Obetydlig i det stora men fantastisk i det lilla. Jag är rätt tom på ord, som ni märkt (eller inte märkt) de senaste veckorna, så jag har egentligen ingen vettig slutsats. Jag kan bara konstatera att vi fortsätter hålla fortet där andra lägger sig ner och visar halsen. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/feed/ 8 Hjälp efterlyses http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/ http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/#comments Sun, 22 Mar 2009 01:03:13 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1763 På sidor här på bloggen där det inte är så mycket text, exempelvis den här postningen eller kontakta-sidan, så trillar högerspalten in i content-fältet där texten slutar. Det ser fördjävligt ut. Förvisso ett bra incitament för att skriva långt, men icke desto mindre irriterande. Jag har fulknackat ihop det här bloggtemat själv men har ingen aning om vart i stylesheetet jag ska felsöka för att få till det där. Jag har laborerat länge nog nu utan att lyckas men känner att det är dags att ta det i hamn. Tips eller idéer? EDIT: Problemet löst! Tackar för hjälpen!]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/feed/ 11 Karaktärsmordet http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/ http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/#comments Tue, 17 Mar 2009 17:02:23 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1721 Kim osäkrat höghastighetsgeväret och klättrat upp i närmaste vattentorn...
"aktualiteter? google ads? innebär det här att det från och med nu kommer skrivas mindre om barrskogselectronica och dystopisk popkultur på bass? det är ju din rätt naturligtvis. men det är lite som när yvonne började göra hårdrock, för att dra en parallell till ett gammalt inlägg här som jag läste för ett tag sedan"
...och han träffar mig rakt mellan ögonen med den parallellen. Underbart och, som man brukar säga, klockrent. Mer effektiv avrättning får man leta efter. Men nej Kim, du siktar bra men det är ingen fara. Den röda nätbrynjan har jag ännu inte tagit på mig (för att fortsätta din liknelse). En intentionsförklaring kan dock vara på sin plats. Google-annonserna är ett litet experiment. Omkostnaderna för domännamnen, serverplats och allmänna webpysslet är inte stora men ändå lite småsura. Syftet med mitt experiment är tudelat: 1. Funkar Google-annonser i en sådan utsträckning att dessa omkostnader kan täckas (vilket jag är skeptisk till eftersom jag själv aldrig klickat på webannonser)? 2. Även om dessa omkostnader täcks, är det trots allt värt det med tanke på den allmänna sunkighet som de bidrar med genom sin blotta existens (vilket jag också är skeptisk till)? Jag hade mycket hellre sett en lösning med »handplockade« annonser som passar innehållet på bloggen men eftersom det är ogörbart så testar jag detta och ser. Kom gärna med feedback på om ni tycker det är helt genomuselt. Jag lyssnar. Postningar som relaterar till aktualiteter har däremot förekommit även tidigare, så där ser du nog bara spöken i och med att två sådana råkade sammanfalla med annonserna. (Här hade jag lagt in en smiley om det inte var för att de gör sig så dåligt i skrift.) ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/feed/ 6 Hur känns det här då? http://www.monotoni.se/bass/2009/02/hur-kanns-det-har-da/ http://www.monotoni.se/bass/2009/02/hur-kanns-det-har-da/#comments Mon, 09 Feb 2009 14:30:29 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1369 http://www.monotoni.se/bass/2009/02/hur-kanns-det-har-da/feed/ 1 Reboot 3 http://www.monotoni.se/bass/2009/02/reboot-3/ http://www.monotoni.se/bass/2009/02/reboot-3/#comments Sun, 08 Feb 2009 21:01:38 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/?p=1332 Oj, vad hände här då. Om du läser via RSS kan det vara läge att gå in på monotoni.se ett slag. Det har byggts om en aning här. Ta gärna en minut och läs det här inlägget. Det är sorterat under »Viktig info« och även om vi kan diskutera hur pass viktigt det är så... För ett halvår sedan insåg jag att Beneath a Steel Sky var helt isolerad från mina övriga nätflöden och jag började bygga på en ny front som bättre tar in bilder och text från andra håll. BASS har ändå blivit stället där jag postar lite mer genomtänkta (nå, inte alltid), längre texter medan bilder från stan och andra mobila saker kommer via Twitpic och liknande. Jag ville få en helhet och därför finns ett antal nyheter nu. Snabb genomgång: • Högst upp ligger de två senaste uppdateringarna från min Twitter. Tyvärr skriver jag på engelska där med hänsyn till internationella vänner och det blir rätt risigt att ta in det engelska här, men det är ett svårt dilemma att lösa. Genom min Twitter kommer uppdateringar med bilder och liknande när jag är på resande fot och inte kan uppdatera bloggen. (Förresten: Vet nån hur man kan få den att säga »timmar« och »min« istället för »hours«/mins«? Det står bara "$time ago" i pluggen.) • Längst upp i högermenyn ligger nu de senast sparade länkarna. Läsvärda artiklar, bild- och videouppladdningar och andra prylar hamnar här. Ofta läser jag texter jag tänker att jag borde blogga om och så rinner det ut i sanden, men i och med denna uppdatering kan jag tipsa om saker utan att behöva formulera ett inlägg om dem. • På sistone har det varit många intressanta diskussioner i kommentarsfälten och därför har jag lagt till »Senaste kommentarer« i högermenyn för att det ska bli bättre översikt. • Kraftigt förbättrat arkiv. • Postningar som varit något mer än det vanliga kacklandet (lite mer essäbetonade texter, intervjuer, reportage eller liknande) finns nu samlat på en sida (designen kräver lite pyssel här men det kommer). • Förbättrad funktionalitet för Twitter. När du skriver en kommentar kan du nu fylla i ditt användarnamn så kommer det att följa med in i postningen (din e-post visas inte heller fortsättningsvis). Har även lagt till snabbknapp för att du ska kunna twittra om en postning om du gillar den. • Jag har testat och sett att den nya designen funkar i Firefox, IE och Chrome, men däremot blir det lite grafiska fel i högermenyn om man kör Safari på Mac. Tips på att överkomma detta mottas tacksamt, liksom övriga synpunkter på vad som kan göras rätt. Kommentera gärna om det är något som inte fungerar, för jag misstänker att min fulhackade design kan innehålla en del fel]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/02/reboot-3/feed/ 1 Vi hänger i köket, vid sidan av samtalet http://www.monotoni.se/bass/2009/02/vi-hanger-i-koket-vid-sidan-av-samtalet/ http://www.monotoni.se/bass/2009/02/vi-hanger-i-koket-vid-sidan-av-samtalet/#comments Sat, 07 Feb 2009 12:11:02 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/?p=1268 Foto av amusing Med vilka kriterier kan man döma om en blogg är »lyckad«? Är det när det postas mycket kommentarer? När det länkas mycket från andra bloggar? När det är många besökare? När den vinner utmärkelser vid galor? För några dagar sedan kom en kommentar här på BASS:
peterflax sa, 2009-02-06 kl 10:26 varför är inte du med i omröstningar om årets blogg? allt här är så läsvärt.
Tack peterflax för de vänliga orden! Men jag tror att de båda meningarna i din kommentar motsäger varandra.  »Åhnej, inte ett surt-sa-räven-inlägg nu«, suckar du.  »Nej men inte alls«, säger jag, »jag skulle jättegärna gå på fest och få pris, det handlar inte om någon diss mot prisföreteelsen. Men låt mig sätta in det i ett större sammanhang«.  Och så drar jag ned svarta tavlan och börjar rita diagram… Jag har alltid haft en ohälsosam fascination för popkulturella företeelser som verkar i marginalen. Och med det menar jag saker som är bra samtidigt som de är smala. Vem som helst kan trycka en sjutumsvinyl i 50 ex, begrava hälften i jorden och sälja resten i en skivbörs som är öppen 10-13 på tisdagar. Smalhet i sig är inte svårt att uppnå, fråga vilken poet som helst. Det som alltid präglat mig är fascinationen för det som både är smalt och har höga ambitioner, en vanligt förekommande kombination hos band som brukade kallas »popmusikens bäst bevarade hemlighet« (jag tror inte popmusiken har så många bevarade hemligheter längre). Det mesta jag gjort själv har jag nog undermedvetet också velat styra till det hållet. Såväl orden som musiken har jag i en ideal värld föreställt mig inte vara festens epicenter som alla samlas kring utan snarare den där lite introverta personen som hänger i köket och som inte så många tar notis om men som du hamnar i ett långt samtal med och när du vaknar upp morgonen därpå tänker du överraskat att du inte väntade dig att du skulle träffa en sån person på den festen. Många av de jag uppskattar allra mest som skribenter är sådana som verkar bakom fiendens linjer. Själv har jag alltid försökt vara någon på Bletchley Park. De bloggar som nomineras och prisas på galor är oftast sådana som deltar i det offentliga samtalet. De kommenterar dagsaktuella ämnen, lyfter fram perspektiv som traditionell media inte tar upp och driver en agenda. Jag är väldigt imponerad av arbetet som många av dem gör men har personligen inget intresse av att ha den infallsvinkeln. Inte för att jag tycker det offentliga samtalet och de som för det är trams, utan för att det inte är min grej. Men det är klart att tanken har slagit även mig. De gånger jag länkat till en debatterad artikel och hamnat i molnet på bloggportalerna så har trafiken gått upp sjukt mycket i ett par dagar innan den normaliseras. Sjukt mycket. Självklart har jag då tänkt att det kanske vore en idé att göra så mer, att ta till lite samtidsdebatt för att dra hit massorna och sen trycka upp en utläggning om Stars of the Lid rakt i ansiktet när de som minst anar det. Men det fungerar inte. När jag har kommit på vad jag tycker i ett ämne är det sedan flera dagar bortglömt. Jag trivs jävligt bra i bloggosfärens bakvatten. Jag gillar att ha teman och tempo på BASS som inte styrs av vad som sitter på löpsedlarna. Jag hittar näring i att skriva om exakt det som inte ligger som en av de mest debatterade artiklarna på bloggportalerna. För att jag tycker det saknas. För att jag själv tycker för många bra skribenter ägnar för mycket tid åt vad som händer just nu. Med vilka kriterier kan man döma om en blogg är lyckad? En normal dag kommer runt 700 läsare in hit om man tittar på bloggens egen statistik. Runt 200 enligt Google Analytics. Trafikanalys är pussel där inga bitar passar och för mig kvittar det. Jag minns att Jocke Berg i en intervju någon gång kring första plattan sa »om bara en person i publiken går från spelningen och är några centimeter längre så har vi lyckats« och jag tror den inställningen är det sundaste man kan ha till allt man gör. Om bara en person tycker att arbetsdagen blev lite lättare av att gå in och skumma ett inlägg om robotkonst här så har jag ju lyckats. Så, mitt svar till peterflax fråga inledningsvis är: Jag tror att BASS omöjligen skulle kunna lyftas upp till nomineringar om bloggpriser just på grund av att du tycker den är läsvärd. Låter det rimligt?]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/02/vi-hanger-i-koket-vid-sidan-av-samtalet/feed/ 2 Reboot http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/ http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/#comments Sun, 14 Sep 2008 23:37:40 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/ Första inflygningen till Berlin trodde jag inte vi skulle klara det. Turbulensen slog i planet som en slagborr och när marken började närma sig kom sidvinden och slet tag i hela kärran. Trodde vi skulle slås i backen men det blev bara en ovanligt hård landning. Tanten bredvid mig skrek. Till och med flygvärdinnorna såg oroliga ut. Efteråt var jag lättad. För jag reste själv. Om man ska krascha när man flyger ska man göra det i sällskap. Det är tio år sedan och mycket har hänt. För mycket, kanske. Jag har slutat vara orolig i sidvind och turbulens. Kanske har jag sett för många avsnitt av »Air Crash Investigations« och lever i en övertro på vilka ansträngningar piloter och maskiner klarar. Jag har slutat sitta med ryggen i färdriktningen när jag åker tåg också, även fast chansen att överleva i en olycka är otroligt mycket högre då. Jag har slutat gå ut ur tvättstugan när jag startar centrifugen också. När cylindern stod och vibrerade på sitt betongfundament tänkte jag alltid att någon gång i världshistorien kommer en sån där jävel att lossna från sitt fäste och krossa någon till en blöt fläck mot en vägg och jag var noga med att se till att det inte blev jag. Bonusen var att jag i nyhetsstoryn skulle kunna stå och se allvarlig ut framför en demolerad tvättstuga och överlägset säga att jag såg det komma. Det är inte så att jag inte tror att det kommer att hända längre. Jag ser hur den brummar och vaggar medan tvätten snurrar 1500 varv i minuten, väl medveten om vad som väntar, men jag orkar inte fly längre. De flesta av mina Utvalda Särskilda Beteenden (låter snyggare än »tvångstankar«, eller hur?) har jag gjort mig av med på det sättet. Jag ser dem, jag erkänner dem men jag orkar inte vara slav under dem. Det händer till och med att jag går ner till livsen på hörnet om söndagseftermiddagarna och köper en påse nötter utan att byta till en mer anständig kostymering än slapp-white-trash-klädseln jag har på mig - en fullständig otänkbarhet ända till helt nyligen. Den enda tvångstanken jag fortfarande när och vårdar är kravet på Den Läsvärda Texten. Jag har på många sätt kört fast i tanken att eftersom det skrivna ordet är det enda jag upplever mig behärska till en grad som känns bekväm så vill jag i det fallet inte sänka standarden. En urtvättad t-shirt och sunkbyxor på livsen betyder försvinnande lite eftersom min väg till fulländning i stil är ganska lång även om jag ansträngt mig, men att slänga iväg vilken text som helst... Där är vi inne på heder. Jag tror att den rätta termen för det som behövs är en »reboot«. För de allra flesta sitter en stor röd knapp på armlängds avstånd. När det blir för komplicerat eller invecklat eller när det grävts på alla ställen man kommer åt och det inte finns någon poäng kvar att vinna på att försöka mer, då trycker man på den knappen. »Reboot« står det med neutralt typsnitt på den. För vissa tar det sig uttryck i att de säljer allt de har och flyttar till en liten asiatisk by med bergsbönder och börjar driva får. För andra att de säger upp sig från Kontoret och börjar arbeta med Kroppen. En »reboot« har alls ingenting med »kris« att göra. Att som nyskild 45-åring köpa Ferrari och börja spruta champagne är inte att göra en »reboot«, det är bara pinsamt. De stora science fiction-historierna har kanske de bästa exemplen på reboots. Ta Superman som exempel. Från början kunde han inte flyga men lärde sig med åren vartefter nya tecknare tog vid. Batman är ett annat bra exempel. Precis som Superman dök han upp i slutet på 30-talet och 50 år senare var det omöjligt att försöka tänka sig en linjär historia kring honom. Så mycket hade hänt med så många olika författare/tecknare att det inte längre fanns en utan väldigt många tidslinjer och Batmans och Supermans. I mitten av 80-talet fick DC Comics nog. De rebootade hela sitt universum i och med de 12 bespottade numren av »Crisis on Infinite Earths«. Efter det bladet blankt och alla historier kunde börja om. Tim Burtons Batman-film var en till reboot. Filmerna som startade härom året med »Batman Begins« var ytterligare en. Det vore ganska skönt med en reboot. Här och nu. Fyra och ett halvt år av Beneath a Steel Sky har lett till så många förväxlingar och förvirringar att det är omöjligt att finna en röd tråd i den här sörjan längre. Det var väl egentligen aldrig meningen heller, men avsaknad av körschema är knappast en bra ursäkt för att spreta som en paraplyfontän. Men mer än innehållet på bloggen behöver rebootas så behöver jag göra det. Även med den sista utposten av Utvalda Särskilda Beteenden som jag håller så hårt och så nära. Det behöver inte vara så jävla märkvärdigt hela tiden. Efter »Frauds«-postningarna stod det helt stilla för mig. Det har ju inte direkt varit brist på saker att skriva om. Så många gånger har jag varit i kraft med att publicera en text men hejdat mig och tagit bort den på grund av en högtravande tanke om att kommentera är sämre än att producera, att betrakta är sämre än att göra eget. För »Ring P1« finns ju redan, varför skulle jag behöva komplettera det? Allt som inte haft en tanke, ett koncept och en ambition som »Frauds«-postningarna har rykt. Jag var på alltid lika trevliga Popaganda för några helger sedan och pratade med Flyer-Jimmy. Han sa att det var kasst att jag inte uppdaterade bloggen. Jag förklarade för honom att inga inlägg blev som jag ville ha dem, att det var omöjligt att hålla den höjd på nivån som jag kräver. Han föreslog att jag varje dag en vecka skulle fota min avföring och publicera på bloggen eftersom det skulle ta hela innehållet till någon slags noll-nivå och att det efter den veckan skulle vara omöjligt att inte publicera grejer som var bättre än det. Poängen är inte dum, även om jag denna gång avstår från det bokstavliga tillvägagångssättet. Det blir en reboot istället. Jag sträcker mig efter knappen nu. Vi börjar om med allt. Precis som när dagens filmtittare ser »The Dark Knight« och skiter fullständigt att det en gång i världen fanns ett irriterande litet kräk som hette Bat-Mite i serien så kommer ni Beneath a Steel Sky-läsare ha glömt bort det här om ett tag. Rebootens själva essens är ju att koppla sig loss från schacklarna, bortse från reglerna som ritats upp tidigare och vilken inverkan de borde ha på det nuvarande ögonblicket om allt vore linjärt. Och att koppla sig loss, koppla av och göra istället för att fundera på om det kan göras... Det är en grej som verkligen känns nödvändigt just nu. Alla ok kan ju inte bäras för evigt.]]> http://www.monotoni.se/bass/2008/09/reboot/feed/ 1 Att hitta tillbaka efter »Frauds« http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/ http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/#comments Fri, 13 Jun 2008 08:40:13 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/ (foto lånat från Ilmo Joe) Puh, det har varit svårt att komma tillbaka in i matchen efter »Frauds«-uttömningen. Ärligt talat, kan du klandra mig? Vart tar vi vägen nu? Det är en märklig känsla när den sista punkten (bokstavlig eller bildlig) är satt i ett projekt som varit nära och personligt. Å ena sidan är man stolt som en tupp och känner inspirationens fartvind men å andra sidan så finns där bara en stor tomhet och nästan lättnad över att det är över. I arbetslivet är det sällan så. När ett projekt är klart är det redan tre andra på gång. Och även om man kan känna sig nöjd på ett professionellt plan så berör det ju aldrig på ett så riktigt nära sätt som när det handlar om ens egna pyssel. »Frauds« var påfrestande på många sätt. Först kom allt meckande med musiken. Och all frustration som kommer med det. När jag skriver här gör jag det ganska ohindret för orden har alltid kommit lätt till mig. Jag vet att jag med ganska lite ansträngning kan tåta ihop en läsbar text och jag känner mig bekväm i situationen. När jag knåpar med musiken är det alls inte så. Jag är utanför mitt naturliga element och vägen från tanke via genomförande till resultat är oerhört lång, plågsam och full av hinder. När musiken började bli klar startade jag serien av »Vägen mot Frauds«-postningar. Jag kände att jag behövde sätta mixtapen i ett sammanhang och skrev utan förväntningar om min historia med ambient- och collagemusik. Det var faktiskt första gången på de här fyra åren av blogg som jag varit verkligen personlig och det i kombination med det fina gensvaret från er läsare gjorde att det blev lite svettigt. Jag har nämligen alltid haft ett behov att hela tiden ta ett steg tillbaka och fråga »Vad pysslar jag med nu?«. Vet inte varför, egentligen, för mitt ego är ju lika stort som alla andras. Men det där självkritiska studerandet av vad jag pysslar med har funkat. Ibland kanske det har hämmat mig men många fler gånger har jag känt att det garanterat en viss kvalitet. De värsta klavertrampen har förhoppningsvis uteblivit. Med hela »Frauds« - musik som text - kändes det som att allt det där var avstängt. Någon råkade flippa Off-switchen och plötsligt var det superfokus på BILLYS LIV och jag såg besöksstatistiken skjuta i höjden under »Vägen mot...« och rycktes med och skrev ännu mer personligt och nästan grävde fram litterära ambitioner och skämdes inte längre för att »jag« antingen var subjekt eller objekt i varenda mening. Och vet ni vad... Vet ni vad det lite jobbiga med allt är? Jag gillade det. Ha! Jag tyckte det var fantastiskt. Att slå på en gammal skiva, hälla upp ett glas rött och i nattimman skriva gamla skrönor om upplevelser och händelser och folk man knappt minns ansiktet på... Det var gick så enkelt. Jag kände mig som Plura när han berättar om spårvagnarna och fabrikerna som stod som tomma röda tegelskal. Och av din mammas hus i hörnet fanns inget kvar. Vad det innebär för framtiden återstår att se. Kanske har jag skapat ett monster? Du förstår säkert att det varit svårt att komma tillbaka in i matchen. Du förstår att det här är ett tillfälle när det kan vara bra att ta ett steg tillbaka och fundera vad man pysslar med? Från och med i morgon har jag semester. Det betyder tid. Och tid betyder oanade möjligheter för orerande på bloggen. Passa dig. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2008/06/att-hitta-tillbaka-efter-%c2%bbfrauds%c2%ab/feed/ 1 Grattis bloggen! http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/ http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/#comments Wed, 16 Apr 2008 04:43:52 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/ Idag händer det. Bloggen fyller år. Fyra år, dessutom. I bloggvärlden där folk startar och lägger ner och flyttar och byter bloggar till höger och vänster känns det som en evighet. Det var i mitten av mars 2004. Jag fick ett mail från Sebastian Suarez-Golborne. Han berättade att Bomben skulle läggas ned men att något nytt skulle träda fram. Jag hade slutat skriva för Bomben ett år tidigare när vi startade The Cricket men sajten hade levt vidare med ett nytt skal och ny ton i artiklarna. Det var inte så uppstrukturerat mellan recensioner och artiklar längre, utan mer fritt informationsflöde. Listor, intervjuer och små betraktelser i vad man idag skulle kalla »bloggformat«. Detta skulle nu ta ett slut. I en bloggpost av Gustav Gelin från 2005 går att läsa:
"Jag minns första gången jag hörde ordet blogg. Det var hemma hos Emil i villan i Mälarhöjden. Vi hade vad vi på Bomben brukade kalla "ett stort jävla möte", och Emil pratade på om den nya tuffa grejen. Sebastian, Linus, Agge, Daniel och antagligen Kalle och Micke också var alla överens om att när vi nu bestämt oss för att lägga ner Bomben så skulle vi förvandla den till en blogg-portal."
Detta möte föregick alltså mailet som Sebastian skickade. Han berättade planerna om portalen, att de ville samla ett antal skribenter, kompisar, mysiga killar och tjejer som skrev om sina egna små prylar. Att samla alla under ett paraply skulle göra det lättare för läsarna att hitta dit. Jag minns vad Sebastian skrev. »Från dig förväntar jag mig texter om ambient electronica och essäer om latinamerikansk kulturpolitik.« Hur skulle jag kunna tacka nej? beneath.jpgSen sa han, »du behöver ett namn på bloggen«. Och jag hade ingen aning utan tog bara en av de vackraste titlarna jag visste. Korkat egentligen. »Beneath a Steel Sky«. Engelsk titel på svensk blogg. En titel som egentligen inte säger något om innehållet (men som trots allt gått som en röd tråd genom alla år). Men det är ju så med namn... Första infallet blir ett arbetsnamn. Och arbetsnamnet fastnar. Jag menar, hur smart var det att döpa en sajt till »Flickr« men hur många bryr sig idag? Tack för det, Sebastian, Emil och ni andra. Jag hade nog aldrig dragit igång en blogg om inte ni frågat, och så mycket jag gått miste om från mitt första inlägg till idag då! Ja herre gud. Fyra år. Jag vet inte. Kanske är det inte meningen att en blogg ska finnas så länge? Att den ska vara något flyktigt som liksom bra popmusik har kort hållbarhetstid? Jag vet inte. »Habit and fear of change are the worst reasons for ever doing ANYTHING.« Absolut. Men det är inte av de anledningarna jag fortfarande kör på. Det finns ju tusen saker till att berätta om och jag är inte på långa vägar klar. Tack för att du läser! Utan dig hade Beneath a Steel Sky inte varit något. Nu kör vi!]]> http://www.monotoni.se/bass/2008/04/grattis-bloggen/feed/ 13 Sökorden http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/ http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/#comments Mon, 18 Feb 2008 11:25:56 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/ http://www.monotoni.se/bass/2008/02/sokorden/feed/ 1 Information om ansiktslyftning på BASS http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/#comments Sun, 06 Jan 2008 12:46:13 +0000 Billy R http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2008/01/information-om-ansiktslyftning-pa-bass/feed/ 5 Statistiken som ljuger http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/ http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/#comments Wed, 02 Sep 2009 22:25:07 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2653 »I nattens tysta timmar har jag undrat vad som händer där tekniken inte ser.« EDIT: Nu får jag dem i full text igen när jag testar. Om du inte får det, kommentera det helst inte till mig för då kommer jag få enorm huvudvärk. Eller, jo, kanske säg det. Risken finns att man måste uppdatera prenumerationen. Men jag hoppas att det rullar!]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/feed/ 0 Beneath a Steel Sky » bass http://www.monotoni.se/bass Irrfärder och irrpostningar om popkultur, musik och jidder. Av Billy Rimgard. Wed, 09 Nov 2011 12:54:22 +0000 sv-se hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.1.2
Lättnaden och lyckan av ett fungerande hem http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/#comments Thu, 18 Feb 2010 15:10:39 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3642 Det började för ungefär ett år sedan. Bloggen började bli slöare, och slöare, och slöare. Och det drabbade inte bara dem som besöker den på webben för ibland gick det inte att ladda bilder till rss-flöden och liknande. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag började inaktivera plugins, ta bort flöden och laborera. Eftersom bloggtemat är klåfingrigt ihophackat från delar av andra teman av mig själv så misstänkte jag att det var bristen av optimering på det som var problemet. Men... Så läste jag härom dagen en guide till hur man snabbar upp sitt Wordpress. Och ögonen föll på punkten om att gamla plugins kan lämna en massa skräp kvar i databasen som gör hela sajten slö. Jag lyckades hitta fram till där man kollar det på webhotellet och... Det fanns över 700 megabyte av data från en statistikplugin som legat i bakgrunden och samlat in trafikinformation sedan begynnelsen. Tjenare. Jag raderade allt och nu: Glädjen. Lyckan. Friden. Äntligen går det som det ska. Som man vill att det ska göra. Smidigt. Och lättnaden jag känner av det får mig att inse att det är hög tid att radera gränsen mellan vad som är »internet« och »på riktigt« en gång för alla. Det här är ju mitt hem. Att få det i ordning känns lika bra som när man har möblerat om i lägenheten i den fysiska världen, eller när man äntligen får ändan ur vagnen och går ner med några stora lådor skräp till återvinningen (alternativt tjyvslänger i vanliga soporna). Det här är ett inlägg helt utan mening. Jag ville bara njuta av att posta på en blogg som inte står och tuggar i en minut när jag klickar »Publicera«.]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/lattnaden-och-lyckan-av-ett-fungerande-hem/feed/ 0 BASS förblir BASS http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/#comments Tue, 09 Feb 2010 08:28:47 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3590 Tack för att du tyckte till! Om det hade varit ett presidentval så skulle ordet »jordskredsseger« legat nära till hands. Om det hade varit en dagstidningssajt så hade jag satt rubriken »LÄSARNA kräver: Behåll NAMNET!«. Men så är det ju inte. På en blogg i februari 2010 sa en quickpoll att det var en halvtaskig idé att byta namn från »Beneath a Steel Sky« till »monotoni«. Så det här är och förblir BASS. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/bass-forblir-bass/feed/ 0 Namnbyte, bu eller bä? http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/ http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/#comments Wed, 03 Feb 2010 21:21:56 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3552 Val av namn är sällan enkelt. Ibland fastnar arbetsnamn till slutprodukten och vips så sitter de där med varumärken som Flickr eller Delicious som är kassa. Eller så sitter man och funderar länge och kommer upp med något som man har en full historisk och tematisk täckning för men som ändå känns lite skevt eftersom dessa inte framgår, som exempelvis The Cricket. Det går inte att välja ett bra namn. Men gemensamt för både arbetsnamn som fastnar och genomtänkta namn där referensen inte riktigt går fram är att de ganska fort blir naturliga. Varken man själv eller »målgruppen« reflekterar över det särskilt länge. Men... För lite mindre än sex år sedan när den här bloggen startade upp valde jag namnet »Beneath a Steel Sky« efter ett gammalt datorspel av anledningar som 1. det är ett sjukt vackert namn med fina associationer, 2. det var en subtil hyllning till något bortglömt som en gång betydde mycket och 3. det blev en fin diskrepans i att döpa bloggen efter ett datorspel och aldrig skriva om spel över huvud taget. Att det dessutom var exakt 10 år sedan det släpptes när bloggen startade spelade också in. Det var då. Nu har »Beneath a Steel Sky« återutgivits i en lysande iPhone-version, retrogaming-scenen har blivit en subkultur och antalet sökordsträffar till den här bloggen som har med gamla datorspel att göra står inte i proportion till antalet poster om dem (två på sex år). Jag vill byta namnet till vad domänen heter, monotoni. För i association och mervärden handlar bloggen minst lika mycket om »monotoni« som »Beneath a Steel Sky«. Ett namnbyte skulle ske knappt märkbart. Loggan i sidhuvudet skulle ändras. Sidtiteln skulle ändras. En handfull länkar hit skulle verka konstiga eftersom namnet var annorlunda men de skulle inte brytas efter domänen är och förblir vad den är. Men ändå tvekar jag. För här inne är vi ju BASS, liksom. I all sin skevhet känner jag en nostalgisk koppling till namnet. För efter sex år är det ju inte så konstigt att den här sidan har blivit en del av mig, något jag levt och lidit med. Och man ska inte ta för lätt på vad ett inkört namn betyder. Så, vad säger du? Ska jag byta? Tyck till i omröstningen uppe i högerkolumnen! ]]> http://www.monotoni.se/bass/2010/02/namnbyte-bu-eller-ba/feed/ 1 De mest lästa inläggen på bloggen 2009 http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/#comments Fri, 25 Dec 2009 12:24:30 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3404 Året är snart till ända och det har blivit dags att kika lite på vad som var populärast på bloggen under 2009. Vi bortser från att statistiken blir en aning missvisande eftersom den inte räknar med texter som lästs via rss-flödet. Det man kan konstatera är att bild, lista, kort och roligt är klart överrepresenterat på den här listan jämfört med frekvensen av sådana inlägg på bloggen, men det är ju så det funkar. Mest lästa inläggen på Beneath a Steel Sky 2009: 1. Obama omger sig med ondska Ett fotografi på Obama och premiärminister Zapatero, med sistnämndas två gotdöttrar. 2. Samtidigt, djupt nere i ett berg... Inlägget med bilder från kärnvapenbunkern ute i Sollentuna är från 2007 men drar ständigt till sig nya klick. 3. 99 problem och en självklar Min lista med 100 bästa låtarna från/för nollnoll-talet. 4. En bra story kan alltid berättas igen Definitivt en av mina personliga favorittexter från 2009. Tillbakablick i upptakten av The Pirate Bay-rättegången på hur pirater framställdes i media i början av 90-talet, innan world wide web. 5. Klättrar uppför Saltarö Berg Listans kanske mest otippade. Text om Montt Mardiés coversläpp »Direkt till Svenska«. 6. Harri Mänty behöver inte vara rädd Managern hittar Kent-gitarristens boardingkort, får honom att skaka av rädsla på Lollipop. Det här är historien om stalkingens tillfälligheter. 7. The King Kong Defense! Årets bästa meme. Jakten på King Kong i Kambodjas djungler går vidare! 8. Det kloka beslutet: Låt ditt trådlösa vara öppet Dussintext som jag bara skrev ihop för att jag blev förbannad på en kvällstidningsartikel som uppmanade folk att skydda sina nätverk. 9. Streckkoden, svart på vitt Kommentar till Googles hyllning av streckkoden och hur jag mixtrade med en sådan för att slippa militärtjänst. 10. Akten om min pappa - perspektiv på övervakning Ett inlägg från 2008 där jag går igenom övervakningsakten som staten under 30 år upprättade om min pappa. Ständigt aktuellt. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/de-mest-lasta-inlaggen-pa-bloggen-2009/feed/ 0 Medelmåttan åter på banan http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/ http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/#comments Tue, 01 Dec 2009 07:37:25 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=3178 En nackdel med att vara en teknisk medelmåtta är att man klarar av att hacka ihop sitt bloggtema och sätta upp en installation av bloggverktyget men att man sedan saknar kompetens för att laga det när det oförklarligt slutar funka. Efter lite meck är vi tillbaka på banan. Inläggen som skrivits under tiden är publicerade. Lugnet lägger sig över nejden. Jag har saknat er. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/12/medelmattan-ater-pa-banan/feed/ 0 Förlåt, alla RSS-läsare! http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/ http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/#comments Wed, 02 Sep 2009 22:25:07 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2653 »I nattens tysta timmar har jag undrat vad som händer där tekniken inte ser.« EDIT: Nu får jag dem i full text igen när jag testar. Om du inte får det, kommentera det helst inte till mig för då kommer jag få enorm huvudvärk. Eller, jo, kanske säg det. Risken finns att man måste uppdatera prenumerationen. Men jag hoppas att det rullar!]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/09/forlat-alla-rss-lasare/feed/ 0 Programförklaring http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/ http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/#comments Sun, 23 Aug 2009 21:00:12 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2549 Jag var ute på landet i några dagar. Det är skönt att få perspektiv. När jag fick lite distans och funderade över vad den här bloggen står för så insåg jag själv att jag inte har en aning om vad den egentligen är. Det skulle till och med vara möjligt att ifrågasätta hela dess plats i min digitala sfär. För en tid sedan blev Posterous den stora snackisen. Det »perfekta verktyget« för att på språng kunna posta texter, bilder, videos, ljudinspelningar eller whatever från mobil eller dator och få det automatiskt inlagt på alla ens andra webtjänster. Kittet som knyter samman min Twitter, min Facebook, min Flickr och whatnot. Efter att ha skapat ett konto där så insåg jag att det var dags att styra upp hur jag kopplar ihop mina digitala platser. Struktur. Tanke. Inte bara planlöst adderande av flöden. Jag ritade en mental karta över tjänsterna som jag använder och började formulera någon slags tanke för hur jag ska använda dem. Vad som hela tiden lämnades utanför - eller var tvunget att tvingas in i strukturen - var den här bloggen. Bloggen har i min nätvärld lite grann samma roll som väte har i det periodiska systemet: Om den ska vara med någonstans måste den tvingas in med tveksamma motiveringar och istället får den en unik plats som inte har något med det övriga att göra. Jag slogs av det här när jag satt och konfigurerade Posterous. Först var jag väldigt peppad på möjligheten att roliga bilder jag tar när jag är ute och far kan autopostas även här, och inte bara på de andra ställena. Jag satt och ställde in det nödvändiga när jag plötsligt kom på att det egentligen var helt orimligt: Hur skulle det egentligen se ut om jag postade enstaka bilder med någon klämkäck kommentar mellan essäliknande prettoinlägg om ambient musik? Helt enkelt inte bra. Om man tittar på bloggformatets historia så handlade det i begynnelsen främst om korta postningar, nästan helt utan text men med länkar till besöksvärda sidor. Många av de bloggar jag följer i dag har sådär fyra-fem uppdateringar om dygnet, med massor av information kopplat till ett specifikt ämne. När man har ett specifikt ämne att skriva om är det inte svårt att blogga mycket, med en röd tråd, med en sammanhängande ton (den söta saften har jag smakat när jag i tjänsten bloggat om exempelvis snooker-vm - det är betydligt enklare att fylla en blogg med relevanta texter när det handlar om ett specifikt, tidsbegränsat ämne). Alternativet är att satsa på kvantitet där de många små uppdateringarna får en egen funktion att fylla. Beneath a Steel Sky är varken eller. Temat är löst hållet och frekvensen varierar. Det här inlägget är skrivet mer för mig själv än för dig som läser, det ska erkännas. När jag insåg att det inte på ett vettigt sätt går att infoga den här bloggen i ett livsflöde mer än som nu görs - i högerkolumnen finns ju ändå statusuppdateringar, länkar och postningar på andra sajter - så kom jag till någon slags insikt att man inte behöver göra det på alla sätt bara för att det går. Jag tror helt enkelt att den här bloggen mår bäst av att även fortsättningsvis vara arena för mina essäliknande prettoinlägg. Jag älskar mobilt mikrobloggande, länkdelande och spridande av snabba ögonblicksbilder, men jag tror inte att Beneath a Steel Sky ska vara värd för det. Det är så lätt att se möjligheterna, vad som går att lägga till. Hur mycket som helst går att lägga till. Lager på lager, insticksprogram efter insticksprogram. Någonstans vill jag tro att det i denna nya värld av obegränsad information är lika viktigt att välja bort. Skivbolaget M-nus gjorde ju för mer än tio år sedan sin programförklaring att det är betydligt mer intressant att göra musik genom att ta bort element istället för att lägga till. Och jag tror att det kan bli ett ändamålsenligt grepp att inte autoposta allt här, att inte sätta fokus på de snabba sakerna här, eftersom jag själv känner att bloggen som medium för mig handlar om att uttrycka de saker som man inte får plats med på 140 klämkäcka tecken. Bara för att det är sjukt kul att koppla ihop olika webtjänster så betyder inte det att det i varje fall per automatik blir ett fullkomligt perfekt publicistiskt grepp. Jag tror helt enkelt att den här bloggen som konceptuell produkt mår bättre av att inte vara del av autopostningskedjan (vilket är ironiskt, eftersom det är sådana saker jag jobbar med och ska främja). Med detta sagt: Även om BASS kommer befinna sig på en lite udda plats i min digitala sfär så vill jag ändå ha den snabba, mer interaktiva kontakten. Så om du använder Twitter, Facebook, Flickr eller vad det nu må vara: Jag vill gärna följa dina uppdateringar där. Som kidsen säger: Adda mig.]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/08/programforklaring/feed/ 2 Bloggdemokratin http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/ http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/#comments Wed, 17 Jun 2009 21:02:58 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=2265 Okej, nu har »folket« talat och jag har egentligen bara en fundering: Hur kan tio personer som hänger här välja den tredje linjen och gå emot undergångstemat? Allvarligt talat: Om era röster var seriöst kastade så är det såklart väldigt smickrande att ni tror att det skulle komma något bra ur en sådan övning. Men det är väl inte helt höga odds på att många av ja-rösterna kom bara för att ni vill höra mig göra bort mig. Nåja, nu har förväntningarna piskats upp och världen håller andan för att se vart det här bär hän. Jag kommer väl inte undan utan att göra ett försök antar jag. Ska försöka hålla Pietro Maglios bevingade ord i minnet. »Det spelar ingen roll vad man gör, folk blir jätteglada bara över att man gör.« Fortsättning följer...]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/06/bloggdemokratin/feed/ 3 Fem år http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/ http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/#comments Thu, 16 Apr 2009 11:28:38 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1777 Idag. Idag fyller bloggen 5 år. Skratta eller gråta? Det har onekligen varit någon sorts resa. Obetydlig i det stora men fantastisk i det lilla. Jag är rätt tom på ord, som ni märkt (eller inte märkt) de senaste veckorna, så jag har egentligen ingen vettig slutsats. Jag kan bara konstatera att vi fortsätter hålla fortet där andra lägger sig ner och visar halsen. ]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/04/fem-ar/feed/ 8 Hjälp efterlyses http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/ http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/#comments Sun, 22 Mar 2009 01:03:13 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1763 På sidor här på bloggen där det inte är så mycket text, exempelvis den här postningen eller kontakta-sidan, så trillar högerspalten in i content-fältet där texten slutar. Det ser fördjävligt ut. Förvisso ett bra incitament för att skriva långt, men icke desto mindre irriterande. Jag har fulknackat ihop det här bloggtemat själv men har ingen aning om vart i stylesheetet jag ska felsöka för att få till det där. Jag har laborerat länge nog nu utan att lyckas men känner att det är dags att ta det i hamn. Tips eller idéer? EDIT: Problemet löst! Tackar för hjälpen!]]> http://www.monotoni.se/bass/2009/03/hjalp-efterlyses/feed/ 11 Karaktärsmordet http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/ http://www.monotoni.se/bass/2009/03/karaktarsmordet/#comments Tue, 17 Mar 2009 17:02:23 +0000 Billy http://www.monotoni.se/bass/?p=1721 Kim osäkrat höghastighetsgeväret och klättrat upp i närmaste vattentorn...
"aktualiteter? google ads? innebär det här att det från och med nu kommer skrivas mindre om barrskogselectronica och dystopisk popkultur på bass? det är ju din rätt naturligtvis. men det är lite som när yvonne började göra hårdrock, för att dra en parallell till ett gammalt inlägg här som jag läste för ett tag sedan"
...och han träffar mig rakt mellan ögonen med den parallellen. Underbart och, som man brukar säga, klockrent. Mer effektiv avrättning får man leta efter. Men nej Kim, du siktar bra men det är ingen fara. Den röda nätbrynjan har jag ännu inte tagit på mig (för att fortsätta din liknelse). En intentionsförklaring kan dock vara på sin plats. Google-annonserna är ett litet experiment. Omkostnaderna för domännamnen, serverplats och allmänna webpysslet är inte stora men ändå lite småsura. Syftet med mitt experiment är tudelat: 1. Funkar Google-annonser i en sådan utsträckning att dessa omkostnader kan täckas (vilket j